First parliamentary debate on excess deaths on covid vaccines in the world

UK April 18th, 2024 the worlds first parliamentary hearing on excess deaths and the experimental covid injections was held in the UK. MP Andrew Bridgen was one of the leading voices and the strongest advocate for this public hearing to occur.

Andrew Bridgens speech on excess deaths on april 18th, 2024: Covid 19 Pandemic Response and Trends in Excess Deaths – Backbench Business Debate


In an interview with forensic journalist Sonja Elijah, Andrew Bridgen reveals it took him more than 20 attempts in the house of commons to make this debate on exxcess deaths come true.

In Andrew Bridgens own words: “”In the summer of ’23, I produced a mini documentary, The Truth About Thalidomide,The True Story, and about how that was covered up. I discovered that although thalidomide was withdrawn in the UK in 1961, the word thalidomide was not mentioned in the House of Commons until 1972. And in the ruling of the Strasbourg Court, 3 judges ruled that the speakers of the House of Commons had deliberately suppressed all debate on thalidomide for 11 years!..It’s interesting, I did send that to the Speaker of the House of Commons and within a week I’d got a date for a debate suddenly on excess deaths.” (Something must have gone wrong on the title because I found his short documentary on his Youtube and the title is slightly different.)

You can hear the whole interview here: MP Andrew Bridgen Opens Up About the Personal Costs of the Fight

On MP Andre Bridgens own Youtube: Thalidomide: The Untold story


The medical corruption he describes and the psychopathic behavior from Big Pharma is quite identical to what Dr. Aseem Malhotra described in the worlds first criminal courtcase on the human rights violations of the covid vaccine passport.

In the worlds first criminal courtcase on the covid vaccine passport you can hear more examples of Big Pharma psycopathic behavior. The Case Covid Pass (court case in the link) was initiated by the finn Mika Vauhkala because he was denied entry to the Fazer Group café.

To really understand the seriousness of why the reporting on adverse events and excess deaths is of upmost importance is the ongoing silencing. In Sweden, nurses are threatened of being reported to the security police if they encourage covid vaccine injured persons to have their medical harm reported to the medicines agency. Independet journalist Per Shapiro / Folkets Radio “Something is not right”.

A unique study on the covid agenda and transhumanism

This study, Covid – An agenda for population control and transhumanism?, was done by swedish Ph.D Tomas Persson. I recommend this to everyone and also help inform others on these pressing issues. This series has been put in google translate – so the translation is comprehensible but maybe not an exact 100 % translation. Attempting with the titles from the series and hope WordPress does not censor.

Variations in the toxicity of the batches

Is the vaccine chip a conspiracy theory?

Neurostimulation and nanotechnology as a weapon system

DNA contamination and parasites

Summary

Related

  • Questions are being asked in relation to this transhumanism covid agenda. The swedish journalist Per Shapiro / Folkets Radio interviewed healers some time ago since the rollout of the experimental covid injections. This interview is in swedish but the conclusions from healers are: Healers notice alarming changes in the energy fields of C-19 vaccinated people. More difficult or impossible to reach the person’s higher self – energy fields become slow-flowing and their aura is perforated.
  • Spiritual Consequences of the Fake Covid Vaccines, PROFESSOR ANITA BAXAS,MD – She explains what healers in different countries encounter when trying to heal covid genetic injected. Pranic Healers & Shamans can balance back the bad energies of the covid injections. There is now also a book Corona Vaccines from a Spiritual Perspective
  • Dr. Ana Micalcea has been conducting blood analyses on unvaccinated patients and has found traces of self-assembly nanotechnology shedding. Please take the time to look at her images. On her substack she also writes about how to protect oneself and how to detox and alter what is happening. In her own words:”The findings of self assembly nanotechnology in human blood are evolving – The reaction of humanity to these findings is much too slow, much too apathetic.”
  • Transhumanism is modern day eugenics. Discover more about the thoughts and background and technological and societal development and its threats to humanity. Panda 19 in South Africa has published a piece on the elites transhumanism agenda, Transhumanism and the Philosophy of the Elites.
  • Neurotechnology and Transhumanism The big fraud towards Digital Slavery – Neurotechnologies are deployed through a network of criminal organizations targeting people’s brains. Access to individuals is being commercialized. Marketplace for this human trafficking is the Metaverse.
  • ‘mRNA vaccine’ is a deceptive term for the suite of gene-editing nanotechnologies used by insiders of the transhumanism industry. Karen Kingston
  • The nanomafia: nanotechnology’s global network of organized crime
  • Dr. Jane Ruby with VaxxChoice Chief Analyst, Lisa McGee reveals documentation including government and Moderna patents showing the Covid shots are building wireless body area networks.
  • Bill Gates’s patents for COVID-19 vaccines confirm Microsoft can harvest energy from the vaccinated. Wireless Body Network. Nodes in the body.
  • 95% of the elected delegates to the Arizona Republican Presidential Nominating Convention voted to Ban the Jab. Admit they are technological and biological weapons. Pfizer had 1223 deaths during clinical trial. Covid mRNA shots alter human DNA.
  • Hydrogel in covid injections the prerequisite for digital ID. / Hydrogel in covid vaccine as programmable human interface
  • Bill Gates wants 7 billion “vaccinated” WEF’s Mohammad Al Gergawi 7 billion to become “one collective mind” in super hybrid intelligence system W.I.T.H.I.N. @cillafallis / Karen Kingston – Internet of Bodies patents covid injections.
  • Laura Aboli speech at Better Way Conference, World Council for Health: TRANSHUMANISM: THE ENDGAME
  • Enemies of the People – The Rothchilds and their corrupt global empire, by Paul Cudenec
  • Book: The Global Coup d´ètat by Jacob Nordangård – translation in english will be availabe in August 2024.
  • From the danish journalist David Sorensen / stopworldcontrol a film on the World Economic Forum and what the global leaders want – the official agenda to end the era of humanity and enter a new era of NEO-HUMANITY – THE END OF HUMANITY – As Planned By The Global Leaders

A way out?

Presentation Janis Plavins, Lawyer: Globalist Terror Reparations Act. Legal framework, 2nd Northern Lights Convention in 2023 Denmark, Bornholm / Scandinavian Freedom Events.

Simon Goddeks points for a way out:

How to really prevent the next pandemic and a climate desaster:

Lock up Gates, Fauci & Schwab

Dismantle the deep state

Promote citizen journalism

Defund virology & climate research

Encourage healthy eating habits

Restrict postal voting

Reform the education system

Den svenska strålningsrörelsens kamp mot ökad strålningsrelaterad ohälsa och striden mot opålitlig svensk medie-, myndighets- och företagsutövning

Hälsa är inte en tillräckligt stark mänsklig-, miljö- eller djurrättslig rättighet ur samhällssynpunkt. Det finns många olika perspektiv att ifrågasätta ökad ohälsa utifrån. Strålningsperspektivet är ett av de mer osynliga men mer påtagliga sådana. Ökad strålning i samhället är ytterligare ett incitament varför man behöver söka förklaringar till ökad sjukdomsfrekvens i samröre med andra kända riskfaktorer.

Strålningsrisk är en rättsosäker utgångspunkt för många patienter. Det tar dessutom ofta flera år innan man kopplar ihop sjukdomserfarenhet utifrån utsatthet av strålningsmiljöer. Sverige saknar konsekvent insamling av ohälsodata relaterad till kronisk lågfrekvent strålning i enlighet med Europarådets resolution 1815. Den insamling som sker idag i Sverige sker genom frivilligorganisationer, privatpersoner och aktionsgrupper i sociala medier.  

Får patienter i vården rätt information om hur hantera strålningsrisker utifrån föremål som avger lågfrekvent kronisk strålning? Av alla som drabbas av strålningsrisker – vem är egentligen mest utsatt?

Kan man börja överge idén om psykosomatiska sjukdomar i flertalet fall om man utgår från vad den oberoende strålningsforskningen om hälsorisker visar? Andelen fall av sömnlöshet, oro, stress, ångest, depressioner och huvudvärk ökade kraftigt i Sverige i och med utbyggnaden av GSM från 1997. Det är även från den tidpunkten långtidssjukskrivningar börjar öka kraftigt. I Socialstyrelsens rapporter syns att den psykiska ohälsan hela tiden försämras i takt med ökningen av mobiltelefonin. 2021 kom den sista delen i God och nära vårdutredningarna; SOU 2021:6 God och Nära Vård Rätt stöd till psykisk hälsa. Frågan är om man verkligen gått rätt väg i denna fråga. Frågan behöver vändas ut mot samhället och ett ifrågasättande av den industrialiserade samhällssynen på hälsa-ohälsa stället. Definitionen av ”ökad psykisk ohälsa” i samhället behöver klarläggas från helt andra kriterier än de sedvanliga där strålningsproblematiken räknas in. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta eftersom Strålsäkerhetsmyndigheten går i förnekelse om hälsorisker utifrån långvarig utsatthet för strålningsrisker. I Bilaga 2 ”Rapport av Regleringsbrevsuppdrag Nationell kompetens inom strålskyddsområdet” konstateras att få anställda hos Strålskyddsmyndigheten har spetskunskap om strålskydd på hög internationell nivå (särskilt viktigt är strålskyddsfilosofi, strålningsfysik, strålningsmätning, doimetri, riskbedömning och strålningsbiologi), att personalens kunskaper minskat över tid, Strålskyddsmyndigheten saknar medicinsk kompetens inom strålskyddsområdet liksom kunskap i strålskyddsepidemiologi. 

Sverige har inget gränsvärde gällande strålning utan man har antagit ett referensvärde. Ett referensvärde är en rekommenderad högsta nivå. Referensvärdet Sverige antagit ger inget skydd mot långvarig exponering, dvs. det skyddar inte mot cancer utan referensvärdet skyddar bara mot akuta skador (stötar, brännskador, förhöjd vävnadstemperatur) enligt Elöverkänsligas Forum. Strålningsdebatten ur hälsosynpunkt handlar just om bristen att på samhällsnivå förstå att långvarig låggradig strålning ger upphov till en mängd sjukdomar och symtom förutom att det även kan leda till ökad elöverkänslighet i befolkningen i stort. 

”Det finns inga biologiska säkerhetsvärden, inga hygieniska gränsvärden överhuvudtaget. Det som finns är endast tekniska rekommendationer. Dessa tekniska rekommendationer har man etablerat på vätskefyllda plastdockor som har fått ringa ett på samtal på 6, 10 eller 30 minuters längd, en enda gång i plastdockans liv, i en total strålningsfri miljö. Sedan har man räknat ut ett förmodat uppvärmningsvärde på vävnader. Vem använder en mobiltelefon och använder den maximalt 30 minuter och aldrig igen? Dessa tester har med andra ord ingenting med det levande livet att göra. Vi måste ha biologiska, hygieniska gränsvärden.” (”Docent Olle Johansson om 5G och dess konsekvenser”, jmm.nu)

Kapitel 1 i 1 § paragraf 1 i miljöbalken förvandlas till ett dåligt skämt utifrån vad strålningsrörelsen propagerar för i termer av bevarad hälsa: ”miljöbalken skall tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddar mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan”. Kapitel 1 2§ i Regeringsformen smulas sönder utifrån vad ökad kronisk lågfrekvent strålning ställer till med eftersom Regeringsformen ska verka för goda förutsättningar för hälsa och hållbar utveckling för nuvarande och kommande generationer. Man behöver ha klart för sig att lägre strålningsfrekvenserna tränger djupare in i kroppen än högre frekvenser.

Unescos försiktighetsprincip antogs 2005 av EU: ”När mänskliga aktiviteter kan leda till moraliskt oacceptabla skador som är vetenskapligt trovärdiga men osäkra, ska åtgärder vidtas för att undvika eller minska dessa skador”. Den svenska strålningsrörelsen förevisar att försiktighetsprincipen inte fungerar i Sverige. 

Kunskapen att strålning eller radiovågor kan leda till hälsoproblem har varit kända sedan början av 1900-talet. För hundra år sedan kallade man symtomen för neurasteni (nervsvaghet). Redan 1906 strejkade switchboard telefonister i Toronto för de symtom de erfor av arbetsmiljön. Under 1930-talet kom insikten att störningar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) kan uppstå av långvarig exponering. Under andra världskriget kallades det för radiovågs sjukdom för de som arbetade med radar. Under 1960-talet började man tala om mikrovågssjukan eller mikrovågssyndromet. Under 1970-talet kom en av de första banbrytande studierna som visat att barn som bodde i närheten av elledningar oftare drabbades av leukemi. Under 1980-talet började risker om elektromagnetiska strålning diskuteras mer intensivt pga. ökad användning av dataskärmar och ökad medvetenhet om elektromagnetiska fält från kraftledningar. Från 1980-talet börjar man tala om både ”screen dermatitis” och elkänslighet som en mer generell term för att fler människor börjat utveckla elöverkänslighet utifrån mer intensivt arbete framför dataskärmar. Från 1990-talet börjar man differentiera begreppen kring elöverkänslighet mer där begreppet hyperelöverkänslighet även tillkommer för de som börjat reagera starkt utifrån lägre frekvenser av strålning.

WHO konstaterade 1998 att det finns rapporter om symtom (sömnstörningar, huvudvärk, ökad förekomst av cancer) hos människor som bodde nära sändare. 2002 klassificerar WHO:s Internationella Cancerforskningsinsitut IARC (International Agency for Research on Cancer) att elektromagnetiska fält eventuellt är cancerogena och har bara givit det en klass 2B varning. 2011 ändrar man beteckningen till möjligen. WHO ignorerar sitt eget cancerforskningsinstitut och väljer felaktigt att utgå från ICNIRP:s (International Commission on Non-Ionizing Radiation Radiation Protection) riktlinjer som bara skyddar mot effekter av korttidsexponering, inga hänsyn tas till kronisk exponering av lågfrekvent strålning. Enligt det amerikanska Electrosensitivity Society höll WHO möte i Prag 2004 där elöverkänslighet erkänns och att exponeringen som sker i världen utsätter människor för strålningsvärden som understiger de internationellt godtagbara standarder som finns.

”Lennart Hardell, the Swedish scientist you mentioned, Amy, he was the only scientist on that WHO committee who wanted to call cell phone radiation a ‘known’ cancer risk – not a probable, not possible, but known. That would be Category 1.” (”How the Wireless Industry Convinced the Public Cell Phones Are Safe & Cherry Picked- Research on Risks”, Mark Hertsgaard)

”Just when many thought @IARCWHO was preparing to upgrade #RF cancer risk, its own radiation group is questioning the basis for 2011 decision to classify RF a possible (2B) human carcinogen.” (@MicrowaveNews, Twitter, Juni 2021)

I USA tänker man sig att minst 5 % av befolkningen har fallenhet för elöverkänslighet men att minst 35 % av befolkningen kan utveckla det. En svensk forskningsartikel har gjort en prognos som visar att uppemot 50 % av befolkningen är i riskzon att utveckla hälsoproblem utifrån utsatthet från strålning.

Det man behöver vara särskilt uppmärksam på är långtidseffekterna av den lågfrekventa strålningen som inte redovisas officiellt. Förändringar i kroppens sätt att fungera uppstår oftast efter 3 till 5 år av felaktig strålningsmiljö. När olika strålningssymtom börjar förstärkas ökar det risken för mer elöverkänslighet och sjukdomsutveckling i befolkningen. Symtom kan variera över tid med viss latens. Andelen elöverkänsliga antas öka när ny elektrisk utrustning tas i bruk. Världen står inför utbyggnaden av 5G (i framtiden även 6G eller mer) som vid varje uppgradering leder till ökad strålning i samhället. Om du visste hur strålningsgränserna ser ut där du bor eller en plats du vill åka på semester till – kan risken för hälsoosäker strålningsmiljö påverka dina val? Kommer det påverka dig i var du åker på semester och i vilka stadskärnor du kan tänkas vilja flanera, gå på kafé eller shoppa i eller inte? Borde inte turism- och upplevelseindustrin vara intresserad av att påverka mer strålsäkra miljöer?

Ett problem med strålningsrelaterade hälsorisker är bristen på korrekt samhällsinformation. 1177 påstår att elöverkänslighet inte är en sjukdom trots att det är en erkänd miljörelaterad funktionsnedsättning sedan 1995. Elöverkänsliga ingår i samarbeten Funkrätt Sverige handhar (Elöverkänsligas Riksförbund är en del av Funkrätt Sverige). Elöverkänsligas Riksförbund finns med på FASS sida om patientorganisationer. 1177 skriver i dagsläget att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen anser att det saknas vetenskapliga bevis för att elektromagnetisk strålning ger fysiska eller psykiska besvär. Det konstiga, trots allt, är att Strålsäkerhetsmyndigheten i Bilaga 2 ”Rapport av Regleringsbrevsuppdrag Nationell kompetens inom strålskyddsområdet” skriver att kunskapsbrister i strålskyddskompetens kan leda till ökad cancerrisk, andra skador eller i värsta fall dödsfall och skador på miljön. Hur kan det svenska myndighetstänkandet vara så här inkonsekvent? 

Det stora problemet med hälsorisker av ökad strålning i det svenska samhället är bristerna i myndighetsutövandet och den politiska undfallenheten. Det allra störta problemet i Sverige är mörkläggningen och nedtystandet på flera nivåer (politik och industri) där mainstream media är minst lika skyldiga till uppenbar desinformation. Strålskyddsmyndigheten hade fram till 2019 en telefontjänst allmänheten kunde höra av sig till i frågan om risker med 5G. SVT beskriver problemet som att Strålsäkerhetsmyndigheten fått utstå för många hot utifrån denna telefonlinje och därför stängdes den ner. ”Hoten” Strålsäkerhetsmyndigheten fått utstå har handlat om att människor velat påverka en förändring kring riskbedömningar om elektromagnetiska fält för att minska riskerna för symtomutveckling och sjukdomar.

Sverige har i dagsläget 9 olika organisationer kopplade till strålningsfrågan som vill värna hälsorisker och skapa förutsättningar för säkrare strålningsvärden för att minska ökningen av hälsoproblem som uppstår utifrån ökad strålning och kronisk exponering från lågfrekvent pulsad strålning (frågan är om man ska räkna med 10 eftersom Elöverkänsligas Riksförbund ingår i Funkrätt Sverige). På Facebook finns många aktionsgrupper och sidor om strålningsrisker. Genom Twitter kan man hitta konton som ger råd om hur man kan förhålla sig för att minska sjukdomsutveckling. Det finns även en hel del stoppa 5G konton och sidor i sociala medier. Googling: skriv under stoppa 5G – ger uppemot 15 svenska olika digitala kopplingar till att få bort 5G. Det finns även skriv under mot trådlös teknik i skolan.

Det är inte utan anledning man behöver betänka riskerna med den fjärde industriella revolutionen och ökad digitalisering av samhället i relation till förstärkt strålning och ökad ohälsa i samhället. Faran med digitaliseringen som rationaliseringsverktyg är att beslut som tas om det inte går korrekt vetenskapligt till väga. Oron utifrån detta är samtidigt att hälsa inte längre är en frihetshandling utan kan förvandlas till digitaliserad samhällskontroll på sikt. 

”The internet was never intended as a tool of liberation, it was from it’s very inception intended to be a tool of tracking, surveilling and ultimate controlling a target population.” (“The Secret of Silicon Valley: What big Tech doesn’t want you to know”, documentary)

Strålningsfrågan möter på liknande patrull i frågan om förbättrade hälsovärden i samhället som hälsofrihetsrörelsen kämpar mot. I båda fallen genomskådas och genomlyser man intressestyrningen bakom myndighetsutövande som framträder som rent oetisk och hälsovådlig. Hälsa i det här sammanhanget blir en frihetssträvan mot en förtryckande industrialiserad samhällsnorm. Den svenska hälsonormen är för snäv, opålitlig och egentligen helt lomhörd inför de hälsoutmaningar både hälsofrihetsrörelsen och strålningsrörelsen förevisar. Hälsofrihetsrörelsen vill i likhet med strålningsrörelsen minska hälsorisker utifrån ökad strålning. Ökad utsatthet av strålningspåverkan gör att kroppen dräneras på vitaminer och spårämnen. Hälsofrihetsrörelsen i termer av friskvård har förutsättningar för högre och mer kvalitativa hälsovärden än det som är normalt förekommande i hälso- och sjukvården, dvs. den antagna industrialiserade hälsonormen. De ohälsoproblem som uppstår utifrån strålningsrisker är svårhanterliga i traditionell skolmedicinsk praxis. Mer djupgående bakomliggande problematik för symtomlindring eller möjligt bot mot strålning kräver insatser utifrån andra hälsovärden. Hälsovärden som återfinns inom integrativ medicin och/eller alternativ medicin. 

Att skriva om strålningsfrågan är mycket mer komplicerat än man först ens tänker sig. Många olika patientgrupper är utsatta av olika anledningar och frågan är vilken patientgrupp i världen det är mest synd om. I frågan om elöverkänslighet är frågan mycket värre än mest synd om – här handlar det om brott mot mänskligheten. Denna text bör ses som ett kollage av vissa delar i frågan. För att göra ämnet mer rättvisa skulle behövas ett mer omfattande arbete. Mycket är fragmentariskt på internet och i sociala medier. Denna text är ett inledande försök att ge viss struktur, tillbakablick och visa på några viktiga engagemang som syns i sociala medier, på Internet och vad man kan fånga i några böcker och rapporter.

Vad är det för diagnos vi pratar om?

Elöverkänslighet är idag en erkänd miljörelaterad funktionsnedsättning. Elöverkänslighet är klassad som en arbetsmiljörelaterad symtombaserad diagnos med kod ICD-10 (R68.8). Man kan bli sjukskriven, ha rätt till medicinsk utredning och vård – men bara om själva symtomen inte de bakomliggande orsakerna. Idag menar man även att det går att diagnosticera och behandla elöverkänslighet som en neurologisk funktionsnedsättning.

16 Juni är den internationella elöverkänslighets dagen.

Den ökade strålningen i samhället i stort anses öka benägenheten för elöverkänslighet och relaterade följdsjukdomar av kronisk strålning.

I mina efterforskningar om vad diagnosen handlar om visar det sig att det kan vara mer omfattande än dessa två första incitament. Det finns även tankar om att elöverkänslighet uppstår av för tidig utsatthet för tungmetaller under fostertiden, eller att elöverkänsliga redan har utvecklat biofrekvensstörningar tidigt.

Personer som har högre risk att utveckla elöverkänslighet kan vara människor med sjukdomar i centrala nervsystemet, parasitinfektioner, allergiker, mögel i kroppen, vitamin och mineralbrister, candida, bärare av borrelia infektion, whiplash skada, hjärnskakning, cancerpatienter, aids, barn och gamla människor, om man har metallimplantat i kroppen, amalgamfyllningar, utsatt för kemikalieexponering, och människor med immunförsvarsproblem.

Det talas även om att elöverkänslighet kan utvecklas om kroppens utrensningsfunktioner inte fungerar optimalt. Det finns även tankar om att elöverkänslighet utvecklas utifrån vissa förlopp om miljökänslighet: 1) börjar som en mögelsjukdom – 2) övergår till kemikaliekänslighet – och 3) landar slutligen i elöverkänslighet. Problemet med miljökänslighet är att det definieras som en symtomdiagnos och inte som en sjukdomsdiagnos. 

”FDA is advising patients and caregivers to keep consumer electronic devices, such as cell phones and smart watches, at least six inches away from implanted medical devices, such as pacemakers and defibrillators.” (@MicrowaveNews, Twitter)

En patient som lämnat vittnesmål (Ref: Marie Christine Testimony i referenslistan) om att ha befriat sig från elöverkänslighet med utrensande behandlingar sammanfattar sig själv: ”Unfortunately doctors to not receive any training in environmental diseases. As soon as they come up against one of them they label it ‘psychosomatic’ – it makes things so much easier! Tomorrow they’ll tell us it is ’genetic’ but that won’t make the disease any better”. Marie Christine beskriver att hon varit tvungen att söka sig ut på Internet för att kunna rädda sig själv.

 ”According to Dr Dietrich Klinghard, one of the main contributors to the rise of Lyme disease is electromagnetic pollution. He said: I personally suspect that the exposure to electromagnetic fields in the homes and the microwaves from cell phone radiation are driving the virulence of many of the microbes that are naturally in us and makes them aggressive and illness producing.” (“EMF and Your Immune System”, R Blank, shieldyourbody.com)

Problemet med den nuvarande erkända diagnosformen är att den skolmedicinska definitionen inte relaterar till bakomliggande problematik i tillräcklig grad eller att man i hälso- och sjukvården inte erkänner behandlingar som stöttar kroppens egen läkningsförmåga för att det inte överensstämmer med ”vetenskap och beprövad erfarenhet” som man tänker i Sverige. Den egentliga rätten till hälsa saknas i svensk vård. Bakomliggande problem om diagnoser och behandlingar fungerar inom integrativ- eller alternativ medicin. Får verkligen elöverkänsliga i svensk vård optimal behandling? En rapport från Elöverkänsligas Riksförbund menar att Socialstyrelsen måste godkänna vitamin- och mineralterapi i vården. I en amerikansk forskningsstudie presenteras exempel om att behandla elöverkänsliga utifrån integrativ medicin: ”Russian physicians had positive results with intravenous injections of 40 % glucose, 5% ascorbic acid and ginseng. Chinese physicians suggest the herbs Genoderma and Krestin to enhance recover of cellular immunocompetence”. Elöverkänslighet borde kunna öppna dörren till förbättrad integrativ medicin.  

Egenvårdsproblem relaterat till lågfrekvent strålning

Jag frågade två cancerpatienter i min omgivning om de fått hälsoråd gällande mobiltelefonanvändning eller hälsoråd utifrån trådlösteknik i hemmet eller något de ska tänka på om strålning och cancer. Utifrån hjärntumörpatientens svar går det att sluta sig utifrån dennes svar att vården utgår från den industrifinansierade forskningen. Hjärntumörpatienten svarade i stil med att mobiltelefoner har värre strålning och kan bidra till tumörer på hörselgången samtidigt som man menar att man inte kan veta säkert. Hjärntumörpatienten fick rådet att använda hörlurar. Jag frågade om man fick rådet om hörlurar med sladd eftersom trådlösa hörlurar kan bidra till strålningsrisker. Det framgick inte vilken form av hörlurar som rekommenderats och hjärntumörpatienten vill inte ha några andra råd. Det är besynnerlig information denna hjärntumörpatient fått eftersom forskning av Lennart Hardell och Michael Carlberg och Akhavan-Sigari visat att hjärntumörpatienter som använder mobiltelefoner eller trådlösa telefoner har sämre överlevnadschanser pga. mobilanvändning främjar en gen p53 som kopplas till hjärntumören gliom. Den svenska hjärntumörföreningen har ingen sökfunktion på sin hemsida. Hjärntumörföreningens Facebook sida på sökning strålning ger sommaren 2021 fyra träffar men det syftar på strålningsbehandling i vården. 

Den andra cancerpatienten jag frågade som är bröstcancerpatient fick ingen som helst information om mobiltelefonhantering eller information om hälsorisker i och med trådlösteknik i hemmet eller arbetslivet. Strålskyddsstiftelen har publicerat material utifrån forskningsstudie som visar att de som förvarar smartmobilen nära bröstet eller midjan löper 4 – 5 gånger högre risk att drabbas av bröstcancer än den som förvarar mobilen under midjan (men det kan ge risker på andra delar av kroppen). Kvinnor med hög mobilanvändning och som använder mobilen mer än 4,5 minuter före sänggående har högre risk för bröstcancer – det blå ljuset från mobiltelefonen är riskfaktor förutom strålningen mobilen avger.

Det blå ljuset som strålar från våra smartphones och skärmar förändrar celler i våra ögon som kan påskynda blindhet, enligt en nyligen genomförd studie av Kasun Ratnayake i Nature Scientific Reports, 2018 (Kasun Ratnayake, 2018)”. 5G Vår strålande framtid eller undergång, Gun-Marie Henriksson)

Problemet är att man som patient inom en viss diagnos kanske inte tänker på att koppla frågan gentemot någon av frivilligorganisationerna om strålningsrisker. Patientorganisationer är oftast diagnosbundna (det finns vissa initiativ som inte är diagnosbundna men är de intresserade av att påverka förändring i strålningsfrågan?). Det är inte säkert att de som hamnar med svåra diagnoser utifrån lågfrekvent strålning ens hittar relevanta hälsoråd utifrån den egna patientorganisationen. Det är i dagsläget inte heller säkert att andra organisationer än strålningsorganisationer vill engagera sig i frågan även om man kan anse att det borde ses som allmängiltigt att få rätt information som patient – oberoende av diagnos. 

Jag provade att fråga Carpanet.se genom deras hemsida för att fråga eftersom mobilstrålning kan leda till endokrina sjukdomar och cancer. Carpanet.se har idag inga hälsoråd gällande lågfrekvent strålning. De svarade inte heller på mitt meddelande där jag sökte om vem jag kunde kontakta. Neuroförbundet värnar två möjliga strålningsrelaterade diagnoser: ALS och MS. Neuroförbundet ger inga hälsoråd i relation till dessa diagnoser och hur man kan minska sin utsatthet för strålning. Sökning strålning på Neuroförbundets hemsida ger en träff om läkemedel mot epilepsi hämmar tumörutveckling i hjärnan – det relaterar till strålningsbehandling i vården. Onkolog Lennart Hardell har i föredraget ”Risker med 5G och trådlösteknik” på YouTube genom Strålskyddsstiftelsen förtydligat att sköldkörtelcancer ökar på grund av de nya mobiltelefonerna som har antennen i nedre botten och därför strålas sköldkörteln frekvent. Sköldkörtelförbundet har ingen egenvårdsinformation om mobiler eller trådlös teknik på sin hemsida – bara information om strålbehandling i vården. Sköldkörtelförbundet vill arbeta för bästa möjliga hälsa hos sköldkörtelpatienter skriver man på sin Facebook sida. Astma och Allergiförbundet har ingen information utifrån strålning, elallergi eller elöverkänslighet. Man kommer dock till en länk Jobba Frisk om yrkesval och känslighet. Jobba Frisk har ingen hälsoriskinformation relaterat till elöverkänslighet. Av utrymmesskäl har jag inte plats att utreda alla patientorganisationer med risken finns att nuvarande patientorganisationer utgår från den officiella hållningen (att man är omedveten om riskerna, felinformerad eller att allt man gör inte syns på hemsidor) – till skillnad från strålningsrörelserna som vill få till förändring av den officiella hållningen. Jag vet inte om strålningsorganisationer tagit kontakt med olika patientorganisationer eller inte.

Europarådets Resolution 1815

Sverige är problematiskt om att få till förändring som kan leda till att fler människor får rätt till information om hälsorisker utifrån ökad strålning i samhället. Det speglar sig i hur hemsidor och olika civila organisationer ser ut och vilken information de tillhandahåller eller inte. För att bena lite i detta kan man betrakta hur illa ställt det är med Europarådets Resolution 1815 i Sverige om varför det händer så pass lite officiellt sett. 

2011 antog Europarådet resolution 1815 som skapats för att skydda befolkningen mot strålningsrisker. Europarådet resolution 1815 ska skydda människor i olika levnadsmiljöer, i hemmen, skolan, arbetsplatser, att man ska utvärdera hälsoriskerna innan man inför mer förutsättningar för digitalisering som leder till ökad exponering för elektromagnetisk strålning. 

Elöverkänsligas Forum har förtydligat hur dåligt Sverige ligger till vid tillämpningen av denna resolution 1815 när de redovisar punkt 8 med underpunkter ur resolution 1815. Tvärtemot resolutionens rekommendationer att minska strålningen i samhället har människors exponering för elektromagnetiska fält ökat. Resolutionen anger att myndigheter ska informera barn och ungdomar, personer i reproduktiv ålder och personer med risk att utveckla hjärntumörer. I stället har barns och ungdomars exponering ökat i och med att man infört digitala läromedel och trådlösa nätverk i skolan. Staten har inte genomfört upplysningskampanjer om biologiska långtidseffekter på miljön eller människor. Resolution 1815 anger att man ska underlätta för elöverkänsliga genom att skapa frizoner. Sverige har i stället förvärrat situationen för elöverkänsliga genom införandet av ökad mikrovågsstrålning i och med utbyggnaden av 4G och 5G. Man river upp det fasta elnätet och tvingar befolkningen att använda mobiltelefon. Sverige har inte, i enlighet med resolution 1815 utfört miljökonsekvensanalyser i och med införandet av 5G. Svenska staten har inte heller infört varningsetiketter på produkter som avger mikrovågor eller elektromagnetiska fält. Strålsäkerhetsmyndigheten informerar inte om hälsoriskerna med DECT-telefoner, baby vakter eller andra produkter som pulserar ut mikrovågor. Strålsäkerhetsmyndigheten har inte infört gränsvärden för basstationer enligt ALARA-principen (As low as reasonably achievable). ALARA-principen är en juridiskt vägledande princip för hur låga utsläppsgränser myndigheter sätter. Punkt 8.5 i resolution 1815 Elöverkänsligas Forum visar att inga av de 8 punkterna inom den punkten åtgärdats: man är inte preventionsorienterad, man gör inga riskhypoteser eller studerar dessa utifrån situationer i verkliga livet, man lyssnar inte till tidiga varningstecken från forskarvärlden, man formulerar inte ett mänskliga rättigheters perspektiv utifrån ALARA-principen, man skapar inte bättre ekonomiska incitament för den oberoende forskningen, man skapar inte oberoende medel som kan användas, man tvingar inte fram transparens av lobbyföretag, man främjar inte en öppen debatt som även inbegriper civilsamhället.

Några nedslag om svenska politiska partiers inställning om strålningsrisker

Politiska partier i Sverige är inte tillräckligt engagerade eller intresserade att ta sig an hälsorisker utifrån lågfrekvent strålning. Det finns exempel som uttalar rakt ut de bakomliggande problemen och det finns enstaka nedslag som börjat ventilera viss medvetenhet. Det enda partierna som uttalat sig mer korrekt i frågan om ökade hälsorisker utifrån ökad strålning i samhället är Hälsopartiet, Miljöpartiet (men som tystat ner sig själva sedan) och delvis Centerpartiet.

Hälsopartiet ser bedräglig industripropaganda och bedräglig journalistik som hälsohot. Hälsopartiet vill att man undersöker skadliga effekter av elektromagnetisk strålning och elchockbehandlingar bättre.

Elöverkänsligas Förening i Dalarna delade 2020 information om Miljöpartiet utifrån en motion Miljöpartiet formulerade 2006 angående elöverkänslighet. I Miljöpartiets motion från 2006 kommenteras lagstiftningen att kommuner kan reservera områden som är lågstrålande i översikts- och detaljplaner. Miljöpartiet skrev 2006 att ”den påverkan och den oro som många upplever i samband med basstationer för mobiltelefoni måste tas på allvar” och att elallergi är ett funktionshinder som ökar i samhället men att ”forskningsläget än så länge är osäkert”. Elöverkänsligas Förening i Dalarna förtydligade 2020 att sedan dess har Miljöpartier tystnat i frågan trots att ohälsotalen ökar. Jag sökte på Miljöpartiets hemsida: strålning. 2013 finns skrivelse från Miljöpartiet i Trelleborgs kommun ett eget stycke om elektromagnetiska fält: ”Exponeringen från elektromagnetiska fält bör uppmärksammas. Mobilmaster nära bostadsbebyggelse och skolor sätts idag upp utan hänsyn till eventuella risker. Vi anser att miljöbalkens försiktighetskrav skall tillämpas. Ingen ska mot sin vilja exponeras för höga nivåer av elektromagnetisk strålning”. 2016 var Mona Nilsson inbjuden att föreläsa om riskerna med strålning under rubriken ”Farlig strålning! Bluff eller sanning?”. 2018 skriver Miljöpartiet med koppling till viljan om ökad egenvård och friskvård att strålning ska minska i miljön.

”Ingen politiker vill prata med oss om hälsoriskerna från den trådlösa tekniken. Media går maktens ärenden och hänger ut oss som avslöjar deras lögner. Strålningen skapar obalans i kroppen och gör folk sjuka. Anders Sydborg, FB Folkets Rättigheter i Samhället #hälsorisker #5G” (@PatientCV, Twitter) 

På Socialdemokraternas hemsida om sökning strålning dyker ett kongressprotokoll upp från 2011 upp. Det finns en PDF som inte går att öppna. Liberalernas hemsida om sökning strålning ger svar om sökresultat för kandidater: Carl-Henrik Sölvinger, Anna Eling och Sanna Röing. Centerns hemsida har en träff utifrån strålning om elöverkänslighet från 2016. Centern uppfattar att elektromagnetisk strålning kan orsaka sjukdom. Centerns hemsida har en träff om nej till lågstrålande område på strålning från master och telefoner från 2017. Centern lyfter fram från en riksstämma som nämner strålning och sjukdomar som utbrändhet, elöverkänslighet, fibromyalgi, kronisk trötthet. Centern eftersträvar vetenskapligt stöd för behandlingsmetoder. Moderaternas hemsida ger inga träffar på ordet strålning.

Feministiskt initiativ utifrån sökordet strålning ger två träffar men inte om strålning utan snarare personlig eller intressepolitisk utstrålning – gör Victoria till president eller inslag om valanalys av FI. Alternativ för Sverige har ingen sökfunktion på sin hemsida men skriver under fliken Miljö och energi ”att hela sverige ska leva”. Medborgerlig Samling hemsida på sökordet strålning ger en träff om föredrag om kärnkraft och joniserande strålning. Medborgerlig Samling har både ett miljöpolitiskt och energipolitiskt program där varken strålningsrisker eller ökning av elkänslighet tas upp. Direktdemokraterna har inget direkt partiprogram men lovar att hålla folkomröstningar i specifika sakfrågor som även väcks av medborgare. Partiet Enhet har ingen sökfunktion på sin hemsida. Partiet Enhet menar att varje individ har ett eget ansvar att söka mer kunskap efter var och ens förmågor och ambitioner. Man har tankar om hållbar miljö men att hållbar utveckling börjar inom oss själva att man vill prioritera immateriella värden. Hållbarhet uppnås genom kvalitetssäkring där politiska förslag och beslut ska föregås av ingående analys av direkta och indirekta konsekvenser på kort och lång sikt. Där kunskap om konsekvenser är begränsad ska försiktighetsprincipen råda (försiktighetsprincipen är också vad strålningsrörelsen eftersträvar).

Amnesty – mänskliga rättigheter och miljön

Riskerna med ökad strålning är ett stort problem ur mänskliga-, miljö- och djurrättsliga aspekter. I Mars 2021 meddelade Amnesty att man i EU parlamentet röstat i frågan om mänskliga rättigheter och miljön. 504 röster för och 74 röster emot (112 avstod) om ja till ett lagkrav för mänskliga rättigheter och miljö. Varken EU eller Sverige har sedan tidigare lagkrav på företags respekt för mänskliga rättigheter och miljön. EU kommissionen väntas lägga fram ett lagförslag under 2021 som även kan innehålla ett straffrättsligt ansvar för den som inte tar sitt ansvar. Lagförslaget innebär att företag måste genomföra obligatoriska konsekvensanalyser för att förhindra och hantera risker om negativ inverkan till mänskliga rättigheter och miljön. Amnesty meddelar att man kommer att fortsätta arbeta för en ambitiös och effektiv lagstiftning om skydd för den enskilda människan och miljön.

Faran med den officiella bilden i Sverige: Strålskyddsmyndigheten, Folkhälsomyndigheten och Miljöhälsorapporterna – konsekvenser för miljöbalken, strålskyddslagen, vården, arbetslivet och samhällsekonomi 

Den officiella hållningen om hälsorisker och strålning i Sverige gör gällande att riskerna är minimala. Både Strålskyddsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten utgår från likartad information och liknande referenser. Varför bilden ser ut som den gör får du reda på mer om utifrån de personer, forskare och föreningar som kritiserar den officiella bilden. Sverige ligger väldigt långt efter om man jämför med hur man internationellt redan börjat agera utifrån försiktighetsåtgärder.

Den senaste rapporten för 2021, ”Recent Research on EMF and Health Risk”, från Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) vetenskapliga råd meddelar att det inte föreligger hälsorisker utifrån elektromagnetisk strålning. SSM meddelar att det inte finns något samband mellan hjärntumör och radiovågor från mobiltelefon. Man har inte utvärderat några hälsorisker med 5G ”eftersom inga sådana studier har identifierats”. SSM meddelar att det inte finns någon känd mekanism som visat att radiovågor med högre frekvens innebär högre risk för ohälsa. Rapporten ”Recent Research on EMF and Health Risk” förnekar helt samband om huvudvärk och mental ohälsa utifrån strålning och menar att förekomsten i stället handlar om sömnbrist eller stress människor är utsatta för (dvs. man försöker medikalisera). Eftersom SSM menar att det inte föreligger hälsorisker menar man därför att det inte behövs vidare forskning i frågan. Det som är suspekt med denna information är att m3.idg.se har en artikel med en myndighetsexpert från Strålskyddsmyndigheten som rekommenderar att man håller ut mobilen från kroppen under samtal och att man helst använder handsfree. Myndighetsexperten från SSM menar att mobiltelefonen är den enda konsumentprodukt där det finns svaga misstankar om långsiktiga hälsorisker. 

Folkhälsomyndigheten menar att det inte finns några som helst samband mellan de symtom människor erfar utifrån strålning och framför allt smutskastas elöverkänsliga med dessa formuleringar: ”personer som upplever sig vara elöverkänsliga”. Folkhälsomyndigheten anser att det inte finns några bekräftade samband som kunnat förklara de bakomliggande mekanismerna om hälsorisker utifrån strålning.

Genom Folkhälsomyndigheten ser man resultaten från Miljöhälsorapporterna. Miljöhälsorapporterna förnekar hälsoriskerna men betänker att möjligen barnleukemi, ALS och kanske Alzheimers kan ha samband utifrån strålning. De yrkesgrupper som identifieras skiljer sig helt från vad man i strålningsrörelsens sammanhang menar är riskgrupper. Folkhälsomyndigheten betänker: svetsare, plåtslagare, lokförare, kockar, flygvärdinnor utan att förtydliga vad man menar är dessa yrkeskategoriers strålningsrisker eller hur de behöver skyddas. Urvalet yrkeskategorier skiljer sig från vad den oberoende forskningen känner till som strålningsrörelsen meddelar om i stället.

Miljöhälsorapporten från 2017 överklagades av Elöverkänsligas Riksförbund, Miljöföreningen Vågbrytaren och Strålskyddsstiftelen. Man kräver att kapitlet om Elektromagnetiska fält ändras utifrån vad befintlig forskning om hälsoriskerna kunnat påvisa. Man kritiserar artikelförfattarna i Miljöhälsorapport för att misstolka publicerade resultat och att man medvetet utesluter resultat som visar på hälsorisker. Problemen med att slutsatserna i Miljöhälsorapporter är felaktiga leder till allvarliga konsekvenser: felaktiga beslut av Folkhälsomyndigheten, felaktig tillämpning av miljöbalken och strålskyddslagen, människor blir feldiagnosticerade i vården, människor får felaktig rehabilitering, företagsmässiga förluster och ökad sjukskrivning, rätt åtgärder i arbetslivet uteblir. 

Strålskyddslagen m. m.

Utifrån vad som går att utläsa om strålningsrörelsens föresatser kan det tänkas att man skulle vilja förbättra strålskyddslagen. Kap 4 om arbetstagares exponering för joniserande strålning borde utökas i detta stycke till att omfatta icke-joniserande kronisk strålning och att särskilt paragraferna 7 – 11 om gravida och ammande innefattar risker utifrån produkter eller verksamhet med icke-joniserande strålning. Problemet med genomförandet är hållningen från Karolinska Institutet som påstår att lågfrekvent strålning bara ger upphov till akuta men övergående effekter. Kap 5 om allmänhetens och miljöns exponering för joniserande strålning formuleras om till att innefatta icke-joniserande strålning. 6 § i kapitel 5 kan behöva omformuleras till att främja teknikbyte och teknikförnyelse för att minska människors utsatthet för lågfrekvent strålning i produkter och 8 § i samma kapitel omfatta att regeringen eller myndighet meddelar försiktighetsmått från icke-joniserande strålning. Kapitel 7 handlar om tekniska anordningar som kan alstra icke-joniserande strålning är inriktad på verksamhet och arbetstagare där det används teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning. Det här kapitlet tänker jag mig att strålskyddsrörelsen borde kunna utveckla till att omfatta produkter och förutsättningar i det dagliga livet generellt sett. Hur många har egentligen läst kapitel 7 och 2 § som förtydligar att ”den som är arbetstagare i en verksamhet där det används teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning ska använda de skyddsanordningar och vidta de åtgärder i övrigt som har anvisats av den som är ansvarig för strålskyddet”? Kan man räkna in arbetsmobil, arbetssurfplatta, arbetsdator, arbetslaptop och arbetsbluetooth som teknisk anordning? Det leder vidare till tankegångar om en skyddande interaktiv folkhälsolag för Sveriges del. En folkhälsolag som är oberoende av en industrialiserad hälsosyn. Frågan är sedan vilken annan lagstiftning en sådan lag behöver stå i beröringspunkter med för att kunna vara direkt verksam. Sverige har ingen övergripande skyddande folkhälsolag som inbegriper folkvilja. Det finns mycket mer att säga i denna fråga om tänkbara områden det kan beröra.

Om man vill driva frågan hårdare kan man se till exemplet på internationallawoffice.com som förevisar ”the Non-ionizing Radiation Law” från 2006 som trädde i kraft 2007 i Israel som även kopplar tanken om ”the Criminal Law 1977” som i beröring med ämnet frågar om inte det är att ses som kriminellt när man exponeras tvångsmässigt. Frågan återstår om vad som är inom eller utanför lagens ram. Denna interaktiva ” Non-ionizing Radiation Law” kräver att man samlar data och att allmänheten är informerad. Syftet är att allmänheten ska kunna agera i frågor om implementering och hälsorisker. 

Mona Nilsson m. fl. om vår tids största miljö- och hälsoskandal

Mona Nilsson är en av grundarna till Strålskyddsstiftelsen. Mona Nilsson är en oberoende undersökande journalist med en bakgrund som frilans journalist där hon tidigare granskade strålningsrisker och följde myndigheternas arbete. Akademiskt är Mona Nilsson civilekonom med vidareutbildning inom miljö. Mona har bevakat frågan om risker med trådlös kommunikation och mobilstrålning sedan 2002. Förutom det artikelmaterial Mona publicerar genom Strålskyddsstiftelsen och annan debatt har hon riskinformation, hälsoråd och tidigare debattmaterial genom två hemsidor: monanilsson.se och mobiltelefoni.tv. 

 ”Laptops orsakar höga och skadliga elektromagnetiska fält. Forskarna anser att ’laptops’ måste döpas om eftersom det är högst olämpligt att ha den i knät. Belleinin et al. 2012.” (monanilsson.se)

Mona Nilsson har skrivit två alarmerande böcker som granskar hälsorisker i och med utbyggnaden av basstationer, mobilmaster och hälsorisker utifrån trådlösteknik och digitaliseringen av samhället; Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället i samarbete med Marica Lindblad, och Mobiltelefonins hälsorisker Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal. Jag kommer att och koppla till nyare material från Strålskyddsstiftelsen eller annat från strålningsrörelsen som visar på mer uppdaterad information som behöver ställas i relation till böckerna. Hennes två böcker fungerar som utmärka studieobjekt för de problem som målas upp i forskningsstudien Makt utan mandat De policyprofessionella i svensk politik av Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors. Forskningsstudien till och med har på vissa ställen exakt samma formuleringar som i Mona Nilssons böcker: vem får viska i maktens öra? De extremt stora problemen med politikerpåverkan är anlitandet av PR-byråer, t. ex. KREAB (KREAB är omnämnd i forskningsstudien De policyprofessionella i svensk politik) som anlitats av telekomindustrin. Mona Nilsson beskriver hur ansvariga ministrar mest sitter tysta. PR byrå anlitas även för att tysta opinionen. Vill man sätta sig in i praktiska exempel om varför behovet av maktutredning med koppling till hälsorisker om ekonomiska, elitistiska och politiska samhällsfrågor finns kan de tre referenserna och den debatt som sker genom olika Facebook grupper om strålningsrisker vara ett utmärkt ställe att börja gräva sig in i denna dimension om ökad ohälsa. En maktutredning som även tar hänsyn till hälsofrågor ur aktivist-, patient- och samhällsperspektiv skulle behöva breddas rejält.

 ”Jag kan inte välkomna en sådan teknik (5G) om gränsvärden som ska skydda invånare inte respekteras” Céline Fremault, minister” (@stralskydd, Twitter)

Mona Nilssons två böcker Spelet om 3G och Mobiltelefonins hälsorisker är utmärkta utgångspunkter för att börja sätta sig in i de grundläggande problemen och utmaningarna för att få fram rätt information om de hälsoproblem som skapas utifrån ökad digitalisering av samhället. Det är bra att utgå från böckerna för bakgrundsinformation och för att visa på tidsperspektiv och hur svårt allting är i de här frågorna. Böckerna är också utmärkta omvärldsanalyser av problemen eftersom Mona Nilsson går igenom politiska, ekonomiska, sociala, teknologiska (Omvärldsmodellen PEST) och klimat (koppling miljöfrågor) frågeställningar, konsekvenser och varningstecken. 

Mona Nilssons första debattbok Spelet om 3G publicerades 2003 (i boken skrivs om KREAB:s lobbyverksamhet) och i april 2021 förnyar Strålskyddsstiftelsen informationen om hur man avslöjat att Strålskyddsmyndigheten anlitade telekombolagets egen PR-byrå KREAB för att påverka politiker, beslutsfattare, tjänstemän och journalister att tro att det inte finns hälsorisker utifrån strålning. Strålskyddsstiftelsen delger offentlig handlings ID om kampanjen ”vaccinera mot myter” från KREAB. Denna sistnämnda information fanns inte med i Mona Nilssons bok från 2003. Offentlig handling ID, dnr 842/932/03 för den som vill läsa själv.

Mona Nilsson exponerar patienters rättslöshet i vården när experter som utgår från den industrifinansierade forskningen förringar strålningsrisker där patienter med tydliga strålningssymtom klassificeras som psykiatripatienter på fel grunder. Det leder tanken till att vården och framför allt vårdpolitiken sysselsätter sig med tankekontroll och förtryck i stället för vård och omvårdnad. Tydliga exempel på det är när man t. ex. ber patienter som redovisar strålningssymtom att sitta framför en dator ett antal gånger och patienten vet inte om datorn är på eller inte. Läkaren Mats Reimer debatterar exempel om det med hjälp av en fallbeskrivning i Läkartidningen. Fallbeskrivningen utgår från för korta tidsintervall och man fokuserar bara akuta symtom. Elöverkänslighet utvecklas och yttras utifrån andra omständigheter än de man undersöker. Här försöker man medvetet få patienten att framstå som självframkallare av sin symtomuppfattning. 

 ”3/4 av den industrifinansierade forskningen menar att det inte finns #hälsorisker gällande strålning. 3/4 av den oberoende forskningen menar att det finns hälsorisker med strålning. Ref: Mona Nilsson, ”Spelet om 3G fakta och desinformation i det trådlösa samhället”” (@PatientCV, Twitter)

De symtom människor utvecklar utifrån strålning som tolkas som psykiska, psykosomatiska eller psykiatriska är oftast neurologiska funktionsnedsättande symtomyttringar – risken är stor att många feldiagnosticeras eftersom det finns vissa likheter i symtomkategorier mellan en neurologisk och psykiatrisk bedömning i vården.

Problemet med att erkänna ohälsa utifrån strålning kan dra ut på tiden eftersom läkare gärna gör det lätt för sig genom att stämpla människor med psykiatriska diagnoser när de inte vet vad en patient lider av. Patienter som får felaktiga psykiatriska diagnoser har sedan ofta väldigt svårt att få adekvat somatisk diagnos för att läkarkulturen sluter sig samman mot patientens kritik – även om patienten kan utvärdera att rekommenderad psykiatrisk behandling inte haft effekt. Frågan är om man ens lär ut något om risker utifrån långvarig strålning eller lågfrekvent strålning till läkare, annan vårdpersonal eller inom de olika alternativ medicinska utbildningarna. Kurser som behöver tas fram bör i framtiden ske i samarbete med de olika fristående strålningsorganisationerna och behöver räkna in hälsorisker utifrån långvarig lågfrekvent strålning.  

 ”Avsaknaden av utbildning i strålskydd i läkarutbildningen har påpekats ett otal gånger (se avsnitt 4.1) från SSI:s och SSM:s sida, men utan framgång.” (Bilaga 2 ”Rapport av Regleringsbrevsuppdrag Nationell kompetens inom strålskyddsområdet”)

EUROPAEM16 läkarundersökning (European Academy for Environmental Medicine) finns till för att klarlägga hälsoutsatthet utifrån strålning. De symtomlikheter som kan göra att man misstar neurologiska funktionsnedsättningar för psykiatriska eller psykiska problem är: oro/ångest, depression, koncentrationssvårigheter, svårt finna ord, trötthet, hjärtklappning, hyperaktivitet, influensaliknande symtom, lättretlighet, rastlöshet, stresskänsla, sömnproblem, tryck över bröstet. EUROPADEM16 läkarundersökning går sedan vidare utifrån arbetsmiljöfrågor och mobiltelefonanvändning och annan farlig miljöexponering. Sovjetisk medicin har sedan länge ytterligare symtom på mikrovågssyndromet erkänts: svettningar, rubbad sköldkörtelfunktion, synrubbningar, inlärningsproblem, huvudvärk, minnesproblem, beteendestörningar.

Miljöföreningen Vågbrytaren förevisar att från 1997 när mobiltelefonin byggdes ut i Schweiz är det särskilt fyra sjukdomskategorier som ökat mest markant: psykiska sjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar och nerv/sinnesorgan diagnoser och hudsjukdomar. 

Olika länder är mer eller mindre officiellt sett öppna och upplysta i frågan om hälsoriskerna. Ryssland och delar av de östeuropeiska länderna har mer utvecklad hälsohänsyn i strålningsfrågan. I Ryssland är man mer medveten om att strålning är farligt för barn (ungdomar under 16 avråds från att använda mobiltelefon), gravida (gravida avråds från att använda mobiltelefon), patienter med sjukdomar i centrala nervsystemet, allergiker, och patienter med försämrat immunförsvar är särskilt utsatta. Mobilanvändning under graviditet ökar risken för ADHD hos barnet. En bakgrundsförklaring till att Ryssland har lägre gränsvärden utifrån strålning är att man värderat långtidseffekter av lågfrekvent strålning. Den ryska militären omfattades inte av gränsvärden för allmänheten och i Ryssland sågs inte låga strålningsnivåer som ett hot mot militären, som det gjorts i t.ex. USA. ”I Ryssland finns inte heller stora industrikoncerner som investerar i mikrovågsteknologier och som ser forskning som pekar på låga nivåer av strålning samt lägre gränsvärden som ett hot mot framtida vinstmöjligheter”, skriver man i Spelet om 3G

”Gråsparvarna och andra småfåglar minskar i takt med ökad strålning. Kalvar som fötts i närheten av mobilmaster får ökad förekomst av grå starr. Kor blir sjuka i närheten av sändarmaster. Träden stressas av strålningen och dör i antennriktningarna.” (Mobiltelefonins hälsorisker, Mona Nilsson)

Genom internet har jag letat recensioner av Mona Nilssons böcker. Just det faktum att ingen svensk dags- eller kvällspress uttalat sig om hennes böcker visar att det en del av vad Mona Nilssons kritik handlar om – att medier är styrda av ekonomiska/industri intressen snarare än av pressfrihet och yttrandefrihet – eller att svensk media är nedlåtande mot böcker som inte ges ut av etablerade förlag.

Lobbyorganisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF) reagerar negativt på Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället och menar att boken mest utgår från personer i stället för vetenskap och att boken är ensidig. VoF försöker förringa den politiska betydelsen av den granskning och det ifrågasättande som sker i Spelet om 3G. VoF menar att Mona Nilsson i själva verket indirekt skadar de som är elöverkänsliga. Framöver kommer du erfara att VoF kritik inte stämmer. Vetenskap och Folkbildning (VoF) har också recenserat Mobiltelefonins hälsorisker och menar att Mona inte hjälper läsaren att förstå vad forskningsresultaten om hälsoriskerna betyder och att hon sysselsätter sig med konspirationsteorier. Varför oberoende forskning ska ses som konspiratorisk kan man fundera över. Det är helt felaktiga påståenden VoF gör om Mona Nilssons insats i boken. Mona underlättar för den som aldrig varit insatt i att förstå problematiken och vad den oberoende forskningen visar. VoF ondgör sig över att Mona Nilsson ens beretts utrymme i media och kommenteras av Miljöpartiet i en riksdagsmotion (2010/11MP2617). Det går att hitta enstaka bloggare som kommenterar Mona Nilssons böcker. Bloggarna lyfter fram frågorna om hälsorisker och vill att de ska tas på allvar. Bloggen sjukavmobilstralning förevisar bl. a. att Mona Nilsson avslöjat hur forskningsresultat av hälsorisker med mobilstrålning manipulerats och att forskare vägrar lämna ut sin enkät för oberoende granskning eller om andra forskare skulle vilja återupprepa studien. En annan bloggare poängterar utifrån sitt ställningstagande om Mona Nilssons bok om mobiltelefoner att ”Vi lever i ett samhälle där solidaritet och omtanken om de svaga och utsatta ersatts av omtanken om de starka och mäktiga, om tillväxt och inkomster. Politiska, ekonomiska och lagstiftande normer värderar rikedom och vinster högre än människors hälsa och miljön. Politiker och myndigheter väljer att hjälpa mobilindustrin med propaganda, ekonomiska bidrag och anpassning av lagar och regler i stället för att hjälpa dess offer och förhindra att det blir fler. Media är ofta ovilliga att skriva om de drabbade och att kritiskt granska mobilindustrin” (laurapopa.se). 

Reportrar utan gränser senaste rapport visar att Sverige tappat i pressfrihetindex till en fjärde placering. Reportrar utan gränser menar att det största hotet mot svensk mainstream media handlar om hot och trakasserier på sociala medier. Man verkar inte vara intresserad av att relatera till industrins intressestyrning av vad som får skrivas om eller inte i svenska medier även om kategorien självcensur och oberoende ingår i deras mätkategorier. Alternativ media som NewsVoice, Vaken.se, Nya Dagbladet och Modiga Människor ser till att få ut information om de hälsorisker Mona Nilsson varnar för i sina böcker.

Wikipedia ifrågasätts ofta av hälsofrihetsrörelsen för att vara partisk gentemot industriintressen. Mona Nilsson finns definierad på Wikipedia och tillskrivs begrepp som ”hävdar” eller ”anser sig ha avslöjat” som visar att Wikipedia försöker skriva ner henne. Wikipedia lyfter fram kritik och då relaterar man till VoF recension av boken Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället. Det finns några länkar genom Wikipedias sida om Mona Nilsson där Epoch Times Sverige skrivit men den går inte att få fram längre. Det finns ett väldigt litet mediamaterial på Wikipedia om Mona Nilsson länkat till frågan om mobiltelefoner och hälsorisker. I Mona Nilssons böcker framkommer fler och helt andra referenser och hur mediedreven går till mot oberoende forskare som har bevis på att strålning orsakar hälsoproblem. Bloggen Boktugg kommenterar att det ligger sju års omfattande research bakom Mona Nilssons bok Mobiltelefonins hälsorisker Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal.

I en intervju i podden Modiga Människor berättar Mona Nilsson om det paradoxala (det korrupta enligt henne) att mätningar kring Ericssons kontor visar på strålningsvärden långt under gränsvärdet. Mätningar utanför Ericssons kontor visar på bara 65 m/Wm². Varför skyddar de sig själva? Mona är helt övertygad om att telekombolaget känner till alla risker och företaget har haft erfarenhet av att deras civilingenjörer blivit sjuka. Det finns länder som är uppmärksamma på hälsoriskerna och t.ex. Schweiz, i Genève; införde moratorium 2019 om införandet av 5G. Det paradoxala i denna situation är att WHO ligger i Genève och WHO gör inte tillräckligt för att skydda människors hälsa gentemot den skadliga strålningen (artikel PMC5504984 på PubMed visar att WHO i Genève har 130 gånger lägre strålningsnivåer i sina kontorsbyggnader än Stockholms Central Station, men WHO tar inte hälsoriskerna på allvar och man kan misstänka att industrins vinstintressen är viktigare än folkhälsan). Mona Nilsson beklagar sig över att det inte gick att få kontakt med Gustaf Fridolin inför införandet av digitala läromedel för att Strålskyddsstiftelsen skulle kunna varna hur det skulle påverka barn- och ungdomar i skolan. I podden förklarar Mona Nilsson att det inte finns gränsvärden som är anpassade utifrån barn. Gränsvärden är inte anpassade utifrån deras kroppsstorlek. Det är särskilt farligt eftersom barn absorberar mer strålning än vuxna. Barn har tunnare skallben, snabbare cellomvandlingssystem och nervsystemet utvecklas fortfarande tills man är 25 år.

”The meeting at WHO was an obvious disappointment. During the discussion the two WHO officials showed little interest to collaborate with the scientists convented at the meeting in spite of the scientific evidence on adverse health effects. Their in-house experts seem to be members of ICNIRP, although not exclusively. This may explain why only short-term thermal effects from RF radiation are accepted as proofs of harm and why non-termal biological effects are dismissed.” (“World Health Organization, radiofrequency and health – a hard nut to crack”, Lennart Hardell)

Sverige är ett av världens länder som tar sämst hänsyn till folkhälsoperspektivet när man satt gränsvärde för tillåten strålning i samhället. Sverige har helt anpassat sig utifrån ICNIRP:s (International Commission on Non-Ionizing Radiation Radiation Protection) gränsvärde som inte skyddar befolkningen i tillräcklig grad mot strålningsrisker. 2002 införde Sverige ICNIRP:s gränsvärde – du kan se det nedan. Inte alla länder i världen har antagit ICNIRP:s gränsvärde. Skillnaderna beror på hur industrin ser ut i olika länder och att olika länder har olika forskningsinsikter eller vilken form av lydstat man råkar vara eller inte. När man ska börja sätta sig in i hälsorisker utifrån mobil- eller basstationer är gränsvärdet ett samhälle har av avgörande betydelse. Mona Nilsson gör en uppräkning utifrån några länders gränsvärden om 3G i sin bok Mobiltelefonins hälsorisker:

Sverige 2 000 – 10 000 m/Wm²

Belgien 24 m/Wm² (3V/m)

Luxemburg 24 m/Wm² (3V/m)

Italien 95 m/Wm² (6V/m)

Ryssland 100 m/Wm²

Schweiz 42 – 95 m/Wm² (4-6V/m)

Paris 10 m/Wm² (2V/m)

Frankrike 1 m/Wm² (0,6V/m)

Salzburg 0,001 m/Wm² (det är 10 miljoner gånger lägre än det svenska för 3G)

Hur många är införstådda med vad som sker i miljöer man rör sig i till vardags och är informerade om de snabba förändringarna som börjat ske mellan 2019 och 2020 i strålningsfrågan i och med 5G som innebär mycket starkare strålningsutsatthet än 3G? I Mars 2020 rapporterade Strålskyddsstiftelsen att strålningen ökat minst tio gånger på vissa platser i Sverige. Mätningar i Norrköping från 2019 visade på 35 000 m/Wm² och från samma plats 2020 mättes 345 000 m/Wm² av Anders Sydborg. I september 2019 mätte Strålskyddsstiftelen på Järntorget i Stockholm 466 000 m/Wm² och i november på samma plats 2019 mättes 1 300 000 m/Wm². Strålskyddsstiftelsen har i anslutning till dessa mätningar kommenterat hur Strålskyddsmyndigheten (SSM) vilseleder allmänheten på flera punkter: 1) SSM påstår att allmänhetens exponering är låg i förhållande till referensvärdet, 2) Antalet hjärntumörer har inte ökat, 3) SSM har inte utfört några egna mätningar utifrån 5G utbyggnaden. Strålskyddsstiftelsens motreplik är att antalet hjärntumörer i Sverige ökat om man ser till Socialstyrelsens patientregister. Socialstyrelsens cancerregister är underrapporterat för hjärntumörpatienter för att inte alla hjärntumörer går till patologisk undersökning. De hjärntumörer som diagnosticeras med röntgenteknik utgår från en osäker teknik. Sedan 2002 har SSM:s expertgrupp dominerats av personer med jäv och bindningar till telekombolagen. 

”För en tid sedan besökte jag en kvinna som fått diverse symtom i form av utslag, stress, sömnproblem, huvudvärk mm så fort hon flyttade till en ny bostad. Hon hade upp till 92.000 uW/m² i sitt kök som orsakats av en närstående basstation. Rekommenderade nivåer är max 100 uW/m² i bostaden och under 10 uW/m² i där man sover. Kvinnan flyttade en kort tid efter jag varit där och samtliga symtom försvann inom 10 dagar. Detta är ett allvarligt problem som totalt förnekas av både Telekomindustrin samt ansvarig myndighet.” (Anders Sydborg, FB grupp Folkets Rättigheter i Samhället, 2021-05-15)

Mona Nilsson delade information om den senaste tidens strålningsmätningar utifrån 5G i FB gruppen ”Folkets Rättigheter i Samhället”, som gjorts våren 2021 inom det internationella strålningsmätprojektet ”Global EMF Monitoring” där mätningar gjorts i Stockholm, Göteborg, Linköping, Örebro och Falun. Sergels Torg visade 1 280 000 m/Wm², Göteborg 731 000 m/Wm², Falun 535 000 m/Wm², Örebro 293 000 m/Wm² och Linköping 206 000 m/Wm². Mona uppmanar att man kontaktar Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten och frågar: ”Vilka studier har visat att det inte föreligger hälsorisker med att långvarigt helkroppsexponeras för strålning från basstationer för 3G, 4G, 5G vid nivåer som är 100 000 m/Wm² i maxvärde eller däröver eller i nivå med ert referensvärde på 10 m/Wm² i medelvärde mätt över 6 minuter?” Frågorna hon ställer behöver förstås i relation till det termiska paradigmet svenska myndigheter idag utgår från som helt missar långtidseffekterna av kontinuerlig strålning. För att ytterligare förstå allvaret kan man genom Strålskyddsstiftelsen (man börjar vid fliken Fakta och sedan Juridik och Gränsvärden och till EU:s rekommendationer) få fram information om att Europarådets resolution från 1815 är antagen sedan 2011. Europarådet rekommenderar att gränsvärdena behöver sänkas till 0,2 V/m, 0,1 m/Wm² dvs. 100 000 gånger under det som ICNIRP rekommenderar.

NewsVoice publicerade Mona Nilsson om strålningsmätningen ovan. Man sammanfattar hur illa ställt det är med vetenskapliga kunskapsläget om exponering av de uppmätta strålningsnivåerna. Det finns ingen forskning på effekter av 5G. Det finns ingen forskning (inte ens djurstudier) som studerat långtidseffekter och samtidig exponering för 3G, 4G, 5G vid de maxnivåer som uppmätts. Det finns 10 studier på långtidseffekter av 4G där majoriteten visar på skadliga effekter. Över 15 studier visar att de som bor 300 – 500 meter från mobilmaster eller basstationer som exponerats för lägre nivåer än de uppmätta löper risk för mikrovågssyndromet, cancer och ökad risk för ALS.

Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället (2005)

I förordet till boken Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället av Mona Nilsson och Marica Lindblad tydliggörs att det man får reda på är precis vad en maktutredning ska verka mot: vad lobbyister skapar för skeva verklighetsuppfattningar hos politiker som ska fatta beslut, hur media mörkar och hur allmänheten förs bakom ljuset ”under sken av upplysning”. Debattboken Spelet om 3G bygger på en serie artiklar som tidigare publicerats i Miljömagasinet. Det är bra att gå bakåt i historien för att se om debatten idag ens ändrats utifrån strålningsrisker eller inte. I Spelet om 3G lär man sig att utbyggnaden skett utan hänsyn till hälsorisker – dvs. man kör ut det utan forskning på hälsorisker. Det är precis samma sak som diskuteras i dag i och med utbyggnaden av 5G som innebär mycket starkare strålningsfrekvenser. 5G har inte beforskats om människors hälsorisker inför implementering. Vilket leder till att både Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten agerar utan vetenskapligt stöd inför sina rekommendationer. Båda företeelserna hamnar i diskussionen utifrån tanken om ett nytt Nuremberg experiment på den generella befolkningen (ingen får utsättas för kroppsliga experiment utan både frivilligt och informerat samtycke). Inte ens Socialstyrelsen som ansvarar för att beakta människors hälsa under miljöbalken får lov att utreda hälsoriskerna. Inför utbyggnaden av 3G har Socialstyrelsen inte ens tillfrågats om att göra en utredning av effekterna på människors hälsa. Våren 2021 provar jag sökorden strålningsrisker, strålning och strålningen på Socialstyrelsens hemsida Jag får träffar som strålning i vården och sökordet strålningsrisk gav två träffar: Personsanering vid händelser med farliga ämnen och Screening för bukaortaaneurysm. Jag hittar inget. När jag rådfrågar Mona Nilsson genom Facebook gruppen Folkets Rättigheter i samhället svarar hon att ”det beror på inflytandet från de kriminella telekombolagen. De lobbar för att man inte ska erkänna att strålningen kan orsaka sjukdom. De kontrollerar samtliga expert- och myndighetsutredningar via sina lojala experter främst Anders Ahlbom, Maria Feychting och Lena Hillert från KI – samtliga är finansierade av telekombolagen och AA och MF är dessutom mångåriga medlemmar i ICNIRP som fastställt det föråldrade gränsvärde som skulle visa sig gravt otillräckligt om hälsoeffekter erkändes och som är av mycket stor betydelse för telekom- och militärindustrin.” Mona Nilsson delar även en artikel från Strålningsstiftelsen som visar att Folkhälsomyndighetens Miljörapport förnekar och vilseleder om hälsorisker gällande elektromagnetiska fält och mikrovågsstrålning från trådlös teknik. 

solveig21miljoblogg är Solveig Silverin strålningsriskblogg. Hon skriver om företeelser kopplat till tiden för utbyggnaden av 3G som är relevant i relation till Mona Nilssons första debattbok Spelet om 3G. Solveig Silverin är miljöingenjör/byråingenjör inom miljöövervakning och driver FB gruppen Det Tysta Miljögiftet – Den Trådlösa Tekniken – gruppinformation varnar mot användning av aspirin, nitroglycerin, valproinsyra och kollodialt silver i samband med strålning från EMF – 2G till 5G pga. förändrade biverkningar av dessa preparat. 2011 och 2013 bloggar solveig21miljoblogg att Socialstyrelsen uppmanat kommunerna att inte följa försiktighetsprincipen i 2 kap 3 § i Miljöbalken vid utbyggnaden av basstationer för 3G ”trots att IT-företagarna själva säger att forskningen visar på att denna strålning kan påverka hjärnan och sömnen”. solveig21miljoblogg förtydligar även att strålskadade enligt Socialstyrelsen inte får relatera sina sjukdomssymtom till strålning eller elektriska fält. För att visa hur illa det står till skriver man i Spelet om 3G: ”En studie visar dessutom att celler från några elöverkänsliga reagerar mer än celler från friska. Bo Petterson spred ’kunskap’ å Socialstyrelsens vägnar: enligt miljöbalken ska hänsyn tas till känsliga personer, men i nästa andetag påstår han att just elkänslighet inte kan ligga till grund för åtgärder med stöd av miljöbalken.” solveig21miljoblogg beskriver under fliken 7 MindControl-Mikrovågsvapen att krigsindustrin använder mikrovågor som vapen mot soldater och civilbefolkningen (mer om mikrovågor som vapen mot människor kan man se i dokumentären ”5G Apocalypse the Extinction Event” på Youtube.com). ”Med stor sannolikhet pågår forskning och experiment på civilbefolkningen i hemlighet. Det finns allvarliga misstankar att man bland annat använder elöverkänsliga personer som försöksobjekt. Hade det inte varit så, hade dessa personer fått rätt hjälp och skydd och man hade gjort en utredning men allt tystas ner och de drabbade blir istället ifrågasatta”. Solveig Silverin som ligger bakom bloggen och FB sidan startade ett små parti Folkets Vilja som ett parti mot mikrovågsstrålningen. Solveig Silverin kritiserar i ett FB inlägg den svenska läkarkåren för brist på integritet och självständigt tänkande i jämförelse hur tyska läkare är bättre på att hantera strålningsskadade patienter: ”De tyska läkarna är inte förvirrade. De har istället införskaffat mätutrustning för mikrovågor. Tyska läkare anade ugglor i mossen när deras patienter blev sjuka efter att sändare för 3G och GSM kommit upp i närheten av patienternas boendemiljö. I Tyskland bemöter nämligen läkarna sina sjuka patienter med respekt och utgår inte från att ohälsan är mentalt framkallad. De svenska läkarna tycks däremot betrakta sina patienter som inbillningssjuka, mentalt svaga, okunniga individer. De flesta sjukdomar i Sverige anses ju numera självförvållade på grund av att patienten har negativa tankar och inte vill vara glad /…/Tyska läkare får i alla fall använda hjärnan och tänka själva, därför har de också observerat att folk blir sjuka redan vid 0,000 001 W7m2. I Sverige bestämmer politikerna vad läkarna skall tänka eller så har de reducerat kunskapen så till den milda grad, att läkarna i Sverige är hjälplösa”.

Försiktighetsprincipen i den svenska Miljöbalken (2 Kap 3 §) ”Alla som bedriver verksamhet eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön”

I debattboken Spelet om 3G får man svart på vitt hur Sveriges regering fullständigt struntar i miljökostnader och miljörisker samtidigt som man påstår att man kommer att följa utvecklingen av eventuella hälso- och miljörisker. Mona och Marica är de som följer upp och förevisar att ingen uppföljning gjorts. Vad som skedde med 3G utbyggnaden är att det blev till utan att något riksdagsbeslut var fattat – det fanns bara uppfattning om det som inte var helt korrekt. Ingen hänsyn har tagits till försiktighetsprincipen vid införandet av 3G i Sverige. Det är samma problem som gäller för införandet av 5G idag – ingen hänsyn till försiktighetsprincipen har tagits. Mona Nilsson beskriver de bakomliggande problemen med de övergripande organisationer som sätter gränsvärden. Hon visar hur internrekryteringen går till inom ICNRP (International Commission on non Ionisating Radiation). Det leder till att man sluter sig mot de kritiska perspektiven och sätter gränsvärden som passar telekomindustrin. Mona Nilsson visar också hur officiella rapporter inte tar in den oberoende forskningen som visar på hälsorisker. Beslut fattas utifrån den industrifinansierade forskningen som förnekar hälsorisker. Svenska myndigheter påstår på falska grunder att det råder samsyn mellan forskningen och myndigheternas syn om brist på hälsorisker. Svenska och internationella oberoende forskare som forskat på hälsoriskerna med strålning förevisas. Svenska exempel är neurologen Leif Sahlford och onkologen Lennart Hardell (Hardell har en blogg för den som vill läsa själv: lennarthardell.wordpress.com, Hardell är även verksam vid forskningsstiftelsen miljoochcancer.com). Sahlfordgruppen i Lund har forskat på hälsorisker med mobilstrålning sedan 1988 och kunnat visa att strålningen påverkar blod-hjärnbarriärren vilket gör hjärnan mer genomsläpplig för gifter. Sahlfordgruppen har även bevisat att strålningen leder till nervcellsdöd. Sådana forskningsresultat har funnits i Ryssland sedan 1977. Utländsk strålningsforskning visar ökade risker för kromosomförändringar, DNA-brott, förändrad canceraktivitet hos celler, effekter på cellnivå ökar vid ökad ålder, gentoxiska effekter, fördröjd reaktionstid, desorientering, minnesförlust, koncentrationsproblem, läkemedelsresistens, sjukdomar i centrala nervsystemet, leukemi, hjärntumörer, kromosomförändringar, hjärt-kärl sjukdomar, hormonella sjukdomar, hörselnervtumör, försämrad spermiekvalitet och minskad rörlighet, barn och ungdomar är särskilt utsatta för att bara börja nämna några exempel (barn har tunnare skallben och barn kan absorbera mer strålning). 

Spelet om 3G exponerar den svenska politiska förnekelsen om beslut om hälsorisker i och med utbyggnad av basstationer och hur man främjar t. ex. mobilföretaget Ericssons intressen och tillväxtperspektiv i första hand. Det som är rent chockerande att läsa är hur man i olika offentliga rapporter helt döljer informationen om hälsoriskerna. Lönsamhets- och tillväxtperspektiven utifrån myndigheternas hälsoförnekande är klassiskt kortsiktigt agerande och att man förblindas av innovationstanken: ”för samhället innebär förnekandet av riskerna stora kostnader i form av ökad sjukdom och död. Prevention och tillämpning av försiktighetsprincipen är normalt sett mycket lönsamt. För den enskilde kan sjukdom, lidande och död inte ens värderas i pengar” skriver man i Spelet om 3G. Denna bok förevisar också utländska studier som gjordes redan i början av 2000-talet utifrån människors rapporterade hälsa/ohälsa i relation till mobilstrålning och basstationer/närhet till mobilmaster som leder till mikrovågssjukan eller RF-syndromet. Symtom som rapporterats in utifrån utländska hälsoundersökningar av strålningsmiljöer: huvudvärk, aptitlöshet, trötthet, sömnlöshet, koncentrations- och minnessvårigheter. De här symtomen går över när människors exponering för strålning upphör. Boken redovisar också olika internationella studier på djur som utsätts för strålning under längre tidsperioder (tre hela veckoperioder med halvminutsintervaller) än hur man redovisar strålningsrisker gentemot människor (det termiska paradigmet mäter max 6 minuter). Man har strålat kycklingembryon som resulterat i 70 % dödlighet och de som kläcktes hade allvarliga skador. Enligt tidigare rysk forskning är det känt att strålning påverkar tillväxten negativt hos växter och insekter, det påverkar immunsystem och fruktbarhet negativt hos däggdjur. Allt detta leder till förändringar i biosfären. 2003 formulerades också problem med brist på rätt kombination av expertkunskap, biologi och fysik. Inom vetenskapen utgår man från fel vetenskapsparadigm ”som vägrar acceptera andra än termiska effekter av denna strålning”. Mer information om problemet med det termiska paradigmet kommer framöver – och det här är ett av de stora problemen när man ska försvara hälsorättigheter.

Mobiltelefonins hälsorisker Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal (2010)

Mobiltelefonins hälsorisker får man en mer fördjupad och breddad förklaring av problematiken än i Spelet om 3G. Boken utger sig inte för att vara en heltäckande förklaring utifrån all forskning som finns utan tanken är att ge en överblick av hälsoriskerna och varför detta inte fått den uppmärksamhet det borde. Mobiltelefonins hälsorisker är gedigen som en avhandling. Delar av det som förevisas i Spelet om 3G återkommer i Mobiltelefonins hälsorisker men nu får man en tyngre uppbyggnad utifrån olika läkarappeller, internationella studier, olika internationella rapporter och resolutioner, manipulerade offentliga rapporter, olika internationella studier och stora internationella forskningsprojekt (i vissa fall är dessa även manipulerande utifrån telekomindustrins intressen om ökad försäljning istället för folkhälsa), olika länders rekommendationer utifrån hälsorisker och strålning, utländsk forskning om statistiskt säkra bevis och en ännu bättre förklaring utifrån hur allmänheten manipulerats och förts bakom ljuset om hälsorisker med mobiltelefoner, mobilbasstationer och övrig strålningsrisk. Det stora problemet med strålningsrisker är att strålningen är påtvingad: ”Få tänker på att det inte längre finns någon valfrihet. Att alla är tvångsexponerade. Människor kan själva välja om de vill röka eller tala i mobiltelefon, men den som vill undvika strålningen från basstationer har ingen möjlighet till det” påminner Mona Nilsson. Mona Nilsson beskriver ingående de organisationer som finns och vilka som verkar för att belysa hälsoriskerna och vilka som tonar ner problemen. 

”Man måste hålla mobilen minst 6 decimeter från huvudet för att reducera strålningen till åtminstone 90 %. Mycket tänkvärt. Kanske får vi i framtiden se alla mobiler sitta på en selfiepinne. Vår tanke är att kanske det är dags att hitta en säkrare teknologi i stället.” (Elektrosmog.se)

Gränsvärdena för vissa länder är satta utifrån ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing Radiation Radiation Protection). ICNIRP:s gränsvärde är styrt av ekonomisk och strategisk betydelse för telekommindustrin, elindustrin och den militära industrin i första hand. ICNIRP är en privat tyst stiftelse som lyder under tyska stiftelselagar och är skyddad från offentlig insyn. ICNIRP har, enligt Mona Nilsson, utvecklats till en åsiktskartell. Denna åsiktskartell försvårar för skadeståndsprövningar eftersom man främst stödjer sig på forskare som förminskar hälsoriskerna och att man stödjer sig på typiska PR-argument som vid tredje person för att föra industrins talan. PR-begrepp som ”oberoende experter” och ”välgjord forskning” är tillvägagångssätt för att låta ICNIRP för höga gränsvärde regera. Den svenska åsiktskartellen utgörs av Strålskyddsmyndigheten vetenskapliga råd i samklang med WHO och EU-kommissionens föresatser och att personer verksamma hos Strålskyddsmyndigheten har kopplingar till ICNIRP. Att orientera sig utifrån vilken oberoende forskare man ska följa i detta kräver att man tar sig in i de frisinnade sammanhangen (äkta gräsrotsrörelse) så man vet att man gör rätt val om forskningsmaterial. 

Det stora problemet ur hälsosynpunkt är att gränsvärdessättning för strålning utgår från det termiska paradigmet. Det termiska paradigmet innebär att gränsvärdet för tillåten strålning i samhället är satt för högt och tar inte hänsyn till långvarig lågfrekvent strålning som kan påverka sjukdomsutveckling på sikt. Det termiska paradigmet är bara intresserad av omedelbara termiska effekter vid mätbar uppvärmning utifrån 6 minuter.

Gränsvärdessättningen tar inte hänsyn till icke-termiska effekter som uppstår långt under de officiella gränsvärdena och vars skadeverkan visar sig först efter längre tids exponering. Icke-termiska effekter handlar om strålning som inte direkt visar mätbar uppvärmning av den som befinner sig i en strålningsmiljö. ICNIRP:s gränsvärde gäller ett medelvärde under bara 6 minuter. 

Det som är extremt farligt är att den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bygger sina råd på ICNIRP:s rekommendationer. Dessa rekommendationer tar inte hänsyn till svensk miljölagstiftning och de hänsynsregler som är formulerade i Miljöbalken 2 kap. 3 §. Elöverkänsligas Forum lyfter fram att Strålsäkerhetsmyndigheten utgår från SSMFS2008:18 som handlar om följande värde i strålningsfrågan: ”Syftet med dessa allmänna råd är att skydda individer ur allmänheten från akuta skadliga biologiska effekter vid exponering för elektromagnetiska fält i frekvensområdet 0Hz – 300 GHz”. 

”Professor Michael Kundi, epidemiolog vid Wiens Universitet, anser att samtliga epidemiologiska studier hittills lider av metodproblem som leder till att de verkliga riskerna underskattas. Sammantaget visade ändå forskningen 2007 att risken för hörselnervtumör och elakartade hjärntumör (gliom) är förhöjt efter minst 10 års latenstid, enligt en sammanvägning av alla resurser inklusive de Interphonestudier som fanns publicerade.” (Mobiltelefonins hälsorisker Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal, Mona Nilsson)

Mona Nilsson förevisar att det ofta är civilingenjörer inom elektronikområdet som har störst risk att utveckla svårare elöverkänslighet. Personer som arbetar nära basstationer, som arbetar med radar eller säljare som använder mobiltelefonen mycket i sitt arbete är särskilt utsatta. En enkät som företogs 2001 av 240 intervjupersoner visade att 17 % hade symtombild på elöverkänslighet av sin arbetsmiljö.

Mobiltelefonins hälsorisker exemplifieras hälsoriskerna med civilingenjören Per Segerbäck som varit utvecklare av avancerade telekommunikationssystem på Ellemtel. De första symtomen var yrsel, illamående och huvudvärk. Sedan utvecklade Segerbäck svårare elöverkänslighet som också ledde till bränningar i huden och röda utslag på huden. Segerbäck var chef för 13 civilingenjörer. 11 av dessa 13 utvecklade samma elöverkänslighetsproblem som Segerbäck. Företaget elsanerade eftersom ersättare till de som blev sjuka också insjuknade. Segerbäck fick arbeta hemifrån en tid. När Segerbäck besökte sin arbetsplats hade han en ståldräkt på sig. Sedan avskedades Segerbäck i slutet av 1990-talet trots att han var en nyckelperson. Företaget såg elöverkänsliga som en belastning trots att företagets verksamhet i sig framkallat problemen. Strålskyddsstiftelsen publicerade 2020 om Segerbäck att han sedan blev ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund och idag är styrelsemedlem. I samma artikel om Segerbäck beskriver Strålskyddsstiftelsen en till ingenjörs öde, Matti Niemelä, teknisk direktör på Nokia, som utvecklat de sjukdomar telekombranschen förnekar har med strålning från mobilbasstationer att göra. Matti Niemelä har utvecklat stark elöverkänslighet och får svåra symtom om han är i sådana miljöer. I dag kan Niemelä bara gå med rullator och han är övertygad om att den MS han utvecklat även har med arbetsrelaterad strålning att göra. Personal på Nokia vågar inte ta upp problemen för man är rädd att få sparken. Strålskyddsstiftelsen kommenterar även att en Ericsson anställd spansk ingenjör som hamnade blev sjuk pga. mikrovågsstrålning av arbetsmiljön fick sjukdomen erkänd av domstol i Madrid. 2014 publicerar Strålskyddsstiftelen en artikel om Matti Niemelä där det framkommer att hans MS symtom förvärras om han är i strålningsmiljö. Han kan inte längre gå på bio och hans hem har blivit hans fängelse. Matti Niemelä erkänner dessutom att ”jag är rädd för att tala om detta offentligt, för jag vill inte stämplas som galen”. I artikeln framkommer även hur personer som rekryteras till WHO som ska utreda strålningsrisker har anställningar som är finansierade av mobiltelefonbolag. Personer som anställs till WHO i dessa frågor saknar dessutom helt medicinsk kompetens på området. Vaken.se publicerade samma information om Matti Niemelä 2016. 

”Även personer som är mer än en meter bort från en mobiltelefon påverkas. Det är således inte tillräckligt att använda handsfree för att undvika skadliga stråldoser, även de som är i närheten av en person som talar i mobiltelefon riskerar att påverkas, helt i analogi med konsekvenserna av passiv rökning.” (Björn Martén, Miljömagasinet)

Mobiltelefonins hälsorisker samlas mer forskningsbaserad information om sjukdomsutveckling in i Spelet om i 3G. Forskningen visar vilka diagnoser och symtom som uppstår av långtidseffekter av strålning som sammanfattats fram till 2010. De forskningsexempel som plockas fram är bara ett axplock av den forskning som finns – med andra ord det kan finnas fler hälso- och naturproblem än de som redovisas här. Exemplen utgår från icke-termiska effekter och går helt utanför det termiska paradigmet. Pulsad lågfrekvent strålning är väldigt farligt att vara utsatt för. Framför allt visar denna utländska forskning att Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, informationen på 1177 och Strålsäkerhetsmyndigheten går i förnekelse. Ohälsoproblem som kan uppstå: huvudvärk, sömnlöshet, förändringar av EEG, förändrad hjärtrytm, depression, impotens, minnesstörningar, koncentrationsproblem, känsla av att inte må bra, yrsel, lättretlighet, tryck över bröstet, darrningar, blodproppar, förändringar i enzymaktiviteten, matsmältningsproblem, påverkan på hormonproducerande körtlar, sköldkörtelförstoring, håravfall, kromosomförändringar, många olika cancerformer, Downs syndrom, orienteringsförmågan hos djur försämras, trötthet, hjärt-kärlproblem, påverkan på centrala nervsystemet, neuroser, ökad infektionskänslighet, nattsvettningar, smärta i hjärttrakten och hjärtrusningar, fosterskador och kromosomförändringar, missfall, förändringar i vita och röda blodkroppar, ökad känslighet, påverkan på ögats lins, inlärningsproblem, fertilitetsproblem, depressioner, självmord, ALS, ämnesomsättningssjukdomar, epilepsi, hyperaktivitet, öronsus/tinnitus, inre oro, kronisk utmattning, Alzheimers sjukdom, darrningar, dimsyn, aptitlöshet, näsblod, viktökningar, diabetes, hudsjukdomar, irritationer, läckage på blod-hjärnbarriären, migrän, skador på nervceller, förminskning av hjärnceller/neuroner, demenssjukdomar, dödsfall, beteendestörningar, ADHD, störningar av melatonin och serotonin, låga sköldskörtelhormonvärden, skadad fertilitet, försämrade spermier, storkar som bor nära mobilmaster kan inte längre bygga sina bon, gråsparvar försvinner, kor blir negativt påverkade, träd i närheten av basstationer dör, växter stressas av strålningen från basstationer.

Kritik av Vetenskap och Folkbildning (VoF)

Strålningsrörelsen har precis som hälsofrihetsrörelsen lobbyorganisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF) emot sig. 2013 utnämnde VoF Strålskyddsstiftelsen till årets förvillare. VoF hänger felaktigt ut Strålskyddsstiftelsen som en lobbyorganisionen fast Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse. Det är samma namn på läkare man ser som motarbetar den svenska strålningsrörelsen som också bedriver pajkastning mot den svenska hälsofrihetsrörelsen. Strålskyddsstiftelsen bemöter kritiken genom att förtydliga att VoF är en bulvanorganisation för industrin och förtydligar de felaktigheter VoF lägger fram. VoF har även försökt förhindra att Stråskyddsstiftelsen får uttala sig i riksdagen om hälsorisker med strålning. VoF försöker förhindra att information från Strålskyddsstiftelsen når allmänheten och beslutsfattare. 

”Doktor Mats Reimer vid Mölnlycke vårdcentral menar att människor som får symtom enbart lider av ’elfobi’ och att de skulle hjälpa med ’en skylt’ där det står att det inte finns någon strålning. Mats Reimer bör nu förklara, med utgångspunkt från ’vetenskap och beprövad erfarenhet’, hur mössen och spermierna också kan lida av ’elfobi’ eller ’vanföreställningar’ och hur människor med svåra symtom på grund av strålning blivit hjälpa av en skylt?” (”VOF motarbetar vår information”, Mona Nilsson)

Homeopat Stefan Whilde har skrivit om VoF i sin bok Homeopatins fantastiska värld! Covid-19 och förklarar att VoF är en lobbyverksamhet i läkemedelsindustrins ledband. VoF:s metoder är ökända och flera medlemmar har polisanmälts för förtal, hatpropaganda och hot. Många har fått sina liv förstörda av VoF. VoF har aktiva medlemmar i nästan alla riksdagspartier. Tidigare medlemmar har hoppat av (eg. professorer för att rädda sitt anseende). Utifrån vad det går att utläsa av den debatt Mona Nilsson driver gentemot VoF i strålningsfrågan verkar VoF också gå i telekomindustrins ledband. 

Gun-Marie Henriksson 5G Vår strålande framtid eller undergång?

2019 utkom Gun-Marie Henrikssons egenutgivna debattbok, 5G Vår strålande framtid eller undergång? Digitaliseringens enorma baksida, som kan ses som en uppföljare till Mona Nilssons böcker och som sträcker tanken än mer utåt till vad som sker i och med 5G, AI, 5G nät i lyktstolpar, strålningsrisker, digitala läromedel, självkörande bilar, elbilar, e-sport, digitalt beroende, mikrovågsvapen, laservapen, mikrochip implantat, e-piller och hälsorisker. Gun-Marie Henriksson återkopplar till Mona Nilssons båda böcker och många av de referenser som förekommer inom strålningsrörelsen, traditionella- och alternativa medier och de forskare som visar på hälso- och samhällsfaror på sikt. Henrikssons bok tar ett humanistiskt- filosofiskt avstamp och hon ger sig i kast med många frågor utifrån de olika fynd hon redovisar. Hon vill belysa för att få folk att vakna så att fler börjar agera mot en utveckling ingen behöver. Problemet är att det politiska etablissemanget går med på de hälsorisker denna utveckling innebär. Gun-Marie Henriksson uppmanar att stoppa 5G.

”Idag vill dessutom inget försäkringsbolag försäkra för de konsekvenser som kan komma att bli ett faktum till följd av ökad användning av bl. a. trådlös kommunikation och EMF.” (5G Vår strålande framtid eller undergång, Gun-Marie Henriksson)

Ett exempel utifrån Dr. Martin Pall ”How the telecommunications Industry 5G Strategy will use artificial intelligence to replace human intelligence: The end of mankind as we know it” och frågan om vad som kommer hända med oss om man låter 5G härja fritt redovisar jag ur 5G Vår strålande framtid eller undergång?. Dr. Martin Pall varnar för att den ökade snabbpulsade kroniska strålningen kommer innebära negativa effekter på hjärnans struktur där människans intelligens utarmas. Det leder i så fall i sin tur till att mänskligheten blir beroende av AI som i sig innebär en övergång till en extremt okänd form av intelligens.  

”Från fler byar i Indien kommer uppgifter som onormalt många dödsfall efter att 5G startats. I en by uppges att 32 personer har dött på kort tid och i en annan 65. Byborna säger att det finns ett tidsmässigt samband mellan starten av 5G och dödsfallen.” (Strålskyddsstiftelsen, 2021-06-29)

Bra att tänka på för att skydda sig

Det finns behov av att göra strålningsrelaterad hälsoriskinformation lättare att hitta på internet. Jag har testat enstaka riskord relaterat till begreppet strålning och det är inte helt enkelt att få tag i hälsorisk information rakt av på internet. Google sökningen strålning från mobil ger endast träff till Strålskyddsstiftelsen och Vågbrytaren Stockholm på första söksidan. Den fjärde Googlesidan leder till happiears (säljer strålningsskyddande kläder, mobilpåsar och filtar) och sidan mobilsmog.se. Den femte sidan leder till SafeRadiation och Vågbrytaren. Den sjätte Googlesidan leder till FB gruppen WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING. Det går inte att få fram information från alla de andra strålningsföreningarna som finns i Sverige. Jag hittar några enstaka bloggare som skriver om strålningsrisker eller som ger några hälsoråd i relation till mobil och wifi användning. Självfallet är det fler saker man behöver vara uppmärksam på än mobiltelefoner: baby vakter, implantat, sensorer, surfplattor, laptop, datorn, Bluetooth, smart klocka, Pace Maker med Bluetooth, trådlösa leksaker, mikrovågsstrålande vristband, robotgräsklippare, robotdammsugare, smarta elmätare, trådlösa hörlurar, diskmaskin-tvättmaskin-kylskåp med wifi eller digitalisering, övervakningssystem, digitala fitness trackers, övergången till ”smarta” hem och ”smart cities”. SMART är en förkortning av: Secret Militarised Armaments in Residential Technology. 

 ”Kvicksilver från amalgamfyllningar avges i större mängd vid användning av mobiltelefon. AMALGAM + MOBILSTRÅLNING = FARLIG KOMBINATION. Minimera användningen av mobiltelefonen.” @Stralskydd, Twitter)

Man är ofta utelämnad till sociala medier för att få tag i information. NewsVoice meddelade på Twitter 7 februari 2019 om en pressrelease från Strålskyddsstiftelsen de publicerat som censurerats på Facebook två gånger. Det handlar om att en italiensk domstol beordrat att den italienska regeringen ska informera om mobilens hälsorisker. Strålskyddsstiftelsen är mer aktiva på Facebook än på Twitter. Twitter är trots allt mer sökbart på internet om man använder relevanta hashtags. På Twitter finns en hel del engelskspråkiga riskkonton (har sökt konton som ger information om hälsorelaterade strålningsrisker, strålningsdebatt och vad man kan göra som hjälp till självhjälp. Några exempel: @ElectroMag_Man, @NO_EMR, @The5Gfacts, @PracticeSafeTek, @CellPhoneFears, @WirelessLabRat, @EMRHealthAlliance, @saferphones, @EMRHABC, @EMF_off, @IEMFA, @ehs_symptoms, @Phonegate_Alert, @MicrowaveNews, @electrosmogs, @ReduceRadiation, @radiation_uk, @iexistworld, @4safeschools, @Electrosmoggy, @O_Grigoriev, @ChildrensHD, @microwatts, @safetech4all, @internation_ES, @Kingston4ST, @4safeschools, @Electrosmoggy, @Screensandkids, @phone_gate, @geovitalacademy, @rfsafe, @cellphoneemf, @EMFexperts, @MWeatherall, @esensitivity, @ElectrosensAU 

För att exemplifiera utgår jag från @ElectroMag_Man som vill hjälpa till med att reducera utsatthet för lågfrekvent strålning. Detta konto ger råd om att använda mus med sladd, ha inte mobilen nära kroppen, ladda inte mobilen i sovrummet om du laddar den över natten, sov aldrig i närheten av mobiltelefonen, ha inte laptop i knät – särskilt viktigt när laptop laddas, undvik hårtork, undvik att ladda mobilen och laptop samtidigt, ta bort onödiga appar och onödiga bakgrunds applikationer i mobilen, undvik trådlösa laddare, skicka hellre sms än prata i mobilen, stäng av WIFI när du inte använder Internet, tänk på att du kan köpa tvätt- eller diskmaskin som är ”non-smart” – dvs. utan wifikoppling (som är smartare ur hälsosynpunkt), undvik trådlöst tangentbord, använd helst batteridrivna väckarklockor, ställ om mobilen att hämta email manuellt.

Infallsvinklar utifrån den svenska strålningsrörelsen

Sverige har i dagsläget 9 olika fristående strålningsorganisationer som verkar för minskad strålning i samhället. Man ger hälsoinriktad information och samhällsinformation om problemen. De olika svenska strålningsorganisationerna har lite olika inriktning men likartade målsättningar. För att förstå dem och vad de gör följer några beskrivningar. Jag uppmanar var och en som vill förstå mer att gå in på varje strålningsorganisations hemsida och orientera sig vidare utifrån den information man tillhandahåller. Flera personer som verkar utifrån dessa organisationer är aktiva i olika Facebook grupper om strålningsrisker. Vad jag saknar på organisationernas hemsidor är länkar och namn på de Facebook grupper man är verksam inom. Det hade underlättat för fler att hitta fram och få tag i mer aktuell information. 

Strålskyddsstiftelsen 

Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse som vänder sig till den breda allmänheten och ger information om hälsorisker, symtom, hälsoråd utifrån strålning, olika resolutioner och myndigheter, juridik, forskning, informationsmaterial man kan beställa och själv börja dela ut, forskning om hälsorisker utifrån strålning, har en stor mängd artiklar om vad som sker i frågan om strålning, samlar information om drabbade och stöttar de som drabbas av strålningsrelaterade hälsoproblem, tillhandahåller debatt om personer som driver hälsoriskfrågor och mycket annat. Strålskyddsstiftelsen ger all den information offentliga myndigheter inte uttalar sig om. Det är oftast i Strålskyddsstiftelsen artikelmaterial man får bakgrundsförklaringar och information om hälsorisker. Artiklarna är även debatt om hälsorisker och vad som är fel i samhället i de här frågorna. Strålskyddsstiftelsen driver opinionsbildning och vill påverka regelverk och verksamheter som avger elektromagnetisk strålning. Strålskyddsstiftelsen är inriktad på folkhälsa och miljöfrågor. Strålskyddsstiftelsen har Europarådet resolution 1815 som utgångspunkt i sitt arbete. Om man drabbas av ohälsorelaterade strålningssymtom vill Strålskyddsstiftelsen att man hör av sig till dem. Man vill dokumentera fall och samla denna information.

Strålskyddsstiftelsens styrelse består idag av Mona Nilsson som granskat strålningsproblematik i många år, Katarina Krusell som är civilingenjör i Teknisk biologi och Malin Tornqvist som är civilekonom och jurist. 

Hur lätt eller svårt är det att hitta rätt eller fel information?

Jag bestämde mig för att se hur lätt det är att komma fram till Strålskyddsstiftelsen utifrån googling: gravid strålningsrisker och gravid strålning eftersom 117 idag inte ger några upplysningar om mobiltelefonanvändning eller risker för det ofödda barnet av trådlösteknik på 1177 under fliken Barn & Graviditet. Det ofödda barnet är mest utsatt eftersom det ofödda barnet själv inte har en chans att kunna värja sig mot vad dennes mor har för sig. 

”Vår studie visar att exponering för mobilstrålning leder till tachycardi (hjärtarytmi) hos foster, skriver forskarna. Tachycardi är en normal respons hos hjärtat på stress. Men det kan vara skadligt och även livshotande. Om hjärtat pumpar för snabbt under en längre tidsperiod så förändras balansen mellan syre och koldioxid i blodets hemoglobin. Och hjärtarytmin kan även leda till att blodet pumpas ut mindre effektivt.” (”Foster påverkas av mobilstrålning”, Miljömagasinet)

Strålskyddsstiftelsen får jag ingen direkt träff på utifrån dessa två sökningar och därför inte heller deras specialinriktade råd (fliken Råd på deras hemsida) till barn och gravida. Min googling gravid strålningsrisker ger främst information om strålningsbehandling eller undersökning om gravida och var i tiden olika risker kan ge det ofödda barnet. Den fjärde sidan i googlingen gravid strålningsrisker leder mig till en träff om ny strålskyddslag där det bara ska införas ”språkliga och redaktionella ändringar” (i Strålskyddslag 2018:396 finns anvisningar om gravida och amning om den som är i en verksamhet om joniserande strålning – denna lag fick jag inte fram utifrån min googling gravid och strålningsrisker). Jag får dock en träff på den tredje Google sidan en artikel av Mona Nilsson i Norrköpings Tidningar från 2013 om risker utifrån utländsk forskning med mobilstrålning om ofödda barn (om mamman pratat i mobiltelefon i tio minuter fick barnet snabbare hjärtslag och den mängd blod som pumpades ut minskade). Mona avrundar sin artikel: ”Det är bara i Sverige, där mobilindustrin anses vara så viktig för landets ekonomi, som ingen information ges till föräldrar och gravida om strålningsriskerna för de små. Därför har vi startat Strålskyddsstiftelsen som informerar sakligt om de många riskerna med strålningen från den trådlösa tekniken. Det är mycket brådskande att få ut budskapet till gravida kvinnor, nyblivna mammor och småbarnsföräldrar om att inte bara smartmobilens men även surfplattans och det trådlösa datornätverkets mikrovågsstrålning innebär mycket allvarliga hälsorisker samt att de som är allra känsligast är de allra minsta”. På den sjunde sidan i min googling gravid strålningsrisker dyker Elöverkänsligas Riksförbund upp utifrån ordalydelserna ”vad händer exempelvis en gravid mamma, som utsätts för denna strålning…” med länkar till artiklar från 2002. Jag skulle råda att Strålskyddsstiftelsen gör om sin hemsida så att den blir sökbar utifrån många olika begrepp på internet utifrån de råd och problemområden de identifierar så vem som helst lättare kan få tag i deras information. Utifrån googlingen gravid strålningsrisker når jag överhuvudtaget inte fram till Strålningsstiftelsen vilket jag hade förväntat mig att jag borde gjort redan vid den första eller andra Google sidan. Strålningsstiftelsen har information under fliken Råd och Barn och Gravida. Miljöföreningen Vågbrytaren har också riskinformation till gravida som utgår från forskning att strålning riskerar att barnet utvecklar ADHD (informationen från Vågbrytaren nåddes jag inte av vid Google sökningen utan har letat upp på annat sätt men ville kommentera det just här). 

Google för: gravid strålning ger en träff relaterad till trygghansa där en kvinna beskriver att det är svårt att hitta information: ”dock fick jag leta en stund på internet för att hitta det om att det skulle vara mycket farligt att utsätta sitt foster för strålning från wifi och Bluetooth etc., speciellt i vecka 8 – 15 då hjärnan utvecklas. Jag inser att jag inte alls tänkt på detta. /…/ Det som jag funnit att man kan riskera för sitt foster är: ADHD, missbildningar, minnessvårigheter, cancer och t o m missfall.” Kvinnan som skriver på trygghansas hemsida får ett nedlåtande svar av en barnmorska som menar att det inte föreligger risker. Barnmorskan förnekar ökning av ADHD trots att ADHD ökat kraftigt de senaste tio åren och en tydlig tvåfaldig ökning ses i åldersgruppen 0 – 12 år. Denna sökning ger en koppling till Strålsäkerhetsmyndigheten på Googles första sida och informationen handlar om ultraljud, sida på 1177 om det är farligt att röntgas när man är gravid, Arbetsmiljöverket om gravida. På den andra Google sidan i sökningen finns en länk till miljömagasinet om fostrets påverkan av mobilstrålning, Transportstyrelsens rekommendationer om graviditet och flygtjänst. Den sjätte Google sidan ger länk om mammakläder mot strålning (EMF avskärmning) och gravidbälte som skyddar mot strålning. Om man ska söka information verkar Google sökning gravid strålning lite mer effektivt än gravid strålningsrisker. 

I USA finns Baby Safe Project (med en FB sida) som är ett samarbetsprojekt mellan två hälsoinriktade gräsrotsrörelser. Projektet bygger på befintlig forskning om riskerna för det ofödda barnet och man ger olika hälsoråd om hur man bäst förhåller sig under sin graviditet. Genom Baby Safe FB delningar får man även kontakt med information om strålningsmätningar av babyvakter som visar på oroande värden.

Patientorganisation för gravida: Patientförening för Hyperemesis har ingen strålningsinformation. BirthRightsSweden vänder sig till gravida och deras rättigheter och är inriktad på mänskliga rättigheter gällande förlossningen och spädbarnstiden men de har ingen sökfunktion på sin hemsida så jag kan inte eftersöka strålning. På BirthRightsSweden hemsida hittar jag ingen strålningsriskinformation alls om den gravida mamman eller risker för det ofödda barnet eller spädbarn.

”År 2011 kom Europarådet med varning att vi måste skydda våra barn från strålningen nu men i Sverige var det dödstyst med denna nyhet.” (”Docent Olle Johansson om 5G och dess konsekvenser”, jmm.nu)

Strålningsrisker under graviditet för det ofödda barnet är en helt rättslös utgångspunkt i dagens läge gällande officiell information. Folkhälsomyndigheten hänvisar till Karolinska Institutets Miljömedicinska information som är direkt missvisande och utgår från det termiska paradigmet om strålningsrisker: ”De enstaka överrisker som framkommit, till exempel på spermiekvalitet eller beteendestörningar hos barn med exponerade mammor, kan med stor sannolikhet förklaras på annat sätt än med exponering för radiofrekventa fält”. I övrigt meddelar Karolinska Institutets Miljömedicinska information: ”Allmänhetens exponering ligger flera storleksordningar under referensvärdena /—/Experimentell forskning har inte kunnat påvisa någon biologisk mekanism som skulle leda till detta./—/Det finns inget vetenskapligt stöd för att elektriska eller magnetiska fält har någon betydelse för de besvär som rapporteras av personer som uppfattar sig som elöverkänsliga./—/Den enda kända effekten av exponering för radiofrekventa elektromagnetiska fält är en temperaturstegring i den exponerade vävnaden till följd av den energi som absorberas./—/”.

”Exponering för mobilstrålning under fostertiden kan ge skador på fostrets ögonlins. Arner et al. 2013.” (monanilsson.se)

Utifrån kunskap om strålningsrisker under graviditeten gör att man behöver ifrågasätta satsningar på graviditetsappar och digitaliseringen av vårdmöten för gravida. Olika graviditetsappar erbjuder olika möjligheter, t. ex augmented reality funktion där man kan ta ”unika magbilder” och man kan följa fosterrörelser, uppmärksamma närstående på när babyn sparkar i magen, mäta frekvenser på värkar, träningsapp under graviditet, dagboksfunktioner, olika former av graviditetsinformation. Det tar knappast hänsyn till att en gravid kvinna, för barnets bästa, helst behöver undvika sin mobiltelefon så mycket som möjligt under graviditeten. Vidare verkar inte heller digitaliseringssatsningar inom mödravården ta hänsyn till att det är säkrare att undvika digitalteknik under graviditeten. Onkolog Lennart Hardell förfasas över innovationsförblindningen i presentationen, ”Risker med 5G och trådlös teknik” (YouTube.com) att man i och med 5G teknik kan ha en sändare i en blöja som talar om när den är blöt. En sådan blöja utgör strålningsrisk för barn, patienter på sjukhus eller personer inom äldrevården om de kommer till användning mer generellt. I samma presentation visar Lennart Hardell utifrån en studie på 125 000 barn (Divan et al 2012) hur barn mådde om mamman använt mobiltelefon eller läsplatta under graviditeten eller direkt efter förlossningen: sömnproblem, huvudvärk, yrsel, trötthet, inlärningssvårigheter, koncentrationsproblem, minnesproblem, irritation, ångest, nedstämdhet, mindre stresstålighet, hyperaktivitet, missbruk/tillvänjning. Alla dessa symtom är typiska symtom på elöverkänslighet. Läkartidningen har under 2021 skrivit en artikel, ”Mödravården är väldigt lämpad för digitalisering”, om digitala egenvårdslösningar för blodtrycksmätning, chattfunktioner och fler videosamtal mellan vårdpersonal och gravida. Aktionsgruppen Elektrosmog Skadar har publicerat forskning som gjorts vid Kaiser Permanente som visar att gravida som exponeras för strålning har 48 % risk att drabbas av missfall. Elektrosmog lyfter även fram forskningsmaterial om att gravida som använder mobilen föder barn vars blodvärden är förändrade (Bektas et al. 2018). Frågan är också om man verkligen ska använda barnprodukter som spårar och mäter ett spädbarns andning och hjärtfrekvens (innovativ dyna för spädbarn mellan 0 – 8 månader med Bluetooth teknik) eller andra mikrovågsstrålande vrist- eller fotband till spädbarn? 

Elöverkänsligas Riksförbund

Elöverkänsligas Riksförbund (eloverkanslig.org) bildades 1987 och hette från början Föreningen för El- och Bildskärmsskadade. Elöverkänsligas Riksförbund är en del av Funktionsrätt Sverige. Denna förening ger en del information, arbetar för säkrare strålningsmiljöer, har en tidskrift ”Elöverkänsligas tidning Ljusglimten”, information om strålning. För några år sedan släpptes rapporten ”Är de verkligen sjuka?” som varit ett samarbete mellan Elöverkänsligas Riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet. Underlaget bygger på enkäter av drabbade. Det finns likheter och olikheter gällande elöverkänsliga och tandvårdsskadade. Dessa patientgrupper är betydligt fler än ens antalet diabetiker i landet. Kostnaderna samhället har för elsanering eller sanering av dentalt material är marginellt i förhållande till utgifter för sjukvård eller sjukskrivning om dessa patientgrupper. Jag kommer främst fokusera elöverkänsligas situation utifrån rapporten. Det man skrivit för en tid sedan gäller än idag. Elöverkänsliga bemöts ofta i vården som psykosomatiska eller psykiska. Det tar ofta flera år eller årtionden innan orsaken till ohälsa fastställs utifrån strålning. Problemet är att den psykosomatiska modellen slagit rot i läkarkåren och det är svårt att få gehör för biokemiska faktorer om sjukdomsutveckling. Elöverkänsligas Riksförförbund publicerade i mars 2021 en artikel där det lämnats förslag om att diagnosen elöverkänslighet ska erkännas som en neurologisk funktionsnedsättning och ingå i WHO:s klassifikationssystem ICD. Elöverkänslighet går att diagnosticera genom provtagning och bilddiagnostik och går att behandla.

”80 % of the patients with EHS present with one, two or three detectable oxidative stress biomarkers in their peripheral blood, meaning that overall these patients present a true somatic disorder.” (“Electrosensitivity as Newly Identified and Characterized Neurolog Pathologica Disorder. How to Diagnose, Treat and Prevent it”, Dominique Belpomme, Philippe Irigaray)

Ett extremt stort problem är bristen på offentlig information om de problem och besvär som kan orsakas av elektromagnetiska fält. Vanliga symtom är: smärtor i muskler och leder, mag- o tarmproblem, huvudvärk, problem med ögonen, sömnsvårigheter, virrighet, brännande hud, värk på olika delar av kroppen, ljuskänslighet, svimningar, minnesproblem, koncentrationssvårigheter, hudrodnad, muskelsvaghet, irritation, tinnitus, stress, stickningar och domningar i hud, hjärtklappning, värmekänsla i huvudet, torr hud, spända muskler, stickningar i ögonen, allmän sjukdomskänsla, krypningar i huden, nedstämdhet, rinnande näsa och extrem trötthet. 

Patienter som söker hjälp utifrån strålningsproblematik erfar väldigt dåligt bemötande i vården. De kan bli utskällda av sina läkare, läkare påstår att det är vetenskapligt bevisat att elöverkänslighet inte finns, det finns exempel som beskrivits som kan liknas vid rena psykiska övergrepp när patienter försöker förklara sig utifrån strålningskänslighet (man tvingar patienten att sitta framför en TV eller utsätter patienten medvetet för el, mobiltelefoner, starka lysrör), läkare vägrar läsa material från olika strålningsorganisationer patienter har med sig. Allt för många elöverkänsliga betraktas som psykiskt sjuka. Patienter som har sjukintyg och som egentligen har elöverkänslighet som diagnos får oftast helt andra diagnoser på sina sjukintyg: fibromyalgi, någon form av psykisk sjukdom eller utbrändhet.

 ”Relativt få svenska läkare och tandläkare behandlar med framgång elöverkänsliga och tandvårdsskadade. Ofta har patienterna uppmärksammats om läkarnas kunskaper via bekanta eller via artiklar eller föredrag som Elöverkänsligas Riksförbund respektive Tandvårdsskadeförbundet publicerat eller arrangerat”. (”Är de verkligen sjuka?”)

Patienter med elöverkänslighet anser att det behövs gränsöverskridande behandlingsteam som leder till tanken om integrativ medicin där komplementära behandlingsalternativ integreras i den hälso- och sjukvården. Patienterna eftersträvar samarbete mellan läkare, sjuksköterskor, alternativ medicinska behandlare (särskilt funktionsmedicin och homeopati), psykologer och kuratorer.

Enligt rapporten informerar inte ens sjukvårdsupplysningen. Kommuner saknar information om elsanering, handikapphjälpmedel och vilka bidrag som finns. 

Miljöföreningen Vågbrytaren

Wikipedia är opålitlig i frågan om hälsorisker med elektromagnetisk strålning. Wikipedia framställer Vågbrytaren som om de verkar för ”påstådda negativa hälsoeffekter med elektromagnetisk strålning och utbyggnaden av trådlös teknik”. Riksföreningen Vågbrytaren (vagbrytaren.se) bildades 2001 som en följd av beslut att bygga ut 3G. Syftet med denna miljöförening mot hälsovådlig elektromagnetisk strålning är att informera om riskerna och att verka för ett samhälle där all mänskligt producerad strålning hålls på en så pass låg nivå att det inte leder till hälsorisker. Vågbrytaren har mycket bra information på sin hemsida om olika dimensioner kring problemen med strålning i samhället och vilka hälsorisker det medför. Vågbrytaren ger en också en god uppbackning i hur hantera strålningsinformation utifrån vad man behöver kunna i frågan om hälsolitteraticitet (samla och förstå hälsorelaterad information) och den högre nivån som är kritisk hälsolitteraticitet (mer självständig och ifrågasättande). Under fliken Hälsorisker och sedan Elöverkänslighet kommer man åt en symtomrapport och får information om vad man ska skicka den för att påverka politiker och myndigheter att ökningen av strålning i samhället är fara för folkhälsan. Denna symtomrapport ges direktlänk till i slutet av denna text inom delen informationsanvisningar. Vågbrytaren lyfter även fram EURPAEM läkarundersökningen. Det kan vara bra att börja läsa symtomdokument och kriterierna för läkarundersökningen om man märker att man börjat få symtom och behöver få en överblick och kan jämföra med sig själv utifrån. Problemet med ökad strålning i samhället kopplas även till förekom av ökade solceller, smarta elmätare och trådlösa nätverk. Riksföreningen Vågbrytaren ger information om hur man kan minimera strålning i hemmet. 

Elöverkänsligas Forum

Elöverkänsligas Forum (EHS, ehsforum.se) är en ideell förening som sysselsätter sig med opinionsbildning om elöverkänslighet och hälsorisker med elektromagnetiska fält. Man vill öka kunskapen och förståelsen i samhället om funktionsnedsättningen elöverkänslighet. EHS ger viktig information utifrån lag och rätt om vad som gäller innan man ska anmäla strålningsskada. Man behöver läkarintyg med diagnoskod W90. EHS ger även information relaterad till hjälpmedel och skärmande kläder, förutsättningar kring elsanering, europarådets resolution 1815. Man listar de andra strålningsföreningarna i landet (Elöverkänsligas riksförbund, Intresseföreningen Frivolten, Strålskyddsstiftelsen, Svenska Förbundet för El- och Strålskadade, Vågbrytaren) och ger några utländska exempel. Man hänvisar till tre forskare med länkinformation på sin hemsida: Lennart Hardell, Magda Havas, Darius Leszcynski. När jag testar de olika flikarna på EHS hemsida är det ibland helt tomt och jag hade hoppats finna mer material. Information EHS ger är ganska korthuggen om ellära. EHS hänvisar till Socialstyrelsens miljörapport från 2009 där man anser att 3,2 % av befolkningen kan vara elöverkänsliga och att 0,4 % av befolkningen kan vara svårt elöverkänsliga. Fliken Lag och Rätt samlar relevant juridisk information (miljöbalken, miljöenhetens ansvar, strålskyddslag, diskrimineringslagen, anmäl diskriminering, socialtjänstlagen, skollagen, rättsfall, socialförsäkringsmål, anmäl strålningsskador). 

Den 23 april 2020 utlyste EHS en mobilstrejk för miljön framför riksdagshuset. Kampanjen ska fortsätta tills Sverige lever upp till Europarådets resolution 1815. Googlesökning om denna kampanj vittnar att det bara är Nya Dagbladet som skrivit om kampanjen. Kampanjen dokumenteras inte genom deras sociala medier än. Jag mailade och frågade och man svarar mig att när de försöker mobilstrejka framför riksdagshuset blir de avhysta. Man har tydligen diskuterat Greta Thunbergs kampanjande med vakter som avhyst och vakterna förnekar att Greta Thunberg bedriver skolstrejk för klimatet kampanj trots att Greta självdokumenterar och självpublicerar sig i sociala medier. Allt beror på vilka vakter som har tjänst vad som ske eller inte framför riksdagshuset. Vissa vakter menar att man inte får avhysa och att man får bedriva åsiktsyttringar framför riksdagshuset. Man förklarar för mig att det är ansträngande för elöverkänsliga att kampanja och därför är det också svårt att få till regelbundenhet i kampanjen. EHS driver även sedan 27:e april 2020 mobilstrejk vid Strålsäkerhetsmyndigheten.

Elektrosmog

Aktion Elektrosmog Skadar (elektrosmog.se) är en hemsida med information om strålningens skaderisker. Aktion Elektrosmog Skadar jobbar för lägre strålningsnivåer. Hemsidan är en debattsida där man delar relevant artikelmaterial och filmklipp. Förevisar vem man kan lita på eller inte. Elektrosmog kopplar till två Facebook företeelser; en egen FB sida: Elektrosmog Skadar och den stora Facebook gruppen WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING. Aktion Elektrosmog Skadar lyfter fram Professor Martin Pall i frågan om hälsorisker. Professor Martin Pall är professor emeritus vid Washington State University. Han är specialist på kroniskt trötthetssyndrom, kemisk känslighet och effekterna av mikrovågsfrekventa elektromagnetiska fält med låg intensitet mot kroppen. Docent Olle Johansson förekommer också här. 

Intresseföreningen Frivolten

Hemsidan är under uppbyggnad.

Svenska Förbundet för El- och Strålskadade

Här finns mycket rättighetsbaserat material på en bloggsida i form av olika artiklar genom Svenska Förbundet för El- och Strålskadade (SFES, emforbundet.wordpress.com). SFES bildades 2019. Man får information om allt från domar, processer i frågan om att försöka stärka elöverkänsliga och funktionsnedsattas rättigheter i samhället (även koppling till tryckfrihet och yttrandefrihet), vittnesmål om arbetsskadade av strålning, info om blyat glas för avskärmning mot strålning, en tom sida i frågan om kunskap och vetenskap, två exempel på domstolsmål, filmklipp om strålningsrisker, diagnoskoder som relaterar till ohälsa av icke-joniserande strålning med anvisning om att Socialstyrelsen kräver att man skriver R68,8 framför diagnoskoden annars är den ogiltig (Z58,4 – T66 – W90), att enligt Riksdagsbeslut SFS 2000:7 § 2 får Elöverkänsligas Riksförbund statsbidrag och enligt Regeringsbeslut 950621 nr 8 Dnr S1995/2965 är elöverkänslighet klassificerat som ett funktionshinder.

SFES förevisar symtomlistor som relaterar olika strålningssymtom utifrån 6 olika kriterier: 1) Hud: hudrodnad, domningar, smärtsam sveda, värk, känselbortfall, stickningar, 2) Ögon: sveda, dimsyn, trötthet i ögonen, ljuskänslighet, rinnande eller torra ögon, tunnelseende, 3) Slemhinnor: störningar i mag- och tarmfunktionen som magont och diarré, 4) Hjärna- och centrala nervsystemet: yrsel, koordinationsproblem, koncentrationsproblem, minnessvårigheter, extremt stresskänslig, ADHD liknande symtom, ljudkänslig, kramper, epilepsiliknande anfall, medvetslöshet, 5) Muskler och perifera nervsystemet: ofrivilliga sammandragningar i muskler, inre skakningar – darrningar – vibrationer, myrkrypningar i armar och ben, påverkan autonoma nervsystemet (hjärta, andningsfunktionen, urinblåsa), muskelsvag, muskelvärk, muskelinflammationer, 6) Allmäntillstånd: extrem trötthet, illamående, huvudvärk, utmattning, influensaliknande symtom, feberkänsla, inre kroppslig sveda och värk i luftrör och mage, synstörningar, utmattning, ledvärk.

Föreningen för Strålskydd

Är en FB sida utan hänvisning till någon hemsida med mer information. Material delas genom deras FB sida.

Safe Radiation

Strålsäkerhetsförening (saferadiation.se) bildades 2020 och verkar för att skydda människor mot ohälsa kopplad till mikrovågsstrålning. Man får information om vad som är fel och vad som gäller idag om strålning utifrån mobiltelefoner, basstationer, routrar, trådlösa produkter. Man kommer kunna beställa och betala för flyers om strålningsrisker via denna förening i likhet med Strålningsstiftelsen. Anders Sydborg är delaktig i denna förening.

Exempel på aktivism

Patientmakt: Jeromy Johnson

Civilingenjör Jeromy Johnson från USA är ett utmärkt exempel på patientmakt i frågan om strålningsrisker. Han ger dessutom framtidshopp om att man arbetar på teknikförnyelse för att minska strålningsrisker i samhället. Jeromy Johnson utvecklade elöverkänslighet utifrån sin arbetsmiljö på Silicon Valley och troligen även för att smarta elmätare i det lägenhetshus han bodde i var placerade precis under hans sovrum. Jeromy Johnson uppfattar att hans elöverkänslighet är irreversibel. Han har en faktaspäckad hemsida emafanalysis.com där han ger praktiska hälsoråd, forskningsöversikter, information om strålningsflyktingar, global karta över strålningsfria miljöer, han har hållit föredrag på USA:s första medicinska konferens (2019 EMF Conference) om strålningsrelaterad ohälsa. Han hjälper människor reducera strålning i sina hem för att många blir sjuka av ”smarta hem”. Jeromy Johnson har skrivit en bok ”How to Find a Healthy Home: A Step-by-Step Guide to Purchasing or Renting a Low-EMF Home”. 

Nätaktivist: Katarina Hollbrink och Facebookgruppen WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING

Katarina Hollbrink är elöverkänslig och har startat FB gruppen WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING. I dagsläget har gruppen 28,700 medlemmar. Gruppen växer hela tiden. Katarina är ambassadör för Strålskyddsstiftelsen och hjälper till att sprida relevant information på Facebook i olika sammanhang. Jag har sett att hon lägger mycket tid och engagemang i detta och gör ett otroligt jobb. Hon vill hjälpa till att bredda opinionen i strålningsfrågan. I en intervju med Anders Sydborg i maj 2020 berättar Katarina Hollbrink om problemen patienter har i vården när de beskriver sin strålningsrelaterade ohälsa. Katarina uppmanar att man tvingar läkaren att skriva i journalen hur ens symtom utvecklas eller avtar beroende på vilken strålningsmiljö man befinner sig i. Hon berättar även att läkare inte får ställa strålningsrelaterade diagnoser utan dessa patienter klassificeras medvetet med psykisk insufficiens. Anders Sydborg berättar också i denna intervju om hur läkare helt feldiagnosticerar strålningsskadade patienter och hur farligt det problemet är. Allt detta leder till att diagnosstatistiken blir helt missvisande.

”Läkare får inte dokumentera dem som blir strålskadade och elöverkänsliga. Strålskadan ska tystas ner då den inte får finnas i journalerna eller i statistiken. /—/Elöverkänsliga ställs utanför samhälleligt skydd trots svårt lidande, orsaken är att mobilindustrin/politikerna gör allt för att stoppa samhällelig hjälp, eftersom politikerna då hade bekräftat, att folk blir sjuka av strålningen.” (”Politikernas beslut grundar sig på, att folkhälsan är ett hot mot mobilindustrin”, solveig21miljoblogg)

En incident med Katarina Hollbrink och energi- och digitaliserings minister Anders Ygeman behöver lyftas fram. Anders Ygeman hade skrivit ett inlägg på sin Facebook profil om 5G och många skrev både positiva och negativa kommentarer. Ygeman menar att kritiken han utstått syftar på att sprida osäkerhet mellan stat och medborgare. Katarina Hollbrink hade uppmanat personer ur FB gruppen WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING att ta ställning på Ygemans inlägg om hälsoriskerna med 5G. Det fick i stället resultatet att Anders Ygeman gick ut med information om att han ansåg sig vara utsatt för ryska nättroll. SVT som granskat aktiviteterna på Facebook kunde härleda till Katarina Hollbrink i Stockholm. Händelsen fick spridning i internationell media och framför allt gjorde den ryska ambassaden i Stockholm sig lustig över händelsen och gratulerade Anders Yngeman för att hans popularitet ökat i sociala medier. Den ryska ambassaden i Stockholm skrev till och med följande ironi på sin egen Facebook sida: ”Det är ett särskilt nöje att det stigande intresset för hans inlägg, inklusive de som handlar om 5G, förknippar Anders Yngeman just med vårt land. Med hänsyn till omfattande reaktionen på ministerns senaste inlägg verkar det vara så att nästan alla ryssar som behärskar svenska kommenterat”. Den ryska ambassaden fick kännedom om incidenten genom svenska medier. Att Anders Ygeman inte skulle lyssna ens till riskinfo om 5G framkommer redan i Mona Nilssons bok Spelet om 3G där Yngeman ingår i ett citat där man påstår att man utgår från grundlig forskning inför införandet av 3G för de bedömningar myndigheter gör. Just det vet vi redan av den kritiska informationen att så inte är fallet. Boken Digital demokrati? Partierna i den ny tid förevisar studier från Brottsförebyggande rådet som visat att tre av tio politiker anser sig vara utsatta för hot på sociala medier.

Elöverkänsligas Riksförbund har kommenterat incidenten med Anders Ygemans tolkning om ryska nättroll som ett sätt att slippa ta i diskussionen. Elöverkänsligas Riksförbund söker dialog med Anders Ygeman i frågan om att 5G kommer orsaka en folkhälso- och miljökatastrof. Man får ingen respons från ministern. 

Frågor som också diskuteras i WIFI 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING är även införandet av digitala läromedel i skolan. Föräldrar märker att deras barn mår dåligt av digitala läromedel. Till och med så pass att barn inte ens vill gå i skolan. Svenska Läkaresällskapet (länk från seminariet på urplay.se finns i informationshänvisnigar i slutet av denna text) har föreläsningar om hur barns hjärnor påverkas negativt av den digitala tekniken. ”Det är dags att säga sin mening om er politikers svek mot vår unga generation som ni nu drogar med psykofarmaka och ger elchocker, när eleverna får neurologiska skador av WiFi-strålningen i skolan.” (Solveig Silverin, 2018-02-13)

”Mitt barn har kämpat och kämpat med så många uppgifter hela det digitala högstadiet (och inte minst den digitala corona-hemundervisningen) och vi föräldrar har också kämpat och kämpat med situationen. Nu, sista veckorna innan slutbetygen sätts, gick datorn sönder och hon fick låna en bok för en uppgift. Hon fick 15/18 på det provet och skickat sms ’har räknat ut att böcker är bästa sättet för mig att plugga’.” (Jeanette Tenggren Durkan, Facebook)

Bloggen christerhellgerg.com – en blogg om skolan, livet och lärande med bakgrund i frågor om samhällssäkerhet och samhällsutvecklingen tar sig för att såga en stor del av det forskningsmaterial Strålskyddsstiftelsen publicerar på sin hemsida. christerhellgerg.com sysselsätter sig även med att påstå att införandet av wifi och digitala läromedel skulle innebära hälsorisker är desinformation: ”inte en enda hälsorisk klarlagd”. Bloggen christerhellgerg.com har fel och seminariematerial som finns tillgängligt genom Svenska Läkaresällskapet och hälsoriskerna med digitaliseringen av skolan kommer motbevisa bloggaren christerhellgerg.com.

Strålnings- och rättighetsaktivist: Anders Sydborg Facebook, från Strålningsupproret till Folkets Rättigheter i Samhället

Anders Sydborg är en framträdande person i frågan om strålningsrisker och ohälsa. Han driver olika Facebook grupper men jag fokuserar frågan utifrån strålningsgruppen här. Facebook gruppen ”Strålningsupproret” bytte namn till ”Folkets Rättigheter i Samhället” för att man menar att ingen ofrivilligt ska behöva utsättas för strålning man inte kan värja sig mot, välja om man vill ta Corona vaccin eller inte, välja om man vill betala med kontanter, kort eller swish.

Det som är intressant att lägga märke till om man jäm­för Mona Nilssons böcker med Anders Sydborgs aktiviteter i Facebook gruppen ”Folkets Rättig­heter i Sam­hället” är att samma grundproblem kvarstår sedan Mona Nilssons böcker från 2005 och 2010. Myndigheter och telekomindustrin mörkar hälsoriskerna med mobiltelefoner, basstationer och routers. Det är extremt svårt att påverka samhällsförändring i strålningsfrågan – som det ser ut idag i Sverige. Internationellt sett sker på vissa platser moratorium om att hejda införandet av 5G innan man vet mer om hälsoriskerna. 

Anders Sydborg ser man i intervjuer genom olika alternativa kanaler: Skrpt, Modiga människor, Folkets Radio, Globalist TV, Ljuset från Norr, Education4Future. Han engagerar sig i denna fråga för att hälsorisker tystas ner. Han blir dagligen kontaktad av 50 – 150 eller mer människor om strålningsrisker. Anders Syborg blir också utsatt i mainstream media och han brukar belysa vad som är fel med mainstream media rapporteringen på Facebook.

FB gruppen ”Folkets Rättigheter i Samhället” har inom fliken Nya filer dokument om symtomanmälan, inlägg i frågan om pacemaker med inbyggd Bluetooth om avstängd Bluetooth går att hacka i avstängt läge och om den avger strålning och risker med Bluetooth för personer med pacemaker. Man delar en pdf från Föreningen Strålskydd en ansvarsförsäkran med riskinformation om Barn och Strålning ”kan vara bra att ha med sig till rektor/skolchefer”. Man ber att rektorer läser riskinformationen och skriver under så att barn och ungdomar i skolmiljöer inte utsätts för skadliga nivåer av strålning. Man ger tips om bra strålningsmätare, email- och webbadresser till svenska tidningar man kan höra av sig till om varför de inte skriver om hälsoriskerna med ökad strålning i samhället.

Anders Sydborg visar i FB gruppen strålningsmätningar från skolgårdar och lekplatser där basstationer är placerade med riktning in mot skolgård eller lekplats vilket ger för höga strålningsnivåer gentemot platserna. Av utrymmesskäl får jag inte plats med exakt allt Anders Sydborg gör men kommer försöka bena ut några huvudpunkter och ta mig in i några mer särskiljande exempel.

”Utan att märka det och liksom ovetande drivs medborgaren att för varje dag offra någon del av sin personliga frihet. Eftersom bara sammanslutningar kan erbjuda motstånd mot statsmakten ser den med ovilja på sammanhållningar som inte är helt i dess hand.” (Alexis de Tocqueville, 1805–1859)

”Det förtryck som hotar liknar inget annat. Jag söker förgäves efter uttryck som återger den bild jag gör mig av framtiden. Inte despoter eller tyranner, utan en oerhörd förmyndarmakt”. Inte ens Tocqueville kunde ana, att vid fullbordat förslavande skulle folket självt överges.” (@einaraskestad, Twitter)

Anders Sydborg har bedrivit forskning om hur strålning påverkar celler. Man har utsatt blommor och basilika för wifistrålning och sedan undersökt cellerna i mikroskop på Astra Zeneca i Göteborg. Det syntes tydligt i mikroskop att cellväggarna spricker av strålningen, enligt forskare på Astra Zeneca som utfört undersökningarna i mikroskop. Anders beskriver i en intervju för Education4Future att det gjorts försök med möss och möss blir sterila efter några generationer som utsatts för strålning. Det har även gjorts experiment i en dansk skolklass där man utsatte krasse för wifistrålning och krassen dog. Det här experimentet fick pris och Anders förtydligar att de här sakerna tystas ner i medier. Krasseexperimentet delas det information om i strålningsgrupper. Anders Sydborg berättade även att när man den 1 november 2019 drog i gång med 30 000 5G sändare samtidigt i Wuhan såg man sedan bilder på människor som spontant svimmade på gatorna. Strålningsstyrkan leder till att hjärnan inte får syre. Detta har tystats ner i mainstream medier.

De olika intervjuerna i alternativa mediekanaler ger nyanseringar till de filmklipp Anders Sydborg delar i FB gruppen ”Folkets Rättigheter i Samhället”. De som har störst risk för ohälsa av basstationer är människor som bor högre upp i lägenhetshus där man satt basstationer på taken. Det kan tillfogas att onkolog Lennart Hardell uttalat att lägenheter som är för nära basstationer borde sjunka i marknadsvärde. Människor som bor i närheten av basstationer även om de bor i hus får in för höga strålningsvärden i sina hus (kommer hus i utsatta områden tappa marknadsvärde i framtiden?).

I intervjun i podden Modiga Människor förklarar Anders Sydborg att för varje nytt steg i utvecklingen från t. ex. 4G till 5G ökar strålningen med 100 %. Anders har även varit i kontakt med ”uppsatta personer inom telekom” (utan att nämna namn) och förklarat att han har lösningar för att minska strålning men det vill telekombolag inte höra talas om för det skulle innebära att man erkänner hälsorisker – industrin skulle bli stämd och falla. Anders Sydborg har gjort strålningsmätningar vid Ericsson och vid Strålskyddsmyndigheten – och båda har extremt låga strålningsvärden. Självklart är de medvetna om hälsoriskerna menar han.  

”För er som undrar hur Strålsäkerhetsmyndigheten själv har det på jobbet så kan jag berätta att dom själva har upp till 60 uW/m2. Dock så tycker dom inte att gränsvärdet 10 milj uW/m2 är några problem att utsätta andra för. Dubbelmoralen har inga gränser.” (Anders Sydborg, FB gruppen Folkets Rättigheter i Samhället)

Anders Sydborg kommenterar problemet med strålningsrörelsen och menar att det är lite svårt att samarbeta med delar av rörelsen. Han uppfattar att problemet är generationskrockar. Han saknar även ”vi känslan” utifrån människor som drabbas av strålningsproblem när de väl blivit hjälpta. De försvinner de ur bilden när de blivit friska.

Ett strålningsexempel med symtom- och sjukdomsutveckling Anders Sydborg dokumenterat, Strålskyddsstiftelen skrivit om och som tagits upp i podden Folkets Radio, är exemplet med Bahara och hennes dotter i Kista. Det har satts upp flera basstationer på taket av lägenhetshuset de bor i och man har inte tillfrågats i förväg. De har bott på adressen sedan 2003 och har sedan basstationerna satts upp drabbats av typiska strålningssymtom. Per Shapiro (bakgrund som journalist för P1 Dokumentär, Kaliber, Ekot och Uppdrag Granskning) som gör podden Folkets Radio ville undersöka saken. Per Shapiro var först skeptisk men efter att han själv varit i Baharas lägenhet tog det bara 7 minuter för honom att få stickningar och domningssensation i armen. Per Shapiro märkte även att det var som om luften försvann ur lungorna. Stickningarna satt kvar ett helt dygn efteråt. Frågan om Strålsäkerhetsmyndigheten dokumenterar anmälningar reses i dokumentären. Strålsäkerhetsmyndigheten för ingen sådan statistik och vill inte heller ta hänsyn till olika enskilda exempel. Det finns ingen officiell statistik där man kan jämföra de som utför strålningsmätningar med om det hade funnits en officiell bild av läget. Det saknas även förteckning över hur många basstationer som finns. Teleoperatörer är inte intresserade av att lämna ut uppgifter om placeringar eller antal. 

”SSM uppmanar kommunerna att inte kontrollmäta, om folk blir sjuka efter att sändare kommit upp.” (”Politikernas beslut grundar sig på, att folkhälsan är ett hot mot mobilindustrin”, solveig21miljoblogg)

Anders Sydborg som engagerar sig i strålningsfrågan och gör strålningsmätningar visar hälsoförändringar med kvantmekanisk Body Scan när han gjort strålningsmätningar. Utifrån vad en sådan Body Scan visar vet han vilka vitaminer eller spårämnen han behöver öka i kroppen för att återfå bättre hälsobalans. Body Scan mäter dessutom många olika kroppsfunktioner, räknar ut skade- och diagnosrisker i förväg. Ett enkelt sätt att få reda på mer om vad en Body Scan mäter det är genom sidan elhalsan.se under fliken Body Scan Mätning. Man kan googla buy Body Scan och få fram olika prisklasser på utrustningen. Anders Sydborg menar att vården alltid borde erbjuda denna undersökning som inte tar särskilt lång tid att utföra eller utvärdera. Problemet är att vården inte agerar förebyggande som man hade kunnat önska. Anders trodde inte först på Body Scan och försökte motarbeta vad den gjorde men det går inte att lura Body Scan.

2020 tilldelades Anders Sydborg Gnistan priset av 2000-talets Vetenskap för sina insatser om att medvetande göra människor om strålningsriskerna, försök att påverka beslutsfattare, sitt arbete med strålreducerande uppfinningar, strålningsmätningar han gör, dokumentationer om de ohälsoproblem människor drabbas av utifrån för höga strålningsvärden.

Anders Sydborg blir föremål för personangrepp av Myndigheten för samhällsberedskap och samhällsskydd i deras studie ”Konspirationsteorier och covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning”. Studien går i förnekelse om att 5G strålning försvagar människors immunsystem (om du läst allt i denna text tidigare vet du att det finns internationell forskning som har kännedom om detta sedan flera årtionden). MSB försöker göra gällande att människor som engagerar sig i frågan om mobilstrålning och dess risker i själva verket är konspirationsteoretiker. I stycket ”Konspirationstro, dess spridning och radikaliseringsprocesser” hängs Anders Sydborg ut i egenskap av entreprenör som en centralfigur i den svenska anti-strålningsrörelsen. MSB gör bort sig här. Environmental Health Trust har en internationell databas på sin hemsida som förevisar hur olika länder i världen agerar utifrån olika försiktighetsåtgärder om strålning (Sverige lyser med sin frånvaro), trådlösa nätverk och produkter (länk finns i informationsanvisningar i slutet av texten). Environmental Health Trust har även tidigare skrivit att den franska regeringen installerat mätinstrument inom hundra meter av 5G antenner (man mäter även FM, Wifi och TNT) för att kunna utvärdera hälsorisker. 

 ”Enligt svenska akademins ordlista betyder konspirationsteori: ’En ofta ironisk, fantasifull teori som förutsätter sammansvärjning. Ironi betyder förlöjligande under skenbart beröm.’ Idag varnas det ofta om konspirationsteorier. Detta är inte konstigt då det är klart att vi inte ska tro på ironiska fantasier” (vaken.se)

Strålningsaktivist Anders Sydborg behöver man även koppla ihop med forskaren Olle Johansson (inriktning cellbiologi, histologi och neurobiologi) som är insatt i strålningsriskerna. De har samarbetat vid framtagande av strålningsreducerande mobilskal och routerskydd som kan köpas genom RP of Sweden. Olle Johansson har forskat på strålningsrisker och internationellt sett erkänns han i samröre med forskare som Lennart Hardell, Leif Sahlford och Allen Frey. Olle Johanssons forskning lyfts fram av internationella elöverkänslighets organisationer. I Sverige försöker man officiellt sett inte låta Olle Johanssons forskning komma till tals. Wikipedia skriver ner Olle Johansson. Olle Johansson råkar även ut för pajkastningspriset Årets Förvillare av Vetenskap och Folkbildning (VoF). VoF ondgör sig över Olle Johanssons krav på att man måste kunna bevisa ofarlighet vilket VoF menar inte går. I föredrag Olle Johansson hållit som kan ses på YouTube beskriver han problemen med samhällshänsyn att man inte tagit hänsyn till elöverkänsliga när man rullar ut 5G och dess föregångare som man enligt konventioner måste göra. Han förklara utifrån erkänd internationell forskning att bakterier blir antibiotikaresistenta av strålning, förevisar internationella forskningsartiklar av olika forskare som visar på hälsorisker på flera fronter utifrån mobilstrålning och trådlös teknik.

Genom olika filmklipp och inlägg Anders Sydborg delar i FB gruppen ”Folkets Rättigheter i Samhället” får man förhållningsråd om hur man kan skydda sig. Man ska inte prata i mobilen samtidigt som den laddas (strålningsmätning om detta gjorde att strålningsmätaren slog i taket). Man ska inte ladda mobilen och laptop samtidigt i samma rum. Allt detta ger väldigt starka strålningsvärden där man befinner sig. Desto fler appar man har i mobilen desto högre strålning från mobilen. De här exemplen som förevisas och råden är inget som man finner officiellt sett eller som produktinformation. Anders förevisar strålningsfrekvenser med trådlösa hörlurar och rekommenderar speciellt framtagna strålningsreducerande hörlurar till mobiltelefon. Han har även visat på liknelse med mikrovågsugnar med vågfälla. Om basstationer hade varit utrustade med vågfälla hade det varit mer fördelaktigt för folkhälsan. De filmklipp Anders Sydborg gör visar även på hur man behöver bli uppmärksam på hur basstationer ser ut, hur de placeras ut och vad man gör för att folk inte ska upptäcka dem. Efter att ha sett flera av dessa filmklipp började jag också betrakta min egen närmiljö med helt andra ögon.

2021-07-02 delar Ann-sofie Jakobsson ett filmklipp i ”Folkets Rättigheter i samhället” med Anders Sydborg där han förklarar att han tillfälligt stängts av på Facebook från att dela egna filmklipp eller göra egna kommentarer på grund av att han försöker försvara mänskliga rättigheter. Inga filmklipp på 30 dagar och inga kommentarer på 3 dagar. Anders Sydborg ser allt detta som bevis på att man gör rätt saker eftersom Big Tech går till motvärn på det här sättet. Han förtydligar även hur Facebook raderar inlägg och kommentarer i gruppen.

Dr. Magda Havas och strålmätningsprojektet Global EMF Monitoring 

Dr Magda Havas (magdagavas.com) har forskat om elsmog och ohälsa sedan 1990-talet. Hon är verksam vid Trent University i Kanada. Dr Magda Havas har främst arbetat med diabetiker, MS patienter, personer med tinnitus och kronisk trötthet – fibromyalgi och elöverkänslighet i sin forskning.

Dr. Magda Havas har utfört experiment på sig själv utifrån trådlös strålning. Efter att ha suttit vid en dator i 70 minuter togs blodprov på henne som visade att blodcellerna klumpat ihop sig. Efter att ha talat i mobiltelefon i tio minuter samma dag gjordes ny provtagning som visat att blodcellerna klumpade ihop sig ännu mer. När blodceller klumpar ihop sig försämras syretillförseln i kroppens vävnader och kroppen får svårare att göra sig av med slaggämnen. 

”Notis (404), Kalla mig vad ni vill, men jag instämmer i denna skepsis. Får liknande symtom så fort jag kommer hem till Torsgatan från Dalarna; huvudvärken kommer på beställning. I huset mittemot: 5G. Undersök saker noga innan ni implementerar dem.” (@einaraskestad, Twitter)

Dr. Magda Havas är initiativtagare till det globala strålningsmätningsprojektet Global EMF Monitoring som inleddes i början av 2021. Man mäter konsekvenserna av utbyggnaden av 5G. Sverige ingår i det här sammanhanget och man kan genom olika strålningsgrupper på Facebook se mätningar människor gör. Strålningsstiftelsen sammanställer de svenska mätningarna och samlar information på sin hemsida. Global EMF Monitoring (globalemf.net) har en egen hemsida där alla globala mätningar kommer samlas. 

Nästa steg?

För att uppmärksamma problemen med symtom- och sjukdomsutveckling utifrån strålningsrisker tydligare borde man skapa en global hemsida där man per byggnad, hus och gata i världen kan se vilka strålningssymtom någon drabbats av. Inom patientrörelse förekommer att man skapat egna digitaliserade symtominrapporteringar och patientorienterade utfallsmått av behandlingar. Nu är frågan om hälsorisk en samhällsfråga – därför behöver omgivningen synliggöras utifrån de symtom som uppkommer, var de uppkommer, frekvens, långsiktighet utifrån symtom- och möjlig sjukdomsutveckling. Om man kan visa symtom- och sjukdomsutvecklingen utifrån de kontakter som tas till strålningsrörelsen internationellt sett kanske denna rörelse tillsammans kan påverka förändringar. Att förevisa strålningsmätningar är en sak men att sedan koppla ihop med sjukdomsyttringar torde vara mer provocerande. Sidan behöver göras så att människor självmant kan rapportera in ohälsoproblem utifrån olika former av strålningsmiljöer och problem (hemmet, arbetsplats, skolan, offentliga miljöer, symtomförändringar vid miljöbyten och vilka dessa olika miljöer är, olika produkter, hur snabbt eller långsamt det går, när man inser sammanhanget, dokumentation utifrån de olika erkända symtomen, om man uppfattar att det leder till ytterligare diagnoser). 

©Philippa Göranson, 2021-07-05

Informationsanvisningar

Vågbrytarens symtomrapport. Blankett eller digitalt. Skickas till Folkhälsomyndigheten, riksdagsledamöter, kommunpolitiker, folkhälsosamordnare i kommunen, kommunens miljöförvaltning, Strålsäkerhetsmyndigheten, Post- och Telestyrelsen, Socialstyrelsen, kommunansvariga för utbyggnaden av 5G. Det bästa vore om man skickar sin symtomrapport till samtliga exempel som nämns. 

Facebook gruppen ”WIFI Strålning 3G 4G 5G SKADLIG STRÅLNING” under ”Om” finns länksamlingar om appeller, länkar om gränsvärden, Europarådets resolution 1815, länkar till forskning om strålningsrisker (korrekt länk ifall gruppen byter namn framöver)

Facebook gruppen ”Folkets Rättigheter i Samhället” (korrekt länk ifall gruppen byter namn framöver)

Franska elöverkänslighets föreningen Coeurs d’EHS sammanställning med elöverkänslighets organisationer från 23 olika länder

Environmental Health Trust – internationell databas över hur olika länder vidtar försiktighetsåtgärder om strålning och trådlösa nätverk och produkter

Physicians for Safe Technology 

Microwave News (tidskrift med

Greenmedinfo databas med forskningsartiklar Cell-Phone and Computer Screen Radiotoxicity

Greenmedinfo databas med forskningsartiklar Electromagnetic Field Harms

RP of Sweden (man kan köpa strålningsreducerande mobilskal och hörlurar, anti-blue skyddglas, routerskydd m m)

Happiears (man kan köpa strålningsreducerande klädesplagg, filtar, mobilpåsar)

Practice Safe Tech (hemsida med många relevanta referenser) practicesafetech.com

Risker och bieffekter av digital medieanvändning (urplay.se – föredrag Svenska Läkaresällskapet hälsorisker digitala läromedel)

Solstice Protests to Stop 5G (sida med datum där man kan prenumerera på eventdatum)

Electrosmog – The Health Effects of Microwave Pollution

 ”Smartmålerne, skittenstrøm, pulser og helsa”, Einar Flydal och Else Nordhagen (gratis pdf nedladdning – bok om hälsorisker av smarta elmätare)

Martin Pall, “Compelling Evidence for Eight Distinct Types of Great Harm Caused by Electromagnetic Field (EMF) Exposures and the Mechanism that Causes Them”, ecfsapi.fcc.gov 

Dokumentär Take Back Your Power (bakomliggande problematik kring samhällsutveckling och smart mätares roll i det som kan leda till digital kontroll av människor och fler problem om hur mänskliga rättigheter kränks)

 “Healing Severe Chemical and Emf Sensitivity: Our Breakthrough Cure for Multiple Chemical Sensitivities (McS) and Electro-Hypersensitivity (Ehs)”, Gary Patera (boktips)

 “The Invisible Rainbow”, Arthur Firstenberg (boktips – frågan om elsmog och ohälsa går långt bakåt i tiden)

 ”Ett vackert fängelse På flykt från el och mobilstrålning”, Gunilla Ladberg (PDF genom Vårbrytaren)

Dokument på Internet om hur man blir bättre om man är elöverkänslig – bokutdrag som saknar titel eller författarnamn – från officiell amerikansk sida

Julia Casesar redogör för rättsosäkerhet och bakomliggande förklaringar till hur 5G bör klassifieras som en skandal och varför det är farligt för vår hälsa och miljön. Hennes artikelserie följer löpande i hennes blogg – så man får hela serien på ett tillgängligt sett. Kan vara bra med lite tillbakablickar i frågan också.

Kampen för hälsofrihet i en både ond och god värld (har strukturella likheter med strålningsrörelsens samhällskamp) 

Patient med civilkurage Sven-Erik Nordin uppfinner egen metod mot sin cancer (tidigt i denna text sammanfattning om de små folkhälsolags försök som gjorts hittills och tankegångar utifrån det ur några aspekter. Tanken om folkhälsolag kan expanderas ytterligare.)

Exempel på text från teknikbranschen som beskriver att 5G inte alls är farligt ”Är 5G farligt?”

Referenser

Agfors, Martin, ”Hallå där, Jimmy Estenberg, Strålsäkerhetsmyndigheten – hur farligt är det egentligen med mobilstrålning?”, m3.idg.se, 2015-02-20

Alternativforsverige.se

Americans for Responsible Technology, ”Independent Science on the Effects of Wireless Radiation on Human Health and the Environment”, americansforresponsibletech.org

Amnesty, ”EU-parlamentet har röstat JA för en ny lagstiftning för att företag ska respektera mänskliga rättigheter och miljön”, 2021-03-11

Andersson, Niklas, ”Icke-joniserande strålning”, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, 2021-01-19

Askestad, Einar, ”Notis (404), Kalla mig vad ni vill…”, Twitter, @einaraskestad, 2021-05-13

Askestad, Einar, ”Det förtryck som hotar liknar inget annat…”, Twitter, @einaraskestad, 2021-06-03

aretsforvillare.nu, ”VoF:s medlemmar vill stopppa föredrag i Riksdagen om strålningsrisker”, 2015-04-10 

Astma och Allergiförbundet, astmaochallergiforbundet.se

Baby Safe Project 

Baby Safe Project, Facebook sida

Balanspunkten, “Elöverkänslighet – en erkänd funktionsnedsättning”, 2019-01-08

Bellyapp.se 

Belpomme, Dominique, Irigaray, Philippe, ”Electrosensitivity as a Newly Identified and Characterized Neurologic Pathological Disorder: How to Diagnose, Treat, and Prevent It”, International Journal of Molecular Sciences, 2020

Bjereld, Ulf, Blomberg, Sofie, Demker, Marie, Sandberd, Linn, Digital demokrati? Partierna i en ny tid, Bokförlaget Atlas, 2018

Blank, R, “EMF and Your Immune System”, shieldyourbody.com, 2021-06-07

Boktugg, ”Mobiltelefonins hälsorisker: fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal”

Boman, Isac, ”Elöverkänsligas krav: Följ Europarådets resolution”, Nya Dagbladet, 2020-05-05

Caesar, Julia, “Läkare slår larm: magnetiska nanopartiklar tar sig in i hjärnan och nervsystemet”, 2021-06-11

Carlberg, Michael, Hardell, Lennart, ”Use of mobile and cordless phones and survival of patients with glioma”Neuroepidemiology, 2012-10-24 

Carpanet.se

Cederberg, Jesper, ”Mödravården är väldigt lämpad för digitalisering”, Läkartidningen, 2021-01-08 

Cedervall, Björn, ”Desinformation om elektromagnetiska fält”, vof.se, 2005

Centerpartiet.se

Cromsjö, Mikael Ananda, ”Vad är skillnaden på en konspirationsteori och en teori om konspiration”, vaken.se, 2021-05-19

Direktdemokraterna.se 

Education4Future, ”Mer från Anders Sydborg och Strålningsupproret”, 2021-01-17

Electrosensitivesociety.com

Elektrosmog.se

Elektrosmog, ”Dr Mercola – lågt SAR värde skyddar inte mot skador”

Elektrosmog, ”Stark korrelation mellan missfall och WIFI/mobiler”

Elöverkänsligas Forum

Elöverkänsligas Forum, ”Elöverkänslighet”

Elöverkänsligas Forum, ”Gränsvärden”, senast uppdaterad 2020-04-20

Elöverkänsligas Forum, ”Granskning Europarådets Resolution 1815”, 2020-04-23

Elöverkänsligas Forum, ”Elöverkänsligas Forum Utlyser Mobilstrejk vid Riksdagshuset”, 2020-04-24

Elöverkänsligas Forum, ”Mobilstrejk vid Strålsäkerhetsmyndigheten”, 2020-04-28

Elöverkänsligas Forum, mailväxlingar info@ehsforum.se, 2021-06-10, 2021-06-15

Elöverkänsligas Riksförbund

Elöverkänsligas Riksförbund, ”Är de verkligen sjuka?”, 2008

Elöverkänsligas Riksförbund, ”Överklagan till Förvaltningsrätten rörande Folkhälsomyndighetens Miljöhälsorapport 2017”, 2019-06-05

Elöverkänsligas Riksförbund, ”Elöverkänslighet – kan diagnosticeras, behandlas, förebyggas”, 2021-03-29

1177.se: Barn & gravid, May 2021

1177.se: elöverkänslighet, Maj 2021

Elöverkänsligas Förening i Dalarna, ”Så här skrev…”, Facebook, 2020-10-19

Environmental Health Trust, ”5G cell towers in Paris equipped with radiation measurement devices by French government”, 2020-11-24

Fauteux, André, “Electrosensitivity symptoms can be eliminated in 60 % av people and significantly reduced in the rest – Dr Brian Clement”, maisonsaine.ca, 2012-03-21

Feministisktinitiativ.se

Folkets Radio, ”Med FRA på hustaket”, folketsradio.se, 2021-04-28

Folkhälsomyndigheten, ”Kraft- och radiofrekventa elektromagnetiska fält”, hämtad 2021-05-16

Folkhälsomyndigheten, ”Elektromagnetiska fält”

Folkhälsomyndigheten, ”Miljöhälsorapport 2017”

Forskningsstiftelsen Miljö och Cancer 

Fredriksson, Ann-Lis, ”Förståelsen för miljökänslighet ökar småningom – drabbade pekas inte längre ur som sinnesförvirrade”, sveska.yle.fi, 2017-06-11

Föreningen för Strålskydd

Global EMF Monitoring

Hallberg, Örjan, Oberfeld, Gerd, ”Letter to the Editor: Will We All Become Electrosensitive?”Electromagnetic Biology and Medicine, February, 2006

Hardell, Lennart, En blogg om miljö- och hälsorelaterad forskning

Hardell, Lennart, ”World Health Organization, radiofrequency radiation and health – a hard nut to crack”, International Journal of Oncology, August, 2017

Hardell, Lennart, “Kritik av Folkhälsomyndighetens Miljöhälsorapport 2017 – nya rön ger ytterligare belägg för ökad cancerrisk av radiofrekvent strålning”, lennarthardell.wordpress.com, 2018-12-23

Hardell, Lennart, “Risker med 5G och trådlös teknik”, Strålskyddsstoftelsen, YouTube.com, 2019-11-26

Havas, Magda, magdahavas.com 

Havas, Magda, ”EMFs 1010: Impacts on Health in the Community”, womenscollegehospital.ca, ppt 

Hellberg, Christer, ”Skrämselpropagandan fortsätter”, christerhellberg.com, 2014-04-03

Hellberg, Christer, ”Genomgång: Inga bevis i 100 rapporter som Strålninsstiftelsen refererar till”, christerhellberg.com, 2015-01-25

Henriksson, Gun-Marie, 5G Vår strålande framtid eller undergång? Digitaliseringens enorma baksida, Books on Demand, 2019 

Hertsgaard, Mark, “How the Wireless Industry Convinced the Public Cellphones Are Safe & Cherry-Picket Research on Risks”, democracynow.com, 2018-04-05

Hughes, Marija M., ”Nutrients in the treatment of electromagnetic sensitivity, an emerging disease”, Francis Holistic Medical Center

Hälsopartiet.se, Maj 2021

Jerkert, Jesper, ”Recension: Svartvit kamp om mobiltelefoni”, vof.se 

Ketti, Marianne, ”Öppet brev till Anders Ygeman (20/8–2020)”, 2020-09-16

Intresseföreningen Frivolten

Jmm.nu, ”Docent Olle Johansson om 5G och dess konsekvenser”, jmm.nu, 2021-05-23 

Jobba Frisk, jobbafrisk.se 

Johansson, Olle, ”5G och strålning”, Education4Future, 2020-05-15

Lagen.nu, ”Prop. 2017/18:94”

Levinson, Tzvi, ”Non-ionizing Radiation Law Takes Effect”, internationallawoffice.som, 2007-01-08

Levinson, Tzvi m. fll. ”The Non-ionizing Radiation Law (2006). Legal aspects”, The Levinson Environmental Law Firm 

Liberalerna.se

Lindblad, Marica, Nilsson, Mona, Spelet om 3G Fakta och desinformation i det trådlösa samhället, Mona Nilsson Miljöbyrå, 2005

Marie Christine, ”Marie Christine Testimony I’m no longer electrosensitive »

Martén, Björn, ”Ta strid mot trådlöst”, Miljömagasinet, 2017-07-28

Medborgerligsamling.se

Microwave News, ”Bulletin from @US_FDA…”, @MicrowaveNews, Twitter, 2021-05-13

Microwave News, “Just when many…”, @MicrowaveNews, Twitter, 2021-06-11

Miljöpartiet, ”Yttrande över fördjupad översiktsplan”, PM 2013-10-02

Miljöpartiet, ”Farlig strålning! Bluff eller sanning?”, 2016-02-04 

Miljöpartiet, ”Friskvård och egenvård måste ges högsta prioritet”, 2018-04-10 

Moderaterna.se 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ”Konspirationsteorier och covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning”, April 2021

Neuroförbundet, neuro.se 

Nilsson, Mona, ”Foster påverkas av mobilstrålning”, Miljömagasinet, 2008-03-14

Nilsson, Mona, Mobiltelefonins hälsorisker Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal, Mona Nilsson Miljöbyrå, 2010

Nilsson, Mona, ”Strålning en risk för nyfödda”, Norrköpings Tidningar, 2013-05-20

Nilsson, Mona, ”VOF motarbetar vår information”, svt.se, 2015-04-24

Nilsson, Mona, ”Censurerat: Italiensk domstol beordrar regeringen att informera om mobilens hälsorisker”, NewVoice, 2019-02-07

Nilsson, Mona, ”Mätningar av mikrovågsstrålning…”, Folkets Rättigheter i Samhället, 2021-05-12 

Nilsson, Mona, ”Mätningar av mikrovågsstrålning i 5 svenska städer visar farligt höga nivåer”, NewsVoice, 2021-05-14 

Nilsson, Mona, Reportage i NRK om två kvinnor som lever som strålningsflyktingar, Facebook, 2021-05-18

Partietenhet.se

Patientmakt/PatientCV, ”Ingen politiker vill…”, @PatientCv, Twitter, 2021-04-12

Patientmakt/PatientCV, ” ¾ av den industrifinansierade…”, @PatientCv, Twitter, 2021-04-12 

Popa, Laura, ”Mobiltelefonins hälsorisker”, laurapopa.se, 2014-08-29

Reimer, Mats, ”Mats Reimer: Lidandet är verkligt men orsaken är inte klarlagd”, Dagens Samhälle, 2020-11-26

Reportrar utan gränser, ”Pressfrihetindex 2020: Coronapandemi förvärrar redan kritisk situation för journalistiken”, reportrarutangranser.se, 2020-04-21

Riksdagen, Miljöbalk (1998:808), riksdagen.se, hämtad Maj 2021

Riksdagen, Strålskyddslag (2018:396), riksdagen.se, hämtad Maj 2021 

RT, ”Swedish minister’s ’Russian trolls’ fanning 5G fears turns out to be… anti-radiation activist led by a local granny”, rt.com, 2020-04-06

Rudolfsson, Philip, “Ygemans anklagelser om ’rysk nätattack’ var svenska aktivister”, svt.se, 2020-07-16

Rysslands Ambassad om Anders Ygeman

Silverin, Solveig, ”Tror jag skrev…”, Facebook inlägg, 2021-06-27

Sjukavmobilstralning, ”Journalisten Mona Nilsson avslöjar professor Maria Feychting för manipulation av forskningsresultat”, sjukavmobilstralning.worpress.com, 2011-09-03 

Shapiro, Per, ”Med FRA på taket”, folketsradio.se, 2021-04-28

Skrpt, ”Anders Sydborg & Martin Nilsson”, YouTube.com, 2021-03-14

Sköldkörtelförbundet, skoldkortelforbundet.se 

Socialdemokraterna.se

solveig21miljoblogg, ”Socialstyrelsen uppmanar kommuner att bryta mot Försiktighetsprincipen”, solveig21miljoblogg(punt)wordpress(punkt)com, 2011-02-04

solveig21miljoblogg, ”Vid köp av trådlös kommunikationstjänst ställ krav på en garanti i avtalet att strålningen inte ger skador på hälsan”, solveig21miljoblogg(punt)wordpress(punkt)com, 2013-06-22

solveig21miljoblogg, ”Politikernas beslut grundar sig på, att folkhälsan är ett hot mot mobilindustrin”, solveig21miljoblogg(punt)wordpress(punkt)com, 2021-06-14

Strålskyddsstiftelsen

Strålskyddsstiftelsen, ”Därför förtalas Strålskyddsstiftelsen”, stralskyddsstiftelsen.se

Strålskyddsstiftelsen, ”Nokiachef avslöjar: Mobilstrålning förstörde min hälsa”, 2014-10-20

Strålskyddsstiftelsen, ”Strålning får blodcellerna att klumpa ihop sig”, 2015-07-20 

Strålskyddsstiftelsen, ”Psykisk ohälsa en effekt av ökad strålning från trådlös teknik”, 2017-03-28

Strålskyddsstiftelsen, ”Felaktig Miljörapport från Folkhälsomyndigheten om strålningsrisker”, 2017-11-09

Strålskyddsstiftelsen, ”Kvicksilver från amalgamfyllningar…”, @stralskydd, Twitter, 2019-04-05

Strålskyddsstiftelsen, ”Överklagan av felaktig myndighetsrapport”, 2019-07-08

Strålskyddsstiftelsen, ”Strålningen från basstationer ökar massivt på kort tid”, YouTube.com, 2020-03-26

Strålskyddsstiftelsen, ”Mycket hög strålning i bostäder – människor har svåra symtom”, 2020-04-23 

Strålskyddsstiftelsen, ”Smartmobiler ökar risken för bröstcancer”, 2021-01-05 

Strålskyddsstiftelsen, ”Osäker strålmiljö”, 2021-04-21

Strålskyddsstiftelsen, ”Strålsäkerhetsmyndigheten anlitade telekombolags PR byrå”, 2021-04-28

Strålskyddsstiftelsen, ”Indien: Onormalt många dödsfall i flera byar uppges orsakade av 5G”, 2021-06-29

Strålsäkerhetsmyndigheten, ”Bilaga 2 Rapport av Regleringsbrevsuppdrag Nationell kompetens inom strålskyddsområdet”, 2015-02-23

Strålsäkerhetsmyndigheten, ”Inga nya hälsorisker avseende elektromagnetiska fält”, 2021-04-28 

Svenska förbundet för El- och Strålskadade

Svenska hjärntumörföreningen

Svenska hjärntumörföreningen Facebooksida

SVT, ”Myndigheten tvingas stänga tjänst efter hot och hat: ’Funkar inte längre…”, senast uppdaterad 2019-10-16 

Sydborg, Anders, ”För er som funderar…”, Facebook grupp Folkets Rättigheter i Samhället, 2021-04-09

Sydborg, Anders, ”Redan 1981 varnade WHO…”, Facebook grupp Folkets Rättigheter i Samhället, 2021-05-09 (utväxling med Mona Nilsson) 

Sydborg, Anders, ”För en tid sedan…”, Facebook grupp Folkets Rättigheter i Samhället, 2021-05-15

Sydborg, Anders, delningsprofil Facebook grupp Folkets Rättigheter i Samhället

2000-talets Vetenskap, ”2020 – Anders Sydborg”, 2000tv.se

Trygg Hansa, ”Skadar mobilstrålning fostret?”, familjen.trygghansa.se

Vaken.se, ”190 experter uppmanar FN och WHO att bättre skydda människor mot hälsorisker med strålning från trådlös teknik”, 2015-05-12

Vaken.se, ”Matti Niemelä: Mobilstrålning förstörde min hälsa”, 2016-05-30

Vetenskap och Folkbildning (VoF), Olle Johansson, 2004

Vetenskap och Folkbildning (VoF), Mona Nilsson, 2013

Vågbrytaren.se

Whilde, Stefan, Homeopatins fantastiska värld! Covid-19, Recito förlag, 2020

WHO, ”Electronmagnetic Fields (EMF) Standards and Guidelines”, hämtad May 2021 

Wigren, Malin, “9 bästa apparna för gravida”, Aftonbladet, 2019-11-12

Wikipedia, Olle Johansson, Juni 2021

Wikipedia, Mona Nilsson, Maj 2021

Ygeman, Anders, ”Det finns intressen…”, Facebook, 2019-12-30 

Zakariasdotter, Zoia, ”24 – ANDERS SYDBORG (Specialiserad på 5G & strålning)”, 2020-10-07

Från spetspatient rapport nr 2 till God och Nära Vård och Digifysiskt Vårdval till frågan om tanken om hälsa i framtiden kommer vara fri eller kontrollerad?

Läkartidningen skrev häromåret att sjukvården ligger minst 30 år efter trafiken i frågan om att införskaffa evidens som belyser människors värdering av hälsa. Ett samhällsekonomiskt perspektiv på hälsa för vården är förenligt med ”ett efterfrågebaserat värde utifrån befolkningens preferenser” enligt hälsoekonomisk debatt i Läkartidningen. Vad är det för samhällsförändringar som måste till innan ett sådant värde kan förvekligas full ut i vården? Handlar ett sådant förverkligande om att värdera samhällsmål på nya sätt så att efterfrågebaserade värden utifrån befolkningen perspektiv på hälsa kan förverkligas? 

Vad är det som ligger bakom drivkrafterna och trenderna och varför ser nuvarande retorik i vårddebatten ut som den gör idag? Vad är det för trender på olika nivåer som ser ut att påverka? Globalisering, anti-globaliseringsdebatt, kravet på mer hållbara verksamheter, ökad urbanisering ger ökad obalans, åldrande befolkning, ökat utbud av tjänster, fler tekniker för ”gör-det-själv-hälsa”, ökad tillgång till data, automatisering, artificiell intelligens och maskinlärande, mobila tjänster, sensorer, blockchain, IoT (Internet of Things), IoMT (Internet of Medical Things), IoB (Internet och Bodies/Internet of Behaviour), IoUs (Internet of Us) med mera… Vad leder all ökad informationsskapande i och med digitaliseringen till i frågan om ehälsa? Kommer människor framstå som friskare eller sjukare i det längre perspektivet? Finns något i nuvarande samhällsrisk utifrån covid-19 som kommer påverka förändring i det man hittills tänkt sig är stabila tendenser? 

Har de nuvarande trenderna konsekvenser utifrån utredningar som God och Nära Vård serien och Digifysiskt vårdval och den andra spetspatientrapporten Spetspatienter – en ny resurs för hälsa och systemförbättring? Eller påverkar utredningarna varandra med spetspatientrapporterna idag?

Hur ska man förhålla till Agenda 2030 och frågan om ett jämlikt, tillgängligt och effektivt hälsosystem? Agenda 2030 nämns i God och Nära Vård (SOU 2018:39) utifrån tanken om myntets framsida om detta för att skapa bättre hälsoutfall i samhället för alla. Agenda 2030 rymmer också enligt uttolkare en mörk baksida. Vilket samhälle vaknar vi upp i utifrån ett post-covid-19 tillstånd och vad kan det få för konsekvenser gällande ehälsodata i framtiden?

Hur stor skillnad är det utifrån de läkarorienterade offentliga utredningarna och remissvar från civilsamhället och de som står närmast patient- och delaktighetsperspektivet? Varför är det så pass låg andel remissvar av patientorganisationer eller organisationer ur civilsamhället i frågor som rör vården? Varför kan man inte riktigt lita på att de offentliga utredningar som skrivs för att stärka patienten ställning gör det fullt ut? 

Liten internationell utblick på egenvård

Frågan om egenvård engagerar de svenska spetspatienterna. Hur stor skillnad är det mellan det svenska och vissa internationella perspektiv på egenvård? Vad är egenvård? Egenvård handlar i mångt och mycket om att komma ihåg att göra rätt val. Egenvård inbegriper många dimensioner i livet – förutom att satsa hälsostrategiskt utifrån kronisk sjukdom. Egenvård handlar om balans i livet och internationellt sett diskuteras att det handlar om det som på svenska kallas nära vård utifrån tanken om att avlasta hälso- och sjukvården. Kritik mot egenvård är att det kan handla om neoliberalism. En bakomliggande strategi om egenvård och nära vård är att försöka få genomslag för mer salutogena tillvägagångssätt. 

Den 24 juli är internationella egenvårds dagen (ISD: International Self-Care Day). För den som vill kan man följa hashtags på Twitter: #iselfcare, #InternationalSelfCareDay, #selfcareforall

International Self-Care Foundation (isfglobal(punkt)org) är en organisation som tar frågan om egenvård utifrån både person- och samhällsperspektiv (engagerar sig även i frågan om stadsplanering och hälsa). Deras sju pelare om egenvård innefattar: 1) kunskap och hälsolitteraticitet, 2) psykisk hälsa, 3) fysisk aktivitet, 4) att äta nyttigt, 5) undvika risker, 6) hygien, 7) rationell och sansad användning av egenvårdstjänster och att inte överanvända hälso- och sjukvård. En delning från International Self-Care Foundation på Facebook visar att i Kanada debatteras frågan om en nationell egenvårdsstrategi för att avlasta hälso- och sjukvården. En kanadensisk enkät visar att frågan om tillgång till hälso- och sjukvård engagerar kanadensare allra mest följt av frågan om levnadsomkostnader. 

Global Self-Care Federation (selfcarefederation(punkt)org) förevisar en studie om tillförlitligheten om egenvård. ¾ av konsumenter litar på egenvårdsindustrin. Europa har högst tillförlitlighet (74 %), Afrika/Mellan Östern kommer på andra plats (53 %), Asien får en tredje placering (34 %), USA på fjärde plats (33 %), Sydamerika femte placering (12 %) och Oceanien hamnar sist globalt (11 %). I frågan om egenvårdsinformation bedöms att vetenskapliga artiklar har 38 % tillförlitlighet, industrin och fristående organisationer har 32 % tillförlitlighet, läkare och övrig vårdpersonal har 24 % tillförlitlighet, olika företags hemsidor ges 15 % tillförlitlighet, mainstreammedia 10 % tillförlitlighet, officiella/statliga hemsidor ges 9 % tillförlitlighet. Mer kvalitativa analyser om dessa skillnader och bakomliggande orsaker behövs. 

The International Center for Self Care Research (selfcareresearch(punkt)org) visar ett samarbete med Linköpings Universitet september 2020 om en kurs om egenvård i relation till kronisk sjukdom. 

Self Care Forum (selfcareforum(punkt)org) annonserar den engelska egenvårdsveckan för 2021 ”Self Care Week 15 – 21 Nov 2021”. Det engelska Self Care Forum håller på att bli en mer integrerad del av NHS och allmän vårdpolicy. Det initierades 2011. 

NHS i England har en del information om egenvård och att man uppmärksammar egenvårdsveckan. NHS England skriver att de satsar på ett underlätta för patienter med kroniska sjukdomar att förbättra och engagera sig i egenvård. Man driver egenvårdskonferens, program för att hjälpa patienter att bli mer aktiva i sin hälsa.

Selfcarejournal(punkt)com är en tidskrift som publicerar material om egenvård utifrån de flesta perspektiv som finns: patienter, vårdgivare, digitalisering, hälsoekonomi, farmakologi, patientinformation, hälsoutfallsmått, naturläkemedel m. m.

Några svenska infallsvinklar på egenvård 

Vården vill producera mer vård men patienter eftersträvar i stället hälsa för att slippa uppsöka vården. Spetspatienter vill att möjlighet till egenvård utvecklas och att formerna för patienters egenvård förbättras och får bättre erkännande i vården. Spetspatienter vill att sätt att mäta hälsoutfall skapas utifrån patienter själva utifrån deras egna hälsomålsättningar som syftar på att stärka den egna hälsan och att det integreras i vården. Det är ett sätt att få in patientperspektivet i vården för att motivera vårdpersonal att utgå från mer patientnära strategier. 

Problemet i Sverige i frågan om egenvårdens erkännande i vården är Socialstyrelsens nuvarande definition av egenvård. Egenvård definieras av Socialstyrelsen som hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra. Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. 

World Health Organisation (WHO) har sedan 2019 en salutogen definition om hälsa som inbegriper att stärka egenvårdsperspektivet. WHO:s nya ställningstagande definierar egenvård som förmågan hos individer, familjer och samhällen att främja och bibehålla hälsa, motverka sjukdom och hantera sjukdom och funktionsnedsättning med eller utan stöd från hälso- och sjukvården. Spetspatientrörelsen lyfter idag fram WHO definition från 2019 när de debatterar hälsoinriktning och egenvård. 

Svensk patientlag (2014:821) kapitel 3, 8 § anger att patienten ska få information om metoder för att förebygga sjukdom eller skada (det är inte egenvård med salutogen utgångspunkt men det närmaste man kan komma utifrån dagens patientlag som bygger på sjukdomssyn). Utifrån olika former av patientorganisationer, patientrörelse och hälsorörelse och diverse aktörer kan frågan om hur man förebygger sjukdom variera. Det finns olika utgångspunkter utifrån vad som skapar hälsa eller motverkar sjukdom. Det föreligger vetenskapliga, ideologiska och kunskapsmässiga konflikter i världen om det. Det kan skapa problem och konflikter utifrån vad olika patienter har kännedom om eller inte och vilken hjälp man vill ha i hälso- och sjukvården eller inte – eller att patienter ifrågasätter den egenvård vårdpersonal anser är korrekt.

”I princip alla patienter tar redan det största ansvaret för sin egen sjukdom och det tror vi att vi kan fortsätta med, men då måste det också finnas stöd för det i systemet. Vi behöver se över ha ett ersättningssystem för egenvård.” – @kimnordlund #Almedalen #spetspatienter” (@Unga_Reumatiker, Twitter)

Begreppet egenvård har en egen svensk Wikipedia sida vars utgångspunkt idag är skolmedicinsk. Wikipedias egenvårdsförklaring handlar om att egenvård kan handla om att köpa receptfria läkemedel på Apoteket och handlar om åtgärder en person kan utföra själv vid enkla och vanliga sjukdomar eller skador. Specialiserad egenvård beskriver Wikipedia att det handlar om utrustning vården tillhandahåller patienter som de kan utföra själva i hemmet. Specialiserad egenvård faller inom Socialstyrelsens föreskrifter för bedömning av egenvård. 

Spetspatientrörelsen relaterar egenvård i relation till kroniska- och livsomvälvande diagnoser. Spetspatientrörelsen tycks mest intresserad av egenvårdsinsatser som samarbetar med skolmedicinska/mainstream medicinska perspektiv som främst syftar på att stärka hälsa. Spetspatienters hälsouppfattning i samröre med kronisk sjukdom handlar om att man är påläst och hanterar sig själv så konstruktivt man kan. Hälsotanken inbegriper också att få rätt diagnos så snabbt som möjligt för att inte råka illa ut i livet och till exempel hamna ute i socialtjänst eller andra samhällsinsatser för att hälso- och sjukvården inte kan identifiera och hantera patienter på rätt och bästa sätt. 

 ”Mycket spännande @OskarHansson9 m. fl. Jag undrar dock över etiken: hur känns det att få veta att om 20 år kommer du få AD? Speciellt som vi vet att vården är riktigt dålig på stöd till livsstilsförändringar. Hur många kommer ta livet av sig om de får ett sånt besked mitt i livet?” (@SaraRiggare, Twitter)

Egenvårdsfrågan utifrån e-patient och vårdkonsumentperspektivet har diskuterats tidigare. Frågan om egenvård ses som en hörnsten i samhällsbygget. Om alla skulle söka vård för alla sina symtom finns risk att sjukvården brakar samman. 1997 publicerades Edgar Borgenhammar och Lars Fallbergs debattbok Våga vara Vårdkonsument Vägar till medvetande och de visade på förutsättningar kring egenvårdsforskning utifrån forskning på 1 000 personer:

500 har symtom de klarar med egenvård, familj eller vänkrets

250 har inga sjukdomssymtom

150 har symtom de söker för inom primärvården

90 har symtom de inte bryr sig om

9 har symtom de går till lokalt sjukhus för

1 har symtom som behandlas vid regionsjukhus

Lif kommenterar egenvård i en artikel som att patienten ska ges ökade möjligheter till ansvarstagande för egenvård. Lif relaterar till frågan om 7 grupper receptfria läkemedel och att det leder till besparingar på nära 11 miljarder kronor. 

Det jag saknar uppgifter om i relation till vården är hur många som söker sig bort från vården eller apoteken till alternativ medicin som också innebär kostnadsbesparingar för hälso- och sjukvården. Hur stora kostnadsbesparingar för samhällsekonomin innebär alternativ medicinska insatser? 

Omvärldsförändringar med vård- och patientutveckling?

Omvärldsförändringar påverkar hur vården organiseras för framtiden. I God och Nära Vård (SOU 2019:29) påpekas att omställningen till ett modernt och personcentrerat vårdsystem kräver att man bryter upp med gamla attityder. Hälso- och sjukvården står inte utanför ”samhällskontexten” eftersom vården engagerar så pass många medborgare. Samhällsutvecklingen påverkar varför utredningarna God och Nära Vård och Digifysiskt vårdval ser ut som de gör. Övergripande samhällstrender, tendenser och megatrender påverkar även framväxten av spetspatienters kapaciteter och innovationer.

Ett helt nytt tänkande krävs inför de förändringar som behövs för att behovsanpassa vården utifrån patienters behov. Kairos Future visade 2019 i sin rapport, ”Hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning i framtiden”, vad som kan göra vården framgångsrik: 1) från sjukvård till hälsofrämjande och förebyggande, 2) från IT till digitalisering, 3) från stuprör till varaktiga samarbeten, 4) från hierarkier till självstyrande team, 5) från felkorrigering till resiliens. Kairos Future identifierade ett antal framtida förmågor: 1) vara attraktiv arbetsgivare, 2) ta till sig ny teknik, 3) leda förändring, 4) förmåga till personcentrerat synsätt, 5) kommunikation, 6) yrkeslivslångt lärande, 7) matcha kapacitet till efterfrågan. Omvärlden och globaliseringen driver på dessa förändringar skriver man 2019. Man kan tala om allt från svaga signaler till mindre-, större- eller megatrender som drivkrafter till förändring. För att återkoppla till hur man ska förstå samtiden och framtiden gick Kairos Future ut med information i en pressrelease inför ett webinarium redan i mars 2020 att människor före Corona utbrottet börjat förbereda sig på samhällsförändringar utan att precisera dem närmare. Människor ifrågasätter sedan länge auktoriteter och institutioner. Kairos Future tänker sig att nuvarande megatrender inte längre är självklara. Kairos Future påstående om att människor tröttnat på valfrihet ser jag som oroväckande med tanke på hur människors fri- och rättigheter utmanas i och med coronaviruset. 

Innovation Trend Report 2019 som producerats vid Stanford University visar att det tre mest avgörande trenderna som följs för utvecklingsarbete i turordning är: 1) konsumentupplevelse, 2) produkter som blir tjänster, 3) konsumenttjänster utifrån hälsa och välbefinnande. De tre mest relevanta innovationsramverken är i turordning: 1) designtänkande, 2) aigile och 3) human/personcentrerad design. 2019 ansågs att AI och maskinlärande var mest intressant följt av Big Data och förutseende analys. På nionde plats av tolv möjliga sågs telehälsa (digifysiskt vårdval) och turordningen ändras i och med Corona pandemin där vårdkontakter alltmer digitaliserats. Läkaren och epatientföreträdaren Bertalan Meskó sammanfattade redan våren 2020 att det är COVID-19 som fått telemedicin att bli mainstream. Den mest vanligt förekommande fel diagnosticeringen med telemedicin är dock huddiagnoser. COVID-19 leder också till minskat förtroende i den globaliserade världsbilden utifrån olika former av samhälleliga restriktioner utifrån Corona pandemin. Bertalan Meskó betänker också integritetsproblemet med hälsodata. Utan hälsodata ingen vårdutveckling men det sker på bekostnad av den enskildes integritet och COVID-19 har försvårat integritetsaspekten. Man kan också undra över vilka trender som inte kommer vara lika relevanta längre och vad som kommer i dess ställe utifrån COVID-19? 

Liten samtidsreflektion: COVID-19 utmanar och förändrar

Samtidsdebatten diskuterar frågan om ”det nya normala” utifrån Corona pandemi och en omställning på makro-, mikro-, och individuell nivå. Idén om den fjärde industriella revolutionen med en totalitär digitaliserings ordning utifrån World Economic Forum diskuteras och kritiseras. Corona pandemin förstärker och tydliggör polariseringstendenser i samhället i frågan om hälsa och vart världen verkar vara på väg. 

”I stort sett allting förutses flytta till cybersfären. 2019 skedde 1 % av konsultationerna med läkare via nätet i England. Under Coronakrisen har den legat på 100 %. Även e-handeln väntas växa när kunderna tvingas online. Det är Big Tech och hälsobranschen som står som segrare.” (Jacob Nordangård, ”Nordangård: The Global Reset: Coronakrisen banar väg för en teknokratisk värld”)

Konsultföretagen McKinsey & Co förevisar den fjärde industriella revolutionen med ökad digitalisering av samhället, förnyad innovation, en ny grön omställning, en ny biopharma revolution, ett mer AI baserat samhälle. Andra som diskuterar megatrender utgår från frågor om: globalisering, förstärkt urbanisering, digital omställning, cybersäkerhet, hållbarhet, klimatkris, hälsorevolution (ehälsa och att den enskilde har mer eget ansvar för sin hälsa), hyperförbindelser, ökad diversifiering/överger tidigare stereotyper, digitaldetox. Det ökade trycket på geopolitiska megatrender diskuteras: Kalla kriget 2.0, teknologisk kapprustning mellan öst och väst, ett starkare EU, ökad nationalism, globaliseringen försvagas (eller tvärtom förstärks), multilaterala institutioner hotade, försvagad västerländsk försvarsallians, städerna och samhällets sårbarhet. Frågeställningar utifrån samhällsutveckling diskuteras även i termer av ökade välfärdskostnader, behovet av ökad trygghet i samhället, Corona pandemin slår hårdare mot äldre och de med underliggande sjukdomar, människors förväntningar på livet ändras, kompetensförsörjningen påverkas, ökad ryktesspridning och desinformation (beroende på vem som tolkar). 

Euromonitor menar att coronaviruset gör att megatrender utmanas och flera av deras insikter påminner om det som redan diskuterats men de tillägger att etik och moraliska värderingar kommer få starkare fokus i samhället, mer holistiska synsätt på hälsa kommer att utvecklas, förebyggande hälsoinsatser kommer öka, människor kommer söka ett ”bättre jag”, ökad intensitet kring konsumtion och samtidigt bättre avvägningar utifrån konsumtion, medelklassens ekonomi utmanas. 

SKL omvärldspaning med koppling till genomförandet av Agenda 2030 visar på minskat lokalt och regionalt handlingsutrymme, ökande förväntningar på välfärden, hårdare konkurrens i samhället om kompetenser, ökad polarisering och bostadsbrist, mer fokus på landsbygden, föränderliga medielandskap, mindre tillit i samhället, effektiviserad teknik, ökat kommunalt fokus på integration, mer osäkerhet i världen, fler geopolitiska konflikter, omställning till nätverkssamhälle. Svenska säkerhetspolisen menar att den pågående Corona pandemin gör att grundläggande fri- och rättigheter kränks, ökade ekonomiska påtryckningar för att nå ekonomiska mål, ökning i cyberangrepp, säkerhetshot ökar, samhället mer sårbart än före covid-19 pandemi. Ur samhällsperspektiv är välbefinnandet under attack, vare sig man håller med om en Corona pandemi eller bestrider den, där hälsa ur teknokratiskt perspektiv främjas. Den senaste World Happiness Report 2021 fokuserar COVID-19. Generellt sett menar World Happiness Report 2021 att ekonomisk osäkerhet, livsförändrigar, stress och mental ohälsa ökat. Dock menar man att digitala kontakter fungerat som en grogrund för att motverka ensamhetskänslor. Den hälsoekonomiska mätningen WELLBY (Well-Being-Adjusted Life Years) anses ha sjunkit under 2020. I engelsk parlamentarisk kontext diskuteras frågan om COVID-19 tvingar fram att man i framtiden behöver utvärdera samhället mer holistiskt utifrån välbefinnande i stället för bara tillväxt inför och utifrån konsekvenserna av politiska beslut. Man tänker sig att det finns ett tydligare behov att förbättra sociala och miljömässiga faktorer som främjar ett bättre välbefinnande i samhällen i stort. 

”Artificiell intelligens kommer enligt många experter, skriver Expressen, att hålla järnkoll på invånarnas hälsa, både individuellt och kollektivt. Gränsen för övervakning blir hårfin. De auktoritära samhällsmodellerna i Asien går från den ena succén till den andra i bekämpningen av virus, jämfört med det demokratiska Europa” (2020-03-22, Institutet för Framtidsstudier)

PTS (Post- och telestyrelsens) rapport ”Digital omställning till följd av covid-19” stämmer helt med att samhället är på väg in i en teknokratisk omställning. I frågan om förändring av användande av e-tjänster med koppling till vården har mellan 2019 och från september 2020 skett en ökning med 68 % om nätjournal, egen provtagning har ökat med 532 % och stöd och behandling med ehälsa har ökat med 103 %. Sifo undersökning citeras som visar att 7 av 10 är positiva till digitala lösningar för egenvård och 5 av 10 är positiva till vård/konsultation/behandling på distans med digital teknik. De nationella kvalitetsregistren har uppdaterats mer frekvent pga. Corona pandemin. 

”Hälsohot är ett gränsöverskridande problem och ett av de mest effektiva medlen att åstadkomma genomgripande samhällsförändringar.” (Den globala statskuppen, Jacob Nordangård)

De globala digitala tendenserna som målas upp matchar till vissa delar vad den svenska internetstiftelsen kommit fram till om pandemins effekt på svenskarnas digitala liv. Den svenska internetstiftelsen kommer fram till att Corona pandemin gjort att fler äldre och låginkomsttagare börjat använda internet i större omfattning än tidigare, det sker fler videosamtal, näthandel har ökat, mer distansarbete tack vare digitalisering, fler känner sig dock mer övervakade av storföretag, många började använda mer digital vård för att minska smittorisk, man söker inte vård om det inte är akut, man uppfattar skärmtid som mer positivt under Corona pandemin än tidigare, allmänhetens förmåga till källkritik under pandemin försvåras något. Samtidigt finns kritiska röster mot det som ter sig som ett förnyad glittrande och mer övergripande digitalisering. Blir den nya världsordning vi kliver in i mer toppstyrd i och med digitaliseringens möjligheter? Vad får det för konsekvenser på patientrörelsens möjligheter att påverka nerifrån och upp? 

Generellt sett ses telemedicin, egenmonitorering och mhälsa som tendenser som kommer stärkas i och med Corona pandemin och tendenserna i sig stämmer med vad spetspatientrörelse driver och delar av omställningen till digitaliserad vård. En del av de tendenser som läggs fram diskuteras även i frågan om en omställning till en mer nära vård och utmaningen med att stärka ett proaktivt hälsoarbete.

”Vad innebär det att vara människa i den digitala vården och i olika e-hälsosystem? De förväntade positiva effekterna av e-hälsoutvecklingen är högljudda, men vilken är den negativa inverkan på våra liv? Den hör vi inte talas om särskilt mycket.” (”Att tämja det digitala”, Helena Sandberg, ur antologin: På tal om e-hälsa)

En kritisk omvärldsanalys utifrån frågan om Covid-19 som trigger för att underlätta införandet av den fjärde industriella revolutionen är Jacob Nordangårds bok Den globala statskuppen. Det finns strukturella likheter men ideologiska olikheter utifrån denna bok och vad den fjärde industriella revolutionen syftar på enligt Konsultföretagen McKinsey & Co eller Jacob Nordangård. McKinsey & Co har en företagsmässigt glättig approach i linje med World Economic Forum till den fjärde industriella revolutionen och Jacob Nordangård en starkt ifrågasättande. Jacob Nordangårds syfte enligt honom själv är att visa hur globalt beslutsfattande går till och vilka som styr dessa beslut samt tydliggöra de globala målen och förklara konsekvenserna av den fjärde industriella revolutionen. Boken Den globala statskuppen är en uppriktig och väldokumenterad geopolitisk kritik och idé- och scenariegranskning av hur samhället kan tänkas bli odemokratiskt utifrån definitionen av Corona pandemi. Scenarieplanering som framtidsscenarier används oftast för att förevisa möjliga ”worst case scenario”. Den globala statskuppen ifrågasätter mycket men framför allt framtidsscenarierna i boken COVID-19: The Great Reset av Klaus Schwab och Thierry Malleret från World Economic Forum och Förenta nationernas Agenda 2030. Agenda 2030 kan vara svår att motstå då den målats upp i glada regnbågsfärger. Nordangård beskriver FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling som en teknokratisk plan för att uppnå total kontroll: ”Ett nytt ekonomiskt system med en digital övervakningsregim som innebär mycket allvarliga konsekvenser för människans frihet och framtid. Det är i grunden en vetenskaplig diktatur som kräver att alla saker och människor är digitalt sammankopplade för att fungera”. Jacob Nordangård förevisar World Economic Forum tekniklösningar för mål 3 i de globala målen i Agenda 2030, ”Säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar, och frågar oss om det verkligen är denna digitaliserade samhällsövervakning alla vill ha som utgår från att producera mer hälsodata på bekostnad av den egna rörelsefriheten. Nordangård varnar för att människor utifrån denna transhumanistiska målsättning reduceras till enheter. Vill människor verkligen bli övervakade i realtid med inopererade sensorer och känsloigenkänning där enorma mängder personligdata stoppas in i mindre tillförlitliga modeller som kan börja diktera vad man får göra eller inte. Jacob Nordangård beskriver fem områden för den fjärde industriella revolutionens teknologier: 1) Smarta städer, 2) Uppkopplad industri och nya material, 3) Nästa generations resor och transporter, 4) Life Science, 5) Cirkulär och biobaserad ekonomi. Han förtydligar att det är en odemokratisk och auktoritär (elitistisk) omvandling som sker eftersom föresatserna inte diskuterades i valrörelser. Alla medlemsländer i FN är förpliktigade att förhålla sig till tolkningar av hållbarhetsmålen som dikteras genom icke-folkvalda tjänstemän genom FN, G20, World Economic Forum och EU. Frågeställningarna behöver även ses i ljuset av framväxande epatientrörelse som främjar produktion och analyser av ehälsodata. Vilka hot eller risker kan förknippas med detta om man söker frågeställningar ur större perspektiv om producerad ehälsodata? Coronakrisen är ”det gyllene tillfället” att börja samla människors hälsodata med AI, mhälsa och analysera rörelsemönster, kontakter, lydighet. 

Patientmakt saknar nydanande maktutredning

Förutsättningar att påverka är föränderliga. Frågan om civilsamhällets möjligheter varierar och förutsättningar utifrån föreningsliv skiftar genom tid och rum. Den tidigare Framtidskommissionen drog redan slutsatser att engagemang i mindre utsträckning är inriktat på organisationer (medlemmarna kanske inte kan påverka frågor i tillräcklig grad eller är bara medlemmar ett kort tag). De nya rörelserna består av nätverk med plattare och mindre formaliserade styrningsformer som drivits fram av internet.

Professor Stefan Svallfors pläderar i Kreativitetens människa om konsten att ställa sig i hörnet och vikten av att vårda sina fiender för en ny maktutredning. Svallfors menar att det hänt så mycket sedan maktutredningen ”Demokrati och makt i Sverige SOU 1990:44”. Vi har för lite kunskap och forskning om maktens omvandling – ekonomiskt och politiskt – sedan dess och vad det innebär för det svenska samhället. Frågan är relevant i relation till den digitaliserade patient- och bredare hälsorörelsen. Professor Jesper Strömbäck har bloggat om behovet av en ny maktutredning, ”Sverige behöver en ny maktutredning”. Strömbeck menar att globaliseringen försvårat för samhällsmedborgare att utkräva politiskt ansvar på nationell och lokal nivå. 

2016 lades motion 2016/17:2801 om behovet av en ny maktutredning. Påverkansmöjligheter har förändrats sedan SOU 1990:44 med ökad lobbyism, mer opålitlig journalistik, nätaktivism. Motionen tillkännagavs men fick avslag. 

För den som vill läsa mer om det föränderliga påverkanslandskapet i Sverige rekommenderas forskningsstudien Makt utan mandat De policyprofessionella i svensk politik av Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors. Det finns en mängd andra karriärvägar och befattningar i frågan om att påverka – personer man inte alltid vet vilka de är eller vad de gör som allmänheten inte alltid känner till. Vilka är de svenska policyprofessionella som driver på frågor om hälso- och sjukvård eller vilka möjligheter eller inte patient- eller hälsorörelse har att påverka eller inte?

”Varför ska möjligheten att ’få viska i maktens öra’ i så stor utsträckning vara förbehållen gruppen policyprofessionella? Man kan peka på två risker här. Den ena är naturligtvis att vi i och med den utvecklingen på detta område har fått en stor grupp dolda makthavare i svensk politik, och detta är en makt som saknar ansvarsutkrävande. Den andra gäller vilken verklighetsbild hos de ansvariga politikerna som detta system skapar.” (Makt utan mandat De policyprofessionella i svensk politik av Christina Garsten, Bo Rothstein, Stefan Svallfors) 

Delar av den elitkritik som beskrivs i maktutredningen SOU 1990:44 påminner om den makt och elitkritk som läggs fram i Jacob Nordangårds bok Den globala statskuppen som hotar folkviljan (forskningsstudien Makt utan mandat förevisar två generella eliter för Sverige: en politisk elit och en ekonomisk elit/näringslivskoncerner och de förmögenheter som finns där). Behovet att lyfta in sociala medier, ehälsa och nätaktivism (man behöver hålla isär begreppen om de äkta gräsrotsrörelserna och de artificiellt skapade gräsrotsrörelserna) behöver dryftas i frågan om patienters och allmänhetens möjligheter att påverka. Eftersom hälsa dimensioneras som en stor fråga ur samhälls- och utvecklingsperspektiv med koppling till många olika områden är det konstigt att man inte börjat nysta om det utifrån detta perspektiv för en maktutredning – eller åtminstone en förstudie. En möjlig kommande maktutredning behöver göras på en mycket högre komplexitetsnivå än den första och att man agerar utifrån fler och helt andra områden än tidigare. Eller, om det redan är för sent… 

”För att folkets mening skall låta sig fastställas fordras först en aktiv handling, en fråga.” (SOU 1990:44)

Digitaliseringen innebär en ny form av risksamhälle samtidigt som man försöker motverka kriser med digitala analyser. Hur stort hot är AI och självlärande system i frågan om demokrati och påverkan som kan kopplas till frågan om hälsa och vad miljörörelsen kopplad till hälsoanspråk kan betyda? 

Internet och påverkansformer ändras. Annonsstyrda plattformar försvårar fri debatt och yttrandefriheten kring det som angår människor som engagerar sig i olika former av hälsoengagemang och hälsorelaterad samhällskritik. AI inom systemet försvårar för äkta gräsrotsrörelser och vissa hälsosammanhang (t.ex. försvårar Facebook medvetet för dessa) Det uppstår numera icke-annonsstyrda plattformar utan spionprogram människor söker sig till i stället. Samtidigt ökar det polariseringen och försvårar dialog mellan olika sidor av debatten. Behovet av en maktutredning föreligger fortfarande och det behövs utifrån digitaliseringen som hot eller möjlighet och vad olika röster anser är viktigt i frågan om hälsoutmaningar och samhällskritiken om utmaningarna. Det är i studiet av hälsa som fenomen i samhället många orättvisor tydliggörs.

2021-04-22 tillägg: Folkhälsodalen med Reformklubben 2021-04-21 där Janssen Sverige tweetade: (Dag Larsson) ”.@dagolov vill ha en maktutredning i Sverige för han tror inte att politiker är inne och detaljstyr utan att det är de regionala och central byråkraterna #Folkhälsodalen”

Det svenska spetspatientbegreppet börjar erövra Internet

Spetspatient begreppet har blivit synligare på svenska. En Google sökning på ordet spetspatient utan citattecken ger i mitten av januari 2021 utan citattecken 5 780 träffar och 6 510 träffar med citattecken. I inledningen på den andra spetspatientkonferensen i november 2019 berättade Sara Riggare att spetspatient fick 5 000 träffar på Internet. Begreppet spetspatient myntades av Sara Riggare i februari 2016. En Google trends sökning om Sverige och spetspatient ger indikationer på att begreppet spetspatient börjar googlas mer från december 2017. Spetspatient begreppet har en hausse i slutet av januari 2018 enligt Google trends. Från den tiden och fram till nu går det i vågor både upp och ner förbi en 30 % sökfrekvens. Stockholm är den plats där Google sökningarna sker mest. Dessa uppgifter säger inget om hur det ser ut genom andra sökmotorer. 

Det svenska spetspatientfenomenet är en utveckling utifrån det amerikanska e-patientbegreppet. E-patientbegreppet skapades först av läkaren och cancerpatienten Tom Ferguson och den första svaga signalen utifrån denna förändringsagent kom först i början av 1990-talet och patienters tillgång till information över internet. Den första försvenskningen av e-patient blev ett vårdkonsumentbegrepp i och med Edgar Borgenhammar och Lars Fallbergs bok Våga vara vårdkonsument Vägar till medvetenhet (1997). 

E-patientbegreppet kan från 2010-talets början ses som en framväxande e-patienttrend med en mer fast förankring i historien utifrån hur vi börjat umgås med Internet på nya sätt i och med den digitala utvecklingen. E-patienter är hälsoinriktade, informerade, engagerade, kritiskt tänkande, intresserade av att innovera och förbättra vården ur patientperspektiv. Patienter börjar kräva bättre samarbeten med vården. 

Google trends börjar först vid 2004. E-patientbegreppet har en hausse i januari 2005. Sedan går det i olika vågor om e-patientbegreppet och det är först från 2007 som man söker konstant om e-patienter där Google trends framställer e-patientsökning som mest förankrat i USA.

Kort tillbakablick sedan första spetspatientarragemanget och den andra spetspatient konferensen

Spetspatient handlar rent definitionsmässigt om att använda patienters och anhörigas erfarenheter för att förbättra vården och hälso- och sjukvårdssystemet. Tanken är att förmå vårdpersonal att bemöta en patient som en jämbördig partner i vården och att man kan samarbeta på ett bra sätt. Frågeställningarna om patientens ställning som liknar dessa har hållit på väldigt länge. 

Egenvårdsfrågan utifrån e-patient och vårdkonsumentperspektivet har diskuterats länge. Det som sker nu i Sverige utifrån spetspatientföreteelsen är att det nu finns möjlighet för patienter att samlas på ett nytt sätt med nyskapande frågor som går utanför de diagnosbundna patientorganisationerna.

Frågan om patientinflytande generellt sett i vården och samhället behöver utökas. Den andra spetskonferensen som hölls i Stockholm den 18 november 2019 var en mycket större satsning än den första spetspatientkonferensen 2018. Spetspatientprojektet har omvandlats från projektet Dagens Patient till en förening Forum Spetspatient sedan början av 2020. Ny Twitter ID: @FSpetspatient. Spetspatienter syns numera genom en blogg spetspatienterna med en tillhörande hashtag på Twitter #spetspatienterna. Flera av de spetspatienter som idag bloggar på denna samlande spetspatientblogg är de personer som framträder på Spetspatientkonferenserna eller ingår i spetspatientprojekt eller är andra som engagerar sig i patientfrågor som bjudits in. Det finns även anhörigperspektiv på spetspatientbloggen. Det har även tillkommit en spetspodd.

”För den som inte bevistade 2: a #spetspatientkonferens 2019 behöver höra talas om @SaraRiggare frispråkighet om mobbing i vården. #läkare som själva har diagnos vågar inte säga det öppet för risken att bli behandlade som dumma i huvudet av kollegor. #konferensSpetspatient” (@PatientCV, Twitter)

Webbsändningen från Konferens Spetspatienter 2019 förevisar en del av de föredrag som hölls. Konferens Spetspatient 2019 visade exempel på patientinnovation, hur patienter lyckas, hur samhället kan ges en annan design för att bli mer hälsofrämjande. Diabetesfrågor fick mycket utrymme 2019 utifrån olika diabetespatienter med helt olika utsiktspunkter om förbättringsåtgärder. Man såg även frågor utifrån psykiatripatient, MS, frågan om hur man kan involvera patienter bättre i forskning, selftracking, medicinsk humaniora och musikens inverkan på hälsa och hur man kan förstå att använda musik i medicinska sammanhang, diskussion utifrån utredningarna om god och nära vård. Det kan tilläggas att 2019 var första gången WHO studerade och erkände kulturens roll som hälsobringande faktor, trots att forskning och insikter utifrån medicinsk humaniora om det varit kända sedan länge. 

Jag kommer i det närmaste att återkalla vad några diabetespatienter ur skolmedicinska perspektiv förevisade under Konferens Spetspatient 2019.

Diabetes – Konferens Spetspatient 2019: 

Diabetespatient Dana Lewis från USA uppfinner det som kommer att bli en form av AI baserad bukspottkörtel som gör att hon kan jämna ut sina blodsockervärden, skapa en bättre patientsäkerhet gentemot sig själv och sina anhöriga. Dana Lewis har också sett till att arbeta utifrån öppendata och arbetar med fokus på patientcentrerad design. För den som vill söka reda på mer kan man använda hashtags #DIYPS och #OpenAPS eller googla Dana Lewis namn för mer information. Dana Lewis Twitter ID: @danamlewis

Diabetespatient Anders Ekholm berättar om nya satsningar med Storstockholms Diabetesförening. Anders Ekholm har även ett stort samhällsfokus i frågan om folkhälsa. Han är idag även senior rådgivare vid Institutet för Framtidsstudier där man genom IFFS hemsida finner rapporter han är delaktig i som handlar om hälsofrågor, hur teknik påverkar välfärden, han är även intresserad av holistiska synsätt kring patienten och hur man kan främja förebyggande vård. Du finner länk till några rapporter Anders Ekholm medverkar i i referenslistan utifrån hans namn.

”Sjukvården står idag endast för 25 – 35 procent av bidraget till ökad livslängd. Åtgärder för att förbättra #hälsa behöver vidtas i skolan, i arbetslivet, stadsplanering, i själva samhället och dess organisationer.” Anders Ekholm, Bortom IT” (@PatientCV, Twitter)

Under Konferens Spetspatient förevisar Anders Ekholm exempel om beslutstöd för diabetesvården genom hälsodata för att vården ska kunna skräddarsy behandling och livskvalitet bättre, AI plattformen Easy Diabetes. Diabetespatienter med typ 2-diabetes som träffar läkare med beslutstöd har 65 % måluppfyllelse medan diabetespatienter som träffar läkare utan beslutstöd erhåller 8 % måluppfyllelse. Easy Life med inriktning på inre motivation är en annan del av AI beslutstödet och är tänkt att fungera som en individanpassad hälsocoach för bättre hälsa och för att bibehålla hälsa. Anders Ekholm diskuterade även framtidsidéer om att kunna forma samhället på nya sätt för att främja folkhälsa, t.ex. om menyer har de mer hälsosamma alternativen högst upp eller om man ser till att trappor intill rulltrappor byggs ut före rulltrappan för att påverka människor genom nudging att helst ta trapporna. 

 ”Kanske är det dags att se arbetsplatsen som en arena att skapa #folkhälsa och inte enbart en plats för att skapa uppehälle och välstånd. (SOU 2019:19).”

Diabetes- och ledgångsreumatismpatient Hanna Svensson, har kämpat med hur hon kan förbättra sin livskvalitet utifrån diabetes. Hon vill tydliggöra för sig själv bättre vad som räknas för henne i termer av bättre skattad hälsa. Hanna kritiserar vården för att man inte kunnat hjälpa henne med vad som är bäst för henne. Det finns inte heller något som hjälper patienten på ett strukturellt sätt med egenvård. Vårdpersonal utgår från vetenskapliga studier som ger generaliserbara utfall. Patienter och vårdpersonal talar förbi varandra. Vård ses som det vården tillhandahåller. Det patienter gör är summan av vården och egenvården. Båda perspektiven behövs. Det många patienter saknar är egen infrastruktur kring egna hälsodata som de kan använda i rätt skede i vården. Hanna har en egen blogg svenssonhanna.se och Twitterkonto @svenssonhannase för den som vill veta mer om vad hon gör. Hanna bloggar också genom spetspatienterna bloggen. Hanna Svensson har i år skrivit en rapport ”Hälsodata ur ett egenvårdsperspektiv” där hon samlar och problematiserar hälsodata ur patientperspektiv dels utifrån sig själv men hon skriver även utifrån artiklar och forskning som studerar egenvård. När Hanna bloggar om sin rapport på spetspatienterna bloggen sammanfattar hon fyra grupper utifrån egeninsamlade hälsodata: 1) Mätningar: det man kunde mäta med en tillgänglig produkt, 2) Uppskattningar: det som uppskattades och inte gick att mäta, 3) Mätbara uppskattningar: det som uppskattas men kan mätas, 4) Egenutvecklade tester: det som mättes med hjälp av metoder utvecklade av användaren själv. Länk till hennes rapport finns i referenslistan på hennes namn för den som vill läsa Hannas rapport om hälsodata i sin helhet.

Spetspatienters vilja till systemförbättring av vården utifrån patientperspektiv

Den övergripande frågeställningen om spetspatienters systemförbättring började först formuleras i den första spetspatientrapporten med individfokus på patienter Spetspatienter En ny resurs för hälsa. I kapitel fem börjar man rulla ut en bit av den röda mattan med vad man menar med nya huvudlinjer om en användardriven vårdutveckling ur tjänstedesign. Man tänker att tjänsteperspektivet är nödvändigt för att definiera ramarna för denna vårdutveckling/innovation ur patientperspektiv. En grundläggande del i detta utvecklingsarbete handlar om frågan om värde och vem som har makten att definiera värdet i vården. Vid kronisk sjukdom är patientens eget värdeskapande av avgörande betydelse för patientens välmående. 

”Det finns flera orsaker till varför patientinvolvering i utvecklingsarbete inte får den substans man önskar: att man inte klarar av att balansera behovet av effektivitet och kundfokus, att man saknar förståelse för involverade parters drivkrafter och motivation, en mismatch mellan metod och användare, och ett snävt transaktionsbaserat synsätt på vad tjänsten (vården) är snarare än ett modernt systemperspektiv på tjänst.” (Ref: Spetspatienter En ny resurs för hälsa)

Den andra spetspatientrapporten Spetspatienter En ny resurs för systemförbättring släpptes i mars 2020. Denna rapport erbjuder en fördjupad vision om hur förbättringar på systemnivå kan förverkligas. Nu riktas blicken till att vilja påverka den egna vårdmottagningen, den egna regionen, det nationella och internationella perspektivet, vårdprofessionerna, vårdledning, vårdpolitiker och tjänstemän. Sedan den första rapporten har det tillkommit tre nya spetspatientroller: patientforskaren (patient som forskar om sina hälsoutmaningar eller samarbetar med etablerade forskare), samarbetaren (patient som skapar ett partnerskap med hälso- och sjukvården) och projektledaren (patient som samordnar sin vård och hanterar flera kontakter utifrån sin vårdsituation). Spetspatienter driver frågan om nätverkstänkande och vården på systemnivå. Nätverkstänkandet om patientengagemang har funnits inom e-patientrörelsen sedan länge och det är internet och digitaliseringen som påverkar denna strukturomvandling. Kritik mot dagens vårdsystem handlar om att kunskapsstyrningen av vården saknar strukturer för patientinvolvering (patientens kunskap, patientens tysta kunskap, patientens samverkan i vården). Ett av de stora problemen med patientperspektiv i vården är att patientens berättelse, dialog med patienter och anhöriga prioriteras ner till förmån för ”mätbara utfall som kan standardiseras och jämföras”. Det som mäts är vad vårdpersonal fokuserar i vårdmötet i stället för det patienter har med sig. Policyförändring eftersöks för att uppnå förändring ur patientperspektiv.

”Uppsala Universitet visar vägen! I första kursen på läkarprogrammet fick studenterna idag INTE memorera alla ben i kroppen. De fick i stället prata med oss patienter! @UU_University #spetspatient #ungmedms” (@multipelskleros, Twitter)

Spetspatientrapporten utgår mestadels från patientperspektivet om patient med kronisk sjukdom som vill bibehålla och förstärka sin möjlighet till hälsoperspektiv jämsides med sin/sina diagnos/diagnoser. Hälsotanken handlar enligt spetspatientrapport om att kunna anpassa sig socialt, fysiskt och emotionellt utifrån sin patientverklighet. Man skriver att spetspatienter vill främja utvecklingen av att kunna slippa uppsöka vården alls och helst vara frisk. Jag hamnar i en tolkningskonflikt här eftersom spetspatientrörelsen mest tycks föra sig med skolmedicinska/mainstream medicinska synsätt och de hälsoinsatser som officiellt får agera jämsides inom vad som är officiellt godtaget.

Ett syfte med den senaste spetspatientrapporten är att förevisa att sjukvården bara står för en liten del av det som leder till hälsa. Forskning åberopas som visar att 50 % av våra individuella förutsättningar bygger på arv, miljö och sociala faktorer, 40 % av vår hälsa är relaterad till beteende, livsstil, levnadsvanor (t.ex. kost, motion, rökning) och att utifrån dessa premisser står sjukvården för bara 10 % av den ackumulerade hälsan. 

”Det finns inget mätbart samband i västvärlden mellan hur mycket pengar som går till vården och hur bra folk mår eller hur länge de lever. Det som är bra för sjukvården är inte nödvändigtvis bra för vårdkonsumenten. Det finns rentav antydningar om att folk bli friskare när läkare strejkar.” (Edgar Borgenhammar &Lars Fallberg, Våga vara vårdkonsument Vägar till medvetenhet)

Spetspatientrapporten visar utifrån en spetspatientenkät utifrån frågor om vad som är viktigt i vården för patienter att de tre högsta utfallen som inte fungerar i vården är: kommunikation (51 %), vårdpersonalens kunnighet (51 %), egenvård (48 %).

Egenvård är den vård man ger sig själv. Egenvård kan handla om många olika saker. Egenmätningar som förbättrar hälsoutfall är en form av egenvård. Man kan skilja på specialiserad och avancerad egenvård. Google trends avslöjar att begreppet egenvård eftersöks på Internet hela tiden sedan 2004 i Sverige med varierande nivåer men med övervägande högre nivåer. Det skulle behövas mer specialiserad förståelse om vilka former av egenvård människor eftersöker på Internet och hur man formulerar sina egenvårdsfrågor på Internet. Det behöver ställas i relation till vad AI på Internet underlättar eller försvårar vad man kan eftersöka eller inte utifrån hälsofrågor och vem som styr definitionen av hälsa på Internet (även hur människors sökfrekvenser påverkar tillgängligheten). Boken Everybody Lies Big Data, New Data and what the Internet can tell us about who we really are av dataforskaren Seth Stephens-Davidovwitz avslöjar att det människor uppger i enkätsvar skiljer sig markant från vad man egentligen menar utifrån sina Google sökningar. På Google kan man ställa frågor man inte skulle uttala sig öppet om. enkätsvar kan ses som politiskt korrekt i jämförelse. I olika länder kommer olika företeelser och sökord få företräde utifrån olika idéer och föreställningar man har som vad som är hälsa eller vad man tror är hälsa. Olika kulturer har olika hälsoideal och människor påverkas av sitt sammanhang. Seth Stephens-Davidovwitz berättar även om exempel på läkare som försöker använda Internet för att bättre kunna utgå från hälsodata som är mer individualiserad utifrån en större ansamling av patienters erfarenheter i stället för den traditionellt generaliserbara medicinska informationen som ofta utgår från för begränsade underlag. Organisationen PatientsLikeMe omnämns kort som ett exempel om större mängder patientdata i Everybody Lies Big Data, New Data and what the Internet can tell us about who we really are.

Spetspatientrapporten visar att Region Stockholm antagit en integrerad egenvårdsstrategi som bygger på att information om hälsa och egenvård är lätt tillgänglig, individen tar ansvar för egenvård och får stöd och att vårdens stöd till egenvård utformas genom att involvera målgrupperna.

Kritik mot införande av egenvårdsstrategi är risken att patienter överges och inte får hjälp av hälso- och sjukvården eftersom de drivs in i ”gör-det-själv-hälsa”. Det går självfallet att se på neoliberalism på olika sätt. Vissa uttolkare menar att neoliberalism i frågan om hälsa och välfärd i stället handlar om att främja individens eget val eller ansvar i frågan om välbefinnande.  

”We live in an era of policy making that is colored by long-standing neoliberal discourse since the 1980s that placed market efficiency and unchecked extraction of finite planetary natural resources over and above public health needs and priorities, thus causing a de facto contraction of the critically informed public space. The neoliberal structure and ethos prevalent in science and policy and health care /…/has become more obvious and acutely palpable with the COVID-19 pandemic.“COVID-19 Digital Health Innovation Policy. A Portal to Alternative Futures in the Making”)

Denna senaste spetspatientrapport eftersträvar en nydanande vårdmodell som möter patienternas behov i stället för att vården utgår från traditionella diagnoser och gamla stuprörsmodeller. Digitalisering lyfts fram som en framgångsfaktor för förändring, modernisering och förbättring. Möjligheten till digitala vårdmöten ses som en möjlighet för bättre tillgänglighet. Spetspatienter ser fram emot en vård och omsorg som i framtiden utgår från värdebaserad vård (även kallat: vad som är viktigt för patienten, kan associeras ihop med personcentrerad vård) där man tar hänsyn till patientens större helhet som utgår från olika patienters egna perspektiv och prioriteringar bättre än vad som sker idag. 

Spetspatienter online möten

Spetspatient har börjat med online möten med presentationer av sakkunniga personer utifrån olika teman. De olika teman som blir till är av värde för att öka patienters kunskaper i olika patientrelaterade frågeställningar. Man lär sig om olika saker kring var och hur patienter kan involveras i utvecklingsarbete och forskning. På online mötena ingår spetspatienter, personer från patientorganisationer, patienter och personer som är delaktiga i spetspatientrapporterna. Man samlas för att diskutera hur bristen på patientinvolvering ser ut och olika engagerade personer och experter ingår vid olika online möten. 

”ppt från #spetspatient online möte idag med frågor om #patientensställning om #patientkontrakt: ’Hur ska patienter veta att detta existerar om det bara omnämns i PL, en lag som ingen äger eller informerar om?’ #patientperspektiv #vardpol #svpol #patientlag” (@PatientCV, Twitter, 2020-06-16)

Spetspatientsammanhanget hade tänkt inkomma med ett remissvar till God och Nära Vård (SOU 2020:19) med fokus på patientkontrakt. Tidsbrist har gjort att det inte blev av.

Spetspatient enkät vs. senaste nationell patientenkät  

Den senaste utförda nationell patientenkät om primärvården för hela Sverige för med PREM (Patient Reported Experience Measure) gjordes 2019 och finns på sidan patientenkat.se. Det första man behöver vara uppmärksam på är hur stor skillnad det är om resultaten mellan nationell patientenkät och spetspatienternas egen enkät. Frågan är om skillnader i resultat handlar om att personer som svarar på spetspatientenkät är mer engagerade i patientfrågor eller ställer högre krav om hälsa och vet mer om att kritisera vårdkulturen och att de innehar en högre nivå av kritiskhälsolitteraticitet än den generella allmänheten som svarar på nationell patientenkät. Nationell patientenkät uppvisar generellt sett mer positiva resultat än vad spetspatienters enkät visar. Den senaste spetspatientenkäten visade att kommunikation (51 %), vårdpersonalens kunnighet (51 %), och frågan om egenvård (48 %) ligger sämst till. I nationell patientenkät från 2019 visas i stället att just dessa områden inte uppfattas som särskilt problematiska: kommunikation: 84 % anser att läkare förklarar behandling på ett begripligt sätt, egenvård: 71,2% ansåg att det gick att diskutera med läkaren om vad man själv kan göra för att förbättra sin hälsa, vårdpersonalens kunnighet: 74 % ansåg att de fick tillräcklig information om biverkningar, 67, 8 % ansåg att de fick information att vara uppmärksam på t. ex. varningssignaler utifrån sjukdom – hälsotillstånd eller behandling, 84 % anser att läkare förklarar behandling på ett begripligt sätt, 82,2 % anser att de fått tillräcklig information om vård/behandling. Frågan om kommunikation från spetspatientenkät kan också handla om problem mellan vårdgivare och vårdtagare om diagnoskommunikation eller kommunikation mellan vårdpersonal. Det är av vikt att lägga märke till skillnaderna men jag har inte svaret på vad skillnaderna beror på. 

Nationell patientenkät 2019 i sin helhet: enligt den senaste nationell patientenkät anser 75,9 % att vårdbehovet blivit tillfredsställt, 84,5 % ansåg att atmosfären var bra, 79,8 % skulle rekommendera sin VC till någon annan i samma situation, 74 % ansåg att de fick emotionellt stöd, 75,6 % ansåg att de bemöttes med medkänsla, 82,9 % ansåg att läkaren tog hänsyn till patientens egna erfarenheter av sjukdom/hälsotillstånd, 84,2 % ansåg att läkare gjorde patienten delaktig i beslut om den egna vården, 81,7 % ansåg att läkare gjorde patienten delaktig i den behandling man önskade, 71,2% ansåg att det gick att diskutera med läkaren om vad man själv kan göra för att förbättra sin hälsa, 83,2 % ansåg att om man ställde frågor till vårdpersonalen att man blev besvarad utifrån engagemang, 91,9 % ansåg att de bemöttes väl utifrån kön – könsöverskridande identitet – etnisk tillhörighet – religion/trosuppfattning – funktionsnedsättning – sexuell läggning – ålder, 77,9 % ansåg att om vårdpersonal pratade sig samman att man inkluderades i samtalet, 72, 4 % ansåg att personalen samordnat vårdkontakterna, 75,5 % ansåg att man fick besked om nästa steg i behandling, 71,1 % ansåg att personal var insatt i patientens tidigare kontakter, 48,5 % fick träffa samma läkare igen, 77,1 % anger att de fick träffa den läkare de ville träffa, 74 % ansåg att de fick tillräcklig information om biverkningar, 67, 8 % ansåg att de fick information att vara uppmärksam på t. ex. varningssignaler utifrån sjukdom – hälsotillstånd eller behandling, 84 % anser att läkare förklarar behandling på ett begripligt sätt, 82,2 % anser att de fått tillräcklig information om vård/behandling, svarsfrekvensen om positiva utslag gällande tillgänglighet ligger mellan 76,4 % – 89,7 %. Samtidigt behöver man ställa sig frågande till resultat om delaktighet. Hur tolkar allmänheten begreppet delaktighet på olika sätt? Vad tror man att delaktighet betyder i praktiken? Det är ytterst relevant att ifrågasätta resultaten om delaktighet eftersom inga patienter explicit informeras om sina möjligheter till delaktighet i vården i förväg och hur man kan förbereda sig och på vilket sätt delaktighet är ett patientsäkerhetsmått. 

Hur god är god och nära vård?

Frågan man behöver ställa är varför holistisk vård tagit så här lång tid att få in i den vårdpolitiska retoriken (God och Nära vård för in begreppet holistisk). Företeelsen patientcentrerad vård formulerades redan under 1950-talet av Enid och Michael Balint i England. Patientcentrerad vård uppstod för att man insåg att läkare behöver förstå patienten utifrån ett personnära holistiskt synsätt och att det fragmentariska diagnosberoendet var destruktivt. I God och Nära Vård (SOU 2018:39) beskrivs att WHO menar att framtidens sjukhus behöver ”se förbi sina väggar” (s.k. ”health promoting hospitals” var ett nätverk som började redan 1988 och 1993 – de största problemen mot detta är frånvaro av stödjande policy, frånvaro av resurser för hälsofrämjande, frånvaro av individuellt ledningsengagemang). Det syftar på möjligheterna till ökad livskvalitet och flexibilitet för sjukhuspatienter där personcentrerad vård kan vara en möjlig ledarskaps lösning. Att vårdas i hemmet kan vara säkrare än att vistas på sjukhus. 

Utredningsserien God och Nära Vård och utredningen Digifysiskt vårdval (SOU 2019:42) kan ses som syskonutredningar till delar av vad spetspatienter har intresse av. Det kan kommenteras att God och Nära Vård serien är mer lyhörd för patientperspektiv än Digifysiskt VårdvalGod och Nära Vård försöker definiera patienten utifrån sitt livssammanhang för att motverka onödiga medikaliseringstendenser. Delar ur serien God och Nära Vård har flätats in i Digifysiskt vårdval (SOU 2019:42). God och Nära Vård och Digifysiskt vårdval nämns kortfattat i Spetspatienter En ny resurs för systemförbättring. Spetspatientföreteelsen och Sara Riggare omnämns i utredningsserien God och Nära Vård. I God och Nära Vård (SOU 2018:39) beskrivs att spetspatient definieras som en patient eller anhörig som med livsomvälvande sjukdom utvecklar strategier för att höja sin ”må-bra-tid” (detta är typiska formuleringar som finns i spetspatientrapport nr 1 Spetspatienter – En ny resurs för hälsa och appen ParkWell). I God och Nära Vård (SOU 2019:29) omnämns Sara Riggare utifrån tanken att nya sätt att representera och förändra patientperspektivet är i ständig utveckling. I God och Nära Vård (SOU 2020:19) berättas att Region Norrbotten anställer spetspatienter för att ta fram utbildningsmaterial för patienter med kronisk sjukdom och för att samarbeta med patient- och brukarföreningar. Regioner i Sverige börjar anställa personer med patienterfarenhet.  

En gemensam nämnare för den andra spetspatientrapporten och dessa senaste SOU är ett White paper från Stiftelsen Leading Health Care från 2016, ”Målgruppsanpassad vård – ett analysramverk (aka ”LHC-matrisen”), som lyfter fram fyra patientgrupper med tanken om en målgruppsanpassad vård: 1) enkla patienter utan komplikationer som kan botas eller hanteras inom en specialitet/vård inom stuprör, 2) patienter med komplex åkomma som kan botas där flera vårdenheter och specialister behövs/vård över flera stuprör, 3) kroniker, behandling är en livslångprocess, målet är inte att bota utan att undvika försämring i livskvalitet eller ett läge som kräver sjukhusvård , 4) patienter med flera allvarliga diagnoser där de olika diagnoserna gör det svårt att behandla patienten där individanpassning är viktig, det är svårt att använda standardiserade vårdförlopp, kan handla om sällsynta diagnoser, en grupp kroniska patienter/vård det är svårt att hitta rätt i. LHC matrisen ser ut att utgå från korrekta patientgrupper i frågan om systemkritik av hälso- och sjukvården. 

SKL projekt ”Flippen i primärvården – vi utgår från invånarens behov” ser ut att vara skapade ur fyra patientkategorier som tjänstedesignperspektivet i God och Nära Vård: 1) Självständiga och engagerade, 2) Oroliga och engagerade, 3) Traditionella och obrydda, 4) Sårbara och oroliga. Det mest anmärkningsvärda är behovet av att använda begreppet orolig på det här sättet för det är något som snabbt leder till medikalisering av patienter och att vårdpersonal gör emotionellt snedvridna och känslomässigt överdrivna tolkningar av patienter. Svenska Läkaresällskapet har kritiserat indelningarna och menar att använda sig av kriterier för marknadsundersökningar av friska personer ”för marknadssegmentering av tänkbara kunder i vården – inte tillför någon väsentlig kunskap”. Grundvalarna för hur man skapar tankar om tjänstedesign för vården behöver skapats direkt ur patienternas verklighet av vården. Forum för Healthpolicy diskuterar satsningen och ST-läkaren Susanna Ljungkvist menar att begreppsbildningen är ett sätt att utgå från invånarnas behov. Utifrån God och Nära Vård tänker man att de olika kategorierna ska leda till olika bemötanden och uppföljning av vårdpersonal. Vissa patienter är mer självständiga och behöver inte bli uppringda före eller efter vården. Frågan är om vårdpersonal verkligen har tid till de olika bemötandeformerna som krävs? Frågan är hur mycket patienter i Sverige känner igen sig i de begrepp som formas om dem som inte ens bygger på patienterfarenheter när man nu tänker sig att börja forma vården ur patientperspektiv. Tilltaget gör att utredningen God och Nära Vård i det avseendet tappar trovärdighet och kan inte räknas in utifrån befintliga innovationsperspektiv som tjänstedesign eller humancentrerad design utifrån patientperspektiv.      

Utredningen Effektiv Vård (SOU 2016:2) kritiserade redan på sin tid vårdens organisering med målsättningen att skapa en mer effektivt fungerande vård som tar bättre hänsyn till patientperspektiven. I denna utredning börjar man hinna i kapp vad svenska patientföreningar förmedlat sedan lång tid tillbaka. Patienten behöver bli en del i teamet. Effektiv Vård (SOU 2016:2) formulerade redan att vården behöver planeras utifrån olika målgruppers behov i stället för utifrån tanken om enskilda diagnoser och att detaljstyrningen behöver minska. Dessa tankegångar återkommer i utredningsserien God och Nära Vård men nu visar man på en begreppsförändring till kontinuitet i informationsflöde och att egenvård behöver synliggöras. Dessvärre försöker God och Nära Vård inte integrera patientorganisationer i vården för patienters tillgång till information om egenvård patientorganisationer erbjuder. Det hade varit ett enkelt sätt att börja synliggöra egenvårdsperspektiv bättre. 

För att satsningen ska lyckas bättre krävs att patienter är delaktiga i att definiera och utveckla sina konkreta hälsomålsättningar och att man följer upp hur det fungerar. De här nya formuleringarna hänger ihop med vad WHO föreslår i termer av vårdutveckling.

”Hur många #patienter är införstådda med att fördröjd diagnos är klassificerat som vårdskada? Att få fel behandling är också en form av vårdskada. Hur många patienter vet att ställa rätt frågor om det i rätt tid? #hälsolitteraticitet #patientmakt #patientinflytande” (@PatientCV, Twitter)

 ”I @neurosweden rapport om #patientlagen visar att ¼ av #patienter velat byta behandling för att minska biverkningarna eller göra behandlingen mer effektiv. Inte mer än 1/3 av dessa har fått sina önskemål tillgodosedda. När ska #läkare börja se patienter som människor?” (@PatientCV, Twitter)

Utredningsserien om God och Nära Vård består i sin helhet av fem SOU. Den sista delen publicerades i januari 2021 ”God och Nära Vård Rätt stöd till psykisk hälsa SOU 2021:6”. Den sista delen fokuserar hur primärvården kan bli bättre på att möta befolkningens behov på ett mer skyndsamt sätt vid lättare psykisk ohälsa. Tanken är också att formulera hur vården kan förebygga svårare ohälsa och sjukskrivningar samtidigt som man kan förbättra tillgängligheten till specialister inom psykiatri. God och Nära Vård SOU 2021:6 Rätt stöd till psykisk hälsa skiljer sig strukturellt från de fyra tidigare utredningarna i serien. 

Det tillkommer fler utredningar utifrån en sammanhållen God och Nära Vård för barn och ungdomar av utredare Peter Almgren som ska vara färdigställd 2021-05-01 och en ytterligare utredning av Peter Almgren om en sammanhållen God och Nära Vård gällande barn och ungdomar och psykisk ohälsa som redovisas senast 2021-10-01.

God och Nära Vård serien utgår från reformer för svensk primärvård (SOU 2017:15, SOU 2018:39, SOU 2019:29, SOU 2020:19, SOU 2021:6) där läkare Anna Nergaard är särskilt utredare. Utredningsserien God och Nära Vård utgår ofta från förslagen som formulerades redan i Effektiv Vård SOU (2016:2). Av utrymmesskäl kommer inte allt i utredningsserien att diskuteras. Du finner länkar till texterna i referenslistan för den som vill läsa dem i sin helhet. 2016 formulerade redan Effektiv Vård SOU (2016:2) att bristen på specialistläkare i allmänmedicin var ett problem, primärvården ska ha ett tydligare akutuppdrag, att vården ska öka nyttan för patienten som behöver kunna göras till medskapare, ökad personlig kontinuitet, produktionsplanering för samlad schemaläggning, hur ökad effektivitet kan nyttiggöras. På ett sätt kan man säga att cirkeln sluts i och med att utredningen Digifysiskt Vårdval SOU (2019:42) som hör ihop med denna primårvårdsreform där Effektiv Vård och Digifysiskt Vårdval har docent och läkare Göran Stiernstedt som särskild utredare. 

Digifysiskt Vårdval SOU (2019:42) formuleras huvudmål som påminner om allt man läser om vårddebatt från förr och fortfarande idag: patientperspektivet behöver stärkas, mer personcentrerad vård, kontinuitet, transparens och långsiktighet om vad patienten kan förvänta sig av vården och vad utförarens åtagande är, att den digitala revolutionen får ett brett genomslag i vården, att primärvården blir mer systemeffektiv. Samtidigt visar Digifysiskt Vårdval SOU (2019:42) tecken på övergripande digitala förändringsförslag i likhet med övergripande samhälleliga hotbilder om digitalisering som kan hämma allmänhetens integritet och som även motverkar att stärka patientens ställning.

Samtidigt som dessa utredningar vill främja patientperspektivet i vården och att vården ska designas ner-ifrån-och-upp gör man det samtidigt svårt för patienter vad gäller den egna rörelsefriheten ur demokratisk synpunkt. Jag vet inte varför inte spetspatientrapporterna kritiserar dessa strängt drivna läkarperspektiv på patientens bekostnad i utredningarna (detta är mer tydligt i utredningen Digifysikt Vårdval än i God och Nära Vård serien som har en mer förstående inställning till att patienter behöver byta läkare för att få rätt hjälp). Digifysikt Vårdval vill att listning ska bli tvingande och att patienter bara får lista om sig två gånger på ett år, om inte annat anges. Det kan få fatala konsekvenser ur både ett patientsäkerhets- och patienträttighetsperspektiv. Jag ska börja med ett exempel. En person i min bekantskapskrets drogs runt mellan nio olika läkare av sin mor i unga år innan man fick redan på rätt diagnos. I frågan vet jag inte hur många olika vårdcentraler man besökt men betänk om man inte kan lista om sig mer än två gånger per år då skulle exemplet här bevisa att det kan ta ännu längre för en patient att få rätt diagnos och behandling. Patienter kämpar redan som det är med att ens få rätt diagnos som det här. Ytterligare problem med listning är att läkare kan välja att tolka listnings begreppet på olika sätt. En läkare kan t.ex. vägra ta emot en patient som inte är listad på den egna vårdcentralen trots att patienter har rätt att söka vård på en vårdenhet där man inte är listad, t.ex. för en förnyad medicinsk bedömning eller om man behöver hjälp med en ny behandlingsstrategi med hjälp av en annan läkare.

”In order to feel progress is being made, patients need to feel successful in the things that matter to them.” (David Reed @DReedPT på Twitter citerar @Christy_Natale)

Den första delen God och Nära Vård En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017: 53) i utredningsserien för God och Nära Vård formuleras grunden för vad som kan ske: en förändring av grundläggande principer för vårdens organisering, att sluten vård ska ges på annan plats än vårdinrättning, ett nationellt uppdrag för primärvården, professionsneutral vårdgaranti och ändrad tidsfrist (från 7 till 3 dagar) för medicinsk bedömning, resursöverföring från sjukhusvård till primärvård (det är ingen garanti på att få rätt diagnos – det är i primärvården de flesta feldiagnosticeringar sker). Dessa punkter återkommer i de följande tre delarna varje gång. Frågan om lagändring i patientlagen från att få träffa en läkare till att få en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- eller sjukvårdspersonal är tvetydig i frågan om vad en ”medicinsk bedömning” betyder. I God och Nära Vård En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017: 53) återkallas att man tillåter undersköterskor att sköta läkemedelshantering i slutenvården. Hur ser du på att en vårdanställd med den lägsta kunskapsnivån tillåts hantera det? Frågan hur god är God och Nära Vård är gör att man ifrågasätter om professionsneutraliteten mest handlar om kostnadseffektivitet. Kostnadseffektivitet kan innebära patientsäkerhetsrisker. I Effektiv Vård (SOU 2016:2) motiverar man att anledningen till att undersköterskor i slutenvården ska få delegera läkemedel är för att det finns en god tillgång till läkare och sjuksköterskor där. Ur patientsäkerhetshänseende kan det vara riskabelt.

Vad är patienters egentliga hälsomål med vården – är det inte att även få korrekt utredning av bakomliggande problem i stället för att slussas runt mellan olika medicinska discipliner med alldeles för många olika läkare involverade? Exempel inom Leading Healthcare utvärdering Nära Vård för Sveriges Kommuner och Regioner visar sådana skräckexempel där patienter slussas runt helt fragmentariskt utan att man utreder bakomliggande problem för mer proaktiv hälsa. Tillvägagångssättet bygger på att producera vård i stället för att målgruppsanpassa insatser.

Är det fler allmänläkare som behövs eller fler specialistläkare som behövs för tillgång till rätt diagnos i ett tidigare skede? En intervju utifrån exempel om Alzheimer i Malou efter tio visar att 30 % av alla Alzheimer diagnoser är fel inom specialistvården och hela 50 % av Alzheimer diagnoser är fel inom primärvården. Är det inte fler specialistläkare som behövs i stället för fler primärvårdsläkare med tanke på att det är lägre frekvens av fel diagnosticering hos specialistläkare än hos primärvårdsläkare? 

Det kan vara relevant med en tillbakablick in i boken Patient-Läkarrelationen som gavs ut av Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) 2003 om varför det är viktigt att få rätt diagnos. När man skriver in hälsoperspektiv och professionsneutralitet i God och Nära Vård serien kan det vara ett sätt att maskera bort diagnoser för att få det att se ut som om befolkningen är friskare än den är eller att man uppnått hälsomål. I SBU:s bok finns exempel på läkare som har en ”låg diagnostisk ambition” är de läkare som skapar de sjukaste patienterna. Läkare med ”stark patientorientering” har de friskaste patienterna. Det finns tvetydigheter utifrån sådana resonemang och inga svar om vården är enkla. Denna bok uttalade redan sin förvåning över att patientorienterade arbetssätt inte kommit in i läkarutbildningen bättre eftersom arbetssättet leder till bättre hälsa och billigare vård. Man uppmanar patienter att bli delaktiga i samtalet och inte låta sig kuvas in i läkarorienterad anamnesupptagning och hierarkiska strukturer som försätter patienten i ett passivt tillstånd. Det är angeläget att patient och läkare når samförstånd om diagnos och behandling. För detta kan krävas ett bättre mått på hälsolitteraticitet hos allmänheten. Avsaknaden om utveckling av hälsolitteraticitet till frågan inom vården visar att dessa SOU utredningar inte försöker arbeta in patientperspektiv utifrån de utmaningar som finns i termer av patientbemyndigande eller i frågan om patientmakt i vården utifrån patienters utvecklingsmöjligheter. Hälsolitteraticitet utvecklas mest i den sista delen God och Nära Vård SOU 20121:6 Rätt stöd till psykisk hälsa och då på sätt som kan ifrågasättas även om formuleringarna låter bra vid en första anblick eftersom man förskjuter hälsolitteraticitet utanför vårdens ram och missar chansen att försöka påverka förändring av vårdkulturen (det som spetapatienter eftersträvar).

Etiska resonemang mot former av kostnadseffektivitet utifrån frågan om professionsneutralitet saknas i utredningsserien. I del God och Nära Vård (SOU 2017:53) ser man att läkare inte vill släppa ifrån sig det medicinska ansvaret till andra vårdprofessioner. Om ja – mestadels bara i viss utsträckning. I del God och Nära Vård (SOU 2019:29 och SOU 2020:19) förevisas olika exempel på professionsneutrala ”medicinska bedömningar” patienter får inom tre dagar där de tre högsta frekvenserna är: SOU 2019:29 – 87 % barnmorska, 84 % läkare, 79 % sjuksköterska och SOU 2020:19 – 88 % naprapat, 86 % läkare och 83 % sjuksköterska. Prop. 2017/18:83 redovisar ett problem med redovisningen av vem patienten träffar i vården. Om en patient efter en första kontakt med primärvården bokas in hos annan vårdpersonal än läkare gäller inte vårdgarantin och besöket syns inte i statistiken. Det är därför svårt att förstå tillgängligheten hos andra yrkesgrupper än läkare eller hur stor andel handlar om nybesök hos andra professioner än läkare i vården. 

 ”Konfunderad över att SOU 2020:19 har #IBS som alternativ för Internetpsykiatri. @Kostfonden har studier om att LOW-feodal- och lågkolhydratkost kan lindra och läka ut besvären. Lång väg för staten att gå i frågan om läkande i stället för att stärka hälsa. #godochnäravård #vardpol” (@PatientCV, Twitter)

En av spetspatienternas hjärtefrågor – egenvård behandlas på olika sätt i God och Nära Vård serien. Det finns bitvis ett styvmoderligt förhållningssätt till egenvård i God och Nära Vård (SOU 2018:39). Man skriver inget om hur patienter med egenvård kan förbättra sina hälsoutfall eller om digitala verktyg patienter kan ha till sitt förfogande om det skapar förutsättningar för bättre vårdresultat. Egenvård behandlas utifrån den svenska Socialstyrelsens synsätt och att begreppet egenvård inte finns med i patientlagen förtydligas. Egenvård kan handla om basala åtgärder utifrån receptfria läkemedel eller de åtgärder patienter kan utföra i hemmet utifrån vårdbeslut eller att egenvård som utförs av patienten själv eller anhöriga inte är hälso- och sjukvård. God och Nära Vård (SOU 2018:39) förhåller sig till egenvård i termer av patientens egen medverkan enligt Hälso- och sjukvårdslagen för avancerad egenvård. Egenvård omnämns i positiva ordalag utifrån tanken om att det kan leda till flera saker: att patienter bereds bättre möjligheter till egenvård för att stärka sin hälsa och att efterfrågan på vård ändras och att egenvården även behöver formges tillsammans med den anhörige i frågan om vård i hemmet. God och Nära Vård (SOU 2018:39) gör ett intressant försök att definiera in tanken om egenvård inom idéerna för nära vård: ”den närmaste vården är egenvården. Den vård patienter och brukare kan tillhandhålla sig själva med eller utan stöd av hälso- och sjukvården och/eller omsorgen”. Eftersom utredningsserien God och Nära Vård närmar sig förutsättningarna för personcentrerad vård har jag förvånats över att man inte försökt definiera egenvård utifrån detta synsätt och hur egenvård kan ses som en form av patient empowerment (empowerment omnämns bara en gång i hela utredningsseriens och definieras som självbestämmande – empowerment är en bildningsprocess och mer komplext än bara självbestämmande.). Det är först i God och Nära Vård (SOU 2021:6) hälsolitteraticitet får egna stycken. Den absolut lägsta nivån av hälsolitteraticitet appliceras som den enskildes förmåga att förvärva, förstå och använda hälsoinformation för att bibehålla, främja eller förbättra hälsa eller fatta självständiga beslut i hälsofrågor. Frågan om hälsolitteraticitet är mer komplext och omfattande än så och inbegriper flera olika nivåer (detta utvecklas inte alls i utredningsserien). Det skulle utifrån ett patientmaktperspektiv behövas en hel utredning i frågan om bara hälsolitteraticitet och vad patienter och allmänheten egentligen gör, kan och vill göra. Utifrån tanken om helheten kring serien God och Nära Vård är det oroväckande att hälsolitteraticitet mest diskuteras utifrån psykisk ohälsa och man föreslår information genom Folkhälsomyndigheten och 1177 för att medvetandegöra allmänheten. Förmågan till hälsolitteraticitet problematiseras utifrån det egna psykiska måendet eller situationer i livet. Problemet med hälsolitteraticitet i utredningsserien är att det accentueras utifrån svagheter och inte mer utifrån patienters påverkansmöjligheter på vården och det spetspatienter sysselsätter sig med som handlar om kritiskhälsolitteraticitet som i den senaste spetspatientrapporten syftar på systemperspektiv och vidare frågor om hälsa och sätt att ifrågasätta. Begreppet God och Nära Vård behöver förstås som en term som sysselsätter sig med att förflytta patienter utanför vården. SOU 20121:6 Rätt stöd till psykisk hälsa sysselsätter sig med idén om sociala aktiviteter på recept och vill att läkare ska uppmana människor med lättare psykisk ohälsa (tillskillnad från tidigare använt begrepp: nedsatt psykiskt välbefinnande) att bli delaktiga i föreningsliv där hälsolitteraticitet ses som förutsättning för ”meningsfull delaktighet”. Gör det verkligen det? Handlar inte lättare psykisk ohälsa om att det är svårt att få ihop livspusslet om arbetsliv och familjeliv? Hur kan mer nyttoinriktade aktiviteter underlätta behovet av tillfällig återhämtning? När Jacob Nordangård i Den globala statskuppen kritiserar målsättningar med Agenda 2030 handlar kritiken om att politiken sysselsätter sig med att minimera människors egen fritid. Fler sociala aktiviteter i frågan om hälsa minskar den egna fristående fritiden. 

I spetspatientsammanhang är egenvård en tydlig markör för patientbemyndigande (patient empowerment). Längre fram i God och Nära Vård (SOU 2018:39) förklaras egenvård utifrån ehälsa med att 1177 utvecklat ”egentriagering” där allmänheten kan svara på ett antal frågor utifrån vårdbehov och sedan får råd om man behöver uppsöka vården eller kan klara sig med egenvård. När jag kollar min region, Region Skåne och använder sök begreppet ”egenvård” trillar jag in på ”Självskatta dina symtom” och sommaren 2020 finns bara själsskattningstest för covid-19. Jag testar Region Stockholm och Västra Götaland på begreppet egenvård. Rubriker ser olika ut i olika regioner och alla regioner gör saker på olika sätt. Det här är inte utvecklat i tillräcklig grad i fråga om symtom och egenvård för de många olika frågeställningar det finns behov om.

Definitionen av egenvård för patienter med kronisk sjukdom kan förändras i framtiden i och med digitaliseringen för att patienter kan interagera med olika vårdpersonal, forskare och farmaceuter som kan interagera med patienter inom självrapporteringssystem även i primärvården. Inom självrapporteringssystem som testas i primärvården ingår allt från frågor om behandlingsresultat, patientens självskattade välbefinnande, livsstilsfrågor och vad patienter gör som är hälsofrämjande. Forskare och vårdpersonal kan genom mobiltelefonen bidra med individanpassade tilläggsfrågor direkt till patienten som kan börja agera ännu bättre i ett tidigare skede.

Det har diskuterats i tidigare rapport från Vårdanalys att primärvården inte har ett eget kvalitetsregister. Ska man införa PROM (Patient Reported Outcome Measure) genom nätjournal i primärvården (och specialistvården) där patienter har möjlighet att välja om man vill att hälsodata ska gå vidare till ett övergripande register eller bara låta det vara lokal information gentemot sin vårdgivare eller sitt vårdteam? Ska man uppmana patienter att rapportera in PROM med vissa intervall inom behandlingssituationen? Eftersom egenvård är av värde kan det vara på sin plats att utveckla PROM mätningar till att inkludera olika frågor om olika former av egenvård eller som avslöjar bristen på eller tillgång rätt tillhandahållen information om tillgång till information för att kunna vara mer aktiv gällande förebyggande insatser och vad det får för effekter – även möjligheten att koppa ihop information individuellt på sikt vid återkommande PROM mätningar. Här skulle jag också vilja se patientinvolvering i utformandet av vad man mäter och hur PROM kan varieras utifrån olika diagnoser eller egenvårdsinsatser och hur egenvårdinsatser mäts gentemot sedvanliga behandlingar. 

”In a survey of more than 300 clinical leaders and healthcare executives, more than 70 % of the respondents reported having less than 50 % of their patients highly engaged and 42 % of respondents said less than 25 % of their patients were highly engaged.” (Davenport & Kalakota, “The potential for artificial intelligence in healthcare”)

God och Nära Vård (SOU 2018:39) presenterar SKL satsningen Primärvardskvalitet (primarvardskvalitet.skl.se). På Primärvårdskvalitets hemsida framhålls att målrelaterad ersättning kan göra att vårdgivare undviker de sjukaste patienterna som har svårast att uppnå hälsomålen.

”Ingen av oss kommer tycka det blir kul om vi hamnar i ett läge där vi måste prioritera bort sjuka patienter. Det är också komplext. Ställningstagande till vilka som ska transporteras till sjukhus och läggas in eller gå hem/stanna hemma för egenvård är komplext.” (@asinustakykard, Twitter)

Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) påminner om öppna redovisningar till allmänheten om att välja utförare. På 1177 har det funnits öppna jämförelser utifrån väntetider och nationell patientenkät om olika vårdcentraler för att ge allmänheten underlag inför att välja vårdcentral. Denna diskussion har förts länge och även i tidigare Vårdanalys rapporter beskrivs att det är svårt för allmänheten att hitta sådan data på ett användarvänligt sätt. Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) beskriver att initiativet med öppna jämförelser utifrån dessa data togs bort från 1177 under 2019. Allmänheten behöver mer information än detta – man kan behöva se PROM mått i relation till PREM och väntetider eller om man vill veta vilken läkare som har friskast patienter i relation till lätta eller svåra diagnoser. Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) beskriver att data från Primärvårdskvalitet i första hand är till för förbättringsarbete och syftet är inte en transparent redovisning för att främja allmänhetens valmöjligheter. Det förklaras också att det är först när personal börjar lämna en viss utförare eller sjukskriver sig brister blir tydliga för allmänheten. Ska personalombyte och deras sjukskrivningsfrekvens också göras tillgängligt – det kan ge en tydlig markering om lokalt ledarskap och arbetsmiljön som också är aspekter som påverkar patienters hälsa/ohälsa. Vårdanalys gav bl.a. dessa två rekommendationer utifrån Grönt ljus för öppna jämförelser? Rapport 2012:4: 1) stärk kommunikationsarbetet för ökad insyn för patienter och medborgare, 2) driv på utvecklingen mot fler patientrapporterade mått. 

”Hur ska hälso- och sjukvården utbilda och träna patienter med olika sjukdomar och tillstånd med den nya tekniken? Risken finns att teknikklyftor uppstår mellan olika grupper när det gäller tillgång och användning av mobila tjänster via appar, kommunikation och övervakning.” (Kairos Future)

En stor utmaning i dagens hälso- och sjukvård är problem med samordning och tydlighet kring ansvarsfördelning. God och Nära Vård (SOU 2020:19) utvecklar förslaget om ett digitalt patientkontrakt. Tanken är bättre samordning mellan patienters olika vårdplaner för att individualisera vården bättre för patienter. Det är inget kontrakt i juridisk mening och patientkontraktet är inte utformat för att stödja patientens delaktighet. En patient kan föreslå innehåll men kan inte själv föra in något i sitt patientkontrakt. Det patienten vill föra in i sitt patientkontrakt kan bli en del av en journalanteckning i stället (vilket kommer göra det patientinitiativet svårt att hitta). Det är bara patienten själv som kan få direktåtkomst till sitt patientkontrakt – ingen anhörig eller annan närstående kan kräva att få se det. Samtidigt tillskrivs något lömskt att patientkontrakt leder till ökad patientdelaktighet trots att innovativ tjänstedesign utifrån patientperspektiv saknas för patientdelaktighet. Patientkontrakt tänker man sig skapar en trygg patient som inte besöker primärvården eller akuten i onödan för att den egna samordningen av vården inte fungerar eller att man inte har information om vem man ska kontakta. Anledningen till att människor uppsöker vården vid upprepade tillfällen handlar väl om helt andra problem…

Digifysiskt vårdval 

Utredningen Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) är tvetydig i frågan om att stärka patientens ställning. När man läser SOU skrivna av läkare är retoriken om patientens ställning i många avseenden dunster man slänger i ögonen på läsaren. Det som sker tankemässigt med de övergripande förslagen om listning på vårdcentraler där allmänhetens rörelsefrihet starkt begränsas kan tolkas som ett tänkande där digitaliseringens tendenser leder till former av totalitärt maktutövande. Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) vill ha ändringar i patientlagen där patienter bara får lista om sig två gånger per år, om inte annat anges. Man förordar listningstak och att patienter kan stå i listnings kö. Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) vill att patienter i Sverige fråntas vårdgarantin för den som listar sig i ett annat landsting än det egna. De förslag som läggs in som begränsar allmänhetens valfrihet och rörelsefrihet kan utgöra patientsäkerhetsrisker. Utredningen vill även försvåra för allmänheten att kunna vara listad i mer än ett landsting även om resonemang finns att personer som arbetspendlar över landstingsgränser kan vara betjänta av att kunna lista sig på mer än en vårdcentral. Hur gör man om man använder digitala vårdtjänster och samtidigt vill vara listad på sin ordinarie vårdcentral men tvingas lista sig digitalt för att snabbt kunna använda en digital vårdtjänst? De olika digifysiska vårdval som finns har lite olika modeller om åtkomst om vilka vårdcentraler de kan återkoppla till vid behov av fysiskt läkarbesök. Man vill begränsa allmänhetens möjlighet att söka vård i annat landsting trots att införandet av patientlagen visar att denna rörelsefrihet ökat från 0,8 % till ca. 1,58 % mellan 2015 – 2018. När den nya Patientlagen (2014:821) kom uttalades rätten att få välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialistvård i hela landet. I skrivande stund i kap 9. Val av utförare 1§ i PL står idag att man kan välja utförare av offentligt finansierad öppen vård med tillägg om lagförändring Lag (2019:964). Vad jag inte hittar fram till är hur det såg ut innan Lag (2019:964) i PL kom in. Lag (2019:973) i Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) anger i 7 kap. 2 a § att ”om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras geografiskt”. 7 kap. 3 § i Hälso- och sjukvårdslagen anger att man inte få begränsa allmänhetens val inom den egna regionen. Det som håller på att ske/eller kanske sker med PL har redan skett i HSL. De formen av tänkandet som kan vara påverkat av digitaliseringens natur som kan bli ett farligt element som begränsar allmänhetens handlingsutrymme.

Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) lägger fram tanken om att på sikt avskaffa patientavgifter helt i primärvården. Idag varierar patientavgifter i olika regioner. Möjligen har de olika digitala vårdtjänsterna påverkat detta – de har avgiftsfria besök.

Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) presenterar svenska digitala utförare av primärvård: Kry, Min Doktor, Doktor.se, Doktor 24, Capio Go, Praktikertjänst. Det är stor skillnad i vad man får veta om dessa vårdval i jämförelse till vad man kan läsa om dem i utredningen. Här läser man mer om vilka som inleder med AI och digitaliserad autotriage. Jag gick själv ut på dessa hemsidor för att se om jag kunde hitta sådan information på hemsidorna i sig. Det står ingenting. Jag har mailat och frågat om man använder AI för symtomtolkning eller hur man sorterar patienter och om de har det var man i så hittar den informationen på hemsidan. Kry har inget av det jag efterfrågar. Min Doktor support svarar att man har ett ”dynamiskt smart frågeformulär” där patienter sorteras (triageras) och om det redan finns strukturerad patientdata utifrån en patient och det är mycket avvikande uppgifter från tidigare finns ”varningsflagg” som uppmärksammar avvikande svar ”vidare automatiseras t ex de senaste nationella behandlingsrekommendationerna in i beslutsstöden till våra läkare (här säger riktlinjen att du ska…) som i realtid även kan rådfråga varandra och internremittera till andra specialistläkare i patientärendet vid behov. /…/ Däremot har vi ingen regelrätt AI idag, alla bedömningar som leder till diagnos, provtagning och behandling sker av behandlare”. Praktikertjänst hänvisar till Doctrin och jag får inga svar på mina frågor. Sidan Doctrin beskriver en dynamiskt anpassad anamnes och att personal får en automatiskt sammanställd ”rapport” som kan fungera som beslutsunderlag. Vad är det för teknik man använder? Förstår slutanvändarna förutsättningarna? Digifysiskt Vårdval (SOU 2019:42) beskriver att Doktor 24 använder AI bot när patienter guidas (det står inget om det på hemsidan). Frågan om AI – var helst man applicerar det måste kommuniceras till slutanvändare med förklaringsmodeller om det. Frågan om AI och etik ser olika ut i olika länder med koppling till vården. Inventory (punkt)Algorithmwatch (punkt)org visar olika internationella exempel och vissa exempel med koppling till sjukvården/ehälsa visar att man inte implementerat patientpåverkan i frågan om utformning – trots att tanken om AI och etik också handlar om att både patienter och professionen behöver vara informerade om förutsättningarna innan någon part ens börjar använda det.

 ”Acceptance without reflection is dangerous. And while our stick may not stop the flow, it can help us measure and assess its depth and direction. As the literary critic and writer Leon Wieseltier remarks; every technology is used before completely understood.” (The Internet of Us: Knowing More and Understanding Less in the Age of Big Data, Michael P. Lynch)

Den senaste rapporten ”Svenska folket och AI” visar att kunskapen om AI sjunker hos allmänheten generellt sett. Män har dubbelt så hög kunskap (49 %) än kvinnor (19 %). Idag har ålderskategorin 26 – 39 relativt sett mest kunskap i egenmätning. I frågan om hälsa allmänt sett kommer analys av träning/sport/fysisk aktivitet/hälsa på fjärde plats (18 %) av 13 möjliga. I frågan om AI och vården är det idag fler som är positiva (46 %) än som är negativa (38 %). I frågan om AI och psykologiskt stöd är en större andel negativa (53 %) än de som är positiva (25 %). På fördefinierade frågor om användningsområden i relation till vården ser resultat ut som följer: 58 % vill bli påminda om att ta mediciner, 53 % vill ha hjälp att hitta till rätt sjukhus eller avdelning, 46 % hjälp med att analysera provsvar, 43 % analysera värden för att förutse sjukdomar, 38 % underlätta för läkare att ställa diagnos, 36 % rekommendationer om livsstilsförändringar, 19 % utföra kirurgiska ingrepp, 8 % inget av ovanstående, 8 % tveksam/vet ej. 

”I e-hälsodebatten tas människors medie- och informationskunnighet för given eller lämnas okommenterad. I varje analys av e-hälsa och e-hälsotjänster måste dock den tänkte brukarens medie- och informationskunskap inkluderas och tas hänsyn till i ett tidigt skede av utvecklingen. Den gäller patienter såväl som friska medborgare och även de i hälsoprofessionen verksamma som ska implementera e-hälsa i mötet med patienter.” (”Att tämja det digitala”, Helena Sandberg, ur antologin: På tal om e-hälsa)

Bristen på patientperspektiv i svensk ehälsovision är tydlig. När patienter, klienter och brukare diskuteras i vision ehälsa 2025 handlar det om att tillvara deras resurser för ökad delaktighet och självbestämmande: tillgång till information, individuellt anpassade stöd, smidiga kommunikationsvägar. Det står ingenting om patienters möjlighet att påverka utformning, dvs. tjänstedesign utifrån patient- och anhörigperspektiv saknas helt i vision e-hälsa 2025.

Patientnära remissvar God och Nära Vård

I den kommande presentationen fokuserar jag de mest patientnära remissvaren av alla som inkommit inklusive en som inte listats på regeringens sida för remissvar. Med patientnära menas patientorganisationer, civila organisationer och vissa offentliga aktörer som driver frågan om patientinflytande eller delaktighet. När man läser remissvar blir det väldigt tydligt vilka aktörer står upp för patientperspektivet på riktigt eller inte. Funktionsrätt Sverige och FAP (Föreningen alternativ till psykofarmaka) är de två som står starkast i frågan om patienträttighetsperspektiv av det kommande urvalet.

Utredningsserien God och Nära Vård har fått in 65 remissvar varav en kommer ur svensk patientrörelse: Funktionsrätt Sverige, två från civilsamhället: Famna och SPF Seniorerna. Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Ytterligare tre offentliga organisationer är av mer nära intresse som jag läser: Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Ehälsomyndigheten, Myndigheten för Delaktighet och FAP (Föreningen alternativ till psykofarmaka).

Funktionsrätt Sverige har det starkaste rättighets- och patientmaktperspektivet och går närmast inpå bakomliggande politiska problem och mer praktiskt orienterade utvecklingsförslag. Några av Funktionsrätt Sverige punkter: 1) regeringens proposition 2019/20:164 motverkar primärvårdsreformförslagen från God och Nära Vård genom att inte ta med behovet av ökad finansiering för fler specialistläkare i allmänmedicin, 2) stöttar förslag om systematisk uppföljning av primärvården, 3) att patienter får byta fast läkarkontakt, 4) patienter ska få ta egna initiativ till individuell plan och att fler får individuell plan, 5) bra med salutogent perspektiv i primärvården och individuell plan måste innehålla förebyggande och rehabiliterande insatser 6) stödjer förslaget om patientkontrakt men man måste nå ut med information om den och patientlagen och att patient- och brukarorganisationer involveras i utformningen av patientkontraktet, 7) bara 3 % av hälso- och sjukvårdens budget går till förebyggande vård, 8) att patienter kan föra in egna utvärdering av sitt mående (PROM: Patient Related Outcome Measures) i 1177 och att man med vårdgivare går genom patientens egen utvärdering och antecknar det i både journalen och patientkontraktet.

 ”Är det för mycket begärt att man 2020 skulle ha en integrerad chatt/säker meddelandetjänst till patient i journalsystemet för enkel o snabb kommunikation med patient?? Är så förbannat trött på dubbelarbetet med 1177, som är allt annat än smidigt. #svmed #kvarpåjobbet” @DrEkström, Twitter)

Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys skriver ur övergripande system- och samverkansperspektiv och ifrågasätter begreppet patientkontrakt. Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys anser att begreppet patientkontrakt är vilseledande för att patienter kan tro att de förbinder sig eller tilldelas ett ansvar som man kanske inte kan leva upp till, patientkontraktet ska inte författningsregleras. Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys kritiserar att det saknas uppföljning av individuella planer men ger inga förslag på hur det skulle kunna se ut eller hur man skulle kunna använda den informationen inom en patientprocess.

Famna valde att inte ge synpunkter.

SPF Seniorerna ställer sig positiva till att begreppet hemsjukvård ersätts med begreppet hälso- och sjukvård i hemmet. Sjukvården i särskilda boenden ska anses som sjukvård i hemmet och vara likställd med övrig hälso- och sjukvård. Även äldre har rätt att ses som individer och ska inte grupperas ihop som ett kollektiv. SPF Seniorerna tror inte att samverkan mellan kommuner och regioner påverkar. Det som behövs är mer medicinsk kompetens och läkare i organisationen. Individuell plan finns redan för äldre men man välkomnar ett förstärkt inflytande för den enskilde. SPF Seniorerna ställer sig positiva till mer öppna vårdformer och ser även fram emot beskrivningssystemen för detta behöver utredas.

Ehälsomyndigheten är inriktad på gemensamma standarder. Det rimmar lite illa med att de stöttar tanken om personcentrerad vård som är individuellt inriktad och tänker på behovet av användarcentrerad teknisk utveckling. Ehälsomyndigheten menar att patienter bör få patientkontraktet på olika sätt men säger inget om vad dessa olika sätt kan vara. Ehälsomyndigheten menar att det är viktigt att patienter själva får ta del av patientkontraktet.

Myndigheten för Delaktighet tillskriver personer med funktionsnedsättningar att det bara är en upplevelse att de inte är välkomna i vården. Man menar att det handlar om brister i kunskap och bemötande – det är nog att ses som en sanning med modifikation. MDF ser positivt på individuell plan och att målet med vårdens insatser utgår från individen och ser positivt på patientkontrakt. Remissvaret är mest organisatoriskt och det kommer ingen konstruktiv kritik eller ifrågasättande. 

FAP (Föreningen alternativ till psykofarmaka) är den enda som riktar sig mer direkt till God och Nära Vård utredningen 2021:6 om Rätt till psykisk hälsa innan den publicerats. FAP har svarat inom remissvarstiden men deras remissvar finns inte på regeringens hemsida (hur många andra remissvar saknas på denna sida?). FAP är det remissvar som ställer krav på patienträttighetslagstiftning som tydliggör patienters rättigheter med tydligare ansvarsfördelning och uppföljning inom vården. FAP diskuterar problemen med definitioner av psykisk hälsa och att vården behöver inkludera ett traumamedvetet perspektiv samt en mer orsaksorienterad kunskapssyn kring psykisk ohälsa (ett för starkt biomedicinskt perspektiv idag). FAP förespråkar medicinfri psykiatri.

Patientnära remissvar Digifysiskt Vårdval 

I frågan om de mest patientnära remissvaren menar jag samma som med God och Nära Vård. De mest patientnära handlar om patientorganisationer, civila organisationer och vissa offentliga aktörer som är aktiva i frågan om patientinflytande eller delaktighet.

Utredningen Digifysiskt Vårdval har fått in 91 remissvar varav 4 kommer ur svensk patientrörelse: Funktionsrätt Sverige, Neuroförbundet, Reumatikerförbundet, Hjärtlungförbundet. 2 remissvar kommer ur pensionärsperspektiv: PRO och SPF. I ur civilsamhället: Famna. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har svarat. Jag läser även remissvaren från Ehälsomyndigheten, Inera, Myndigheten för delaktighet och nätläkarbolagen som svarat gemensamt (KRY, Min Doktor, Doktor.se).

Famna tillstryker utredningen i stort. Famna säger sig vilja stärka patientperspektivet. Famna vill att listning införs i lagstiftning (man problematiserar inte alls) och är positiva till en listningstjänst som en del i en nationell portal. Det enda man tillför i frågan om patientperspektiv är att patienten ska veta om man listar sig hos ett vinstdrivande företag, idéburen verksamhet eller offentlig verksamhet. Famna säger egentligen inte särskilt mycket om patientens ställning.

Funktionsrätt Sverige stödjer förslaget om digifysiskt vårdval och att man ska kunna välja utförare oavsett om det görs digitalt eller fysiskt. Varje patient ska veta vem deras fasta läkare är. Man stödjer förslaget att det inte bör skapas ett särskilt system för nätläkartjänster och att digitalisering ska ingå i alla utförares uppdrag. Man tar inte ställning till frågan om en nationellt reglerad patientavgift på 100 kronor.

Neuroförbundet vill ha en förstärkt informationsskyldighet i patientlagen. Positiv till listning generellt sett (men problematiserar inte handlingsutrymme för patienter). Nationell webbportal för listning positivt men digitaliseringen får inte bli tvingande. Sanktioner när patientlagen inte efterlevs (min kommentar: det kräver också att allmänheten är informerad om patientlagen innan man tar kontakt med vården).

Reumatikerförbundet är positiva till en nationell portal för val av utförare. Behövs även information om vad olika utförare erbjuder. Digitalisering vid vårdval får inte bli tvingande. Positiva till fast läkarkontakt. Man vill inte ha ett särskilt system för nätläkartjänster.

Riksförbundet HjärtLung är i huvudsak positiva till utredningens förslag. Belyser behovet av information till allmänheten och patienter inför val av utförare och hur man kan jämföra utförare. Det är svårt för patienter att hitta skräddarsydd information. Positiv till listning genom en nationell digital portal och fast läkarkontakt. Eftersträvar att vårdpersonal informeras om patientlagen och att vårdpersonal ska informera patienter om patientlagen. Positiva till nationellt reglerad patientavgift i primärvården.

SPF Seniorerna stödjer att patienten kan välja utförare genom listning, nationell listningstjänst, listningstak, vårdgarantin gäller hos den man är listad hos, listning införs i lagen, informationsskyldighet gentemot patienter behöver stärkas.

PRO (Pensionärernas Riksorganisation) menar att utredningens förslag i vissa fall baseras på bristfälliga analyser. Etiska konsekvenser: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincip lyser med sin frånvaro. Generellt positiva till digifysiskt vårdval men att LOV (lagen om valfrihetssystem) inom primärvården avskaffas. Oklart om digital vård verkligen avlastar traditionell vård. Kontinuitet med läkarkontakt är viktigt. För äldre som är relativt friska behöver primärvården öppna upp för mer hälsosamtal. För äldre som är sjukare behöver vårdcentralerna ha bättre tillgänglighet. Den geriatriska kompetensen behöver öka hos vårdpersonal.

Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys avstyr frågan om listningstak, vårdgarantin ska inte vara bundet till patientens hemregion, man ska kunna lista om sig mer än 2 gånger per år, centralt listningssystem ställer man sig positiv till, värnar frågan om fast läkarkontakt.

Ehälsomyndigheten stödjer utvecklingen och de lagda lagförslagen utan att problematisera. Ehälsomyndigheten vill att man ska kunna lista sig utan att vara bunden av internet.

Myndigheten för delaktighet har inga synpunkter på förslagen.

Inera är positiva till en nationell listningstjänst. Man problematiserar inte patienters handlingsutrymme. Inera är mest fokuserad i frågor om att stärka Vårdguiden 1177 och hur t. ex. symtominformation ska bli bättre och behovet av en nationell samsyn kring symtom (men det kan slå tillbaka – betänk på att olika läkares nyanseringsförmåga är framgångsrikt vid diagnosställande).

KRY, Min Doktor och Doktor.se uppfattar att utredningen inte förstår den digitala branschens logik. KRY, Min Doktor och Doktor.se svar är ett toppstyrt remissvar. Man menar att även om digitala besök ökar så minskar besök i primärvården. Här vill man knyta en patient till en läkare vid listning. Man styrker förslaget att listnings införs i lagförslaget och att patientens besök hos andra än den man är listad hos begränsas. Man styrker förslaget om stärkt vårdgaranti och kontakt med vården samma dag. Patientens fria val ska vara kvar. 

Det som förvånat mig mest utifrån detta urval remissvar är att civilsamhällets svar inte svarat utifrån mer allmänna demokratiska perspektiv. Det är mest Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys som står för dessa perspektiv och tar i beaktande mer kritiska synpunkter om att värna demokratiska rättigheter på ett mer allmänt plan. Patientlagen diskuteras av patientorganisationer men demokratifrågan om vården är större än det. 

Vad kommer att hända med patientlagen?

Google trends visar på återkommande intresse för patientlagen genom Internet. Man började söka på begreppet redan i början av 2005 (Google Trends inleder från 2004 man kan ha letat tidigare). Från augusti 2013 infaller fler frekventa sökningar men det stabiliseras mer från augusti 2014 och når en största höjdpunkt i mars 2015. Efter det söker man konstant på patientlagen på Internet med varierande grad men tendensen ser till att vara generellt sett ökande. Google Trends undersökning från 2004 visar på mest sökintresse Uppsala län (100) följt av Östergötland (95) och sedan Örebro län (87). Bara 8 svenska regioner redovisas. Dessa uppgifter säger inget om hur sökningar gällande patientlagen ser ut genom andra sökmotorer.

Digifysiskt Vårdval och God och Nära Vård ger båda förslag på förändringar i patientlagen (2014:821). Frågan är vad som kommer att ske och om man slår ihop formuleringarna med varandra eller om man väljer helt andra formuleringar utifrån utredningarna med tanke på de olika remissvaren.

God och Nära Vård har fokus på kap. 2 § 1 och kap. 3 § styckena 1 – 4. God och Nära Vård vill se till att fysiska besök skrivs in i patientlagen och vill bredda tanken att medicinsk bedömning ska vara professionsneutral (dvs. går utanför läkares medicinska bedömningar men ändå ses som medicinska bedömningar). Som kommentar till detta meddelar sidan processrätt.se att medicinska intyg inte bara är för läkare och definierar frågan som rättsosäker när Arbetsförmedlingen låter andra yrkesgrupper göra medicinska utlåtanden där vårdenheten får avgöra vilken profession som är lämpad att svara på Arbetsförmedlingens frågor. 

Digifysiskt Vårdval inriktar sig på kap. 3 § styckena 1 – 4 och lägger till två nya stycken till kap. 3 och kap. 6 och kap 9 § styckena 2 – 3 och trycker in begreppet listning med upprepande frenesi om förändringar i patientlagen.

Vad jag saknar när jag läser patientlagen är möjligheten till en interaktiv patientlag på riksdagens hemsida. Man ser när ändringar skapats och delges det genom information om Lag och referensnummer i parentes. Det behövs en förbättrad bildningsstruktur. Vad som däremot är svårt är att veta vilka utredningar som skapat förändringar för den som vill följa utvecklingen bakåt och även kunna se hur patientlagstexten förändrats över tid. För det krävs i så fall att man gräver sig in i olika SOU och förnyade utredningstexter som ger förändringarna. Det hade varit önskvärt med klickbara referenstexter i anslutning till tidigare versioner av patientlagen. Vem som helst kan precis ha blivit patient och om man vill vara med och börja påverka behöver man också börja lära sig hur saker sett ut tidigare och hur förändring går till och att kunna hitta rätt information snabbare.

En annan fråga som osökt dyker upp är det faktum att förändringarna för patientlagen utreds och skrivs av läkare. Gör inte det patientlagen till en läkarlag? I framtiden kommer det krävas att det är patienter som utreder frågor om förändringar och förbättringar i patientlagen och då kan man önska att patientlagen döps om till Patienternas Lag

Hur nära är god och nära vård?

Hittills har jag bara två utvärderingar av God och Nära Vård att förhålla mig till. Den första delrapporteringen av Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys har gjorts. Leading Healthcare har i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner släppt rapporten Nära Vård Nya Sätt Att Utvärdera Ändamålsenlighet och Systemeffekter. Frågan om fast läkarkontakt som nära vård är fortfarande fjärran (tänker svenska patienter att fast läkarkontakt är en nära vård målsättning?). Frågan om Nära Vård för multisjuka äldre patienter ter sig som lyckade pilotprojekt. Ändamålsenligheten sammanfaller med övergripande samhällstrender om holistiska synsätt på hälsa och försök med förebyggande hälsoinsatser utan att man riktigt vet utvärdera det än. Innan mer övergripande holistiska synsätt på välbefinnande kan förverkligas krävs troligen att samhället utvärderas holistiskt utifrån välbefinnande än tillväxt. Frågan är vad som kan komma att ske när man utgår från Agenda 2030 och om hälsa får utgå från ett efterfrågebaserat värde på hälsa eller inte som bygger på ett äkta tjänstedesignperspektiv eller om värdet på hälsa dikteras någon annanstans ifrån. Frågan är om hälsa får vara fri eller värderas utifrån en teknokratisk världsmodell som den fjärde industriella revolutionen dikterar.

God och Nära Vård förordar att Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys kontinuerligt utreder omställningen till en god och nära vård. Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys har i det här skedet skrivit den första av tre delrapporeringar i frågan om fast läkarkontakt om hälso- och sjukvårdens omställning till en god och nära vård. Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys rapport ”Fast kontakt i primärvården PM 2021:1” är den första delrapporteringen för att utvärdera omställningen till en god och nära vård. Några övergripande slutsatser är att bara 1/3 av patienter har en fast läkarkontakt/vårdkontakt i primärvården trots att 80 % anser att det är viktigt med en fast kontakt i primärvården. I nuläget ser Vårdanalys ingen förbättring i frågan om fast kontakt i primärvården. Det vanligaste är att personer med komplexa vårdbehov har en fast läkarkontakt/vårdkontakt. Vårdanalys förtydligar att det saknas sammanhållna och årliga rapporteringar i frågan om patienters möjlighet till fast kontakt i primärvården. Vårdanalys tillkännager att fast läkarkontakt kopplas till lägre dödlighet och mindre risk att dö i förtid. Det finns blanketter för när man väljer vårdcentral och där står information om att välja fast läkarkontakt. Glömmer man att använda dem? När jag sökte på min egen VC på internet hittar jag inte längre dess egen hemsida. Idag hamnar jag på 1177 med hänvisning till min egen VC. Utifrån detta får jag inte fram någon särskild information om t. ex. fast läkarkontakt. Om man ska förbättra förutsättningarna för fast läkarkontakt borde man väl i så fall börja berätta om det utifrån de olika VC genom 1177. Hur ska man annars förstå? 

Den andra delrapporteringen, ”Omställning mot en god och nära vård” Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, utifrån en omställning till en god och nära vård publiceras först i oktober 2021. I denna andra delrapportering kommer man fokusera omställningen ur ett system och patientperspektiv med utgångspunkt i regeringens mål om ökad tillgänglighet, delaktighet och kontinuitet.

För att komma frågan om nära vård närmare i praktiken finns en utvärdering i samarbete mellan Leading Healthcare och Sveriges Kommuner och Regioner, rapporten Nära Vård Nya Sätt Att Utvärdera Ändamålsenlighet Och Systemeffekter. Rapporten bygger på sju fallbeskrivningar i olika delar av landet. Frågan om målgruppsanpassade insatser diskuteras och den stora frågan är att kunna avgöra ändamålsenligheten till hur insatserna bidrar till de övergripande målen om god och nära vård. En viktig fråga är också vem som ska prioriteras i vilket skede. Tanken med god och nära vård i fallbeskrivningarna i rapporten handlar om omställning från akutsjukhus till nära vård i hemmet eller vårdcentral i samarbete med ambulansvården för att denna målgrupp ska omhändertas på ett säkrare sätt och slippa slussas runt inom olika medicinska discipliner på sjukhus. Frågan är ändå om det inte är ett sätt att missunna dem specialistvård. De olika fallbeskrivningarna visar hur man i olika delar av landet kan tolka och applicera tanken om god och nära vård och uppnå förutsättningar som kan leda till tanken om en hälsoinriktad insats för en mycket utsatt patientgrupp – äldre multisjuka patienter. Utvärdering och analys har visat på nya flexibla arbetssätt och nya sätt att arbeta med ehälsa och nya samarbetsformer mellan allmänläkare/sjuksköterskor och specialistläkare även om vård i hemmet. Insatserna har lett till stärkt patientsäkerhet som lägre infektionsrisk eftersom man undsluppit sjukhusmiljö, färre fallolyckor, högre livskvalitet, bättre relationer mellan patienter och vårdpersonal, undviker påfrestande transporter, vård och omsorg på rätt nivå, mobila team som förebygger akutbesök, bättre förutsättningar för en sömlös vårdprocess (det är en tydlig målsättning med god och nära vård), undviker onödiga vårdkontakter, förbättrad helhetssyn över patientens behov, nya sätt att utvärdera insatserna diskuteras om att kunna använda strukturerad data på nya sätt, frågor om utformning, bättre tillgänglighet i glesbygden, minskat behov av akut- och slutenvård, förhoppning om att lättare kunna se hur patienten rör sig genom vårdsystemet med strukturerad data. Webinariet med SKR och Leading Healthcare från september 2020 utifrån denna rapport reste frågor om det går att mäta att nära vård som visar att det leder till proaktiva hälsoutfall.

I januari 2021 gick Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner med på att stödja utvecklingen till den nära vården. En satsning på 6, 8 miljarder kronor för 2021.

Utifrån kommande samhällsförändringar i en post-covid värld som kan påverka megatrender och andra trender – vad händer med vårdretoriken och verkligheten om detta framöver? Hur hamnar frågan om hälsa i framtiden – fri eller kontrollerad? 

Tillägg:

Tilia meddelar rapportsläpp om de ungas syna på systemfelen i God och Nära Vård och att man fått vara delaktig i (S2019:05). Genom denna länk kommer du också i kontakt med senaste delen av SOU 2021:34 ”Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga”.

Anders Ekholm meddlar genom Linkedin i april 2021: ”Nu är det klart! Tillträder som Analysdirektör på IVO från 1 Maj. Det ska bli kul att få jobba med digitalisering och analys av kvalitetsutvecklingen inom Svensk vård och omsorg. Det kommer även att finnas behöv av analytiker på den nyinrättade analysavdelningen. Kom och jobba med mig!”

2021-04-21 Janssen Sverige på Twitter

©Philippa Göranson, Lund 2021-04-02

Informationshänvisningar

SPETSPATIENTER – En Ny resurs för hälsa – Rapportsläpp och seminarium

Spetspatienterna bloggen

Spetspodden

Sveriges Kommuner och Regioner inleder med digitala frukostföreläsningar första fredagen i varje månad om aktuell forskning inom Nära Vård

Sveriges Kommuner och Regioner Podcast Nära Vård – intervjuer med personer om förändringarna som behövs för omställning till Nära Vård

Tillägg:

Anders Ekholm meddlar genom Linkedin i april 2021: ”Nu är det klart! Tillträder som Analysdirektör på IVO från 1 Maj. Det ska bli kul att få jobba med digitalisering och analys av kvalitetsutvecklingen inom Svensk vård och omsorg. Det kommer även att finnas behöv av analytiker på den nyinrättade analysavdelningen. Kom och jobba med mig!”

2021-04-21 Janssen Sverige på Twitter

Referenslista

Algorithmwatch, Inventory

Angus, Alison, Evans, Michelle, “Coronavirus: Implications on Megatrends”, Power Point, Euromonitor International, May 2020

Borg Skoglund, Lotta, Karpathakis Jaenson, Georgios, Lindgren Krantz, Petra, Riggare, Sara, ”Ge möjlighet till rätt förklaringsmodell”Dagens Medicin, 2021-01-14

Colletto, David, ”Canadians want a National Self-Care Strategy to help protect the public health care system”www.abacusdata.ca, 2021-01-25

Conning, Helena, Krohwinkel, Anna, Riggare, Sara, Spetspatienter En ny resurs för hälsa, Stiftelsen Leading Healthcare, 2018

Conning, Helena, Krohwinkel, Anna, Lindqvist, Hans, Riggare, Sara, Spetspatienter En ny resurs för systemförbättring, Stiftelsen Leading Healthcare, 2020

Davenport, Thomas, Kalkota, Ravi, ”The potential for artificial intelligence in healthcare”, Future Healthcare Journal, June, 2019 

Digitaliseringsrådet, “Digital omställning till följd av covid-19”www.digitaliseringsradet.se, 2021-01-15

easydiabetes.ai, Twitter

ehalsa2025.se, ”Genomförandeplan 2020–2022 Bilaga till Strategidokument Vision e-hälsa 2025”, Version Juni 2020, Stockholm 

eBusiness Institute Team, ”The five megatrends that will shape the post-COVID world”www.ebusinessinstitute.com, 2020-07-14

Ekholm, Anders, Publikationer/Projekt, Institutet för Framtidsstudier

Ekström, Anders, ”Är det för mycket…”, @DrEkström, Twitter, 2020-06-28 

FAP (Föreningen alternativ till psykofarmaka), ”Kommentarer till regeringens utredning Samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01)”www.alternativ-till-psykofarmaka.se, 2020-09-27 

Forum Spetspatient 

Garsten, Christina, Rothstein, Bo, Svallfors, Stefan, Makt utan mandat De policyprofessionella i svensk politik, Dialogos, 2015

Global Self-Care Federation, Understanding Trust in self-carewww.selfcarefederation.org, 2020

Global Self-Care Federation, “Last year, we conducted…” @Selfcarefed_org, Twitter, 2021-03-11

Google, egenvård, 2020-07-19

Google, läkarlagen, 2020-09-05

Google, spetspatient, ”spetspatient”, 2021-01-24

Google trends, egenvård, Sverige, 2020-07-19

Google trends, epatient, över hela världen, 2020-07-15

Google Trends, patientlagen, Sverige, 2020-07-29

Google trends, spetspatient, Sverige, 2020-07-15

Ikezumi, Yukie, ”Can We Embrace an ‘Offline’ Future After COVID-19?”www.futuresplattform.com, 2020-12-08

Insight Intelligence, “Svenska folket och AI”www.intelligenceinsight.se

Institutet för Framtidsstudier, ”När det vanliga blir det rätta – framtidsforskaren om post corona”, 2020-93-22

International Center for Self-Care Research, www.selfcareresearch.org, 2021-03-16

International Self-Care Foundation, www.isfglobal.org, 2021-03-16 

International Self-Care Foundation, FB sida

Internetstiftelsen, ”Svenskarna och internet 2020”www.svenskarnaochinternet.se, 2020-12-15

Kairos Future, ”Samhället och människorna före, under och efter Corona”, 2020-03-25

Konferens Spetspatient 2, webbsändning, 2019

Krafft, Göran, Olsson, Mats, ”Hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning i framtiden En scenarioanalys fram emot 2024”, Kairos Future, 2019-11-12

Krohwinkel, Anna, Tyrstrup, Mats, Rognes, Jon, Winberg, Hans, ”Målgruppsanpassad vård – ett analysramverk (aka ”LHC-matrisen”)”, Stiftelsen Leading Health Care, 2016

lagen.nu, ”Demokrati och makt i Sverige: Maktutredningens huvudrapport SOU 1990:44”www.lagen.nu

Lewis, Dana, www.diyps.org, hämtad 2020-07-16

Ljungkvist, Susanna, ”Dags för en flippad hälso- och sjukvård!”, Forum för Health Policy, 2018-01-26

Lupton, Deborah, Risk, Routledge, 2013 

Lynch, Michel P., The Internet of Us: Knowing More and Understanding Less in the Age of Big Data, Liveright Publishing Corporation, 2015 

Malou efter tio, ”Henrik fick felaktigt diagnosen Alzheimer: Bara snurrade i huvudet”www.tv4.se, 2020-11-30

Mellgren, Fredrik, ”Fritt söka vård i hela landet”Svenska Dagbladet, 2015-02-07

Meskó, Bertalan, ”COVID-19 was needed for telemedicine to finally go mainstream”The Future of Digital Health, LinkedIn, 2020-04-02

Meskó, Bertalan, “How COVID-19 Catalysed Digital Health Trends”, The Medical Futurist, www.medicalfuturist.com, 2020-11-19 

Meskó, Bertalan, “When Will COVID-19 Be Over – 2021 Update”, The Future of Digital Health, LinkedIn, 2021-01-28

Mildén, Mikael, ”Det här är revolutionerande”Life Science Sweden, 2019-03-06

Millbro, Mattias, ”Uppsala universitet…”, @multipelskleros, Twitter, 2020-09-02

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Stöd på vägen Rapport 2018:3www.vardanalys.se, 2018

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Fast kontakt i primärvården PM 2021:1www.vardanalys.se, 2021

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Omställning mot en god och nära vårdwww.vardanalys.se, utkommer oktober 2021 

Mäkitalo. Åsa, ”E-hälsa och självrapportering – ett pedagogiskt perspektiv”, Ur: Erlingsdóttir, Gudbjörg, Sandberg, Helena (red.), På tal om e-hälsa, Studentlitteratur, 2019

Nationella Kvalitetsregister, sökord: primärvården, www.kvalitetsregister.se, 2020-07-25

Nationell Patientenkät, Patientenkät Primärvården 2019www.patientenkat.se, hämtad 2020-07-25

NHS, ”Self care”www.england.nhs.uk, 2021-03-17

Nordangård, Jacob, ”Hjälp till att finansiera bokprojektet Den globala statskuppen”, www.stiftelsen-pharos.org, 2020-09-02

Nordangård, Jacob, Den global statskuppen, Stiftelsen Pharos & Pharos Media Production, www.stiftelsen-pharos.org, 2021

Nordangård, Jacob, “Nordangård: The Global Reset: Coronakrisen banar väg för en teknokratisk värld”www.newsvoice.se, saknas datum

Nordius, Cecilia, ”Ingen av oss…”, @sinustakykard, Twitter; 2020-05-10

Olofsson, Sara, Persson, Ulf, ”Ett QALY är värt mer än två miljoner kronor”Läkartidningen, 2018—08–20

Ottosson, Jan-Otto, Patient-läkarrelationen Läkekonst på vetenskaplig grund, (SBU), Natur och Kultur, 2003 

Patientmakt/PatientCV, ”Sjukvården står idag…”, @PatientCV, Twitter, 2019-11-13

Patientmakt/PatientCV, ”För den som inte…”, @PatientCV, Twitter, 2019-12-25

Patientmakt/PatientCV, ”ppt från #spetspatient…”, @PatientCV, Twitter, 2020-06-16

Patientmakt/PatientCV, ”Konfunderad över att…”, @PatientCV, Twitter, 2020-07-14

Patientmakt/PatientCV, ”I @neurosweden rapport…”, @PatientCV, Twitter, 2020-07-24

Patientmakt/PatientCV, ”Hur många #patienter…”, @PatientCV, Twitter, 2021-03-12

Processrätt, ”Medicinska Intyg, Ej Bara För Läkare”https://www.processrätt.se, 2020-08-05 

Regeringen, ”Nationell strategi för att förebygga och behandla kroniska sjukdomar”, Stockholm, 2014, senast uppdaterad 2015-04-02

Regeringen, Effektiv Vård (SOU 2016:2), Stockholm, 2016

Regeringen, ”Överenskommelse om insatser för att förbättra vården för personer med kroniska sjukdomar m.m. 2017”, Stockholm, 2016

Regeringen, Låt fler forma framtiden (SOU 2016:5), Stockholm, 2016

Regeringen, God och nära vård En gemensam färdplan (SOU 2017:53), Stockholm, 2017

Regeringen, God och nära vård En primärvårdsreform (SOU 2018:39), Stockholm, 2018

Regeringen, ”Regeringens proposition 2017/18:83”, Stockholm, 2018-01-25 

Regeringen, God och nära vård Vård i samverkan (SOU 2019:29), Stockholm, 2019

Regeringen, ”En sammanhållen god och nära vård för barn och ungdomar”, 2019-12-03

Regeringen, God och nära Vård En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19), Stockholm, 2020

Regeringen, ”Digifysiskt vårdval (SOU 2019:42)”, Stockholm, 2019

Regeringen, ”Remisslista SOU 2019:42 Digifysiskt vårdval”, Stockholm, 2019-10-15

Regeringen, God och nära Vård En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19), Stockholm, 2020

Regeringen, ”Remisslista av SOU 2020:19, God och nära vård – En reform för att hållbart hälso- och sjukvårdssystem”, Stockholm, 2020-04-21

Regeringen, ”God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa SOU 2021:2”, Stockholm, 2021

Regeringen, ”Miljardsatsning för god och nära vård”, Stockholm, 2021-01-29

Regeringskansliet/SKL, ”Vision e-hälsa 2025”, Stockholm, 2016 

Riggare, Sara, ”Mycket spännande…”, @SaraRiggare, Twitter, 2020-07-29

Riksdagen, Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)www.riksdagen.se

Riksdagen, Patientlag (2014:821)www.riksdagen.se

Riksdagen, ”En ny maktutredning”www.riksdagen.se, 2016-10-05

Sandberg, Helena, ”Att tämja det digitala”, Ur: Erlingsdóttir, Gudbjörg, Sandberg, Helena (red.), På tal om e-hälsa, Studentlitteratur, 2019

Selfcare.ca, ”Seven Pillars of Self-Care”www.selfcare.ca, 2021-03-16

Selfcare, www.selfcarejournal.com, 2021-03-16

Self Care Forum, www.selfcareforum.org

Singhal, Shubham, Sneader, Kevin, “The next normal arrives: Trends that will define 2021 – and beyond”www.mckinsey.com, saknar datum

Spetspatienterna.se

Spetspodden – en podcast av och med och om Spetspatienter, poddtoppen.se 

Stephens-Davidowitz, Lies Big Data, New Data and what the Internet can tell us about who we really are, DEY ST., HarperCollins books, 2017

Strömbeck, Jesper, “Sverige behöver en ny maktutredning”www.jesperstromback.org, 2019-10-29 

Svallfors, Stefan, Kreativitetens människa Om konsten att ställa sig i hörnet och vikten av att vårda sina fiender, Santérus Förlag, 2015 

Svallfors, Stefan, Publikationer/Projekt, Institutet för Framtidsstudier

Svenska Läkaresällskapet, ”Olika ’sorters’ patienter: Flippen eller flopp?”, 2018 

Sveriges Kommuner och Regioner & Leading Health Care, rapport ”Nära vård Nya sätt att utvärdera ändamålsenlighet och systemeffekter”, 2020

Sveriges Kommuner och Regioner, ”Vägval för framtiden 3 – utmaningar för det kommunala uppdraget”, 2018 

Sveriges Kommuner och Regioner & Leading Health Care, webinarium ”Nära vård Nya sätt att utvärdera ändamålsenlighet och systemeffekter”, 2020-09-24 

Svensson, Hanna, www.svenssonhanna.se

Svensson, Hanna, @svenssonhannase

Svensson, Hanna, “Hälsodata ur ett individ och egenvårdsperspektiv”, inom Swelifes projekt Sweper och rapporten finns på sidan elsa.science, 2020

Säkerhetspolisen, “Ökade säkerhetshot mot Sverige”, 2021-03-18

Thomas, Kelly, “Five Megatrends Impacted by Covid-19”www.godfrey.com, 2020-07-12

Trendomvarld.Helsingborg, “Covid-19”, Helsingborg Stad, 2021-03-18 

UK Parliament, ”How can governments use wellbeing measures in making and evaluating policy decisions?”www.committees.parliament.uk, 2021-03-17

Unga Reumatiker, “I princip alla…”, @Unga_Reumatiker, Twitter, 2019-07-02 

Vikman, Jonas, “Egenvård viktig del av den nära vården”, LiF, 2020-11-26 

Vårdguiden 1177, 2020-07-25

Wahren, Jenny, ”Så ökar Covid-19 trycket på de geopolitiska megatrenderna”, Mynewsdesk.com, 2020-10-12 

Waters, Brett, ”Innovation Trends Report 2019”, Stanford University (går inte att få tag i hela denna rapport på Internet längre)

Waters, Bret, ”Global Innovation Trends 2019”, medium.com, 2019-02-26

Wikipedia, Egenvård, hämtad 2020-07-19 

WHO/Europe, “WHO/Europes’s HEN report…”, @WHO_Europe, Twitter, 2019-11-11

World Happiness Report 2021

World Health Organization, ”Healthy Settings”, hämtad 2020-07-25

Med utgångspunkt i Andreas Ekströms transplantationsmonolog på Lunds Stadsteater – hur förbättra för mer organdonation eller hur kan man se till att undvika transplantation helt och hållet?

157980817584409363PM14Front

Organdonation inbegriper olika globala, internationella, nationella, regionala, moraliska, religiösa, etiska, politiska, medicinska gränsdragningar inför tanken om hur man kan diskutera döden till förmån för livet eller inte. Diskussionen om förändrat förhållningssätt till dödsbegrepp för att underlätta för mer organdonation är en fråga som behöver förstås utifrån att behovet av organ ökar. Det sätter press på nya beslut som kan få konsekvenser på sikt i frågan om hur man förhåller sig till liv och död.

Organdonation utreds i Sverige och det tycks råda beslutsinkapacitet i frågan om man ska återta ett tidigare dödsbegrepp för att underlätta för mer organdonation i Sverige eller inte. Olika länder agerar på olika sätt och har olika förutsättningar än Sverige i samma fråga. Är det möjligt att skapa patientdelaktighet i frågan om vilket dödsbegrepp den enskilde själv vill utgå från när det handlar om att donera sina organ? Regeringsformen kapitel 2 paragraf 6 ger varje patient skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Inom diskussionen om transplantationsvård berör detta skydd frågan om organbevarande behandling innan patientens egen vilja är känd. De två dödsbegrepp vi har att tillgå i frågan om organdonation innebär olika medicinska strategier. Om patienten i förväg får ta ställning till sitt eget dödsbegrepp inför organdonation skulle det underlätta för nya former av beslutsfattande gällande organdonation i Sverige?

Att diskutera organdonation är inte alltid så lätt. Någon annans död blir den andres liv. I december 2019 företog sig en kommande levertransplantationspatient, journalisten och författaren Andreas Ekström en engångsföreställning på Lunds Stadsteater för att väcka diskussionen om organdonation. I det här avsnittet kommer du att lära känna mer om Andreas Ekström i förhållande till dagsaktuella frågeställningar om organdonation.

Jag kommer att skriva om olika samverkansformer som vill stärka förutsättningarna för organdonation på ett sätt som kanske kan göra dessa irriterad på mig. Det finns mer än en sanning i frågan om varför behovet av organdonationer ökar. Det bästa vore väl ändå om man med samhällsreformer kunde minska risken för den ökande sjukligheten som leder till ett ökat behov av organdonationer och transplantationer. Är inte en sådan strategi mer kostnadseffektiv och hållbar för framtiden?

Övergripande global statistik om genomförda transplantationer

WHO publicerar global statistik om frekvensen av utförda transplantationer utifrån 104 av världens länder. Alla länder rapporterar inte in sin data till WHO. WHO:s övergripande statistik täcker inte heller alla former av transplantationer. Av den statistik man har genomförs sedan 2008 69 400 njurtransplantationer, 20 200 levertransplantationer, 5 400 hjärttransplantationer, 3 400 lungtransplantationer och 2 400 bukspottkörtel transplantationer.

På WHO sidan om transplantationsstatistik kommer man lätt i kontakt med Global Observatory on Donation and Transplantation där man kan se olika en världskarta som visar vilka länder som har flest organdonationer. Generellt sett toppar Spanien och USA. Det förekommer dock internationella variationer utifrån olika former av när olika länder toppar i genomförda transplantationer.

Hur mycket googlas det om organdonation i Sverige? 

Google trends visar att de senaste 12 månaderna hade organdonation en topp i februari 2019 på 100 %. Sedan dalar det kraftigt ner till nivåer om 12 % eller ca. 25 %. Det kommer några ökningar på 55 % i juni 2019 och 70 % i november 2019. Januari 2020 noteras 23 %. Jämtland, Uppsala län., Gävleborgs län, Örebro län och Jönköpings län har de regionalt högsta noteringarna. De fyra sämsta noteringarna finns i Södermans län, Hallands län, Dalarnas län och Värmlands län. Google Trends femårsstatistik om organdonation googlingar i Sverige visar en brokig bild med toppar och dalar där toppar intensifieras mer efter 2018. Om man sedan granskar Google Trends i frågan om organdonation googlingar i Sverige från 2004 och fram till idag toppas man 2004 och sedan går det neråt hela tiden och hålls på en ganska låg nivå hela tiden med ganska små förändringar.

Kort om organdonation i Sverige idag

Frågan om organdonation är en pendelrörelse mellan den avlidnes autonomi och en möjlig donators möjlighet att få transplantation. Organdonation tas inte tillvara på tillräckligt ofta i vården på grund av brist på kultur om det och för att samordning i vården och utbildning av vårdpersonal behöver stärkas. För den som vill tillkännage sitt ställningstagande idag om organdonation kan man registrera sitt svar i donationsregistret, svara på donationskort som man t.ex. har i plånboken eller meddela närmast anhörig (gränserna för anhörig är ter sig flytande: familjemedlemmar, sambo, särbo, vänner, grannar, frågan om ett mångkulturellt samhälle gör att tanken på vem som är en möjlig närstående behöver breddas).

Ett problem med donationsstatistiken är att de patienter som hade behövt transplantation men som inte platsar inte syns i statistiken. Statistiken uppvisar samma mönster som cancerstatistik med 5-års överlevnad som innebär en begränsning av hur det ser ut i verkligheten.

Idag har vårdpersonal tillgång till donationsregistret i livets slutskede. Det hade man inte tidigare. Om föräldrar anmält barn till donationsregistret får barnet vid 15 års ålder information om detta och kan själv ta ställning till om man vill stå kvar eller inte. Tidigare åldersgräns var 18 år.

2018 inrättade Socialstyrelsen ett nationellt donationsfrämjande centrum som ansvarar för nationell samordning och kunskapsstödjande insatser.

2015 publicerades SOU 2015:84 Organdonation En livsviktig verksamhet med uppdraget att utreda hur man kan förbättra möjligheterna för organdonation i Sverige. Fem övergripande frågeområden bearbetas i SOU 2015:84:

  • Hur behöver juridiska ramverk ändras inför att underlätta för mer organdonation i Sverige och framförallt frågan om man kan implementera organbevarande behandling när döden inträtt och behöver man ändra eller lägga till dödsbegrepp i frågan om donation.
  • Vad har vården för nya behov inför att kunna möjliggöra organdonation och transplantation bättre än vad som sker idag?
  • Hur ska man gå tillväga för att informera allmänheten om att ta ställning till organdonation och vad är egentligen donationsregistrets funktion?
  • Hur ska man förhålla sig till levande donator?
  • Hur gör man bäst om utbyte av personuppgifter när man byter organ mellan olika länder?

SOU 2015:84 reser många etiska aspekter men man måste hålla i minnet att en SOU i första hand är läkarorienterad. Med läkarorienterad menas att man förminskar patientperspektivet per definition. Man skriver att begreppet patient inte är definierad enligt lag. Man skriver även att definitionen av informerat samtycke inte är en uttrycklig regel och det inte finns någon direkt innebörd av det i svensk lag. Man skriver att informerat samtycke kan vara explicit och implicit. De här förminskningarna behöver man hålla i minnet när man läser igenom hela SOU 2015:84 vars syfte är att främja organdonation och hitta bättre samordningsformer i vården om transplantation. Inga representanter från patientorganisationer med inriktning på organdonation finns med som deltagare i utredningen SOU 2015:84. Patientperspektivet bearbetas utifrån tankar om patientlagen (2014:821) som syftar på att patientens intressen ska stå i fokus och att patienten ska informeras om sina möjligheter, sitt hälsotillstånd, hur undvika sjukdom, risker, biverkningar, metoder för utredning vård och behandling, eftervård. SOU 2015:84 lyfter fram att samtycke handlar om att bevara patientens integritet. I frågan om organdonation handlar det först om att en avliden patient som inte tagit ställning till organdonation inte ska påtvingas kroppsligt ingrepp mot sin vilja. Det är skyddat i Regeringsformen 2 kap. 6 § och ger patienten rätt att säga nej till utredningar och behandlingar. Frågeställningen om att förbättra förutsättningarna för transplantation kommer att rycka på hur man kan omtolka detta och finns bearbetat i det arbete som är en juridisk tilläggsutredning, SOU 2019:26 Organbevarande behandling för donation. Inga representanter från patientorganisationer med inriktning på organdonation finns med som deltagare i utredningen SOU 2019:26. SOU 2019:26 utvecklar förslag på hur man kan behöva återta ett till dödsbegrepp jämsides med det nuvarande för att underlätta för organbevarande behandling när man tar reda på en avliden patients inställning till organdonation för att förbättra möjligheterna för organdonation i Sverige. För att förstå problematiken behöver vi se bakåt i tiden. SOU 2015:84 förtydligar att den första transplantationslagen i Sverige kom med lagen (1958:104). 1975 kom den andra transplantationslagen som reglerade förutsättningar för levande donator. Före 1988 fanns ingen lag i Sverige som reglerade hur en människa kunde dödförklaras. 1988 infördes det hjärnrelaterade dödskriteriet i Sverige, förkortat DBD: Death after Brain Death. Före 1988 utförde Sverige donation utifrån cirkulationsstopp, förkortat DCB: Donation after Cardiac eller Circulatory Death.

Om Sverige antar att DBD och DCB ska finnas jämsides krävs i framtiden att patienten tar ställning till vilket dödskriterie den enskilde vill utgå från i frågan om donation för att säkra den enskildes autonomi och integritet. Information om de olika förutsättningarna ur integritetssynpunkt i enlighet med patientlagen och patients rätt till information bör ingå inför att den enskilde tar ställning till vilket dödskriterie man vill utgå från för att bli donator. All information om ställningstagande till donation behöver vidareutvecklas. SOU 2019:26 förtydligar att vid kontrollerad DCD krävs att organbevarande behandling sätts in innan man känner till patientens ställningstagande till donation. Man menar att införandet av DCD kan underlätta för utredning och organbevarande behandling även vid DBD. Skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp i regeringsformen 2 kap. 6 § förhindrar idag att organbevarande behandling sätts in innan man känner till patientens ställningstagande. Om patienten fått möjligheten att välja dödskriterie och fått korrekt information om förutsättningarna för vad som skiljer i dödsprocessen och medicinska insatser kan man säkra att skyddet i regeringsformen 2 kap. 6 § inte åsidosätts. SOU 2019:26 tillskriver inte patienten någon egen vilja i fråga om vilket dödskriterie om Sverige antar både DBD och DCD. Det är konstigt med tanke på att uppdraget formulerats om vad som ska gälla om en enskilds inställning till medicinska insatser medan man är i livet för att kunna underlätta för donation. Det ställer frågan om patientdelaktighet på sin spets även om det i Sverige skulle införas allmän donationsvilja från 18 års ålder. Den som inte vill donera måste i så fall meddela det i donationsregister eller på annat sätt. Frågan om donationsregistrets vara eller inte vara diskuteras i donationsdebatt.

Ett annat hinder är hur man underlättar för personer som inte är tillräckligt beslutskapabla. Hur vet man att de förstått innehållet i informationen och hur säkrar man att de tar självständiga beslut?

SOU 2015:84 lämnar vårdpersonal i sticket i frågan om DCD eftersom man inte vill sätta någon tidsgräns vid detta dödskriterie utan lämnar det till den enskilde läkaren att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet som kan skifta tankemässigt utifrån olika läkare. Men man föreslår nationella protokoll och riktlinjer. De här frågorna regleras på olika sätt i olika länder. DBD och DCD ger olika förutsättningar för hur många organ som kan omhändertas och status på organen.

SOU 2019:26 har velat uppnå:

  • Behovet av ett tydligare lagstöd för organbevarande behandling
  • Säkerställa att ett nytt lagstöd tar hänsyn till både DBD och DCD som dödskriterier för att möjliggöra fler transplantationer
  • Tillåta organbevarande behandling medan man tar reda på ställningstaganden eller rådfrågar anhöriga
  • Minska på anhörigveto i frågan om organdonation så att inte den anhöriges egenintresse hamnar i förgrunden
  • Tänja på gränserna för sekretess i hälso- och sjukvården och mellan myndigheter genom omformulering till uppgiftsskyldighet (SOU 2019:26 skriver inget om att patienten ska beredas eget veto i frågan)

Dontationsvinster enligt förslag i SOU 2015:84 och SOU 2019:26:

  • Med bättre förutsättningar för njurtransplantation ökar livslängd, livskvalitet för njurtransplanterade och fler kan återgå i arbete. Fler njurtransplantationer innebär kostnadsbesparingar på 3,3miljoner kronor på 10 år eller kostnadsbesparingar på 70–80 miljoner per år.
  • En ökning av antalet donatorer på 100 – 150 kan leda till att 600 – 650 patienter kan transplanteras utöver vad som sker idag.

Några nedslag i debatten om organdonation visar att det politiska etablissemanget diskuterar om alla svenskar ska registreras automatiskt som organdonationer vid 18 års ålder. De framgångar Spanien har om organdonation handlar om att transplantationsverksamhet är mer välorganiserad samt att Spanien har lagstiftning som främjar DCD (organdonation som cirkulationstillstånd). Spanien har inte ens ett donationsregister. SOU 2015:84 gör en del internationella jämförelser också och jag uppmanar läsaren att läsa om det i denna utredning. Problemet med att behandling ska avbrytas när det inte längre gagnar en patient krockar med idén om organbevarande behandling. Utan behandling kan organen inte användas. Man eftersträvar mer donationsansvarig personal för att underlätta för donation och transplantation. Inte ens intensivvårdspersonal idag har tillräcklig kunskap som donationer. Donationsdebatt menar att fler donationer skulle komma till stånd om fler tagit ställning i donationsregistret istället för att lämna över beslutet till närstående. Det är för få som kan bli möjliga donatorer. Knappt hälften av de som bedömdes som lämpliga donatorer hade registrerat sitt ställningstagande. Förutsättningarna för donationsansvariga läkare och sjuksköterskor har försämrats den senaste tiden. Antalet donationer är för lågt och köerna är för långa. Utredaren till 2019:26 hoppas på besked i september 2020 men har inte fått något löfte om datum. Den svåra frågan är den om när man ska ta reda på patientens inställning till donation – vad är den bästa brytpunkten.

”Riskerna med en transplantation och bristen på organ gjorde att jag inte fick sättas upp på väntelistan för tidigt. Dels skulle jag i så fall riskera att dö ’onödigt tidigt’ om jag inte klarade transplantationen…”, (Martin Klepke, I väntan på en ny lever)

Det svåra är sammelsuriet av existentiella, medicinska, juridiska och etiska avväganden inför att fatta beslut. Varför är det så svårt att fatta beslut om döden istället för livet? Det beror på vem man frågar och vem som är van att hantera den formen av frågeställningar. Inom humaniora och filosofi utforskar man förhållningssätt till döden hela tiden. Om man betraktar medicinhistorien och frågan om döden visar den franske filosofen Michel Foucault att döden kom att institutionaliseras efter den franska revolutionen. Tidigare var döden en mer öppen samhällsföreteelse. Hur har förändringar i samhällsformat påverkat svårigheter om beslutsfattande om döden gentemot livet? Om man istället vänder sig till mer dagsaktuella rön om omvärldsbevakning och omvärldsanalys som vill ge utrymme för reflektion inför hur man förhåller sig inför hur man ska tolka, agera politiskt, ideologiskt eller etiskt hamnar vi i ett helt annat läge. Döden har en konstig plats i våra organisationer och institutioner. Det förvandlas ofta till ett dolt ämne inom våra institutioner.

Hur kommunicera organdonation?

157980820505384762PM14Kommunikation

SOU 2015:84 ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna opinionsbildning till den svenska allmänheten om organdonation. Folkhälsomyndigheten diskuterades som förslag.

Sedan 2010 kommunicerar Socialstyrelsen om donationsveckan. Socialstyrelsen har kostnadsfritt material som kan beställas till sjukvården, apotek och organisationer. Under donationsveckan syns alltid en tydlig ökning anmälningar till donationsregistret. 2019 kom det in 21 123 anmälningar till donationsregistret som kan jämföras med 400 – 1 000 anmälningar under en ”vanlig” vecka.

80 % av Sveriges befolkning anses vara positiva till organdonation enligt SOU 2015:84. 4 av 10 har förklarat sin inställning (positivt eller negativt). Läkare beskrivs som den grupp som står för den högsta viljan att donera organ i SOU 2015:84, hela 88 % är villiga att donera sina organ. SOU 2015:84 skriver inte om övrig vårdpersonal i Sverige står för en högre andel som är positiva eller inte. 7 av 10 läkare är positivt inställda till presumerat samtycke men allmänheten är till 41 % kritisk till presumerat samtycke. När läkare får frågan om sin inställning till organbevarande behandling när patientens ställningstagande är okänt i frågan om organdonation delges de olika sjukhusscenarier att utgå från där organdonation kan komma i fråga. Allmänheten får inte liknande möjligheter när det ska ta ställning. Läkarna instämmer i mycket hög grad till organbevarande behandling, bara 13 % instämmer delvis och 4 % av läkarna har avstått från att svara.

 ”Det är dags att Sverige gör som Frankrike: Du får aktivt anmäla om du INTE kan tänka dig att donera dina organ. #svmed

Det är ju få personer som inte skulle kunna tänka sig att ta emot ett organ, så låt oss förutsätta att detta även gäller givarsidan. @DrEkstrom #vardpol” (@PatientCV, Twitter)

Olika epoker främjar olika sätt att vara nydanande på. Frågan om hur man gör donationsfrågan till ett mer tillgängligt ställningstagande eller opinionsbildande handlar om vad som anses som rätt och riktigt utifrån vilket sammanhang. SOU 2015:84 gjorde omvärldsgranskning av hur man hade kunnat integrera ställningstagande om organdonation gentemot andra svenska myndigheter och aktörer. Svenska trafikskolors riksförbund ställer sig tveksamma till frågan om organdonation i och med ansökan om körkort. Det rimmar illa med tanken om nollvision att ingen ska dö i trafiken. Skattemyndigheten finner det inte förenligt med deras ansvarsområde. Vid ansökan om pass eller id-handlingar anser man att det är opassande att tillgängliggöra den informationen därifrån. Försäkringskassan ställer sig tveksam till att integrera donationsvilja på det europeiska sjukförsäkringskortet för att det skulle kräva en teknisk utveckling av kortet. Röstkortet ses inte heller som något alternativ. Distriktsläkarföreningen ställer sig frågande till om läkare i primärvården ska ställa frågan om organdonation till patienter. Dock kan man tänka sig att ha med information om donation samtidigt med information om val av husläkare. Förslag på att ha med information om organdonation i patientjournalen under fliken Uppmärksamhetssignal kan fungera enligt Socialstyrelsen. Apoteken kan få möjlighet att sprida donationskort.

”Om fler ska uppfatta sig som villiga till #organdonation krävs att det finns mer patientinformation tillgänglig i vården och konsekvent på Apotek. Kan du tänka dig ytterligare platser förutom Internet? Hur mycket googlas det? #jaghartagitställning #räddaliv #organdonator” (@PatientCV, Twitter)

Patientorganisationen MOD (MerOrganDonation) har en app där vem som helst kan meddela sitt ställningstagande och dela den informationen genom sociala medier, email eller sms. Jag har rådfrågat Socialstyrelsen om möjligheten att integrera denna app om ställningstagande direkt till Donationsregistret samtidigt. Socialstyrelsen har inga sådana planer idag men man upplyste mig att vem som helst kan skriva en motion – det är inte bara förbehållet politiska partier eller enskilda politiker.

 ”Föreligger det några etiska hinder för att låta länk till donationsregistret finnas inom Mina Vårdkontakter eller kan det fungera – bättre tillgänglighet. #patientdelaktighet #organdonation #vardpol #jaghartagitställning #organdonator #ehälsa @fredriklennarts @liberaldaniel”(@PatientCV, Twitter)

Vision e-hälsa borde kunna göra det möjligt att integrera direktlänk och direkta svarsalternativ genom initiativ från patientrörelse eller enskilda patienter. Att integrera MODs digitala donationskort som laddas hem som app kan även ses som en form av strukturell implementering som ligger i linje med Vinnovas målsättningar med att arbeta in patientinnovationer på systemnivå. Kapitel 5 ”E-hälsa – en reform utan statlig styrning” i antologin På tal om ehälsa sammanfattar att IT-stöd ska vara anpassade till individen och vara en del av sammanhållna IT-strukturer. Frågan jag reser ytterligare är behovet av ytterligare relevant information om en donator, information som inte kommer med i patientjournal. Man kan behöva infektionsinformation, vissa livsstilsdata och reseinformation om den enskilde för att kunna bedöma risker och säkerhet om den som vill donera. Samtidigt reser det frågan om integritet. E-hälsa kan te sig som allt för övervakande. Det borde gå att kunna skapa valmöjligheter för den som vill tillföra sådan information av patientsäkerhetsskäl.

Frågan om samtycke

Statens Medicinsk Etiska Råd har i sitt remissvar till SOU 2015:84 om frågeställningen om organbevarande behandling om återinförande av dödsbegreppet DCD (död efter cirkulationstillstånd) manat till att patienter måste ges rätt möjligheter att bilda sig en uppfattning om vad dödsbegreppen innebär inför att bli organdonator. SMER vill att man ska ha möjlighet att verkligen förstå vad det är man tar ställning till. När någon idag tar ställning till organdonation finns inte ens information om DBD och vad det innebär i praktiken för den enskilde som vill donera organ. SMER ser positivt till att DCD införs i Sverige för att det kan ge fler organdonationer. SMER anser att en ”not touch period” införs som inte är för snäv för att allmänheten ska bibehålla förtroende för vården. SMER anser även att det görs bindande i HSL att det är sjukvårdens uppdrag att bedriva organdonation.

MOD har i sitt yttrande om SOU 2019:26 ställt sig positiv till förslaget om organbevarande behandling för organdonation. Frågan om samtycke som MOD ställer sig skeptiska till är att det inte skulle vara tillåtet att påbörja intubering efter brytpunkten. MOD framhåller att om man begränsar de medicinska insatserna sätter man sig över patientens autonomi, intensivvårdens roll och deras kompetens. MOD menar att just detta kan hindra att allmänheten blir villig att donera organ: ”När en person ger samtycka till att donera sina organ måste det även innebära samtycke till vissa medicinska åtgärder för att organdonation ska kunna genomföras, annars är samtycket helt meningslöst. Detta gäller även intubering”. Det reser frågan om patientinformation och att man inte ens ser den här formen av information när man idag går in och ger sitt medgivande till organdonation.

Patientlagens vara eller inte vara

Ur patientperspektiv behöver frågan om patientinformation stärkas i HSL. Patientlagen (2014:821) är svag och många känner inte ens till förutsättningarna i patientlagen – varken vårdpersonal eller patienter. Kapitel 4 om samtycke i nuvarande patientlag beskriver att patienten ska ges information inför sitt samtycke i enlighet med kapitel 3 i patientlagen. Samtyckesbestämmelse i dagens patientlag är luddiga. Det finns idag ingen koppling till samtycke om donation eller vilka åtgärder man kan ha samtyckt till beroende på vilket dödsbegrepp den enskilde själv givit sitt samtycke till och vad det innebär i frågan om medicinska insatser. Kapitel 3 och § 7 tillskriver att man ska ge skriftlig information i fråga om mottagarens individuella förutsättningar. Det är att förminska väldigt stora delar av befolkningen i ett enda svep. Det är inte ens säkert att man vet att man kan begära skriftlig information. Skriftlig information behöver arbetas in bättre generellt sett. Vårdpersonal kan glömma att dela ut skriftlig information eller ens ge information muntligen. Frågan om samtycke till donation kräver utrymme för reflektion och viss betänketid och att man haft möjlighet att sätta sig in i förutsättningarna ordentligt. Om man tar sig ut på internationellt Twitter kan man drunkna i tweets och bilder om att både vårdpersonal och patienter ofta glömmer detaljer och saker som förmedlas muntligen inom loppet av några minuter. Kapitel 5 i patientlagen är väldigt kort med formuleringar som lämnar mycket för tolkning. Förutsättningarna för delaktighet är något som ändras och utvecklas över tid. Patientlagen (2014:821) ter sig i det närmaste som redan förlegad. Frågan är om en reform till patienträttighetslag kan förbättra förutsättningarna i praktiken. Framförallt behöver förutsättningarna för patientlagstiftning också inbegripa att ta hänsyn till nutid och framtid. I Vårdanalys rapport från 2016 ”Hinder och möjligheter för att öka patientlagens genomslag (2016:1)” beskrivs att informationsplikten till patienter utvidgas och förtydligas. Har någon patient i praktiken lagt märke till detta förbättringsförslag? Patientlagen (2014:821) har bara tre mycket korta § i frågan om delaktighet. Internationellt sett är Sverige ett av de sämsta länderna i västvärlden på patientdelaktighet. Patientlagen (2014:821) 3 kap. Information, 4 kap. Samtycke, 5 kap. Delaktighet – om du kliver in på en vårdcentral, ett sjukhus, en privat vårdgivare eller tandvården (offentlig eller privat) finns ingen information om det i något väntrum. Vårdanalys rapport (2016:1) uppmanar till att antingen enskilda patienter eller patientorganisationer ska bana väg för att patientlagen ”översätts till praktisk verksamhet”. Styckena i rapporten om just det är mager läsning. Patientorganisationer kan informera sina medlemmar. Hur man når andra patienter generellt står inget skrivet om. Möjligheten att som enskild patient påverka är minst sagt komplicerat: 1) patienter är inte alltid aktiva, 2) personer med lite kontakt med vården engagerar sig inte i vårdfrågor, 3) sjuka medborgare har inte ork att hitta den bästa vården.

Patientlagen (2014:821) omfattar inte patienter inom alternativ medicin. SOU 2019:15 Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog skriver om brister gällande förutsättningar för patientsäkerhet inom alternativ vård och utreder allmänt gällande rätt. Det är ett mycket magert innehåll om hur de olika regionerna i Sverige förhåller sig i frågan om alternativ vård. Patientlagen (2014:821) har idag inga formuleringar om integrativ vård. Även i frågan om organdonation kan vårdpersonal behöva veta vilka naturläkemedel som använts och om det föreligger risker med det inför organdonation. SOU 2019:15 visar exempel utifrån internationell forskning att naturpreparat kan innehålla toxiska metaller, kortison, antiinflammatoriska läkemedel och föroreningar som salmonella, listeria, koli och parasiter.

SOU 2019:26 refererar till dagens patientlag och har gjort avgränsningen att deras utredning gäller behandling på levande person inför organdonation. Trots detta ges inga nya förslag om patientlagen i frågan om organdonation och hur man kan stärka patientens ställning ytterligare i det. SOU 2019:26 referar bara till att stärka förutsättningar för fast vårdkontakt i frågan om organdonation.

MOD – MerOrganDonation 

MOD bildades 2012 för att väcka opinion i donationsfrågor och för att påverka att förutsättningarna för organdonation förbättras i Sverige. MOD definierar sig inte som en klassisk patientförening utan ser sig själva mer som en rörelse som växer. MOD drivs genom socialt entreprenörskap och självfinansiering och har hittills inte fått några statliga bidrag.

MOD vill inte att någon längre ska behöva dö i väntan på organ. MOD:s senaste press kit visar att det går väldigt trögt i förverkligandet av bättre förutsättningar för organdonation och transplantation i Sverige. Av de 90 000 personer som dog 2018 var det bara 182 som hade möjligheten att donera sina organ. Av dessa 90 000 dog 3 500 på intensivvårdsavdelning (idag krävs att man dör på en intensivvårdsavdelning under respiratorbehandling för att bli donator). Trots att Sverige allmänt sett har en av de högsta viljorna till donation så är Sverige ett av de sämsta länderna i Europa på att ta tillvara denna vilja av den svenska befolkningen. MOD är en aktiv organisation i takt med tiden och använder digitaliseringens möjligheter på sätt man inte hanterat donationsfrågor tidigare.

MOD har tagit initiativ till sidan Levandedonation.se i samarbete med Stiftelsen för Njursjuka. Syftet är att informera om levandedonation. De flesta levande donationer gäller njurar. En fördel med levande donation för njursjuka är att transplantationen kan genomföras innan den njursjuke behöver dialys. Resultaten vid levande donation är oftast bättre än med organ från en avliden patient.

Enligt MOD:

  • 85 % av befolkningen positiva till organdonation
  • 15 % tror inte på organdonation
  • 15 % har registrerat sig i donationsregistret
  • 85 % har inte registrerat sig i donationsregistret
  • En donator kan rädda åtta människors liv
  • En person dör i veckan i väntan på organ i Sverige
  • 1 oktober 2019 väntade 890 patienter på nytt organ i Sverige
  • Den statliga utredningen har pågått sedan 2013 – varför händer inget?

När MOD presenterar en tidslinje över hur trögt Sverige är i frågan om att underlätta för organdonation framkommer först att före 2012 arbetade olika patientföreningar och sjukvårdsföreträdare för organdonation. 2013 gav socialminister Göran Hägglund Anders Milton i uppdrag att utreda frågan om organdonation som resulterar i SOU 2015:84. MOD är med i referensgruppen. Mellan 2015 och 2017 händer ingenting. 2017 meddelar tidigare socialminister att hon inte kommer gå vidare med utredningens förslag. 2018 tillsätts ett nytt uppdrag om att reda ut de juridiska aspekterna som resulterar i SOU 2019:26. 2018 tog MOD fram en opinionsbildande bok När Livet Vänder som skickas till Socialdepartementet, alla sjukvårdspolitiska talespersoner och regionala beslutsfattare. 2018 bjuds MOD in i Socialstyrelsens medverkansgrupp, MOD arrangerar ett event i Riksdagen för att uppmärksamma förslagen i SOU 2019:26. 2019 är MOD med och bildar NOR, Nätverket för Organdonation i Riksdagen.

”Aldrig tidigare har det funnits ett så stort behov av organ som nu. Just nu finns ett behov av 850 organ. En person kan vara i behov av mer än ett organ. Samtidigt som behovet av organ aldrig varit större hade vi rekordmånga donatorer 2019 – 191 personer fick donera organ efter sin död i Sverige. Vi har ett systemfel i Sverige där nästan nio av tio vill donera organ, men det är få som faktiskt får möjlighet att göra det.” (MOD, Facebook, 2020-01-03)

På MOD hemsida kan man se donationsstatistik, ta del av nyheter och hela MODs påverkansarbete och idéer, hitta deras sociala medier konton, podcast, hitta exempel på bloggare om organdonation, beställa föredrag, att MOD ser till att Apotekspersonal uppför sig korrekt gällande donationskort med mera… MODs Facebookkonto är mer aktivt än deras Twitterkonto.

MOD går emot kritiken i SOU 2015:84 i frågan om att bristen på intensivvårdsplatser utgör ett hinder för transplantation. MOD visar att Portugal som är bland de bästa på organdonation har minst antal IVA-platser samtidigt som Tyskland och Rumänien har flest antal IVA-platser men är sämre på att möjliggöra donation.

MOD förtydligar att DCD kan leda till 20 – 40 % fler njurdonationer. MOD förespråkar bättre förutsättningar kring levande donation. MOD vill utjämna regionala skillnader om donation och att organdonation blir en mer naturlig del av vården än vad det är idag.

Livet som gåva 

Livet som gåva är en samverkansorganisation med olika patientorganisationer och vårdprofessioner. Livet som gåva verkar för att upplysa allmänheten om organdonation och tillhandahåller nyheter och faktablad på sin hemsida. Jag har inte kunnat hitta några sociala medier aktiviteter utifrån Livet som gåva. Det hade underlättat för att hitta dem genom sociala medier och de hade kunnat sprida sin information därigenom.

Livet som gåva som upplyser om organdonation och beskriver vad nuvarande författningslagstiftning om organdonation innebär, transplantationslagen samt att Socialstyrelsen har föreskrifter om hur man går tillväga. Man skriver inget om patientlagen i sina faktablad idag eller hur man skulle vilja påverka förändring av patientlagen i fråga om organdonation. Livet som gåva menar att behovet av organ kommer att öka i framtiden. I USA har behovet stigit med 200 % de senaste tio åren. Diabetes och högt blodtryck ger njurskador som leder till behovet av ökade njurtransplantationer. Livet som gåva beskriver även möjligheten med organtransplantation från djur till människa men att man inte löst avstötningsproblemen i det avseendet än.

Vad jag saknar om Livet som gåvas insatser är tanken på botande folkhälsoarbete. Boken Den metabola pandemin av Lars Bern visar att vår sjuklighet ökat under 1900-talet på grund av felaktigheter med industrisamhällets kost och felaktiga kostråd. I frågan om just ökningen av diabetes skriver Lars Bern att diabetes har ökat från 108 miljoner drabbade 1980 till 422 miljoner drabbade 2014. Lars Bern förtydligar att skolmedicinen tänker fel i frågan om diabetes: ”hypotesen att om insulin som nyckeln för att låsa upp cellernas sockerreceptorer /—/Behandlingen har gått ut på att tillföra insulin för att ’låsa upp’ receptorerna. Eftersom man trott att cellerna haft brist på glukos har man inte haft större restriktioner på blodsockerhöjande kost. Den här behandlingen har varit katastrofal, en lång rad studier har visat att detta inte fungerat”.

”Den som står på kortison av någon anledning bör alltså ge akt på sitt blodsocker och speciellt vidta kostförändringar med mindre inslag av kolhydrater för att motverka blodsockereffekten av kortisonet.” (Lars Bern, Den metabola pandemin)

Att stå på patienters sida handlar om att stå på livets sida med viljan att minska lidande generellt sett. Vore det inte bättre om patientrelaterade sammanslutningar kunde gå samman för att få tillstånd förändringar i samhället och folkhälsoarbetet som leder till minskad sjuklighet som kan leda till att färre personer blir i behov av transplantationer? Det jag saknar hos de organisationer med patientmedverkan om organdonation är hur man kan minska sjukligheten som leder till att transplantationer istället minskar. Det är så jag skulle vilja tolka ett budskap som livet som gåva.

Ett ovanligt sätt att påverka förutsättningar för organdonation

157980849297374967PM14Ovanligt

Fredagen den 22 november 2019 publicerade HD Sydsvenskan en artikel. ”I väntan på en ny lever”, om kulturjournalisten och författaren Andreas Ekströms kommande transplantationsmonolog på Lunds Stadsteater. För åtta år sedan diagnosticerades Andreas Ekström med primär skleroserande kolangit (PSC). Två dagar innan Andreas Ekström hamnar på den skarpa väntelistan för leverdonation väljer han att öka uppmärksamheten kring vad det är att vara levertransplantationspatient, myterna, maktotydligheterna, problemen med nuvarande Hälso- och sjukvårdslagstiftning och etisk-existentiella dilemman om att t.ex. skriva upp barn i donationsregistret.

Andreas Ekström vann Talarforum pris som bästa talare 2019. Trots det menar han att den egna monologföreställningen kommer att vara det svåraste han någonsin gör. I HD Sydsvenskan förklarar han: ”Jag längtar efter att göra något som jag aldrig gjort. Och som jag aldrig kan göra igen. Jag vill göra något svårt”.

Andreas Ekström vill att man ska berätta för sina anhöriga om man vill donera, se till att registrera sig i donationsregistret och att man ska registrera sina barn i donationsregistret.

 ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje människa som är olycklig är det på sitt eget sätt.” (Leo Tolstoj, Anna Karenina)

En av Andreas existentiella förklaringar om levertransplantation är att företeelsen drabbar två familjer samtidigt. Någon måste dö för att han ska kunna leva vidare. Det går inte att ta sig förbi detta faktum. I hans eget fall summerar han att det inte finns två lyckliga familjer utan bara en. Andra funderingar Andreas har är om sin framtida donator. Om det är en person från Österrike förutsätter österrikisk hälso- och sjukvårdslagstiftning att personer donerar sina organ. Om donatorn är Jehovas Vittne går allt utom blodtransfusion. Om läget blir ur akut går ett larm utanför Sveriges gränser för att försöka rädda honom.

”Varför finns det så lite stöd för leversjuka? Och varför talas det så lite om levertransplantationer? Njurar och hjärta är det man hör om och där finns föreningar och stöd. Även lungan är mer ’på tapeten’. Även som leversjuk behövs stöd. Många sjukhus har inte ens hepatologer. De träffar man först när man blivit så sjuk att transplantation är nödvändigt. Kanske något att fundera över? Vad kan man för övrigt få veta om sin donator? Varför ställer koordinatorn frågan om man vill komma till transplantationen när ett matchande organ finns?” (Kvinna, 36–50 år, merorgandonation.se)

Frågan om vilka krav man kan ställa på att få veta om sin donator är extremt relevant. Det handlar inte bara om den som ska ta emot organ. De som anmäler sig till donationsregistret behöver även kopplas ihop med annan relevant data som påverkar den egna hälsan utifrån levnadsvanor, resor, andra diagnoser, infektioner och om man lyckas rena kroppen från bakomliggande orsaker till sjukdom eller inte.

Ett SKL (idag heter SKR: Sveriges Kommuner och Regioner) på internet som bygger på Europarådets vägledning daterat 2014 vars guider kan beställas för 300 kronor styck visar olika aspekter och ställer frågan om komplexiteteten i donatorskaraktäriseringen och riskfaktorer. Man nämner den ökade rörligheten mellan olika länder och att acceptansen för donation tänjs pga. bristen på organ. Europarådets vägledning ställer frågor om donatorns anamnes, tidigare malignitet, ärr och hudförändringar, kärlmissbildningar, menstruella rubbningar, Thorax röntgen. Det amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) ställer lite andra frågor inför organdonation och det reser frågan om hur lämpligt anhörigveto är inför organdonation eller inte. Inte bara om inte eller om inte. Utan även om att få frågan i ett kritiskt skede. Hur mycket information har den anhörige eller andra näraliggande personer om organdonatorn egentligen? CDC räknar in frågor som riskbeteenden inför att organdonatorn kan ha exponerats för vissa sjukdomar (ev. HIV, HBV, HCV, syfilis, CMV, EBV, WNV, HTLV, toxoplasmos, TBC, parasiter: parasitupptäckt kan vara mycket svårt – vårdens analysmetoder hittar inte alltid, de olika provtagningsmöjligheterna motsvarar inte ens alla olika parasiter som finns i världen, om man har en parasit­infektion som är långväga ifrån kan det vara svårt mellan olika kontinenter eftersom man har olika förutsättningar för analys), donatorns medicinska historia, relevant information om donatorns resor. Kan en anhörig allt detta på en och samma gång när frågan ställs i ett kritiskt skede? CDC reser frågor om hur bra den anhörige egentligen känner organdonatorn och om den anhörige verkligen kommer att uppfatta de frågor som ställs på ett adekvat sätt. Det visar på behovet av verifierbar hälsolitteraticitet av anhöriga eller andra näraliggande personer som kan komma att ta ställning i patientsäkerhetssyfte. Socialstyrelsens skrift ”En skrift för närstående Om organ- och vävnadsdonation” förklarar främst vad total hjärninfarkt är som dödsbegrepp, hur en donation går tillväga, att vården tar kontakt för att förklara hur transplantationen har gått. Det är mycket information en anhörig behöver återkalla och varför som inte nämns i Socialstyrelsens broschyr. Det är ett ganska allmänt strukturfel i information som tillhandahålls patienter eller anhöriga – dvs. det finns inget aktiverade bemyndigande eller utförande som leder till kritiskt tänkande eller kritisk hälsolitteraticitet hos den anhörige.

”It is inevitable that some persons with a potentially transmittable disease will become donors. There are numerous reports of viral, parasitic, fungal, and bacterial transmissions through transplantation. At the same time, immunosuppression increases the risk in organ recipients, so attribution of infectious diseases to the transplanted organ is often difficult.” (Varvara A. Kirchner m.fl.) 

CDC förklarar att om en organdonator och en organmottagare båda har HBV eller HCV är transplantation av infekterade organ accepterat om en organmottagare hamnar i ett ur akut läge.

Andreas upptakt

157980857422842415PM14Upptakt

På Andreas Ekströms egen blogg (med slogan: Den som söker den letar) beskriver han att idén till transplanationsmonologen uppstod fem dagar före första blogginlägget om det. Andreas Ekström har helt plötsligt slängt sig ut över kanten in i ett projekt innan han ens hade ett påbörjat manus (är tilltaget en form av dödsångest? Frågan om hur man tolkar en människas handlingar finns anledning att revidera utifrån vad Andreas Ekström vill få sagt). Han bokar Lunds Stadsteater för egna pengar och sätter igång. Andreas berättar på den egna bloggen om sin arbetsprocess med föreställningen, att han knådar fram en form, formar sitt språk, skriver, och att han utgår från sin senaste bok Att hitta, får hjälp av en regissör. Å andra sidan är Andreas en professionell talare och varje journalist vet att det finns inget bättre än en deadline för att vara produktiv. I sammanhanget blir just nu ordet deadline ett makabert ord. På Andreas Twitterkonto (som var öppet före transplantationsmonologen) framkommer att han repeterar och måste vila för att orka. I det här skedet har han tillräckligt mycket hälsa i behåll för att kunna agera som han gör. Det är en intensiv process och han har inte haft så mycket tid på sig. Tidigare samma dag som föreställningen på Lunds Stadsteater sammanfattar Andreas på sin blogg att oavsett hur det går kommer han att minnas de tjugotre dagarna från idé till färdigt koncept för alltid.

Inför Andreas framträdande intervjuades han i Radio P4 Malmöhus. Andreas berättar att han kommer att prata om din leversjukdom och den transplantation han behöver genomgå. Han reflekterar över sig själv som patient och kommer fram till att han var mer rädd i början när han inte hade mycket kunskap. Allteftersom att han kan mer har rädslan släppt avsevärt eftersom han vet att övergången till en ny lever normalt sett går bra. Det som det däremot går sämre med i Sverige är förutsättningarna kring organdonation och kunskapen kring det. Sverige har idag en otydlig lagstiftning där man förutsätts vara en donator men att ens anhöriga har veto om utfallet. Svensk donationslag skulle kunna skrivas tydligare. Andreas förtydligar att Sverige har en motstridig Hälso- och sjukvårdslag i frågan om donation. En person ses som död först som hjärndöd och då ska livsuppehållande behandling stängas av. Samtidigt ska vården verka för fler organdonationer men kan inte hålla donatorernas kropp i fungerande tillstånd inför hur dennes organ kan distribueras vidare. Det leder till att många som väntar på organ inte får den hjälp de behöver. Lagen behöver ändras. Idag skyddar man den dödes rättigheter starkare än man främjar de organbehövandes rätt till liv tack vare organdonation. Debatten behöver synliggöra de levandes möjligheter bättre menar Andreas Ekström.

Ignis Podcast med Johanna Koljonen om Andreas Ekström leversjukdom och transplantationsfråga förtydligar i inledningen att levertransplantationen måste ske inom två år för att han ska en chans att överleva.

Om en Google expedition en sökande

157980872116507940PM14Googleexpedition

Andreas Ekströms engångsföreställning, ”Min nästa lever – en transplantationsmonolog på liv och död”, på Lunds Stadsteater bygger på hans senaste essäsamling i sex avsnitt Att hitta (2018) som berör frågor om hur digitaliseringen försämrar vår egen aktiva minnesförmåga och orienteringsförmåga. Det handlar om att hitta hur olika bakomliggande strukturer och matematiken bakom algoritmer blir märkliga styrmedel och dess farhågor. Det handlar också om att inte hitta och vad originalitet på Internet kan betyda idag. Ett avslutande avsnitt handlar om Andreas patientresa med leversjukdom, Googles koppling till genanalysföretag, farhågor om vem som äger hälsodata och vad det kan få för konsekvenser tekniskt och politiskt, om att hitta en organdonator utanför den traditionella sjukvården, kritik mot vårdstrukturer, att nästan ingen dör i väntan på en ny lever, att premisserna för levertransplantation är något annorlunda än för andra patienter som står i donationskö för att det handlar om att vården ”inte hittat någon annan som behöver det här organet mer än du gör”.

Andreas tre ståndpunkter om vad som står i vägen för att vi ska bli bättre på att hitta på Internet:

  • Begränsningar i språk och fantasi: metaforer får oss att ställa för små frågor.
  • Drömmen om att allt kan besvaras genom ja eller nej: att varje ja eller nej kan attackeras binärt som rätt eller fel.
  • Hotet mot nätneutraliteten: att förutsättningarna för all data ska vara densamma världen över.

De här ståndpunkterna har Andreas haft tid på sig att komma fram. Hans första reportagebok och upptäcktsresa om Google som företag och fenomen: Googlekoden (2010) undersöker, analyserar och ifrågasätter Googles ställning i världen och vad Google som företag sysslar med som allmänheten vet för lite om. Reportageboken kan sägas ha sin utgångspunkt i en debattserie Andreas skrev i Expressen sommaren 2009. Det jag saknar i denna är bok är dessa artiklar som bilagor i slutet av boken. Googlingen ”andreas ekström google expressen 2009” lyfter fram fyra artiklar var för sig publicerade den 7, 14, 21 och 28 juli 2009. Det som kan ha fått allt att explodera var när Andreas jämförde Google med FRA-lagen även kallad Lex Orwell. I Googlekoden leker han med den tanken när han byter ut ordet FRA mot Google från någon annans kommentar på en bloggares sida: ”Genom att applicera statistiska metoder på sina gigantiska mängder trafikdata kan Google avgöra om en människa kan vara terrorist, är inblandad i yttre hot, är utsänd av främmande makt etc.”.

”Google är världens enda supermakt på nätet. Samtidigt älskas Google av samma lobby som har ylat halsarna av sig för att stoppa till exempel FRA-lagen. Delar av den svenska webbvärldens engagemang i integritetsfrågor har jag i andra artiklar kallat ’förföljelsemanins masspsykos’. Jag vill be om ursäkt för det. Jag har inte varit tillräckligt tydlig. Jag borde skrivit ’förföljelsemanins och sekteristisk masspsykos’.” (Andreas Ekström, Expressen, 2009-07-07)

Google vill bli ett eget världsherravälde och hade en gång i tiden ett inarbetat budskap om att inte var ond, ”Don’t be evil”. Konceptet kan ifrågasättas än mer i dag med mer facit i hand. Googlekoden är den bok som förändrade Andreas liv och karriär en gång i tiden. Det är bra att hitta tillbaka till de minnen han skapade om Google på den tiden. Googlekoden ifrågasätter hur Google enväldigt kan bli ett konglomerat som kapitalstark maktkoncentration om den kunskap som tillgängliggörs och hur Google som affärsmodell går tillväga som behöver ifrågasättas. Google. Google agerar som destruktiv företeelse genom att köpa upp, svälja och lägga ner andras innovationer. Google anpassar sig efter politiska diktaturer och bedriver samtidigt välgörenhetsprojekt med innovationspotential. Hur Googlekoden avslutas kan kopplas ihop med vad som sedan sker i Att hitta. De begrepp vi har som handlar om vårt minne, vår intelligens och vår fria vilja kommer förändras i och med Google. ”Vad som händer med integriteten, politiken, vården, litteraturen, forskningen, massmedierna och våra liv tillsammans som sociala varelser vet vi väldigt lite om. Det enda vi ganska säkert vet är att allt detta kommer att filtreras, uttolkas och sorteras av ett enda företag. Google, kommer, tills vidare, att skapa vår världsbild”, är hur Andreas avslutade Googlekoden 2010. Andreas hade aldrig kunnat föreställa sig att Google skulle göra det svårare för honom att hitta i och med att han började använda GPS. Detta trots att Googles grundföresatser kan ha påverkats av att båda Googles grundare möjligen formats utifrån Montessoripedagogiken under sin uppväxt. Montessoripedagogiken bygger i korthet på tanken om att de egna lärandeprocesserna ska vara kopplade till våra kroppsliga grundprocesser och naturliga utvecklingsprocesser. Man kan förbättra lärandeförmågor, våra sinnen, kreativitet, individualitet och personlig utveckling med rätt sinnesstimulans. Bara för att Andreas Ekström väljer en något dystopisk bild av förutsättningarna med Internet är det långt ifrån alla som gör det. Andreas påminner oss om att varje länkklick har ett ekonomiskt intresse. Enligt Andreas Ekström handlar Google inte om altruism så som vi hade kunnat önska oss av den digitala informationsrevolutionen.

 ”Vi hittar inte när vi letar efter Gud heller. Inte jag i alla fall. Kanske är det så inrättat att det är han som ska hitta oss.” (Andreas Ekström, Att hitta) 

Medier är generellt positivt inställda till essäsamlingen Att hitta men tycks också finna den spretig, vindlande och som ett trevande försök med melankoliska undertoner. Vissa recensenter tycks ha anlagt ett reduktionistiskt tänkande på en textform som kräver större finkänslighet. Han får god kritik för språkligheten och vad han uppmärksammar samtidigt som recensenter menar att Andreas inte hittar fram. Samtidigt uppfattas Att hitta som inte tillräckligt djupgående – det är som om man inte kommer förbi de första tio sökträffarna. Man hade gärna sett lite mer fördjupade resonemang om vad det är att söka efter de stora frågorna på Internet. Det kan tänkas att det är viktigare att våga gå vilse än att hitta rätt.

Att hitta handlar om att försöka. Vårt minne påverkas av vad vi hittar. Vilken typ av minne har vi? I digitaliseringens tidevarv tänker vi oss att vårt minne förflyttas bort från oss själva. Vi har blivit både lata och överinformerade. Eftersom Internet formar oss undrar man hur Internet kan komma att omforma vår moral. Varje person som börjar skriva essäistiskt om sig själv utifrån en sjukdomserfarenhet eller som brottas med frågan om makt, minne, uppfattningar, samhällskritik, om att ta till orda, vad erfarenheten lär, våra mänskliga erfarenheter, om konsten att avhandla olika ämnen, etik och moral, det goda och det onda, att värna det personliga förhållningssättet kan lätt associeras ihop med Michel de Montaignes essäer. Trots att det hade kunnat vara uppenbart om Andreas Ekströms lilla essäbok hittade jag inte detta hos en enda svensk recensent. Har medier tröttnat på den liknelsen? Andreas Ekström prövar sig fram i frågan om orienteringsförmåga och använder Internet. Michel de Montaigne prövade sig fram och orienterade sina tankar utifrån vad de böcker han hade tillgång till. Det är inte så stor skillnad. Skillnaden består i att Google det är svårare att överblicka än ett privat bibliotek. Likheter handlar om att man är platsberoende utifrån vad vi hittar och hur det påverkar uppfattningsförmågan i ett försök att bevara minnet som är alltför flyktigt. Det handlar främst om att förstå drivkrafter, idéer och viljan till att hitta utifrån omvärlden – vare sig den är analog eller digital. Att skriva är att kämpa mot minneslösheten. Det handlar om att hitta tillbaka.

Michel de Montaigne läste inte alltid sina referenser i sin helhet. Han kunde plocka fram citat lite spontant. Precis så spontana vi kan vara på Internet om allt vi trillar över. Montaigne har ny tolkats utifrån digitaliseringen av Andrea Frisch On Montaigne and Memory. Enligt Andrea Frisch vägrar Montaigne hedra minnet för att visa på en mångfald av perspektiv om pluralistiska minnen vi rör oss fritt med. Den digitala nytolkningen om Montaignes tillvägagångssätt leder in på ovissheten och förändringsbenägenheten om hur en länk leder vidare till nya tankar och insikter. Det har aldrig handlat om att hitta – det handlar om att försöka hitta men är ingen garanti på att hitta.

Skolmedicinen gör Primär skleroserande kolangit (PSC) lika gåtfull som det låter 

Etymologiskt härstammar skleroserande av 1300-talets medeltida latin sclirosis som betyder förhårdnad, hård tumör. Skleroserande härstammar även av Grekiskans sklerosis som betyder förhårdnad av skleros hård.

Etymologiskt härstammar kolangit av Grekiskans chol syftar på galla/ kolerisk/ilska ang färdmedel/färdas itis inflammation.

Enligt Cancerfonden är PSC en kronisk leversjukdom/leverinflammation som främst drabbar unga män med kronisk tarminflammation. I dagsläget menar man att PSC leder till skrumplever. När Läkartidningen skrev om PSC för några år sedan gavs olika indikationer och prognoser. Utan behandling lever man bara ett antal månader. Överlevnaden vid behandling är 70 – 80 %. En populärvetenskaplig sammanfattning om PSC från Region Örebro län förtydligar att den enda kurativa behandlingen är levertransplantation. PSC är den vanligaste enskilda orsaken till levertransplantation i Skandinavien.

”Ronden försvinner vidare till nästa patient. Någonstans börjar det sjunka in… Vad var det hon sa? Primär schleroserande bandit? Vad i friden är det? Mobilen åker fram och Google börjar jobba. Den initiala lättnaden av en diagnos följs av bekräftelse när pusselbit efter pusselbit faller på plats. Dock förbryts lyckan av att veta till en inre förtvivlan när man plötsligt ser de dystra prognoserna som finns att läsa. Dock har jag fått något att förhålla mig till.” (Magnus Jacobsson)

Netdoktor förklarar att PSC är en kronisk inflammation som drabbar gallgångarna och att galla förs ut i tarmen. PSC leder till förträngning i gallgångarna. Inflammationen kan sitta inne i levern eller i gångarna mellan lever och tarm. Vid senare förlopp kan man få gulsot. Netdoktor anger att den bakomliggande orsaken till PSC inte är klarlagd. Det går inte att behandla PSC med läkemedel anser man. Ibland kan man vidga områden i gallgången. Sjukdomen utvecklas långsamt – det tar uppemot 20 år. PSC är förknippat med ökad risk för levercancer (kolangikracinom) och tjocktarmscancer. Informationen från Netdoktor är enbart fokuserad på PSC och anger att deras information bara är kopplat till förståelsen av PSC. Man skriver inte om kopplingen till Crohns sjukdom eller annat.

Sidan Internetmedicin anger att bakgrunden till PSC är okänd. I 70 – 80 % av fallen är PSC relaterat till ulcerös kolit. I 5 – 10 % av fallen är PSC relaterat till Crohns sjukdom. Man antar att PSC har immunologiska faktorer eftersom det finns ett starkt samband till vissa HLA-typer (human leucyte antigen eng.), förekomst av autoantikroppar och koppling till autoimmuna sjukdomar. Män har sämre prognos än kvinnor vid PSC. PSC är vanligare bland män än kvinnor och de flesta som får diagnosen får den före 40-års ålder.

Wikipedia anger att komplikationer med cancer relaterat till PSC leder till 40 % mortalitet hos PSC patienter. Även om PSC antas vara en autoimmun sjukdom anses det inte föreligga någon direkt koppling till ett undertryckande av immunförsvaret. Det finns antaganden om att PSC är en sammansatt mångfasetterad sjukdom kopplad till immunförsvaret och som egentligen kanske har med flera andra leversjukdomar eller andra sjukdomar i gallblåsan, gallgångar eller sjukdomar kopplat till gallproblem.

Hittar Andreas Ekström?

157980881553460704PM14Hittar

I sin essäsamling Att hitta beskriver Andreas sin sjukdomshistoria som att ”det började med trombocyterna, blodplättarna”. Andreas är i vården för rutinkontroller. Sedan tonåren har han Crohns sjukdom (en kronisk tarminflammation). Crohns sjukdom kan ge upphov till primär skleroserande kolangit (enligt andra uppgifter sker det i ca 5 % av fallen). Vad jag saknar i Att hitta är om Andreas läser medicinsk information på Internet om sin sjukdom. Andra Googlestinna patienter googlar om allt möjligt och förbättrar sin hälsa eller hittar fram till information som går utanför skolmedicin i ett tidigare skede av sin diagnos och kan vara med och påverka hälsoutfall. Andreas förhåller sig hela tiden inom mainstream medicinens ram. Internet är stort och rymligt som ett extra-allt digitalt parallellt universum. Att hitta handlar om att trilla utanför och ta sig fram precis som Alice i Underlandet, Dorothy i sagan om OZ eller Nils Holgersson.

”Behov: litteratör i patientfrågor. Hur definiera? ”Med litteratörer avses inte bara skönlitterära författare utan också samhällsdebattörer, historiker, reseskribenter, upptäcktsresande, dagboksförfattare, kulturturister, äventyrare, nomadfilosofer och flygare.” #patientperspektiv” (@PatientCV, Twitter)

Vad är rätt eller fel? Det beror på hur man härleder sjukdomen. Det kan låta som en bra idé att ge leversjukdomar en egen medicinsk specialitet för att stärka dess identitet eller forskningen för att kunna rädda fler patienter. Det kan också vara kontraproduktivt om man betänker tanken om helheten. Svensk Gastroenterologisk förening som är en läkarförening förenar lever-, gallvägs- och pankreassjukdomar (bukspottkörtel). Svensk Gastroenterologisk förening länkar till Swehep (Swedish Hepatology Study Group) bildades 1984 (hette då SLK: Svensk Lever Klubb) på initiativ av gastroentologer med intresse för leversjukdom. Hur dessa organisationer strukturerar utmaningarna påverkar både patienter och professionen.

Det är något som är konstigt med hur PSC hanteras inom skolmedicinen. Hepatologi som Andreas tillhör är i dagsläget ingen egen specialitet. Leversjukdomar handhas av gastroenterologin. Andreas undrar över uppdelningen inom skolmedicin och får ett luddigt svar av sin läkare: ”Det beror på mycket, Andreas, på vilka man träffar. En bra kliniker som inspirerar kanske”. Kanske! 2019 borde patienter kunna förvänta sig mer än ett kanske. Med tanke på att PSC enligt skolmedicin tar sin utgångspunkt i kronisk tarminflammation kanske det vore bättre om det handhas av mag-tarmspecialister i frågan om att först läka ut den bakomliggande orsaken till att PSC ens uppstår för att undkomma levertransplantation helt och hållet. Förlåt, det kanske inte fungerar. Skolmedicinen kanske inte tillåter ett adekvat botande. Mag-tarmspecialister kanske bara får ge symtomlindrande behandling, dvs. PSC skulle uppstå i vilket fall som helst för den som är i riskzonen utifrån skolmedicinskt resonemang. Kanske är det tvärtom – dvs. att påverkan på levern hade behövt förändras i ett tidigare skede av Andreas liv. Eller ytterligare något annat?

”When it comes to PSC, what I want you to think about are the four C’s of the disease, which the patient fears and we fear: cholangitis, cirrhosis, colitis and – the topic of conversation no one wants to have, but we need to talk about – cancer.” (Gideon M. Hirschfield, MD)

Resonemangen ovan leder mig vidare in i vilken patientförening Andreas kan tänkas tillhöra om han vill ha mer stöd eller hjälp. I detta skarpa läge är organisationen MOD (MerOrganDonation) självklart. Det blir mer komplicerat med tanke på strukturer utifrån befintliga svenska patientorganisationer och frågan om vad som egentligen orsakar PSC. Mag- och tarmförbundet kan tänkas vara ett inledande alternativ utifrån skolmedicinens resonemang om att PSC härstammar ur kronisk tarminflammation. Borde Andreas gått med i Riksförbundet för leversjuka när han fick reda på att han hade leversjukdom (eller det kanske han gjorde)? Eller borde han att förstått att gå med i Riksförbundet för leversjuka redan när han fick diagnosen Chrohns sjukdom? Hade information utifrån diagnosberoende patientorganisationer kunnat rädda Andreas från det kritiska läge han befinner sig i dag? Andreas skriver inget om diagnosberoende patientorganisationer gentemot sin nuvarande sjukdom – han kommenterade MOD i P4 Malmöhus intervjun. Är diagnosberoende patientorganisationer fel väg att gå? Borde han hittat ytterligare en annan väg mycket tidigare för att eliminera sina konstaterade sjukdomar? Strukturkritiken är relevant. Diagnosberoende patientorganisationer är i dagsläget anpassade utifrån sjukvårdssystemets diagnoser och för att offentliga medel till diagnosberoende patientorganisationer också är strukturerat på det sättet. Om man har kännedom om naturläkemedel för att rena tarmen ser man att man länkar ihop tarmen och levern samtidigt för att avgifta kroppen. Vad jag vet finns ingen patientorganisation som utgår från olika former av multisjuka patienter eller någon patientorganisation som driver frågan om integrativ vård. (tillägg: när denna artikel publicerades 2020-01-23 fanns ingen patientförening för integrativ medicin. 2020-02-05 görs den första svenska patientföreningen för integrativ medicin tillgänglig med en Facebooksida. Se i tillägg längst ner i denna artikel. Det kommer mer information framöver men börja med att haka på därifrån!) Mer troligt är även att medicinsk begreppsuppfattning om hur hans sjukdom förstås behöver utvecklas för en strukturförändring även i vården – och hur man relaterar sambanden. Den strukturkritik Andreas har men som han inte utvecklar men undrar över i essäsamlingen Att hitta.

Hjälpsamma svar och det är något uppenbart fel med folkhälsoetikens strävan

157980890540903639PM14Hjalpsamma

Historien om Andreas Ekström reser frågeställningar om vilken form av vårdetik som lämpar sig bäst. När han problematiserar organdonation ser han att det leder till maximering av lycka i ett avseende men inte i ett annat. Andreas familj blir lycklig och en annan familj (donatorns familj) blir olycklig. Utilitarismen, eller nyttoetiken, menar att den rätta handlingen är den handling som maximerar utfallet lycka och minimerar utfallet av lidande. Den moraliskt rätta handlingen handlar, utifrån sig själv, om att öka graden av livskvalitet men frågan är om det är rätt handling om man ser till konsekvenserna på sikt och vad man egentligen vill förbättra och varför. Folkhälsoetiken, vill man gärna tänka sig, att det utgår från idén att maximera lyckotillståndet och livskvaliteten i samhället generellt sett. Enligt Bengt Brülde i Folkhälsoarbetets etik är folkhälsoarbetet partiskt och selektivt. Folkhälsoarbetet syftar inte på att hjälpa alla kännande varelser utan bara en viss del av populationen. Folkhälsoarbetet bryr sig inte om livskvalitet. Folkhälsoetiken främjar ”bara” bättre hälsa och minskad sjuklighet. I min egen strävan att hitta andra vägar att förstå hur Andreas hade kunnat undvika att utveckla både Crohns sjukdom och PSC (eller fått chansen att läka ut bådadera i ett tidigare skede) ställde jag några frågor till personer verksamma inom den svenska hälsofrihetsrörelsen. Inte långt därefter samma dag gick Andreas ut på Facebook och skrev ett inlägg han även delade på Twitter utifrån sitt Facebook inlägg. En reflektion över vad han äter med koppling till självupplevd livskvalitet: ”Ja, den här kroppen har verkligen ballat ur på en rad intressanta vis. Min aptit är ett kapitel för sig – hittills i dag ett antal leverpastejmackor, apelsinjuice, äppeljuice, svart vinbärsjuice, te, en stor pommes på McDonalds, en cola, en låda ’solfrukt’ från Pressbyrån, ett rejält lass California rolls, och en skål miso. Detta är så underbart. Jag förstår inte hur jag ska kunna vänja mig tillbaka till en normal människas ätande sedan.” Har vårdpersonal givit honom dessa kostrekommendationer utifrån nuvarande sjukdomsbild? Hur tänker han äta när han har en ny lever? Hur kommer Andreas framtida hälsoläge utvecklas utifrån hur hans donator åt eller reste under sin livstid? Vilka informationskrav kan transplantationspatienter ställa? Får en transplantationspatient ens den formen av frågor i termer av patientdelaktighet? Om donatorn haft dåliga vanor går det att reversera om Andreas tar andra hälsosamma initiativ i botande syfte? Eller kan han börja redan nu med att försöka mildra eller reversera nuvarande sjukdomar?

”Many surveys have shown that patients with Crohn’s disease habitually eat more than the average amount of some processed foods, namely those rich in added sugars. Sugar rich meals lead to increased intestinal permeability which is a feature of Crohn’s disease patients and their relatives.” (K. W. Heaton)

Tanya Harter Pierce som skrivit boken Överslista din cancer beskriver i den boken i exempel om kostomläggning för cancerpatienter att det kan ta 4 – 5 år innan man läker ut cancern ur kroppen. Gäller samma tidsprocess för den som vill läka ut Crohns sjukdom och PSC? I dagsläget har jag inte funnit någon motsvarande bok om Andreas Ekströms sjukdomsbild som fungerar i likhet med Överslista din cancer. Upprinnelsen till Tanya Harter Pierce bok är Internet, böcker om alternativa metoder och att hon blev anhörig till cancerpatient. Hon är master i klinisk psykologi och gör en journalistisk insats utifrån enorma mängder information på Internet om alternativa behandlingsmetoder. Tanya upptäckte att många icke-toxiska metoder har en högre andel framgångsrika resultat i jämförelse med konventionell behandling. Tanya upptäckte också att informationen inte alltid är så lätt att förstå. Därför skrev hon Överlista din cancer så att flertalet skulle kunna applicera, förstå och använda den kunskap som finns.

Läshänvisning om cancerpatient Sven-Erik Nordin som löste sin cancer med Internet, Överlista din cancer näringsmedicinare Peter Wilhelmssons Näringsmedicinska Uppslagsboken får du i slutet av denna text.

Folkhälsoetiken behöver hitta ett nytt tillvägagångssätt som inbegriper livskvalitetstanken som samhällsform. Folkhälsoetiken behöver inriktas på de botande perspektiven i tidiga skeden för att minska lidandet i samhället. Livskvalitetstanken om att undkomma sjukdom sammanfaller med samhällsnytta.

Att hitta handlar om att ställa andra frågor än de frågeställningar som bara förekommer inom skolmedicinskt resonerande. Till hälsofrihetsrörelsen på Internet och googling på Internet om hur man läker ut Crohns sjukdom för att undkomma PSC framkom olika infallsvinklar. Jag började be om fokus på Crohns sjukdom först för att hålla mig nära Andreas egen beskrivning. Om någon kunde något specifikt mot PSC vad det också välkommet. Någon har hållit Crohns sjukdom i schack med zonterapi. En annan rekommendation mot Crohns är att det är en infektionssjukdom som kan behandlas med örtextrakt (korta kraftiga kurer med maskros, gråbo, rallaros, slånbark, mahonia). Man behöver eliminera den bakomliggande miljöbelastningen. Ett förslag som inkom förklarade att för att få bukt med Crohns ska man ta bort gluten, mjölk, soja, socker, majs, ägg, griskött, tillsatser, monosodiumglutamat, rapsolja, minska på kött i allmänhet. Jag uppmanades att skriva in ”Kangen Crohn’s” på Youtube och lärde mig om Kangenvatten som kurerat flera (jag har ingen möjlighet att källkritiskt granska berättelserna). Frågan om att läka ut Crohns sjukdom gavs svar från Sven-Erik Nordin att läkaren Nisse Gustavsson hade ulcerös kolit i 40 år och gick över till LCHF och blev symtomfri inom någon vecka. Det borde fungera för Crohns sjukdom också. Allmänläkare Annika Dahlqvist blogg berättar om en fallbeskrivning där Crohns sjukdom framgångsrikt botats med ketogen paleotisk kost: ”Det skulle vara intressant med en större behandlingsstudie som jämför olika koster vid inflammatorisk tarmsjukdom. Men etablissemangsforskarna vågar oftast inte forska på ketogen kost”. En tredje person svarar också med ketogen kost för att läka ut Crohns sjukdom och att man plockar bort alla kolhydrater för att låta tarmen läka sig själv. Man behöver också plocka bort alla läkemedel omgående eftersom de försämrar kroppens immunförsvar. Krockar PSC med LCH i frågan om fettrik kost? En googling på frågan om fettrik kost och PSC leder till sidan sidan kolhydrater.ifokus.se. Man behöver vara kvalitativ – ta bort spannmål/frön bortsett från kokosfett och att man ska undvika fruktos och alkohol. En annan sida livingwithpsc.org förklarar att PSC inte är en leversjukdom utan en immunförsvarssjukdom – autoimmun sjukdom. Anledningen till att personer får PSC även efter en levertransplantation är att man fortsätter äta det som triggar igång sjukdomen. Sidan livingwithpsc.org ger tre boktips: The Paleo Approach: Reverse Autoimmune DiseaseThe Paleo Autoimmune ProtocolThe Wahls Protocol.

”I love my family and my health more than bagels 😊 and I think that reading this book with the science behind it, specifically related to autoimmune disorders could help change my mindset. Thank you for posting this information today and I will buy it right now 😊” (kommentarsfält, livingwithpsc.org) 

I frågan om att läka naturligt delar man information utifrån min fråga att utesluta gluten/vete, vetestärkelse, mejeriprodukter och socker ur kosten (verkligen uteslut allt socker och det dolda sockret: juice, glass, alkohol, lattes, energidrycker, bröd, bullar, kakor, pizza, pasta). Se upp med citronsyra E339 som finns i många matprodukter och i rengöringsmedel, hudvård, schampo, tandkräm. Se upp med karragenan E407. Stötta lever/galla med tillskott av maskrosrot, mariatistel, kronärtskocka, cynaramin, piccrorrhiza, bubleurum, andrographis som te, tinktur eller tabletter. Lågintensiv träning (t.ex. promenader). Det inkommer rekommendation att kolla Robot cause protocol (finns hemsida med det namnet).

Homeopat Stefan Whilde förklarar att homeopatin kan läka ut hela kroppen. Långt framskridna sjukdomar kan inte alltid botas – i det skedet kan man som bäst bromsa eller lindra. Homeopatin behandlar inte patienter som nyligen gått igenom transplantation eller som förbereds för det med syntetiska läkemedel. Syntetiska läkemedel sänker immunförsvaret. Homeopatin höjer immunförsvaret.

 ”Tror de med Crohns får leverproblem av medicinerna de får inom vården.” (kommentarsfält, FB grupp Läka Naturligt)

Jag erhåller olika artiklar av andra som är engagerade i hälsofrihetsperspektiv och särskilt en av dem svänger om läget helt och hållet, referens: Medical Medium. Crohns sjukdom börjar i levern (det ställer om ordningen helt utifrån Andreas beskrivning att Crohns sjukdom leder till PSC). Man ska undvika dieter med mycket fett och man ska inte var rädd för att äta frukt. När det är för mycket fett i levern sätter Crohns sjukdom in. Medical Medium artikeln är mer fokuserad på patogen förklaringsmodell medan Beatrice Wiklund blogg hellre lyfter fram gallsyror och förklarar att högfettkost ökar utsöndringen av gallsyror som leder till inflammerad tarm. Medical Medium artikeln förtydligar att anledningen till att Crohns sjukdom börjar i levern och uppstår först efter ett antal år i en människas liv är pga. den kost man växer upp med, risker i omgivningen som dessutom gör att levern inte kan hjälpa till med att läka ut infektioner. Troligen är det svårare än sådana generaliseringar. Det handlar om individuella variationer och vad den egna livsprocessen tillfört och hur generationen (eller flera) före en själv förändrades utifrån sin omvärld. När jag själv sökte en form av hälsorelaterad information i ett helt annat ärende fick jag tag i en sida som förtydligar att Crohns sjukdom har ett samband med bakterieöverväxt, parasitförekomst (finns i vår omvärld, kan smittas utifrån husdjur, boskap, rå mat av olika slag, griskött m.m.) och en nedsatt förmåga att bryta ner proteinrik mat. Andreas egen berättelse om sin sjukdomsbild utgår från blodplättar.

”Jag har en vän vars dotter har Crohns. Inga av de kostråd hon fick av #vården hjälpte henne men när hon flyttade till Japan för att plugga och övergick till traditionell japansk mat med mycket mindre mjölk och mjöl än svensk mat så blev hon fri från alla sina symtom. (Anon.)” (@PatientCV, Twitter)

Ideella Kostfonden berättar att de framöver kommer att ha information om Ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Kostfonden har en flik som erkänner ”kunskapsluckor”. Ideella kostfonden har en flik för tarmflora och läckande tarmar men i dagsläget ser jag ingen koppling mellan tarminflammation och leverinflammation. I det här skedet av Kostfondens historia finns ingen egen flik om levern. Kostfondens hemsida har i dagsläget ingen sökruta. Man kan behöva fråga sig hur Kostfonden kopplar ihop sin forskningsinformation och om man i framtiden kommer kunna använda deras forskningsexempel utifrån hur olika sjukdomstillstånd hänger ihop. När jag skriver in primär skleroserande kolangit i livsmedelsverkets sökfunktion på deras hemsida hamnar jag inom mikrobiologiska faror i livsmedel. Sökningarna tarminflammation och Crohns sjukdom var för sig på livsmedelsverkets hemsida matchar inte några dokument. Det kan tänkas att det kan behövas andra sökbegrepp för att nå rätt information för att härleda problemen. De frågor och svar man vill hitta fram till handlar om vilken föda som ger sjukdomarna, vad man ska äta för att optimera hälsoutfall framöver istället, eller hur kosten kan göra att man inte alls utvecklar de två diagnoser Andreas beskriver sig själv utifrån.

Den här formen av beteende som jag just utförde, att söka hälsoinformation genom social interaktion studeras inom ehälsolitteraticitets forskningen med inriktning på social kognitiv teoribildning. Man tänker sig att det är ett sätt att stärka folkhälsa och hälsolitteraticitet generellt sett. En studie i International Journal of Environmental Research and Public Health utger sig för att vara pionjär i att granska just patienters ehälsolitteraticitet än hälsolitteraticitet generellt sett. Att söka information genom olika online forum stärker patientens hälsoutfall i positiv bemärkelse anser man. Tre kategorier undersöktes: att söka hälsoinformation (hur ofta eller hur mycket tid man tillbringar i att söka hälsoinformation), sociala band (hur mycket man kommunicerar med andra i online forum, men inget om nya kontakter), ehälsolitteraticitet (hur bra man är på att hitta relevanta resurser genom Internet, hur bra man är på att veta hur man ska göra, hur bra man kan värdera den information som delas). Studien menar att de sociala banden man har genom olika online forum spelar starkast roll. Av egen erfarenhet kan jag säga att det inte alls behöver vara så men det kan vara en bidragande faktor. Man granskar främst den information som strömmar till och kan ganska lätt se om det är en annan patient med liknande erfarenhet som delar värdefull information eller om det är en person som praktiserar inom ett givet område. Studien uppmanar att man ska tänka på att tipsa patienter om att använda online grupper. Då måste man i första hand också ha kännedom om olika kunskapsformer kring hälsorelaterad information och kunna tänka sig att gå utanför det man redan känner till.

Min nästa lever – en transplantationsmonolog på liv och död

157980892167441945MinNastaLever

Torsdagen den 5 december framträdde Andreas Ekström på Lunds Stadsteater. Det var fullsatt. Grunddragen i föreställningen handlade om mycket av det som finns i essäsamlingen Att hitta och samtidigt om mycket mer. Det jag saknade i boken framkom i engångsföreställningen: att han googlade medicinsk information, mer konkret om vårderfarenheter, hur jag kunde bli bättre på att hitta mellan raderna om det Andreas Ekström skriver. Med utgångspunkt i vad det är att förhålla sig till olika framställningar av verkligheten och hur verkligheten i sig kan låta sig tolkas med dagens mått och hur vår hjärna byggs om av de erfarenheter vi har. Hur vi ser på världen bli aldrig helt exakt. Är vi alla impressionister? Han menar att han helst av allt vill se på allting lite från sidan av – kanske som en flanör som drar förbi.

När Andreas inledde sitt framförande fick åskådarna en vy över ett typiskt skånskt landskap (indelade fält och skånska gårdar på skåneslätten). Det hela påminde om inledningen på Nils Holgerssons resa. En resa som också handlat om att upptäcka en ny formation av svensk verklighet när Sveriges kartmodell ritades om och Sverige blev det avlånga land vi är vana vid idag. På den tiden var järnvägen det tekniska genombrott som skulle komma att förändra samhället lika radikalt som digitaliseringen gäckar oss idag. Framtidsoptimism och visioner varvat med fatala följder. När tåget var nytt trodde man att människors hjärnor skulle explodera inifrån om man reste snabbare än sju kilometer i timmen och alla skulle bli galna. Att hitta handlar om att hitta återkommande tankestrukturer utifrån vad tekniska landvinningar gör på gott och ont. Det behöver inte alls vara en korrekt tolkning med det behövs ett retrospektiv om teknik och samhällsutveckling. Troligen syftade det filmade bildflödet över den skånska slätten på hur verkligheten egentligen ser ut i sig själv i jämförelse med de problem som uppkommer när människor börjar dela in verkligheten för olika ändamål och hur Google maps kan skapa förutsättningar för krigshandlingar om verkligheten för att tekniken inte är exakt. Google maps är inte en verklig framställning. Google maps förvillar. Nicaragua hade kunnat invadera Costa Rica av misstag pga. Google maps flyttat fram gränsdragningar som inte stämde med verkligheten. Problemet hade kunnat bli ett ärende för FN. Costa Rica tog kontakt med Google istället och kunde i och med det undvika ett krig utifrån en oprecis digital framställning. De kartor vi har till vårt förfogande står inte i proportion till hur landytor är fördelade över jordklotet. Det är inte bara kartor som ställer till med problem. Nytolkning av sagan om Nils Holgersson är lika problematiskt. Språkliga omkonstruktioner kan skapa vilsenhet i sak även när en modernisering är tänkt att tala till den egna samtiden bättre. Ursprungsutgåvan av sagan om Nils Holgersson från början av 1900-talet är bättre uppdelad utifrån Sveriges olika landskap som kapitelindelningar (jämför texten på litteraturbanken.se och bearbetningen från 2017 av Arne Norling). En ny barnboksversion byter ut kapitelindelningen Glimmingehus till Råttfångaren. Det förtar syftet med sagan om Nils Holgersson som geografilektioner med tanke på kartmässiga riktmärken. Selma Lagerlöf fick i uppdrag att skriva en geografibok för barn utifrån den nya bilden av Sverige som blev till vid den tiden för att man skulle kunna orientera sig med sagan om Nils Holgersson. Desorientering lurar överallt – inte bara på Google maps.

”Jag ser från skolans dar en bild,

av fingrar märkt, med plumpar spilld,

på kalkad vägg i prima,

en karta, klistrad på lärft,

utav den svenska jord vi ärvt,

vårt land från fordomtima.” (Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Ref. Litteraturbanken.se – denna dikt saknas i nyutgåvan från 2017)

Andreas är inte intresserad av teknik eller hälso- och sjukvårdsfrågor även om han framöver kan bli föremål för levertransplantation och har levt med kronisk sjukdom sedan tonåren. Han är intresserad av skärningspunkten människa – maskin och vad det gör med oss och vad vi gör med tekniken.

”Epistemologically, our bodies are our interfaces with the world. Their sensory apparatus implements hard-wired levels of abstraction (more technically, we are embodied gradients of abstraction), which determine the range and type of observable data that can be acquired.” (Luciano Floridi, “The Philosophy of Information as Conceptual Framework”)

I föreställningen ”Min nästa lever” förtydligar Andreas att han var mer rädd för sjukdom och konsekvenser innan han hade den kunskap han har idag. Föreställningen hjälpte till att nyansera hur man kan läsa essäsamlingen Att hitta och hur lätt det är att gå vilse i sina egna tolkningar av en annan för att det är alltför lätt att lägga över sina egna projiceringar och rädslor och försök till empati som kan slå helt fel. Folk i hans omgivning vill inte tro att han inte är rädd. Man försöker underkänna hans egna känslor till förmån för sina egna. Andra tycker att han ska vara rädd. Under föreställningen ger Andreas ett väldigt sansat, humoristiskt, kompetent och inspirerande intryck. Han uppfattar att han istället räds den kommande rehabiliteringen för att det är tråkigt, det kan göra ont. Han har redan börjat förbereda sig med en fysioterapeut inför att hantera den egna kroppen efter transplantationen. I det här skedet med minst två år på sig innan något allvarligt verkligen sker och med vetskapen om att de flesta levertransplantationer går bra och att det inte brukar fattas levrar för transplantation känner han sig trygg. Det kan tänkas att han reviderar efter operationen. Det är en sak att föreställa sig. Det är något helt annat att veta utifrån den egna erfarenheten.

Mot slutet av transplantationsmonologen sätter Andreas på den mobiltelefon han kommer att få samtalet om transplantation. Han är nu på skarpa listan. Det är en väl vald dramatisk effekt. Förhållningssättet till tiden är troligt det som ändras för Andreas i och med detta. Ingen tid han levt tidigare kommer att vara som den tid då han står i ständig beredskap att få ett livsavgörande telefonsamtal. Frågan om hur många liv telefoner räddat genom tid och rum.

”Och sedan? Sedan måste det bli så att jag levde lycklig i alla mina dagar.” (Andreas Ekström, Att hitta)

Andreas Ekström har dragit sig bort från Internet och sociala medier. Hans Twitter konto har stängts, hans Facebook sida syns inte mer, Facebook sidan för Min nästa lever är också borta. Hans bloggsida finns fortfarande kvar på Internet. Andreas Ekströms LinkedIn profil finns kvar. På LinkedIn meddelade han i december 2019: ”Social media break! See you next year! If you need to reach me, shoot me an email. I won’t be reading LinkedIn messages”. I ett blogginlägg på andreasekstrom.se undrar Andreas om han kommer att sakna sina sociala medier aktiviteter. Det verkar inte så. Samtidigt undrar han över om någon läser hans blogg. I enlighet med vad han skriver kan han inte se vem som läser men han får kommentarer och inser att dessa livstecken från andra läser betyder mycket.

Andreas Ekström fortsätter skriva på sin blogg och man kan läsa om vad som sker med honom och de kommande insatserna. Till exempel att han måste bibehålla en god allmänkondition för att klara av transplantationen. Han får inte tappa i arm- eller benstyrka. Han summerar sig själv inför det kommande larmsamtalet: ”Om några dagar, veckor eller månader, på sin höjd, kommer jag att få ett larmsamtal. Då ska jag inställa mig på Sahlgrenska sjukhuset för levertransplantation. Det är ingen picknick”.

Vidare hänvisningar:

Patient med civilkurage Sven-Erik Nordin egen metod mot sin cancer. I denna text finns exempel som bekräftar Andreas Ekströms reflektion om att Internet kommer att förändra litteraturen. I exemplet om Sven-Erik Nordin handlar det om att begreppsbildningen för patografin behöver moderniseras och förnyas utifrån hur patienterfarenheten och hur patienters berättelser ändras från att vara underdåniga till att bli herre över sig själva tack vare Internet.

Hydrarealizing Dr Google. Den här texten snarare bekräftar att människors eget lärande utvecklas och förbättras tack vare Internet. Många patienter kommer på att byta behandling eller hittar vägar att stärka sig själva utifrån patienterfarenheten på grund av vad man kan hitta på Internet.

Revitalizing Michel de Montaigne in the d- and e-patient movements. Michel de Montaigne kan nytolkas på mer än ett sätt. Samtidigt är Michel de Montaigne bestående i saker han gör. Han gör det många av oss gör idag på Internet. Michel de Montaigne avslutar sina essäer med att han vill att vi ska vara sociala och glada tillsammans. Om han hade haft tillgång till bloggformat tror jag säkert att även han hade uppskattat kommentarsfälten och hade givit sig ut i sidodiskussioner utifrån sina olika essäer om han hade kunnat.

Min nästa lever – en transplantationsmonolog på liv och död, hela föreställningen från Lunds Stadsteater, Youtube

©Philippa Göranson, Lund, 2020-01-23

Tillägg 2020-02-05: Nu finns för första gången i Sverige: Patientförening för integrativ medicin! I dagsläget en helt ny Facebooksida. Det kommer mer. Börja med att hänga på därifrån!

Tillägg 2020-03-06: Nätverket för Integrativ Medicin (professionssidan av saken) hejar på bildandet av Sveriges första Patientförening för Integrativ Medicin – PIM: ”Patientföreningens styrelse och medlemmar kommer att utgöras av patienter som har egna erfarenheter av Integrativ medicin och hälsa, och som vill jobba för att detta ska ingå i den traditionella vården.” Läs både Nätverket för Integrativ Medicin kungörelse från i februari 2020 ”Patientförening för integrativ medicin” och Nätverket för Integrativ Medicin glada påhejanden från deras Facebook sida: Hurra! Äntligen har Sverige sin första patientförening för Integrativ medicin!

Tillägg: Andreas beskriver i sin essäbok Att hitta hur svårt han finner det blivit att hitta pga. användning av GPS. Han anmärker på att hans hjärna blivit påverkad. I frågeställningen kring AI och etik har The UNESCO Courier med tema ”Artificial intelligence: the promises and the threats” från 2018 visat på det Andreas beskriver om sig själv – att man kan påverkas negativt av GPS användande. I UNESCOS rapport sammanfattar man en undersökning av taxichaufförer i Paris och London och vad GPS kan ställa till med så här: Take the case of Global Positioning Systems (GPS), for example. There have been studies on taxi drivers in Paris and London, both labyrinthine cities. While London taxi drivers navigate by orienting themselves, Parisians systematically use their GPSes. After a three-year period, psychological tests showed that the subcortical nuclei responsible for mapping time and space had atrophied in the Parisian sample (atrophies that would certainly be reversible if the person abandoned this practice). They were affected by a form of dyslexia that prevented them from negotiating their way through time and space. That is colonization – the area of the brain is atrophied because its function had been delegated, without being replaced by anything”.

Tillägg 2020-09-25: Lagrådsremiss för att förbättra för organdonation i Sverige. Närstående veto tas bort. Regelverket kring organbevarande behandling kommer att tydliggöras för att underlätta lagstöd för organbevarande behandling.

Patienmakt/Patient CV får man en överblick av med sociala medier:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Referenser:

Alexandersson, Marcus, ”Få avlidna kommer i fråga för organdonation”Svenska Dagbladet, 2019-11-04

Alternativmedicinska föreningen Göteborg, Facebook, Oktober, 2019

Alternativmedicin och hälsa, Facebook, Oktober, 2019

Alternativmedicin och hälsa 2, Facebook, Oktober, 2019

Alvesson, Mats, Sköldberg, Reflexive Methodology, SAGE Publications, 2000

Anarchos, ”Tanya Harter Pierce”, hämtad 2019-12-02

Bergquist, Annika, Björnsson, Einar, Prytz, Hanne, ”Svårt bromsa primär skleroserande kolangit”, Läkartidningen, 2010-05-25

Bern, Lars, Den metabola pandeminFjärde reviderade upplagan, Recito Förlag, 2019

Brülde, Bengt, Folkhälsoarbetets etik, Studentlitteratur, 2016

Cancerfonden, ”Primär skleroserande cholangit – en kronisk leversjukdom med hög risk för cancer”

Centers for Disease Control and Prevention, “Donor Screening and Testing”, senast uppdaterad 2019-01-30

Dahlqvist, Annika, ”Crohns sjukdom framgångsrikt behandlad med ketogen paleotisk kost”, annikadahlqvist.com, 2017-09-29

Ejd, Maria, ”Utredare vill få fler donationer med hjälp av lagstiftning”Vårdfokus, 2019-06-03

Ekenberg, Kristian, ”Andreas Ekström skriver lite väl vindlande om svårigheten i att hitta”, Gefle Dagblad, 2018-08-18

Ekström, Anders, andreasekstrom.se

Ekström, Andreas, ”Andreas Ekström: Var är de kritiska frågorna om det här? Google är världens enda supermakt på nätet”Expressen, 2009-07-07

Ekström, Andreas, Googlekoden, Svante Weyler Bokförlag, 2010

Ekström, Andreas, Att hitta, Svante Weyler Bokförlag, 2018

Ekström, Andreas, ”Min vecka…”, @andreasekstrom, Twitter, 2019-11-25 Eftersom Andreas Ekström stängt ner sina sociala medier konton kan man inte se detta inlägg. Kanske återuppstår det igen om/när Andreas öppnar sociala medier konton igen. 

Ekström, Andreas, ”När man har varit…”, @andreasekstrom, Twitter, 2019-11-26 Eftersom Andreas Ekström stängt ner sina sociala medier konton kan man inte se detta inlägg. Kanske återuppstår det igen om/när Andreas öppnar sociala medier konton igen. 

Ekström, Andreas, ”Detta är utan jämförelse…”, @andreasekstrom, Twitter, 2019-11-28 Eftersom Andreas Ekström stängt ner sina sociala medier konton kan man inte se detta inlägg. Kanske återuppstår det igen om/när Andreas öppnar sociala medier konton igen.

Ekström, Andreas, ”En interiör…”, @andreasekstrom, Twitter, 2019-11-29 Eftersom Andreas Ekström stängt ner sina sociala medier konton kan man inte se detta inlägg. Kanske återuppstår det igen om/när Andreas öppnar sociala medier konton igen. 

Ekström, Andreas, Min nästa lever – en transplantationsmonolog på liv och död, Lunds Stadsteater, Youtube.com, 2019-12-05

Erlingsdottir, Gudbjörd, Jonnergård, Karin, ”E-hälsa – en reform utan statlig styrning”, Ur: På tal om e-hälsa, Erlingsdottir, Gudbjörg, Sandberg, Helena, Studentlitteratur, 2019

Fan, Tingting, Zhou, Junjie, ”Understanding the Factors Influencing Patient E-Health Literacy in Online Health Communities (OHCs): A Social Kognitive Theory Perspective”, International Journal of Environmental Research, 2019-07-10

Google Trends, organdonation Sverige, 2020-01-18

Göranson, Philippa, Revitalizing Michel de Montaigne in the d- and e-patient movements, Patientmakt.wordpress.com, 2018-08-08

Göranson, Philippa, Hydrarealizing Dr Google, patientmakt.wordpress.com, 2018-08-16

Göranson, Philippa, Patient med civilkurage: Sven-Erik Nordin uppfinner egen metod mot sin cancer, patientmakt.wordpress.com, 2019-10-26

Halldin, Mats, ”Primär skleroserande kolangit”, 2013-01-09

Halldorf, Joel, ”Så gick människan vilse på internet”Expressen, 2018-08-26

Heaton, K. W., ”Review Dietary Sugar and Crohn’s Disease”, Canadian Journal of Gastroenterology, Vol 2. No 1, 1988

Heindorf, Ulrika, Lundström, Anders, “Det är oacceptabelt att människor dör i väntan på utredningar och beredningar i regeringskansliet”Helsingborgs Dagblad, 2019-10-30

Hirschfield, Gideon H., ”Autoimmune liver disease requires lifelong monitoring as presentation may change”, Healio, 2019-10-30

Humanism & Hälsofrihet, Facebook, Oktober, 2019

Hälsofrihet, Facebook, Oktober, 2019

Internetmedicin, ”Primär skleroserande kolangit (PSC)”, hämtad 2019-12-02

Jacobsson, Magnus, ”Uppför en lång backe”, pscsverige.se, 2018-11-03

Kirchner, Varvara A., Pruett, Timothy L., ”Transmission through Organ Transplantation”Surgical Infections, 2016-05-20

Kirsebom, Lisa, “Nya förslag om registrering för donation – ett slag i luften”Göteborgs Posten, 2019-11-08

Klepke, Martin, I väntan på en ny lever Om organdonation, Norstedts, 2003

Kolhydrater.ifokus.se, ”PSC och LCHF”https://kolhydrater.ifokus.se

Kostfonden, https://www.kostfonden.se, hämtad 2019-12-01

Kristianstadbladet, ”Spretigt om att hitta på nätet”, 2018-08-21

Kvinna 36 – 50 år, ”Frågor och svar”, merorgandonation.se

Lagerlöf, Selma, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, I bearbetning av Arne Norlin, Lind & co AB, 2017

Lagerlöf, Selma, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Litteraturbanken.se, hämtad 2019-12-06

Levandedonation. https://levandedonation.se

Lindblad, Helena, ”Bokrecension: Andreas Ekströms Att hitta – essäer som väcker stora tankar”, Dagens Nyheter, 2018-08-27

Livet som gåva, https://livetsomgava.nu

Living with PSC, ”Primary Schlerosing Cholangitis (PSC) – Online Support Group/The Paleo Solution”https://www.livingwithpsc.org, hämtad 2019-12-02

Livsmedelsverket, https://www.livsmedelsverket.se, hämtad 2019-12-01

Läka Naturligt, Facebook, Januari, 2020

Magtarm Förbundet, https://magotarm.se

Marcus, Madeleine, ”Så här fungerar det i mage och tarm”https://www.madeleinemarcus.se, hämtad 2019-12-01

Medical Medium, ”Crohn’s, Colitis & IBS”

MOD – MerOrganDonation, https://merorgandonation.se

MOD, ”Ett nytt sätt att ta ställning- Digitalt Donationskort”, 2012-10-12

MOD, ”SOU 2019:26 Organbevarande behandling för donation”, 2019

MOD, ”Aldrig tidigare…”, Facebook, 2020-01-03

MOD, ”10 sekunder: Fråga efter donationskort”, hämtad 2020-01-05

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Hinder och möjligheter för att öka patientlagens genomslag Rapport 2016:1, Stockholm, 2016

NHF Sweden – För din Hälsofrihet, Facebook, 2019-11-29

Nordin, Sven-Erik, Facebook, 2019-11-29

Patientmakt, ”Om fler ska…”, @PatientCV, Twitter, 2019-11-25

Patientmakt, ”85 % är positiva…”, @PatientCV, Twitter, 2019-11-25

Patientmakt, ”Det är dags att…”, @PatientCv, Twitter, 2019-11-26

Patientmakt, ”Jag har en vän…”, @PatientCV, Twitter, 2019-12-27

Patientmakt, ”Behov: litteratör i patientfrågor…”, @PatientCV, Twitter, 2019-11-28

Philipson, Lena, ”I väntan på en ny lever”, HD Sydsvenskan, 2019-11-22

Regeringskansliet, Organdonation En livsviktig verksamhet (SOU 2015:84), Stockholm, 2015

Regeringskansliet, Komplementär och alternativ vård – säkerhet, kunskap, dialog SOU 2019:15, Stockholm, 2019

Regeringskansliet, Organbevarande behandling för donation (SOU 2019:26), Stockholm, 2019

Regeringskansliet, Komplementär och alternativ vård SOU 2019:28, Stockholm, 2019

Region Örebro län, ”En övervakningsstudie för tidig upptäckt av cancer vid primär skleroserande kolangit”, skapad 2013-01-29

Riksförbundet för Leversjuka

Scandinaviantransplant

Sjukdom på recept, Facebook, Oktober, 2018

Socialstyrelsen, ”En skrift för närstående Om organ- och vävnadsdonation”, 2018

Socialstyrelsen, ”Donationsveckan”, hämtad 2020-01-05

Statens Medicinsk Etiska Råd, ”Remissvaar avseende betänkandet Organdonation – en livsviktig verksamhet (SOU 2015:84)”, Stockholm, 2016

Svensk Gastroenterologisk Förening, https://svenskgastroenterologi.se

Sveriges Kommuner och Landsting; ”Genomgång av Europarådets vägledningar för organ- respektive vävnadsdonation”, 2014-03-21

Sveriges Riksdag, Patientlag (2014:821), Stockholm, 2014

Sveriges Riksdag, Hälso- och sjukvårdslag (2017:30), Stockholm, 2017

Swedish Hepatology Study Group, https://swehelp.se

Thörnblom, Marianne, Socialstyrelsen, telefonsamtal, December, 2019

Viktorsson, Julius, ”Andreas Ekström utsedd till årets talare”, Sydsvenskan, 2019-02-05

Weman, Jon, ”Vilse i digitala tider”Aftonbladet, 2018-09-02

Whilde, Stefan, Facebook, 2019-11-29

Wikipedia, “Ascending cholangitis”, hämtad 2019-12-02

Wikipedia, “FRA-lagen”, hämtad 2019-12-05

Wikpidepia, “Primary sclerosing cholangitis”, hämtad 2019-12-02

World Health Organization (WHO), “GKT1 Activity and Practices”, hämtad 2020-01-18

Purdahbloggen rebloggar Patientmakt: Vårdskadad patient uppmanar till svensk patienträttighetslag!

157399512684045196Purdah1

Mona Lagerström, vårdskadad efter en gynekologisk operation som dessutom felaktigt medikaliserades utifrån sin vård skada så att hon inte skulle kunna bli berättigad till skadestånd tar till orda om behovet av en patienträttighetslagstiftning – NU MÅSTE DET SKE! Eller – det borde redan ha hänt.

Mona Lagerström driver Purdahbloggen och har rebloggat Patientmakt med anledning av vikten av en fristående folkrörelse och återkopplar till tidigare patientförening PatientPerspektiv som initierades och drevs av Mia Berg. Patientmakt såg till att bibehålla berättelsen om PatientPerspektiv och Mia Berg för att andra skulle kunna hitta denna information. Det är mycket glädjande att återkopplingen görs som visar på behovet av en svensk fristående patientrörelse.

Sverige, i likhet med England, behöver ett öppet klagomålssystem och en oberoende patientombudsman på nationell nivå patienter kan vända sig till.

”Är det inte konstigt att det är först från januari 2018 som patientnämnder ingår i kvalitetsutveckling av vården utifrån patienters klagomål och synpunkter på #vården? Varför tog en ny lag om detta så pass lång tid? #vårdutveckling #vardpol #patientsäkerhet” (@PatientCV, Twitter, 2019-11-08)

Patientmakt slagord

157399519107677155Purdah2

Patientmaktens slagord inledde utifrån en variation på den franska revolutionens tre slagord: frihetjämlikhetbrödraskap. Patientmaktens slagord utvecklades först utifrån ett individualiserat tankesätt om patientens valfrihet i vården: frihetjämlikhetkunskap. Patientmaktens slagord har fortsatt in i värdebaserad vård: respektfrispråkighetredovisningsansvar till att tänja gränserna inom biomedicinsk etik, informations etik, ehälsa och teknikfilosofi: friheträttvisavälvilja. Patientmaktens slagord inom hälsofrihetsdebatt utvecklades till: hälsofrihethumanismhållbarhet. Utvecklingen av patientmakt slagord utifrån designvetenskap om vårdorganisation och patientens resa i vården utvecklades till: lex systemskifteinkluderingholism. Patientmakten slagord utvecklades utifrån vårdfrihet och alternativa medicinska synsätt till hur samhället, politiken och livsfrihet i alla dess former behöver försvaras som hälsodemokrati: hälsa och demokratihälsa som politiskt subjekthälsa och säkerhet.

Mona Lagerström bidrar till utvecklandet av olika patientmakt slagord:

Svensk falsksång: JO är en kuliss, IVO är en kuliss, LÖF är en kuliss

Svenska patienter är inte rättssubjekt: Invånarna har inga utkrävbara rättigheter, Sverige har ingen patienträttighetslag som i andra länder

Sverige = korrumperat tjänstemannaansvar: Sverige är Landet utan personligt ansvar; The Land of no Accountability, svenska ämbetsmän har inget tjänstemannaansvar, missbruk av förtroendeställning är i Sverige inte korruption

Patientens röst

157399519107677155Purdah3

Du får här Mona Lagerströms text i sin helhet som avslöjar hur det gått till när patientförtrycket för vårdskadade enhälligt skapats av en svensk läkare och hur illa det kan gå för patienter som försöker få upprättelse. Kritiken handlar även om svenska mediers tystnad inför att driva på det politiska etablissemanget inför införandet av en allomfattande svensk patienträttighetslagstiftning ur patienters perspektiv.

Föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten: Här är Ersta sjukhus rättsvidriga svar på mina frågor. Minister Lena Hallengren (S): När tänker du göra klagomålsförfarandet rättssäkert? Varför låter du patienten stå ensam mot nonchalanta vårdgivare? Förklara hur en patient ska agera när den ställs inför en vårdgivare som Ersta sjukhus. Patienten har ingenstans att vända sig som driver hennes ärende! Patientnämnderna är en kuliss! En låtsasverksamhet! Patienter i Sverige är rättslösa!

Sverige behöver en rättighetsrevolution! I senaste säsongen av TV-serien Saknad, aldrig glömd, visad i februari 2019, finns några scener i de första avsnitten där en läkare har anmälts och som visar den skandalösa skillnaden mellan hur det går till när läkare anmäls i Storbritannien och Sverige. Klagomålsförfarandet i Storbritannien är öppet. Både läkaren och personen som anmält honom kallades till ett möte. En tredje person, som uppenbarligen satt sig in i anmälan, ställde frågor till var och en av dem. Serien är fiktion. Men klagomålsförfarandet är inte påhittat.

I Storbritannien utgår politikerna från att det råder en konfliktrelation mellan vårdgivare och patient när något har gått snett och att en instans oberoende av sjukvårdsleverantören bör kopplas in. Och att ett muntligt förhör sker med båda parter närvarande.

Patientnämnderna är kopplade till sjukvårdsleverantören (landstingen, numera regionerna) och är ingen oberoende instans. De har inte tillåtelse att ställa vårdgivare till svars.

Svenska politiker utgår från att vårdgivare och patient är bästa kompisar när något går snett. Därför påstås det att patienten inte behöver hjälp av oberoende instans. Från 1 januari 2018 ska patienter framföra klagomål direkt till vårdgivaren.

Patienten står ensam mot vårdgivaren och förväntas kunna både medicin och juridik och föra sin egen talan.

Tidigare anmälde man till IVO och innan dess anmälde man till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), då läkare kunde få ett disciplinstraff. Allt skedde skriftligt över huvudet på patienten och bakom stängda dörrar. Kjell Asplund heter mannen som när han var Socialstyrelsens generaldirektör såg till att läkarnas disciplinstraff försvann och därmed läkarnas ansvar. Hans namn bör alla patienter lägga på minnet. I slutet av det här blogginlägget skriver jag att jag välkomnar en folkrörelse som kräver att socialminister Lena Hallengren skrotar Kjell Asplunds ”syndabockstänkande” och sätter patienten i centrum.

Sveriges riksdag bör omgående stifta en patienträttighetslag så att patienter kan utkräva ansvar! Och få hjälp med att utkräva ansvar!

Jag skriver om rättighetsrevolution, individuellt utkrävbara rättigheter och patienträttighetslag i det här blogginlägget riktat till statsminister Stefan Löfven. Inte ett enda riksdagsparti har svarat på mina frågor som jag mejlat till dem.

Och Sveriges mediehus, inklusive SVT, är totalt likgiltiga för patienters rättslösa ställning i Sverige. De nöjer sig med att rapportera om spektakulära felbehandlingar, alltså enstaka handlingar, utan att göra en djupdykning i det skandalöst rättsvidriga klagomålsförfarandet som bara har blivit sämre och sämre. Den fråga jag ständigt ställer mig är: Hur många journalister har släkt och vänner som är läkare och därför valt att skydda en hel yrkeskår? På patienternas bekostnad. På demokratins bekostnad.

Numera ska demokratikriteriet lyftas fram när det gäller statsbidrag till civilsamhällets organisationer. Men det talas inte om att demokratikriteriet bör gälla även sjukvården.

Demokratikriteriet och Ersta sjukhus

Den 11 juni 2019 skrev jag ett brev till Ersta sjukhus sjukhuschef Jan-Åke Zetterström med konkreta frågor om sjukhusets hantering av min husläkares remiss och åtföljande handlingar som jag gjort i ordning för att underlätta för läkarna om den berörda kliniken var rätt instans för mina besvär, se det här blogginlägget om att jag har polisanmält en läkare. Och får ett svar av verksamhetschefen på Kirurgi/anestesikliniken Staffan Hederoth som är en sammanfattning av mina journalanteckningar, se den här PDF-filen.

Jag har alla journalanteckningar. Jag behöver inte en sammanfattning av dem. Jag vill veta vad som hänt med bunten handlingar jag la ner tid på att sammanställa och varför jag tilldelats läkare som inte visste varför jag var på Erstas mottagning. Erstas svar förklarar varför jag polisanmälde kirurg Joakim Påhlstedt som fabulerade ihop en journalanteckning. Jag har tidigare erfarenhet av vårdgivares rättsvidriga agerande, vilket jag kommer att skriva om i senare blogginlägg.

Det finns ingen koppling mellan Staffan Hederoths svar och de konkreta frågorna i mitt brev. I egenskap av klinikens chef borde det ha varit Hederoths uppgift att ta del av remissen som rörde mig och välja lämplig kirurg. Men han skriver ingenting om remissen och åtföljande handlingar. Som framgår av mitt brev skickade min husläkare handlingarna till två olika kliniker på Karolinska sjukhuset som båda snabbt skickade tillbaka dem med information att de inte var rätt instans. En av dem föreslog till och med Ersta sjukhus.

Staffan Hederoth avviker alltså kraftigt från den professionella hanteringen på Karolinskas kliniker. Dessutom stämmer hans sammanfattning av journalanteckningarna inte med de citat ur journalerna som finns i mitt brev, både vad gäller kirurg Eric Sechers sista journalanteckning, där han skriver att han ska sluta på kliniken: ”Frågan kvarstår om denna patient kan ha nytta av fasciotomi/avlastningssnitt”, alltså kirurgi, och rekommenderar att jag borde träffa Joakim Påhlstedt samt Påhlstedts hopsnickrade anteckning som inte har något samband med mitt besök hos honom.

Hur är det tänkt att jag ska gå vidare efter ett sådant svar? Vad har hänt med handlingarna som åtföljde min husläkares remiss? Varför skickade Staffan Hederoth inte tillbaka dem till min husläkare om nu Ersta sjukhus inte var rätt vårdgivare i mitt fall? Staffan Hederoth är den som har ansvaret. Rutinerna på Kirurgi/anestesikliniken när det gäller inkomna remisser har uppenbarligen allvarliga brister.

Lena Hallengren: Vad är det tänkt att en patient i mitt fall ska göra för att gå vidare och få medicinsk hjälp? Och kom inte dragande med att det är Region Stockholms ansvar. De har inte ansvar för lagstiftningen.

Ersta diakoni och patientsäkerheten

Ersta sjukhus ingår i Ersta diakoni. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att Ersta sjukhus har hanterat mitt ärende på ett patientsäkert sätt, varken när det gäller hanteringen av min husläkares remiss eller besvarandet av mitt brev.

Läkaren Magnus Edner skriver om Ersta diakoni och Ersta sjukhus i boken Sjukvården behöver vård (2015). Det är ingen vacker bild som framträder. Han skriver om flera fall där Ersta har agerat på ett sätt som strider mot allt vad patientsäkerhet heter. Fall 1 handlar om mobilt ultraljud för svårt sjuka patienter i hemmiljö som en röntgenläkare kom på och kunde bedriva i hela Stockholm genom avtal med Hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholms län. Edner skriver: ”Mobilt ultraljud utgör ett fint exempel på hur man kan sätta patientens behov och önskemål i centrum” (s. 20). Sedan skulle ett nytt avtal slutas. ”Ersta sjukhus lade ett bud som var 300 kronor lägre per undersökning” (s. 21) och vann. Ersta la sedan i princip ner verksamheten, trots avtalet. Det prisbelönta företaget som initierat den mobila verksamheten tvingades avveckla sin verksamhet.

De svårt sjuka patienterna blev lidande av Erstas hantering.

Magnus Edner avslutar med kommentaren: ”Ersta sjukhus, som enligt sin egen hemsida arbetar ideellt för utsatta medmänniskor, har visat bristande medicinsk etik genom att ge de sjuka patienterna sämre vård, konkurrera ut och ta över en välfungerande prisbelönt verksamhet, och därefter i det närmaste lägga ner den och därmed inte fullfölja det ingångna avtalet” (s. 26).

Han skriver om hur Ersta diakoni misskötte Lilla Erstagården som är ett barn- och ungdomshospice och äldreboendet Mariahemmet. I sin sammanfattning skriver Edner om Ersta diakoni:

Man är mycket angelägen om att framhålla sitt sociala arbete, sina kristna värderingar och att man arbetar ideellt. Det är inte utan att man undrar vilken bibel de grundar sina värderingar på när man ser hur de behandlar sjuka barn. [. . .] Bedömare har tyckt att Ersta diakoni är sektliknande och en tidigare styrelseordförande slutade då det kristna budskapet inte syntes tillräckligt i verksamheten. Av tradition är en präst chef över sjukhusverksamheten, vilket knappast torde bidra till en positiv utveckling av sjukvården. Det gynnar emellertid säkert den image som Ersta diakoni vill upprätthålla och ökar också inflödet av gåvor. Deras värderingar och arv är hugget i sten sedan 1851. Men samhället och sjukvården har faktiskt utvecklats en hel del sedan dess. Det kanske är dags att vakna. [. . .] Organisationen har anklagats för att ha giriga chefer eftersom direktorn vid Ersta sjukhus har avsevärt högre lön än exempelvis den som innehar motsvarande position vid det betydligt större Karolinska universitetssjukhuset. Slutsatsen blir att Ersta diakonis agerande i de beskrivna fallen inte svarar mot deras egen beskrivning på sin hemsida, vilken är falskt skönmålande. Den levererade medicinska vården håller inte tillräckligt hög kvalitet. Ersta diakoni arbetar absolut inte ideellt och det är trots prästtraditionen svårt att se organisationen som mer kristen än andra inom sjukvården. Definitionen av ett non profit-företag blir dessutom synnerligen oklar (s. 59–61).

Magnus Edners bok kom 2015. Fyra år senare ger varken sjukhuschefen Jan-Åke Zetterström eller verksamhetschefen Staffan Hederoths agerande skäl att tro att Ersta har blivit bättre på patientsäkerhet.

Sverige är ett förljuget land, patientnämnderna är en låtsasverksamhet

Sverige är ett så förljuget land. Sverige är ett extremt efterblivet land när det gäller medborgerliga rättigheter. Allt tal om att Sverige är en demokrati är lögn. Hela den svenska förvaltningen är konstruerad så att medborgaren inte ska kunna utkräva ansvar.

Ta bara det här med att klaga på vården. Sedan 1 januari 2018 ska patienten som har klagomål på vården, som nämnts, vända sig direkt till den berörda vårdgivaren. Det gjorde jag. Och står här utan svar och utan hjälp att komma vidare.

Jag skickade en kopia av mitt långa brev till Ersta sjukhuschef till Patientnämndens förvaltning i Stockholm. Jag tilldelades en handläggare som meddelade att eftersom jag själv skrivit till Ersta sjukhus blev det ”tårta på tårta” om de också skulle kontakta sjukhuset. Men om sjukhuset inte hörde av sig kunde Patientnämnden under hösten kontakta dem. Ersta hörde inte av sig. Handläggaren skickade en kopia av mitt brev till sjukhuset. Ersta sjukhus svarade att de tolkade mitt brev enbart som kännedom. I och med Staffan Hederoths svar är ärendet avslutat hos Patientnämnden, se denna PDF-fil.

Storbritanniens öppna klagomålssystem och Sveriges slutna

Jag kommer i senare blogginlägg att jämföra Storbritanniens klagomålsförfarande med det svenska utifrån statsvetaren Lars Karlssons doktorsavhandling Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård (2003) och mina erfarenheter under första halvan av 2000-talet då man anmälde till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och läkare kunde få en disciplinpåföljd. Man kunde överklaga HSAN:s beslut. Då kopplades Socialstyrelsen in som motpart.

Patienten ensam mot staten.

Under den blå knappen till höger, ”Socialstyrelsens svågerpolitik, föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten”, finns kopior av brev som visar hur rättsosäkert klagomålsförfarandet var även på den tiden. Socialstyrelsens vetenskapliga råd professor Lars Wiklund skrev 2005 ett utlåtande som saknade källor. Jag skrev till honom och bad om källor. Han, professorn, klagade hos Socialstyrelsen, vars enhetschef Staffan Blom gav honom rätt. Staffan Blom valde att solidarisera sig med Socialstyrelsens sakkunnige utan hänsyn till patientens rättssäkerhet. Staffan Blom blev sedan förvaltningschef på den patientnämnd som uppmanat mig att anmäla flera läkare till HSAN.

LÖF:s sakkunniga gynekolog Elsa Ryde-Blomqvist utgick från Wiklunds kvasivetenskapliga svammel när hon nekade mig ersättning för undvikbar sjukvårdsskada. Enligt min uppfattning är LÖF Sveriges mest korrumperade skattefinansierade verksamhet. Men i Sverige betraktas enbart handlingar som inbegriper mutor som korruption. Jag skriver om LÖF:s verksamhet i senare inlägg. Liksom också om JO.

Kjell Asplund, Socialstyrelsens generaldirektör 2004–2008, bedrev en intensiv lobbykampanj för att frånta läkare allt ansvar genom att, som han uttryckte det, man skulle lägga tonvikten på systemfel, på ”lärande och stödjande”, inte på ”straffande och hämnande”. Han myntade uttrycket ”vi ska inte leta syndabockar”, som följande socialministrar omfamnade, Ylva Johansson (S), Göran Hägglund (KD) och Annika Strandhäll (S), utan att tänka på patienternas rättssäkerhet. Jag skriver mer om detta i senare blogginlägg.

Sjukvårdsskadade Mia Bergs enastående arbete, som ströps av en representant för regeringen

IVO:s enhetschef Marie Brandvold intervjuas i det här inslaget i SR Ekot om det nya klagomålsystemet att patienten ska vända sig direkt till vårdgivaren, ”Kritik mot nya vårdskaderegler”. I texten står det: ”Tanken med det svenska klagomålssystemet är att vårdgivarna genom kontakten med patienterna snabbt ska kunna bli varse om brister och kunna åtgärda dem. Fokus ska ligga på lärande och felaktigheter ska rättas till på systemnivå istället för att i första hand söka personligt ansvarskrävande från vårdpersonal.”

Ett eko av Kjell Asplunds lobbyverksamhet.

Annika Strandhäll säger i samma inslag: ”Som regel i samhället när man har klagomål så vänder man sig dit där problemet har uppstått.”

Och om nu ansvariga inte vill kännas vid något problem? Hon påstår att patienter fortfarande kan utkräva ansvar ”och det är också det som vårt system bygger på”.

Mia Berg intervjuas i inledningen: ”Att begära av en patient som blivit skadad att den ska vända sig till den som skadat den är väldigt magstarkt, och det ska mycket till innan man gör det, säger Mia Berg, ordförande i Patientperspektiv, som är en förening för vårdskadade.”

Mia Bergs förening har lagts ner. Hennes förklaring till varför föreningen lades ner finns i slutet på bloggen Patientmakt/Patient CV. Hennes enastående arbete skildras även i början av inlägget. Jag citerar varför hon gav upp efter att ha träffat mängder med människor som arbetar inom vården och också en representant från regeringen:

Mötet med regeringspersonen var trevligt. Vi fin-fikade och diskuterade ingående den nya lagen för anmälningar. Vi delade åsikt om hur vi förstår varför och hur den antagits och hur man tänkt, nämligen helt analytiskt. Regeringspersonen förstod även hur den däremot kan slå väldigt fel mot vissa patienter som inte alls klarar processen att konfrontera en vårdgivare. Så långt allt gott med andra ord.

Däremot blev jag minst sagt förvånad över vad som skulle komma härnäst. Och det kanske var menat som något slags ”tröst” i eländet med hela nerläggningen, men jag blev faktiskt ganska så chockad. Vilket inte händer så ofta kan jag poängtera …

Det sades att behovet av en specifik förening för just vårdskador och patientsäkerhet kanske inte finns?! Eftersom alla redan befintliga patientföreningar har frågan inbakad i sina program och arbetar aktivt med den, som regeringspersonen uttryckte det.

Detta gör mig oerhört beklämd. När inte ens makthavarna ser nyttan av en stark, enhetlig och oberoende patienträttsrörelse i Sverige. Frågan är helt enkelt inte särskilt populär. Av skäl som vi tror handlar om rädsla. Rädslan att öppna den dammlucka som vårdskadorna är. Att släppa fram relevanta ersättningar t.ex, skulle innebära enorma kostnader. Kostnader som skulle behöva bäras av ”någon” …

Sedan har vi frågan om ansvarsutkrävandet. Vilket skulle drabba vårdprofessionerna. Läkare och annan vårdpersonal skulle bli ansvariga i de fall de borde vara det. Det vill säga i fall där t.ex. icke beprövade metoder använts vid behandling och orsakat skada. Jo, det händer.

Så att konstatera att frågan om patienträtten i Sverige är infekterad och fortsätts hållas undertryckt är nog ingen större överdrift i dagsläget. Vilket bekräftar vårt beslut om nerläggning. Tiden är helt enkelt inte mogen. Svensken behöver lära sig ryta ifrån ordentligt, innan några varaktiga förändringar i samhället kan ske.

Jag är den förste att beklaga att PPs rytanden inte räckt.

Mediernas tystnad

Det räcker inte med att svensken ryter ifrån. Så länge medierna, inte minst SVT, intar en likgiltig inställning till klagomålssystemet, patienträttighetslag och individuellt utkrävbara rättigheter kommer politikerna att kunna fortsätta att strunta i sjukvårdsskadade patienter.

Det verkar inte föresväva landets medieansvariga att de för att stärka den svenska demokratin skulle kunna jämföra det efterblivna Sverige med progressiva länders medborgerliga rättigheter och ansvarsutkrävande.

Jag tror inte att en patienträttsrörelse initierad av politikerna är rätt väg att gå. Folkrörelser bör stå på egna ben och driva krav på förändringar. Det ska råda ett konfliktperspektiv. Folkrörelser måste vara självständiga. Problemet i dag är att staten med hjälp av statsbidrag är alldeles för mycket inblandad i olika rörelser som därmed hamnar i en beroendeställning och så rinner alla förändringar ut i sanden.

Oberoende Patientombudsman på nationell nivå och öppet klagomålssystem

Jag vill jag se en oberoende Patientombudsman på nationell nivå, alltså oberoende i förhållande till sjukvårdsleverantören (regionerna), som patienter kan vända sig till och få stöd av, vilket jag kommer att skriva om i senare inlägg.

Om klagomålsförfarandet i mitt fall när det gäller Ersta sjukhus hade liknat scenerna i den ovan nämnda TV-serien Saknad, aldrig glömd hade utgången sannolikt blivit en helt annan och min husläkare hade kunnat få tillbaka mina handlingar och gå vidare till en annan klinik.

Om man i mitt exempel utgår från att klagomålen, så som skedde tidigare, utreds av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) men nu i ett öppet förfarande och läkare kunde få disciplinstraff kunde HSAN ha kallat mig och kirurg Joakim Påhlstedt till ett möte där jag får stöd av Patientombudsmannen och Påhlstedt antagligen av en jurist på Läkarförbundet. En person från HSAN ställer frågor till Påhlstedt och mig angående hans journalanteckning där Påhlstedt muntligt måste förklara varför han skrev den en månad efter mitt besök som han uppenbarligen inte hade något minne av.

HSAN kallar till ett annat möte med verksamhetschef Staffan Hederoth och mig där Hederoth muntligt måste beskriva remisshanteringen på hans klinik och vad som hänt handlingarna som åtföljde min remiss.

En förändring av klagomålssystemet bör lämpligen inledas med ett totalt förkastande av professor emeritus Kjell Asplunds ”syndabockstänkande” och utgå från patienten. En syndabock är oskyldig och får ta straffet för den skyldige. I Kjell Asplunds version är patienterna syndabocken som straffas för att läkarna ska gå fria från ansvar.

Jag välkomnar en folkrörelse som kräver av socialminister Lena Hallengren att hon skrotar Kjell Asplunds ”syndabockstänkande” och sätter patienten i centrum.

14 november 2019

Mona Lagerström fil dr, sjukvårdsskadad”

”Begreppsbildning är oerhört viktigt när det handlar om att sadla om och tänka nytt. Ur patientens perspektiv handlar om att utgå från patienten som förändringsagent. Patienten i centrum syftar på att vården ringar in patienten (vilket är fel sätt att tänka). #patientinflytande ’Det heter ”ur patientens perspektiv – inte sätta patienten i centrum.” @mbgke” (@Bokofil, Twitter, 2019-11-16)

Påminnelse och Läshänvisning:

Patientmakt text om PatientPerspektiv och Mia Berg som Mona Lagerström återanvände en del av – ”När kommer den nya framtiden för bättre patientsäkerhetskultur?”

©Philippa Göranson, Lund, 2019-11-17

Patienmakt/Patient CV får man en överblick av med sociala medier:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Referenser:

Göranson, Philippa, ”Begreppsbildning är…”, @Bokofil, Twitter, 2019-11-16

Lagerström, Mona, ”Föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten…”Purdahbloggen,se, 2019-11-14

Patientmakt/PatientCV, ”När kommer den nya framtiden för bättre patientsäkerhetskultur?”http://www.patientmakt.wordpress.com, 2019-02-16

Patientmakt/PatientCV, ”Är det inte konstigt…”, @PatientCV, Twitter, 2019-11-08

Går det att humanisera den svenska cancervården med designtänkande?

fredrik_nilsson_2_0PM11

Cancerstrategier gentemot allmänheten börjar långt innan en patient diagnosticerats med cancer. Hur lätt är det att veta hur man ska reagera på symtom som kan tyda på cancer? Kommunikation om alarmsymtom hänger ihop med förutsättningar att få rätt diagnos i ett tidigare skede. Att närma sig vården är inte alltid enkelt. Cancer kan vara extra komplicerat. Incitament att följa patienten från första symtomyttring till avslutad behandling och egenvård finns inte.

Svensk cancervård står inför nya utmaningar. Den inledande fasen inom svensk cancervård är bättre systematiserad. Bakgrunden är utvecklandet av standardiserade vårdförlopp (SVF).

  • Vet du hur det gått för standardiserade vårdförlopp halvvägs in i satsningen?
  • Har du funderat över vilken information cancerpatienter får i vården eller inte?
  • Har du lagt märke till att en form av cancerkommunikation saknas utifrån svenska cancerföreningar?

Patientprocessorientering är en företeelse myntat av en professor vid Lunds Tekniska Högskola. För denne professor började det med att han blev anhörig till cancerpatient och började skriva dagbok för att förstå vad han varit med om. Denne professor har utvecklat ramverk för hur man kan förändra cancervårdens grundläggande organisationstänkande.

De frågor och företeelser jag börjat nämna kan ha med designforskning att göra. Frågan är bara hur man ser på patientdesign – var börjar det egentligen? Hur gör patienter? Behöver inte patientenkäter förnyas utifrån nya organisationsformer för att överensstämma bättre med vad patienter egentligen har att berätta?

Professor Fredrik Nilsson och patientforskare Ulrika Sandén

Professor Fredrik Nilsson vid Designvetenskaper Lund Tekniska Högskola är av intresse för alla som intresserar sig för hur man kan humanisera vården. Professor Fredrik Nilsson arbetar med cancerpatient och patientforskare Ulrika Sandén. Inför att presentera Ulrika Sandén behövs först en introduktion av Fredrik Nilssons forskargärning för förbättrad patientmakt. Professor Fredrik Nilsson har varit anhörig till en cancerpatient.

”Nära anhörig som under 5 år dagligen var i cancerns våld.” (Fredrik Nilsson, ppt, 2013)

Professor Fredrik Nilsson vid Designvetenskaper vid LTH forskar och undervisar om organisatoriska förändringar, processer, logistik, innovation, intern organisatoriska processer och tillhandahåller komplexitetsteoretiska perspektiv. Fredrik Nilsson är engagerad i projektet Proaktiv cancervård med Ulrika Sandén. Projektet proaktiv cancervård finns vid Lunds Tekniska Högskola. Proaktiv cancervård syftar till att få fram bättre kunskap om cancerpatienters första symtom till diagnos och behandling, till hur man sedan kan korta ner väntetider och hur man kan stärka patientens egenförmåga.

Denna text om Professor Fredrik Nilsson behöver läsas med den kommande texten om Ulrika Sandén. I den kommande texten om Ulrika Sandéns akademiska arbeten får läsaren en presentation över hur designtänkande fungerar för det underlättar att förstå hur och varför hennes arbeten ser ut som de gör. Texterna om Professor Fredrik Nilsson och Ulrika Sandén behöver ges en symbolisk förståelse i termer av tvillingtexter. Det vill säga att man med fördel ska läsa dem efter varandra.

I slutet av denna text finns en läshänvisning där texten om Ulrika Sandén (tvillingtext nr två) är embeddad så du enkelt kan läsa tvillingtext ett och två i anslutning till varandra. ”Ulrika Sandén vill se en samskapad innovationskultur i vården! Systemskifte, inkludering & holistisk organisation” är med utgångspunkt i doktorand Ulrika Sandéns inledande forskningsinsater inom designvetenskaper vid LTH.

Nationella cancerstrategin

cancer-389921_1920CancerStratPM11

Den nationella cancerstrategin (SOU 2009:11) utgår från en utredning som tillsattes 2007 för att lämna förslag till en nationell cancerstrategi. Anledningen till beslutet om en nationell cancerstrategi är att cancerfrekvensen förväntas fördubblas till 2030. Det finns ett stort behov av tidig upptäckt för att cancerbehandlingar ska kunna lyckas i högre grad. Cancervårdens organisation behöver utvecklas. Cancervården måste kunna möta patienters informationsbehov. Jämlik vård behöver förbättras. Med en nationell cancerstrategi är det tänkt att man ska kunna åstadkomma långsiktiga lösningar.

Den nationella cancerstrategin har några huvudgrupperingar. Grupperingarna handlar om medborgarperspektivet som fokuserar samhällsperspektivet och frågan om kunskap till allmänheten, cancerprevention, forskning och vårdstyrning, medicinteknik, läkemedel, prioriteringar, patientens ställning, kompetensförsörjning i vården.

Detta avsnitt handlar som Professor Fredrik Nilssons insatser i termer av vårdorganisation kan det vara relevant att titta lite närmare på vissa stycken i den nationella cancerstrategin. Stycke 6.1.4 ”Cancervårdens organisation behöver utvecklas” anger att vårdorganisation behöver utvecklas mot centralisering och decentralisering. Cancervården står inför utmaningar i termer av kompetensförsörjning, att cancerdiagnostik blir mer förfinad, mer individbaserad behandling, ökat behov av rehabilitering och uppföljning, nya kunskaper tillkommer, forskning och klinisk verksamhet behöver komma närmare varandra, förbättrad nivåstrukturering. I stycke 6.1.6 ”Cancervården måste möta framtida patienters krav på information och kvalitet i omhändertagandet i nationella cancerstrategin” lägger man fram värderingen att vårdens organisation behöver stödja en samlad vårdprocess för patienten.

Regionala cancercentrum 

155472216628047200SamverkanPM11

En nationell cancerstrategi för framtiden (SOU 2009:11) är den politiska reform som ledde till bildandet av olika regionala cancercentrum som samlats genom hemsidan cancercentrum.se. Socialstyrelsens rapport ”Utbyggnad av regionala cancercentrum En samlad bedömning från fyra års uppföljning” från 2016 visar på många olika framgångsfaktorer. Man skriver om ökad patientcentrering och patientmedverkan, professionsdriven utveckling, etablerad kunskapsstyrning, förbättrad nationell samverkan, mer jämlik vård, hög kompetens inom RCC, fler kontaktsjuksköterskor i vården, fler patienter bedöms i multidisciplinära konferenser, fler individuella vårdplaner tas fram, webbportal med kliniska studier har tagits fram som underlättar för vården och patienter att hitta passande studier.

Standardiserade vårdförlopp (SVF) 

155472217330068188VarjeDagPM11

2015 lanserade Socialstyrelsen rapporten ”Standardiserade vårdförlopp i cancervården Lägesrapport 2015”. Socialstyrelsen tänkte sig att tanken med att införa standardiserade vårdförlopp (SVF) med kortare väntetider och förbättrad information till patienter borde leda till förbättrad patientnöjdhet. SVF ska i första hand korta ner tiden från tanken om välgrundad misstanke om cancer till att den första behandlingen sätts in. SVF syftar till snabb utredning utan medicinskt motiverad väntetid. SVF är inspirerat av den danska sjukvårdens pakkeforløben som syftar på att instifta tidsramar för hur vården ska handlägga patienter med misstanke om cancer. Bakgrunden till införandet av pakkeforløben var för att Danmark tidigare hade de sämsta överlevnadssiffrorna i Europa för cancerpatienter. Danska cancerpatienter misstrodde vården. Patienter med cancer i Danmark och England har idag den bästa överlevnaden i jämförelse med andra västerländska länder pga. att man i dessa länder infört tidsramar och förutbestämda förlopp för cancerpatienter.

Satsningen med SVF instiftades en första gång för 2015 – 2018 där regeringen satsade 500 miljoner kronor. Den 26 januari 2015 offentliggjordes överenskommelsen mellan regeringen och SKL ”Varje dag räknas – en nationell satsning för kortare väntetider i cancervården”. De första fem pilotdiagnoserna för SVF togs fram hösten 2014. De fem första SVF diagnoserna var: akut leukemi, huvud/halscancer, matstrupe/magsäckscancer, prostatacancer, urinblåse/urinrörscancer. Cancerfonden har beräknat de fem mest vanligaste cancerformerna i denna ordning: prostatacancer, bröstcancer, hudcancer, tjocktarmscancer och lungcancer. Cancer upptäcks oftast utifrån tre alternativ i vården: screening, symtombeskrivningar eller när patienter utreds för andra medicinska orsaker.

Alarmsymtom om cancerrisk 

Cancercentrum som organisation vänder sig i första hand till vårdens organisationer. Det i sig leder till problem med att nå ut till allmänheten om alarmsymtom om cancer. Socialstyrelsen skrev i sin rapport ”Standardiserade vårdförlopp i cancervården Lägesrapport 2015” att de flesta patienter med alarmsymtom inte har cancer. I Sverige saknas information om hur många patienter med alarmsymtom som utreds för cancer. Andra nordiska studier har visat att i Danmark uppvisar 13 – 15 % av befolkningen alarmsymtom och i Norge är motsvarande siffra 12 %.

Cancercentrum förklarar på sin hemsida att de flesta patienter som diagnosticeras med någon cancersjukdom oftast söker utifrån de vanligaste alarmsymtomen. Den låga kännedomen om alarmsymtom om risken för cancersjukdom leder till att bara tre av fyra patienter söker vård. Oftast väntar man upp till minst en månad innan man kontaktar vården. För den som går in på Cancercentrums hemsida om alarmsymtom går det även att hitta manualer om vad de olika alarmsymtomen antyder om vilken/a cancerform/er som kan fokuseras.

Cancercentrums hemsida ger en lista av några av de mest välkända cancer alarmsymtomen:

  • Anemi
  • Blodig upphostning (hemoptys)
  • Knuta i bröstet
  • Knöl i prostatan (upptäcks vid prostatapalpatation, ofta efter PSA-prov)
  • Postmenopausal gynblödning
  • Sväljsvårigheter (dysfagi)
  • Synligt blod i avföringen
  • Synligt blod i urinen

För den som googlar ”alarmsymtom cancer” når man cancercentrums hemsida och snabbt en artikel från Vetenskap & Hälsa om varningsflaggor för cancer – de 8 vanligaste alarmsymtomen. Informationen genom Vetenskap & Hälsa är samstämmig med informationen från cancercentrum.se. Vetenskap & Hälsa ger även utförliga beskrivningar till varje alarmsymtom och vilken cancer det kan handla om. Googlingen ”alarmsymtom cancer” ger mest träffar utifrån officiella vårdorganisationer eller ser ut som information från vårdprofessionen till andra inom vården. Sveriges Radio P4 Västernorrland hade ett inslag 2017 om cancerns alarmsymtom och man ger lite annan information om alarmsymtom: knölar på kroppen, förändrade avföringsvanor, blödning utan känd orsak, födelsemärke som förändras, sår som inte läker, hosta utan att man är förkyld, nattliga svettningar som inte beror på klimakteriet.

2017 publicerar regeringen, ”Långsiktig inriktning för det nationella arbetet med cancervården”, att information om alarmsymtom om cancer behöver göras lätt tillgängliga. Hittills har jag inte kunnat få fram information som specifikt vänder sig till allmänheten i första hand från officiellt håll. När jag söker information på Internet får jag ingen träff utifrån 1177 och alarmsymtom… om jag däremot skriver in sökordet alarmsymtom på 1177.se får jag 1 träff som beskriver allmänna symtom som kan tyda på cancer men det står inte explicit vilka av symtomen som syftar på alarmsymtom. Om man har några av symtomen som anges uppmanas man ta kontakt med en vårdcentral direkt.

2018 publicerade Dagens Samhälle, ”Primärvården avgörande för bättre cancervård” av läkaren Marcela Ewing som skrivit en avhandling, ”Identification and early detection of cancer patients in primary care” (2018) om hur förutsättningarna för tidig upptäckt av cancer i primärvården kan förbättras. Avhandlingen visade bl.a. att 87 % av cancerpatienterna sökt i primärvården minst ett år innan de fick korrekt cancerdiagnos, patienterna söker läkare fyra eller fler gånger, det finns sätt att urskilja patienter med cancersymtom, allmänläkare behöver se upprepat vårdsökande som ett varningstecken, problemet med tidig upptäckt i primärvården är att cancer är ovanligt på den vårdnivån.

”Våra kunskaper om hur cancersymtom yttrar sig kommer till stor del från patienter som vårdats i slutenvården. Hur dessa symtom yttrade sig då när patienten i ett tidigare skede sökte vård är inte tydligt utforskat.” (Marcela Ewing, RCC Väst)

Marcela Ewing skriver om alarmsymtom i sin avhandling. Det beräknas att 50 % av de patienter som får cancerdiagnos har presenterat typiska alarmsymtom. Om en patient kan kommunicera alarmsymtom i ett tidigt skede är det en förutsättning för tidig upptäckt av cancer. Mer vanligt förekommande är att patienter uttrycker mer generaliserbara symtom eller icke-specifika cancersymtom. Olika cancerformer har antingen ett smalt spektrum av symtom eller har ett brett panorama av symtom. De senare är svårare att identifiera som cancer.

Den 27 mars 2019 skrev Dagens Medicin om Marcela Ewing där man angav att allmänläkare behöver bli bättre på att fokusera kombinationer av symtom och förändrat sökmönster i vården. Jag prenumererar inte på Dagens Medicin och kan därför inte läsa hela artikeln. Ett twittersvar från @EiramRu på Dagens Medicins tweet om sökbeteende avslöjar en av de stora utmaningarna många patienter står inför gällande vårdkultur: ”Med allvarliga och besvärande symtom blir man, som medelålders kvinna, snarare utslängd från vårdcentralen med en psykdiagnos och ett recept på SSRI. Läkarna är antagligen rädda för att få klagomål från specialisterna i fall de remitterar i onödan”.

Problemet med att förstå hur patienter uttrycker sig om tidiga symtom på cancer handlar även om att det inte finns något redskap eller någon utvärdering som samlar in den formen av patientdata. Det finns idag inget övergripande redskap som verkar för patientens röst om sin symtomutveckling på strukturell nivå i vården – innan korrekt diagnos/diagnoser ställs – eller vad som sker utifrån samsjuklighet och biverkningar. Ett möjligt redskap behöver kombinera både grafiska, visuella och auditiva intryck som sedan ska kunna analyseras utifrån olika parametrar (kultur, lingvistik, hälsolitteraticitet, genus, ålder, samsjuklighet). Ett möjligt redskap behöver skapas utifrån användardesign i första hand som sedan kan kombineras in gentemot skolmedicinskt tänkande. Det är för vanskligt om man erbjuder patienter ett redskap som vårdpersonal valt att designa utan patientmedverkan. Journalanteckningar kan vara vanskligt för det är inte säkert att läkare verkligen skriver det patienter försökt förmedla eller att de tänker på att en patient faktiskt söker för samma problem om och om igen. Forum för Healthpolicy har publicerat på sitt bloggforum om lungcancerpatienter som rapporterat in symtomutveckling i och med cellgiftsbehandling att dessa patienter kunnat överleva sju månader längre än patienter som inte kunnat rapportera in sina symtom direkt till sjukvården. Förutsättningen för längre överlevnad bygger på att vårdpersonalen agerar utifrån patientens symtomrapportering. En sådan tjänst kan göras generell genom nätjournalen.

Medvetenheten om kommunikationsproblem och hur patienter rör sig i vården inför att få korrekt diagnos och behandling har studerats mer i detalj i USA. 2013 delade den amerikanske läkaren Dr. Joshua Kosowsky på Twitter att feldiagnosticering inte har något med tester att göra utan att allt händer på kommunikationen mellan patient och vårdpersonal. Dr. Joshua Kosowsky länkade en artikel från MedPageToday “Errors Traced to Initial Patient Visit” (2013) med forskningsunderlag från JAMA Internal Medicine. 80 % av all feldiagnosticering i vården handlar om kommunikationsproblem. Mer än 40 % av alla medicinska fel utgår från upprepade samarbetsproblem mellan patienter och läkare. De flesta primärvårdsbesök slutar med spontana sjukhusinläggningar eller att patienter inom 14 dagar uppsöker akuten. I 85,6 % av fallen träffade patienter nya läkare för varje vårdbesök. 51,6 % av feldiagnosticering upptäcktes för att de inledande symtomen vidareutvecklats. I 22,6 % av fallen upptäcktes feldiagnosticering tack vare ytterligare nya symtomyttringar. 64,7 % av feldiagnosticeringar skedde i primärvården.

Hur ser information om alarmsymtom ut genom svenska cancerpatientföreningar?

Vet man i egenskap av att vara vem som helst i allmänheten att använda begreppet alarmsymtom för cancer? Begreppsbildningen alarmsymtom kan förstås som vårdpolitik. Patientföreningar borde ha intresse av att informera om alarmsymtom i samröre med allmän information om cancer och hur man kan underlätta för människor att söka vård vid misstanke om cancer. Jag har testat 19 svenska patientorganisationers hemsidor utifrån listan på Cancerfonden inklusive hemsidan för Nätverket mot cancer. Av dessa 19 hemsidor saknar 6 sökfunktion på sin hemsida och en av patientföreningarnas hemsida gick inte att komma in på. Jag tog mig för att se om patientföreningarna twittrat eller nämnt ordet alarmsymtom genom Twitter. 6 av de svenska cancerföreningarna har Twitterkonton och inte en enda svensk cancerorganisation har använt ordet alarmsymtom på Twitter. Bara en av cancerföreningarnas hemsidor ledde till en träff utifrån sökordet alarmsymtom utan att träffen explicit handlade om alarmsymtom. Den enda träffen var information om ett seminarium där man kunde misstänka att fenomenet alarmsymtom förts på tal 2015 i och med att tanken funnits att det skulle skapas offentlig information (alarmsymtom gestalt) till allmänheten – som sedan inte blivit av.

Sociala medier: alarmsymtom, tidiga symtom eller tidig upptäckt?

155472229274159385AlarmgubbarPM11

En allmän sökning på Twitter utifrån alarmsymtom ger 5 träffar. De kommentarer som finns handlar om att beslutsstöd om alarmsymtom behöver förbättras, ett föredrag om alarmsymtom, att alarmsymtom inte hjälper när det inte fungerar i bokningen av patienten i alla led…

Att söka på ordet alarmsymtom i Facebook sökmotor ger inte en enda träff från någon patientförening. Det finns i dagsläget 8 delningar på Facebook som innehar ordet alarmsymtom. De nuvarande delningarna kommer från: RCC Syd, Regionalt Cancercentrum Norr, Turkiska kvinnoförbundet, Forum för patient och närståendeföreträdare (cancer), Region Blekinge, Vetenskap & Hälsa och Region Skåne. Informationen som delas handlar om vad alarmsymtom är och begreppen tidiga symtom och tidig upptäck används också. Region Blekinge har den mest kommunikativa strategin just nu där man applicerat stiliserade bilder om alarmsymtom som för tankarna till varningsskyltar eller symbolen för kvinnlig eller manlig toalett. Problem som uppstår är att när en patient självremitterade sig till gynmottagning om tidiga symtom sade man åt henne att kontakta sin vårdcentral för en remiss till specialist inom gynekologi (Olika regioner har kommit olika långt i frågan om fri vårdsökning). Trots att patienten fick snabb hantering kommunicerade inte vårdpersonal information om SVF. Vetenskap & Hälsa använder metaforen varningsflaggor.

Alarmsymtom om patienter i vården handlar inte bara om alarmsymtom inför diagnos. Alarmsymtom tillhör hela behandlingsprocessen, eftervård och egenvård.

Hälsoproblem är ett informationsproblem. I antologin Health Risk Communication av Marijke Lemal m.fl. (2013) diskuteras olika förutsättningar för riskkommunikation om hälsa. Man kritiserar att hälsorisker alltid framförs utifrån baktanken om rädsla. Rädslomodellen är en av modernismens aukto­ritära metoder. I dagens sociala medier landskap råder ett starkt medvetande mot auktoritära tillvägagångssätt. Riskkommunikation behöver nya sätt att kom­mu­ni­­cera med allmänheten utifrån individuella, sociala och kulturella olikheter. Hälsorisker förmedlas bäst utifrån berättelsestrategier där andra berättar om sig själva. Det underlättar att göra informationen meningsfull för mottagaren. Statistik kan vara en strategisk kommunikationsstrategi. Dock finns den förutfattade meningen att kvinnor föredrar berättelser och att män hellre vill se siffror. Det finns en diskussion om hur man kan förhålla sig utifrån kognitiva och känslomässiga kommunikationsstrategier för att nå fram och tanken om någon form av självaffirmation om hälsoriskkommunikation lyfts fram som mest framgångsrik för de som verkligen är i riskzonen. En självaffirmerande hälsoriskkommunikation kan få negativa resultat utifrån de som inte alls befinner sig i riskzonen för det som kommuniceras. Man behöver hitta sätt som underlättar för allmänheten att agera rätt utifrån både positiva och negativa upplysningar utifrån den egna erfarenheten vilket visar hur svårt hälsoriskkommunikation kan vara.

2019-04-07 publicerar Dagens Samhälle en debattartikel, ”Med tarmcancerscreening kan vi rädda liv”, av Margareta Röstlund, nuvarande ordförande för Mag- och tarmförbundet som bl.a. visar komplexiteten inför att kommunicera behovet av tarmscreening till befolkningen för tidig upptäckt. Befolkningen måste först vilja utföra testet, personer ur socioekonomiskt svaga grupper avstår oftare screening, många med demenssjukdomar kommer att ha svårt att utföra testet. Mag- och tarmförbundet beräknar att 1/3 av alla tarmcancerpatienter avlider i tarmcancer pga. för sen upptäckt. EU föreslår tarmscreening för personer i åldern 50 – 74 år. Den svenska Socialstyrelsen gjorde en bedömning för årsintervallet 60 – 74 år.

Halvvägs med SVF 2018 

En forskningsartikel, ”The national program on standardized cancer care pathways in Sweden: Observations and findings half way through”, om standardiserade vårdförlopp (SVF) där Professor Fredrik Nilsson medverkat visar hur SVF uppfattas av vårdpersonal. Studien är avsedd att fånga tendenser utifrån att man kommit halvvägs med SVF. Vad har fungerat och vilka utmaningar återstår?

De preliminära resultaten visar att vårdtiden kortats ner för de fem första SVF diagnoserna. Det är för tidigt att kunna säga något om långtidseffekterna av SVF. Generellt sett finns förhoppningen att SVF kommer leda till förbättrad samordning.

Halvvägs in i satsningen har 30 cancerformer implementerade i SVF. Totalt har 17,346 patienter omfattats de första femton månaderna. 5, 137 cancerpatienter har påbörjat sin första behandling. Det föreligger stora skillnader mellan de olika diagnosformerna, mellan 16 – 82 % skillnad. Generellt sett är både patienter och läkare nöjda med att SVF gör cancerförloppen tydligare.

En undersökning gentemot allmänläkare utifrån SVF visar att implementering går olika till utifrån olika arbetsplatser. Digitalremiss är inte generellt införlivat.

  • 61 % av allmänläkare anser att det är mycket enkelt att förklara SVF för patienter.
  • 71 % av allmänläkarna anser att SVF ger patienter en känsla av trygghet.

Läkare vill hålla fast vid att ge muntlig information om SVF för att de anser att skriftlig information kan övertolkas. Det är en klassisk paternalistisk hållning från läkares och visar att läkare inte inser patientperspektivet. Skriftlig information är ur ett patientperspektiv ett högre mått på patientsäkerhet ur kognitiv synpunkt. Vi minns information bättre som vi kan se än om vi bara hör den. Läsning inbegriper både att se och att avkoda. Alberto Manguel visar i sin bok En historia om läsning utifrån neurolingvistisk forskning från medicinska fakulteten vid Washington University att läsning innebär att fler delar av hjärnan aktiveras än om man bara hör något uttalas. Uttalade ord aktiverar bara en del av hjärnan.

En av de stora utmaningarna är kompetensförsörjning. Det saknas kompetens inom: radiologi, patologi, urologi och specialist cancersjuksköterskor. Ytterligare risker är cancerdiagnostik eftersom det saknas cancerspecialister.

Ett problem med SVF är att allmänläkare för sällan träffar cancerpatienter och har därför för lite erfarenhet inför välgrundad misstanke om cancer. Ytterligare komplikation är multisjuka patienter och patienter med ko morbiditet. Dessa patienter kan ha svårt att passa in i SVF förlopp.

Organisatoriskt ter sig SVF lättare att förstå för vårdpersonal som träffar patienter än för personer i vårdens ledarskap.

SVF ifrågasätts eftersom det kan leda till undanträngning av andra prioriterade patientgrupper.

Kommer patientprocessorienterad cancervård bli verklighet? 

Januari 2018 publicerade RCC Stockholm Gotland uppgifter utifrån en patientenkät, ”Alla patienter med cancer får inte tillräckligt stöd”, som studerat olika patienträttighetsperspektiv. Patientens rätt till information är ett uttalat politiskt mål. Bara 53 % av patienterna hade fått tillgång till en kontaktsjuksköterska (KKS). Bara 43 % hade fått en skriftlig individuell vårdplan (MVP). Bara 8 % av patienterna hade fått information om rätten till förnyad medicinsk bedömning (second opinion). Enkäten visade att bara 29 % av cancerpatienterna fått den skriftliga information som ska delas ut vid misstanke om cancer när en patient ingår i SVF. Jag vet att jag under 2015/2016 sett blanketter som skulle delas ut till patienter om vad SVF är och att man på samma blankett då tillhandhöll information om relevant cancerpatientförening till patienter. På den tiden var det första gången jag kunnat lägga märke till att man ens tänkt utifrån individualiserad patientinformation utifrån ett patientperspektiv. Kontaktvägar och information om relevant patientförening kan vara avgörande för ett lyckat cancersammanhang.

Hur många patienter får tillgång till broschyr om SVF av vårdpersonal? I dagarna har en väninna till mig utretts för misstanke om bröstcancer. Jag passade på att fråga henne om hon informerats om SVF eller fått någon broschyr eller någon information över huvud taget. Allt har skett i total tystnad. Ingen har uttalat begreppet SVF. Jag har skickat henne Region Skånes länk med SVF broschyren, studien om SVF där Fredrik Nilsson ingår (mindre än en tredje del av remitterade patienterna har cancer), jag har även skickat henne wikidoc.org läkarinformation, ”Breast cancer differential diagnosis”, där man skriver om vad olika bröstcancerföreteelser innebär. När man utreder bröstcancer är det många saker som inte är bröstcancer. Den paternalistiska tystnadskulturen läkare skapat är ohälsosam. Tystnadskultur på det här sättet är ett sätt att fördumma och osynliggöra den andre, dvs. patienten. Dr. Joshua Kosowsky har också tweetat ut en artikel om att läkare behöver bli bättre på att prata med sina patienter, ”The Talking Cure for Health Care”.

När jag nu under 2019 söker på patientinformation på RCC Samverkan hemsida har man en ny generell broschyr som inte ger patienträttighetsinformation (individanpassad information om relevant patientorganisation). Den nya broschyren handlar bara om varför man ska utredas inom SVF. Jag har ringt runt inom Cancercentrum. En förklaring till att den generella broschyren ändrats är för att de olika regionerna vill anpassa hur patientinformation ser ut. Jag gjorde två stickprov utifrån två regioner om den nya generella broschyren och den ser precis ut som den nya. Genom Region Skåne går det att få fram patientbroschyren genom vardgivare.skane sidan. Region Norrbotten har broschyren som pdf inom sitt eget intranät så jag kan bara utgå från vad man berättat. Cancercentrum har förtydligat att det i dagsläget bara är 20 verksamheter i Sverige som har en digital Min Vårdplan (e-MVP) och att olika verksamheter väljer ut olika informationsinnehåll till patienter. Information om relevant patientorganisation har börjat integreras i e-MVP. Det reser frågan om jämlik hälsa – jämlik information, en förvaltning för patientinformation, nationella patienträttigheter, att fler patienter har anställning inom offentlig förvaltning på lokal, regional och riksnivå.

På Cancercentrum sida om patientföreningar finns en broschyr ”Livet däremellan” som handlar om hur man kan stötta patienter och där just kontakten för patienter och anhöriga med personer i liknande situation är extremt viktig. Patientföreningarna utifrån broschyren ”Livet däremellan” ber till och med Cancercentrum att det ska finnas nationella och fasta strukturer om kontakter med andra patienter där man även vill se forskning om det för att visa hur det kan underlätta.

Det mest motstridiga med att man ändrat SVF broschyren till cancerpatienter är att Cancercentrum har en sida om nationella patientföreningar där alla cancerorganisationer listas inklusive Cancerrehabfonden, Nära cancer, Cancerkompisar, Randiga Huset och GIST Sverige som är en Facebook grupp. Hur många i allmänheten tar sig in på Cancercentrums hemsida? Regionala Cancercentrum vänder sig till den regionala vården i första hand. Går vårdpersonal in och hämtar information till patienter?

Ingen får ta för givet att allmänheten eller nyblivna patienter känner till att patientföreningar för specifika diagnoser finns. Information om patientföreningar i vården saknas generellt sett. Det räcker inte att lägga upp information på en hemsida. Rätt information om relevant patientorganisation behöver delas ut till samtliga nydiagnostiserade patienter – inte bara cancerpatienter. Vad som egentligen behövs är en enhetlig plansch med alla patientföreningar i Sverige fördelade på diagnoser som finns i vården – primärvård, specialistvård, enskilda aktörer. En stor pedagogisk plansch som kan finnas i väntrum och/eller vårdpersonalens rum där de tar emot patienter. Syftet ska vara att vårdpersonal lätt ska hänvisa till informationen och uppmana patienter att hitta sin patientorganisation snabbare.

I stycke 6.1.6 i nationella cancerstrategin har skrivits in att cancerpatienter är kritiska mot bristen på information i vården. Information kan handla om många olika saker, information om behandlingar men även information som är hälsofrämjande. Jag vet inte hur många cancerpatienter eller anhöriga som konsulterar Cancercentrums hemsida men patientorganisationer torde vara ett av informationsalternativen ur patienträttighetsperspektiv.

Januari 2019 meddelar RCC Syd att en ny regional cancerplan ska tas fram. Hela patient processen ska genomlysas inför att ta fram en ny och mer relevant cancerplan som ska gälla fram till 2022. Invånare har bjudits in för att man ska diskutera hur framtidens cancervård ska utvecklas i framtiden. 2015 – 2018 har RCC Syd haft en cancerplan med överskriften ”Delar i en helhet”. Det har tillkommit ny form av information om patienter i vården på RCC Syd hemsida – egenvård som handlar om hur man kan stötta patienter i termer av hälsotänkande vid cancer.

Februari 2019 meddelade RCC Stockholm Gotland att de inbjudit till dialog om en ny cancerplan för 2020 – 2023.

”When we include ppl in our design process w/a range of abilities and disabilities, we discover solutions that benefit everyone.” (Doctor as Designer, @joyclee, Twitter)

Februari 2019 meddelar RCC Stockholm Gotland att den elektroniska vårdplanen (e-MVP) underlättar för patienter i kontakten med vården. Den digitala vårdplanen är interaktiv och patienter kan skriva in frågor till vårdpersonal genom e-MVP. Den digitala vårdplanen är enklare än pappersversionen för vårdpersonal när de ska komplettera uppgifter till patienter.

Det saknas idag incitament till patientprocessorienterad cancervård i Region Skåne. Experio Lab är ett samverkansprojekt mellan flera landsting och regioner. Idag finns 7 regioner med (Värmland, Sörmland, Västernorrland, Västra Götaland, Kalmar, Norrbotten, Stockholm). Svensk Industri Design (SVID) är ytterligare en svensk plats för designtänkande och sjukvård. Hashtaggen #designfbh (Design For Better Health) är en kanal att söka material utifrån i sociala medier.

Patienternas utvärdering av SVF 2017 – 2018 

På Cancercentrums hemsida har man samlat patientrapporterade erfarenhets mått (på engelska patient reported experience measures, PREM). PREM mätningar undersöker patienters tillfredsställelse med vården och vårdprocesser. SVF handlar om en mycket begränsad del av patientens erfarenhet. PREM mätning utifrån SVF handlar bara om utredning utifrån misstanke om cancer till den första behandlingen.

Cancercentrum delar 7 kriterier utifrån en PREM enkät som bestod av 33 frågor. De kriterier man valt att redovisa utgår från tankesätt om patientcentrering. Patientcentrering och patientfokus bygger på ett fragmentiserat och funktionsstyrd organisation. RCC redovisar uppgifter om: helhetsintryck, tillgänglighet, kontinuitet/koordinering, emotionellt stöd, bemötande/respekt, delaktighet och information/kunskap.

Det är mycket som inte redovisas men frågeformuläret är tillgängligt genom hemsidan. Tidsprocesser, hur lång tid det tog att söka vård presenteras inte och bakomliggande orsaker ställs inga frågor om. Patientresan som en process från egen misstanke om sjukdom till hur många olika vårdpersonal man träffar innan rätt diagnos och hur lång tid det tar och vilka resurser patient eller anhörig varit tvungna att sätta till för att komma rätt i vården finns inga frågor om. Det finns inte heller frågor om det finns speciella incitament för patienter att vara delaktiga på egna villkor.

Skillnaderna mellan 2017 och 2018 om SVF är inte särskilt stora. Det skiljer sig endast något enstaka poäng mellan de två åren som redovisas vid generella sammanfattningar.

  • Bemötande och respekt får högst poäng generellt sett med som högst 94 poäng av patienter med cancer.
  • Delaktighet får lägst betyg och ligger på ett generellt plan på 57–58 poäng utifrån Cancercentrums mätskala. Delaktighet med eller utan cancerdiagnos skiljer sig från 70 poäng som högst för patienter med cancer till 46 poäng för patienter utan cancerdiagnos.
  • Emotionellt stöd är det som patienter erfar fungerar sämst. Generellt får RCC 63 poäng, som högst får patienter med cancer högst emotionellt stöd på 71 poäng och de som fått misstanke om cancer men utan cancerdiagnos får som lägst 46 poäng.
  • Tillgänglighet får generellt sett 85 poäng.
  • Information/kunskap får 82 poäng generellt men vad denna information och kunskap handlar om beskrivs inte. Vad har patienter för möjligheter om jämförelser av olika former av information?
  • Kontinuitet ges 85 poäng generellt sett för 2017 och 2018.
  • Helhetsintryck får en poäng bättre för 2018 med 87 poäng generellt sett jämfört med 2017 som fick 86 poäng.

Cancerfondsrapporten 2019

Cancerfondens rapport för 2019 redovisar skilda regionala aspekter som svensk cancervård och visar även i vissa fall på tidsaspekter. Med tanke på att SVF satsningen från 2015 heter ”Varje dag räknas” är det egentligen förunderligt att man med de första PREM mätningarna vare sig efterfrågar eller redovisar tidsaspekter (rättelse: på cancercentrums hemsida finns information om väntetider för cancerdiagnoser, t. ex. Väntetid SVF Bröstcancer – där man finner interaktiva rapporter. Information om väntetider behöver tolkas med försiktighet). Cancerfonden har delat upp sin nationella överblick utifrån sex olika sjukvårdsregioner: Uppsala/Örebro, Södra Sjukvårdsregionen, Norra Sjukvårdsregionen, Sydöstra Sjukvårdsregionen, Stockholm/Gotland, Västra Sjukvårdsregionen. Cancerfondens rapport för 2019 fokuserar 4 cancertyper: prostatacancer, bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer och lungcancer. Kvalitetsindikationer varierar för de olika cancerdiagnoserna. Jag redovisar här övergripande uppgifter. För den som vill veta om skillnaderna för de olika cancerdiagnoserna kan man gå till de olika rapporterna utifrån de olika regionerna och cancertyperna som finns längst ner på Cancerfondens sida där Cancerfondsrapporten 2019 finns.

Var i Sverige får man snabbast, senast, bäst eller sämst eller cancervård utifrån de fyra cancerdiagnoserna Cancerfondens rapport 2019 fokuserat?

  • Prostatacancer: Region Skåne har 3 månader längre väntetider än det uppsatta målet. Uppsala når tre av de 6 uppsatta målen. I Norra Sjukvårdsregionen har sämst tillgång. Sydöstra bäst på kurativ prostatavård, Stockholm har väntetider som riksgenomsnittet (134 dagar), Gotland når tidsmålen, Västra Sjukvårdsregionen har 2 månaders längre väntetider än övriga landet.
  • Bröstcancer: Region Skåne ligger både i topp och bottennoteras. Uppsala har högst överlevnad för bröstcancerpatienter (89 %). Norra Sjukvårdsregionen får både topp och bottennoteringar. Sydöstra har långa väntetider, Stockholm har längst väntetider för bröstcancer. Gotland uppnår 4 av 6 indikationer. Västra sjukvårdsdistriktet uppnår 1 – 3 av de 6 indikationerna.
  • Tjock- och ändtarmscancer: Region Skåne ligger en bra bit efter medianväntetid på 28 dagar. I Uppsala/Örebro är väntetiden dubbelt så lång som de uppsatta målen. Norra Sjukvårdsdistriktet – genomgående bra men 2 av regionerna i norr har den lägsta överlevnaden i tjock- och ändtarmscancer. Sydöstra har de längsta väntetiderna. Stockholm/Gotland uppvisar den högsta % om 5-årsöverlevnad. Västra sjukvårdsregionen uppnår bara 1 av indikationerna, överlevnaden är under genomsnittet.
  • Lungcancer: Region Skåne har svårt att uppnå målen för kvalitetsindikationer. Uppsala/Örebro uppnår fler mål om remiss och behandling. Norra sjukvårdsdistriktet bedöms som både bra och dåligt. Sydöstra har varierande utslag. Stockholm/Gotland är snabbast i Sverige. Västra omväxlande högt och lågt men Västra Götaland är näst högst i landet (92 %).

Cancerpatienter och komplexitetskultur

155472251489755925KomplexitetPM11

Generella enkäter och patientrapporteradeerfarenhetsmått (PREM på svenska) kan få verkligheten att se ut på ett visst sätt. Verkligheten i sig för cancerpatienter är ofta mycket mer än den standardiserade bilden. Härnäst följer några exempel för att visa på hur svårt det är idag att skapa en patientprocessorienterad cancervård på grund av vansinniga kulturmönster, begränsningar i hälsopolicy och avsaknad av patientmakt.

Patienter med psykiatriska diagnoser negligeras utifrån deras somatiska medicinska problem. Patienter med psykiatriska diagnoser löper högre risk att dö i cancer än patienter utan psykiatriska diagnoser. Om en vårdgivare inte känner till psykiatrisk diagnos även om patienten har psykiatriskt diagnos är det lättare att erhålla korrekt somatisk diagnos. En studie från Centrum för primärvårdsforskning vid Region Skåne/Lunds Universitet har visat att kvinnor med schizofreni har en 1,7 gånger högre risk att dö i cancer än män som hade 1,4 gånger så hög risk att dö i cancer. Personer med schizofreni söker vård oftare än personer utan den diagnosen och de blev oftast inte diagnosticerade med kranskärlsjukdom eller cancer. Endast 26,3 % av de män som dog i kranskärlsjukdom hade fått en diagnos innan de avled i kranskärlsjukdom jämfört med 43,7 % av de män som inte hade schizofreni. Detta kulturmönster mot personer med psykisk ohälsa är ett av de allvarligaste problemen i vårdkulturen, förutom det generella genusförtrycket.

Ett annat exempel kan handla om multisjuka patienter som har cancer och där vården bara bestämmer sig för att hjälpa patienten mot cancer men inte de andra kanske 4 – 5 diagnoser multisjuka kan ha samtidigt.

En gång i tiden intervjuade jag en cancerpatient som har bakgrund som sjuksköterska. Enligt denne cancerpatient hade han fått bra cancervård för att han visste hur han skulle bete sig i vården för att han kan vårdkulturen inifrån.

En kvinna med bröstcancer i svensk cancervård får inte rätt information av behandlande läkare. Läkare meddelar inte riskerna med sekundär cancer utifrån den vård som ges inom den standardiserade vården. Läkare väljer hellre att kalla sekundär cancer för cancer som är kopplad till den tidigare cancern. Det är inte heller enkelt att förmå cancerläkare att samarbeta med cancerpatienter utifrån fördelarna med integrativ vård.

En väninnas mor hade fått diagnosen bröstcancer och åkt till Schweiz (i Schweiz ingår integrativ vård i den schweiziska grundlagen sedan en folkomröstning 2009) och ville integrera utifrån likartad integrativ vård som sker utomlands (modern ville undvika kemoterapi). När väninnas mor med bröstcancer anmälde sig i svensk cancervård vägrade man i det skedet att låta henne få bröstcanceroperation för att hon inte velat ha den standardiserade vården som erbjuds… hon fick dock operation i ett senare skede.

En man med bröstcancer valde att bara ta emot kirurgi. Avstod alla andra skolmedicinska behandlingsformer till förmån för levande föda som behandlingsstrategi. Han var den enda i sin patientgrupp som överlevde och lever än idag. För några år sedan var jag omvärldsgranskare i patientfrågor om just cancerpatienter på RCC Syd. På den tiden försökte jag få veta mer utifrån ett av de retreats i Sverige som erbjuder levande föda som rehabilitering för cancerpatienter. De hade tänkt bedriva forskning och hade fått forskningsmedel. De valde att tysta ner sig själva och man kan bara undra vad det är för hot de utsatts för när de i efterhand inte ens förmår berätta.

I Facebook grupper om hälsofrihet finns också att läsa patientberättelser utifrån patienter som befriat sig från cancer som upptäckts i vården. Cancerpatienter befriar sig från cancer utifrån icke-skolmedicinsk behandling (funktionsmedicin) – med hjälp av kostförändringar, kollodialt silver, kosttillskott. I ett av exemplen försökte vården till och med påtvinga cancerpatienten operation som skulle ge men för livet som patienten medvetet inte ville vara med om. Man skickade till och med en remiss för kirurgi som patienten avbeställde. Denna patient som skriver öppet om din erfarenhet på Facebook förmedlar även att bara för att han inte velat ha den standardiserade vården så nekas han uppföljning och har fått söka sig till hemsjukvården. Patienten är idag cancerfri. När han granskat sin journal ser han flera lögner och missförstånd i journalen och att man titulerar hans allmäntillstånd som ”filosofiskt lagd” för att han använde hälsofrihetsmetod att bli kvitt cancern. Trots att sjukvården har konstaterat cancer och kunnat lägga märke till att cancern dragit tillbaka tillskriver man sedan i journalen i efterhand att denna patient plötsligt inte har haft cancer. ”Ja, om man blir frisk med någon ”icke farmakologisk metod så blir man en ren förolämpning mot läkaren. Jag får hela tiden rapporter om att läkarna vägrar ta hand som patienter, om de inte bara rättar sig efter deras påbud! Ett klart brott mot patientsäkerhetslagen!”. Du hittar länk till Sven Erik Nordins blogg i referenslistan med inriktning hälsofrihet där han visar hur han blev cancerfri och undkommit ett handikappande kirurgiskt ingrepp.

2019-03-28 offentliggjordes den stora Kjell Asplund utredningen om komplementär vård; SOU 2019:15. Utredningen har överskriften: ”säkerhet, kunskap, dialog”. Ett av förslagen i utredningen handlar om att vårdpersonal behöver mer kunskap om komplementära metoder…

”Unless we put medical freedom into the Constitution the time will come when medicine will organize itself into an undercover dictatorship. To restrict the art of healing to doctors and deny equal privileges to others will constitute the Bastille of medical science.” (Benjamin Rush, 1746-1813) 

Den tyskspråkiga sidan orthoknowledge.eu har en artikel, ”Organiserad attack mot alternativ medicin skadar patienter” (original: ”Organisierte Attacke gegen dit Alternativmedizin schadet Patienten”) man kan läsa utifrån digitalöversättning. Artikeln bekräftar det Sven Erik Nordin uttryckt i en sluten Facebook grupp, dvs. cancerpatienter överges för att de vill använda skonsammare icke-skolmedicinska behandlingsformer som ger möjligheten att bli cancerfri. Media bedriver häxjakter på alternativ medicin. Artikeln kritiserar det faktum att media inte är bättre på att rapportera som farorna med skolmedicinsk cancerbehandling och bristen på evidens. The British Medical Journal (BMJ) har visat att bara 11 % av de medicinska cancerbehandlingarna har evidens. Uppemot 50 % av cancerpatienter dör inom en månad pga. skolmedicinska cancerbehandlingar – ingen förföljer det eller intressena bakom. Något som kan låta som en konspirationsteori nämns – man frågar sig hur det kan komma sig att cancer ökat i världen sedan den tidigare amerikanske presidenten Richard Nixon utropade ett krig mot cancer redan 1971. Det har satsats enorma forskningsbelopp sedan dess. Uppenbarligen föreligger ett strukturfel eftersom situationen snarare försämrats än förbättrats eftersom cancer ökat i världen. Artikeln avrundar med orden om behovet av att lära patienter mer om vad som är både bra eller dåligt med både skolmedicin och alternativa behandlingsformer.

Professor Fredrik Nilssons forskningsinriktningar

Lunds Universitets forskningsportal har forskningsinformation utifrån Fredrik Nilsson från och med 2002 till och med idag. En överblick visar på ett panorama av material utifrån komplexitetsforskning, innovationsprocesser, förpackningsdesign, hållbarhet, vårdnavigering, standardiserade vårdförlopp (SVF i cancervård), logistik i olika verksamhetsformer, transport, lärandeorganisation, att använda lärande journaler, projekt baserat lärande, motivation, gränssnitt.

Vägledning till mer välmående och nöjdare patienter

155472261036514724VagledningPM11

Professor Fredrik Nilsson har skrivit tre rapporter och gjort en Vinnova presentation som utgår från nya vetenskapliga synsätt som applicerats inom en tvärvetenskaplig regi inom Design vetenskaper vid Lunds Tekniska Högskola. De tre rapporterna är: ”Den komplexa vården” (2007), ”Vägen till patientprocessorienterad vård” (2008) och ”Patientprocessorienterad vård – vägen till mer välmående och nöjdare patienter” (2013). De här tre rapporterna och Vinnova presentationen 2013 om rapporten ”Patientprocessorienterad vård – vägen till mer välmående och nöjdare patienter” kan man se som ifrågasättande och olika utvecklingssteg inför ett bättre sätt att designa vård utifrån patienters behov istället för att vården ska styras utifrån vårdens funktioner.

Möjligheten att skapa en ny värdegrund för cancervården kommer vara avhängigt en helt ny design av hur vården fungerar. Det var några år sedan Professor Fredrik Nilsson började skriva rapporter om patientprocessorientering. Jag har i denna text kopplat ihop förutsättningar i rapporterna med möjligheten med nätjournalen som ett exempel.

Inom patientrörelsen finns företeelsen #dPatient och #Designpatient. Det kanadensiska patienttwitterkontot Patients 4 Change gjorde en Twitter enkät 2016 där det framkom att 95 % ansåg att patienter ska inkluderas i en ny design av sjukvården.

Designpatient syftar på vad Fredrik Nilssons vårdforskning handlar om. Designpatienter vill att vården ska utgå från var, varför, när och hur patienten befinner sig i vården. Vården behöver ges en helt ny design som är logisk utifrån ”patientresan”.

Kritiken som framförs om vårdorganisation handlar om felaktigheter utifrån ett positivistiskt tänkande – dvs. man ser till delar i en helhet som inte hänger ihop (mekanisk världsbild). Det behövs nya tankesätt inför att kunna tänka nytt och inför nytt lärande i vården. Fredrik Nilsson lutar sig mot komplexitetstänkande och kaosteori som kommer ur nya sätt att tänka inom naturvetenskap utifrån kemisten och fysikern och Nobelpristagaren Ilya Prigone (1917 – 2003).

I Professor Fredrik Nilsson’s avhandling, ”Adaptive Logistics – Using Complexity Theory to Facilitate Increased Effectiveness in Logistics” (2005) finns två referenser från Ilya Prigone. Syftet med att använda Prigone är att hitta nya sätt att tänka på. Tanken är att lämna det strikt uppdelade tänkande bakom sig till förmån för ett tänkande som leder till ett integrerat helhetstänkande och processorientering.

Utifrån nya sätt hur man kan tänka om logistik har Fredrik Nilsson två huvudpoänger som han använder när han vill designa om sjukvården: inre effektivitet som handlar om att göra saker sätt som behöver överges till förmån för att göra rätt saker (yttre effektivitet). Inre effektivitet (efficiency) kan ses som generell effektivitet som handlar om resurseffektivitet. Yttre effektivitet (effectiveness) handlar om att utföra aktiviteter som har mest värde för patienter och medarbetare. Vägen Fredrik Nilsson tar är att han lämnar två synsätt bakom sig: det funktionsorienterade och det processorienterade som syftar på efficiency. Fredrik Nilsson tar klivet in en helt ny domän med patientprocessorientering som syftar på effectiveness. Effectiveness är ner-i-från-och-upp perspektiv. Effectiveness kan förstås som frågeställningar som reses genom Tillitsdelegationen där patienters och medarbetares önskemål ska tas tillvara. Tillit kan behöva utvecklas till tillåt, en Tillåtsdelegation som går ett steg längre.

Ilya Prigones upptäckt sprängde ramarna på sin tid. Tänkandet Prigone frammanade går att applicera på olika områden. En tidigare litteraturvetare i Lund, Erland Lagerroth, applicerade Ilya Prigone där han visat hur man behöver lämna det mekaniska tänkandet om universum till fördel för ett kreativt och självorganiserande universum. Två boktips utifrån Erland Lagerroth, Världen och vetandet sjunger på nytt (1994) och Nya tankar, nya världar (1999). Det handlar om kaosteori och komplexitet och hur det finns en inneboende självorganiserande ordning i det som utifrån sett ter sig svårfångat eller kanske obegripligt. Det handlar om ett nytt sätt att förstå kunskap. Kunskap är inte ett fast fundament. Kunskap är ett system som kan vara självöverskridande.

Fredrik Nilsson använder sig av sina egna anteckningar som anhörig i svensk cancervård när han skapar förutsättningarna för ett förnyat sätt att se på hur patientprocessorienterad vård är mer fördelaktigt. Den kunskap han samlar i egna anteckningar kan liknas vid något som är självöverskridande när man jämför med den organisationsform man ställer dem gentemot. Patientresan var från tiden 2002 – 2006. Det är mycket som kör ihop sig utifrån Fredrik Nilssons berättelse i termer av koordinering av vårdinsatser och vårdinformation. Ett tydligt problem är meddelande om diagnos. Läkare förklarar att det tar tre veckor att få informationen men informationen finns redan efter fyra dagar på patologen. Vid ett tillfälle tar det ett helt år att koordinera kontakten mellan tandvården och onkologer. Informationshantering för förbättrad integration och klokare planering är ett av problemen. Frågan är hur mycket bättre det hade kunnat gå om nätjournal hade funnits på den tiden.

Problemet man står inför idag angående nätjournal är att det inte är helt integrerat i alla svenska regioner än. Patienter inte har jämlik tillgång till alla delar av journalen över hela landet. I olika regioner råder olika tidsprocesser på minst 2 veckor om tillgången till information i nätjournalen. Vissa regioner ger direkttillgång, det råder olikheter i olika regioner om patienter får tillgång till osignerat eller signerat journalmaterial. Region Uppsala började redan planera för nätjournal i 1997 och det första pilotprojektet genomfördes 2002. Region Uppsala ger patienter tillgång till flest delar av journalen och samtliga patienter inom Region Uppsala hade tillgång till nätjournal redan 2012. Man kan behöva påminnas om att de första förslagen för nätjournal ventilerades 2012 och att det senaste ramverket för nätjournal formulerats under hösten 2016. Man kan vända sig till Ineras hemsida för information. 2018 förtydligar Inera att 2 miljoner personer varje månad går in på sin nätjournal.

Nätjournalen är ett komplexitetskultur fenomen mellan patienter och vårdgivare. Man kan hitta akademiska arbeten om nätjournal som är ideologiskt väsensskilda. Uppsatsen ”Patientens tillgång till journalen” av Maria Mrsic (2015) förtydligar ett paternalistiskt förhållningssätt där vårdpersonal inte litar på att patienter kommer att förstå innehållet och att vårdpersonal inte vill ha för många frågor av patienter. Denna negativt inställda uppsats anger att det man kommit fram till inte skiljer sig från tidigare undersökningar. Uppsatsen ”Cancerpatienter och användning av journal via nätet” av Hanife Rexhepi (2015) visar istället att nätjournal hjälper patienter att få rätt besked tidigare, att de kan förbereda sig, leder till förbättrad patientdelaktighet, ökar tryggheten och att situationen blir mer kognitivt stabil för den patient som använder nätjournal. Patienter förstår kontentan generellt sett. Denna uppsats föreslår att det kan vara fördelaktigt om nätjournalen kan länkas in med övriga ehälsotjänster för att effektivisera tillgången till information.

Januari 2019 skrev Sydsvenskan att Skåne blir först med övergripande digitala vårdjournaler som ska kunna fungera över gränserna mellan privata och offentliga vårdaktörer. Ett nytt moderniserat och mer aktivt journalsystem väntas se dagens ljus i vården under 2020 och 2021. Det handlar om en ny form av realtids nätjournaler läkare även kan ha tillgång till genom läsplattor. Detta nya digitala journalsystem ska kunna samordna patientdata för att vården ska kunna agera preventivt, t.ex. varna för blodförgiftning (sepsis) eller om en patient riskerar att utveckla diabetes. Farhågan är fortfarande patientens integritet. När en patient ska begära en second opinion är det fördelaktigt om man bara utgår från symtombeskrivning. Frågan om patientsäkerhet blir en tvedräkt i sammanhanget. Hur bra eller dåligt hänger den nya nätjournalen ihop med GDPR och annan lagstiftning? Behöver man inte montera in en särskild del där patienten först ska ge sitt samtycke inom olika vårdprocesser eller vid specifika tillfällen? Fel och förlegad medicinsk information kan ställa till med oerhörda problem i termer av patientdelaktighet och patientsäkerhet. Hur kan man vara säker på att patientdata inte används på fel sätt är också en fråga som restes när Sveriges Radio i februari 2019 skrev om det nya övergripande journalsystemet. Har man ens frågat patienter eller patientorganisationer hur de själva vill att möjligheter till integritet ska designas? När jag ställde frågan genom Twitter med SR artikel fick jag svar av att det nog skett inom regionfullmäktige. När jag läser journalistiskt material ser det ändå ut som det finns mer att önska i frågan om patientens integritet. Ett ytterligare svar visar att de stora upphandlingarna bygger på utförliga behovsanalyser i dialog med vårdpersonal och patienter. Jag fick en länk till vårdgivarguiden med information om att speciella patient- och närståenderåd bildats för att stärka patientdelaktigheten med framtidens vårdmiljö som inte gick att öppna. Det tillkom även en tolkning om något som kan bli ett motsatspar: ”Kraven på integritetsskydd måste balanseras med patientsäkerhet”. Begreppet patientsäkerhet kommer att tolkas olika beroende på vem som använder det och vad det betyder i olika situationer.

En studie i Journal of General Medicine, ”Do Words Matter? Stigmatizing Language and the Transmission of Bias in the Medical Record” (2018), bekräftar att vårdpersonal använder metoder i sitt sätt att skriva journal som påverkar hur annan vårdpersonal kommer att uppfatta en patient. Kulturmönster utgår från att vårdpersonal tänker att journalen bara är ett arbetsredskap för vårdpersonal. Det leder till felaktig förskrivning av läkemedel och att vissa patientgrupper åsidosätts utifrån stereotyper som i sin tur leder till ojämlik hälsa. Vårdpersonal ser ofta ner på personer som inte uttrycker sig tydligt eller uppför sig på sätt som vårdpersonal anser att patienter ska göra och det påverkar även hur man kommer att skriva journal om patienten. Frågan om nätjournal är om just öppenheten kan leda till att den här formen av kulturmönster mattas av? Hur mycket har patientrörelsen att säga till om hur journalskrivande kan förbättras ur integritetssynpunkt?

Fredrik Nilsson presenterar några tankar utifrån boken., ”Through the patients eyes: Understanding and promoting patient-centered care, Jennifer Daley m.fl. (1993) i sitt Vinnova föredrag om patientperspektiv som kan förklara varför vårdpersonal inte lyckas skapa en öppen kultur i vården. Det kan vara bra att bli påmind om svaren med tanke på vården som helhetsprocess och att man idag ännu inte utvärderar patientens hela resa och att man sitter fast i ett positivistiskt tänkande där vården är olika etapper patienten måste övervinna. Tidigt i boken presenteras data utifrån patientenkät från The Picker Institute om utmaningar vården står inför.

  • 50 % meddelar att vårdpersonal inte kan hjälpa dem
  • 33 % av kirurgipatienter förtydligar att man inte får information om alarmsymtom efter ingrepp
  • 45 % av medicinpatienter får ingen information om alarmsymtom att vara uppmärksam på efter sjukhusvistelse
  • Mer än 30 % får inte rätt vård i tid
  • 30 % får inte svar på de frågor de ställer till vårdpersonal
  • 40 % sjukhuspatienter hade problem med patientdelaktighet

Fredrik Nilssons rapporter har skrivits utifrån policy Region Skåne tidigare haft, ”Skånsk Livskraft – vård och hälsa” när man på den tiden fokuserade fyra värdebegrepp: tillgänglighet, kontinuitet, helhet, trygghet. Man kan lägga märke till att Region Skåne vidareutvecklats utifrån vad patientcentrering (patienten som individ, samordning, emotionellt stöd, anhöriga och vänner ska stödjas, förenkla utskrivning, återskapa förtroende för vården) handlar om eftersom man i den senaste SVF mätningen mäter 7 olika kriterier där de tidigare kriterierna också ingår. Idag väljs dessa värdebegrepp i PREM mätning med tilläggen: emotionellt stöd, bemötande/respekt, delaktighet och information/kunskap. Tidsaspekter som är ett mer uttalat serviceperspektiv ingår inte i de första PREM mätningarna utifrån SVF. Att få till patientprocessorienterad vård har inte slagit igenom ännu men RCC Syd börjar närma sig ett nytt sätt att värdera cancervården. RCC Syd vill förstå hela patient processen inför att ta fram en ny cancerplan. Begreppsbildningen gör att man utifrån Fredrik Nilssons presentation kan förstå det som att man inte lämnat det positivistiska tänkandet bakom sig. Processorienterad cancervård handlar om flöden i verksamheten – inte patienten som utgångspunkt för vårddesign.

  • För att patientprocessorientering ska lyckas krävs helt ny policy utifrån en helt annan värdegrund.
  • Frågan man behöver ställa sig är vilka värdebegrepp som kan komma till användning när man utvärderar cancervården utifrån patientprocessorientering eftersom det handlar om ett nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att lära.
  • Behovet av nya tankemodeller behövs för att få till nya strukturer som leder till beteendeförändringar och bättre händelser. Utmaningen i vården handlar om att synliggöra bakomliggande (rotorsaker) till varför inte policy verkar fungera eller uppfattas som relevant.

Professor Fredrik Nilsson framför tanken om inlevelse i sin Vinnova presentation för att beslutsfattare ska förstå vad problemen och utmaningar handlar om. NHS Institute for Innovation and Improvement i England har utvecklat ett Experience Based Design approach (edb approach) toolkit mer fyra koncept utifrån ett helhetstänkande för vårdutveckling utifrån patienter och vårdpersonal:

  • Capture the experience
  • Understand the experience
  • Improve the experience
  • Measure the improvement

Avslutande reflektion med Twitterdialog

Frågan är hur mycket man kan associera designtänkande för vården och personcentrerad vård i praktiken. Nuvarande chef för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, Jean-Luc af Geijerstam, har uttalat i Life-time.se, flera av de behov och utmaningar som liknar det designtänkande och medskapandevård handlar om. Vården måste utgå från att se patienten som en medskapare av vård, vården måste bygga på ett helhetsperspektiv, behovet av individanpassad vård, ersättningssystem måste anpassas utifrån en förnyad vårdmodell, budgetmässiga hinder för smidigare vårdprocesser måste undanröjas, grundutbildning och vidareutbildning av vårdpersonal måste ske på ett nytt sätt, nuvarande produktionsperspektiv är ett hinder, patienter och brukare måste ingå i utvecklingsprocesser, ökad patientdelaktighet, förbättrad tillgänglighet, förbättrad samordning av vården, vården behöver bli bättre på patient/personcentrering. Kruxet med personcentrerad vård gentemot #dPatient rörelsen är att personcentrerad vård är skapat utifrån vårdvetenskaper – inte utifrån en egen patientvetenskap. Frågan om patientmakt behöver utgå från vårdutveckling ur patientperspektiv.

  • ”Forskningen visar att det absolut största hindret för sömlös vårdkedja och interprofessionella team är finansiella barriärer, både internt inom samma organisation och mellan sjukvårdshuvudmän. Det presenterades på #ICIC2019 konferensen i San Sebastian. Göran Larsson” (@Bokofil, Twitter)
  • ”Vad är det för forskning? Finansiering är ju väldigt olika i olika länder… så det kan ju betyda vad som helst och ingenting.” (@evalisakrabbe, Twitter)
  • ”Jag har jobbat som chef i en primärvårdsorganisation där den enda begränsningen var läkares/personalens kompetens att hantera patienternas problem.” @robertsvartholm, Twitter)

Denna text är del 11 i serien Patientmakt Revisited.

Läshänvisning 

”Ulrika Sandén vill se en samskapande innovationskultur i vården! Systemskifte, inkludering & holistisk organisation” läses med fördeltillsammans med ”Går det att humanisera den svenska cancervården med designtänkande?”

©Philippa Göranson, Lund, Sverige,  April, 2019

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Klicka på följande för att följa:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Referenser:

Beach, Mary Catherine, Goddu, Anna P., Haywood Jr, Carlton, Lanzkron, Sophie, O’Conor, Katie J., Peek, Monica E., Saha, Somnath, Saheed, Mustapha O., ”Do Words Matter? Stigmatizing Language and the Transmission of Bias in the Medical Record”, Journal of General Medicine, May, 2018

Björkqvist, Kent, ”Lång resa mot patientcentrerad vård”, Life-time.se, 2019-03-13

Björkqvist, Kent, ”Nationellt perspektiv för cancervården”, Life-time.se, 2019-03-15

Blodcancerförbundet, http://blodcancerforbundet.se, Twitter ID: @BCF_1982, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Brändström, Helena, Samordnare standardiserade vårdförlopp, Cancercentrum Stockholm Gotland, telefonsamtal, Mars, 2019

Bröstcancerförbundet, http://www.bröstcancerförbundet.se, Twitter ID: @brostcancer, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Cancercentrum, ”Nationella patientföreningar”, Mars, 2019

Cancercentrum, ”Alla patienter med cancer får inte tillräckligt stöd”, 2018-01-09

Cancercentrum, “Alarmsymtom som signalerar cancer”, gemensam information uppdaterad 2018-02-21

Cancercentrum, ”Vårdcentralens patienter ger kunskap som kan spara liv”, 2018-04-19

Cancercentrum, ”Väntetid SVF bröstcancer”, senast uppdaterad: 2018-11-24

Cancercentrum, ”Egenvård”, Mars, 2019

Cancercentrum, ”Patienternas upplevelser av standardiserade vårdförlopp (SVF)”, senast uppdaterad 2018-12-13

Cancercentrum, ”RCC Syd tar fram en ny regional cancerplan”, 2019-01-30

Cancercentrum, ”Elektronisk Min vårdplan underlättar med vården”, 2019-02-18

Cancercentrum, ”Allmänheten bjuds in till dialog om ny regional cancerplan”, 2019-02-28

Cancerfonden, ”De vanligaste cancersjukdomarna”, 2018-03-12

Cancerfonden, ”Cancerfondsrapporten 2019: Cancervård”, 2019

Carlsson, Christina, Davidson, Thomas, Nilsson, Fredrik, Schmidt, Ingrid, Thor, Johan, ”The national program on standardized cancer care pathways in Sweden: Observations and findings half way through”Health Policy, Vol. 122. No. 9, September, 2018

CarpaNet, www.carpanet.se, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Dagens Medicin, “Den här patientgruppen…”, @dagensmedicin, Twitter, 2019-03-27

Daley, Jennifer, Delbanco, Thomas L., Edgman-Levitan, Susan, Gerteis, Margaret (Ed.), Through the Patient’s Eyes: Understanding and Promoting Patient-Centered Care, Jossey-Bass, 1993

Degsell, Erik, ”Livet däremellan”Forum för Health Policy, 2018-08-17

Degsell, Eskil, Hamilton, Carl M., Liljelund, Karin, ”Livet däremellan 14 konkreta idéförslag från cancerpatienter och deras närstående på hur vi tillsammans kan skapa ännu bättre hälsa, sjukvård och omsorg”, Cancercentrum, Hjärntumör Föreningen, Lungcancer föreningen, Palema, December, 2018

Doctor as Designer, ”When we include ppl…”, @joyclee, Twitter, 2016-10-07

Eriksson, Karina, Region Norrbotten, telefonsamtal, Mars, 2019

Ewing, Marcela, ”Identification and early detection of cancer patients in primary care”, Department of Public Health and Community Medicine, Institute of Medicine, Sahlgrenska Academy at University of Gothenburg, 2018

Ewing, Marcela, ”Primärvården avgörande för bättre cancervård”Dagens Samhälle, 2018-09-21

Experio Lab, www.experiolab.com

Facebook, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Foundation OrthoKnowledge, Klicka på fliken Themen, ”Organisierte Attacke gegen dit Alternativmedizin schadet Patienten”https://www.orthoknowledge.eu, April, 2019

Friberg, Anna, Kjellerstedt, Klara, Nilbert, Mef, Samarai, Daniel, ”Varningsflaggor för cancer – de 8 vanligaste alarmsymtomen vid cancer”Vetenskap & Hälsa, 2015-08-25

Gabay, Ulla, ”Medicinskt kidnappad cancerpatient”Patientmakt, 2019-07-17

Google: alarmsymtom cancer, Mars, 2019

Gynsam, www.gynsam.se, Mars, 2019

Göranson, Philippa, ”Har man frågat…”, Twitter, @Bokofil, 2019-03-25

Göranson, Philippa, ”Forskningen visar…”, Twitter, @Bokofil, 2019-04-07

Haupt, Petra, “Nya digitala vårdsystem testar lagens gränser”, Sveriges Radio, 2019-02-04

Hägglund, Maria, Scandurra, Isabella, ”Patients’ Online Access to Electronic Health Records: Current Status and Experiences from the Implementation in Sweden”, International Medical Informatics Association (IMIA) and IOS Press, 2017

Hägglund, Maria, ”Electronic health records in Sweden – how we go from transparency to collaboration”, thebmjopinion, The British Medical Journal, 2017-06-23

ILCO, www.ilco.nu, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

www.inera.se”Ramverk för invånares åtkomst till journalen”, 2016

www.inera.se”Journal via nätet – delaktighet för patienterna och oro hos personalen”, 2016

www.inera.se”Journalen”, 2018-07-27

www.inera.se”Vad visar vårdgivare”, Mars, 2019

Kjellberg, Bertil, ”Nya rön om dödlighet hos personer med schizofreni”, Lunds Universitet, 2013-01-21

Kosowsky, Joshua, “More evidence that misdiagnosis…”, @DrKosowsky, Twitter, 2013-02-27

Kosowsky, Joshua, “The Talking Cure for Health Care”, @DrKosowsky, Twitter, 2013-04-10

Lagerroth, Erland, Världen och vetandet sjunger på nytt, Bokförlaget Korpen, 1994

Lagerroth, Erland, Nya tankar, nya världar, Bokförlaget Korpen, 1999

Larsson, Göran, ”Forskningen visar att…”, LinkedIn inlägg, 2019-04-02

Lemal, Marijke, Merrick, Joav, Health Risk Communication, Nova Science Publishers Inc., 2013

Lungcancerföreningen, www.lungcancerforeningen.se, Twitter ID: @lungcancerf, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Mag – och tarmförbundet, www.magotarm.se, Mars, 2019

Manguel, Alberto, En historia om läsning, Ordfront förlag, 1999

Melanomföreningen, www.melanomforenigen.se, Mars, 2019

Mrsic, Maria, ”Patientens tillgång till journalen”, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd, Högskolan i Borås, 2015

Mun- och Halscancerförbundet, www.mhcforbundet.se, Mars, 2019

NHS, ”the edb approach experience based design – Using patient and staff experience to design better healthcare services – Guide and tools”, NHS Institute for Innovation and Improvement, 2009

Nilsson, Fredrik, ”Adaptive Logistics – Using Complexity Theory to Facilitate Increased Effectiveness In Logistics”, Department of Design Sciences, Lund University, 2005

Nilsson, Fredrik, ”Den komplexa vården – om komplexitet och komplexa processer inom hälso- och sjukvården”, Region Skåne, 2007

Nilsson, Fredrik, ”Vägen till en patientprocessorienterad sjukvård”, Region Skåne, 2008

Nilsson, Fredrik, ”Patientprocessorienterad vård – Din vägledning till mer välmående och nöjdare patienter”, Region Skåne, 2013

Nilsson, Fredrik, ”Vägen till en patientprocessorienterad sjukvård”, Vinnova, Youtube, 2013-05-23

Nilsson, Fredrik, ”Vägen till en patientprocessorienterad sjukvård”, Power Point Presentation, 2013

Nilsson, Fredrik, Forskningsportal, Lunds Universitet, Mars 2019

Njurcancerföreningen, www.njurcancerforeningen.se, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Nordin, Sven Erik, blogg med inriktning hälsofrihet: www.svaradoktorn.se, Mars, 2019

Nordin, Sven Erik, ”Nej, läkare tycks INTE kunna ändra sig”, Humanism & Hälsofrihet (sluten grupp), Facebook, 2019-03-23

Nordin, Sven Erik, ”Hur jag överlevde cancern med hjälp av min filosofiska läggning”, Humanism & Hälsofrihet (sluten grupp), Facebook, 2019-03-24

Nätverket mot cancer, www.natverketmotcancer.se, Twitter ID: @CancerNatverket, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Nätverket mot gynekologisk cancer, https://gyncancer.se, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Palema, www.palema.org, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Patients 4 Change, ”Should patients be…”, @Pts4Chg, Twitter, 2016-11-23

Prostatacancerförbundet, www.prostatacancerforbundet.se, Mars, 2019

Regeringen, ”En nationell cancerstrategi för framtiden”, (SOU 2009:11), 2009

Regeringen, ”Långsiktig inriktning för det nationella arbetet med cancervården”, Socialdepartementet, 2018

Regeringen, ”Utredning föreslår förbättringar för den som söker alternativ medicin”, 2019-03-28

Region Norrbotten, telefonsamtal, Mars, 2019

Region Skåne, telefonsamtal, Mars, 2019

Region Skåne, Vårdgivare Skåne, ”Standardiserade vårdförlopp vid misstanke om cancersjukdom (14 språk)”, Mars, 2019

Rexhepi, Hanife, ”Cancerpatienter och användningen av journal via nätet”, Institutionen för informationsteknologi, Högskolan i Skövde, 2015

Röstlund, Margareta, ”Med tarmcancerscreening kan vi rädda liv”, Dagens Samhälle, 2019-04-08

Sarkomföreningen, www.sarkom.se, Mars, 2019

Sarv, Lina, projektledare e-MVP, Regionalt Cancercentrum Uppsala Örebro, telefonsamtal, Mars, 2019

Socialstyrelsen, ”Standardiserade vårdförlopp i cancervården Lägesrapport 2015”, Stockholm, 2015

Socialstyrelsen, ”Utbyggnad av regionala cancercentrum En samlad bedömning från fyra års uppföljning”, Stockholm, 2016

Stiftelsen Svensk Industri Design, www.svid.se

Stockholms Läns Landsting, telefonsamtal, Mars, 2019

Svenska Hjärntumörföreningen, www.hjarntumorforeningen.se, Mars, 2019

Svenska Sköldkörtelföreningen, www.skoldkortel.se, Mars, 2019

Svenska Ödemförbundet, www.svenskaodemforbundet.se, Mars, 2019

www.twitter.com, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Ung cancer, www.ungcancer.se, Twitter ID: @UngCancer, sökord: alarmsymtom, Mars, 2019

Vårdguiden, ”Hur vet jag om jag har cancer?”, 1177.se, Mars, 2019

www.wikidocs.org”Breast cancer differential diagnosis”, Mars, 2019

Zillén, Karin, “Skåne först ut med digitala vårdjournaler?”, Sydsvenskan, 2019-01-17

Öhman, Ulla, ”Cancerns alarmsymtom”P4 Västernorrland, Sveriges Radio, 2017-12-28

När kommer den nya framtiden för bättre patientsäkerhetskultur?

155025254692570178MiaBergSvV

Patientsäkerhet är ett infekterat ämne. Patientorganisationen PatientPerspektiv som varit Sveriges första försök till ett fristående och samlat grepp om patientsäkerhet har berättat historier om när patientsäkerheten inte fungerar. PatientPerspektiv har försökt vässa debatten i patientsäkerhetsfrågor. Svenska medier har reagerat positivt på PatientPerspektiv och anlitat Mia Berg om patientsäkerhetsaspekter om svenska patienter. Svenska media har givit PatientPerspektiv legitimitet och hjälpt till med att informera om patientföreningens existens.

Mia Berg som grundade föreningen PatientPerspektiv har en historia bakom sig som vårdskadad. Mia Berg har kämpat i stark motvind. PatientPerspektiv har varit en diagnosoberoende patientförening. Det krockar med nuvarande struktur. Nuvarande struktur bygger på stuprörssystem. Sedvanliga patientorganisationer uppmuntrar till stuprörssystem i och med att patientorganisationerna speglar vårdens diagnosberoende stuprörsmodell. Mia Berg har under åren som initiativtagare till PatientPerspektiv försökt göra sig delaktig i offentliga sammanhang om patientsäkerhet men nekades delaktighet. När Mia Berg försökt bli delaktig som patientrepresentant har hon slussats runt mellan olika personer och i slutändan är det någon som deklamerat att de inte vet hur de ska kunna hjälpa med att lyfta det PatientPerspektiv står för, även i frågor om patientsäkerhet och ehälsa som är en stor utmaning där patientperspektivet behövs. Det i sig visar hur systemen för patientorganisationer och patientmedverkan behöver förbättras och utvecklas framöver.

PatientPerspektiv har försökt driva en patient rättslig linje och velat stärka patientens röst. PatientPerspektiv har velat ge röst åt vårdskadefrågor för att representation av patientsäkerhetsfrågor ska tas mer på allvar. Patienter är i själva verket rättslösa i vårdskadeärenden och kan slussas runt i det juridiska systemet på ett helt ologiskt sätt. Det är ett strukturellt förtryck. PatientPerspektiv har ifrågasatt kompetensen hos vårdåklagare och hur patientärenden osynliggörs. 2017 publicerade Sjukhusläkaren en debattartikel av Mia Berg och patientombud Marianne Thunberg, ”Svensk vård lämnar patienten rättslös”. Artikeln visar att patientskadelagen utreds men att inget händer. Patientskadelagen är för tunn och patientens rättsliga ställning i Sverige är mycket svagare än i andra nordiska länder. Artikeln är embeddad i referenslistan till denna text för den som vill läsa den i sin helhet.

Det är svårt för patienter att få tag i rätt information i tid. Det är ansträngande att anmäla för att påverka att andra inte ska råka ut för samma sak som en själv – när allt gått fel i vården. PatientPerspektiv har försökt vara en kanal som bryter tystnadskulturen och som skulle underlätta för fler patienter att göra sig hörda utifrån vad som skett och vad det haft för inverkan på deras liv. Man ser inte alltid alla historier, vissa skriver böcker. Offentliga mätningar ger långt ifrån hela bilden. Historien underifrån saknar legitimitet. En öppen patientblogg har varit ett sätt att nå ut. PatientPerspektiv har även velat påverka kulturmönster i vården i allt från bemötande till en förbättrad kultur för avvikelsehantering.

Språkets makt: incidentrapportering eller klagomålshantering utifrån patientmedverkan?

155025259624368919SpråkPM10

The Bmj Opinion har debatterat kulturproblemen med incidentrapportering/ klagomålshantering när patienter eller anhöriga vill anmäla vården eller framföra patientsäkerhetskritik. Att framföra kritik i vården leder för det mesta till att synpunkter och iakttagelser av patienter eller anhöriga avfärdas, leder till dåligt bemötande eller rent av förnekelse från vårdens sida. Det övergripande kulturproblemet om anmälningar i vården handlar om kulturproblem och blir till och med en akademisk fråga om begrepp. När vården själv anmäler ses det som incidentrapportering men när patienter eller anhöriga anmäler definieras det som klagomålshantering. The Bmj Opinion sammanfattar problematiken med att vårdpersonal ofta vägrar utgå från förbättringsförslag som reses av patienter eller anhöriga gällande förbättrad patientsäkerhet. Patienter och anhöriga anses framföra subjektiva iakttagelser, anekdotisk evidens eller anses bara klaga på den vård som ges. När vården själv sköter avvikelserapportering ses det som incidenter och ges högre status i termer av objektivitet, rationalitet och anses trovärdigt.

Miles Sibley, direktör för Patient Experience Library, sammanfattar att forskning ofta visar att sjukvårdsstatistik är för lätt att manipulera. Även om statistik ter sig trovärdig finns risk att organisationskulturen sätter prestige före sanning. 2013 lanserades den engelska rapporten ”Report of the Mid Staffordshire NHS Foundation Trust Public Inquiry” som ett försök att hitta sätt för patientmedverkan i incidentrapportering/ klagomålshantering i England för att det inte fungerar som det är tänkt.”Report of the Mid Staffordshire NHS Foundation Trust Public Inquiry” har identifierat och tydliggjort ett av de största problemen som uppstår när patienter och anhöriga lägger sig i: ”Patient involvment structures have relied on goodwill and insight to make them work – in Stafford this meant they quickly broke down under dysfunctional relationships and in-fighting, whilst the lack of support led to a preoccupation with constitutional arrangements rather than patient concerns.” Rapporten är ett sätt att inleda formuleringar om att införa patientdelaktighet för förbättrad patientsäkerhetskultur.

World Health Organisation med kunskapens frukt om patientsäkerhet

155025262442051660WHOKunskapPM10

World Health Organisation (WHO) har tio övergripande punkter om patientsäkerhetsrisker. WHO beräknar att 1 av 300 patienter skadas i vården och att vårdskador är 14:e orsaken generellt sett till ökad sjukdomsfrekvens, 10 % av alla patienter på sjukhus kommer att skadas i vården, felaktig läkemedelshantering är högrisk område för vårdskador, minst 15 % av världens vårdkostnader utgår från vårdskador, att satsa på patientsäkerhetskultur kommer minska vårdkostnader, minst 14 % av alla världens patienter får vårdrelaterade infektioner, mer än en million patienter dör i onödan pga. kirurgiska komplikationer, minst 5 – 17 % av alla världens patienter blir feldiagnosticerade, stora patientsäkerhetsrisker är kopplade till radiologi, administrativa misstag i primärvården sker i allt från 5 % till uppemot 50 % av patientfallen.

WHO World Alliance for Patient Safety & BMJ litteraturstudie

155025270999938031WHOStudiePM10

WHO:s världsallians för patientsäkerhet lanserades 2004. 2004 var det första gången som personer verksamma med hälsopolicy, verksamhetschefer och representanter för patientorganisationer samlades för att formulera nya mål för patientsäkerhet. En världsomspännande agenda instiftades med fem övergripande punkter för patientsäkerhet:

  • Globala patientsäkerhetsnormer- och standarder
  • Främjandet av evidensbaserad patientsäkerhets policy
  • Främja mekanismer som lyfter fram patientsäkerhet internationellt
  • Uppmuntra till patientsäkerhetsforskning
  • Bistå länder inom nyckelområden för patientsäkerhet

2010 publicerade British Medical Journal en litteraturstudie, ”Patient safety research: an overview of the global evidence” över patientsäkerhetskultur på beställning av WHO World Alliance for Patient Safety. Fynden utifrån litteraturstudien visade övergripande patientsäkerhetsproblem från i-länder. 3 – 16 % av patienter på sjukhus drabbas av vårdskador. 23 olika patientsäkerhetsfaktorer studerades, 8 handlare om strukturfel, 5 handlade om vårdprocess och 10 patientsäkerhetskriterier relaterade utfall. BMJ kom fram till att det föreligger stora kunskapsluckor på struktur och processnivå om patientsäkerhet. BMJ kom fram till att 30 – 50 % av patientsäkerhetsproblemen kan undvikas. Man beräknar att läkare som arbetar för långa vårdpass står för minst 36 % av alla patientsäkerhetsrisker. Värderingar, attityder och normer har stor inverkan på hur säker eller osäker en vårdkultur är. Feldiagnosticering studeras inte i tillräcklig grad och man räknar med att minst 10 – 15 % av alla patienter feldiagnosticeras. BMJ rapporterar att WHO identifierat att minst 40 – 70 % av alla sprutillfällen sker med återanvända nålar. 25 % av alla patienter inom intensivvård kan räkna med vårdrelaterad infektion. Blodprodukter i vården är inte tillräckligt säkra. Äldre människor är extra sårbara för patientsäkerhetsrisker. BMJ anger att det saknas studier i patientsäkerhet om patienter utanför vården. BMJ sammanfattar och visar på framtida behov om patientsäkerhetsforskning: ”Our review suggests that harm occurs too often and that much of it is avoidable. Reducing harm will require targeted, well-designed and appropriately managed research to gain greater understanding of its causes and contributing factors, especially in transitional and developing countries. The next generation research should therefore focus on better definitions of the problem and on effective solutions that reduce harm in medical care.”

Sveriges Kommuner och Landsting om patientsäkerhetskultur

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rekommenderar att patientsäkerhetsmätningar görs med minst två års mellanrum för att kunna utröna om mätningar haft någon effekt. SKL anger att kulturen är organisationens personlighet och att organisationens klimat är dess humör. Svensk hälso- och tandvård mäter patientsäkerhetskultur sedan 2008. SKL anger att det idag saknas evidens inför vilket verktyg som ska användas för att mäta patientsäkerhetskulur. En fråga jag har i anslutning till det är om det finns ett inordnat patientperspektiv – vad hade till exempel PatientPerspektiv som organisation velat införa som inte finns med?

Utvecklingen av patientsäkerhetskulturmätning inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har skett inom ramen för regeringens satsning på patientsäkerhet 2011 – 2014. Det är vad man kan utläsa av SKL hemsida idag. 2016 publicerar SKL ett dokument, ”Rekommendationer från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för fortsatt arbete med patientsäkerhetskultur” där man eftersträvar långsiktiga lösningar, verktyg som stödjer förbättringsarbete och som kan anpassas till alla delar av vårdorganisationen, möjligheter till kunskapsspridning mellan landsting och regioner, lösningar med koppling till forskning. En mängd punkter som saknar motstycke i verkligheten.

2015 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en patientsäkerhets rapport, ”Patientsäkerhetskultur”, en mätning över 2012 till och med 2014. SKL har inte gjort någon senare mätning. För den som vill veta mer måste man vända sig till sitt eget landsting/region för att veta om några regionala patientsäkerhetsmätningar gjorts.

”Rapport från SKL. Inte ETT ord om vårdskador pga felaktig information i IT-systemen. #patientsäkerhet #IT #vårdskada” (@Kaosliv, Twitter)

I SKL:s rapport förekommer olika diagram om vem som tar patientsäkerheten på störst eller minst allvar. Det finns motstridiga resultat. De övergripande resultaten visar att de tre sämsta områdena är: benägenheten att rapportera händelser, lärandeorganisation och högsta ledningens stöd till patientsäkerhetsarbete. Det är stora brister i öppenhet och kommunikation kring avvikelser generellt sett. Annars visar rapporten att personer i chefsbefattningar befattar sig mest med frågan och anser samtidigt att patientsäkerhetskulturen är högre än hur vårdpersonal uppfattar situationen. Läkare är den kategori som allra minst hanterar patientsäkerhetsfrågor. I rapporten om patientsäkerhetskultur anser man att patientsäkerhetsarbete tar för mycket tid, återföringen och kommunikation kring avvikelser har försämrats, det föreligger kulturproblem utifrån att ens vilja göra avvikelsehantering, avvikelsehantering har för krångliga rapporteringssystem, att det är svårt att samordna, svårt att se konkreta aktiviteter som förbättrar patientsäkerhetskulturen, att organisationsförändringar över tid försvårar för jämförelser över tid. Behov som uttalas är att medarbetare och chefer blivit mer medvetna om vårdorganisationens svagheter och styrkor, att man blivit bättre på information till patienter och patientmedverkan i och med den nya patientsäkerhetslagen (2010:659) som tillämpats sedan 2011 men som trädde i kraft 2012, att medarbetare blivit mer medvetna om avvikelsehanteringens betydelse för patientsäkerheten. Detta sistnämnda bör ändå ses som en sanning med modifikation. Vårdpersonal som hanterar avvikelsehantering hamnar i dålig dager. Olika landsting har haft uppskov med säkerhetsfrågor och spårbarhet. I och med GDPR (General Data Protection Regulation) och NIS direktivet påtvingas förändringar om krav på redovisning och att uppskov inte längre gäller. Vad är verkligheten bakom de siffor som redovisas? När jag sökte i rapportens egen referenslista om patientinformation visar sig länken vara felaktig. Man gör bäst i att googla: ”vid skada i vården – Information till dig som patient” (var brukar den här broschyren finnas tillgänglig rent konkret i vården?). Det är en broschyr med lite information om patientnämnden, IVO, landstingets ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF) och läkemedelsförsäkringen. Broschyren från SKL ger inga praktiska hänvisningar eller stöd till patientbemyndigande vid incidentrapportering. Man delar idéer om vad man som patient ska kunna förvänta sig vid incidentrapportering: dvs. att bli informerad, att man lyssnar, bra bemötande, att vården är tillgänglig för frågor, att vården tar ansvar, att vården utreder, förebyggande arbete, att vården står vid patientens sida. Av de många texter som skrivits hos PatientPerspektiv har mest förekommit kamp om tillvaron vid vårdskada och att landstingen skriver politiskt korrekta svar som inte har med verkligheten att göra, att patienter känner sig utsatta för att de måste vända sig till den vårdenhet där skadan skett istället för att kunna agera fristående gentemot myndighetsväsende, att handläggning av ärenden tar för lång tid…

”5 § Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas som adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.” (Patientsäkerhetslag 2010:659)

2016 publicerade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rapporten ”Skador i vården” som utgick från markörbasede journalgranskningar 2013 – 2016. Rapporten är en nationell och regional studie. De viktigaste nationella fynden handlade om att antalet vårdskador med trycksår och infektioner ökade under andra halvåret 2015 men inte under första halvåret 2016. Frekvensen av vårdskador är dubbelt så hög för utlokaliserade patienter, 100 000 patienter får varje år undvikbara vårdskador, vårdtiden för patienter med vårdskador är dubbelt så lång som för patienter utan vårdskada, kostnaden för vårdskador beräknades till 7 miljarder kronor årligen. Det största problemet med vårdskador gäller brister i dokumentation. De regionala skillnaderna är både ganska stora och emellanåt ligger de på en ungefärlig liknande nivå. 2013 hade Jämtland den högsta procentsatsen för vårdtillfällen med vårdskador: 33, 3 %. Den lägsta frekvensen för vårdtillfällen med vårdskador 2013 uppvisade Jönköping med 6,2 %. Den högsta frekvensen för vårdskador uppvisade sedan Värmland 2016 med 17,9 %. Den lägsta frekvensen för vårdskador 2016 uppvisade Örebro med 5,4 %. Under mätperioden uppvisar olika landsting både ökning och sänkning av vårdskador i vården. Den generella bilden pendlar ungefär mellan 18 % och ca. 11 %. Frågor man kan ställa till denna information är journalanteckningar i sig. Kan man lita på att de patientsäkerhets problem patienter har och vill framföra alltid förts in i journalen? Journaler kan försvinna när det som inte får hända har hänt…

2019 publicerar SKL en nationell jämförelse över vårdskador i den somatiska vården med mätperiod från januari 2013 till och med juni 2018. Den största farhågan handlar om att antalet utlokaliserade patienter ökat och att överbeläggningar fortsätter öka. Antalet vårdskador anses ha minskat något. Den högsta frekvensen vårdskador i SKL rapport handlar om vårdrelaterade infektioner.

När jag läser SKL rapporter inser jag att kriterierna är väldigt snäva och att det patienter vet är andra former av vårdskador inte kommer med i beräkningen. Vårdskador kan även relateras till fenomenet felaktig diagnos som inneburit andra bestående men. Borde man inte relatera försenad diagnos till skillnad från felaktig diagnos? Undanhållande av diagnos är en form av vårdskada. Undanhållande av behandling är en annan form av patientsäkerhetskultur skada som även kan definieras som vårdskada. Vårdskador handlar även om psykiskt lidande i vården (vårdlidande) och den kategorin finns inte ens med. Att nekas somatisk vård pga. psykiatrisk diagnos eller annan diagnos, t.ex. hiv är ytterligare former av patientsäkerhetskultur skada. Det är förunderligt att man inte räknar in åtgärder utifrån Försäkringskassan och hur sådan hantering påverkat patientsäkerheten. Vårdskada är i själva verket ett mycket mer omfattande begrepp än vad som anges i SKL rapporter.

Vad vet du om Lex Maria och Lex Sarah?

1177.se informerar om gränser för vårdskada och hur avvikelserapportering går till. Vårdskada eller risken för vårdskada definieras som problem som uppstått i samband med undersökning, vård eller behandling. Gränser för vårdskada handlar om felaktig och fördröjd vård, läkemedelsförväxlingar, otillräcklig information till patienter, övergrepp, missförhållanden, brister i arbetsrutiner, vårdens organisation eller samarbetsproblem mellan olika vårdenheter. Övergrepp har en vid definition: fysiska (slag, nypningar, skakningar), psykiska (bestraffning, hot, trakasserier, kränkningar), sexuella eller sexuella antydningar, ekonomiska (stöld, förskingring, utpressning). I äldrevården eller socialtjänsten räcker det med misstanke om brist för avvikelserapportering (orosanmälan).

Ytterligare syfte med avvikelserapportering är att patienten ska få klarhet i varför skadan har uppstått. Utan anmälningssystemet tystas problem mer av vårdgivare. Om en vårdskada eller vårdhändelse (även omsorg) är av mer allvarlig art är det vårdgivarens skyldighet att anmäla till IVO. När en anmälan till IVO görs ska patienten eller den anhörige beskriva hur man uppfattat det som skett. IVO:s beslut ska kommuniceras till patienten/anhörige.

Vårdskador av mindre allvarlig art kan patienter och anhöriga bara anmäla till vårdgivaren. Problemet med nuvarande anmälningsstruktur där vårdgivare inte behöver göra någon anmälan till IVO om ärendet inte är tillräckligt allvarligt är att det låser förutsättningar för nationellt lärande. Problemet och åtgärden stannar på lokal nivå. Att inte patienter och anhöriga kan göra självständiga anmälningar till myndigheter underminerar förutsättningarna för de värden patienter och anhöriga uppmärksammat som uppenbara patientsäkerhetsrisker som vårdgivare inte vill ta på lika stort allvar.

”How about putting patient directors on organisations’ ‘Safety Learning Board’ – protects whistelblowers, provides greater transparency & patient voice at the highest level…” (@NatashaCCurran, Twitter)

Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) tillhandahåller statistik från 2013 till och med 2017 om Lex Maria och Lex Sarah anmälningar.

Lex Maria bygger på en incident från 1936 där fyra patienter på Maria Sjukhus i Stockholm avled pga. felbehandling. Patienter injicerades med desinfektionsmedel istället för bedövningsmedel. Lex Maria är en anmälningsskyldighetslag, dvs. vårdgivare är skyldiga att anmäla till IVO om en patient utsätts för risk eller om risken finns att patienten skadas eller får ytterligare komplikationer utifrån sjukdomsbild. Ett rättssäkerhetsproblem tillkom 2018 om Lex Maria. Vårdgivare har inte längre anmälningsskyldighet när patienter begår självmord. Trots att fullbordade självmord fram till 2017 varit den mest vanligt förekommande anledningen till Lex Maria anmälan. Lex Maria anmälan om självmord sker bara utifrån efter fyra veckor om kontakt med vården. Den tiden behöver förlängas.

I november 2018 intervjuades Mia Berg i SVT om förändringen att vårdgivare inte behöver anmäla självmord. Mia Berg förtydligande att anmälningssystemet inte syftar på att stigmatisera. Anmälningssystemet är till för att lära av misstagen för att kunna påverka förbättringar och kulturförändringar. Socialstyrelsen har förklarat förändringen med resonemang om att det saknas lagstöd trots att IVO angivit att det föreligger underrapportering av Lex Maria. Detta myndighetsförfarande är talande för de problem och utmaningar patientsäketskultur står inför. Det visar hur etablissemanget undertrycker både allmänheten och insikten om de värden patient- och anhörigperspektivet kan tillföra. Socialstyrelsen angav att bestämmelsen saknade lagstöd. Varför skapande man inte istället förutsättningar för ett lagstöd? Det blottar bristen på patientinflytande om patientsäkerhet i svensk politik. IVO gick ut med nyheten om förändringar och bekräftar att antalet anmäla Lex Maria självmordsanmälningar minskat. IVO skriver även att brukarorganisationer, vårdgivare och myndigheter arbetar för att minska risker för fullbordade självmord och avrundar med den bisarra slutsatsen att ”genom att följa och analysera det minskade antalet anmälningar kan IVO bidra till det arbetet”.

Lex Sarah bygger på vanvårdsförfarande som skedde på vårdhemmet Polhemsgården i Solna 1997. Lex Sarah är en anmälningshetsskyldighetslag utifrån vårdpersonal för socialtjänsten och äldrevården och omfattar brister i verksamhet, bemötande, övergrepp, vanvård. Sveriges Radios radioprogram P3 Dokumentär sände en dokumentär den 3 februari 2019, ”Lex Sarah, vårdskandalen och visselblåsaren” om historien bakom tillblivelsen av Lex Sarah (du hittar länk till dokumentären i referenslistan till denna text). Anhöriga intervjuades och det framkom exempel som visar att läkare inte gjort korrekta journalanteckningar om aktuella dödsfall utifrån vanvård. Problemet med Lex Sarah är just att allmänheten inte kan göra anmälan vilket bör ses som ett problem för rättssäkerheten.

En övergripande bild av anmälningarna visar att Lex Maria anmälningar ökat mellan 2013 – 2017: från 2226 till 2680 fall. Garderingar för Lex Maria utökades 2017 till att även innefatta skillnader mellan kön och ålder. 2017 inkom 1333 anmälningar inom kategorin kvinnor och motsvarande för män 2017 var 1314. Den högsta ålderskategorin för Lex Maria anmälan 2017 var mellan åldrarna 65 – 79 år. De tre högsta formerna av anmälningar förekommer gentemot den specialiserade psykiatrin, specialistkirurgi och primärvården. De tre mest vanligt förekommande anmälningarna handlar om problem gällande vård och behandling, fullbordade självmord och diagnosticering. Det pendlar lite mellan de olika åren vilken av de tre kategorierna som är högst men fullbordade självmord har flest gånger högst markering.

En övergripande bild av Lex Sarah anmälningar visar att antalet anmälningar från 1077 till 1294 under tidsperioden 2013 – 2017. I likhet med Lex Maria utökades 2017 Lex Sarah till att visa könsskillnader och ålder från 2017. 2017 var den högsta anmälningsfrekvensen utifrån Lex Sarah anmälningar inom socialtjänsten gällande barn/ungdom i åldrarna 13 – 17 år. 2017 inkom 267 anmälningar om kvinnor och 280 om män. De tre högsta kategorierna av de anmälningar som görs skiftar mellan: beviljad insats felaktigt utförd, rättssäkerhet, beviljad insats inte utförd och bemötande. Beviljad insats felaktigt utförd är den kategori som har flest markeringar. De mest vanligt förekommande anmälningarna sker utifrån äldreomsorg, LSS och barn & familj.

Tid för Lex Åke?

155025289695399813AkePM10

2015 debatterades i tidningen Dagens Samhälle behovet av en ny patientsäkerhetslag, Lex Åke. Åke: en äldre man som träffade 66 olika läkare under en tids sjukdom. Utmaningen är brist på helhetssyn och att nuvarande ersättningssystem är ett stuprörssystem. Tanken med Lex Åke är att garantera att äldre garanteras kontinuitet och trygghet i vården och att det ska vara tydligt vem som har ansvar för varje enskild patients välbefinnande. Lex Åke ska kunna utgå från alla platser i vården.

Medicinsk avhandling om lärandeorganisation och patientsäkerhet 

En granskning över det svenska forskningsläget utifrån patientsäkerhet visar ett blandat innehåll. Sidan uppsatser.se ger i dagsläget 658 träffar på sökordet patientsäkerhet och 10 träffar utifrån engelskans patient safety genom samma sida. Den svenska sidan avhandlingar.se ger i dagsläget 13 träffar utifrån sökordet patientsäkerhet och 261 träffar utifrån patient safety. De olika svenska avhandlingarna från olika svenska universitet har olika inriktning utifrån vårdprofessionernas perspektiv. Forskningen handlar om chefers uppfattning över landstingens satsningar och hur bra eller dåligt man uppfyllt målen, allmänläkares förhållningssätt till läkemedel, sjuksköterskor och undersköterskors skattningar och bedömningar av bedömningsinstrument för att skatta patienters smärta, lärande för förstärkt patientsäkerhetsarbete, värdera patientsäkerhetsaspekter utifrån laboratorieanalyser och diagnoser, risker inom sjukhusvård, trygg och sammanhållen vårdkedja, utvärdering av nätjournal, patientsäkerhet vid vård i hemmet, kvalitetssäkring utifrån medicinrättsliga perspektiv, organisatoriska begrepp för patientsäkerhet, utvärdering av att förbättra patientsäkerhetskultur, kulturella perspektiv på patientsäkerhet, utvärdering av patientkommunikation vid 1177, olika kliniska studier och områden för patientsäkerhet. Många olika aspekter studeras och man utvärdera insatser och mätinstrument och söker förbättringsvägar. Frågan är om och hur all denna kunskap tas tillvara eller sprids nationellt. Det är speciellt en avhandling jag kommer att lyfta fram i denna text som handlar om de utmaningar man står inför för att förbättra patientsäkerhetskultur nationellt och vilka bristerna är idag.

”A quote from the classic Oath by Hippocrates, dating back to the dawn of medicine, ‘… abstain from harming or wronging any man…’ brings awareness to potential medical harm being an inherent risk closely linked to its benefits. Despite centuries of scientific evolution, hardly any public, healthcare professional of research attention was brought to reducing medical harm, perhaps, because medical therapies underwent hardly any change until the beginning of the nineteenth century.” (Jonas Wrigstrad)

2018 lades en svensk medicinsk avhandling fram vid Lunds Universitet kring bristerna om lärandeorganisation för patientsäkerhet, “The inside of a paradigm. An expedition through an incident reporting system”, av överläkare Jonas Wrigstad. Det stora problemet är att svenskt myndighetsförfarande utifrån patientsäkerhetsanmälningar bara leder till dokumentation av anmälningar utan att kunskap utifrån felen som uppstått lärs ut för att undvika att samma misstag upprepas i vården generellt sett. Tillsynsmyndigheten tillför oftast inget nytt, alternativa förklaringar förs aldrig fram. Den kunskap som tillkommer utifrån vårdincidenter förs inte in i utredningar och därför går den informationen förlorad. Ytterligare problem vården står inför med tanke på att vara en lärandeorganisation är att chefer byter jobb vilket gör att organisationens minne försvinner.

Överläkare Jonas Wrigstad har analyserat hur lärandekulturen ser ut utifrån patientsäkerhetskultur i svensk vård. Analysen om lärandekultur har utgått från lokal, regional och nationell nivå.

  • Lokalt lärande: 86 %
  • Regionalt lärande: 13 %
  • Nationellt lärande: 1 % 

Ett problem med Wrigstads avhandling är att den bara fokuserar sjukhusvård. Hur ser det ut inom primärvården, privat praktik, äldrevården och andra fristående vårdaktörer i sammantaget?

Jonas Wrigstad skriver kort om den stora kända amerikanska patientsäkerhetsutrednigen ”To Err is Human: Building a Safer Health System” från 2000. Denna utredning har visat att den tredje högsta dödsorsaken i amerikansk vård utgår från vården.

En engelsk utredning man inte hört talas om lika mycket lyfts fram i Wrigstads avhandling. En utredning som har syftet att föra in lärandekultur i vården utifrån incidentrapportering, ”An organisation with a memory” från 2002. Syftet med den engelska utredningen har varit att identifiera svagheter i vårdorganisation för att lära av felen och hitta nya tillvägagångssätt och förbättrad hälsopolicy.

Utmaning för framtida lärandeorganisation med bevarat organisationsminne för förbättrad patientsäkerhet

155025308106372689UtmaningPM10.jpg

Minne behövs för att forma nutiden och framtiden. Utmaningar om att skapa ett system för lärandeorganisation med bevarat organisationsminne låter sig göras med ett realtids digitalt managementsystem som kan vara en hybrid mellan ett kvalitetsregister för avvikelsehantering. Ett managementsystem som görs tillgänglig gentemot vården, vårdutbildningar och allmänheten. Ett sådant managementsystem kan tillhandahålla forskning, rapporter, plats där man samlar erfarenheter utifrån olika nivåer inom vårdorganisation och ledarskap som görs sökbara, undervisningsfilmer utifrån incidentexempel och register över alla incidenter (både allvarliga och mindre allvarliga incidenter), förklaring till bakgrunden till incidenter och vilka åtgärder som sedan tagits, vilken kunskap som tillförs utifrån incidenter och hur kunskapen förmedlas vidare och når ut på nationell basis, granskning av effekterna av kunskapsspridningen, dokumentation av hur rutiner för lärande och upprepat lärande går till, patient och anhörigperspektiv behöver ingå. Det är ett format som kan integreras som ett incitament för lärandeorganisation inom olika vårdutbildningar. Tanken om lärandeorganisation behöver göras tillgänglig över många olika aktörer – även fristående vårdaktörer och hela vårdkedjan, från primärvård till specialistvård, äldreomsorgen och både integrativ vård och tandvård. Ett managementsystem för lärandeorganisation behöver bli ett samlat grepp över både privata och offentliga vårdaktörer. Ett transparent managementsystem för lärandeorganisation kan vara ett sökbart system för patienter, anhöriga och allmänheten för att veta vad som är viktigt att avstå (kan integreras gentemot hälsokonto för patientmedverkan/delat beslutsfattande). Eftersom Sverige är ett litet land kan ett sådant system göras till ett övergripande nordiskt samarbete där man delar kunskaper och erfarenheter mellan de nordiska länderna för att öka tillgängligheten till kunskap och infallsvinklar om lärandeorganisation för förbättrad patientsäkerhetskultur och förstärkt patientsäkerhetsarbete. Systemet behöver också ha ett eget kommunikationssystem. Patientsäkerhet behöver ges samma status som kriskommunikation i övrigt.

Mia Berg, grundare till PatientPerspektiv (2015 – 2019)

Mia Berg, patientföreningen PatientPerspektivs grundare har skrivit några avslutande ord i och med att PatientPerspektiv går i graven 2019. Du kan läsa bakgrunden till varför Mia Berg startade föreningen, vad hon velat förbättra, vad hon vet om dagsläget. Mia Berg visar exempel på historien underifrån. Mia Berg är inte övertygad om att andra svenska patientföreningar driver patientsäkerhetsfrågor på det sätt hon själv försökt göra – dvs. i opposition med rådande strukturer. Utmaningen svensk patientrörelse står inför är ett förstärkt patienträttighetsperspektiv som har inverkan på förbättrad patientsäkerhet.

PatientPerspektiv var en diagnosoberoende förening som startades 2015. Utmaningen svensk patientrörelse står inför är att stärka de patient rättsliga perspektiven generellt sett. Höjd ersättning till vårdskadade är en aspekt PatientPerspektiv velat förverkliga. Att förbättra patientsäkerhetslagen är ytterligare incitament Mia Berg ville förbättra. Mia Berg har varit verksam i Göteborgs Universitets patient- och närstående råd vid centrum för personcentrerad vård. Tankar om patientsäkerhet behöver breddas till hela kommunikationskedjan och kommunikation mellan patient och vårdpersonal, förbättrade lärprocesser utifrån vårdincidenter, förenkla anmälningsprocesser, förbättrad patientinformation, ökad tillgång till vårdpersonal i patientsäkerhetssyfte, förbättrade humana synsätt gentemot patienter och anhöriga, patientsäkerhet och ehälsa, patientsäkerhet och vård i hemmet, patientsäkerhet och rollen som anhörigvårdare.

”Skillnader som bekräftar” av Mia Berg, 2019-02-10

155025312573986312SkillnaderPM10

”I dagarna har jag nu slutfört mina sista åtaganden för PatientPerspektiv, och kan härmed kallt konstatera att de anledningar varpå vi tagit beslutet om nerläggning av verksamheten, varit högst välgrundade.

Jag deltog i en konferens i Malmö i somras där bland andra en högt uppsatt person inom vården, knuten till regeringen, talade. I pausen högg jag denne person och berättade snabbt om PP och frågade om det var intressant att träffa oss och veta mer? Vi bestämde att höras i mejlen, vilket vi gjorde och bokade in en träff i Stockholm.

Ungefär samtidigt fick jag förfrågan om att delta som föredragshållare vid en konferens som SIPU anordnade på temat bättre flöden i vården. Jag tackade ja under förutsättning att jag kunde vinkla temat utefter våra, vårdskadades, villkor och fick grönt ljus.

Så jag bokade in allting vid samma tidpunkt och passade även på att träffa en rad andra personer som hjälpt och stöttat PP under årens lopp, skribenter och personer som hållit oss informerade med material ur pressen bland annat. Det fanns så klart många fler jag önskat jag haft tid att träffa och tacka av ordentligt.

Föreläsningen gick bra, med något kraxig röst dock beroende på en för årstiden typisk förkylning.

Reaktionerna på det jag berättade var starka i publiken, en del slog händerna för ansiktet och verkade uppriktigt chockade. De flesta deltagarna jobbade inom vården, flera verksamhetschefer t.ex.

Men. Och nu kommer vi till en återkommande reaktion jag ofta stött på då jag berättat om mina och våra hjälpsökandes erfarenheter vid vårdskada: ”Ja, detta är FRUKTANSVÄRT att det får hända! Men VI, på VÅR avdelning arbetar HELT OCH HÅLLET enligt all patientsäkerhet!”

Det är alltså bara ”andra” som begår felen.

Insikt om egna tillkortakommanden saknas helt i de allra flesta fall. Och så länge denna inställningen är förhärskande, kan det heller aldrig finnas någon egentlig vilja till förändring. För den är ju onödig, förändringen …

Sorgligt nog verkar en hel del även tro att de ökande vårdskadorna beror på … ja, ni gissade rätt; ANMÄLNINGSBENÄGENHETEN. Den numera så berömda. Ökande siffror beror alltså på att ”vården uppmuntrar anmälningar och att fler anmäler annorlunda saker som tidigare inte anmälts”. Jag var tvungen att inte hålla med och istället slänga ur mig den vedervärdiga tesen om att jag istället tror att anmälningsbenägenheten sjunker. I takt med att befolkningen inser att det inte är lönt att anmäla, görs det inte heller. Men vad vet jag?

(nedan finns hela föredraget att läsa)

Mötet med regeringspersonen var trevligt. Vi fin-fikade och diskuterade ingående den nya lagen för anmälningar. Vi delade åsikt om hur vi förstår varför och hur den antagits och hur man tänkt, nämligen helt analytiskt. Regeringspersonen förstod även hur den däremot kan slå väldigt fel mot vissa patienter som inte alls klarar processen att konfrontera en vårdgivare. Så långt allt gott med andra ord.

Däremot blev jag minst sagt förvånad över vad som skulle komma härnäst. Och det kanske var menat som något slags ”tröst” i eländet med hela nerläggningen, men jag blev faktiskt ganska så chockad. Vilket inte händer så ofta kan jag poängtera …

Det sades att behovet av en specifik förening för just vårdskador och patientsäkerhet kanske inte finns?! Eftersom alla redan befintliga patientföreningar har frågan inbakad i sina program och arbetar aktivt med den, som regeringspersonen uttryckte det.

Detta gör mig oerhört beklämd. När inte ens makthavarna ser nyttan av en stark, enhetlig och oberoende patienträttsrörelse i Sverige. Frågan är helt enkelt inte särskilt populär. Av skäl som vi tror handlar om rädsla. Rädslan att öppna den dammlucka som vårdskadorna är. Att släppa fram relevanta ersättningar t.ex, skulle innebära enorma kostnader. Kostnader som skulle behöva bäras av ”någon” …

Sedan har vi frågan om ansvarsutkrävandet. Vilket skulle drabba vårdprofessionerna. Läkare och annan vårdpersonal skulle bli ansvariga i de fall de borde vara det. Det vill säga i fall där t.ex. icke beprövade metoder använts vid behandling och orsakat skada. Jo, det händer.

Så att konstatera att frågan om patienträtten i Sverige är infekterad och fortsätts hållas undertryckt är nog ingen större överdrift i dagsläget. Vilket bekräftar vårt beslut om nerläggning. Tiden är helt enkelt inte mogen. Svensken behöver lära sig ryta ifrån ordentligt, innan några varaktiga förändringar i samhället kan ske.

Jag är den förste att beklaga att PPs rytanden inte räckt.

Här kan ni läsa det föredrag jag höll:

Emil 6 år, Louise 22 år, Christina 37 år, Jens 4 år och Lars 64 år. De hade inte samma tur som jag. De överlevde inte vården. Det gjorde jag.

Vårdens OCH patienternas behov av ett smidigt flöde, som vi talar om här idag, går mestadels hand-i-hand. Med en skillnad; vid vårdskada. Då förutsätter jag som vårdskadad patient att flödet fortsätter även EFTER att olyckan hänt. Samt att flödet genom hela kedjan, inte enbart för vården, hålls intakt via försäkringsbolag och eventuellt rättsliga instanser.

Så jag ska härmed berätta lite vad som sker vid en vårdskada.

I N G E N T I N G. Sker. Ingenting.

Tack för att jag fick komma hit! (vänder för att gå) (skrattar och vänder tillbaka igen)

Nä, jag skojar bara! Jag överdriver så klart, men oroväckande många patienter som tvingats gå igenom processen upplever att verkligen att I N G E N T I N G görs för dem. Vårdskadade släpps vind för våg.

Jag vet alltså vad jag snackar om eftersom jag själv gjort erfarenheten av att (skall jag säga: försöka) anmäla vården, samt lyssnat på otaliga berättelser under åren med min förening PatientPerspektiv.

Jag var själv död pga andningsstillestånd i tre minuter på akuten i Malmö. Under SAMMA tillfälle, hände hela TVÅ missöden, varav sjukhuset bara erkänt det ena. Bägge kunde tagit livet av mig men gjorde inte det.

Ont krut ni vet …

Hade jag kommit in själv till sjukhuset hade jag inte levt idag för ingen utom min pojkvän Joe märkte vad som hände. Ni kan nog själv tänka er de existentiella tankar det föder i en människa … I svallvågorna av mina erfarenheter kring olyckan, startade jag PatientPerspektiv, som kom att bli Sveriges första förening för vårdskadade och deras anhöriga.

Den siste maj 2015 och jag kom in till akuten i Malmö för njursten. Något jag haft sedan jag var sju år gammal, så jag vet vad det är när det slår till. Det började värka runt tidiga kvällen, och jag tar en Spasmofen. Den verkar inte nämnvärt så jag tar en till. När inte heller den tar vet jag att jag måste in och få mer hjälp på akuten. Så jag ber mina föräldrar köra mig, och ringer samtidigt min pojkvän och ber honom komma och avlösa mina föräldrar.

Det sista aktiva minnet jag har från den kvällen är när jag och min mamma står i receptionen på akuten och väntar på att bli inkallade. Min smärta var då så hög att jag travade fram och tillbaka och stampade med foten i marken så ont jag hade. Kommer också ihåg att jag bad en sköterska om en spypåse …

Det som sedan händer har jag fått återberättat för mig, dels av min mamma, dels av Joe och även av läkaren som följde mitt fall.

Jag och min mamma blir invisade av en manlig sköterska som dirigerar mig till en toa för ett urinprov och mamma till ett undersökningsrum. Redan här reagerar min mamma och försöker påtala att det kanske inte är så klokt att lämna mig ensam, då jag är oerhört smärtpåverkad och kan dimpa i golvet vilken sekund som helst. Sköterskan pekar då med hela armen till mig och mamma: ”Du går dit och du går dit!”

Nåväl, provet blir taget på nån vänster, och sedan får jag satt en infart på handryggen och man börjar administrera smärtstillande. Jag får flera doser. Varje gång säger sköterskorna att de kommer tillbaka och tittar till mig efter tjugo minuter, vilket är tiden det tar för smärtlindringen att verka.

Någon gång här kommer Joe till akuten och mina föräldrar kör hem. Vid ett tillfälle kommer jag ihåg en konversation med en sköterska då en av injektionerna gått subkutant, och vi diskuterar om jag borde få en till. Jag minns att handryggen där injektionen lagt sig, blev helt vinröd med vita prickar, något Joe bekräftat senare då jag trodde jag kanske drömt ihop den biten.

Jag minns även att läkaren vid ett tillfälle förklarade att man bestämt sig för att ge en dos Atropin, en hjärtmedicin vilken verkar avslappnande på den s.k. ”glatta” muskulaturen vilket i sin tur kan sätta njurstenar i rörelse.

Sedan hände allting väldigt snabbt.

Jag hade hittills vankat av och an i smärta, men efter sista injektionen, dråsar jag omkull på britsen, med huvudet neråt fotänden. Joe märker då att mitt tal är helt osammanhängande och jag börjar darra. Han lägger sig bredvid mig på britsen och håller om mig. Då ser han plötsligt hur mina händer spänns i kramp och jag börjar skaka okontrollerat.

Han skriker på hjälp! Han trycker och trycker på larmknappen – ingen kommer. Han släpper då mig, rusar ut i korridoren och hittar sköterskor i övervakningsrummet och skriker att de måste komma.

Under tiden han är ute, trillar jag handlöst av bristen i kramp, slår i hela vänstra sidan av ansiktet med en fraktur i ögonhålan till följd. Näsan springer i blod och jag biter i läpp och tunga, slår hårt i kindben, haka och käke på vänster sida.

När sköterskorna rusar in ligger jag helt grå i ansiktet och krampar på golvet. De slösar ingen tid på att ta puls utan påbörjar hjärt- och lungräddning direkt. Två akutläkare kommer, min tröja klipps upp, jag blir defibrillerad. Man lyckas få igång mitt hjärta.

Jag fick återberättat av läkaren dagen efter att jag haft andningsuppehåll i mellan två till tre minuter. Detta var även vad akutläkarteamet sa till Joe direkt efter incidenten, då jag själv låg utan minne på AVA.

Jag kunde tillhört de 3.000 människor som dör varje år i svenska vården. Jag gjorde det inte. Jag lever och tackar min salig mormor och ett hyfsat hälsosamt leverne för mitt starka hjärta som inte lät sig stoppas.

Det går kalla kårar längs ryggraden när jag tänker på vad som kunnat ske om jag kommit in ensam … Ingen hade upptäckt mig förrän efter tjugo minuter då sköterskan skulle kommit för att kontrollera om den sista smärtlindringen tagit. Då hade jag förmodligen redan varit död.

Det var nu efteråt kampen började. Kampen för att få sin självklara rätt i ett system alltför fyrkantigt, tungrott och styrt av politiska beslut för att kunna gynna den lilla människan i kläm.

Jag gjorde alla nödvändiga anmälningar till både IVO och LÖF och hoppades på ett under.

Då jag skrev ihop förloppet i anmälan, tänkte jag på Joe, som tvingades stå och se på hur jag var död i tre minuter, då han trodde att jag aldrig mer skulle komma tillbaka till honom. Hans trauma var minst lika stort som mitt eget, då min minneslucka på ca ett dygn har skonat mig från att minnas. Vi led bägge två av utmattningssyndromet ”fatigue”, vilket drabbar traumapatienter och ibland även deras anhöriga.

Jag började få min ”fighting spirit” och ork tillbaka efter ca två månader, men de första veckorna efter incidenten, kunde jag bara göra en sak per dag. Anmäla till F-kassan, sedan var jag helt slut – en dag. Anmäla till försäkringsbolaget (som inte hjälpte till alls), sedan var jag helt slut av det – tog en dag. Skriva ihop hela redogörelsen för händelseförloppet tog mig tre fulla dagar att slutföra.

Och även ännu en månad efter händelsen, kunde tröttheten drabba mig som ett slag i huvudet och jag kunde inte bara slå bort den och säga ”Skärp mig!” utan måste vila oavsett var jag var eller vad jag gjorde.

Också smärtan bar jag då fortfarande med mig. Från hjärtkompressionen var min bröstkorg och rygg helt mörbultade och först efter två månader, började jag så smått kunna vända mig när jag låg ner. De första drygt två veckorna efteråt, måste jag ha hjälp att komma ur sängen. Fick lära mig att det tar mellan tre till sex månader för vävnaden att läka ända ner på fibernivå.

Så hur sätter man värdet på ett liv? Hur skalar man ett lidande?

När jag råkade höra konversationen mellan en läkare och en sköterska via en avlagd telefon, då läkaren med arrogans i rösten säger: ”-Jamen det var ju aldrig hjärtstopp!”, ville jag bara skrika i luren tillbaka: ”-Förringa inte min mardröm! Bara för att inte ni kan förklara vad som hände betyder inte det att inte jag var nära DÖDEN! Under ER vård!”

För honom var mitt hjärta reducerat till funktion. En muskel. Varken mer eller mindre. En muskel som antingen arbetar eller ej. För mig är det mitt liv.

Mitt liv är de som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Mitt liv är också de som hatat mig. Mitt liv är lyckan jag upplevt och smärtan med den. Det är alla de otaliga små djurs liv jag räddat. Det är alla mina misslyckanden och framgångar. Det är varje vackert ting jag skapat med mina händer. Det är allt stöd jag givit åt andra och själv fått. Det är alla de fantastiska platser på jorden jag haft förmånen att se. Det är förmågan jag välsignats med att älska träd. Det är mina ögon – den ständiga källan till att se skönheten. Ska du sitta där och reducera allt detta till en muskel?

I vetskap om hur ”det fungerar”, hade jag inga större förhoppningar om att något gott skulle komma ur detta för min och vår del, men jag gjorde ändå ett försök genom anmälningarna, och hoppades att både IVO och LÖF skulle se det fullkomligt onödiga lidande som åstadkommits genom vårdens bristande rutiner och obefintliga övervakning.

Jag tycker att mitt liv är oersättligt. Hur högt värderar samhället det? Ett liv nästan ändat. Jag fick femtusen spänn i ersättning … Och på köpet, fick jag en förening som hjälpt många, påverkat en del men som framför allt tvingats inse att vi stångat våra huvuden blodiga i försöken att uppnå verklig och varaktig förändring för patienters rätt i svenska vården.

Men visst, det kan så klart också ske MASSOR vid en vårdskada! Fast alltsomoftast stoppar flödet. Stoppar brutalt. Och nu vill jag att ni tillsammans med mig räknar flödesstoppen härifrån:

Förutsättningen för att det ska ske någonting överhuvudtaget vill säga, är att DU SJÄLV kan informera dig om hur du anmäler och vad annat som finns att göra. Flödesstopp Nr1. Efter det lilla hindret finns en hel rad olika stoppklossar, alla till synes utformade för att hindra den vårdskadades väg till upprättelse.

När du väl hittat vägen att gå för din anmälan, ska du klara av att formulera dig på tillräckligt torr myndighetssvenska, för att bli tagen på allvar och inte som en galen rättshaverist! Nr2. Ditt lilla barn kanske har dött eller du har blivit invalidiserad för livet MEN GUD FÖRBJUDE ATT DU SKULLE VISA KÄNSLOR I DIN ANMÄLAN!!

Skulle det vara så att du kanske behöver stanna kvar för observation eller behandling efter din vårdskada, får du själv stå för kostnaden. Behövs senare uppföljande undersökningar får du så klart stå även för den kostnaden själv! Nr3 och 4. Här kunde jag varit snäll och räknat dem som en men jag är inte snäll. Och skulle det vara så illa ställt att du råkat skada dina tänder (vilket hände mig), får du definitivt själv betala allt utöver käkbrott, eftersom vi ju alla vet att tänderna inte är en del av övriga kroppen … Nr5.

Har vårdgivaren av olika anledningar valt att INTE göra en avvikelserapport, ligger dessutom hela bevisbördan på dig som patient. Nr8. Att förstå komplicerade vårdförlopp, rutiner och behandlingar som lekman. Även i detta exemplet kan jag dra erfarenhet av mitt eget fall, då det skulle visa sig att akuten i Malmö helt saknade avvikelserapport för händelsen. Den gjordes först då IVO påtalade felet. Efter att JAG själv anmält alltså. Med dagens anmälningssystem, skulle med all förmodan min olycka gått obemärkt förbi …

Oh, ja just det, höll på att glömma; SJÄLVRISKEN! Självrisken ligger så klart även den på dig. Den självrisk som dras ifrån en eventuell ersättning från LÖF. Landstingens försäkring. Inte patienternas alltså, utan landstingens. Min soffa är bättre försäkrad än jag som patient. Nr9. I vilken annan skadehantering är det DEN SKADADE som står för självrisken??!!

Så upplägget för anmälning ser inte så där jättelysande ut va?! Om vi ens anmäler en olycka, får vi sällan eller aldrig heller någon återkoppling på vad som sker efteråt ur vårdens synvinkel.

Men om direktören för NYCs största sjukvårdssystem, en stad med invånarantal som nästan hela Sveriges, personligen kan ringa upp varenda anmälare så kan våra regioner göra detsamma.

Jag frågade redan innan; hur sätter man värdet på ett liv? Hur skalar man ett lidande? Vårdskadades behov är fullt naturliga. Ställ. Frågan. Vad behöver du? Lyssna sen intensivt till svaren.

En uppriktigt menad ursäkt. På initiativ av vården, inte för att vi tjatat oss till den.

En öppen, transparent förklaring till vad som hände. En försäkran att det som hände oss aldrig ska behöva drabba någon annan. En uppföljning av de rutinåtgärder som sägs vidtagits. Idag finns inget sådant – ingen kontroll görs efteråt. En ersättning som faktiskt är en ersättning, som faktiskt ersätter ett förstört liv i fortsatt lidande. Som inte är en liten klapp på huvudet och ”Här, varsågod får du en liten peng!” Alltför många vårdskadade idag lämnas utan skäliga ersättningar.

Ett ansvarsutkrävande. Ja, mycket som felar i vården idag felar pga systemfel. De går att åtgärda. Men inte allt sker av systemfel. Ett ansvarsutkrävande av antingen felande personal eller ledning är idag omöjligt. Man vill inte peka finger. Men faktum är att vi är alla människor. Människor gör fel. Fel vi kan antingen lära av eller inte.

Trenden är dessutom ökande. Det visar bl.a. den granskning av Lex Maria-anmälningar tidningen Sjukhusläkaren gjorde 2017. Dagens Medicin skrev också 2017 att drygt 110.000 patienter drabbas av vårdskador och en äldre siffra gällande avlidna låg på 3.000. Kostnaderna för vårdskador uppskattades av DM till 9 miljarder om året –och då har man endast räknat de extra vårddagarna, inte fortsatta behandlingar eller invalidisering, kostnader som kunde och skulle ha undvikits.

Överbeläggningar, utlokaliseringar, felaktiga diagnoser och medicinering, medvetna risktaganden där inte vetenskapligt vedertagna metoder används vid behandling är några orsaker till att skador uppkommer. För att inte tala om sjuksköterskefria avdelningar där man hela tiden tvingas släcka akuta bränder i brist på personal. Och detta handlar ”bara” om interna systemfel. Som går att åtgärdas. Om man vill. Flödesstopp Nr10, 11, 12, 13 och 14, 15.

Tar vi sen det hela ett steg längre och ser saken ur rättslig synvinkel, ja då mörknar utsikterna för patienterna ännu mer. Skadeersättningarna till den vårdskadade, baseras på tarifferna för trafikskadade och till ett penningvärde som gällde på 50-talet. Beloppen har alltså inte räknats upp till dagens penningvärde vilket innebär att 100.000 i ersättning skulle motsvara ca 1 miljon i dagens penningvärde … Nr16. Betänk då att 100.000 i ersättning är det ytterst, ytterst få vårdskadade som ens kommer i närheten av. Själv fick jag hela 5.000 för att ha dött i landstingets regi. Efter överklagan. Att jämföras med en ankelskada som inhöstade det dubbla. Av mitt egna försäkringsbolag förvisso …

Och så har vi då även så klart frågan med privat vård. Ersättning från LÖF ges under förutsättning att läkaren och vårdinrättningen är ansluten till landstinget via Patientförsäkringen. Har den skadade behandlats av vårdinrättning eller läkare som INTE är ansluten till landstinget är det vårdinrättningens eller läkarens försäkringsbolag som ersätter skadan. Då kan den skadade råka ut för tråkiga utmaningar, som att tvingas bevisa att det INTE rör sig om en behandlingsskada. Nr17.

Den juridiska handläggningen läggs alltså generellt istället över på den skadade. Nr18. Idag krävs för att en vårdskadad ska få sitt ärende prövat av åklagare, att en anmälan lämnas in till polisen, som i vår erfarenhet generellt avslår den eller ofta låter anmälan bli liggande beroende på arbetsbörda. Nr19. Numera får man räkna med att överklaga avslag Nr20 och polismyndigheten upplyser inte heller alltid om att vårdärenden går under allmänt åtal, eller att det finns vårdåklagare. Nr21 och 22. Man vill styra patienträttsärenden mot civila processer.

Då inträffar nästa hinder; väldigt få advokater vill åta sig patienträttsfall, då de nästan uteslutande alltid kostar mer än vad eventuell vinst inbringar. Nr23. Dvs patienten får betala även om den ”vinner” målet. Med andra ord är den vårdskadade oerhört utsatt och många varken orkar, kan eller har ekonomiska förutsättningar att tillgodose sina rättigheter. Vi konstaterar kallt att vårdskadade således är rättslösa i vårt svenska samhälle. Vårdärenden MÅSTE få en högre status och det MÅSTE ske någon juridisk konsekvens vid allvarliga vårdskador pga oaktsamhet alternativt vållande!

Vi förstår självfallet varför det gjorts så här svårt – ur samhällssynpunkt vill man så klart inte att läkare ska sluta våga utföra behandlingar av risken att få ta konsekvensen om något går fel. Vi propagerar självfallet inte för något sorts system liknande det i USA, där man kan stämma folk till höger och vänster utan till synes ordentlig anledning, men att inte heller någonsin kunna utkräva ansvar är lika fel det!

Även jag försökte polisanmäla vården för vållande. Polisanmälan gjorde jag först senare, då en överläkare på Urologen under ett telefonsamtal berättade för mig då han läste journalen att jag ”förmodligen fått en överdos”. Vilket var första gången jag ens funderat över ordet. Jag visste redan då att det fanns ytterligare en patient i Malmö, som utsatts för exakt samma sak som jag, och om akuten inte heller då gjort någon avvikelserapport, ja, då hade man ju utsatt mig medvetet för livsfara! Och även OM det gjorts en avvikelserapport, hade man ju verkligen utsatt mig medvetet för livsfara, eftersom man då faktiskt VETAT om att den aktuella medicineringen var skadlig. Vårdåklagaren brydde sig inte om att kontrollera. Utredningen lades ner. Överklagan avslogs utan vidare möjlighet till granskning.

Allt detta sammantaget, var något jag själv upplevde som extremt utmattande, vilket bidrog till en insikt att ”någon” behövde göra något. Så jag startade PatientPerspektiv – Sveriges första förening för vårdskadade och deras anhöriga. Vi ger stöd och tips, publicerar patientberättelser och driver en skoningslös debatt i vår blogg. Dvs vi gör inte det längre för från och med i år har vi tagit beslutet att lägga ner föreningen.

Vi har under hela tiden tampats med svårigheter att nå fram med våra kärnfrågor till de berörda myndigheterna och på politisk nivå. Lägg därtill det faktum att vi inte har lyckats med konststycket att bli tilldelade en enda krona i ekonomisk hjälp. Att försöka driva en liten förening effektivt endast på medlemsavgifter är i det närmsta omöjligt. Våra möjligheter till spridning framför allt är oerhört begränsade och vi kan inte heller resa för att delta i så mycket som vi skulle behöva för att synas ordentligt.

Vi har förvisso nått stor uppmärksamhet i media, med våra debattartiklar och en rad olika intervjuer, men det hjälper ju inte. Pressen skriver och rapporterar, det görs det ena inslaget i tv efter det andra, där problemen med vårdskador och hemska missförhållanden i vården lyfts och fortfarande görs I N G E N T I N G från politikerhåll! Tvärtom, verkar utvecklingen i vården gå åt motsatt håll, dvs bli mer och mer patientfientlig. Den nya lagen om anmälan som jag redan nämnt är ett lysande exempel på hur man från officiellt håll verkar vilja städa bort vårdskador genom att komplicera anmälningsförfarandet. Trötta ut patienterna och på så sätt kunna säga: ”SE! Nu minskar vårdskadorna!” När det bara är anmälningarna som minskat. Och så slipper man åtgärda problemet. Vilket vi hävdat sedan vi först fick vetskap om lagändringen. Är det någon som tror att det faktiskt är så att vårdskadorna minskar?! Fråga patientnämnderna …

Att vara militant kritisk är sällan poppis. Men det är nog vad svenska patienträttsrörelsen behöver. När till och med Vårdanalys starkt kritiserar patientlagen för att vara tandlös och ineffektiv i jämförelse med våra nordiska grannländer, bör nog politikerna tänka ett varv till.

Allt handlar om vilken vård vi vill ha i framtiden – en vård där patienter OCH vårdpersonal sätts i fokus. En vård där personalen känner trygghet och tillfredsställelse och har förutsättningarna att sätta patienten i fokus! 23 flödesstopp kunde vi räkna till vid vårdskada. Eller vill vi fortsätta på den inslagna vägen – personalavhopp, stängda vårdplatser och patienter som skadas och dör. Jag tror jag vet vad Emil, Louise, Christina, Jens, Lars och deras familjer skulle valt.”

Jag ber att än en gång få tacka alla som stöttat, peppat, skrivit för oss och hjälpt oss rent handgripligen samt även så klart mina kära medarbetare; Ingrid, Lena, Elisabeth, Karin, Eva och inte minst Marianne vars juridiska sakkunskaper varit omistliga för vår arbete. Tack.

Med detta sagt, är det alltså inte vare sig tiden eller orken som egentligen saknas i mig. Det är hoppet.”

Mia Berg, GPCC, Centrum för Personcentrerad vård

På Göteborgs Universitets hemsida, GPCC, Centrum för Personcentrerad Vård är Mia Berg intervjuad angående vårdskada och patientföreningen PatientPerspektiv. På frågan: Vad kunde ha gjorts för att undvika mitt trauma? Mia Berg svarar: PM – patient monitoring, ”då hade man sett redan innan andningsstilleståndet att något mycket galet var på väg att inträffa. Och då man defibrillerade skulle man istället haft maskinen på semiautomatisk. /…/ Hela förfaringssättet efter en vårdskada behöver revideras. Betalningsskyldigheten till exempel. Varför ska jag själv behöva bekosta extra vårddagar och de extra vårdkontroller och undersökningar som följde efter min vårdskada? Den var ju orsakad i landstingets regi. Vårdskadade behöver en rad saker: en uppriktigt menad ursäkt. På initiativ av vården och inte för att vi måste tjata oss till den. En förklaring till vad som hände (jag vet fortfarande inte, ett och ett halvt år senare…). En uppföljning av de rutiner som man lovar ’ändra’. Hur vet vi vad vårdgivaren gör? Samt en rimlig ersättning. Jag fick femtusen. Det är vad mitt liv är värt. Men av allt behöver vi kunna få ansvarsutkrävande. Något som idag är omöjligt i vården.”

Till minne PatientPerspektivs mål

”Vårt ultimata mål är att inte finnas. Men innan vi kommer dit behövs ansträngningar. PatientPerspektivs verksamhet riktar in sig på tre olika nivåer; för privatpersoner, för vårdinsatser samt politisk nivå. Att verka som en intresseorganisation för privatpersoner som råkat illa ut i vården – hjälpa till med anmälningar, stöd och tips. Att inom vården, på regionnivå samt till privata vårdföretag, kunna bidra med föreläsningar, workshops och utbildning inom patientsäkerhet och bemötande. Vi tror att det är nyttigt för all inblandade i vården – från beslutsfattarna till sjukhusledningen till vårdpersonalen, att regelbundet bli påminda om människan – patienten, något PatientPerspektiv kan bidra med genom att berätta om våra egna upplevelser i vården. Att nå politikerna – via opinionsbildning, verka för politiska beslut vilket leder till positiva förändringar inom vården på sikt. PatientPerspektivs mål är dels att bli en röst för de annars tysta, samt bli en tungt vägande organisation som förmår påverka de politiska vårdbesluten vilka bidrar till ökad patientsäkerhet sam bättre bemötande i vården.”

  • PatientPerspektiv har (kommer att ha haft) en flik för råd och tips utifrån patientbemynidgande perspektiv. De råd och tips PatientPerspektiv givit är (kommer att ha varit, PPs länkförslag kommer ovanför referenslistan):

ATT ANMÄLA VÅRDEN DIREKT TILL IVO – SOM PATIENT HAR PROCESSEN KOMPLICERATS FRÅN OCH MED 1 SEP 2017!

Här under har tidigare följt en lång rad olika åtgärder du som patient tidigare kunnat vidta för att anmäla vården direkt till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg. Denna möjlighet är nu betydligt mer komplicerad för patienten. Från och den 1e sept 2017 är det endast vårdgivaren själv som kan anmäla vårdskada till IVO. Det enda du som privatperson numera kan göra är att ”lämna tips” till IVO. Som patient ska du istället vända dig direkt till vårdgivaren och patientnämnderna. Därför låter jag nedan text stå kvar, trots att delar av den inte längre gäller:

Det är inte helt enkelt att veta var man ska vända sig, hur man kommunicerar med vården eller hur man ska formulera sig i t.ex. en anmälan. Vi har härunder listat de instanser som i dagsläget är de som tar emot anmälningar inom vården. Vi beskriver även vilka olika anmälningar som ska skickas till vem. Nyckelordet för alla anmälningar är ”saklighet” – det vill säga var tydlig och håll dig till saken. Lämna dina känslor därhän, du kommunicerar med en myndighet.

ATT TÄNKA PÅ FÖRE ANMÄLNING

  • be att få ut din journal samt även eventuella röntgenbilder för det aktuella tillfället. Detta kan kosta en slant, men du har möjlighet att få kompensation om din anmälning går igenom och du blir berättigad ersättning.
  • hänvisa till journalanteckningar/röntgenbilder i anmälningen.
  • försök att så fort som möjligt efter incidenten, skriva ner förloppet dag för dag. Tag även egna foton på skadan, samt fortsätt dokumentera skadans utveckling. Kommer du inte själv ihåg, ta hjälp av någon anhörig som kanske var med dig, eller be den aktuella läkaren gå igenom händelseförloppet steg för steg och spela gärna in samtalet. Du har rätt att få veta vad som hänt dig.
  • se till att det finns en AVVIKELSERAPPORT gjord! Denna rapport är mycket viktig för att vården ska kunna förbättras. Vi vet att sjukhusen slarvar med denna rapportering, då det inte alltid finns tid att skriva dem, samt att de ofta inte ens uppmärksammas eller leder till förändringsarbete. Så här står det i Patientsäkerhetslagen gällande rapportering: ”All hälso- och sjukvårdspersonal ska bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls genom att rapportera risker för vårdskador och händelser som medfört eller hade kunnat medföra vårdskada.” Detta innebär alltså att även en skada som skulle kunnat ske, men som inte gjorde det, skall anmälas.
  • du har rätt att vara en del av utredningsarbetet gällande din vårdskada. Patientsäkerhetslagen säger: ”Vårdgivaren ska ge patienterna och deras närstående möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet. Patienter och deras närstående kan ha mycket att tillföra i vårdgivarens arbete med att förebygga vårdskador. De ser inte sällan sådant som hälso- och sjukvårdspersonalen missar och det är angeläget att denna information används i patientsäkerhetsarbetet.” Även Socialstyrelsen är involverad i patientsäkerhetsarbete och uppdaterar med jämna mellanrum direktiven.

DE OLIKA INSTANSERNA FÖR ANMÄLNING

IVO – INSPEKTIONEN FÖR VÅRD OCH OMSORG

Här gör du en anmälan om du anser att vården gjort en miss som resulterat i skada eller ännu värre, döden. Du kan anmäla för dig själv eller en anhörig. Du bör göra din anmälan inom två år efter det inträffade, anmäler du senare än två år är det inte säkert att IVO tar emot din anmälan. IVO gör ingenting för dig eller den anhörige personligen, utan de utfärdar kritik mot avdelningen där skadan skett. Denna kritik ligger sedan till grund för eventuella vidare utredningar och aktioner från avdelningens sida. Utifrån IVO´s kritik kan sjukhuset ta ställning till om t.ex. en Lex Maria kan bli aktuell. ven ändrade vårdrutiner kan bli aktuella. Här finner du länk till IVO.

Du kan även mejla en fråga till IVO för att kontrollera om din läkare är legitimerad. Man kanske kunde trott det var obligatoriskt i Sverige att arbeta med legitimation, men den senaste tidens rapporter visar annorlunda. Bland annat Uppdrag Gransknings serie om olegitimerad vårdpersonal. Du mejlar hit: kontrollavlegitimeradpersonal@ivo.se

I mejlet uppger du namnet på den/de du vill kontrollera samt vilken vårdgivare de arbetar för. Om läkaren tidigare är prickad, får du ett svar med det tidigare ärendets diarienummer.

LÖF – PATIENTFÖRSÄKRINGEN

Hit skickar du en anmälan om du anser dig ha rätt att få ut någon ekonomisk ersättning för incidenten. Generellt gäller att du behöver anmäla skada inom tio är från att den inträffade. Så här står det på LÖFs websida:

SKADOR ORSAKADE FR.O.M. 2015-01-01:

Du måste anmäla en skada inom tio år från den tidpunkt då skadan orsakades.

SKADOR ORSAKADE T.O.M. 2014-12-31:

Du måste anmäla en skada inom tre år från det att du fick kännedom om att skadan är objektivt märkbar, att skadan kan ha ett samband med en behandling och att patientskadeersättning är möjlig samt vilken försäkringsgivare ersättningskravet ska ställas till. Det finns en yttersta tidsgräns på tio år som räknas från den tidpunkt då skadan orsakades.”

Du kan få kompensation för utlägg i samband med vårdolyckan; om du behövt göra efterkontroller eller legat inlagd på avdelning, mediciner samt även resor till och från sjukhuset. Kort sagt, allt du behövt betala som du inte skulle behövt betala om inte vården gjort en miss. Du behöver kunna styrka ALLA utlägg så var noga med att spara dina kvitton! Du kan även bli kompenserad för inkomstbortfall. Ca 40% av de 14.000 anmälningar som kommer in årligen får ersättning. Här finner du länk till LÖF.

PATIENTNÄMNDEN

Patientnämnden finns till för att hjälpa patienter. I första hand vänder du dig INTE till Patientnämnden med själva skadan, utan om du anser dig ha blivit bemött felaktigt; någon vårdpersonal har sagt eller gjort något olämpligt. Det bästa är att ta upp det inträffade med avdelningen direkt, kanske skriva ett brev till ansvarige. Namn och adresser till avdelningsansvariga hittar man under respektive sjukhus websida. Skulle inte det hjälpa eller man inte är nöjd med svaret, vänder man sig till Patientnämnden.

HSAN – HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVARSNÄMND

HSAN är en domstolsliknande myndighet som prövar behörighetsfrågor avseende legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. HSAN kan t.ex. dra in legitimationer från vårdpersonal så att de ej längre får utöva sina yrken. Anmälan görs av IVO, baserat på beslutet i respektive fall. Även Justitieombudsmannen kan göra anmälan. Men trots att privatpersoner inte själv kan anmäla till HSAN, kan det vara bra att veta om att instansen finns. Man kan ta upp frågan med IVO, om man har ett fall där t.ex. en läkare gjort sig skyldig till gravt misstag.

JO – Justitieombudsmannen

JO:s uppdrag är att övervaka att den offentliga makten utövas i enlighet med lagar och regler, samt att granska kommunala – och landstingskommunala myndigheter och dess tjänstemän. Du kan göra en anmälan om du anser att ett sjukhus eller en läkare t.ex. brutit mot lagen. Här hittar du anmälningsformulär.

ALLMÄNT OM KOMMUNIKATION MED VÅRDEN

  • kommunicera dina åsikter brevledes. Om du skriver ett brev till en myndighet, måste ärendet diarieföras och även åtgärdas. Tänk på att mejl inte är sekretessbelagda. Samt att vad som sagts och inte i ett telefonsamtal kan vara svårt att bevisa i efterhand. Skriv brev!
  • anteckna namn på alla du talar med samt datum och vad som sägs.
  • STÅ PÅ DIG! Kräv din rätt. Och ta reda på vad din rätt är framför allt. Du har rätt att veta vad som sker i ditt fall. Du har (oftast) rätt att se vad som står i din journal.
  • gå aldrig till sjukhuset ensam, ha någon med dig, vem som helst – om du saknar anhöriga, grannen – någon.
  • om du inte förstår det man säger till dig, fortsätt fråga tills du förstått. Du ska inte gå ifrån ditt besök och inte veta vad som gäller. Begär en tolk om det finns språksvårigheter. Tänk på att tolk kan ALLA begära, oavsett vilket land läkare/patient kommer från. I handboken, ”Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig”, kan du läsa mer om detta. På sidan 37 står följande:  ”Med dagens rekrytering av läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal från andra länder kan det också finnas tillfällen när tolk eller stöd av annan sjukvårdspersonal kan behövas när den utländska personalen har patientkontakter.”

EGET ANSVAR

Jag kan inte nog många gånger påpeka vikten av att mycket noggrant undersöka de kliniker och vårdinrättningar man använder i samband med t.ex. privat plastikkirurgi och även annan vård utanför landstingets.

Oseriösa och oproffsiga kliniker kan fortsätta just för att kunderna fortsätter komma.

Idag är det så lätt att hitta information dessutom. Det första alla bör göra inför kontakt med privatkliniker är:

  • att bara göra ett Google-sök. Har kliniken varit inblandad i fall av vanvård och/eller vårdmissar, lär det ha kommit till medias vetskap och då finns det artiklar.
  • be kliniken om referenser, namn och telefonnummer/mejl/adress till tidigare patienter. Kontakta dessa och fråga om deras upplevelse av kliniken.
  • det kan även vara idé att kontrollera så inte kliniken har betalningsanmärkningar hos Kronofogden eller ligger efter med skatten. Inget bra tecken för något företag …”

I detta textavsnitt har förekommit tre artiklar publicerade i Svenska Dagbladet: ”Gör det inte svårare att anmäla vårdskador” – du hittar artikeln embeddad i referenslistan till denna text för den som vill läsa den i sin helhet, en PatientPerspektiv text om att allmänheten inte längre kan göra anmälningar själva, och en PatientPerspektiv artikel om förslaget att förflytta klagomålshantering från IVO till vårdgivarna.

Denna text är del 10 i serien Patientmakt Revisited

©Philippa Göranson, Lund, 15 Februari, 2019

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Klicka på följande för att följa:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Länkar utifrån PatientPerspektiv rekommendationer:

IVO

JO anmälan

LÖF

Ytterligare tips:

Du kan ställa frågor och få gratis juridisk vägledning genom sidan 2b4y.com

Referenser:

https://wwww.avhandlingar.se, sökord: patientsäkerhet, patient safety, 2019-02-12

Bates, D W, Jha, A K, Larizgoitia, I, Prasopa-Plaizier, N, “Patient safety research: an overview of the global evidence”, BMJ Journals, 2010-02-19

Berg, Mia, Thunberg, Marianne, “Svensk vård lämnar patienten rättslös”Sjukhusläkaren, 2017-04-26

Berg, Mia, ”NY KLAGOMÅLSHANTERING”, PatientPerspektiv, 2017-03-16

Berg, Mia, ”ATT ANMÄLA VÅRDEN”, PatientPerspektiv, 2017-09-20

Berg, Mia, Vilkkavaara, Päivi, ”Gör det inte svårare att anmäla vårdskador”Svenska Dagbladet, 2017-10-26

Berg, Mia, ”PPS DEBATTARTIKEL I SVD”, PatientPerspektiv, 2017-10-27

Berg, Mia, “Skillnader som bekräftar”, PatientPerspektiv, 2019-02-10 (vissa av texterna från PatientPerspektiv kommer att försvinna när PP stänger ner helt men Mia Berg kan tänka sig att spara vissa av texterna och publicera på en samlingsblogg från det som publicerats genom PP – återkommer med korrekt referens när det skett)

Berg, Mia, Facebook messenger, 2019-02-13, 2019-02-14, 2019-02-15

Corrigan, JM, Donaldson, MS, Kohn, LT, ”To Err is Human: Building a Safer Health System”Institute of Medicine (US) Committee on Quality of Health Care in America, 2000

Curran, Natasha, “How about putting…”, @NatashaCCurran, Twitter, 2019-02-11

Donaldson, L, “An organisation with a memory”Clinical Medicine, 2002

Göteborgs Universitet, “Mia Bergs berättelse”, GPCC Centrum för Personcentrerad vård, senast uppdaterad 2017-04-03

Inspektionen för vård och omsorg, ”Uppföljning av hur anmälningar av självmord har påverkats sedan anmälningsskyldigheten upphörde den 1 september 2017”, 2018-09-13

Inspektionen för vård och omsorg, ”Lex Maria och lex Sarah”, Februari, 2019

Karlsson, Rebecca, ”Patientförening om att självmord inte anmäls: Det är oerhört allvarligt”, SVT Nyheter, 2018-11-13

Larsson, Dan, ”Säkra vården genom en Lex Åke!”Dagens Samhälle, 2015-06-11

Patient Experience Library, www.patientlibrary.net

Sibley, Miles, ”Miles Sibley: The language used to describe patient feedback has a detrimental influence on safety culture”, The Bmj Opinion, 2019-02-05

Ström, Marie, ”Jag är förvånad över att vi inte lyckats lära oss mer”Läkartidningen, 2018-02-08

Sveriges Kommuner och Landsting, ”Vid skada i vården – Information till dig som patient”, 2011

Sveriges Kommuner och Landsting, ”Nationell satsning för ökad patientsäkerhet, Patientsäkerhetskultur, Sammanställning på nationell nivå av landstingens mätningar 2012 – 2014”, 2015

Sveriges Kommuner och Landsting, ”Rekommendationer från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för fortsatt arbete med patientsäkerhetskultur”, 2016-05-11

Sveriges Kommuner och Landsting, ”Markörbaserad journalgranskning januari 2013 – juni 2016 Skador i vården På nationell- samt region och landstingsnivå”, 2016

Sveriges Kommuner och Landsting, ”Markörbaserad journalgranskning Skador i somatisk vård Januari 2013 – Juni 2018, Nationell Nivå”, 2019

Sveriges Kommuner och Landsting, telefonsamtal, email, 2019-02-11

Sveriges Radio, ”Lex Sarah, vårdskandalen och visselblåsaren”, P3 Dokumentär, 2019-02-03

Sveriges Riksdag, ”Patientsäkerhetslag (2010:659)”, Februari, 2019

The Mid Staffordshire NHS Foundation Trust, “Report of the Mid Staffordshire NHS Foundation Trust Public Inquiry”www.patientlibrary.net, Februari, 2013

https://www.uppsatser.se, sökord: patientsäkerhet, patient safety, 2019-02-12

Vårdguiden 1177, Lex Maria, Lex Sarah, Februari, 2019

Westberg, Lena, ”Rapport från SKL…”, @Kaosliv, Twitter, 2016-08-09

World Health Organization (WHO), ”10 facts on patient safety”, Februari, 2019

World Health Organization (WHO), “World Alliance for Patient Safety”, Februari, 2019

Wrigstad, Jonas, “The inside of a paradigm. An expedition through an incident reporting system”, Lunds Universitet, 2018-02-02

SPETSPATIENTER – En ny resurs för hälsa – Rapportsläpp och Seminarium

154886891060911368spetspatomslagsvv

Tisdag den 29 januari 2019 hölls ett seminarium/webinarium med rapportsläpp ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” på Karolinska Institutet i Stockholm.

Spetspatienter i dagens läge handlar om vad som är tekniskt och praktiskt möjligt och visar hur många patienter är uppfinningsrika i sin strävan mot bättre hälsa. Spetspatient vill påverka förutsättningar så att alla kan ha det bättre. Spetspatient synliggör nuvarande systemfel för att hitta lösningar. Spetspatient handlar om påverkan, människor och idéer, att hitta nya sätt att arbeta på. I och med spetspatient ska varje patient slippa uppfinna hjulet på nytt igen – nu finns ett sammanhang att ta tillvara på patientinnovationer och sprida vidare till andra patienter.

Spetspatient, patientens ställning, patientbemyndigande, vad patienter gör i termer av egenvård, vad anhöriga gör för sin patient i hemmet. Spetspatient vill visa vad patienter gör. Spetspatient har ett politiskt uppdrag. Spetspatienter ingår i forskningssammanhang. Spetspatienter behöver ses som en större rörelse än bara begreppet spetspatient. Om vården hade varit organiserad annorlunda hade behovet av spetspatienter inte funnits. Spetspatienter vill påverka och förändra kulturmönster i vården. Spetspatienter vill att patienter ska känna till och kunna använda sina patienträttigheter. Spetspatienter vill att varje patient ska kunna hantera evidensbaserad forskning om sin sjukdom. Spetspatienter vill att varje patient som vill gå i dialog med vårdpersonal om sin diagnos, framtida vård och rehabiliteringsbehov ska kunna göra det på ett vettigt sätt. Spetspatienter handlar om hur man kan arbeta in patientperspektiv i vården, patientperspektiv inom medicinteknik och läkemedelsframställning.

Patientbemyndigande har diskuterats i flera decennier. Om man blickar bakåt lite och betänker att Lars Trägårdh i sin patientmaktessä, Patientmakt i Sverige, Holland och USA Individuella kontra sociala rättigheter, skrev 1999 att det behövs en förbättrad rättssäkerhet kring den enskilde vårdsökandes eget initiativ och kamp. 1999 beskrevs problemet att det är svårt för patienter att göra sin röst hörd. Det krävs ett mer folkligt engagemang i patientmaktfrågan där individer, ensamma eller organiserade, kan göra sina röster effektivt hörda. 1999 ansågs den möjligheten starkt begränsad. Det är en korrekt iakttagelse från då. Idag i och med internet och skapandet av e-patienten som på svenska nu blivit spetspatienten är möjligheterna mycket bättre. Internet är det digitala paradigm som behövts för att bereda patientens röst mer plats och berörings- och kontaktytor där fler kan samlas kring denna strävan tillsammans.

Spetspatientbegreppet kan te sig avskräckande för den som inte är införstådd med vad det betyder. Man kan felaktigt tro att det handlar om att inte prioritera de mest sjuka. Tvärtom handlar spetspatient om att låta de som kan klara sig få göra det så att resurser kan frigöras så att de som inte har förmåga eller ork att klara sin hälsa eller sjukdom istället ska kunna få mer stöd.

Det kommer att förekomma missuppfattningar om spetspatienter eftersom det handlar om att införa ett patientperspektiv gentemot rådande vårdperspektiv. Omställningen att vården ska utgå från patientperspektiv är en segsliten maktkamp. Ledarskap som använder patienterfarenheter är inte integrerat, personalens förutsättningar för dialog saknas och inom vårdens yrkeskategorier föreligger närmast omvärldsförakt. Inför att göra patienterna delaktiga i vården krävs ett paradigmskifte hos de som styr vården (dessa senaste instickare är utifrån en diskussion om spetspatient rapporten i en vårdrelaterad Facebook grupp). Det är en sak som är konstig med en del av resonemanget från Facebook gruppen. Vårdpersonal lever i samhället precis som patienter. I samhället i övrigt ingår vårdpersonal i dialog med andra delar av samhället där de inte har tolkningsföreträde och kan gå i dialog med andra människor. Oviljan till dialog med patienter handlar om gamla kulturmönster och härskartekniker.

Spetspatienter – normbrott i vården

Rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” handlar om allt som leder fram till tillblivelsen av spetspatientbegreppet/spetspatientrörelsen och den svenska användningen idag. Spetspatient är ett sätt att återerövra patienttanken utifrån patienters och anhörigas ställningstaganden och aktiviteter. Den gamla tanken om patienten som passiv överges. Rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” handlar om att visa vad spetspatienter och spetsanhöriga gör, inte bara visa på en definition. Spetspatient projektet vill inte definiera spetspatienter eftersom det kan skapa låsta positioner. Syftet är att visa spetspatienten som en praktiskt handlande person som tänjer gränser för det man tidigare varit van vid utifrån tankar om patienten som en passiv mottagare av vård. Spetspatient projektet utgår från vad spetspatienter gör och vad de vill. Det viktiga är att komma fram till hur spetspatienter kan engageras i utvecklingen av hälso- och sjukvården och samhället i övrigt. Alla som vill vara med och förverkliga spetspatienternas visioner och viljor har stående inbjudan att bli delaktig.

”Jag är själv spetspatient, men i vissa situationer är det fortfarande en alibisituation där man inte tas på lika stort allvar. Att våga satsa på att anställa patienter ger en ny kredibilitet. Då blir man verkligen inbjuden i egenskap av specialist. – @MaddeBee #spetspatienter” (@Unga_Reumatiker, Twitter)

Dagens patient/spetspatient och spetsanhörig är informerad, lösningsorienterad och innovativ. Spetspatient handlar om den levda erfarenheten av sjukdom och hur man blir uppfinningsrik utifrån denna erfarenhet. Spetspatienter vill visa hur de gör för att tackla sjukdom, höja sin livskvalitet och vad de gör utöver den vård sjukvården erbjuder för att förbättra sina behandlingsresultat och hur olika redskap och informationsmöjligheter stärker den enskilde i sin strävan efter förstärkt hälsa. Egenvård, dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper till andra, ansvar, delaktighet, kamp, inflytande är viktigt i sammanhanget. Den stora skillnaden idag i och med försvenskningen till spetspatient är att patientbegreppet numera utgår från hur patienter själva väljer att skapa sin identitet och visa vad patientbemyndigande innebär utifrån ett renodlat patientperspektiv. Utvecklingen av patientens ställning och patientinflytande bör framöver utgå från hur patienter och anhöriga väljer att förklara hur man kan stärka patientens ställning. Patienter själva bör ha tolkningsföreträdet till sitt eget begrepp och vad egenvård betyder i olika sammanhang. Problemet med egenvård är att det idag inte anses vara hälsa enligt hälso- och sjukvårdslagen. Egenvård ges på premisser utifrån vad vårdpersonal anser att en patient själv kan utföra. Egenvård utifrån patientperspektiv går in i vad integrativ vård kan handla om. Förnärvarande ser man en tydlig konflikt och maktkamp om tolkningsföreträdet om egenvård. I rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” har två sjuksköterskor studerat vad egenvård betyder utifrån spetspatienter. Resultaten visar hur nya egenvårdsroller formas. Roller för egenvård kan handla om: att monitorera egna symtom och behandlingsresultat, att experimentera och genomföra tester på sig själv, sköta egenvård som handlar om kost, träning, meditation, sömn, att göra nya radikala livsval för att förbättra sin hälsa, att lösa praktiska problem på innovativa sätt som kan handla att engagera sig för patientens ställning på samhällelig nivå eller använda ehälsomöjligheter, att bli bättre på att kommunicera med vården, att läsa på om sin sjukdom för att kunna hantera den bättre, blir delaktig i den egna samordningen av den egna vården, blir forskare i sin patient fråga, bedriver olika former av påverkan, få till kulturförändring i vården. De roller som redovisats ska inte förstås som de enda möjligheter som finns utan är ett första försök att börja förstå spetspatienter utifrån dagens möjligheter.

Spetspatientens olika roller har även beskrivits så här:

  • Kunskapssökaren: läser senaste evidensen
  • Hackern: använder teknisk kompetens för att lösa problem
  • Aktivisten: påverkar genom politiskt engagemang
  • Trackern: övervakar själv sina symptom och behandlingar
  • Egenvårdaren: undersöker och utvecklar det som kan göras själv
  • Projektledaren: samordnar sin vård och har många kontakter
  • Samarbetaren: anpassar sitt sätt och sin kommunikation till vårdens behov
  • Kommunikatören: bloggar, talar på konferenser, utbildar andra
  • Entreprenören: använder sina erfarenheter för att bygga företag

Spetspatienter är ett normbrott mot rådande hälso- och sjukvårdskultur. Spetspatienter handlar också om ett förstärkt hälsotänkande utifrån den enskildes resurser. Spetspatienttanken kan sammanföras med paradigmskiftet inom den salutogena omställningen som utgår från hur man skapar och stärker hälsa. Det salutogena lyfter fram hälsa utifrån tankar om social meningsfullhet och meningen med livet. Det är ett radikalt steg bort från det patogena tänkandet om sjukdom. Det patogena tänkandet har funnits i flera hundra år. Det salutogena tänkandet inom vårdvetenskap har en egen teoribildning från och med 1970-talet. Det salutogena perspektivet tillhandahåller tanken om patientbemyndigande men går inte tillräckligt in på det renodlade patientperspektivet. Detta ”patient empowerment” som först myntats på engelska är ett koncept som inrymmer idéer om det som ska stärka patientens självbestämmande, kompetens och sammanhang. Forskningsmässigt inom internationell forskning ansågs 2015 att patientbemyndigande sakar en tydlig definition. Patientbemyndigande inom vårdvetenskaplig forskning handlar om hälsolitteraticitet, patientens egenförmåga, patientrapporterade mått, patientens kopingstrategier och delat beslutsfattande i vården. Den internationella forskningsdefinitionen har redan halkat efter hur man kan identifiera spetspatienter. Det finns vissa utvärderingar om patientbemyndigande som är inriktade mot vården: ”patient empowerment scale” och ”patient activation measure” men frågan är om de värden som skapats inom dessa utvärderingar ens skapats av patienter. För att ge patientbemyndigande ökad legitimitet krävs att det utvecklas patientteori utifrån hur patienter och patientforskare utvecklar det och som sedan kan prövas och vidareutvecklas. Patientperspektivet som utvärdering och bemyndigande kan komma att skilja sig från hur vårdvetenskap eller medicinsk vetenskap resonerar om hur man värderar behandlingsresultat och livskvalitet.

”Att bli patient är inget man gör frivilligt och patientskapet är ofta förknippat med skam. Ibland en svårgripbar skamkänsla över att man är svag för att man är sjuk. Skam över att kroppen sviker och inte orkar. Skam över att vara beroende av vården och försäkringskassan. Jag har själv känt den skamkänslan men numera är jag framförallt stolt över att kunna kalla mig spetspatient. Jag är stolt över att jag, trots mina hälsoutmaningar, kan göra mycket för att hjälpa mig själv och andra.” (Sara Riggare)

Spetspatienter är ett projekt som har en målsättning i att bli ett diagnosoberoende kompetenscentrum för alla patienter. Projektet når ut mellan andra patienter och anhöriga, vårdgivare, huvudmän, forskning och Life-science bolag. Spetspatient projektet går på tvärs mot hur traditionella patientorganisationer är uppbyggda eller arbetar. Karolinska Institutet är i dagsläget koordinator för projektet. Rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” är projektets första gemensamma rapport där man vill visa hur långt man kommit idag.

”Vad är en spetspatient? Patienter (och närstående) som lever med (eller i nära kontakt med) livsomvälvande sjukdom maximerar ofta ”må-bra-tiden” mer och på andra sätt än vården förväntar sig. Patientinnovatörer. Egenvårdsexperter. Patientaktivister. Engagerade kunniga patienter”. (Ppt Karolinska Institutet)

Spetspatientbegreppet härstammar ur två olika företeelser. Den ena sidan av begreppsutvecklingen utgår från det amerikanska e-patientbegreppet som myntades av den amerikanske läkaren och cancerpatienten Tom Ferguson. E-patientbegreppet som paradigm bygger på möjligheterna Internet givit upphov. Jag har skrivit om Internet och e-patienten mer utförligt i en tidigare patient text ”Internet – paradigmet som stärker patient begreppet” där man kan få en utförlig redovisning av Tom Fergusons arbeten och med länk till Tom Fergusons huvudrapport, e-patients – how they can help us heal health care, för den som vill läsa Tom Fergusons rapport i sin helhet finns den rapporten embeddad i referenslistan till texten ”Internet – paradigmet som stärker patient begreppet”. I denna text kommer du även finna Tom Fergussons tidigare version av e-patient och hur det applicerades av Edgar Borgenhammar och Lars Fallberg i slutet av 1990-talet och kan jämföra med nytolkningen genom spetspatient projektet. Spetspatient projektet erbjuder en ny svensk tolkning med fokus på att identifiera faktorer för egenvård: du är din egen läkare, alla ska ha möjlighet att hjälpa sig själva, din viktigaste hälsoresurs är din omgivning, hälsa är inte detsamma som frånvaro av sjukdom, vad som är bäst för din hälsa beror – delvis – på ditt sammanhang och din kultur, det främsta målet för hälso- och sjukvårdssystemet borde vara att hjälpa människor till självhjälp, hälsa är en förnyelsebar resurs.

Spetspatientbegreppet är en hybrid mellan e-patientbegreppet och tanken om lead users inom tjänstedesign och hur spetsanvändare leder vägen framåt inom innovation, därav prefixet ”spets”. Jag har även tidigare skrivit en översikt över Sara Riggare som patientforskare där Sara Riggares forskning lyfts fram och där man även får en överblick över hur spetspatient blir till och sammanhang där Sara Riggare ingår i. För den som vill tränga in i det kan jag rekommendera en text i denna referenslista ”Sara Riggare – patientmaktperspektivets e-avantgarde”.

”Man blir så glad när andra också ställer fullt rimliga krav på vården. Vi vill vara med på ett hörn, bidra med vår ofta dyrköpta kunskap. Spetspatient är kort en människa (patient, brukare) som kan mycket om sin problematik, sjukdom etc (god insikt för oss kanske) Spännande!” (@Skanes_Bf, Twitter)

Spetspatientbegreppet kan numera anses ha fått legitimitet eftersom det rapporteras in i offentlig dokumentation, olika svenska medier har lyft fram det och det blev årets nyord 2017.

Vad vet du om utmaningarna för att stärka patientens ställning?

clause-684509_1920spetspatklausul

Före 1980-talet ska man förstå patienten som ett svart hål i den svenska hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Patienter i Sverige hade inte ens haft rättslig ställning att ställa läkare till svars för dåligt utförd vård. 1982 får svenska patienter en ny Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) som erkänner att den vård som ges ska ske utifrån respekt för patientens självbestämmande och integritet. Man kan kalla det för att vården ska ske i samråd med patienten. Problemet då, liksom idag, är att patienter saknar integrerade redskap att vara samrådande utifrån, t.ex. kommunikationsredskap, egen utvärdering och beslutsstöd för patienter. Under 1990-talet förbättras patientens ställning officiellt sett genom att Patientnämnd tillkommer. Patientnämnden kan bara agera som rådgivare till patienter eller agera som kommunikationslänk vid bemötande problem och konflikter mellan patienter och vårdpersonal. Tjugoårsperioden 1990 till 2010 beskrivs som den tid när vårdval, patientsäkerhet och vårdgaranti ser dagens ljus. Först 2008 anses patienter officiellt sett vara kunniga och kvalitetsmedvetna aktörer (SOU 2008:127). Från denna tid blir second opinion en patienträttighet. Femårsperioden 2010 till 2015 är tiden när den nya patientlagen (2014:821) blir till där patientens ställning stärks ytterligare. Vården ska tillvara ta patienters kunskaper och erfarenheter, patientens preferenser ska respekteras, den patient som vill ska beredas möjligheten till delat beslutsfattande i vården. Från den här perioden kan patienter även bli delaktiga i verksamhetsutveckling. Den som läst Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys rapport ”Lag utan genomslag Utvärdering av patientlagen 2014 – 2017 Rapport 2017:2” vet att den nya patientlagen som började gälla från 1 januari 2015 är ett slag i luften eftersom allmänheten inte blivit informerad och för att vårdpersonal tänker att de inte behöver anpassa sig till vad den nya patientlagen föreskriver. Idag saknas fortfarande praktiska incitament för att patienter ens ska kunna agera utifrån den nya patientlagen. Man har levererat en ny patientlag utan att göra det möjligt för patienter att bli delaktiga och kunnigare i praktisk bemärkelse.

”Det är hög tid att myndigförklara patienter och ge dem vettiga redskap så att de som kan och vill vara så delaktiga i sin vård som de önskar! Ju fler som sköter den själv – desto mer tid får vi i vården till sjuka som INTE kan eller vill. #svmed.” (@DrEkstrom, Twitter)

Rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” visar att det är en lång väg att gå i Sverige innan patientdelaktighet realiseras. Enligt en studie av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har framkommit att endast 5 % av patienterna i primärvården uppvisar beteenden som kan ses som att de tar eget ansvar för sin hälsa. 2018 kom utredningen ”Nära vård (SOU 2018:38) där det skrivits in att patienter ska beredas möjligheten att ta större ansvar. För att fler ska ha möjlighet att använda sina egna resurser bättre kommer det krävas nya arbetssätt, ny organisation, förbättrad teknologianvändning, ändrade styrsystem, nya kulturmönster och förändrad lagstiftning som ska främja patientens roll ytterligare i samverkan med hälso- och sjukvården.

Möjligheter att aktivera patienter i vårdprocessen

Patientens Egen Provhantering – PEP utvärderas i rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa”. PEP är en digital kommunikations plattform för reumatiker i Sverige. PEP gör det möjligt för patienter att själva skapa provtagningsremisser för säkerhetsprover och kontrollprover. Patienten kan själv registrera och följa sina behandlingsresultat. Tanken är att överföra en del av vårdprocessen till patienter för att öka medvetenheten och kunskapen om sjukdomen. De patienter som utvärderats är de som är anslutna till PEP men som inte valt att använda PEP, de kallas ”PEP-naiva” och utgör idag 50 % av patienterna inom PEP. Högst resultat av PEP-naiva är personer mellan 66 och 75 år. 71 % av kvinnorna är anslutna, 61 % har högskoleutbildning, 20 % är arbetsföra. Det visar att det är lång väg att gå för den här formen av innovationer. De som anslutit sig vill kunna ta del av provresultat genom mobilen, surfplatta eller datorn. Vissa tycker det är en bra väg för patienter att kunna se att remisser verkligen skickats och vissa uppfattar att de bli intvingade eftersom det är nya rutiner där man är listad. Utmaningar PEP står inför är att patienter blir korrekt informerade och att det behövs flera olika informationsmöjligheter.

Appen Park Well för Parkinsonpatienter diskuteras. Appen är till för att Parkinsonpatienter ska kunna registrera relevant information och därmed effektivisera sin tid och öka den egna må-bra-tiden.

Patientmedverkan i vårdutveckling

154886908290213147spetspatvårdutv

Patientmedverkan i vårdutveckling handlar om att involvera patienter i utvecklandet av egenvårdsstrategier utifrån renodlade patientperspektiv.

Patienter bjuds numera in i utvecklingsprocesser om läkemedel och medicinteknik.

Tjänstedesign är den företeelse som även kommer till användning när patienter involveras på landstingsnivå. Tanken om patienten är numera att denne/a ses som en person som integrerar olika perspektiv om den egna vården och egenvården. Patienten kan beskrivas som en ”resursintegratör”. Denna resursintegratör sammanför kunskap med hjälp av vården, familj, vänner, privata nätverk och/eller ny teknik. Det är att göra patienten till den som har kontroll över det som sker och hur det ska gå tillväga. Enligt tjänstedesigntänkandet måste en förbättring ha skett för att det ska räknas och patienten ses som resursintegratör. Det är i slutändan bara patienten, eller snarare resursintegratören, som kan visa vilken resurs som fungerat. Man kan se denna möjlighet som ett sätt at stärka patientens röst. Syftet med patientmedverkan är att den vård som används ska utgå från patientens reella behov istället för en utveckling driven utifrån ett vårdperspektiv.

Spetspatienter – seminarium/webinarium 2019-01-29, Karolinska Institutet 

Frågeställningar som diskuterades handlade om hur man kan förbättra för digitala innovationer, ändra regelverk till att bli patientorienterade, att Vinnova sysselsätter sig med policyutveckling, normkritisk innovation, patienters drivkraft till förändring.

Hur kan fler bli spetspatienter?

Man ska inte förstå spetspatient som något istället för det sedvanliga patientbegreppet – spetspatient ingår som både och med det sedvanliga patientbegreppet, hur utbildar man läkare för att kunna mäta, förstå och hantera det nya?

Vad menar vi med självbestämmande i det här sammanhanget? – autonomi – kompetens – socialt sammanhang, vad kommer egenvård att handla om i framtiden och vem har tolkningsföreträdet till vad egenvård handlar om?

Paneldebatten som följde visade på både insikt och politisk förnekelse. Det politiska etablissemanget som uttalade sig tycktes bara vilja gå i god för nytt kunskapssökande men ville inte vara med om att fatta nya beslut. Samtidigt talades det om att riva hinder – men för det behövs beslut inte bara ny kunskap. Självfallet ska besluten bygga på välgrundad kunskap. Kunskap är ingen ursäkt för att inte fatta de beslut som behöver tas för att få till de förändringar som behövs. Kunskapen om vilka resurser som behöver skjutas till för att informera och utbilda torde man redan veta med sig – det är bara beslut om det som saknas.

Det var lättast för företrädare ur läkemedelsindustrin att säga det som behövde sägas. Det saknas patientperspektiv i offentligheten, det finns inga patientperspektiv inom administrationen eller de sjukvårdssystem som finns idag, regelverken behöver ändras, det behövs förstärkt patientinflytande inom läkemedels och medicintekniktillverkning, regelverken behöver utvecklas utöver patientsäkerhet till att omfatta användbarhet (och livskvalitetsmått kan jag tillägga).

Tanken om förstärkt hälsa i hela livet. Vilket ansvar ska utbildningspolitiken ha när man betänker ett hållbart samhälle och ett hållbart hälsosystem? Utöver det kan jag tillägga några egna funderingar. Ska hälsolitteraticitet integreras som ett eget ämne? Utomlands diskuteras hälsolitteraticitetspolicy som utbildningsreform. Varje tid står inför nya utmaningar. Vi lever längre idag på grund av tidigare samhälleliga hälsoreformer och nu måste vi hitta nya lösningar för hälsa och välbefinnande och egenvård i tidigare skeden i livet.

Andra frågor som dök upp handlade om att många patienter med mycket kunskap medvetet håller tyst. Det är ett stort problem eftersom den egenvalda tystnaden handlar om att patienter inte kan diskutera fritt med vårdpersonal. Det blir för provocerande. En arg anhörig drog sig inte för att säga som det är – att patienten eller den anhörige/a gör sig bäst som dum i huvudet. Vården tillvaratar inte patienters eller anhörigas kunskap. Hur man tillslut ska lösa denna gordiska knut är en gåta. Patientlagen finns. Patientlagen av idag fungerar inte. Det erkändes att patientlagen av idag är lam. Det finns mycket för spetspatient projektet att gå vidare med.

Rapporten ”Spetspatienter en ny resurs för hälsa” är det första samlande spadtaget och en inbjudan till förståelse och för att fler ska hitta spetspatient företeelsen.

I referenslistan kan du få tag i rapporten och det inspelade seminariet genom referensen: Dagens Patient, länk till rapporten/seminariet, Spetspatienter – en ny resurs för hälsa, för den som vill läsa rapporten och/eller höra seminariet i sin helhet

Spetapatienterna

Sidan spetspatienterna har skapats för att fånga spetspatienters berättelser och perspektiv.

Nu finns en Facebooksida för spetspatienterna om man vill följa spetspatienternas blogg:

https://www.facebook.com/spetspatienterna/

På Twitter kommer man att publicera inlägg inom taggen .

Kommande spetspatient konferens:

18 november 2019 hålls nästa spetspatient konferens och man kan redan anmäla sig: https://bit.ly/spetspatientkonferens

Programmet för spetspatientkonferensen 2019-11-18 kan du läsa här: ”Konferens spetspatienter”.

Länk till webbsändning om du vill följa webinariet direkt den 18 november 2019.

Tillägg:

Hanna Svensson har skrivit en reflektion utifrån seminariet 2019-01-29 och skrivit några tankar utifrån barnperspektiv som möjlig spetspatient. Du kan hitta hennes text här: ”Spetspatienter – en ny resurs för hälsa”.

Dagens Patient (som du kan se om du klickar på Dagens Patient) har än så länge lagt ut en fotograferad version av artikeln i Dagens Samhälle. Jag har inte lyckats få tag i den genom deras digitala utgivning än.

Dagens Samhälle publicerade en artikel, 2019-02-01, utifrån Spetspatient seminariet ”Spetspatienters kunskaper behöver tas tillvara”.

Leading Healthcare som också varit delaktiga i rapporten om spetspatienter har publicerat en spaning om spetspatienter. LH generalsekreterare Hans Winberg har kommenterat.

2019-07-09: Sara Riggare har bloggat på sin blogg riggare.se om om tillblivelsen av begreppet spetspatienter ut mot den engelskspråkiga världen för att de ska förstå vad som sker i Sverige utifrån det engelska begreppet e-patient som myntades av läkaren, professorn i hälsoinformatik och cancerpatienten Tom Ferguson: ”What is a ‘spetspatient’?”

154886917880269585spetspatläkarpaus

©Philippa Göranson, Lund, 2019-01-30

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Klicka på följande för att följa:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Referenser:

Barr, Paul James, Bravo, Paulina, Edwards, Adrian, Elwyn, Glyn, McAllister, Marion, Scholl, Isabelle, ”Conceptualising patient empowerment: a mixed methods study”BMC Health Services Research, 2015-07-01

Conning, Helena, Krohwinkel, Anna, Riggare, Sara (red.), Spetspatienter En ny resurs för hälsa, Ansvarig utgivare: Sara Riggare, 2018

Dagens Patient, Öppet Seminarium, ”Rapportsläpp för: Spetspatienter – en ny resurs för hälsa”, 2019-01-29

Dagens Patient, länk till rapporten/seminariet, Spetspatienter – en ny resurs för hälsa, för den som vill läsa rapporten och/eller höra seminariet i sin helhet

Ekström, Jonas, ”Det är hög tid att myndigförklara patienter…”, @DrEkstrom, Twitter, 2019-01-14

Göranson, Philippa, ”Internet – paradigmet som stärker patientbegreppet”Patientmakt, 2017-12-21

Göranson, Philippa, ”Sara Riggare – patientmaktperspektivets e-avantgarde”Patientmakt, 2018-06-25

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Lag utan genomslag Utvärdering av patientlagen 2014–2017 Rapport 2017:2, Stockholm 2017

Skånes Brukarförening, ”Man blir så glad…”, @Skanes_Bf, Twitter, 2019-01-22

Svensson, Hanna, ”Spetspatient – en ny resurs för hälsa”, 2019-01-29

Trädgårdh, Lars, Patientmakt i Sverige, Holland och USA Individuella kontra sociala rättigheter, Spri förmedlar, Sprirapport nr 12, Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, Spri och Institutet för Hälsoekonomi (IHE), 1999

Unga Reumatiker, ”Jag är själv spetspatient…”, @Unga_Reumatiker, Twitter, 2018-12-06

Det omätbara som det mest värdefulla i vårdens mättyranni

154297918668922894MattyrranniFront

Medicinsk humaniora – humaniora och medicin. Olika formuleringar som kan leda till liknande saker eller inte alls, beroende på vem som har tolkningsföreträdet om vad humaniora i medicinskt sammanhang är tänkt att vara.

Sandblomdagen 2018 hade temat ”Den sjuka och den friska vården”. Sjukvårdsorganisation och organisering. Leder dessa seminarier till förändring? Merparten av publiken består av pensionärer. Jag vet inte om rätt aktörer i efterhand sedan ser de något redigerade och bandade seminarierna som sedan blir tillgängliga digitalt. Ger Sandblomdagarna verkligen humaniora bättre företräde i vården? Du som patient, uppfattar du att humaniora existerar i vården? Vad betyder humaniora i vården för dig?

Årets talare utgick från flera läkare, en sjuksköterska och en rehabiliteringstekniker och deras tolkning av humaniora utan att humaniora egentligen uttalades eller refererades till mer exakt. Ingen verksam inom medicinsk humaniora fick företräde att kommentera t eller förevisa den forskning som finns om organisations- och ledarskapsfrågor inom medicinsk humaniora. Det närmaste humaniora man kom var en sjuksköterska som utifrån personcentrerad vård (bygger på den franske filosofen Paul Ricoeur och homo capax, dvs. människans inneboende förmåga) talade om värdet av att ta det patienter säger på allvar.

”Var finns den personcentrerade vården? För det mesta i min egen hjärna och kalender. Vågar man lita på systemet? Nej, verkligen inte. Enstaka personer inom professionen, ja. Jag önskar jag kunde hoppa av detta tåg, men får finna mig i att vara en luttrad lokförare själv.” (@bjorck_orv, Twitter)

Sandblomdagen 2018 utgick mest utifrån läkares kritik av vårdens organisationsform till politiker. Det handlade också mycket om läkares självförsvar. Läkare försökte försvara sig mot det läkarförakt som andra visar gentemot läkare. Att läkarförakt uppstått beror helt och hållet på läkare själva. Läkarföraktet handlar om läkarkårens elitism ofta kantad av vetenskaplig snobbism. Läkarföraktet handlar även om en arrogant läkarkåranda och hur patienter diskrimineras på olika sätt utifrån det. Läkarföraktet bygger på att läkare är oförstående inför patienters problem och att den vård som ges bygger på andra intressen än patientens hälsa. Läkarföraktet handlar också om en lång tradition av maktfullkomlighet och okänslighet. Läkarföraktet handlar om att de inte kan relatera till den levda erfarenheten av sjukdom eller vad det är att vara i underläge. Läkarföraktet handlar om maktproblematik där läkare skapar en avskiljande identitet på andras bekostnad.

”Ja, när allt kommer omkring är vården alltjämt präglad av sin paternalistiska ådra och sin historia. En extrem rädsla att närma frågor som kultur, hierarkier, attityder, föreställningar och sist men inte minst prestige och maktförskjutningar.” (@Gripenfighter, Twitter)

Det mest anmärkningsvärda är att läkare av sig själva inte klarar av att frammana den kulturförändring som behövs och som debatterats väldigt länge av väldigt många. De förändringar som behövs måste ske inom den egna läkarkåren för att man ens ska kunna börja tala om attitydförändring för att få bort läkarföraktet. Läkarföraktet kommer att leva kvar på grund av läkares egen oförmåga till förändring av den egna läkarkulturen. Det är bara läkarna själva som kan ta ansvar för denna förändring. Det finns en gräns för hur mycket organisationskritik man kan skylla ifrån sig med. Beteendena som frammanar läkarförakt hamras in i läkarstudenter under läkarutbildningen och läkarpraktik.

”Att efter många års arbete i sjukvården, själv bli patient, är en ögonöppnare! Vad jag kan säga mer än att jag blir GALEN!”. (@AnnaLar28034968, Twitter)

Beteende som leder till förakt kan drabba vem som helst som befinner sig i en maktordning. Om man ska betänka vad ett humanistiskt perspektiv i vården kan handla om kan man ta ett sedelärande exempel från dramaserien ”Barnmorskan i East End”. Dramaserien om barnmorskan i East End handlar om barnmorskor och förlossningsnunnor inom hemförlossningen i det fattiga kvarteret East End i England innan den effektiva och storskaliga hälso- och sjukvården helt tagit över. Serien är en nostalgisk tillbakablick på kontinuitet, personligt ansvar och vad humanistiska värderingar utanför vårdkulturens stränga ram är i praktiken. Det sedelärande exemplet handlar om en förlossningsnunna som inte inser sin maktposition och vad ordens makt gör. Efter en förlossning lyssnar inte en förlossningsnunna till en nybliven mammas problem med amningen. Förlossningsnunnan kör över den nyblivna modern med ord om att det bara gäller att försöka. Det leder till oerhörda problem och kval hos den unga fattiga modern som inte kan kritisera eller opponera sig mot en person i auktoritär position. En av barnmorskorna som också är med vid hembesöket anmärker till slut på förlossningsnunnan om att hon inte hör och inte förstått vad hennes position som auktoritet innebär gentemot en fattig människa i underläge. Efter reprimanden från sin barnmorskekollega får förlossningsnunnan dåligt samvete och begär då att få gå i kloster i sex månader för att vara tyst för att lära sig på nytt att lyssna och ändra sitt beteende för att bli ödmjuk. Om en patient idag skulle anmärka på varje vårdpersonal som inte lyssnat och begär att de ska gå i tystnadskloster i sex månader kommer bristen på tillgänglighet bli ett akut problem.

Finns det verkligen intresse för medicinsk humaniora i svensk medicinsk kultur?

154297920651703017Steampunk

Ingen läkare under Sandblomdagen 2018 lade fram något om ett humanistiskt patientperspektiv. Det enda som uttalades var att vården inte är utformad utifrån patientens resa i vården. Personer verksamma inom medicinsk humaniora vid Sandblomdagen 2018 fick bara agera moderatorer.

Hur ställer sig egentligen den rationella svenska läkarkåren till medicinsk humaniora? Eller ska man vända frågan till den allmänt rationella svenska kulturen? En nyligen publicerad Harvard studie visar att 72 % av de amerikanska läkarstudenter som ingick i studien ansåg att det vore bra om medicinsk humaniora blev en obligatorisk del av den amerikanska läkarutbildningen. Hur tänker svenska läkarstudenter i jämförelse? Att det är ett bra sätt att ta lite ledigt från de ordinarie studierna, det fyller ingen funktion, humaniora är flum eller att det bara handlar om intellektuell förfining? Har det gjorts någon liknande svensk studie? En artikel i Distriktsläkaren har visat att det inte finns tillräckligt intresse att utöka läkarprogrammet med medicinsk humaniora. Medicinsk humaniora för läkare i Sverige hamnar i olika former av nätverk eller tvärvetenskapliga forum som bäst. Risken med att inte tillhandahålla andra kunskaper än de rent naturvetenskapliga under läkarutbildningen är att läkare bara resonerar i mätbara problem och utvecklar cynism. Läkare förstår inte alltid vad patienter säger när de förklarar vad som gör att de mår dåligt vilket också leder till läkarförakt.

Medicinsk humaniora handlar om många olika saker. Medicinsk humaniora vill verka för att göra läkare mer mänskliga. Med det vill man träna läkare i att bli bättre på att använda den högra hjärnhalvan som står för det visuella, det kreativa, det empatiska, kulturell kompetens och ett mer reflekterande tillvägagångssätt. Medicinsk humaniora som organisationsform handlar om att ge läkare tid att utreda bakomliggande orsaker till hälsoproblem, att främja vårdpersonalens samarbeten och är tänkt att leda till mindre utbrändhet hos vårdpersonal. Att integrera medicinsk humaniora för patienters del kan handla om att tillhandahålla metoder för självläkning, förbättrad egenvård för patienter och att patientens röst respekteras. De exempel jag räknat upp här är bara några av de perspektiv som finns utifrån fältet medicinsk humaniora. Medicinsk humaniora är mer omfattande än det. Medicinsk humaniora är en skarp kritik av vården, samhället och medicinsk vetenskap. Medicinsk humaniora värnar patienters uttryck och ger plats för det som är svårt att prata om.

Humanistiska studier är ingen garanti för humanitet. Inom humaniora kan det förekomma lika mycket vetenskaplig eller kulturell snobbism och elitism på samma sätt som läkare höjer sig höjer sig också kultureliten över andra. Det är ett gemensamt akademiskt problemkomplex. Den enda skillnaden är att ämnena som studeras inom humaniora handlar mycket om samhällskritik, motstånd, bildningens betydelse, estetik, problematisering av existentiella frågor som kan vara svåra att hantera och verbalisera, konst och uttrycksformer som tänjer gränser. Den stora skillnaden med humaniora gentemot medicin är att humaniora frammanar frispråkighet och friare tankestilar och ter sig udda i jämförelse med mainstreammedicin.

Två tankar om tid istället för tio

154297924869802103Tid

Tanken om tillgång till tid med läkare, eller bristen därpå för patienter problematiserades kort av Bodil Jönsson under Sandblomdagen 2018 när hon lyfte fram Sara Riggares blogg. Bloggen visar att Sara Riggares tid som patient bara innebär väldigt lite tid med sin läkare. Sara Riggare var det enda patientexemplet men ingen talare kunde tala utifrån patientperspektivet eftersom talarna byggde på tolkningar av patienter. En del av den nya patientrollen i vården handlar om att patienter är mer pålästa och vill driva in en bättre hälsoriktnig i vården. Det gör att det krävas att vårdpersonal och patienter har mer tid till förfogande. Den här delen av patientperspektivet krockar med dagens organisationsform. Ingen diskuterade det humanistiska värdet av detta eftersom ingen patient gavs möjlighet att förklara hur en informerad patient är fördelaktig för dagens och framtidens vårdorganisation och hur det leder till livskvalitetsförbättringar för patienter. Ett humanistiskt patientperspektiv värnar kvalitativa aspekter av vården.

”Om man som patient är för ’på’ kan man få höra, ’vi blir provocerade av alla frågor’ och klassikern ’är det du eller jag som är läkare här?’ Ibland undrar jag om det finns ett hemligt register där jag svartlistats av svensk sjukvård.” (@EiramRu, Twitter)

”Det värsta som kan hända som patient är att bli klassad som ’en besvärlig patient’, då får man garanterat sämre vård och kan inte göra något åt det.” (@SaraRiggare, Twitter)

Tanken om tid med Bodil Jönsson handlade även om åldrande patienter och bemötande. Äldre människor behöver man kommunicera med utifrån sammanhang. När man åldras blir man sämre på att hålla detaljer i minnet och därför måste bemötandet av äldre patienter bli ett annat än för yngre patienter.

Byråkratisk självuppfyllelse istället för patientperspektiv

154297934307789993Byråkrat

 

En talare hade överskriften ”Läkare + patient = sant” som handlade om hur osant det är. Patienter skickas runt i vården för att de ska hamna på ett annat kostnadsställe än det egna. Om du har en läkare som agerar på det sättet behöver byta till en annan läkare som värnar patientens behov istället för vårdorganisationens.

Ett huvudbudskap under Sandblomdagen 2018 är att patienten förvandlats till en Svarte Petter i vården. Någon man försöker göra sig av med. Vårdpersonal tyngs av för mycket administration. Administratörer och strateger har tagit över. Mätbarhetskultur leder till dumhetskultur i vården. Vårdpersonal tvingas gå på möten som handlar om respekt utan att politiker visar samma respekt tillbaka. Den debatten har förts länge nu – utan resultat.

”Styrningen inom sjukvården är ’teknisk och fyrkantig’, med en förkärlek för mätande av olika slag. Den återrapportering som politiker begär är dessutom ofta trubbig, och upplevs av vårdpersonalen som dålig på att fånga verkligheten.” (Jonathan Westin)

2016 tillsatte Sveriges regering Tillitsdelegationen. Tanken är att ta tillvara på kunskap som ska leda till bättre kvalitet i välfärden för bättre tillit till brukare och medarbetare. Utåt sett låter det som ett försök att bryta Tayloristiska mönster i offentlig verksamhet. Frågan är om det verkligen leder till förändring eller om delegationen i sig blir en byråkratisk självuppfyllelse.

I Tillitsdelegationens rapport Med tillit växer handlingsutrymmet (SOU 2018:47) problematiseras den kritik läkare framfört under Sandblomdagen 2018, t. ex. statens styrning skapar administration och minskar handlingsutrymme, administrativa tidstjuvar, detaljstyrning skapar rädsla för att göra fel, uppdelning försvårar helhetsperspektiv, bristande medborgarfokus. När patienter i vården kommenteras i SOU 2018:47 är det samma information som förs fram som man alltid ser. Det vill säga, svenska patienters patientinflytande gällande delaktighet och medbestämmande hamnar nästan lägst ner i stora internationella studier och jämförelser. Svenska läkare diskuterar inte sjukdomstillstånd och eventuella biverkningar av behandlingar med patienter. Problemet med bristande delaktighet leder också till försämrade vårdresultat. Under Sandblomdagen 2018 var det ingen läkare som försökte problematisera detta i termer av att ha en mer humanistiskt styrd vårdorganisation generellt sett. Det politiska etablissemanget vill värna patientens ställning i vården och försöker agera för ökat patientinflytande. Problemet är att det är läkare och annan vårdpersonal som gör att det inte realiseras.

Retropia

De läkare som ondgjorde sig över dagens vårdorganisation under Sandblomdagen 2018 tycks längta tillbaka till en tid när vården tedde sig enklare. Det är ett drömtillstånd eller nostalgisk tillbakablick över en tid man tror var bättre.

”I often wonder what makes people use the phrase ‘it was a simpler time’ when referring to a period in history. By ‘simpler time’ do they mean that no one had to worry about internet trolling and porn addictions? Was slavery simple? How about syphilis or tuberculosis?” (@HallieRubenhold, Twitter)

Retropia är idén om ett förlorat förflutet som ännu inte gått i graven. Retropia är ett försök att med det förflutna återskapa idén om helheten för att återfinna tryggheten som frihetsform och självständighetsförklaring. Zygmunt Bauman, tidigare professor i sociologi, har skrivit en bok med titeln Retropia. Denna längtan bakåt kanske är en naturlig motreaktion på teknokratisk framfart i världen generellt sett. Retropia var en del av agendan när man diskuterade förutsättningarna för humanistiska värden i vården när de historiska storskaliga organisationsformerna ifrågasattes.

Det första kapitlet i Zygmunt Baumans bok Retropia ställer frågan om vi längtar tillbaka till Thomas Hobbes Leviathan. Budskapet i Leviathan om naturtillståndet är att vi alla utgår från vårt egenintresse. Hobbes idé om ett socialt kontrakt är att det behövs en tvingande auktoritet.

”The Use and End of Reason, is not the finding of the sume, and truth of one, or a few consequences, remote from the first definitions, and settles significations of names; but to begin at these; and proceed from one consequence to another.” (Thomas Hobbes, Leviathan)

Zygmunt Bauman ser Leviathan som ett förlorat projekt. Statens monopol på stabilitet och trygghet har ersatts av ovisshet och osäkerhetsvariabler. Leviathan som samtidskritik för vården vad blir det? En kritik mot en tvingande byråkratisering? Leviathan som ett naturtillstånd utan statlig styrning blir ett allas krig mot alla är ett sätt att tolka texten. Ett allas krig mot alla finns redan i vården när det handlar om brist på samarbete och samarbetsformer som underlättar för vårdpersonalen för patientens bästa. Problemet är inte en organisationsform för vården. Problemen handlar om förlegade kulturmönster där t. ex. olika specialister ofta vägrar kommunicera och samarbeta med varandra.

”The promise to rebuild the ideal home that lies at the core of many powerful ideologies of today, tempting us to relinquish critical thinking for emotional bonding.” (Zygmunt Bauman)

Den vårdpolitik som formats och som kritiserades kan liknas vid en vulgär form av porträttet av Dorian Gray när det handlar om att de former av verklighet vi har lever med har för kort före datum. Hur förmår man politiker att lyssna till humanistiska värderingar för vårdens del?

Jag hade föredragit att läkarna som talade hade använt humanistiska metaforer och liknelser tillsammans med de teknokratiska förklaringsmodeller som lades fram (Taylorism: leder till bristande tillit, Fordism: leder till fragmentisering, Sloanism: leder till ökad byråkratisering). Det är utmärkt att få förstå var saker och ting kommer ifrån – det är vad humanister också är experter på att förtydliga. Vad man tydligt lägger märke till är att läkare väljer att svära sig fria från det egna ansvaret som är en del av den anonymiseringskultur som vården har. Om humaniora verkligen ska slå igenom i medicinsk organisation behövs att läkare laborerar med humanistiska visioner utifrån den kritik som finns inom fältet för medicinsk humaniora när de ska nå ut om förändringsarbete i samarbetet humaniora och medicin.

Från retropi till patienten som utopi?

154297943169897651Utopi

Inte en enda patient fick uttalade sig utifrån patientperspektivet om vården som humanistisk organisationsform. När de nya formerna för vårdcentraler, nära vård och nätläkare diskuterades talade läkare om list tak. Det i sig skulle innebära en begränsning i patientinflytande. Läkare själva ser det som en humanisering av den egna vårdkulturen genom att begränsa allmänhetens valfrihet.

En ökning av antalet allmänläkare kanske kan motverka utbrändhet och ge förbättrad tillgänglighet tänkte man.

När digital vård fördes på tal från allmänläkarperspektiv på vårdcentral framkom att de inte uppskattar nätläkarvård. Nätläkartjänster bestraffar vårdcentralernas budget. Om man läst lite vårddebatt den senaste tiden har det visat sig att nätläkartjänster kan vara fördelaktigt för enklare hälsoproblem vilket gör att allmänläkare på Vårdcentraler avlastas och kan ha mer tid för de mer vårdkrävande patienterna. Det är också ett sätt att korta vårdköerna. Ungefär 20 % av patienterna som först söker kontakt genom digitalvård hänvisas vidare till andra vårdinstanser. Läkarförbundets kritik mot nätläkartjänster motarbetas med tankar om att de förnekar patientperspektivet, dvs. en avhumanisering som motarbetar patienters självständighet.

”Läkarförbundet utelämnar helt patientperspektivet i sin kritik av nätläkartjänster och underkänner därmed inte bara patienternas användning av digitala vårdtjänster, utan även deras förmåga att själva bestämma när de ska söka vård.” (Joakim Wernberg)

Digitalhumanities som företeelse borde kunna appliceras inom medicinsk humaniora för digitala patientperspektiv (alternativt: digital medical humanities). Att inte erkänna patientens val i den här frågan är att pressa in patienter i ett redan pressat traditionellt vårdsystem. Kritiken mot den och hur den avhumaniserar alla var just temat för årets Sandblomdag. Det som förvånat mig mest är just bristen på patientperspektiv, dvs. att ingen patient fått föra sin talan om de organisatoriska utmaningarna. Om man läser Vårdanalys rapporter framkommer att patienter och anhöriga är bra på att visa hur vården kan organiseras bättre ur patientperspektiv. Är patientens röst om vårdorganisation att förstås som en utopi istället för en verklig aktör? I debatter och genom sociala medier ser man många tankar och idéer om att patienter erbjuder perspektiv på vården som varken sjukvårdsledning eller vårdpersonal sett eller insett.

Ingen patientenkät efterfrågar om patienten uppfattar om det finns ett genuint humanistiskt patientperspektiv i vården. Vilka omätbara värden handlar det om? Patienten tycks mest krocka med det som inte fungerar, antingen på individ- eller systemnivå.

Räcker idén om personcentrerad vård ur ett patientperspektiv?

Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys har nyligen släppt en rapport som är inriktad på personcentrerad vård, Från mottagare till medskapare (2018:8). I rapporten presenteras en målbild på nio punkter för personcentrering ur ett patientperspektiv. Målbildens 9 punkter i Vårdanalys rapport handlar om att hälso- och sjukvården:

  •  … ger mig stöd att ta hand om min hälsa och egenvård
  • … lyssnar aktivt på mig och efterfrågar mina erfarenheter
  • … behandlar mig med värdighet, medkänsla och respekt
  • … ger mig tillgång till vård och rätt kompetens utifrån mina behov
  • … tar hänsyn till mina preferenser och individuella behov samt mina mål med min vård
  • … ger mig möjlighet att delta i min vård och hälsa utifrån mina förutsättningar och behov
  • … ger mig tillgång till information om min vård och jag själv kan bidra med information
  • … gör det möjligt för mig att kommunicera med vårdens medarbetare utifrån mina behov
  • … ser till att insatserna jag får är samordnade och präglas av kontinuitet utifrån mina behov

Vilka incitament finns för att få det att fungera i termer av patientinflytande och göra vården mer humanistisk eller ska man behöva säga det – mer humanitär?

Om Sandblomdagen

2003 instiftades Sandblomdagarna utifrån Grace C. Sandbloms fond till minne av Professor Philip Sandblom. Sandblomdagarna instiftades som ett forum där humaniora och medicin ska mötas. Ett årligt seminarium ges på hösten i Lunds Universitetssjukhus aula.

©Philippa Göranson, Lund, Sverige,  November, 2018

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Klicka på följande:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet

Referenser:

Barnmorskan i East End, Dramaserie

Bauman, Zymunt, Retropia, Polity Press, 2017

Björk Orv, Elisabeth, ”Var finns den personcentrerade vården?…”, @bjorck_orv, Twitter, 2018-11-17

Farman, Christian, ”Ja, när allt kommer omkring…”, @Gripenfighter, Twitter, 2018-11-22

Hobbes, Thomas, Leviathan, The Project Gutenberg EBook of Leviathan, senast uppdaterad 2015-01-25

Larsson, Anna, “Att efter manga års arbete i sjukvården…”, @AnnaLar28034968, Twitter, 2018-11-21

Marie, ”Om man som patient…”, @Eiramru, Twitter, 2018-11-21

Myndigheten för Vård- och Omsorgsanalys, Från mottagare till medskapare (2018:8), Stockholm, 2018

Persson, Elsa, ”Dyra nätläkarbesök ger ingen märkbar avlastning”dagensarena, 2018-01-15

Persson, Daniel, “Sluta underskatta patienterna! Ha tilltro till deras bedömningar av när de behöver vård”, Sydsvenskan, 2018-10-31

Pories, Susan E., “What is the Role of the Arts in Medical Humanities and Patient Care? A Survey-based Qualitative Study?”, Journal of Medical Humanities, 2018-08-04

Riggare, Sara, ”Det värsta som kan hända en patient…”, @SaraRiggare, Twitter, 2018-11-21

Rubenhold, Hallie, ”I often wonder what makes…”, @HallieRubenhold, Twitter, 2018-11-19

Sandblomdagen, “Den sjuka sjukvården och den friska”, Lunds Universitetssjukhus Aula, 2018-10-25

The School of Life, ”Political Theory – Thomas Hobbes”, 2015-07-31

Tillitsdelegationen, Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn (SOU 2018:47), Stockholm, 2018

Wennberg, Joakim, ”Det är nästintill arrogant att vifta bort människors intresse för sin hälsa och den resurs växande hälsodata utgör”, Sydsvenskan, 2018-11-06

Westin, Jonathan, ”Välfärden i flera länder blir allt mer topptung”Vårdfokus, 2018-05-21

Patientinflytandet för hivpatienter behöver ta sig i kragen. Hur ter sig framtiden för den här diagnosen?

abstract-3221879_1920FrontPM9

Tystnad. Tystnad. Okunskap. Tystnad. Epidemiskt kaos. Tystnad. Motsägelser om uppkomst. Dubbel tystnad. Det är positivt vilket är negativt. Tystnad. Det är negativt vilket är positivt. Tystnad. Hopplöst läge utifrån medicinsk behandling. Tystnad. Ökad spridning. Fördomar. Förtryck. Oväsen. Tystnad. Storslagna kampanjer. Tystnad. Nivåer mer kontrollerad. Tystnad. Social förändring. Tystnad. Öppenhet. Tystnad. Böcker. Tystnad. Överförs inte med välfungerande behandling. Tystnad. Omgruppering av vilka som får sjukdomen. Tystnad. Resistens mot behandling. Tystnad. Stämmer verkligen officiella data? Tystnad. Tystnad motverkar förändring. Tystnad. Försök till normalisering.

Historien om HIV/AIDS handlar inte bara om tystnad. HIV/AIDS handlar om frispråkighet. Friheten att diskutera sexuella mönster på sätt som man inte gjort tidigare. För flera år sedan läste jag konstvetenskap vid Lunds Universitet. En dåvarande konstföreläsare kunde inte tillåtas på 1990-talet i Sverige att berätta om sexuella handlingar i konstverk. Det var komiskt att en svensk konstföreläsare var tvungen att gå långa omvägar om sanningshalten i konstverk fastän det sexuella innehållet var uppenbart. Ett antal år senare såg jag samma konstföreläsare på Humanist Dagarna i Lund under 2000-talet berätta om sex och sexualitet i konsten och hur aids epidemin omvandlat dildon från att vara funktionell till att bli ergonomisk. Folk hade uttryckt missnöje med den avbildande dildon. Förändringen uppstod genom olika aidsnätverk på den tiden man var tvungen att utreda hur hivviruset spreds. Man började ställa frågor på ett sätt man inte gjort tidigare. Utfrågandet påverkade kulturmönster om sexuella diskussioner och sexuella innovationer. Tidigare i år fick jag höra att samma föreläsare numera kan diskutera det sexuella innehållet i konsten på ett sätt som kan te sig antingen besvärande eller exalterande för konststudenterna.

Vad har vi för förhållande till HIV/AIDS?

Historien om HIV/AIDS är föränderlig utifrån olika utgångspunkter, länder och kontinenter. Forskningsmässigt finns olika teorier om HIV/AIDS. Myter om aids handlar inte bara om föreställningar människor har om hur hiv sprids utan är den allmänna historieskrivningen om HIV/AIDS. Idén om hivviruset är föränderligt. Globala, politiska, sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden och utvecklingsmål utifrån sjukdomen förändras hela tiden.

”Jag är varken promiskuös eller sprutnarkoman, men jag har hiv.” (Andreas Lundstedt)

Riksförbundet Noaks Ark har i sin Hiv rapport från 2017 gjort en attitydundersökning om svenskars kunskap om hiv idag. På frågan om man tror att det finns hiv som inte överförs svarar 60 % nej, 28 % ja och 12 % vet ej. 83 % kan tänka sig att dela tält med någon som har hiv. 71 % skulle inte tungkyssas med någon som lever med hiv.

När jag testade Google trends i frågan om HIV/AIDS, från oktober 2017 till och med oktober 2018, framkom att Sverige hamnar på 81:e plats av 93 länder. De tre på första plats är i dagsläget: Zambia, Zimbabwe och Mocambique. USA hamnar på 47:e plats och det första europeiska landet är Frankrike på Google trends på en 57:e plats. Varför googlar inte svenskar mer om HIV/AIDS? När man ska hitta hiv relaterat material ur olika synpunkter måste man använda olika begrepp tillsammans med hivbegreppet på Internet. Internetsökningar leder fram till olika uppfattningar som kan leda till missuppfattningar eller att man upptäcker dolda sanningar om hiv. Olika organisationer har olika agendor på gott och ont.

Hivtest och hivbehandling är kostnadsfri i Sverige.

Det finns olika sätt att informera sig om HIV/AIDS. Man kan försöka googla sig fram och prova olika källor. Man kan försöka hitta fram till organisationer finns. Det kanske inte är lika uppenbart att hitta fram till aktuella kampanjer. Man kan prova lyckan med att försöka identifiera hiv/aids-bloggare som kan ge en aktuell bild.

När jag provade de engelska sökorden: aids bloggers på Google får jag en helt annan form av information än om jag skriver in aids bloggare eller aids blogg på svenska. Den första sidan med länkar från den engelska sökningen ger mig uppsamlingsplatser om aidsbloggare och digitala möjligheter för patienter om tillgång till den senaste forskningen och viktig patientinformation. Utifrån den svenska sökningen ger den första söksidan på Google mig någon tidningsartikel, några enstaka hivbloggare, man kan komma in på samlingssajten qruiser.se, Folkhälsomyndigheten, debatt mot den nuvarande officiella kampanjen hiv i dag. Kulturskillnaderna är tydliga och min första reaktion är att jag saknar det som riktar sig mer specifikt till svenska hivpatienter i termer av patientbemyndigande.

Googling: leva med hiv respektive living with hiv visar också tydliga kulturskillnader. I och för sig är den engelskspråkiga världen större än den svenska. Det finns en större variationsrikedom källor på engelska. På engelska finns även hivhealthyliving.com – en organisation som verkar för att hivpatienter ska ha en fungerande hälsa hela livet utifrån sin hivdiagnos.

Att fråga Google om kostråd till svenska hivpatienter är en mycket mager syn. Klinisk nutrition är troligen något man vill veta mer om, eller om kostråden verkligen är vettiga vetenskapligt sett. Den debatten från svenska hivpatienter syns inte mycket av. En hivbloggare kommenterar att nyttig mat inte hjälper mot hiv men då glömmer denna att tänka på det långa perspektivet av vad långvarig medicinering kan ställa till med. Det är annars något cancerbloggare är medvetna om. Vad man däremot snabbt kommer i kontakt med är information om att hiv och aids inte finns. Det berättas att den ene forskaren som upptäckte hivviruset gått emot sina tidigare slutsatser och senare förklarat att det går att befria sig från hiv med rätt kost med hänvisning till en filmatisering där forskaren uttalar sig. Det Youtube klippet har senare tagits bort. Gilead Sciences erbjuder information utifrån sökningen hiv kostråd. Det handlar bara om allmänna kostråd inte om mer specialiserad information för just hivpatienter. Gilead Sciences har starkare inriktning på läkemedel och biverkningar, kortfattat om hur hivbehandling påverkar 4 kroppsdelar och hälsorisker utifrån långvarig hivbehandling.

”Den mannen som smittade mig visste inte heller att han var smittad. MEN, vad han inte berättade var att hans föredetta var sprutnarkoman. Så JAG tycker nog att han borde testat sig innan han valde att ha oskyddad sex med en annan kvinna, eller åtminstone berättat det för mig så jag kunde ta ställning.” (hpositiv.blogg.se)

Hivpatienter torde vara lika intresserade som cancerpatienter att stärka sin allmänna hälsa. Varken hiv-sverige.se, smittfri.se eller posithivagruppen.se ger information på sina hemsidor om hur man kan stärka sin hälsa utifrån hiv. Kostråd till hivpatienter på engelska ger mer att önska inklusive information om hur hiv och hivbehandling påverkar olika delar av kroppen.

Att bryta myter om hiv

Om man söker på hiv och hivprevention på Internet kan man hitta olika organisationer som försöker motverka missuppfattningar om HIV/AIDS idag. Läkare utan gränser har en svensk version. Hiv är inte en dödsdom idag. Hiv överförs inte främst homosexuellt. Läkare utan gränser har starkt afrikanskt fokus och förklara att anledningen till ökning bland kvinnor är för att kvinnor i de svårt drabbade områdena inte har tillgång till behandling. Om en gravid kvinna står under behandling går det att föda ett hivfritt barn. Det är inte bara kondom som fungerar för hivprevention. Det faktum att många står på välfungerande hivmediciner gör att kunskap utifrån nuvarande hivviruskunskap håller sig nere. Det finns en obalans i hur det hivpreventiva arbetet fungerar i olika delar av världen. Bristen på sjukvårdspersonal i vissa länder försvårar. De två sista konstaterandena underlättar att missuppfattningar om HIV/AIDS uppstår. Tidningen metro har skrivit om hivmyter som passar mer in på svenska förhållanden. Hiv och aids är inte samma sak. Aids är ett samlingsnamn för sjukdomar som kan bryta ut om immunförsvaret försvagats. Metro skriver om smittfri hiv som om det vore ofarligt när virusnivåerna inte går att mäta. Läkare kan skriva intyg på att en hivpatient kan befrias från att informera sin sexpartner om sin hivstatus. Metro upplyser om att man inte kan få hiv genom kyssar. Metro upplyser att alla kan testa sig för hiv i vården och att man kan testa sig anonymt.

Bryter Internet HIV/AIDS normer eller understödjer Internet dem?

Hur mycket bidrar Internet till ökning eller minskning av hiv? Internet i homovärlden beskrivs som en digital erotisk oas. Fördelen med att ragga en sexuell kontakt eller partner genom Internet är att den som söker inte blir identifierad som homosexuell av utomstående. Internet är en erotisk oas för vem som helst som söker sexuellt umgänge, oavsett sexuell läggning. Internet blir tvetydigt eftersom det både ger möjligheter till sexuella kontakter och information om hur man minskar riskerna att få hiv. Enligt The Scientist leder Internet till en 15,9 % ökning av hivspridning. Internet är en del av en ny form av sexuell frigörelse. I länder med sexuellt förtryck motverkar Internet det officiella sexuella förtrycket.

”I think I prefer bars! but the Internet is a much easier medium!!! I try to think of it as a cyber bar and the rejection is easier online rather than face to face…” (Graham Bolding m.fl.) 

Journal of Medical Internet Research har undersökt hur människor som diskuterar HIV/AIDS förhåller sig. Många väljer fortfarande att vara anonyma pga. stigmat hiv fortfarande innebär. Det faktum att människor kommunicerar om sin hiv genom sociala medier har visat sig öka följsamhet till behandling. Journal of Medical Internet Research säger sig sakna information om vad de som lever med hiv diskuterar. Det är lättare för t.ex. cancerpatienter, psykiatripatienter eller mecfspatienter att vara öppna i sociala medier.

”Jag har en massa saker som snurrar runt i huvudet som jag gärna skulle vilja dela med er. Det är dock nackdelen med att skriva anonymt. För om jag berättar om de sakerna så kan igenkänningsfaktorn höjas ganska mycket.” (hivbloggen.blogg.se)

En BMJ Open studie har visat att mHälsa initiativ ökar följsamhet till behandling, avatar guidade program är fungerande strategier för hivprevention och att kampanjer i sociala medier ökat frekvensen för hivtest med 252%. Kampanjer i sociala medier har visat sig leda till att kondomanvändning ökat med 40 – 67 %.

Officiella gränsdragningar utifrån HIV/AIDS

Hiv är ett virus som kan överföras. Om hivviruset inte behandlas kan man utveckla aidsrelaterade följdsjukdomar. De följdsjukdomar som följer av aids kan leda till döden. Att leva med hiv är officiellt sett likvärdigt med en kronisk sjukdom. I dagsläget finns inget botemedel eller fungerande vaccin mot HIV/AIDS.

Beskrivningar av HIV/AIDS symtom framställs oftast i generella termer. Symtombilden för HIV/AIDS är annorlunda för kvinnor. Det är relativt lätt att hitta sådan information på Internet men det finns inte på officiella svenska sidor utan genom svenska bloggare om när jag specifikt söker på Internet: hiv symtom hos kvinnor eller tack vare Healthline när jag bara skriver in hiv på Google. Kvinnliga hivsymtom påminner om klimakteriesymtom, hormonrubbning, blödningar i underlivet och tar sig lättare uttryck som könsrelaterade problem än hos män (smärtor eller kramper vid samlag).

”Non-HIV-associated gastrointestinal symptoms were next on the list. Accounting for 14 % of atypical presentations, nearly half were cases of tonsillitis, while more serious manifestations included gastric bleeding, gall bladder inflammation, kidney failure, and a herpes-related infection (which was not only misdiagnosed as appendicitis but later resulted in the partial removal of the patient’s colon).” (verywellhealth)

HIV/AIDS narrativ i förändring

Det mest vanligt förekommande sättet att berätta om HIV/AIDS handlar om att HIV/AIDS stigmatiserar homosexuella män, lesbiska kvinnor, narkomaner, transsexuella personer och prostituerade. Berättelsen om HIV/AIDS förändras. Problemet med diskussionen om hiv är att man oftast berättar om hur det var för 20 – 30 år sedan. Statistiken över vilka som får hiv är en annan än tidigare officiellt sett. Berättelsen om HIV/AIDS är inte bara en berättelse om vilka som infekteras. Det är också en berättelse om hur medicinsk begreppsbildning utvecklats till att kunna omfamna fler med tanken på aidsrelaterade sjukdomar.

”Internationellt rapporteras hög risk för hivinfektion bland transpersoner, men data för detta saknas i Sverige.” (Regeringskansliet)

En metastudie över begreppsanvändning relaterat till HIV/AIDS från1989 till 2014 visar tydliga förändringar. Termen aidsepidemi användes flitigt mellan 1989 och 1991. Termer som hivpositiv och hivinfekterad slog igenom i början av 1990-talet men dog snabbt ut. Begreppet MSM (män som har sex med män) användes inte innan 1994 men det eskalerade från och med 2014. Hivoffer som begrepp försvann efter 2008. Begreppet leva med hiv tog fart 2012. Termen hivepidemi har tagit fart sedan 2014.

HIV/AIDS delas numera in i olika generationer. Generationsindelning går från singular till plural. Den äldsta gruppen: pre-aidsgeneration, den näst äldsta gruppen: hivepidemi-generation, den näst yngsta gruppen: post-aidsgenerationer och den yngsta gruppen tituleras: post-hivepidemigenderationer.

”Som bög född på 80-talet har jag ibland fått höra att jag tillhör ’generationen efter aids’ – vilket så klart är skitsnack med tanke på att antalet hiv-smittade i världen ökar och eftersom det existerar smittade bögar även i min generation, i den del av världen där jag bor. Men visst, med hänsyn till att ha kommit ut efter bromsmedicinernas ankomst och efter den panikperiod som Gardell beskriver i sina böcker så tillhör jag en snäv, och långt ifrån vattentät, västerländsk bög-diskurs ’generationen efter’. Och detta ’efter’ är envariant på ett ’med’.” (Kristofer Folkhammar)

På 1980-talet var det först en gåta varför unga människor dog av sjukdomar det fanns fungerande behandlingar mot. I och med de antivirala läkemedlen och nya sätt att kombinera läkemedel från mitten av 1990-talet har den första vågen av det värsta aidskaoset avtagit. Statistisk sker en ökning i spridningen av hivvirus. Fler människor lever med hiv än tidigare. Den kommande utmaningen för HIV/AIDS är varningar om läkemedelsresistens och vidareutvecklad variationsrikedom som kan göra det svårt att kontrollera hivviruset. Hiv är inte bara en virusform. Enligt en källa beräknas att det finns minst 60 olika varianter i olika delar av världen. En annan källa berättat att olika subtyper utvecklas på olika sätt i olika delar av världen. Man kan få mer än en variant samtidigt. Olika hiv varianter har olika snabba eller mer långdragna förlopp innan patienten utvecklar aids. Beroende på i vilken ålder man får hiv har hivviruset har olika förlopp. Länder med mycket migration har en mer komplex hivsituation. Historien om hivviruset är på väg in i nya osäkerhetsvariabler.

”AIDS-frågan skulle skärpas och leda till attityd- och beteendeförändringar hos riskgruppen, som i dag omfattar alla svenska ungdomar och vuxna. Att hävda motsatsen ’Faran över’ bidrar bara till att gynna virusets framfart.” (Kwame Ingemar Ljungqvist)

Personer med hiv och aidssjuka sågs inte först som några samhället skulle skydda utan som några man skulle skyddas från. Eftersom jag lever i väst uppfattar jag att det är lätt att vara influerad över hur berättelsen om HIV/AIDS tett sig från amerikansk horisont. Det i sig gör historieberättandet underligt eftersom det inte stämmer med den egentliga bilden av HIV/AIDS i världen. USA hade en väldigt hög andel dödsfall i aids under 1980-talet. Aidspatienter som sökte vård i USA under 1980-talet kunde nekas hjälp inom hälso- och sjukvården. Den amerikanska patientaktivismen för HIV/AIDS var aggressiv. Historien om den tidiga amerikanska aktivismen kan man se i en dokumentär som är tillgänglig på Youtube: How to survive a plague.

”Aktionsgruppen Act Up slogs för att okunnig politiker skulle förstå att människor behövde mediciner och vård. I New York låg övergivna människor och dog på gatorna under de första akuta åren utan att omvärlden reagerade. Här var sjukdomen från start ett oerhört stigma och ett straff från Gud.” (Anna-Maria Sörberg)

Det är ett antingen mirakulöst eller underligt sammanträffande att biomedicinska analyser hade möjligheten att mäta förekomst av T-celler i samma veva som hivinfekterade började tappa T-celler. Hade aidsepidemin slagit till några decennier tidigare hade man kanske inte upptäckt det. I amerikanska narrativ beskriver man att det inte alls handlade om tur utan var en konsekvens av tidigare inrikespolitiska folkhälsostrategier om infektionsbekämpning.

”Ur erfarenheterna av hur myndigheterna försummade aidsepidemin växte det i USA även fram en alltmer aggressiv kamp, som kom att gå under namnet queeraktivism. Queeraktivisterna kritiserade den etablerade homorörelsen för att vara alltför inriktad på respektabilitet.” (Ingeborg Svensson)

154118378827870351BlodpåsarPM9

Aids som epidemi slog ner som en bomb amerikansk media i USA i samma veva som homosexuella erkänts rättigheter. I USA rådde, när aidsepidemin kom, en konservativ regering i och med president Ronald Reagan. Det tog dåvarande president Ronald Reagan flera år innan han öppet erkände aidsproblemet i USA. Anledningen till att det också gick väldigt trögt för aidshotet i början var att Ronald Reagan inte satsade på inrikespolitik som är en del av folkhälsoarbetet. Inledningsvis ville inte ens forskarsamhället forska om aids eftersom det bara verkade nå homosexuella. Medvetenheten om aids förbättrades när det framkom att heterosexuella fick hivinfektionen eller att det inte ens vara sexuellt överförbart. Att få hiv genom blodprodukter underlättade att ta bort berättelsen om det avvikande, sexualiserad och homofobisk skam.

”The Reagan administration’s lack of action in response to the AIDS epidemic in the 80s was a deliberate genocide on gay people. Have a great night” (@jessbee, Twitter)

Även om jag skulle vilja dröja kvar vid den amerikanska berättelsen om HIV/AIDS tål det att inflika ett mer aktuellt spår från Kina. The Guardian rapporterade så pass sent som 2013 att hivpatienter i den kinesiska vården nekas vård om man vet att de har hiv även om de söker hjälp mot andra sjukdomar. Enligt The Guardian anses hiv utifrån kinesisk horisont vara en västerländsk sjukdom.

man-1921017_1920SamvetePM9

Det finns namn som väger tungt i termer av att upplysa om HIV/AIDS normer. När det blev offentligt att Rock Hudson hade aids 1984 tänkte man att vem som helst kan få det (Hudson levde som dold homosexuell). När Magic Johnson fick hiv började man undra hur man skulle förhålla sig till sport och möjligheten med hivöverföring genom öppna sår. Berättelsen om Ron Woodroof, som fick sen aidsdiagnos, i filmen Dallas Buyers Club där Rons agerande gjorde att dosen halverades för läkemedlet AZT, vilket ledde till att många fler överlevde än tidigare. Ron Woodroof tog sig också till México och fick alternativbehandling med antioxidanter vilket gjorde att han överlevde flera år längre än läkarnas prognos. Det finns många filmer som problematiserar HIV/AIDS kulturellt som exponerat homofobin, t. ex. Philadelphia. Filmer som tidigt ironiserat över skrämselpropaganda, t. ex. Patient Zero om den åtråvärde homosexuelle promiskuösa kanadensiske flygvärden, Gaëtan Dugas, man byggde en norm utifrån som ansvarig för att sjukdomen spreds i nord Amerika. Mytbildningen kring Dugas stämde inte med verkligheten. Freddie Mercury anses vara den första rockstjärnan som avlidit pga. aids. Den franske promiskuösa filosofen Michel Foucault avled pga. aids redan 1984 och han trodde först inte på sjukdomen. Han tänkte att det var ett sätt att fördöma homosexuella.

Berättelsen om HIV/AIDS har uttryckts utifrån tankegångar som kan påminna om Joseph Conrads (1857 – 1924) surrealistiska roman Mörkrets Hjärta där samhällsnormer om det civiliserade och ociviliserade ställs mot varandra. 1993 kom en avantgardistisk musikal som väldigt tidigt humoriserade aids och samtidigt försökte humanisera bilden av den homosexuella kulturen, Zero Patience (går att se på Youtube). I filmen skapas en ramberättelse utifrån resan in i Mörkrets Hjärta där homosexualitet och aids är osynligt, ociviliserat och exotiskt.

adult-1869791_1920SexigkvisilhuettPM9

Om jag börjar leta efter kvinnliga exempel på hiv får jag först genom Google fram en vag uppgift om att en fransyska och en kvinna från Zaire avled av aidsrelaterad sjukdom i Paris i slutet av 1980-talet. Amerikanska källor anger att redan 1981 hade man konstaterat att fem prostituerade kvinnor var hivpositiva. 1986 ansågs kvinnor representera 7 % av alla hivpositiva i USA. I USA startade ett första hiv nätverk för kvinnor redan 1983, The Women’s AIDS Network. Utifrån samma Google sökning berättar The New York Post 2014 att det första exemplet på att en kvinna kunnat överföra hiv till en annan kvinna konstaterats. Kvinnor anses kunna avlida snabbare av sjukdomen än män. Exakt vad det beror på säger man sig inte riktigt veta. Kvinnor diskrimineras oftare i vården än män vilket gör tidig upptäckt svårare. Eller handlar bristen om bristen på genusforskning i medicinska termer utifrån sjukdomen och behandlingsalternativ? Att förutsättningarna i mäns och kvinnors immunsystem skiljer sig åt?

A Historic Handshake 1985: ”Princess Diana Opens UK’s first HIV/AIDS clinic. She shakes patients hands with gloves off challenging the perception of AIDS being acquired through skin contact. #lgbthistoryMonth” (@transvivor, Twitter)

people-2589818_1920ErotisktHeteroParPM9

En Internet sökning om hivfrekvens utifrån kvinnor på franska ger länkträffar som förtydligar att kvinnor är bättre på att hivtesta sig än män. 60 – 63 % av kvinnorna med hiv i världen anses stå på behandling medan knappt 50 % av männen gör det. Homosexuella har lättare att vara öppna om sin hivstatus än heterosexuella män. Kondomanvändningen minskar i både Europa och USA. Kvinnor har lättare att få hivvirus än män. Det är svårt för kvinnor att tvinga män att använda kondom. Den franska pressen skriver att hiv är en osynlig epidemi när det gäller kvinnor. 2014 släpptes en fransk antologi där 10 kvinnor skrivit om sina erfarenheter för att öka medvetenheten och för att förbättra hivprevention för kvinnor.

Den europeiska aidsorganisationen, AIDS Action Europe, hade i oktober 2018 samlingsmöte om hur man kan minska hivöverföring till kvinnor. AIDS Action Europe egna broschyrer om att minska hivöverföring till kvinnor är mest inriktad på Öst Europa. Genom AIDS Action Europe hemsida går det att få tag i speciellt inriktad information till kvinnor med hiv. De olika informationsinsatserna är inte tillgängliga på alla europeiska språk. Kvinnors stigmatisering utifrån hiv beskrivs som värre än för män. Stigmatiseringen leder till att färre kvinnor söker hjälp, kvinnors hivperspektiv saknas i klinisk forskning, att läkarkontakter inte fungerar för kvinnor med hiv m. m.

”The risk of being infected with HIV during unprotected sex is two to four times greater for a woman than for a man.” (Kedar Baral m.fl.)

Det finns även en specialinriktad kvinnoorganisation på globalnivå som verkar för att stärka kvinnliga hivpatienters ställning och patientbemyndigande: Women for Positive Action. För tillfället saknas det svenska kvinnliga hivinitiativet på Women for Positive Action hemsida.

Hur mycket kan man normalisera hivpatienter i andra vårdrelaterade sammanhang? Organdonation från en hivpositiv till en hiv negativ har rapporterats från den amerikanska hiv organisationen, The Body. Man skriver att det är för tidigt att kunna dra några slutsatser även om försök nu gjorts med levertransplantation. Det ställer också frågan om informerat samtycke och patientdelaktighet i ny dager om det visar sig vara säkert.

Från gamla till nya metaforer

HIV/AIDS är den sjukdom som frammanat skam som ingen annan i sjukdom i modern tid. Det relativt nya engelsk-irländska Medical Humanities forskningsprojektet Shame and Medicine Project har bara hunnit producerat några artiklar. På deras hemsida finns en artikel ”Shame, stigma and medicine” och det första man möts av är ett citat av en läkare som försökte hjälpa hivpatienter på 1980-talet. Hivpatienter begick självmord pga. hiv. Läkaren menar att de dött av den delen av aidsmetaforen som förde med sig hemlighetsmakeri och skam. Stigmat mot HIV/AIDS patienter mäts idag världen över genom stigmaindex.org.

“Now AIDS obliges people to think of sex as having, possibly, the direst consequences: suicide. Or murder.” (Susan Sontag) 

När den amerikanska filosofen, aktivisten, läraren, feministen, filmmakaren och författaren Susan Sontag (1933 – 2004) skriver om aidsmetaforer i det andra stycket, ”Aids and its metafors” (publicerad 1989), i sin berömda essä Illness as metaphor, speglar Sontag amerikanska värderingar utifrån den tidigare amerikanska debatten om HIV/AIDS.

“Illnesses have always been used as metaphors to enliven charges that a society was corrupt or unjust.” (Susan Sontag)

Sontags metaforiska angreppssätt är ett starkt sinnligt och politiskt närmande till sjukdomsmetaforer och hur sjukdomsmetaforer påverkar vår sjukdomsuppfattning som samhällsfenomen. Enligt Sontag är sjukdomserfarenhet ingen metafor. Det mest sunda är om man kan genomleva sjukdom utan att belastas med sjukdomsmetafor. Det är en aspekt utifrån Susan Sontags essä jag saknar och det är det feministiska perspektivet. Sontag driver den homofoba linjen om HIV/AIDS trots att hon själv var lesbisk. Filosofiskt vill hon gå emot vedertagna tolkningar men gör det inte för kvinnors eller heterosexuellas räkning om aidsrelaterade sjukdomsmetaforer. Det är underligt eftersom symtombilden utifrån HIV/AIDS skiljer sig mellan män och kvinnor. På något sätt borde det ha uppmanat Susan Sontag att differentiera sin metaforik utifrån genus och sexualitet.

Susan Sherwing har i en artikel från 2001 diskuterat bristen på feministiskt genomslag i aids- och hivmetaforer för kvinnor för att påverka förändring. Det tog väldigt lång tid för den medicinska kulturen att identifiera kvinnors öden utifrån HIV/AIDS och vilka sjukdomar de får i anslutning. Sexuella metaforer i anslutning till hivöverföring har inte tagit vanan att lyfta upp medicinska skillnader mellan män och kvinnor.

”It is extremely common for a woman to say she wants an H.I.V. test but was afraid to ask the doctor, Dr. Levine said in a telephone interview Monday. When she does ask, he says, No, you don’t need one, you’re a nice girl. Then, she has to say, No, I’m not a nice girl.” (The New York Times Archive)

Aidstankar handlar ofta om idéer utifrån föroreningar eller att man blivit invaderad. Aids har aldrig givit upphov till romantiska föreställningar som andra sjukdomar gjort under andra epoker. Aids har metaforiska likheter med farsoter, cancer och syfilis (sjukdomsstadier, döden, man kan leva med den som en kronisk sjukdom). Aids har givit upphov till berättande om avvikande beteende och företeelser i samhällets utkant. Ska man se Sontags metaforik som förlegad eller ständigt aktuell? HIV/AIDS kräver nya metaforer som är politiskt befriande. Utmaningar man står inför förändringen handlar om att släppa de rädslor olika konstruktioner pådyvlar oss. Skuld, synd, skam, sexism, stigmatisering, diskriminering, homofobi, invanda könsroller, rasism, medikalisering, fördömanden och utanförskap är svårt att bryta sig loss från när det handlar om HIV/AIDS. Betänk att aidsepidemin skyndat på lagstiftningen för samkönade äktenskap i försök att minska hivöverföring och få bukt med promiskuöst beteende bland homosexuella.

”Does fiction, presumably more self-conscious about narrative than science, journalism or politics, position itself to the prevailing AIDS narratives?” (Barbara Bowen)

Var kan nya aidsmetaforer komma från? Ska fokus vara på hiv istället för på aids? Metaforer ger upphov till nya beskrivningar av verkligheten samtidigt som den nya beskrivningen av verkligheten förändras. Professor Steven F. Kruger har gjort en sammanställning och analys i, AIDS Narratives: Gender and Sexuality, Fiction and Science, om HIV/AIDS: ”This book is marked by a passionate caring for how writers van make us think and feel a new, how their creative visions can move us away from predictable metaphors to texts that call us to action because they are complex and funny, challenging and relentless”. Frågan är om man inte behöver vidga vyerna mer ut mot sociala medier som vidareutvecklar attitydförändring om HIV/AIDS. Internet har förvisso inte befriat hivpatienter på samma sätt som för cancerpatienter eller psykiatripatienter. Är litteratur för/av hivpatienter det bästa formatet för nya hiv/aidsmetaforer eftersom idéerna gömmer sig i böcker och därför har mer plats att utvecklas i det dolda?

”Metaphors may be necessary to illness as they are to literature, as comforting to the patient as his own bathrobe and slippers.” (Anatole Broyard)

Det är vanligt att sjukdomar bemöts utifrån militära metaforer. Det är ett sätt att skambelägga de som blir sjuka. En amerikansk artikel om HIV/AIDS forskning, ”Healing Without Waging War: Beyond Military Metaphors in Medicine and HIV Cure Research”, anger att militära metaforer i medicinsk mening bör tillhöra det förflutna. Militära medicinska metaforer är rester från en forskningsmentalitet från det kalla krigets dagar eller går tillbaka till upplysningstidens medicinska språkbruk. Det är mer konstruktivt att tala om sjukdomserfarenheter i termer av fredsbetonade levnadsresor än krigsförklaringar för att bryta hivstigmat. Nya alternativ finns men hur används de? Andra frågor man kan behöva ställa är hur journalistik, internet och sociala medier vidareutvecklar metaforer om HIV/AIDS och vad kommunikativa, informativa och mer frispråkiga metaforer kan tillföra. Utvecklingen av metaforer kommer variera i olika länder och på olika kontinenter utifrån vad HIV/AIDS handlar om just där.

”Orden har makt över oss. Begreppet ’hivman’ signalerar en underförstådd likgiltighet för livet och underkastelse under okontrollerbar lust. ’Hivmannen’ är ett vandrande, intelligent virus, ett mänskligt osäkrat vapen, en självdestruktivitet inriktad på att dra med sig omvärlden ner i avgrunden.” (Anna-Maria Sörberg)

Det finns olika sätt att förhålla sig till hiv/aidsmetaforer. BMJ Medical Humanities ser hiv/aidsmetaforer i termer av förflyttning och transport. Hivviruset överförs som en kommunikationsakt. Hivmetaforer beskrivs som transportmetafor med tanke på att hivviruset bildligt och bokstavligt reser med den som reser eller förflyttar sig. Transportmetaforen har sina begränsningar eftersom personer som lever med hiv inte är välkomna överallt som resenärer.

”A fresh, well-chosen metaphor offers a flash of intellectual or emotional insight into a previously murky area.” (Hanne & Hawken)

De nya metaforerna för HIV/AIDS behöver befrias från idéerna om riskgrupper, kategorier och sexuell identitet. Historien om HIV/AIDS behöver med metaforernas hjälp formuleras om till smittvägar och risksituationer. Tidigare har man konceptualiserat HIV/AIDS utifrån aids-berättelser/aids-narrativ inte som dagens hiv-berättelser som är ett metaforiskt brott mot tidigare föreställningar. Berättelsen om HIV/AIDS kräver nya metaforer för att den levda erfarenheten är annorlunda. Samhällsnormerna har ännu inte hunnit ikapp. De nya metaforerna kräver att förutsättningar för hivstatus kan upprätthållas (dvs. att inte utveckla aids). Det bästa vore att bli kurerad från hiv för att helt kunna förgöra hiv/aidsmetaforiken.

”Many of the metaphors that are being promoted to understand AIDS threaten to deepen existing forms of oppression against women as well as against gay men and people of color.” (Susan Sherwin)

Metaforer har inverkan på hur vi löser sociala problem. Ett forskningsexperiment gjordes på studenter inför hur man skulle lösa kriminalitet i en stad. Två olika studentgrupper fick två olika metaforer: virus respektive odjur. De studenter som fick höra talas om ett virus var mest benägna att tänka på sociala reformer medan de som fick höra talas om odjur var mer intresserade av strängare lagstiftning. Ingen av studentgrupperna ansåg att metaforer hade någon betydelse för hur de kom att resonera.

”A crime-prevention program run by an epidemiologist in Chicago treats crime according to the same regimen used for diseases like AIDS and tuberculoses, focusing on preventing spread from person to person.” (Lera Boroditsky m. fl.)

På svenska används olika benämningar: hiv-infekterad, hiv-positiv, hiv-drabbad, hivdiva, hiviker (hivorganisationers idé om kronisk hiv). Begreppen visar skilda attityder till personer med hiv, dvs. om man ska se dem som offer eller skyldiga. Det är betydelsebärande i hur hivmetaforer utvecklas och förändras. De personer som föds med hiv vet jag inte om jag hört talas särskilt mycket om men den gruppen borde kunna hjälpa till att påverka förändringar utifrån att skapa hivneutrala begrepp.

För att bryta stigmatisering föreslår RFSL: leva med hiv istället för att vara hivinfekterad (leva med hiv är mer neutralt och betonar att ingen är sin sjukdom), att man ska säga risken att få eller överföra istället för smitta, att man ska säga hivmediciner istället för bromsmediciner.

Aids survivor är den som lever med hiv hela sitt liv. Hiv survivor kan istället handla om den som helt bryter loss från hivnormer.

Resistent hiv är en relativt ny företeelse i historien om HIV/AIDS och frågan är hur det kommer att påverka metaforiken eller leder till förändring i den senaste framgångssagan om att leva med hiv. Eller att personer som dignar under begreppet leva med hiv kanske har befriats från hiv men vet inte om det.

Historien om hiv och aids har ändrats från att ha varit en västerländskt avvikande sexuell norm till en normaliserad sexuell norm. Det faktum att fler kvinnor ses med hiv kommer ge nya betydelseglidningar. Vad det innebär i termer av förändrade metaforer och vad det får för konsekvenser på sociala normer återstår att se.

”The stigma might even emerge from metaphors widely employed to talk about viral infection, which introduce by stealt negative moral appraisals.” (Dhairyawan & Hutchinson)

Den amerikanska forskaren och historikern Victoria A. Harden som skrivit boken AIDS at 30 A History sammanfattar den metaforiska utmaningen i en enda mening: “When medicine can control a disease, it’s social, economic, religious, and political meanings diminish”.

Är hiv idag detsamma som hiv imorgon?

Den svenska hemsidan smittfri.se visar att den politiska metaforiken utifrån hiv ändrats i Sverige. Hemsidan smittfri.se är en kampanjsida från hivpatientorganisationen Posithiva Gruppen. Män och kvinnor beskrivs utifrån att de lever med s. k. smittfri hiv. Smittfri hiv betyder att den som har hiv har en välinställd behandling, dvs. minst 50 viruskopior i blodet som är verifierat 2 gånger med 3 – 6 månaders intervall. Den senaste forskningen stödjer tanken om smittfri sex, dvs. att en person som lever med hiv får ha sex med eller utan kondom om hivpatienten har välinställd behandling. Noaks Ark går ut med lite annan information om omätbara nivåer. Man beskriver att i Sverige räknas omätbara hivvirusnivåer utifrån 20 viruskopior/ml. blod (denna nivå räknas som smittfri hiv). Utomlands anser man att omätbara nivåer innebär 50 viruskopior per ml. blod.

”Den som vet att den har hiv har i regel behandling och smittar inte. Den som inte vet det har inte behandling och smittar. #levamedhiv” (@signahl, Twitter)

Facebook hashtags som förstärker den nya identiteten är: #smittfrihiv #jaglevermedsmittfrihiv #jagkangedigalltutomminhiv. HIV/AIDS befrias från sexuella identiteter. Vem som helst kan få hiv. Smittfri.org har lanserat en partnerskapsstudie som visar att hivöverföring är marginell så länge behandling fungerar och sköts. Risken att få hiv är störst när någon infekterats och inte påbörjat behandling för att man inte vet att man har hiv. Det är dagens resonemang. Gäller det för hiv imorgon?

”Att ett par där en lever med hiv, medan den andra inte har det, så skulle det krävas 419 års sexliv för att det överhuvudtaget skulle finnas en risk, men hur många blir 419?” 

För att hitta smittfri.org på Internet måste man först veta vad den senaste tendensen utifrån hivbehandling beskrivs som. Det går bra att googla ordet smittfri för att hitta. Man kommer snabbt till en speciell RFLS sida med anknytning till smittfri om man skriver in hiv på Google och därifrån kan man lätt hitta till sidan smittfri.se. Utifrån samma hiv sökning kommer man också relativt snabbt till Folkhälsomyndighetens sida om Hiv i Sverige idag.

posithivagruppen.se är en svensk patientorganisation för personer som lever med hiv. Det är en hividentitet utifrån hiv, inte utifrån hivsexualitet. Posithiva Gruppen förmedlar positiva nyheter om hiv. Att man valt begreppet positiv stämmer med internationella trender om hur nutida hivorganisationer grupperar sig för att förmedla positiva budskap utifrån hiv.

Seriskordant förhållande: där den ena parten i ett förhållande är hivpositiv. I det sammanhanget definieras den icke-hivsmittade som hivnegativ. 

Folkhälsomyndigheten har lanserat en sida hividag.se för att öka kunskapen och som ett försök att bryta stigmat mot de som lever med hiv. 2017 lanserade Folkhälsomyndigheten på världsaidsdagen en affischkampanj: ”Hiv idag är inte som igår”. Affischkampanjen förklarar att smittsamheten är mycket låg inte att hiv är smittfritt. Uppfattar du att du nåtts av informationskampanjerna? Att hitta fram till rätt sajter kräver att man bearbetar internet. Oftast behöver man veta i förväg vad sajter eller kampanjer heter för att hitta fram. Idag tycks det som om man dessutom tänker från avsändarhåll att bara man lägger ut något på Internet så har man gjort sitt. Sidan hiv idag uppstår först på den tredje Google sidan när jag skrev hiv i sökmotor.

En utvärdering utifrån hur bra eller dåligt sidan hividag.se fungerar visar motstridiga uppgifter: okunskapen är fortfarande stor hur hiv överförs. 6 av 10 anses veta att dagens antivirala behandlingar minskar hivrisken. Samtidigt anses allmänhetens kunskaper om hivmediciner låg. 1 av 7 vet att man kan testa sig för hiv på en Vårdcentral. 1 av 5 skulle undvika kontakt med en person med hiv.

”Materialet framtaget med ekonomiskt stöd från statsanslaget, insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar, som syftar till att nå målen i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (Prop. 2005/60:60)” (Region Skåne, 2016) http://www.pgsyd.se

Folkhälsomyndighetens kampanj Hiv idag har kritiserats av Medborgerlig samling för att vara vilseledande. Kampanjen kritiseras för att ge sken av att faran med hiv är över. Medborgerlig samling begär att kampanjen tas bort. Sverige ligger på en konstant hivnivå de senaste tio åren enligt Medborgerlig Samlings MED-bloggen. Den kritik Medborgerlig Samling skriver finner man inte inom officiella dokument. Medborgerlig Samling tar även fram siffror på att WHO varnar för att fler personer kommer avlida i framtiden pga. ökad läkemedelsresistens mot hivbehandling.

”En liten andel behandlade patienter har istället kontinuerligt påvisbar låggradig viresmi, dvs. låg förekomst av virus i blodplasma (50 – 500 kopior/ml). Det finns ännu inte tillräckligt mycket data för att helt säkert bedöma smittrisken hos dessa patienter, men tillgänglig data indikerar att den är mycket låg.” (Regeringskansliet) 

Sidan hiv-sverige.se skriver om hivresistens, korsresistens och multiresistens vid hivinfektion men det finns ingen öppet redoviad statistik om svenska förhållanden. Den amerikanska organisationen The Body ger mer fullständig information om hivresistens än sidan hiv-sverige.se genom en öppen rapport ”A Guide to HIV Drug resistance” som är tillgänglig på internet. De amerikanska rekommendationerna sträcker sig även in i frågor om att hivpatienter ska informera andra vårdkontakter om sin hiv, testtyper, egenvård och alternativ medicin m.m.

”Mer än var tionde hivsmittad i södra och östra Afrika och Latinamerika bär på resistenta virus där minst en grupp av bromsmedicinerna därför inte fungerar.” (Dagens Medicin)

Sveriges Radio hade ett inslag 2017 om WHO rapporten, ”Hiv Drug Resistance Report 2017” om den allmänna statistiken. WHO beräknade 2017 att ytterligare 135 000 människor kommer att dö inom fem år om inget görs. Det går inte att testa mot hivresistens i alla länder. Vilka länder som drabbas mest hittills får man själv läsa sig fram till i WHO rapport. WHO lyfter fram länder i Latinamerika, Södra – Central – Väst Afrika, Asien och Öst Europa.

”Även om Sverige varit framgångsrikt på området, så ökar antalet med resistent hiv även här.” (Anders Sönnerborg)

Även om berättelsen om HIV/AIDS har kommit in i nya normbrott ska man inte ta bilden av hiv idag för given om vad hiv imorgon kan handla om. Hivviruset är föränderligt. Världshälsoläget kommer också vara föränderligt. I Sverige försöker man bryta hivstigmat utifrån kampanjen om hiv idag och smittfri hiv. Det är budskap som skapats innan WHO’s senaste rapport som varnar för ökad hivresistens. Det kan tänkas att man behöver gruppera om de nya idéerna om hiv till lågriskhiv (överföring av hiv kan ske med hivläkemedel men risken anses liten) respektive högriskhiv (överföring av resistent hiv) för att vara sanningen närmare. Risken är att kampanjer som vill bryta stigma släntrar efter de senaste forskningsresultaten vilket gör att fler utsättas för hivrisker.

Behov: nya diskussioner om HIV/AIDS

2012 var 30 år sedan HIV kom till Sverige. 2012 började det göras en del väsen kring HIV/AIDS. Uppfattar du att du hör talas om HIV/AIDS i tillräcklig grad sedan dess? Hur har en så pass riskfylld sjukdom som HIV/AIDS hamnat i skymundan i Sverige?

Problemet med att HIV/AIDS inte diskuteras i tillräcklig grad är att fler personer riskerar att få hivviruset. Det behövs en ny diskussion om informationsskyldigheten gällande HIV/AIDS.

Vad betyder denna informationsskyldighet? Samhällets informationsskyldighet? Stora informationskampanjer som fanns årtionden bakåt i tiden ser man inte. Det beräknas att bara 3 av 10 ungdomar använder kondom. Ungdomar tänker inte på hiv som en sjukdom eftersom det idag finns välfungerande behandlingar. Aidshotet hörs inte.

”När jag fick mitt besked så arbetade jag i Danmark, där lagen ser helt annorlunda ut. Där är det ett gemensamt ansvar för parterna i en sexuell akt att ta upp frågan om hiv-status och användning av kondom. I Sverige faller allt ansvar på den som är hiv-positiv.” (Anders Björnum)

”Vi pratar ofta om hiv/aids i ett och samma andetag, som det vore samma sak. Men det är fel. Hiv är en sak, aids är en annan och det korrekta sättet att uttrycka det på är att tala om hiv och aids.” (Anna Koblanck)

Hiv i gruppen män som har sex med män beskrivs som den största riskgruppen. Bilden håller på att ändras. Det går numera fler kvinnor per män som får hiv. Officiellt anses att antalet personer som lever med hiv i Sverige kommer att öka och att medelåldern kommer att stiga. Det beräknas att bara 25 % av dem som lever med hiv i Sverige kan vara öppen om det. Var femte som lever med hiv har inte berättat. Det finns beräkningar på att en tredje del av dem lever med hiv i Sverige i dag är under 30 år. Hälften av alla de som lever med hiv i Sverige idag är över 50.

”Det finns ingen som snackar om aids i Sverige längre. Man pratar om Afrika och Östeuropa.” (Staffan Hildebrand i Aftonbladet) 

HIV i Sverige har var fjärde år sedan 1980-talet undersökt allmänhetens inställning till hiv, olika sexuella mönster och beteenden som kan öka risken för överföring av hiv. Inledningsvis var deltagandet uppe på 70 %. 2007 sjönk deltagandet till 50 % och redan 2011 svarade bara 25 %. Det är en fara i att allmänheten inte engagerar sig mer för att underlätta för de som ska verka för hivprevention eftersom bilden och berättelsen om hiv ändras. Det gör det svårare att skapa mer välfungerande strategier som når fram. Framförallt avslöjar minskningarna att allmänheten är sämre informerad och att HIV/AIDS inte syns. Tilltron till antivirala hivbehandlingar för med sig att man inte längre tror att man behöver oroa sig.

Informationsskyldigheten om HIV/AIDS handlar i första hand om informationsskyldigheten att informera en sexuell partner att man bär på hiv. Hivpatienter och deras organisationer vill häva informationsplikten. De som arbetar med frågor om hiv anser att informationsskyldigheten gör att människor inte informerar sig själva och andra om hiv. Informationsskyldigheten leder till stigmatisering och att människor medvetet avstår från att hivtesta sig. Vet man inget har man inget att berätta. Alla hivnegativa tänker troligtvis tvärtom – att man ska bli informerad. Dock, så beskrivs det att om en hivpatient sköter sin hivmedicinering är risken ”mycket liten” att hiv överförs eftersom hivbehandling leder till omätbara nivåer. Frågan är om det räcker, dvs. att risken är mycket liten. UNAIDS rekommenderar stater att kriminalisera det faktum när någon medvetet överfört viruset till någon annan. Räcker det att någon medvetet avstår från att hivtesta sig även om denne misstänker sig ha hiv och inte meddelar sig? Det finns hiv självtest/snabbtest man kan köpa över internet och göra på sig själv och en tilltänkt sexuell partner. Självtest ger svar inom 10 minuter. Ingen kan inte skylla på att man inte kunnat uppsöka vården eller en smittskyddsenhet för att hivtesta sig.

”… en övervägande del av de som testas tror att livet är slut vid ett positivt testsvar. Så är det inte. Idag finns mirakelbehandling. Tre månader in i en välfungerande behandling kan viruset vara på icke märkbara nivåer. Man kan leva som vem som helst och skaffa familj och barn.” (SVT.se)

Inte bara diskussionen om informationsskyldigheten behövs utan diskussionen om hur bidragshantering för hivprevention går till. RFSL skrev en kritisk rapport, ”En effektivare hivprevention?”, 2011 som visat på former av offentlig förvirring, kunskapsbrist, ogenomtänkt hantering, dålig målstyrning, motsägelsefulla budskap om prioriterade riskgrupper, minskade bidrag som en konsekvens av bidragsstrukturerna. När jag läste rapporten fick jag intrycket att svensk offentlighet motarbetar den ideella sektorn som regeringen säger sig vara beroende av. Systemet är korrumperande. Handlar det om missriktad prestige mot den ideella sektorn som besitter bättre kunskaper om hur personer med hiv lever? RFSL samarbetar med informationskampanjer med andra hiv organisationer i Sverige. Problemet är att projektpengar inte är definierade utifrån samarbetsprojekt. Samarbetsprojekt kan hjälpa till att nå ut på bredare front. I dagsläget finns ingen sammanställning över kampanjer eller samarbetsprojekt.

”Det finns en hivnegativ norm som säger oss att alla vi möter är hivnegativa tills de berättar motsatsen. Genom informationsplikten har vi befäst den normen i lag. Lite som om det fanns en lag som sa att alla dina arbetskollegor är hetero tills de berättar motsatsen.” (Inti Chavez Perez)

Hiv benämns officiellt som en allmänfarlig sjukdom. Det finns tvångsbestämmelser kring personer som inte vill testa sig att de kan tvångs hivtestas. En person med hiv måste samarbeta om smittspårning och uppge vilka personer denne/a haft sexuellt umgänge med. En hivpatient måste gå på regelbundna kontroller, använda kondom och informera sin partner vid sexuell kontakt.

”Utifrån rådande kunskapsläget görs bedömningen att smittrisken vid vaginala och anala samlag där kondom används är minimal om den hivinfekterade uppfyller kriterierna för välinställd behandling. Det gäller sannolikt även vid samlag där inte kondom används under förutsättningarna att inga andra sexuellt överförda infektioner föreligger, även om en sådan slutsats för närvarande inte går att vetenskapligt bevisa.” (Folkhälsomyndigheten)

Eller att intressestyrningen bakom hiv och aids gör att det blir fel…

HIV i morgon – resistens eller möjlig att bli befriad från?

Hivpatienter utvecklar resistens mot antiviral hivbehandling. WHO har gått ut med varningar om att 10 % av de som inleder antiviral behandling redan är resistenta. När gränsen är över 10 % av misslyckad behandling behöver man byta behandlingsstrategi. I dagsläget beräknas Argentina, Guatemala, Namibia, Uganda och Zimbabwe vara högriskländer för hivresistens. Den officiella bilden av hivresistens sägs bero på dålig följsamhet till behandling. Resistens kan utvecklas i och med pågående behandling eller att resistent hivvirus överförs. Man kan få resistent hivvirus om man redan är hivpositiv och tidigare inte haft resistent hivvirus.

Inte ens en person som lever med hiv bör ha oskyddat sex med en annan hivpatient. Risken finns att resistent hivvirus överförs. Det kan försämra behandlingsresultat och att resistent hivvirus överförs till fler. Det ställer frågan om informationsskyldigheten i en annan dager. Informationskravet behöver bibehållas. I alla fram tills att man kunnat besegra hiv och hivresistens eller kommit fram till att hiv är något annat som behöver utredas och behandlas på andra sätt.

”Drug-resistant HIV strains can be transmitted from one patient to another. Due to such transmitted drug resistance, a newly infected patient may carry a drug-resistant virus even though he or she has not yet used antiviral drugs.” (Plenuni S. Pennings)

En fransk hivstudie publicerad i PLOS Pathogens 2013, ”Post-Treatment HIV-1 Controllers with Long-Term Virological Remission after the Interruption of Early Initiated Antiretroviral Therapy ANRS VISCONTY Study”, har visat att om hivbehandling sätts in i tidigt skede, inom tio veckor från hivöverföring, kan hivinfektionen läka ut. Patienter som påbörjade behandling inom tio veckor från överföringstillfället som medicinerade i tre år kunde avsluta hivbehandling. 14 patienter fortsatte att vara helt friska efter avslutad hivbehandling. Den franska studien gör att man kan ha anledning att ifrågasätta vårdstrukturen som kräver att det ska ha gått åtta veckor innan man hivtestar sig. Det handlar om att försäkra sig om hivnegativa resultat. Genom t.ex. organisationen Noaks Ark kan man ta snabbtest mellan tre till sex veckor från misstänkt hivöverföring. Hiv Sverige skriver att man kan testa sig redan efter två veckor. Eller, att hivtesten behöver vidareutvecklas, förändras och fördjupas. Verywellhealth beskriver att problemet med tidig upptäckt är att rna (ribonukleinsyra) och p24 antigen (ett protein kallat p24) inte spåras i standardhivtest. P 24 analys är bara effektivt för väldigt tidig upptäckt. Annars krävs andra kombinationsanalyser för en lite senare form av tidig upptäckt. Är människor tillräckligt informerade om de olika tester som kan utföras? Eller att det inte ens är antikroppar eller antigener mot hiv man ska spåra utan helt andra bakomliggande orsaker.

”En av anledningarna till att hiv inte kan botas idag är att viruset kan gömma sig i reservoarer i kroppen där behandlingen inte kommer åt det på ett optimalt sätt.” (Amina Manzoor)

Ett annat framgångsrikt exempel är en man från USA som blev botad från både leukemi och hiv med benmärgstransplantation. Liknande försök med benmärgstransplantation på andra hivpatienter har misslyckats.

Senare tillägg: sedan denna text ursprungligen publicerades. Dagens Medicin meddelar 2019-03-05 att två hivpatienter blivit av med hivinfektion efter stamcellstransplantation mot cancer. Artikeln går bara att läsa i sin helhet som prenumerant. Artikeln läggs in ovanför ordinarie referenslista som Senare tillägg. Publikationen Healthline har en artikel om samma företeelse med förklaringar som du kan hitta inom Senare tillägg.

Patientinflytande utifrån HIV-patienter kan förbättras

En översyn utifrån patientrörelsen på global nivå om hiv från det engelska initiativet, PatientView, visar att patientrörelsen är missnöjd med att läkemedelsindustrin inte är bättre på att samarbeta med patientrörelsen för HIV/AIDS. Läkemedelsindustrin vet för lite om hur det är för patienter som lever med hiv eller de som riskerar att utveckla aidsrelaterade sjukdomar. Den senaste studien från PatientView från 2017 utgår från 47 olika patientorganisationer i olika delar av världen. Resultat visar att bara 46 % anser att hivbehandling är innovativ, läkemedelsindustrin värnar bara integritet till 26 %, transparens från läkemedelsindustrins sida är bara på 18 % och patienter beräknar att hivbehandlingar är patientsäkra bara upp till 40 %. I den senaste PatientView studien har Spanien högst svarsfrekvens, följt av Kanada och Tyskland. Sverige hamnar på en 8:e plats. Zambia hamnar sist.

HIV – svenska utmärkelser och officiella svenska utmaningar

2016 uppmärksammades Sverige som första land i Europa och världen ha uppnått UNAIDS och WHO:s målsättning 90-90-90 mål. Det betyder att 90 % av de med hiv är informerade om sin hivstatus.

”Det finns ingen data om förekomsten av hivinfektion bland personer med erfarenhet av prostitution.” (Regeringskansliet)

2017 antog Sverige en ny strategi för hivprevention för att förutsättningarna kring hiv ändrats sedan den förra strategin 2006. Hiv har förändrats från att ha varit en dödlig sjukdom till att bli en kronisk infektion det går att leva med. Nya behov är ökad kompetens om hiv i äldrevården. Ett kliniskt problem är okända långtidsbiverkningar. Hivpatienterna blir äldre och medicinska frågeställningar till åldrande behöver tas om hand bättre. Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att ta fram en plan och indikationer som ska gälla till 2030.

”En av de boende på äldreboendet där jag arbetade var hivpositiv. Personalen brukade turas om att gå in till personen eftersom ingen egentligen ville.” (Cristian Suarez)

Hur lätt eller svårt är det för tidig hivupptäckt i vården?

154118404383500714UpptäcktPM9

Svårigheten med tidig hivbehandling är att de med hiv hittas sent, eller inte alls, i vården. Svårigheten med tidig upptäck kan ses i ljuset av hur hälso- och sjukvården strukturerats och att läkare inte utreder bakomliggande orsaker. Hivtest faller sig inte naturligt på Vårdcentral. Det saknas rutiner. Personer som lever med hiv har högre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom, cancer, diabetes, njursjukdom, benskörhet och depression. Personer som är över 60 har 50 % högre risk att utveckla följdsjukdomar. Forskning har visat att personer som diagnosticeras tidigt med hiv har en genomsnittlig överlevnadsfrekvens på 35 – 45 år.

”Och hur skulle man hantera de fall där en smittad på grund av infektionens neuropsykologiska påverkan inte lade märke till symtomen och därmed kunde utgöra en fara för andra?” (David Thorsén)

SVT har rapporterat att den svenska vården är dålig på att upptäcka hivpatienter. 60 % får sin diagnos för sent. 30 % som varit i vården med hivsymtom erbjuds inte hivtest. Noaks Ark har i sin hivrapport från 2017 beskrivit att sena testare är vanligt. 58 % av de nydiagnostiserade är personer som testar sig sent. Av dessa sena testare har 66 % en långt framskriden hiv. WHO har rapporterat liknande tendenser generellt sett, dvs. att över 50 % av de ny diagnosticerade med hiv får diagnos i sent skede. För den som vill läsa om europeiska samarbetsformer för att få fram förbättrad tidig upptäckt finna Hiv in Europe: newsite.hiveuorpe.eu

”Just as there are cases of AIDS without HIV, there are cases of HIV-positive persons who remain healthy for more than a decade and who may never suffer from AIDS.” (Phillip E. Johnson m.fl.) 

Om man googlar: hitta fram till hivtestning, kommer man snabbt fram till hiv-sverige.se som delar information om var man kan testa sig. Utifrån samma internetsökning får jag fram en artikel som debatterar att det borde vara enklare för patienter att testa sig i vården. Förslag läggs fram om att alla som kommer till akuten ska hivtestas. I dagsläget är det gravida och blodgivare som testas regelbundet. Eftersom hiv är en minoritetssjukdom i Sverige ter det sig svårt att motivera att alla som kommer in på sjukhus testas. Det reser samtidigt frågan om informerat samtycke inför hivtest i vården. I etiska diskussioner om hiv förs ofta fram argument att det är fördelaktigt för vårdpersonal att vara informerad om en persons hiv status. Hivtest kan ske med vissa intervall gentemot vårdpersonal för hivsäker vårdmiljö (även vårdpersonal kan ha välfungerande behandling).

”Orala snabbtest för hiv ger oftare falskt positiva resultat än man tidigare trott. Åtminstone när de användes för att screena patienter på en akutmottagning.” (Lisa Jacobson)

Hur ska en hivnegativ patient förhålla sig till vårdpersonal med hiv? Dagens Medicin rapporterade 2015 att det inte finns något behov att utarbeta nationella rekommendationer för vårdpersonal som lever med hiv. Hittills antas att ingen vårdpersonal överfört hiv till någon patient. Ska patienter ställa den obehagliga frågan och begära att vårdpersonal använder skyddshandskar?

Enligt hiv-sverige.se kan man hiv testa sig i vissa delar av landet utifrån vissa utvalda platser: hudklinik, ungdomsmottagning, infektionsavdelning, RFSL mottagning eller en motsvarande enhet för sexuell hälsa. Jag ser ingen information utifrån någon vårdcentral eller specifikt gynmottagning. På måfå ringde jag en vårdcentral för att fråga om de erbjuder hivtest. Svaret blev nej. Det gjorde mig konfunderad att hivtest inte är integrerat i den första linjens vård. Senare rådfrågade jag en smittskyddsenhet och vid första påseende får jag veta att det går bra att ta ett hivtest på vårdcentral. Hivtest och andra sexuellt överförbara sjukdomar ingår i Smittskyddslagen och Vårdcentraler har plikt att göra hivtest. På internet hittar jag material om att det kan ta upp till tre dagar att få svar på hivtest om man gör det på en vårdcentral. Faller sig hivtest på gynmottagning naturligt?

”Formulering som ges till den som ansöker om att bli blodgivare: Du måste vänta 12 månader om du är kvinna och har haft sexuellt umgänge med en man som haft sex med en annan man.”

Forskning.se har rapporterat att DVD-läsare har utvecklats på KTH, ”Lab-on-DVD”, som kan göra snabba HIV-test på några minuter. Man får svar på första besöket. Massproduktion av Lab-on-DVD skulle göra den kostnadseffektiv. Lab-on-DVD apparaturen kräver inte specialutbildad personal. Det skulle kunna bli drop-in hivtest patienten själv kan utföra på valfri plats vården.

”Dagen jag vaknade med 40 graders feber, insåg jag att det här är nog ingen vanlig influensa. Eftersom jag har kompisar med hiv, så bestämde jag mig för att den dagen jag blev sådär sjuk som vara små barn kan bli måste jag testa mig för hiv. Men att bli tagen på allvar, en söndag på en liten akutmottagning var svårt. Förklaringen var att det hela var svårt och komplicerat, att det kanske var lika bra jag vände mig till en testmottagning när det blev vardag.” (Simon Blom)

Det är inte 100 % säkert att positivt hivbesked handlar om att man har hiv. Professor Donald W. Miller förklarar i en presentation på Youtube, ”Fallacies in Modern Medicine: the HIV/AIDS Hypothesis”, vad som kan ge utslag som falska hivpositiva besked: influensavaccin, hepatit b vaccin, TBC vaccin, stelkrampvaccin, graviditet, afrikanskt påbrå, artrit, malaria, njursvikt, SLE (systematisk lupus erythematosus) …

naked-1847866_1920ÖverkroppManPM9.jpg

Hivtest är en viktig del i det hivpreventiva arbetet. Hivtest ökar kondomanvändning. I msm-gruppen leder det till att män ägnar sig mer åt icke-penetrerande sex jämfört med de som inte testar sig. Sydsvenska Dagbladet har rapporterat att förebyggande behandling, PrEP, som delas ut i msm-gruppen tillsammans med hivtest minskar risken för hiv-överföring med 80 %. Anledningen till att statistiken ändrats till fördel för män som har sex med män är för att msm-gruppen har tillgång till förebyggande behandling.

Hittills har jag inte hittat någon studie som undersökt om hivsjälvtest bland män och kvinnor eller heterosexuellt leder till att kondom används oftare inom heterosex. Eller om man använder kondom vid första tillfället och om relationen förlängs att man hivtestar sig innan man har oskyddat sex.

”De flesta som smittats tror inte att det är hiv de drabbats av, utan gissar på lunginflammation. Så man frågar inte efter ett hiv-test själv. Och vården, de frågar inte heller.”

Expressen har berättat om en man som varit hivpositiv i nästan 30 år innan han fick korrekt utredning som konstaterade hiv. Läkartidningen och Svenska Dagbladet har skrivit om ungdomar som nekats hivtest på ungdomsmottagning eller hos barnmorska. En barnmorska hade bara gått med på att utföra klamydiatest och nekat hivtest. Hivtest kunde bara komma ifråga om patienten kunde uppge ”speciella skäl”. Unga kvinnor har avråtts och har istället fått söka sig vidare för hivtest. Bara en fjärde del av ungdomsmottagningarna rekommenderar hivtest. Varken patientinflytande eller patienträttigheter fungerar i det här avseendet. Socialstyrelsen anser att ungdomar är en prioriterad grupp för hivtest. Socialstyrelsen anser att möjligheterna att hivtesta sig behöver förbättras. Metro har låtit personer som lever med hiv berätta och exempel visar att läkare avstår från att sätta in hivmediciner i tidigt skede när hivvärdena ser bra ut inledningsvis. Behandlingsstrategiskt kan det knappast vara rätt strategi. Betänk den franska PLOS Pathogens studien att hiv kan läka ut om behandling sätts in i tidigt skede och vad ett citat från en Power Point presentation från Regional Cancercentrum förtydligar: ”En registerstudie med svenska data har visat på en 9 gånger ökad risk för utveckling av HSIL vid hiv-positivitet.”

En rapport från Malmö Högskola, ”Person, relation och situation – riskhandlingar, hivtest och preventiva behov bland män som har sex med män”, problematiserar kompetensbrister i vården som försvårar att det preventiva och stödjande arbetet. Ett problem med studien är att man snävat in sig på en riskgrupp istället för att vidga begreppen gentemot risksituationer som kan underlätta för hur hivprevention kan förbättras.

”Hiv är inte bara bögar och kändisar. Hiv är också 43-åriga tanter som pluggar till socionom.” (Noaks Ark Hivrapporten 2017)

På strukturell nivå identifieras problem i vården med att de enheter som utför hivtest agerar ojämnt. Ytterligare problem är att de specialinriktade hiv/STI-mottagningarna bara finns i storstadsregionerna. Det är stora skillnader mellan de specialiserade mottagningarna och vårdcentraler. Det beräknas att om man erbjuds stödsamtal vid hivtest är det en indikation på vårdkvaliteten i övrig är god. MSM-mottagningar är bäst på att erbjuda hivtest, näst bäst är ungdomsmottagningar och mottagningar för STI eller sexuell hälsa. Den del av sjukvården som inte är specialiserad är sämst på att erbjuda hivtest.

Officiell data 

2017 beräknades 31.1 till 43.9 miljoner människor leva med hiv i världen. Det motsvarar ungefär 1 % av jordens befolkning som den ter sig idag. Av dessa beräknas att bara 53 % har tillgång till behandling. Mellan 1.4 till 2. 4 millioner fick hiv under 2017. 670 000 till 1.3, eller 25 till 49.9 miljonermänniskor anses ha avlidit i aids under 2017. Mellan 59.9 och 100 miljoner människor anses ha insjuknat sedan aidsepidemin startat. Minst 220 000 som fått hiv är under 15 år. Nästan 18 miljoner kvinnor i världen anses leva med hiv i dagsläget.

När jag läser om hivspridning får jag olika uppgifter om spridningsfrekvensen. Exempel 1: Varje dag får minst 5 600 personer hiv, dvs. 230 personer i timmen i världen. Exempel 2: 6000 får hiv varje dag, 40 % är yngre än 25. Exempel 3: Varje dag får minst 14 000 människor runt om i världen hiv. Exempel 4: 19,5 miljoner människor i världen som inte fått behandling för höga virusnivåer riskerar att ovetandes/eller vetandes överföra hiv till andra.

Bara i Europa beräknades uppemot 160 500 nya hivfall för 2016. Väst- och Östeuropa har högre hivstatistik än Centraleuropa. MSM-gruppen har högst hivfrekvens i Västeuropa. Heterosexuell hivöverföring är mest vanligt förekommande i Östeuropa. I Väst Europa har, enligt en källa, f.n. Spanien den högsta hivfrekvensen följt av Italien och Frankrike. Ryssland har en alarmerande hivökning sedan 2006. En annan aktuell källa bekräftar att Ryssland har alarmerande hivökning, följt av Ukraina och England.

Hivfrekvensen anses ha reducerats med 47 % sedan 1996. AIDS relaterad död anses ha reducerats med 51 % sedan 2004.

”Högsta domstolen friar, liksom hovrätt och tingsrätt, den hivpositiva man som stått åtalad efter att ha haft oskyddat sex med en partner. Åtalet gällde framkallande av fara för annan men i och med att mannen har en välfungerande behandling frias han.” (Posithiva Gruppen)

Den högsta frekvensen, utifrån global statistik från 2017, med hiv finner man idag i östra och södra Afrika (19.6 miljoner). Den näst högsta är västra och central Afrika (6.1 miljoner). Den tredje högsta frekvensen finner man i Asien och området kring stilla havet (5.2 miljoner). Den fjärde högsta frekvensen finner man i Europa och Nordamerika (2.2 miljoner). Den femte högsta frekvensen är i Sydamerika (1.8 miljoner). Den sjätte högsta frekvensen finns i Öst Europa och Central Asien (1.4 miljoner). Den sjunde högsta frekvensen är området Karibien (310 000). Den åttonde högsta frekvensen finns i Mellan Östern och Nord Afrika (222 000).

”Fattiga använder sex som ett medel för att kunna köpa mat och klara sin existens. Men även bland de som har de basala behoven tillgodosedda och som är välutbildade förekommer sex som valuta. Det är ett sätt att tillfredsställa materiella drömmar som t.ex. dyra mobiltelefoner och märkeskläder.” (forskning.se)

Bara 54 – 75 % av världens befolkning som har hiv anses veta att de har hiv. Majoriteten av hivspridningen sker från personer som inte vet att de har hiv. Nyinfekterade ses som den farligaste gruppen.

2011 gjordes en europeisk beräkning att inom EU vet 30 % av dem fått hiv inte om sin hivstatus och motsvarande siffra för Öst Europa är 60 %.

”Drygt en av tio väljer bort kondom trots att de inte vet om den andre är smittad.” (Marianne Hedenbro)

På global nivå anses att 7 000 kvinnor mellan 15 och 24 år har hiv. Många unga kvinnor som utsätts för sexuellt våld får hiv. Risken för hivöverföring anses 27 gånger högre för män som har sex med män, anses 23 gånger högre för personer som injicerar droger, anses 13 gånger högre för kvinnliga sexarbetare, anses 12 gånger högre för transsexuella.

”Unfortunately, much of the current knowledge about sex trafficking comes from convenience samples of women who have been rescued by nongovernmental organizations. It is difficult to draw inferences from these data, because the studies lack appropriate control groups and are subject to selection bias.” (Megan Murray m.fl.)

Globalstatistik om dödsfall utifrån det som definierats som aidsrelaterade sjukdomar visar att den högsta dödsfrekvensen finns på den afrikanska kontinenten nedanför Sahara öknen (790 000). Området med den andra högsta dödsfrekvensen anses vara Asien och området kring stilla havet (240 000). Öst Europa och Central Asien anses ha den tredje högsta dödsstatistiken (62 000). Den fjärde högsta frekvensen kan man hitta i Syd Amerika och området Karibien (49 000). Den femte högsta dödsstatistiken handlar om Nord Amerika – Väst- & Central Europa (26 000).

”The U.S. military does now and others might also want to use knowledge of HIV infection as a criterion of employment. /…/Others might want to identify persons with HIV in order to deny them loans, mortgages, apartment leases or in order to shun them altogether. /…/ It is not clear, moreover that HIV testing is required in order to deliver all the benefits expected of it. For example, it is not clear that knowledge about HIV infection is required in order to convince people to protect themselves and others from risk behaviors.” (Timothy F. Murphy)

Utifrån olika källor framkommer varierande statistik om HIV/AIDS i Sverige. I dagsläget är HIV/AIDS en minoritetssjukdom i Sverige. Av 100 000 invånare beräknas 60 – 70 leva med hivdiagnos. Statistiskt är det bland det lägsta i Europa. I Sverige idag lever 7 000 eller 9 891 personer med hiv. Sedan 2006 har antalet personer som lever med hiv ökat på grund av att effektiva behandlingar minskat dödligheten.12 000 personer har diagnosticerats i Sverige. 2 400 eller 2 131 personer rapporterats ha dött i aids i Sverige. Medianålder för HIV/AIDS diagnos i Sverige är 37 år. Statistiskt sedan 2008 beräknas att 400 till 500 nya fall av HIV/AIDS tillkommer varje år i Sverige. 70 % av de som lever med hiv beräknas vara knutna till kliniker för behandling (denna procentsats är från en annan källa och annorlunda än det Sverige fått beröm för).

Män anses stå för en tredje del mer av HIV/AIDS i Sverige än kvinnor. Även om män fortfarande anses ha högre hivfrekvens anses det gå det numera 1, 5 kvinna per rapporterad man med hiv. Tre kvinnor i veckan anses få hiv i Sverige. Olika källor ger olika svar på hivfrekvens om vilka som får hiv. Folkhälsomyndighetens senaste statistik från 2017 visar att 2010 och 2014 var de två år där frekvensen hos kvinnor ökat mest. Den högsta sannolikheten att få HIV/AIDS är numera genom heterosexuell kontakt. Hiv överförs genom oskyddat sex: oralt, vaginalt, analt, sperma i munnen, genom bröstmjölk, förlossning, blod eller från mor till barn under graviditet. Hiv kan överföras om man fått blodtransfusion före 1984. En källa anger att den andra vanligaste smittvägen är sex mellan män. En källa anger att sexuellt riskbeteende bland homosexuella ökar i Sverige och Europa. En annan källa anger att den vanligaste risksituationen är sex mellan män på första plats, på andra plats heterosexuell kontakt och på tredje plats injektionsberoende, på fjärde plats antas hivöverföring ske genom blodprodukt. Stockholm har den högsta HIV/AIDS statistiken i Sverige, följt av Västra Götaland och Skåne på tredje plats. Svenskar får oftast hiv när de är utomlands.

Vad delar eller delar inte nutida svenskt kvalitetsregister om hiv i Sverige?

InfCare HIV är HIV/AIDS patienters kvalitetsregister. Informationen från InfCare HIV skiljer sig något från andra officiella uppgifter och bekräftar vissa uppgifter. InfCare HIV visar övervägande positiva resultat. De övergripande resultaten skiljer sig från den utmärkelse Sverige fått om 90-90-90 WHO målet. I Sverige anses 87 % av alla med hiv stå på behandling. 92 % av de som står på behandling har så pass låga virusnivåer att det nästan inte går att mäta. Färre än 1 % av de som har hiv dör i aidsrelaterade sjukdomar. Alla hiv-kliniker i Sverige använder InfCare HIV både för vuxen- och barnmedicin. Exempel på ett behandlingsdiagram visar hur man mäter immunförsvarets förmåga och virusnivåerna. Digitala behandlingsdiagram underlättar för vårdpersonal att upptäcka hivresistens. Ehälsa i vårdmötet där patientens värden visas för patienten har introducerats tidigt i den specialiserade hivvården.

InfCare HIV erbjuder årsrapporter med öppna jämförelser från sjukvårdens kriterier. Man redovisar andel patienter med behandling per klinik, andel patienter med mindre än 50 viruskopior per ml. /blod, andel patienter med 50 resp. 150 viruskopior per ml. /blod och obehandlade med över 200 viruskopior per ml. /blod. Det finns i dagsläget ingen öppet redovisad svensk statistik utifrån läkemedelsresistens. Man räknar inte in PrEP behandling eller andra exempel om preventiva behandlingsmetoder utifrån personer som lever eller interagerar med hivpatienter.

”För asylsökande ingår hiv testning i den hälsoundersökning som landstingen är skyldiga att erbjuda. /…/Att inte samtliga asylsökande genomgår hälsoundersökning är naturligtvis inte tillfredsställande varken för den enskilde eller för samhällets smittskydd.” (Riksdagen)

På InfCare HIV finns en flik för patientinformation. Det är mycket positivt att kvalitetsregister för hiv har det initiativet. Den senaste statistiken utifrån InfCare Hiv stämmer med den förändrade bilden av hur hiv överförs. Heterosexuella kontakter har mest med 50 %. MSM-gruppen sjunker procentuellt i jämförelse och står i dag för ca. 32 %.

InfCare använder både prom- (patient reported outcome measure) och premenkät (patient reported experience measure) men jag kan inte läsa resultaten. Under fliken patientinformation finns länkar för den som vill orientera sig mer om hiv och historien om hiv: 1177.se, karolinska.se, hivportalen, smittskyddsinstitutet, socialstyrelsen, röda bandet, hiv-sverige, noaks ark, viss.nu.

”De som drabbas mest är heterosexuella äldre. Maria Axelsson, epidemiolog på SMI.” (Svenska Dagbladet)

InfCare HIV tillhandahåller avhandlingar som bygger på patientrapporterade mått. En avhandling om följsamhet till behandling visar att minst 97 % av hivpatienterna i Sverige inte glömmer ta behandling enligt rekommendation. Den viktigaste faktorn för goda behandlingsresultat bygger på att det finns en bra relation mellan patienter och läkare. Patienter med drog eller alkoholproblem innebär risker som kan leda till sämre behandlingsresultat.

Det som saknas på InfCare HIV i termer av patientinformation är öppna jämförelser som datavisualiserade generaliserade prom/prem resultat. Som det är idag är det bara vårdgivare som har tillgång till sådana data. Den senaste svenska hivprom/prem studien från InfCare HIV i artikelformat för 2012–2014 visade: 63 % av hivpatienter är nöjda med sin fysiska hälsa, 94 % erfor att de var involverade i planeringen av den egna vården, 52 % ansåg sig ha psykiskt välbefinnande. Sedan 2012 gör InfCare HIV årlig hälsoenkät till samtliga hivpatienter. Att det sker från 2012 ligger i linje med SKL co-creation strategi 2012–2015 där patienters kunskap ska ha inverkan på hälso- och sjukvården. Problemet med dagens hivprom/prem studie är att den är för snävt inriktad till bara hivvården.

Eftersom man inte vet så mycket om hiv och äldrevården kan öppna värden inför delat beslutsfattande vara värdefullt. Om en patient ska kunna diskutera behandlingsalternativ behöver patienten kunna läsa på inför den formen av patientdelaktighet. De frågor man ställer till svenska hivpatienter i hivprom idag är väldigt begränsat. Man ger möjlighet till en 3-gradig skala: fysisk hälsa, mental hälsa, sexuell hälsa, delaktighet i planering, missade doser. Hivprom/prem behöver utvecklas till att omfatta sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Alla aspekter har inverkan på hur en hivpatienter hanterar sin situation. Det finns inget specificerat om olika behandlingsalternativ i nuvarande hivprom/prem och vilka läkemedel hivpatienter uppfattar fungerar bäst och en differentiering utifrån dessa läkemedel, vilka läkemedel som ger mest biverkningar och en differentiering av dessa biverkningar, skillnader i rapportering mellan män och kvinnor eller olika ålder, långtidseffekter, samsjuklighet, ensamhet, sociala aspekter, arbetslivet, om man kan vara öppen om hiv eller inte, vad patienter gör för att öka sitt välbefinnande, vilken form av integrativ vård som ger hälsoeffekt, patienters uppfattning av vårdens effektivitet, tillgång till adekvat patientinformation, delat beslutsfattande, hur man uppfattar mätinstrument, bemötande i olika delar av hälso- och sjukvården (lokala och regionala skillnader, frågor utifrån etnicitet). Interaktiva datavisualiseringar kan utvecklas för olika korsreferenser, antingen tidsmässigt eller utifrån specifika frågeställningar. Hivprom/prem behöver nyanseras och göras tillgänglig som datavisualiseringar till hivpatienter inför nya behandlingsbeslut. InfCare HIV anser jag behöver kommunicera mer information för att underlätta för hivpatienter att vara mer proaktiva och för att stärka patientbemyndigandet.

Enligt uppgift har Folkhälsomyndigheten beställt en rapport om Patientrapporterade mått utifrån läkemedelsbiverkningar från InfCare HIV som ska vara färdigt 2019. Det hade varit enklare om patienter själva kunde rapportera in i realtid. Hivprom/prem mätningar kan kombineras in genom digitaljournal eller Mina Vårdkontakter. Uppgifter som kan anonymiseras till generaliserande öppna digitala visualiseringar.

Det behövs PER – Patientens Egen Registrering som utformas på patienternas villkor inför vad de behöver kommunicera med sin vårdgivare inför konsultation. PER finns idag för reumatologregistret och neuroregistret. Fördelen med att ha både anonymiserad öppen generaliserad prom/prem och PER samlat på en plats är att det blir lättare för patienter att hitta, anhöriga kan bli bättre insatta, den intresserade allmänheten kan förstå risker och fördelar bättre, journalister kan snabbare rapportera om något viktigt som behöver uppmärksammas utifrån patienternas kunskaper…

Det är av värde att kunna jämföra hur vårdpersonal respektive patienter värderar vårdinsatser och livsförutsättningar på olika sätt. Eftersom hivgruppen består % av många utländska patienter bör sådan information även göras tillgänglig på olika språk. Vad jag också skulle vilja se är att patientdata kommuniceras ut genom de olika hivorganisationerna och RFSL.

Utländsk prom HIV

Aidsepidemin på 1980-talet ökade värdet för patientrapporterade mått. Varken läkare eller forskare förstod sjukdomen i början. Det enda sättet att komma patienterna nära var genom att låta patientensröst komma till tals bättre i forsknings- och utvärderingssammanhang. Man blev tvungen att sätta patienten i centrum på ett sätt man aldrig gjort tidigare.

”In short, patient can tell many things like thoughts, complaints, opinions that technology or any observer can’t which is actually more valuable.” (Prasana Deshpande m.fl.)

Det går inte att läsa de svenska prom/prem resultaten och hur frågeställningarna ser ut på InfCare HIV. Frågeformulär är på licens. Det enda som går att läsa utifrån InfCare HIV är att man använder HRQoL (Health-Related Quality of Life) och symtom/funktion och en egen hälsoenkät. HRQoL går att googla fram till. HRQoL ställer frågor om allmänt hälsotillstånd, stress, mental ohälsa, aktivitetsnivåer i livet, personlig motivation i det dagliga livet, tillfredsställelse, följsamhet och delaktighet.

Genom InfCare HIV kan jag inte läsa om svenska hivpatienters egna värderingar. Vad är det patienter erfar och hur allvarligt är det enligt dem själva? Om jag däremot vänder mig ut mot Internet kan jag få fram amerikansk promstudie för hivpatienter. Det går att läsa det amerikanska PatientsLikeMe värdeskala för hivpatienter.

”Ett ökat uppmärksammande av de neurologiska symtom som sjukdomen förde med sig hade även en mer samhällelig dimension. /…/Inom vilka yrken innebar även mindre hjärnskador en helt oacceptabel risk? Kunde samhället tolerera att smittade piloter, flygledare eller yrkeschaufförer riskerade att utveckla beteenderubbningar, koncentrations- eller perceptionsproblem? Skulle även svenska arbetsgivare – som British Airways redan gjort till rutin – börja kräva obligatoriska tester vid nyanställning?” (David Thorsén)

PatientsLikeMe har två olika utvärderingsformat i anslutning till hiv: ”HIV exposure” och “Human immunodeficiency virus (HIV)”. HIV exposure som handlar om att anti-hiv-behandling som bör sättas in inom 72 timmar enligt PLM indikation, helst redan 4 timmar – senast inom 36 timmar enligt den svenska sidan internetmedicin, från det att man utsatts för hiv för att slippa utveckla hivinfektion. PatientsLikeMe uppmanar patienter att vända sig till akutmottagning för sådan behandling. HIV exposure utvärdering visar att de två högsta värdena är trötthet och ängslighet utifrån PEP (postexpositionsprofylax). När PatientsLikeMe utvärderat, “Human immunodeficiency virus (HIV)”, dvs. hivpatienter utifrån den levda erfarenheten av hiv och hivbehandling framkommer att de tre högsta värdena är: stress, trötthet och depression. PatientsLikeMe utvärderar patienters erfarenhet utifrån olika hivbehandlingsmetoder. Det går att se vilka läkemedel PatientsLikeMe patienter uppfattar fungerar bäst eller sämst och varierande frågor utifrån olika biverkningar av olika hivläkemedel.

”Just for the record. Rich White people is dying from HIV AND AIDS too here in Georgia. Georgia has one of the highest rate of HIV AND AIDS INFECTIONS here in the South East! Wake up and stop the crisis before it is too late! No racism!” (@mikomadiness1, Twitter) 

En amerikansk hivprom/prem studie genom Pub Med visar att man vill mäta många olika aspekter utifrån hiv patienter. Vissa dimensioner ställer frågor om mental hälsa och mental ohälsa: depression, självmordstankar, ångest, spiritualitet, vitalitet, känsla av mening med livet, socialt välbefinnande, kognitiv förmåga, sömn, mardrömmar, sömnlöshet, förmåga till förhållanden, intimitet, att planera för föräldraskap. Man ställer även frågor om allmän hälsa/ohälsa: kardiovaskulär, mage, luftvägar, autonoma symtom, fysisk smärta. Man frågar också efter biverkningseffekter av behandlingar: trötthet, yrsel, illamående, depressivitet, ångestsymtom. Artikelförfattarna kritiserar värdena de plockat fram på basis av att man inte tagit med frågor om följsamhet och att mer forskning behövs innan man får fram rätt kriterier att mäta specifikt för hivpatienter.

Perspektiv på HIV/AIDS ursprung, nutid och framtid

154118415633430639AidsDayPM9

Vad är HIV/AIDS? HIV (Humant Immunbrist-Virus) är en hivvirusteori. HIV/AIDS kan förutom det vara en apteori, en livsstilsteori, en vaccinationsteori, en hybridteori, en promiskuitetsteori, en poppersteori, en Haiti-teori, en dioxonteori, en laboratorieteori, en militär vapenteori om en ny mikroorganism som är opåverkbar för antibiotika eller vaccin, en selektiv virusteori som målgruppreciserats utifrån ras och beteende, en svinpestteori, en dengue-maguari teori, en visnavirusteori, en icke-hiv teori, en statistisk teori, en gängse teori och en flora av konspirationsteorier. Ett stort problem inför att kunna komma fram till vilken utgångspunkt som är korrekt är att det från forskningshåll skrivs att man saknar övergripande studier och vetenskap som ställer olika hypoteser mot varandra. Jämförelserna sker, när de sker, utanför den etablerade forskningen.

”It is, of course, unlikely that AIDS, first identified in the early 1980s, is a new disease. Most probably the virus has been along for a long time, and not only in Africa, though it is only recently (and in Africa) that the disease has attained epidemic volume. But for the general consciousness it is a new disease, and for medicine, too.” (Susan Sontag)

Det är svårt att berätta historien om hur HIV/AIDS uppstår och sprids. Det finns olika uppfattningar och åsikter. Den berättelse om HIV/AIDS som vi idag är vana vid kan mycket väl ändras framöver. Hivteorin debatteras på vissa håll att det är mainstreamforskning eller en form av medicinsk mytbildning. Den egentliga bilden av HIV/AIDS är mycket mer komplicerad än vad vi är vana vid att höras talas om. Det man idag väljer att känna igen som HIV/AIDS kanske inte är som man tänker sig. HIV/AIDS medicinska begreppsutvecklingen har troligtvis lett till former av medikalisering.

”This lack of intellectual rigour has, in contemporary metaphor, debased molecular biology to a virtual science, leading to the deplorable state of having a disease (AIDS) with a virtual definition due to a virtual pathogen (HIV). Unfortunately for humanity, AIDS is not unique in this regard, but represents merely the tip of a much larger iceberg.” (Stefan Lanka)

I västerländskt perspektiv framkommer oftast att HIV/AIDS började spridas i USA och sedan kom till Europa. Enligt en WHO kongress framkom redan 1983 att enstaka europeiska fall av HIV/AIDS funnits innan de amerikanska exemplen blivit kända exempel. Det finns även uttryck om att det första västerländska aidsfallet dök upp i New York 1959 och att aidsepidemin egentligen kom igång redan under slutet av 1960-talet eller under 1970-talet i USA.

De mest vanligt förekommande tolkningsmodellerna om aids ursprung bygger på en svart-vit eller ett nord-sydligt motsatspar där den afrikanska kontinenten hängs ut. Historieberättandet om aids kan i det avseendet ses som en form av nykolonialism. En tidig afrikansk förklaringsmodell om aids uppkomst menar att aids först började spridas bland människor i Léopoldville i belgiska Kongo i början av 1900-talet. Utvecklandet av järnvägen och ökad båttrafik på Kongos floder tänker man sig har underlättat spridningen. 1960 beräknades ett tusental Afrikaner ha fått hiv.

“Although primate lentiviruses were first identified in the late 1980s, it is only recently that the complexities of their evolutionary origins, geographic distribution, prevalence, natural history, and pathogenesis in natural and nonnatural hosts have been appreciated.” (Paul Sharp & Beatrice Hahn)

Historien om aids uppkomst är beroende av utgångspunkter. Infektionsläkaren Dr. Jaques Pépin presenterar ett annat perspektiv i sin bok The Origin of AIDS. Pépins förklaringsmodell går tillbaka till 1920-talets Kongo. Hiv ska ha spridits utifrån att apjägare smittats av apokött. Jägare sökte sjukvård långt innan man visste något om virussjukdomen. Sedan ska dålig hantering och undermålig sanitet inom dåvarande Kongolesisk sjukvård ha bidragit till att viruset spridits vidare genom nålar och sjukvårdsförfarande. I det här skedet, innan man förstod, kallades sjukdomen ”slimming disease”. Människor smalnade, utvecklade olika sjukdomar, förtvinade och dog. Det finns andra narrativ om Kongo och 1920-talet och hiv spridning. Kinshasa är ett nav av transportmöjligheter som ska ha underlättat spridning för att det förekommer en livlig sexhandel i området.

En hypotes om AIDS från 1950-talet handlar om att HIV uppstått i Kongo efter odlingar i ap- och schimpanscellodlingar inför polio massvaccinering.

I the Lancet har det publicerats material om att hivviruset är ett svinfeber virus. Det har även funnit teorier om att hivviruset härrör ur ”simmian immunedeficiency virus (SIM)” och att det har varit inneboende i apor minst 32,000 år bakåt i tiden eller längre. Att försöka förstå historien om aids beror på vem man frågar. The Lancet publicerade också en artikel 1985 där aids anses ha uppstått i Uganda, Zair och Tanzania. I de här fallen sammanfaller inte Kaposis sarkom med hiv. I det här sammanhanget benämns sjukdomen ”slim disease”. Spridningen i Afrika anses bero på promiskuöst heterosexuellt beteende.

”The WHO believes that HIV in Africa is essentially sexually transmitted.”. (Christian Fiala)

En uppfattning anger att HIV/AIDS uppstått utifrån laboratoriedjur och att den första aidsepidemin kan spåras till Bangkok. Gibbonapor injicerades med infekterat människoblod 1965, 1966 och 1967 vilket ska ha lett till att apkolonin utsattes för en märklig form av herpes och senare uppkom former av leukemi hos aporna som anses ha anknytning till hiv. Aporna forslades till USA och England för forskning samtidigt som viruset spreds till andra aparter.

En av laboratorieteorierna om HIV/AIDS uppkomst gör gällande att den amerikanska biovapenforskningen för virus försökt maskera hivviruset genom en ratificering 1975 av biovapenkonventionen varpå virusforskning döptes om till Frederick Cancer Research Facility. I och med det hade man lyckats bygga samman den civila forskningen med den militära.

En annan laboratorieteori är att HIV/AIDS uppstått i USA utifrån den amerikanska regeringens försök att experimentera med hepatit B vacciner på homosexuella och bisexuella eftersom hepatit B lätt överförs mellan män.

”Skådespelaren Bing Cosby offentliggjorde också i november 1991 att han trodde att HIV var skapat av människan efter att ha avsatt mängder med tid att läsa in allt han kunnat komma över.” (Kwame Ingemar Ljungqvist)

Ett västerländskt narrativ av hur hivviruset spridits i västvärlden handlar om resvägar och migration. På 1960-talet antas hiv ha spridits från Afrika till Haiti och Karibien när haitier vände hem från Kongo. Ytterligare vinklingar om hivspridning anger att sexturism mellan USA och Haiti bidragit till att överföra viruset till västvärlden. I det här tidiga skedet är det svårt att veta vilken köns- och samhällsidentitet aids har. Sedan antas hivviruset ha spridits från Karibien och Haiti till New York och San Francisco under 1970-talet. Det antas sedan att hivviruset fick global spridning utifrån mer internationellt resande, flyktingströmmar som ökade pga. krig, att handeln med blodprodukter ökade och att injektionsmissbruket spred sig. Utifrån den amerikanska berättelsen om aids framträder den starkt moraliserande versionen som fördömer och förtrycker homosexualitet. När aids börjar spridas i västvärlden sker det i den tid när homosexuellas rättigheter förstärkts. I Sverige blev homosexualitet lagligt 1944 men homosexualitet klassificerades som en sjukdom fram till 1979. Det första kända fallet av hiv i Sverige anses vara 1982. Det första dödsfallet i aids i Sverige anses vara 1983.

”Plagues are inevitably regarded as judgements on society, and the metaphoric inflation of AIDS into such a judgement also accustoms people to the inevitability of global spread.” (Susan Sontag)

I en av de första svenska böckerna från 2004 om genus i medicinen skrevs inget om hiv i Sverige – bara kortfattat om förutsättningar i Afrika. Att sätta på sig sina genusglasögon ska handla om att kunna se utan glasögon – dvs. förbi det som avskärmar. Det är inte säkert att en av de första läroböckerna om genus i medicinen lyckas med det om hiv eller aids. När aids diskuteras i en tidig svensk medicinskt orienterad framställning försöker man bryta tystnaden kring att det mestadels är män i Afrika som sprider hivviruset pga. många sexuella kontakter. Kvinnor i Afrika anses inte ha lika många sexuella kontakter men de skuldbeläggs för hivspridningen. Sexuellt riskbeteende lyfts fram som en manligt dominerande norm.

Hans Rosling har gjort en gapminder presentation av hiv från 1983 till och med 2007. Roslings gapminder statistikbubblor visar global hivspridning. Under 1980-talet leder Uganda och Zimbabwe hivspridningen. Thailand drar fram i början av 1990-talet. I mitten av 1990-talet blir hiv kaotiskt i Syd Afrika. Roslings generella slutsats var att hiv hamnat i ett stabilt läge sedan 2007. Det betyder inte att det blivit bättre, bara att det slutat bli värre. Hans Rosling diskuterar beteendeskillnader mellan olika afrikanska länder i ett försök att bryta det afrikanska stigmat om HIV/AIDS. Rosling visar t.ex. att hiv är mest vanligt förekommande hos ekonomisk välmående personer i Tanzania. I Kenya föreligger väldigt stora regionala skillnader om hivspridning. Problem med den afrikanska kulturen summeras utifrån sexuellt beteende, t. ex. att äldre män har sex med unga kvinnor och därför ökar hiv bland kvinnor. Man ser inte alls samma ökning hos yngre män i afrikanska länder. Rosling antar att anledningen till att hiv sprids så pass lätt i olika afrikanska länder är för att det finns en vana i att ha många sexpartners samtidigt. Rosling går inte in på bakomliggande kulturmönster som att många tror på häxkonst som en anledning till hiv och att civilbefolkningen inte är underrättad om sina mänskliga rättigheter och inte riktigt inser att de behöver söka vård och patientinformation. Hans Rosling diskuterade inte heller våldtäcktsfrekvenser, företeelsen sugar daddys, för spridning av hiv i olika afrikanska länder. En bokpresentation upplyser mig om att det begås 1,6 miljoner våldtäkter bara i Sydafrika och att minst 40 % av befolkningen har hiv i vissa områden. Det jag saknar i Roslings presentation är befolkningsförändringar i relation till den HIV/AIDS statistik han lägger fram. Kritik som lagts fram mot aidsepidemin om den afrikanska kontinenten är att det inte alltid krävts hivtest för att bli diagnosticerad med vare sig hiv eller aidsrelateradesjukdomar.

“… developing countries have been free to pick and choose which of the three definitions to use in diagnosing AIDS on the basis of clinical symptoms. They are also free to pick and choose from the two different but tighter definitions used by the industrialised countries.” (Christian Fiala)

Det faktum att det är svårt att veta var HIV/AIDS kommer ifrån har inget med det faktum att göra att vissa länder inte tillåter hivpersoner inresa. På http://www.hivtravel.org finns olika svårighetsnivåer, allt från inga restriktioner till att man till och med kan bli deporterad. Sidan hivtravel.org ger olika tips för att underlätta för personer med hiv när de är på resande fot: ”1. Do not disclose your status to fellow passengers 2. Be careful of outing yourself by wearing a red ribbon 3. Avoid discussing your status to customs or immigration officers. It is not their business 4. If you are asked why you are carrying medications, have a good excuse ready”.

Glöm inte bort Världsaidsdagen den 1 december.

1983 – 2015: Äran och upptäckten påminner om både lösningen och skapandet av en konspiration

154118426627523240VirusbildPM9

Aids begreppsbildning har skett baklänges. Först kom man fram till ID: immune deficiency. Senare när man förstod att sjukdomen inte byggde på genetisk grund tillkom A: acquired. När man tillslut kom fram till att sjukdomen hade flera olika symtom uppstod S: syndrome. Aids: Acquired Immune Deficiency Syndrome.

”’AIDS in 1988’ can be read as a fascinating detective story in which Gallo and Montaigner portray themselves as super sleuths on the track of a mysterious and elusive ‘cytopath’ (cell killer). /—/the metaphor system that enables Gallo and Montaigner’s conceptualization and portrayal of the HIV is driven by ‘personification’. /—/What emerges from Gallo and Montaigner’s detective narrative is a kind of conceptual mug shot, a hazy picture of a culprit who is both diabolical and human.” (Michael Kleine)

Historien om hur hivviruset döptes låter konspiratoriskt. 1983 upptäckte forskaren Luc Montaigner på Pasteurinstitutet i Paris ett nytt virus som man kallade LAV. I det skedet förstod man det som den första upptäckten om HIV/AIDS. Kritik som riktats mot Montaigners förfaringssätt är att de bilder han publicerade på viruset aldrig kom från en patient med aids utan utifrån ett förstadie till aids. Exemplaren som användes hade inte heller säkrats ordentligt enligt hur säker hantering ska gå till. Andra har tolkat felaktigheter om upptäckten av hiv i att tillgänglig medicinska data inte stödjer att hiv verkligen finns (även om man kan säga att hiv kan finnas). Olika forskare tolkar resultat på olika sätt. Historien om hiv tillhör en tolkningskonflikt.

Viruset skulle kontrolleras av en amerikansk forskargrupp med det amerikanska forskarteamet Robert Gallo. Året därpå, 1984, begick Robert Gallo forskningsfusk när han presenterade ett virus som kan kallade HTLV-III som ett nytt virus han själv skulle ha upptäckt. Gallo hade bara kopierat Montaigners upptäckt och påstod att upptäckten var hans egen. Filmen And the Band Played On från 1993 berättar historien. Filmen är tillgänglig på Youtube. Kwame Ingemar Ljungqvist berättar också om Rober Gallos forskningsfusk i sin bok Aids Tabu Ursprung Utveckling Behandling. Forskningshistorien om att upptäcka hiv ledde tillslut till att den dåvarande amerikanske presidenten Ronald Reagan och den dåvarande franske presidenten Jacques Chirac skrev på ett avtal om delat ansvar för upptäckten av hiv. 1986 döptes viruset till hiv (Humant Immunbrist-Virus).

2008 fick Luc Montaigner delat Nobel Pris i Medicin tillsammans med Françoise Barrée-Sinoussi för upptäckten av hiv.

2015 lade Youtube kontot Vitefece Ilojomo ut en intervju, ”Clear HIV/AIDS Naturally says Luc Montaigner who Discovered HIV”, med Luc Montaigner där han förklarar att en person kan få hiv många gånger under sitt liv. Hiv kan läka ut naturligt och behöver inte leda till kronisk inflammation så länge den enskilde har ett starkt immunförsvar. Hivpatienter behöver antioxidanter för att få bukt med hiv. Montaigner kommenterar den afrikanska hivepidemin i termer av inga stater stödjer folkhälsostrategier i tillräcklig grad. Det är andra orsaker som behöver bekämpas för att motverka global hivspridning: malaria, tbc, parasiter, mask, tillgång till rent vatten. Vaccin är inte lösningen på hiv. Montaigner skrockar över medicinsk forskning och Bill Gates idéer om hur Gates vill rädda den afrikanska kontinenten med ett hivvaccin. Youtube kontot Vitefece Ilojomo har också delat dokumentären ”House of Numbers” som ifrågasätter aidsparadigmet.

HIV/AIDS konspirationsteoriretorik

Varierande konspirationsteorier om aids finns. Att aids medvetet spridits genom vaccinationsprogram. Att politiska etablissemang förnekar att HIV/AIDS finns i det egna landet. Att aids är en internationell sammansvärjning för att reducera jordens befolkning. Att hiv skapades som ett vapen mot kommunismen under kalla kriget. Att läkemedelsföretag förgiftar patienter med hivmediciner. Att aids ska ha uppstått för att människor haft sex med apor. Att USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger beställde hiv 1975 som ett biologiskt vapen för att få ner befolkningsmängden i tredje världen. Att aids är ett laboratorieexperiment som slagit fel och som man försökt dölja för allmänheten. Att media skapat idén om aids för att öka sin försäljning. Att aids är en fascistisk teori för att utplåna homosexuella. Att hiv skapats av forskare för att generera fler bidrag till den egna forskningen. Att aids är en Sovjetisk komplott för att förgöra kapitalismen. Att aids är ett Guds straff mot människors svagheter. Att aids är en CIA strategi mot statsfientliga personer i Amerika, homosexuella och den svarta befolkningen. Att aids är en spegelbild av Västerlandet och dess dödsdömda samhällssystem. Att Cadbury chokladprodukter injicerats med aidsblod. Att man får aids beror på dåliga karaktärsdrag. Att aids är något som finns i vår miljö. Att prostituerade härbärgerar aids. Att aids uppstod utifrån en läkares experiment med kemikalier och bakterier på den afrikanska kontinenten och att det inte gick att hejda det när det väl hamnat utanför laboratoriemiljö. Att aids inte finns i Afrika. Aids är bara ett nytt begrepp på annan befintlig sjukdom. Att ha sex med en oskuld gör att man kan bli fri från HIV/AIDS. Hiv överförs av kondomer.

”Rumors about HIV/AIDS proliferated throughout US society: only gay people can get AIDS; you can catch it from a doorknob, a toilet seat, or a swimmingpool; flying insects can transmit it; women are tricking men into having sex with them so they can give them AIDS.” (Jacob Heller) 

59 % av den svarta amerikanske befolkningen tror att den amerikanska staten medvetet undanhåller information om aids och att man undanhåller information om ett botemedel mot HIV/AIDS. 16 % av den svarta amerikanska befolkningen tror den amerikanska staten skapade hiv för att kontrollera den svarta amerikanska befolkningen.

1987: Kejsarens nya virus

Redan 1987 föreslog den amerikanske professorn i molekylärbiologi, Peter Duesberg, att hiv inte är svaret på aids. Duesberg var inbegripen med cancerforskning och om man läser historien om aids menar vissa att det finns anledning att omvärdera HIV/AIDS forskningen. Duesbergs teser handlar om att hiv inte aktiverar det som leder till aids. Hiv är inte biokemiskt aktivt för det syndrom det anges. Människor har redan immunitet mot hiv. Duesberg menar i motsats till vedertagen forskning att eftersom alla hivgener är aktiva i replikationsfas borde aids uppstå i ett tidigare skede och inte utifrån när hiv är i vilande läge. Duesberg argumenterar att det är osannolikt att man skulle ha upptäckt två hiv varianter med så pass kort varsel som bara skiljer sig till 60 %. Virus utvecklas utifrån långvariga evolutionära principer och därför kan HIV/AIDS forskningen inte stämma. Duesberg ifrågasätter att hiv ger upphov till olika former av sjukdomar i olika delar av världen. Merparten av aidsoffren i USA är av manligt kön medan aids i Afrika fördelas lika mellan könen. I USA har man påstått att bara homosexuella kan utveckla Kaposis sarkom medan man i Afrika förtydligar att samma virus ger upphov till ”slim disease”, diarré och feber. De man kallar aidsrelaterade sjukdomar kanske inte är det utan de kan vara sjukdomar som varit vilande i kroppen som ”väckts till liv” av andra orsaker, t. ex. toxiska läkemedel. När Duesbergs hypoteser diskuteras framkommer att anledningen till att HIV/AIDS gått fel väg är för att vanliga sjukdomar i Afrika ofta misstolkas som aids. Frågan är också om man egentligen kunnat lita på medierapportering om att aids verkligen är en epidemi. Det råder olika uppfattningar om huruvida droganvändning påverkar förutsättningarna för att utveckla aids om man har hiv. Duesberg är extremt kritisk till att det tar för lång tid att utveckla ett vaccin mot hiv. Kritiken handlar om att den befintliga forskningen fungerar som en kassako för läkemedelsindustrin. Duesberg har tystats ner på olika sätt. Medicinska röster snett utanför det medicinska etablissemanget väljer att aktualisera Duesberg.

”Skeptics of the HIV/AIDS hypothesis are chastised and subjected to ad hominem attacks. Anyone who questions this hypothesis is now branded as an ‘AIDS denier’, which is analogous to being called a Holocaust denier. Nevertheless, non-orthodox scholars have been questioning the HIV/AIDS paradigm for 30 years: and now in the 21st century, as Rebecca Culshaw put it, ‘there is good evidence that the entire basis for this theory is wrong’.” (Donald W. Miller)

Den amerikanske professor emeritus Donald W. Miller förklarar genom en Youtube filmatisering, ”Fallacies in Modern Medicine: the HIV/AIDS Hypothesis”, felaktigheter som uppstått i tolkningen av AIDS. Sjukdomen beskrevs i början av i USA som en bögpest GRID: gay-related immune deficiency. Redan 1982 byttes det ut till aids med en uppsättning 12 opportunistiska sjukdomsförklaringar som egentligen har helt andra bakomliggande faktorer än att de skulle vara följdsjukdomar utifrån aids. Den lunginflammation (pneumocystis carinii) man får beror på svamp, inte HIV/AIDS. Kaposis sarkom beror på herpesvirus, inte HIV/AIDS och är inte heller en form av cancer. De tolv sjukdomarna som lades fram 1982 är samtliga gamla sjukdomar som beror på att immunförsvaret försvagats. 1987 gjordes listan om till att omfatta 25 olika sjukdomar. 1992 lades det till ytterligare 4 sjukdomar. De här tilläggen och hur man kombinerar sjukdomstolkning med aids gör att aids blir ett allomfattande paradigm istället för att hitta bakomliggande förklaringar till varför människor blir sjuka. Det påminner det om debatten om hälsofrihet att vården inte utreder bakomliggande ohälsoorsaker. Det påminner också om hur utvecklingen av diagnosen depression utvecklats till en paraplyterm för en mängd olika idéer och symtomförklaringar som knappast förklarar vad depression är eller inte är. Omtolkningarna av aidsparadigmet underlättar för att fler kvinnor omfattas av HIV/AIDS än förut. Leder utvecklingen till att fler friska människor felaktigt diagnosticeras med hiv?

”AIDS entered the medical domain quietly in 1981 with the report in Los Angeles of five cases of severe pneumonia caused by a parasite.” (Gordon Stewart)

African AIDS – A new perspective” 2009 i Elsevier. Det ledde till att Elsevier blev utsatt för påtryckningar. Redaktören för Medical Hypotheses avskedades för att ha publicerat Duesberg och en mer foglig redaktör tillsattes efteråt. Artikeln från 2009 är bortplockad från akademiska söksystem. Artikeln finns inte längre tillgänglig genom Elsevier där den klassificerats som radikal, spekulativ och att den inte tillhör mainstreamforskning. Vad Duesberg ifrågasätter, är att statistik om aids inte tar hänsyn till befolkningsökning som ställs i samband med statistik om ökad aidsfrekvens. Duesberg beskriver hivviruset som ett passagerarvirus. Detta ogillas av den medicinska mainstreamforskningen.

”Animal retroviruses once presented to cause cancer now suddenly cause immune deficiency, at least in the minds of retrovirologists.” (Peter Duesberg)

Duesberg m.fl. artikel är tillgänglig genom Immunity Resource Foundation (IRF), immunity.org.uk. IRF är en organisation som utmanar den gängse bilden av hiv som orsaken till aids.

”Trots att flera forskare inom djurmedicin föreslagit får, som lämpligt djur att studera AIDS, finns ytterst få försök publicerade om detta av de etablerade Aids-forskarna. Däremot har sådana försök utförts, men berättelserna om dem står att finna i litteratur utgiven av de oberoende, kritiska författarna.” (Kwame Ingemar Ljungqvist)

En annan förklaringsmodell till varför det ter sig som att HIV/AIDS härjar på delar av den afrikanska kontinenten är pga. fattigdom och undernäring. Det leder till nedsatt immunförsvar som underlättar att människor diagnosticeras med hiv och andra sjukdomar som tolkas som aidsrelaterade.

”It is absurd, however, to assume that an infectious disease gives rise to different symptoms this side or that of an arbitrary political border.” (Christian Fiala)

När man betraktar historien om HIV/AIDS är det märkligt att det anses ha spridits från skilda sexuella ageranden utifrån olika kontinenter och att man utvecklat olika former av sjukdomar utifrån hivviruset utifrån olika kontinenter. Eller det kanske inte alls är konstigt eftersom människor har olika sjukdomar beroende på hur kost och kultur påverkar sjukdomsfrekvens.

Tendenser om HIV/AIDS i media 

Mediernas roll i skapandet av HIV/AIDS är föränderlig. När de svenska mediernas rapportering studerats framträder tre inledande faser. Den första fasen som startade i början av 1980-talet handlade om en form av tystnad. Åren efter 1985 ses som medias uppvaknande om HIV/AIDS som handlat mest om fördomar mot homosexuella. Redan från mitten av 1990-talet har AIDS förpassats tillbaka in i tystnaden. Medierapportering från de här faserna har påverkat den restriktiva hivpolitiken i Sverige.

”Journalister och författare såsom Vilhelm Moberg och eller Ture Nerman som annars allmänt ansågs vara förkämpar för demokrati och orädda riddare i kampen mot rättsröta, hetsade på femtiotalet som arga kamphundar mot homosexuella.” (Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar)

Medicinjournalisten Inger Atterstam var den först svenska journalist som skrev om aids i svensk press. Det var inte lätt för henne att publicera material om aids i början av 1980-talet. Inger Atterstam hade börjat läsa utländsk press om HIV/AIDS och reste till USA för att se med egna ögon. Inger Atterstam nekades först publicering av Svenska Dagbladet. Sex och homosexualitet var tabu i pressen. Dåtidens läsare ansågs inte var intresserade. Den 3 februari 1982 publicerades Inger Atterstams första artikel om aids. I den här inledande fasen hade journalister ofta goda samarbeten med forskare när de skulle skriva om aids. Bilden ändrades under 1990-talet eftersom det inte kom något vaccin mot aids som alla hade hoppats på. Forskare drog sig tillbaka eftersom de uppfattade att de inte hade något positivt att säga.

“There are many ways to slow the spread of HIV. Using condoms and clean needles, abstaining from sex, treating other sexually transmitted diseases, male circumcision, and screening blood products all have proven effective – to a point. But the best hope the world has to thwart this virus is the same weapon effectively used against smallpox, polio, hepatitis B, rabies and other devastating viruses: a vaccine.” (Jon Cohen)

Svensk aidsrapportering har varit bedräglig. Studier över media rapportering om HIV/AIDS visar hur man fördömt homosexuella, prostituerade, sprutnarkomaner, de sörjande. En artikel från Svenska Yle belyser problematiken och stämningarna från 1980-talet. I början av 1980-talet vägrade Dagens Nyheter publicera dödsannonser om personer som dött av aidsrelaterade sjukdomar med motiveringen att det var ovärdigt. Aftonbladet ska ha tryckt upp helsidor där homosexuella män utpekats som mördare. Svenska Dagbladet ska ha publicerat en artikel om att oskyldiga människor kunde få hiv genom nattvardsvinet. Riksdagsledamöter, ledarskribenter och läkare ville införa registrering av homosexuella och tvångsomhändertagande av hivpatienter. Det uttalades till och med idéer om speciella arbetsläger för hivpatienter i Norrland.

”Den tionde februari 1987 pryds Dagens Nyheters framsida av en stor bild på en kropp i svart likpåse upplagd på en bår. Genom en tejp snurrad från fötter, upp längs med hela kroppen, har gestalten en mumieformad kontur. I höfthöjd sitter en klisterlapp med texten ’smittorisk’. Vid sidan av båren står personal iförd rymddräktsliknande skyddsutrustning.” (Ingeborg Svensson)

Senare skeden av svensk medierapportering handlar om exempel på allmänfarliga hivmän, problem med läkemedelsindustrin, behovet av klarhet om hur hivrättsfall ska hanteras och kritik mot den svenska hivpolitiken som förstärkt stigmatiseringen. Det sker en generell vändning under 2000-talet om svensk hivrapportering som tonar ner riskerna eller informerar om dem. En senare fas kan definieras utifrån 2012 där man blickade tillbaka på 1980-talet. 2012 är ett viktigt år för hiv i Sverige och här vaknar svensk media igen om hiv i och med att hiv anses ha funnits i Sverige sedan 1982. 2012 förs även budskapet ut om att hiv inte längre är ett dödshot. Hiv har blivit en kronisk sjukdom det går att överleva med. Berättelsen som hiv normaliseras utifrån den heterosexuella berättelsen om sjukdomen. Bilden av hiv nyanseras till att det inte är lätt att leva med sjukdomen. En annan senare svensk mediefas kan beskrivas utifrån 2016/2017 där försöker normalisera bilden av personer som lever med hiv för att motverka stigmatisering.

Det finns märkvärdiga internationella exempel genom åren om vad man kan läsa som aidsrapportering. Ibland har journalister tappat bort sin egen källkritik. När JAMA publicerade en artikel om barn som föds med hiv skrev forskaren att sexuella kontakter, knarkbeteende eller att blodprodukter inte smittar. Det blev en väldig snedrapportering i media utifrån just den forskningsartikeln. Det finns exempel på att sexköpare valt att betala extra för att slippa använda kondom även när de visste att den prostituerade de anlitat hade hiv. I utländsk mainstreammedia, t.ex. Cosmopolitan, gick man ut med information till kvinnor om att hiv inte är smittsamt bara man har en frisk vagina. En amerikansk studie över aids rapporteringen berättar att feminismen svikit kvinnor med aids. Inte ens när det framkom att hiv sprids heterosexuellt. Bilden av homosexuella om hiv och aids har varit förstärkt. Den bästa rapporteringen av HIV/AIDS har funnits inom gay pressen genom åren.

1987: Den första svenska och europeiska patientrösten utifrån HIV/AIDS

I början var det tack vare att kända personer framträdde som hade fått hiv som underlättade att man kunde sprida information om riskerna och hur man ska göra för att undvika att få hiv. I Sverige har modeskaparen Sightsten Herrgård varit den första svenska patientrösten utifrån HIV/AIDS.

”Sighsten var inte ensam, men vad han gjorde var att flytta sjukdomen ut ur skuggorna och in i allas våra vardagsrum. Gradvis skulle samhället förändras. Upplysningsarbetet intensifierades, skolinformationen blev viktigare, sexualundervisningen förbättrades, reklamfilmerna duggade tätt.” (Olof Lavesson) 

Sightsten Herrgård kan även ha varit den person som också hjälpt till att synliggöra HIV/AIDS i Europa. Sighsten Herrgård var bisexuell. Hans offentliggörande var inte helt frivilligt. Kvällspressen hotade med att avslöja honom. Innan det hände tog han själv initiativ till en presskonferens 1987. Det har skrivits och talats en del om Sighsten Herrgård. Han såg hela tiden att vara välklädd och elegant när han uppträdde som aidspatient i ett försök att göra AIDS mer socialt accepterat. Just detta faktum nästan ironiserade Alexander Bard över i sitt sommarprat från 1990. Aidsansiktet, menade Bard, såg Sighsten till att bibehålla. Bard berättar hur han träffade Sighsten Herrgård i slutet och i det skedet Bard träffade honom var aids ingen vacker syn, ens på Sighsten Herrgård. Andra namn man kan behöva påminna sig om är Ebbe Carlsson. Jacob Dahlins aids maskerades som en ögonsjukdom officiellt sett.

2012: 30 år med hiv i Sverige & minnets kamp

154118440665643253MinnetsKampPM9

Jonas Gardells romanserie om historien om hiv och aids i Sverige är en svensk aidsvändpunkt. Jonas Gardell feldiagnosticerades en gång med hiv och trodde då att han var dödsdömd. 2012 och 2013 var åren då Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar publicerades. I en intervju i Aftonbladet berättar Gardell i och med bokserien att vi kommer att översköljas av dokumentärer och artikelserier om HIV/AIDS. Det är väl knappast vad som har hänt.

Den första delen av bokserien Torka aldrig tårar utan handskar, ”Kärleken” publicerades 2012. Följt av del 2 ”Sjukdomen” och del 3 ”Döden” 2013. Torka aldrig tårar utan handskar är en episk romanserie och historisk krönika som gör uppror mot fördomar och förtryck mot hur homosexuella trakasserats i Sverige och fördömts utifrån HIV/AIDS. Historien löper från tiden då det inte fanns hivmediciner fram till att hivmediciner är tillgängliga.

”Att berätta är en sorts plikt. Ett sätt att hedra och att sörja och att minnas. Föra minnets kamp mot glömskan.” (Jonas Gardell, del 1 Kärleken – Torka aldrig tårar utan handskar)

TV serien utifrån trilogin vann pris som årets TV program 2013 (TV serien är f.n. tillgänglig på SVT PLAY fram till 1 februari 2019). Recensenter kommenterar att Gardell fått allt men inte finlitterära priser. Många har tackat honom för sin insats. Bloggare lyfter fram att det lågintensiva raseriet i bokserien är befogat. Om man betänker stämningarna kring HIV/AIDS i Sverige och världen gjorde Gardell det som behövde göras när han exponerade diskrimineringen i Sverige. Romantrilogin är en svensk milstolpe som lättat det känslomässiga trycket som härjat mot homosexualitet och HIV/AIDS. Nu blev det tillåtet att ta aidsdöden, aidsförnekelsen, aidsförtrycket, aidsskulden och aidsångesten på allvar. Vissa har reagerat negativt med motivering att Gardell gick på för starkt och att bokserien är ett politiskt manifest där Gardell hamrar sitt budskap. Berättartekniken är något man kan känna igen i Leo Tolstojs (1826 – 1910) romansvit Krig och fred. Tolstoj inflikade sina ideologiska manifest som fristående epiloger på liknande sätt som Jonas Gardell gör i Torka aldrig tårar utan handskar. Negativ kritik har också handlat om att Gardell bara försvarat homosexuella med HIV/AIDS.

”Och de utlandsfödda bli dessutom utvisade, och eftersom de inte har råd med bromsmedicinerna i sina hemländer innebär det att vi i Sverige 2012 med berått mod dömer människor till döden.” (Jonas Gardell i Aftonbladet)

Citatet ovan utifrån Gardell kan verka förbryllade. Det kan tolkas som om att man medvetet avvisar hivmigranter i Sverige. Man kan inte söka asyl utifrån hiv om behandlingen finns i det egna landet. Skillnaden handlar om att behandling är kostnadsfri i Sverige – vilket det inte är i resten av världen. Utlänningar som döms för hivbrott i Sverige kan utvisas till länder där de inte har tillgång till vård vilket är detsamma som ett dödsstraff.

154118450542897468GayLovePM9

Bokserien Torka aldrig tårar utan handskar har blivit föremål för akademistintresse om hur man kan förbättra vårdpersonalens professionalitet gentemot hivpatienter. Romanserien används för att motverka fördomar genom att synliggöra dem. Angreppssättet ligger i linje med hur Föreningen för Narrativ Medicin säger sig vilja förbättra vårdpersonalens bemötande med litteratur. Vårdpersonal behöver bearbeta sina attityder för att inte moralisera hivpatienter. Romandetaljer och episoder som är störande och paranoida granskas, t.ex. hur man tidigare avskärmat hivpatienter, den överdrivna desinficeringen mellan varje hivpatient, om en hivpatient rör en telefon måste telefonen slängas, operationer utförs i garage istället för operationssal, inte ens vårdpersonalen litar på forskningsresultat om hur hiv kan överföras och därför fortsätter läkare att ge felaktig information som leder till ökad stigmatisering. Uppsatsen är från 2015 och först tänkte jag att det är förlegat att använda denna roman eftersom förutsättningarna för hiv har ändrats. En uppsats från 2018 hjälpte mig att se klarare att fördomarna lever kvar i vården. När sjuksköterskor som arbetat med hivpatienter söker arbete utanför hivvården tänker sig deras nya arbetsgivare att de fått hiv. Man frågar särskilt hur det kändes att arbeta med hivpatienter på ett sätt man inte ställer om patienter utifrån andra sjukdomskategorier. Mer än en akademisk uppsats förtydligar att kunskapen om hiv är för låg hos vårdpersonal. För att bryta stigmat mot hivpatienter i vården behövs upprepade utbildningsinsatser om hur hiv överförs.

Vårdpersonal tycks tro att det räcker med att vistas i samma rum med en hivpatient för att ge vårdpersonal hiv. Patienter med hiv innebär lägre risk för vårdpersonal än patienter med aidsrelaterade sjukdomar. Patienter med tidig hiv är i princip likvärdigt med hivnegativa personer. Hivmediciner har minskat behovet av slutenvård för hivinfektion. Behovet av slutenvård för hivpatienter kan finnas utifrån allvarliga läkemedelsbiverkningar, andra infektioner i samband eller andra akuta sjukdomstillstånd.

Läkartidningen anmälde en bok om en neuropatolog som råkade skära sig i fingret vid obduktionen av en patient som avlidit i aids. Obduktionen utfördes efter ordinarie arbetstid och utan formalinbehandling av kroppen.

”John berättade om sin blodsmitta och när sjuksköterskan frågade vilken sa han att det var hiv. Då lämnade hon rummet och kom inte tillbaka.” (Maria Ejd)

En studie från 2017 visar att hivpatienter får bättre bemötande inom den specialiserade hivvården än vården i övrigt. Hivpatienter erfar mindre diskriminering när de remitteras från den specialiserade hivvården än om hivpatienter självremitterar sig. Hivpatienter kan fortfarande nekas vård utanför hivvården (i likhet med när psykiatripatienter nekas vård i den somatiska vården). Många hivpatienter diskrimineras, hånas och skuldbeläggs av vårdpersonal. Vårdpersonal kan till och med rikta förutfattade idéer att hivpatienter är kriminella. Man respekterar inte sekretessen för hivpatienter. Hivpatienter tycks ha det lika svårt som psykiatripatienter i vården vilket visar att det fortfarande är en lång väg kvar att gå för personcentrerad vård. Skillnaden verkar ändå vara att hivpatienter har det bättre inom den egna hivvården än hur psykiatripatienter bemöts i psykiatrin.

Hiv 30 år i Sverige gav ut en antologi 2012, Från bögpest till tystnad. Syftet var att återuppliva dialogen om hiv i Sverige. Av antologins 78 olika skribenter är bara 10 kvinnor. När man samlade in texterna tillhörde 59 % av de med hiv msm-personer (män som har sex med män). Hivpatienters rättigheter problematiseras.

Exempel i antologin, Från bögpest till tystnad, från 2012 visar att man anser det kränkande att behöva vända sig till Smittskyddsenheten för hivtest. Man hade föredragit vanlig läkarkontakt på Vårdcentral för hivtest. Man uppfattar sig som utpekad på Smittskyddsenheten. De olika berättelserna bildar ett nav kring de olika problem som gör att människor har svårt att värja sig mot hiv och hur preventionsarbetet försvåras. Msm-personer vill inte hivtesta sig för att slippa stigmatiseringen pga. informationsplikten. Synsätt kring hiv och homosexuella behöver förändras. Även förbättrad sexualundervisning i skolan behövs.

”Det finns stora brister i kunskap om och insatser riktade mot transpersoner. Transpersoner tenderar att omfattas av begreppet män som har sex med män, något som bidrar till att osynliggöra och nedprioritera gruppen inom hivprevention.” (RFSL, 2011)

En person som idag är synlig och aktiv om sin hivstatus och som det skrivits om är sångaren Andreas Lundstedt. Han har själv valt att bli hivoffentlig. Andreas Lundstedt har beskrivit att han först hade svårt att förlika sig med sin hivstatus och höll den hemlig. Andreas Lundstedt har skrivit en självbiografisk skildring som publicerades 2012, Mitt Positiva Liv. Han berättar om sina rädslor, det kaotiska livet. Sitt liv med hiv. Boken har recenserats och kommenterats flitigt i pressen och utifrån olika bloggare. Eftersom boken är skriven med en medförfattare anser vissa läsare att de har svårt att avgöra vilka delar tillhör Andreas eller medförfattaren. Ibland jämförs Mitt Positiva Liv med Torka aldrig tårar utan handskarmen det är två vitt skilda person- och epokskildringar. Jonas Gardell har inte behövt leva med hiv. Andreas Lundstedt lever med hiv och han skapar ett hivalterego i sin självbiografiska skildring. En Hiv-Stina som är en man. För Andreas Lundstedt som offentlig person har det varit ett gissel att vara anonym i vården och på apotek. Sedan han blivit hivoffentlig har hivstigmat släppt. Det går att hitta Andreas Lundstedt på olika digitala platser. 2017 var han programledare i Sveriges Radio Karlavagnen ”Att leva med hiv” som fortfarande går att lyssna på över Internet.

”Internationellt sett åtalar Sverige flest hiv-positiva i förhållande till antalet smittade.” (Jonna Sima)

2012 sände P1 Dokumentär som börjar redan 1977 om en homosexuell man som söker kärleken. Dokumentären ”En dag i taget” är ett retrospektiv utifrån den första dokumentären och en diskussion och kulturkritik av vilken väg homosexkulturen tagit i ljuset av hiv och aids. Problemet är att hiv och aids inte har befriat den homosexuella kulturen. De homosexuella har velat skapa en alternativ livsstil men har tvingats in i heterosexuella normer och värderingar för att bli accepterade. Människor tappar inte fördomar bara för att två personer får registrera partnerskap.

2012 lyfte P1 Dokumentär fram en kvinna med hiv i dokumentären, ”Smittad – om att vara ung och leva med hiv”. Den här dokumentären blickar inte bakåt som mycket av media materialet gjort 2012. Här problematiseras nutiden och framförsikten av att leva med hiv. Problemet denna kvinnliga hivpatient hade var att vården inte reagerade. Hon hade mått dåligt, hade blödningar i slemhinnorna, kraftig viktnedgång och hade varit hos en gynekolog som inte hivtestat. Kritiken patienten för fram handlar också om att vårdpersonal är för dåligt insatta i hur det är att leva med hiv.

”Mängden av molekylen i blodet varierar i befolkningen, vissa tros vara helt resistenta mot smittan /…/Stora mängder av denna molekyl visar sig i cellstudier öka motståndskraften mot hivinfektion.” (Patrik Kronqvist)

2012 sände Sveriges Radio kortdokumentären, ”Hiv – hot eller handikapp”. Paradoxer med hiv behandlades. Bilden är ambivalent och komplicerad när det handlar om hivpatienters rättigheter. Tystnadskulturen handlar inte bara om att inte prata om hiv. Tystnad misstolkas mellan hivpositiva. Tystnad tolkas som ett tyst samförstånd på att den man möter lever med hiv. Hur ska man kunna få människor att ta ansvar för hiv mer generellt sett om tystnadskulturen försvåras?

2016: första officiella bilden av hur det är att leva med hiv i Sverige 

Den första svenska heltäckande livskvalitetsstudien om personer som lever med hiv är från 2016. Folkhälsomyndigheten har utformat studien tillsammans med svenska hivorganisationer. Det finns anledning att ifrågasätta InfCare HIV prom mätningar som för snäva i ljuset av denna studie.

Livskvaliteten beskrivs som hög för dagens hivpatienter. Samtidigt visar undersökningen att hivpatienter har generellt sätt lägre hälsorelaterad livskvalitet.

De tre företeelser hivpatienter anser sig ha det bäst utifrån är: familjeliv, parförhållanden och livet i allmänhet. Trots det är hivpatienter missnöjda med sin sexualitet. De lever ofta under ekonomiskt pressade omständigheter. 25 – 41 % slutade ha sex i och med sin hiv diagnos. 75 % ansåg att informationsplikten har negativ inverkan på sexlivet. 29 % var oroliga att bli polisanmälda pga. informationsskyldigheten. Minst 11 % ansåg att de inte kunde berätta om sin hiv status. 16 % avstod från att söka jobb pga. hiv. Hivpatienter erfar negativ särbehandling i vården och socialtjänsten.

Handlar ett hivbesked alltid om att bli psykad?

Utifrån hur två hivpatienter exemplifierat hur det går till när man ska få sitt hivbesked hoppas jag att inte alla råkar lika illa ut. De båda exemplen visar på märkvärdigt agerande i vården. En ung kvinna som skulle få hivbesked möttes av en utdragen märkvärdig och sträng tystnad som i princip satte patienten i skamvrån. Den vårdpersonal som patienten träffar meddelar inte beskedet utan tvingar patienten att själv försöka komma på diagnosen.

”Sjuksköterskorna blev som virriga höns och visste inte hur de skulle hantera en homosexuell man som vill HIV-testa sig. Man blev inslussad till ett rum längst bak i huset och det var mycket hysch-hysch. Beskedet mottogs under mycket diskreta former på samma sätt.” (ciarbear)

Ett annat exempel handlar om en patient som ska träffa sin behandlande läkare för första gången där patienten beskriver sig själv som nervös inför konsultationen. Läkaren inledde med att beskriva de värsta delarna av hur det är när man väl utvecklat aids och är på väg att dö. Läkaren inledde inte med att först berätta om hivmediciner eller ens vad patienten kunde göra för att stärka sin allmänna hälsa för att ha det bättre.

Är det stor skillnad för en man och en kvinna att leva med hiv?

Det går att få fram två exempel om en man och en kvinna som haft konstaterad hiv sedan 1987 och som fortfarande lever idag. Den ene är Steve Sjöqvist som idag är verksam som sjukhusdiakon. Steve Sjökvist har även skrivit en bok om att leva med hiv, fotspår om hiv och om att leva. Staffan Hildebrand har gjort en kortfilm ”Sverige och HIV/AIDS – en dokumentär om de svenska aidspionjärerna” där Steve Sjöqvist ingår. Framställningen utifrån Steve Sjöqvist andas framförsikt och kampanda. Det andra exemplet är en kortdokumentär om en kvinnlig sprutnarkoman som fick hiv 1987. När hon fick sitt hivbesked 1987 var det likvärdigt med en dödsdom. Det har varit märkligt att ställa om sig till att få leva i och med de nya hivbehandlingarna. Hon berättar att det är värst för heterosexuella kvinnor som lever med hiv idag. Hon beskriver också att allmänheten idag inte förstår hiv, att ingen egentligen är intresserad av att informera sig och tänker att det är ett tillstånd som angår andra och inte en själv. Personer som lever med hiv idag lever i en form av ingenmansland. Många tappar framtidstro.

Kvinnoperspektiv: HIV/AIDS anses öka

girl-1431082_1280FemininPM9

Bilden av HIV/AIDS förändras. Hiv överförs numera mest genom heterosexuella kontakter, åt båda hållen. Statistiskt får numera fler svenska kvinnor hiv än heterosexuella män. Hör du talas om den sidan av hiv i relation till att msm-personer har bättre tillgång till förebyggande hivbehandling? Betyder det verkligen att fler kvinnor i Sverige än tidigare får hiv? Hör du talas om att det finns andra anledningar till varför fler kvinnor diagnosticeras med hiv än män? Handlar hivökningen om hivmedikalisering?

”Journalists strive to report what’s new, and as the HIV/AIDS epidemic ages, it becomes more difficult to find novel angels. But the epidemic has changed radically since it surfaced in 1981.” (Jon Cohen)

Eftersom det numera heter att det är mer vanligt förekommande att få hiv genom heterosexuella kontakter och att fler kvinnor per män får hiv i Sverige idag. Det är anmärkningsvärt att jag inte hittar särskilt mycket rapportering om det. Jag googlade kvinnor smittas med hiv, och får först fram information från Respekt – Katolsk rörelse för livet att 56 % av de nysmittade i Afrika är kvinnor. Men frekvensen ökar för kvinnor i Sverige också. Den katolska rörelsen lyfter fram ungdomars dåliga hantering och förklaringar att många homosexuella män är smittade i Sverige pga. oskyddat sex. 2004 publicerade Svenska Dagbladet en insändare om ökad hivfrekvens hos kvinnor pga. deras partners. Svenska Dagbladets artikel är allmänt hållet och verkar handla om en större förändring i världen i sig. Sidan Feber kommenterar 2014 kort att hiv överförts mellan lesbisk sex men säger inget om var i världen det skett. 2014 hade Sydsvenskan en chatt om hivsmittsamhet med en överläkare från infektionsklinik. Kommentarerna finns kvar på öppet internet och ökningen hos heterosexuella i Sverige beskrivs utifrån att man tidigare levt i ett land med högre hivfrekvens. Hiv uppmärksammas ibland pga. Världs Aids Dagen den 1 december i media och då kan det handla om kvinnor med hiv. Ett rättsfall där en kvinna överfört hiv till sin sambo har rapporterats i Allt om Juridik 2015. Kvinnan hade välfungerade behandling och hade informerat sin sambo om sin hiv. Sambon ville att de skulle få barn så han propsade på oskyddat sex. Trots det dömdes kvinnan med hiv till villkorlig fängelsedom.

”I Västmanland nekades en kvinna nyligen skydd på en kvinnojour, för att personalen reagerade med panik när de fick veta att kvinnan var hiv-smittad. Plötsligt blev det faktum att hon just attackerats av en okänd man och på grund av hot fruktade fler attacker inte tillräckligt argument för att hon skulle få hjälp.” (Eric Rosén)

Om jag däremot googlar: hiv bland heterosexuella, dyker mer svenskt mediamaterial upp om att det är fler hivinfekterade bland heterosexuella. Hivspridningen bland heterosexuella antas bero på invandringen. I en tidningsartikel om att oskyddat sex är vanligast bland homosexuella varnas för en kraftig ökning av hiv bland heterosexuella. En svensk artikel beskriver förutsättningarna i Frankrike och att det är 200 gånger högre risk med homosexuell hivspridning än heterosexuell.

När jag gjorde en Google sökning: böcker om kvinnor med hiv, får jag fram exempel på manliga och kvinnliga perspektiv om förutsättningarna i världen, USA och Afrika, afrikanska kvinnor antingen i Afrika eller afrikanska kvinnor som kommit till Sverige.

Tidningen Feministisk Perspektiv har för närvarande låst information om hiv Sveriges rapport ”Hiv: hållbar, hälsa och livskvalitet”, notis om Världsaidsdagen, stärkt perspektiv om transperspektivet och Världsaidsdagen. Jag får inte fram något om kvinnor och hiv.

1,6 miljoner klubben och 2,6 miljoner klubben har samma notis från 2013 om en flicka som föddes med hiv som friskförklarats tack vare att hon snabbehandlades 30 timmar efter födseln. Inget i övrigt om kvinnor med hiv.

Googling: Katerina Janouch hiv, ger några exempel kring att hivtesta sig. Inget om hiv och kvinnor.

Utöver böcker om kvinnor med hiv får jag också fram ett kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv (kunskapsnatverk.se). Anser du att termen kunskapsnätverk förtydligar att de verkar för kvinnliga patienter som lever med hiv? Nätverket har det som underskrift att de verkar för kvinnor med hiv. Diskriminering av hivpositiva kvinnor och rättigheter står högt på agendan. Vid en senare differentierad Google sökning om förutsättningarna för svenska kvinnor och hiv hamnade jag på researchweb. På researchweb finns en projektbeskrivning så sent som från 2018 i samarbete med InfCare HIV. Hivforskning utifrån kvinnliga hivpatienter är underrepresenterat. Man saknar uppgifter om biverkningar, behandlingsval, generell hälsa. Syftet är att kunna utforma bättre hivstöd till kvinnor.

girls-3053051_1920KSKPM9

En kategori man kanske inte tänker på alla gånger som också kan överföra hiv är kvinnor som har sex med kvinnor, KSK. Inom kategorin lesbiska kvinnor finns även bisexualitet. Det antas att hivöverföring är något lägre mellan kvinnor men man behöver vara försiktig med mensblod, sexleksaker, oralsex om man har sår i munnen.

Varför fler kvinnor testas som mer hivpositiva idag än förr handlar inte bara om att msm (män som har sex med män) har bättre tillgång till förebyggande behandling som gjort att statistiken för msm sänkts. En sporadiskt upphittad spansk sajt översatt till svenska skriver att injicerbara hormonbaserade preventivmedel ökar risken för kvinnor att få hiv.

“Av de närmare 7 000 personer i Sverige som bär på en hivinfektion är nästan 40 procent kvinnor. Ändå är hivpositiva kvinnor så gott som osynliga, de uppmärksammas varken i offentligheten eller som en egen grupp inom svensk hivprevention”. (LAFA 2:2015, Stockholms Läns Landsting)

Frigörs kvinnans aktiva sexbeslut i butik av hiv?

154118461423392053SexbeslutPM9

Kvinnans aktiva sexbeslut är inte synligt i samhället på samma sätt som mannens aktiva sexbeslut. Kvinnlig kondom finns, Femidom, Ormelle m.fl. Femidom eller liknande säljs för närvarande inte på Apotek i Sverige, inte heller i mathandeln som manliga kondomer säljs öppet. Femidom kan köpas över Internet om man googlar: köp kvinnlig kondom. Jag har ringt Apotekens kundsupport och frågat om bristen och förklarat den senaste statistiken utifrån hiv kvalitetsregister. Kan InfCare Hiv statistik påverka Apotek att börja sälja kvinnlig kondom i butik?

En Femidom kan appliceras flera timmar innan den användas. Vilket borde kunna underlätta för kvinnor att skydda sig i förväg, speciellt med tanken att få hiv genom påtvingad sex. Problemet med den kvinnliga kondomen är att den är mycket dyrare än sedvanlig kondom. Går det att ändra på priset framöver så att produkten blir mer lätt tillgänglig för kvinnor? Ur sexual-demokratiskt hänseende borde kvinnliga kondomer inte kosta mer än manliga kondomer.

”A University of Pennsylvania study suggests that intervening in instances of intimate partner violence should be an HIV prevention strategy.” (Terri Wilder)

International Partnership for Microbicides utvecklar en vaginal ring med en månads hållbarhet mot hiv för kvinnor. Samtidigt med produkten tar man förebyggande behandling, s. k. PrEP.

”PrEP (pre-exponerings profylax) är mediciner mot hiv som hiv-negativ person kan ta för att undvika att få hiv. PrEP är godkänt och kan skrivas ut av läkare i Sverige idag. De höga kostnaderna för läkemedel och uppföljning gör dock att tillgången till PrEP fortfarande är låg. /…/Tillgången till PrEP i praktiken skiljer sig åt mellan olika landsting. Vissa landsting har påbörjat eller är på väg att påbörja PrEP-program medan andra är mer avvaktande.” (RFSL)

Reagerar män och kvinnor olika på PrEP? Ges PrEP också i heterosexuella förhållanden i Sverige där den ena partnern lever med hiv? Hur stor risk är det för en hivnegativ som tar PrEP att utveckla hivresistens? Folkhälsomyndighetens rapport om PrEP utgår mest från sexarbetare, studier om heterosexuella förhållanden i andra länder, msm-personer. Långtidsanvändning av PrEP kan leda till nedsatt njurfunktion och urkalkning av skelettet. Frågan om varför inte fler kvinnor känner till PrEp ställs på Internet där amerikanska heterosexuella förhållanden diskuteras.

Hittills har man kommit fram till att ”dapivrine ring” minskar hivrisken med 50 %. Kommer den vaginala ringen klara resistenta hivvirus? Det är först tänkt att denna produkt ska vara tillgänglig i utvecklingsländer. Det är att tänka för kort. Flera olika länder är inbegripna i finansiering av produkten. Borde inte en sådan produkt vara tillgänglig som kvinnliga kondomer behöver vara öppet tillgängliga?

2017: en kvinnlig hivpatientforskare skriver om smittfri hiv i samtida Sverige

Statistiska uppgifter eller officiella studier säger inget om hur hivpatienter definierar samhället utifrån sig själva. Det kan däremot en avhandling av en patientforskare som själv lever med hiv. Det finns inte mycket forskning om hur vardagen ser ut för personer som lever med hiv och vad hiv innebär i termer av existentiella gränser. Många som lever med hiv erfar att de ses som misslyckade, avviker från allmänna förväntningar vilket leder till en avsky mot dem.

Avhandlingen av en patientforskare med hiv visar prov på hur olika former av sårbarhet handlar om att återerövra autonomi (”reclaim hiv”). Hivpatienter har många trösklar att besegra. Avhandlingen gör att vem som helst kan förstå hur det är att tackla tillvaron i samtida Sverige utifrån den senaste begreppsbildningen från det första decenniet av 2000-talet utifrån s. k. smittfri hiv.

”Jag menar att hiv som akademiskt fenomen kan fungera som en lins för samhällskritik av normativitet och maktobalans, till exempel i processer att definiera, att övervaka, att begränsa.” (Desireé Ljungcrantz)

Desireé Ljungcrantz, som fick hiv som artonårig, har skrivit en avhandling som blev klar 2017. 2015 blev Desireé Ljungcrantz klar med en akademisk uppsats, ”Att göra hiv och dess känslor: Ett utforskande av rädsla och skam”, om att leva med hiv som kan ses som ett förarbete till avhandlingen. I uppsatsen från 2015 ifrågasätter Ljungcrantz de rekommendationer man ger till hivpatienter eftersom rekommendationerna inte stämmer med den senaste kliniska forskningen för smittfri hiv.

När hon intervjuades i Forskning.se om sin avhandling, Skrubbsår: berättelser om hur hiv föreställs och erfars i samtida Sverige, förklarade hon att hon hoppas att avhandlingen ska hjälpa till med att nyansera bilden och lyfta fram patientensröst. Avhandlingen Skrubbsår är den första svenska avhandling av en person med lever med hiv som studerar aktuella svenska populärkulturella uttryck om hiv. Andreas Lundstedts självbiografiska skildring Mitt Positiva Liv ingår, boken om Ophelia Hannyama Ørum Ophelias Resa, dokumentärfilmen Hur kunde hon leva som om det inte fanns? och fortsättningen Hur kunde hon?, dokumentärfilmen Positiv. De olika utgångspunkterna aktualiserar skilda erfarenheter. Dokumentären Hur kunde hon? handlar om en kvinna som inte berättade för sin egen man på 9 år att hon var bar på hiv. Avhandlingen bearbetar också exempel utifrån patienter som lever med hiv. Hivpatienters vardag analyseras och diskuteras ingående. Avhandlingen visar att tillståndet om sjukdomen idag handlar om hiv istället för aids i nutida svensk kontext. Hivresistens bearbetas inte i avhandlingen. Man bör betänka att Ljungcrantz avhandling publiceras samma år som WHO senaste rapport om hiv resistens 2017 och har därför inte kunnat komma med.

Ljungcrantz diskuterar utifrån tanken om smittfri hiv och benämningen är vilseledande eftersom det inte är 100 % vetenskapligt bevisat. Varför ska en hivnegativ tillåtas ha oskyddat sex med en hivpositiv när inte ens två hivpositiva bör ha oskyddat sex med varandra pga. överföring av resistent hiv? Begreppet smittfri hiv lanserades 2013 av Posithiva Gruppen. Begreppsbildningen smittfri hiv kanske ska förklaras som förlegad tills behandling förgör hiv. Lågriskhiv kan tänkas vara en mer adekvat benämning under tiden.

Forskning.no och Science Nordic har också skrivit om hennes arbete. Ljungcrantz blev intervjuad i Sveriges Radio P4 Östergötland. Hon berättar kort att förutsättningarna kring hiv har ändrats utan att de sociala förutsättningarna har ändrats för de som lever med hiv.

Utifrån internetsökning om Desireé Ljungcrantz och avhandlingen Skrubbsår kan man se att hon bjudits in i hivnätverk och temadagar för att berätta om sitt arbete. Linköpings Universitet har presenterat avhandlingen. Vårdfokus har skrivit en kort notis om en begränsad del av idéinnehållet och lyft fram att avhandlingen försökt komma personer med hiv nära. Sidan genus.se har skrivit om Desireé Ljungcrantz och kommenterat olika former av maktstrukturer personer med hiv brottas med. Jag har inte hittat någon recension, inte ens av vare sig en kvinnlig journalist eller feministisk journalist, om Ljungcrantz avhandling utifrån mer allmän press (dagstidning eller kvällspress). Just detta sistnämnda är underligt eftersom Ljuncrantz avhandling bearbetar samtida kulturyttringar om hiv och populärkultur. Det borde inte hindra recensenter idag. Avhandlingen Litterära besvär från 2010 som behandlade finkulturella skönlitterära yttringar utifrån patienters självbiografiska höglitterära berättelser, patografier, hade pressen inte haft något motstånd mot att skriva om. Läkartidningen har räknat ihop att bara 5 % av den patografiska bokproduktionen utgår från HIV/AIDS sedan 1960-talet. Om man skrivit om avhandlingen Skrubbsår i någon tidskrift som inte är sökbar över Internet har jag inte fått tag i det.

Avhandlingen Skrubbsår: berättelser om hur hiv föreställs och erfars i samtida Sverige bearbetar frågan om hiv på flera olika sätt. Ljungcrantz bearbetar attityder och missförstånd. Det är en feministisk kulturkritisk studie. Eftersom Ljungcrantz är en kvinnlig patient som lever med hiv saknar jag en uppgörelse som befriar kvinnor metaforiskt sett utifrån hiv idag.

Fenomenologi är ett redskap i avhandlingen Skrubbsår för att organisera den levda erfarenheten av sjukdom. Den queerfenomenologi Ljungcrantz använder är en känslighetens och känslosamhetens fenomenologi. Queerfenomenologi blir angreppssättet som en sårbarhetens fenomenologi som något positivt. Queerfenomenologi driver i övrigt tesen om den avvikande erfarenheten, erfarenheten mellan raderna, erfarenheten som går på tvären. Ljuncrantz arbete är ett poetiskt närmande till den levda erfarenheten av hiv i samtida Sverige. Queer har i andra sammanhang med anknytning till HIV/AIDS-epidemin tidigare tagit helt andra termer i anspråk. Då har queer handlat om det som är konstigt, excentriskt och perverst.

Desireé Ljungcrantz sammanfattar att när aids diskuterades 2012 var det mest fokus på de historiska perspektiven och vad aids betydde under 1980-talet. 2014 skedde ett slags skifte i och med Musikhjälpens insamling om att stoppa spridningen av aids och hiv. HIV/AIDS sågs som ett nutida problem. Insamlingen 2014 gick till andra länder än Sverige. De bekräftar bilden av att HIV/AIDS inte diskuteras tillräckligt mycket i Sverige. En av Desireé Ljungcrantz råd till media är bättre medvetenhet hur man kan rapportera om hiv på ett mindre känslomässigt sätt.

Avhandlingen behandlar existentiella gränser om blod i vardagen. Hivpatienter har tydliga riktlinjer, t. ex. att om de får blod på tyg måste det tvättas med maskintvätt. Det räcker inte med att bara skölja av. Hivkvinnors bindor och tamponger måste slängas så att ingen kan komma i kontakt med deras hivblod. Ett skrubbsår om hiv har många innebörder om ett förflutet och är ett sår som lätt kan rivas upp igen, dvs. blodbarriären är lättåtkomlig.

”Dela inte toalettartiklar som rakhyvel eller tandborste med andra.” 

Ljungcrantz analys är stark och laddad. Hon vill provocera våra gränser för få oss att förstå hur det känns att leva med hiv. Lagstiftning, smittskydd, existentiellt lidande, utanförskap, tystnad och vetskapen om att vara annorlunda. En hivpatient vill inte kuvas av samhällets hivnormer. Man måste få känna stolthet och skapa distans till vad smittfri hiv är som levnadsstrategi.

Hittills har jag bara läst ett amerikanskt exempel på en promenkät börjat närma sig de mer existentiella förutsättningarna för hivpatienter. Vid en närmare betraktelse över avhandlingen Skrubbsår ser det ut som om man skulle kunna utveckla existentiella kriterier utifrån ett renodlat patientperspektiv som sätter livet i förgrunden. Begrepp som används i avhandlingen är: hiv-mediciner, akuten, tandläkarbesök, matlagning, poolbadning, familjemiddagen, krograggning, sexfantasier, dejt, skvaller, parkbänken, ensam hemmakväll, rädsla, skam, mononormativ melankoli, ängslighet, lättnad, stolthet, ilska (att slänga tillbaka). Det kanske är sådana kriterier man ska fråga hivpatienter om för att få fram den levda erfarenheten om dem istället för sedvanliga medikaliserande kriterier (t.ex. prem som patient reported existential measure eller prpm; patient reported phenomenological measure). Framförallt behövs en uppdelning mellan hur man fångar olika erfarenheter utifrån män och kvinnor som lever med hiv utifrån olika ålderskategorier, etnicitet och vilka värden de väljer, avstår eller lägger till med hjälp av iPROMs (Individualised Patient Reported Outcome Measures).

Förutsättningar för nya metaforer och berättarstrategier… 

Hoppet om ett hivvaccin har ibland setts som grusad men forskning.se har publicerat en artikel om nya fynd utifrån en avhandling, Immunomodulatory effect of Human Immundeficiency Virus (HIV-1) on dendritic cell and T-cell responses, som väckt hoppet om ett hivvaccin igen.

I dagsläget använder man ”bromsmediciner” mot hiv. Frågan är om det framöver går att skapa hivbehandling som får immunförsvaret att angripa hivviruset i kroppen. Strategin att förmå immunförsvaret att angripa finns forskningsmässigt i cancervården om att immunförsvaret ska ha ihjäl tumörceller. Liknande strategi mot hiv formuleras men från svenskt håll 2014 ansåg sig inte ha hittat kopplingen än hur immunförsvaret regleras gentemot hivviruset så att immunförsvaret kan döda hivinfekterade celler. Dansk forskning ansåg däremot redan 2013 att man kommit fram till hur hivviruset kan förstöras av immunsystemet. Möjligheten att kunna bli av med hivviruset i kroppen handlar även om att veta var och hur det gömmer sig i kroppen. 2017 anser forskningen sig ha kommit fram till att hivviruset gömmer sig i lymfknutor. Med det menar man sig kunna komma på behandlingsstrategier som får bort hiv ur kroppen helt och hållet. I och med det förändras berättarstrategin från blod till lymfknutor.

Patientce Mthunzi berättar i sin TED Talkspresentation, ”Can we cure HIV with lasers?” – en framtidsvision där man behandlar hiv med laserteknik. Det är en mer effektivt än läkemedel. Hivviruset förgörs helt och hållet i kroppen. Läkemedel tar för lång tid i kroppen i jämförelse med laserbehandling som angriper områdena direkt, lymfknutorna, där s. k. vilande hiv finns.

… eller att forskningen i framtiden visar att hiv/aids inte är hiv/aids utan handlar om helt andra sjukdomar med helt andra utgångspunkter. Hur det sedan kommer att påverka den allmänna och medicinska hiv/aidsmetaforiken återstår att se.

©Philippa Göranson, Lund, Sverige, November, 2018

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Klicka på följande för att följa:

Twitter tillgänglig genom öppet internet 

Facebook tillgänglig genom öppet Internet

Linkedin tillgänglig genom öppet Internet 

Tillägg: För att läsa en mer fördjupad debatt och kritiskt inlägg om historien bakom HIV/AIDS och vad som stämmer eller inte stämmer – gå in på länken prickigahuset bloggen och få tag i Robert F Kennedys bok The Real Anthony Fauci Bill Gates Big Pharma and the Global War on Democracy and Public Health. Det finns flera kapitel som handlar om HIV/AIDS och intressestyrningen om det.

Senare tillägg: Ytterligare data till stycket Officiell data är att ytterligare en källa anger, till skillnad från de fyra exempel jag redan nämnt, att 7 4000 personer får hiv varje dag. Vem som helst som försöker förstå statistiken kommer att möta på motstånd om vad som egentligen är korrekt. Vad är det som ligger bakom att olika referenser ger olika uppgifter? Allt från 5 600 till 14000 personer antas får hiv dagligen. Olika organisationer skriver på olika sätt. En beräkning jag angivit anger att 31.1 till 43.9 miljoner människor lever med hiv. En annan källa anger att 60 miljoner människor fått hiv sedan 1981. Jag har aldrig lovat att jag har svaret men att jag kan belysa.

Senare tillägg: 2019-03-05 publicerar Dagens Medicin en artikel om att två hiv patienter blivit av med hivinfektion tack vare stamcellstransplantation mot cancer, ”Ännu en hiv patient tycks ha botats”

Publikationen Healthline har publicerat material 2019-03-05, ”A second patient is in hiv remission. What this means for a cure”,  som är öppet för vem som helst att läsa om fallet där en patient i London mottagit stamcellstransplantation mot hiv. Det är inte utan komplikationer.

Senare tillägg: Socialstyrelsen tillhandahåller den svenska tolkningen, översättningen och appliceringen av HIV diagnos för Sveriges del. På Socialstyrelsens hemsida finns även historik om diagnosklassificeringar ur svensk tillämpning. Den fråga man hamnar i är just hur denna diagnos klassificeras i olika länder med tanke på den kritik av aidsparadigmet som förekommer. Jag lägger till här den ICD-10-SE kod Sverige har för HIV och informationen är den senaste för i alla fall november 2018. Om det kommer förändring framöver beroende på vilka behandlingsmetoder som kommer att slå igenom i framtiden eller inte kommer det också påverka hur man ser på HIV. Håll tillgodo denna beskrivning.

Tillägg: Hälsopanel skriver om försök vaccin mot antikroppar mot HIV på apor som inledningsvis givit positiva resultat. Man hoppas det kommer att fungera på människor också: ”Ett vapen mot HIV”.

Anvisningar för kodning av HIV-infektion

Ändrad sjukdomsbild

De koder i ICD-10-SE som avser HIV-infektioner speglar situationen i
början av HIV-epidemin på 1980-talet då ingen behandling fanns tillgänglig.
Klassifikationens koder är därför i första hand avsedda för att kunna registrera
sjukdomar som orsakas av att patienten har en svår immunbrist på
grund av HIV-infektion. Dagens möjligheter till behandling innebär att de
flesta patienter med kronisk HIV-infektion inte har symtom på immunbrist,
men kontrolleras regelbundet. Socialstyrelsen får många frågor hur HIVinfektioner
ska klassificeras, varför vi förtydligar klassificeringen med dessa
anvisningar.

Klassifikationens koder för HIV-infektion

Sjukdom orsakad av immunbristen

I Sverige rekommenderar vi att sjukdomen som är orsakad av immunbristen
(tuberkulos, pneumocystis carinii-infektion, kaposis sarkom (med flera) ska
kodas separat med grundkod för respektive sjukdom. (A15–A19 för tuberkulos
o.s.v.)

Sjukdom orsakad av humant immunbristvirus

B20–B23 är till för patienter som har klinisk sjukdom som orsakas av HIV-infektionen.
B23.8 omfattar andra HIV-orsakade sjukdomar än de som är angivna under
B20–B23.7. Subkategorin B23.8 är därför inte korrekt för en patient som är
under framgångsrik behandling och symtomfri eller för en patient med HIVinfektion
och ett annat, icke HIV-relaterat sjukdomstillstånd.
B24.9 Icke specificerad sjukdom orsakad av humant
immunbristvirus (HIV)

Subkategorin B24.9 anger att patienten har en HIV-infektion när man saknar
uppgift om det HIV-relaterade följdtillståndet. Patienter som kommer på
rutinkontroller för sin HIV-infektion bör därför kodas med B24.9.
Patienter som behandlas med virushämmande medel på grund av HIV och
är symtomfria men inte friska, ska kodas här.

Ref: Anvisningar för kodning av HIV infektion, Socialstyrelsen

Referenser:

Aftonbladet“Hiv-smittade Eva: Alla kan drabbas”, 2005-11-29

Agostinho, Tania Daniela, Bougmza, Mariam, “Stigma mot Hiv-smittade patienter inom vården: En allmän litteraturstudie”, Röda Korsets Högskola, 2018

Ahmed, Sara, Queer Phenomenology Orientations, Objects, Others, Duke University Press, 2006

AIDS Action Europe, www.aidsactioneurope.org

”AIDS Action Europe Member and Partner Meeting 2018”, AIDS Action Europe, 2018-10-20

Akst, Jeff, ”HIV in the Internet Age”The Scientist, 2015-05-01

Allan, Stuart, Media, Risk and Science, Open University Press, 2002

Andersson, Sandra, Lindblad, Caroline, “Hiv-positiva patienters upplevelser i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal: En litteraturstudie”, Högskolan Borås, 2017

Andorian Gray, “Foucault’s view on HIV/AIDS”

And The Band Played On, Youtube.com

Apoteket Hjärtat, www.apotekethjartat.se, telefonsamtal, Oktober, 2018

Atterstam, Inger, “Gästbloggare: Inger Atterstam om 30 år med hiv/aids”, Noaks Ark, 2012-12-19

Avert, ”Hiv & women who have sex with women”, senast uppdaterad Maj 2018

Avert, “GLOBAL AND HIV STATISTICS”, www.avert.org, senast uppdaterad: 2018-09-28

Avert, “Global hiv and aids statistics”, senast uppdaterad Oktober 2018

Avettand-Fenoel,Véronique, Bacchus, Charlene, Girault, Isabelle, Descours, Bejanmin, Isabelle, Guergnon, Julien, Hocqueloux, Laurent, Lecouroux, Camille, Melard, Adeline, Potard, Valerie, Prazuck, Thierry, Sáez-Cirión, Asier, Versmisse, Pierre, Viard, Jean-Paul, ”Post-Treatment HIV-1 Controllers with Long Term Virological Remission after the Interruption of Early Initiated Antiretroviral Therapy ANRS VISCONTI Study”, PLOS Pathogens, 2013-03-14

Balancer Bednarska, Jaqueline, ”HIV-smittad frias i HD efter oskyddat sex – bra att juridiken kommer ikapp vetenskapen”Dagens Juridik, 2018-06-07

Baral, Kedar, Paudel, Vikas, ”Women living with HIV/AIDS (WLHA), battling stigma, discrimination and denial and the role of support groups as a coping strategy: a review of literature”Reproductive Health, 2015

Bauer, Henry H., Duesberg, Peter H., Fiala, Christian, Nicholson, Joshua M., Rasnick, David, ”HIV-AIDS hypothesis out of touch with South African AIDS – A new perspective”, IRF Immunity Resource Foundation, Oktober, 2018

Bayley, A. C., Carsell, J. W., Clayden, S. A., Dalgleish, A. G., Downing, R. G., Kirya, G. B., Lwegaba, A., Mugerwa, R. D., Serwadda, D., Sewankambo, N. K., Tedder, R. S., “Slim disease: A New Disease in Uganda and its association with HTLV-III infection”The Lancet, 1985-10-19

Bazilchuck, “How do you talk to people about your HIV diagnosis?”Science Nordic, 2017-05-31

Bengsch, Bertram, Buggert, Marcus, Darko, Samuel, Nguyen, Son, Ransier, Amy, Salgado-Montes de Oca, Gonzalo, “Identification and characterization of HIV-specific resident memory CD8+ T cells in human lymphoid tissue”Science Immunology, 2018-06-01

Ben-Senia, Diane, Choi, Jason Jongwon, Copty, Christian, Dancy-Scott, Nicole, Dutcher, Gale, Guadelupe Asenico, Maria, Hochstein, Colette, Keselman, Alla, Rajan, Sampada, “Trends in HIV Terminology: Text Mining and Data Visualization Assessment of International AIDS Conference Abstracts Over 25 Years”Journal of Medical Internet Research, 2018

Bergstedt, Therese, ”Hiv upptäcks inte i tid”, SVT Nyheter, 2013-08-01

Björklund, Julia, ”Homosexuella är inte överrepresenterade bland hiv-smittade”Ystads Allehanda, 2017-12-19

Blom, Simon, ”Dagen jag vaknade med 40 graders feber”, hivisverige.wordpress.com, 2012-07-04

Bolding, Graham, Davis, Mark, Elford, Jonathan, Hart, Graham, Sherr, Lorraine, “E-dating, identity and HIV prevention: theorisin sexualitites, risk and network society”, Sociology of Health & Illness, 2006-04-25

Boroditsky, Lera, Thibodeau, Paul H., “Metaphores We Think With: The Role of Metaphor in Reasoning”, PloS One, 2011-02-23

Bosenius, Hanna, Nilsson, Sara, “Att leva med HIV – patienters upplevelser av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal”, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala Universitet, 2017

Boskey, Elisabeth, ”Distinguishing Between New HIV Infections and Old Ones”, verywellhealth.com, 2018-09-06

Borgert, Linnéa, ”9 vanliga myter om hiv – det här borde du ha koll på”, 2016-11-15

Boström, Donald, Ögren, Wanger, Som en osynlig sten i mitt hjärta, Leopard förlag, 2009

Browne, John, ”Individualised Patient Outcomes”, University College Cork

Buggert, Marcus, Betts, Michael R., Frederiksen, Juliet, Hejdman, Bo, Ivarsson, Martin A., Jansson, Marianne, Karlsson, Annika C., Koup, Richard A., Lund, Ole, Michaelsson, Jakob, Sönnerborg, Anders, Takuya, Yamamoto, Tauriainen, Johanna, ”T-bet and Eomes Are Differentially Linked to the Exhausted Phenotype of CD8+ Cells in HIV Infection”, PLOS Pathogens, 2014-07-17

Cairns, Gus, ”Nearly two-thirds of European HIV cases are now in Russia”, aidsmap.com, 2017-01-09

Catherine, “Rumors about AIDS started long before social media existed: confirms historian Douglas Selvage”True Herald, 2018-08-23

Centers for Disease Control Prevention, “CDC HRQOL-14 Healthy Days Measure”, Oktober, 2018

Chavez Perez, Inti, “Hiv ur ett normkritiskt perspektiv”www.intichavezperez.se, 2012-11-11

Cichocki, Mark, “Despite Fewer Deaths, Numbers Remain Alarming”, Very Well Healt, 2017-10-15

cigarbear, “Så minns jag AIDS”En Bögjävels Betraktelser, 29/10

Cohen, Jon, “Reporting on HIV/AIDS”Center for Health Journalism 

Cohen, Jon, Shots in the Dark: The Wayward Search for and AIDS vaccine, W. W. Norton & Company, 2011

Conserve, Donaldson F., Gliwa, Catheringe, Grewe, Mary Elisabeth, Isler, Malika Roman, Taggart, Tamara, “Social Media and HIV: A Systematic Review of Uses of Social Media in HIV Communication”Journal of Medical Internet Research, 2015

Dagens Medicin“Resistent hiv gör bromsmediciner ineffektiva”, 2018-05-08

Daher, Jana, Dave, Sally, Dheda, Keertan, Kim, John, Linthwaite, Blake, Pant Pai, Nitika, Peter, Trevor, Vujh, Rohit, “Do digital innovations for HIV and sexually transmitted infections work? Results from a systematic review (1996–2017)”BMJ Open, 2017

Dahlgren, Helena, “Torka aldrig tårar utan handskar: 1 Kärleken – Jonas Gardell”Dark Places, 2012-08-27

De Cock, Kevin, ”The Origin of AIDS”Emerging Infectious Diseases, 2012

DDPmeetings, “Fallacies in Modern Medicine: the HIV/AIDS Hypothesis”Youtube.com, 2015-08-20 (embedda) Hela Dr. Donald W. Miller framförande finns också som text på hans egen hemsida och genom följande artikel publicerad i LewRockwell.com: ”HIV/AIDS: Unmasking Falsehood, Bringing Truth to Light”

Deshpande, Prasana, Nazir, Abdul C. P., Rajan, Surulivel, Sudeepthi, Lakshmi, B., “Patient-reported outcomes: A new era in clinical research”Perspectives in Clinical Research, 2011

Dhairyawan, Rageshri, Hutchinson, Phil, “Shame, stigma, HIV: philosophical reflections”BMJ Medical Humanities, 2016

Dolezal, Luna, Lyons, Barry, “Shame, stigma and medicine”, Open Access BMJ Medical Humanities, 2017

Duesberg, Peter, www.duesberg.com

Duesberg, Peter, ”HIV is not the cause of AIDS”, Science, 1988-07-29

Duesberg, Peter, Inventing the AIDS virus, Regnery Publishing Inc., 1996

Ejd, Maria, “Snälla, läs på om hiv”Vårdfokus, 2015-12-02

Ekström, Anna Mia, Guerra, Maya Vergara, ”Ungdomar nekas HIV-testning på ungdomsmottagningar”Läkartidningen, 2012-03-20

Eriksson, Lars E., Marrone, Gaetano, Mellgren, Åsa, Svedhem, Veronica, ”High Concordance between Self-Reported Adherence, Treatment Outcome and Satisfaction with Care Using a Nine-Item Health Questionnaire in InfCareHIV”, PLoS One, 2016-06-16

1,6 miljonerklubben för kvinnors hälsa, “Hopp för hiv-smittade”, 2013-03-04

Faster Cures, ”Advancing the Science of Patient Input”, 2015-06-10

Feber, ”HIV smittas mellan kvinnor”, 2014-03-15

Feministiskt Perspektiv, https://feministisktperspektiv.se, Oktober, 2018

Fiala. Christian, ”Dirty Tricks over AIDS figures”www.virusmyth.comNew African, 1998

Folkhammar, Kristofer, “Fler att sörja för”Aftonbladet, 2013-01-28

Folkhälsomyndigheten, ”Smittsamhet vid behandlad hivinfektion”, 2014

Folkhälsomyndigheten, ”Informationsinsatsen Hiv idag – frågor och svar 2015-10-28″

Folkhälsomyndigheten, ”Att leva med hiv i Sverige En studie om livskvalitet hos personer som lever med hiv”, 2016

Folkhälsomyndigheten, ”Preexpositionsprofylax för att minska risken för infektion med hiv”, 2017

Folkhälsomyndigheten, Hivinfektion, September, 2018

forskning.se, ”Unikta fynd ger hopp om HIV-vaccin”, 2011-09-05

forskning.se, ”DVD-läsaren gör comeback som HIV-testare”, 2013-04-08

forskning.se, ”Nyfunnen HIV-variant orsakar snabbare förlopp”, 2013-11-29

forskning.se, ”Ökad hiv-risk när sex blir handelsvara”, 2015-04-27

forskning.se, ”Fortfarande svårt prata öppet om hiv”, 2017-05-22

forskning.se, ”Traditionella botare en resurs i kampen mot HIV och aids”, 2018-06-21

Forum för Levande Historia, ”Demonstranter ockuperade Socialstyrelsen i protest mot sjukdomsstämpel”

Friberg, Ebba, ”Leva med hiv”Vårdfokus, 2017-08-02

Galovan, Sandra, Österbeg, Linn, ”Jag är en människa inte en HIV-smitta”, Högskolan Halmstad, 2015

Gardell, Jonas, ”Så klarade jag mig igenom epidemin”Aftonbladet, 2012-10-22

Gardell, Jonas, Torka Aldrig Tårar Med Handskar 1. Kärleken, Norstedts, 2012

Gardell, Jonas, Torka Aldrig Tårar Med Handskar 2. Sjukdomen, Norstedts, 2013

Gardell, Jonas, Torka Aldrig Tårar Med Handskar 3. Döden, Norstedts, 2013

Gilbertson, Adam Loyd, Nie, Jing-Bao, van Niekerk, Anton, Rennie, Stuart, Roubaix, Malcolm, Stauton, Ciara, Tucker, Joseph, D., ”Healing Without Waging War: Beyond Military Metaphors in Medicine and HIV Cure Research”The American Journal of Bioethics, 2016

Goodson, Patricia, “Questioning the HIV-AIDS Hypothesis: 30 Years of Dissent”frontiers in public health, 2014

Google, www.google.com, September och Oktober, 2018

Google trends, sökord: HIV/AIDS, Oktober, 2018

Grinde, Carl, ”Bot HIV och AIDS”, 2011-08-30

Göteborgs Posten“Homosexuella män struntar i hiv-risk”, 2010-09-09

Hahn, Beatrice, Sharp, Paul, ”Origins of HIV and the AIDS pandemic”, Cold Spring Harbor Perspectives in Medicine, 2011

Haider, Seema, Hanson, Kristin A., Harding, Gale, Khachatryan, Alexandra, Pashos, Christ L., Simpson, Kit N., Tawadrous, Margaret, Wu, Albert W., “Patient reported outcome instruments used in clinical trials of HIV-infected adults on NNRTI-based therapy: a 10-year review”, Health and Quality of Life Outcomes, 2013-10-03

Halén, Anna,“En etisk reflektiv studie över HIV-stigmats inverkan på patienten och vårdaren”, Arcada, 2015

Halvarsson, M., Lindblad, Å. K., Lindbäck, S., Mindouri, S., Nordström, M. L., Södergård, B., Sönnerborg, A., Tully, M. P., ”Adherence to treatment in Swedish HIV-infected patients”Journal of Clinical Pharmacy Treatments, 2006

Hansen, Anders, “Osäker effekt av HIV-profylax”Läkartidningen, 2012-10-16

Hanne, M., Hawken, S. J., ”Metaphors for illness in contemporary media”, BMJ Medical Humanities/Journal of Medical Ethics, 2007

Harden, Victoria, www.victoriaharden.com, Oktober, 2018

Harden, Victoria, A., AIDS at 30, Potomac Books, 2012

Harrisson, Dick, “Skapades aids som ett vapen mot kommunismen?”Svenska Dagbladet, 2017-03-02

Hedenbro, Marianne, ”Oskyddade samlag vanligast bland homosexuella”, Sydsvenskan, 2008-02-13

Hellbom, Kerstin, ”Fler hiv-smittade bland heterosexuella”Dagens Nyheter, 1993-05-19

Heller, Jacob, ”Rumors and Realities: Making Sense of HIV/AIDS Conspiracy Narratives and Contemporary Legends”American Public Health Association (APHA), 2014-08-06 & 2015-11-13

Hellertz, Pia, ”Jag har läst AIDS TABU Ursprung – Utveckling – Behandling av Kwame Ingemar Ljungqvist”, 2013

Healthline, ”HIV and Women: 9 Common Symptoms”

Highleyman, Liz, “Studien bekräftar att injicerbara preventivmedel är ansluten till risken att smittas av hiv”, Soropositivo.Org, 2016

History, ”History of AIDS”, September, 2018

Hivbloggen.blogg.se, “Tusen tankar”, 2014-02-27

Hiv idag, www.hividag.se

HIV i Sverige, https://www.hiv-sverige.se

Hiv travel, www.hivtravel.org

Hiv 30 år i Sverige, ”Hiv manifest”, Oktober, 2018

Hiv 30 år i Sverige, Hiv-statistik, Oktober, 2018

HIV in Europe, newsite.hiveurope.eu

Holst, Hanne-Vibeke, Kvinnan med de vackra händerna, Albert Bonniers Förlag, 2005

Houseofnumbers, ”The Emperors New Virus? An analysis of the Evidence for the Existence of HIV”, Youtube.com, 2011-04-23

Hovelius, Birgitta, Johansson, Eva E., Kropp och genus i medicinen, Studentlitteratur, Lund, 2004

Hpositiv.blogg.se, ”Känslor?”, 2012-07-05

Häggbom, Karl, Mattsson, Per-Olof, ”Patografin – den sjukes egen journal”Läkartidningen, 2007-11-29

InfCare HIV, http://infcare.com/hiv/sv/

InfCare HIV, “Patientinformation”, Oktober, 2018

Immunity Resource Foundation (IRF), www.immunity.org.uk

International Partnership for Microbes, www.ipmglobal.org

Internetmedicin, “HIV – behandling”, Oktober, 2018

Ivars, Nils, ”Kvinna smittade sin sambo med HIV – döms trots mannens samtycke”Allt om Juridik, 2015-06-12

Jacobson, Lisa, ”Snabbtest för hiv ger ofta falskt resultat”Dagens Medicin, 2008-08-07

Jeremy, ”Foucault behaving badly”, 2008-01-29

Johnson, Phillip E., Mullis, Kary B., Thomas Jr, Charles A., “What causes AIDS? It’s an open question”, Duesberg on AIDS, www.duesberg.com, 1994

Karlavagnen, “Att leva med hiv”, Sveriges Radio, 2017-06-20

Karolinska Institutet, Tema: HIV, https://ki.se/forskning/tema-hiv

Khullar, Dhruv, ”The Trouble With Medicine’s Metaphors”The Atlantic, 2014-08-07

Kleine, Michael, “Metaphor and Discourse Virology: HIV as Human Being”, The Journal of Medical Humanities, 1994

Koblank, Anna, Några dagar till: en ung kvinnas kamp mot aids i Botswana, Ordfront, 2004

Krey, Jens, ”Vårdpersonal med hiv utgör ingen risk”Dagens Medicin, 2015-01-19

Kronqvist, Patrik, ”Blodgrupp kan avgöra risk att få hiv”Svenska Dagbladet, 2009-01-12

Kruger, Steven, F. AIDS Narratives: Gender and Sexuality, Fiction and Science (Gender and Genre in Literature), Routledge, 2011, amazon.com

Kuestenmacher, Simon, ”New HIV cases in Europe by country…”, @simongerman600, Twitter, 2018-10-21

Kunskapsnätverk för Kvinnor som lever med hiv, www.kunskapsnatverk.se, Oktober, 2018

Kunskapsnätverk för Kvinnor som lever med hiv, telefonsamtal, Oktober, 2018

Lager, Hanna, ”Recension av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar”Feministbiblioteket

Lanka, Stefan, ”Rethinking HIV Collective Fallacy”www.virusmyth.com, Oktober, 1996

Larkin, Marilyn, “AIDS conspiracy theories common among black Americans”The Lancet, 2005

Laveson, Olof, “Vet ni varför Sighsten alltid är så finklädd? Jo, det är för att han snart ska gå bort”HIV I SVERIGE, 2012-07-04

Lemke, Richard, ”Sexual Liberation on the Internet? Sexual Internet Use of MSM in 50 different countries”, Johannes Gutenberg-Universität Mainz, 2014

Le Point, ”Sida: les hommes plus exposés à la mortalité que les femmes”, 2017-12-01

Lidman, Knut, ”HIV-smittad i sitt arbete – en läkares upplevelse”Läkartidningen, Nr 6, 1998

ligirl, ”HIV hos kvinnor – symptom, orsaker, diagnos, förebyggande och behandling. Symtom på hiv hos kvinnor vid tidiga och sena skeden av sjukdomen”

Lindqvist, Martin, ”Jonas Gardell: Torka aldrig tårar utan handskar”, Svenska Yle, 2012-08-15

Linköpings Universitet, ”Samhället kräver tystnad av personer som har hiv”, 2017-05-21

Ljungcrantz, Desireé, ”Att göra hiv och dess känslor: Ett utforskande av rädsla och skam”, Linköpings Universitet, 2015

Ljungcrantz, Desireé, Skrubbsår Berättelser om hur hiv föreställs och erfars i samtida Sverige, Makadam förlag, 2017

Ljungqvist, Ingemar Kwame, AIDS Tabu Ursprung Utveckling Behandling, Carlssons Bokförlag, 1992

Lorenzo, Sandra, ”Les femmes et le sida, une épidemie invisible”, HuffPost Fr, 2016-10-05

Lundberg, Ewa, Stenberg, Ingrid, ”Inger Atterstam om när hon inte fick skriva om aids”Läkemedelsvärlden, 2011-06-14

Lundberg, Sandra, ”Jonas Gardell. Jag överlevde – vännerna dog”Aftonbladet, 2012-10-08

Lundgren, Jens, Nakagawa, Fumiyo, Phillips, Andrew, ”Update on HIV in Western Europe”, 2014

Lundstedt, Andreas, Mitt Positiva Liv, 2012

Läkare Utan Gränser, ”7 Myter om HIV”, 2016-04-22

Marusic, Kristina, ”Det finns en drog som förhindrar hiv – så varför vet inte fler kvinnor om det?”, sv.mediconhealthcare.com, Oktober, 2018

Mannheimer Nilunger, Louise, Plantin, Lars, Tikkanen, Ronny, H., Wallander, Lisa, Östergren, Per-Olof, ”The problems of nonresponse in population surveys on the topic of HIV and sexuality: A comparative study”, European Journal of Public Health, 2015

Manzoor, Amina, ”Gömt virus gäckar forskarna”, Läkemedelsvärlden, 2013-05-16

McNeil, Jr. Donald, G, ”Chimp to Man to History Books: The Paths of AIDS”The New York Times, 2011-10-17

Medibas, ”Riskgrupper för hiv-infektion”, 2013-02-03, Oktober, 2018

Mellgren, Åsa, ”Kvinnor och HIV – nationella studier från kvalitetsregistret InfCare HIV”, 2018-06-04

Migrationsverket, www.migrationsverket.se, telefonsamtal, Oktober, 2018

Miller, Donald, www.donaldmiller.com

Miller, Donald, W., “Fallacies in Modern Medicine: the HIV/AIDS Hypethesis”Journal of American Physicians and Surgeons, 2015

Mojola, Sanyu, A., Love, Money and Hiv, University of California Press, 2014

Morfeldt, Jan-Olof, Van den Boom, Frans, ”Allt fler kvinnor smittas med hiv”Svenska Dagbladet, 2004-12-28

Mthunzi, Patience, ”Can we cure HIV with lasers?”, TED Talks, Youtube.som, 2015

Murphy, Timothy, F., “The Ethics of HIV Testing by Physicians”, The Journal of Medical Humanities, 1993

Myhre, James, Sifris, Dennis, “Uncommon Signs and Symptoms of Early HIV Infection”, verywellhealth.com, senast updaterad 2018-02-11

Möllerup, Christian, Westerlund, Ulrika, Wistedt, Johanna (red.), Från bögpest till tystnad, texter från bloggen hivisverige.wordpress.com, 2012

Murray, Megan, Silverman, Jay, Tchetgen, Eric J., Wirth, Kathleen E., “How Does Sex Trafficking Increase the Risk of HIV infection? An Observational Study from Southern India”American Journal of Epidemology, 2013

New York Post, “First case of female-to-female HIV transmission confirmed”, 2014-03-11

New Voice, “Nobelpristagare i medicin: näring, antioxidanter och immunförsvaret elminierar HIV”, 2014-02-11

myNewsdesk, ”Vi kan bekämpa hiv/aids i världen”, 2009-09-10

Nilsson, Johan, ”Medicin skyddar män som har sex med män”, Dagens Medicin, 2018-10-17

Nilsson, Mimmi, ”Johan hade hiv i nästan 30 år utan att veta om det”Expressen, 2017-09-25

Noaks Ark, ”HIV I SVERIGE”, September, 2018

Noaks Ark, ”VISSTE DU DETTA OM KVINNOR OCH HIV?”, September, 2018

Noaks Ark, ”Historien om ett virus”, Oktober, 2018

Nordlund, Gunilla, ”30 år i skuggan av hiv”, Tendens – kortdokumentärer, Sveriges Radio, 2017-02-28

Odlander, Johanna, ”Många dröjer för länge med hiv-test”Upsala Nya Tidning, 2010-12-01

Olofsson, Charlie, “Internationella aidsdagen: De negativa bilderna lever kvar”, genus.se, 2017-11-30

Omics International, ”Global report on AIDS statistics, information and Facts about HIV AIDS”, September, 2018

Park, Alice, “The Story Behind the First AIDS drug”, Time, 2017-03-19

PatientsLikeMe, “HIV exposure”, Oktober, 2018

PatientsLikeMe, “Human immunodeficiency virus (HIV)”, Oktober, 2018

Pennings, Pleuri, S., ”HIV Drug Resistance: Problems and Perspectives”Infectious Disease Reports, 2013

Pettersson Normark, Frida, ”Danska forskare nära botemedel mot hiv”, SVT.se, 2013-04-27

Posithiva Gruppen, www.posithivagruppen.se

Posithiva Gruppen, ”Person med smittfri hiv frias i högsta domstolen”, 2018-06-07

Posithiva Gruppen Syd, ”Partnerstudie del 2”, Oktober, 2018

POZ Magazine, ”HIV and Nutrition“ 

Prazuck, Thierry, Sáez-Cirión, Asier, Vernisse, Pierre, Viard, Jean-Paul, ”Post-Treatment HIV-1 Controllers with a Long-Term Virological Remission after the Interruption of Early Initiated Antiretroviral Therapy ANRS VISCONTI Study”, PLOS PATHOGENS, 2013-03-14

Rateau, Anne-Charlotte, ”Sida: les femmes toujours largement plus touchées que les hommes”, Marie Claire, 2012

Red Cross, ”Hiv och aids”, November, 2018

Regeringskansliet, Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, 2017-11-30

Regionalt Cancercentrum i Samverkan, Power Point: ”Sammanfattning av nationellt vårdprogram för cervixcancerprevention”, saknar årtal (googla fram den om du vill läsa den)

Region Skåne, slumpvis utvald vårdcentral, telefonsamtal, Oktober, 2018

Ren, Yuan, ”Prejudice against those with HIV in China starts at the top”The Guardian, 2013-10-20

RFSL, ”En effektivare hivprevention? Rapport om organiseringen av svensk hivprevention”, 2011

RFSL, ”HIV I SKOLAN – NÅGRA LEKTIONSFÖRSLAG”

RFSL, ”hiv”, 2017-12-04

Riksdagen, ”obligatoriskt hivtest”, 2004

Riksförbundet Noaks Ark, ”HIVRAPPORTEN Nya utmaningar kräver handling”, September, 2017

Ringla, ”Världens bästa HIV-vård”, ringla.nu, Oktober, 2018

Rogers, Nigel, Thompson, Mel, Philosophers Behaving Badly, Peter Owen Publishers, 2004

Rosén, Eric, “Hiv-smittad kvinna vägrades hjälp på kvinnojour”Politism, 2015-12-02

Rosling, Hans, “Insights on HIV, in stunning data visuals”, TED2009, Youtube.com, 2009

Salvana, Edsel, “The dangerous evolution of HIV”, TED Talks, Youtube.com, 2017

Shame and Medicine Project, www.shameandmedicineproject.com

Science Daily, “Scientists find where HIV ‘hides’ to evade detection by the immune system”, 2017-10-19

Sherwin, Susan, “Feminist Ethics and the Metaphor of AIDS”Journal of Medicine and Philosophy, 2001

Sifferlin, Alexandra, “Drug-Resistant HIV is on the Rise”, Time, 2017-07-20

Signahl, Charlotte, “Den som vet att den har hiv…”, Twitter, 2013-11-13

Sima, Jonna, ”Slopa Sveriges stränga hiv-lag”Aftonbladet, 2012-07-28

Smith, Charlene, Utan skuld: om sexuellt våld och AIDS, Leopard förlag, 2003

Smittskyddsenheten Malmö, telefonsamtal, Oktober, 2018

Smittfri, www.smittfri.org

Sommar & Vinter i P1, ”Alexander Bard 1990”Sveriges Radio, 1990-08-06

Stewart, Gordon, ”A Paradigm Under Pressure HIV-AIDS model owes popularity to wide-spread censorship”www.virusmyth.com, 1999

Stiftelsen Läkare Mot Aids Forskningsfond, www.aidsfond.se, September, 2018

Stockholms Läns Landsting, ”LAFA 2:2015 Kvinnor och hiv 2015 Konferensrapport”

Suarez, Cristian, ”Jag lever med hiv – det är inget att vara rädd för”, metro, 2015-12-01

Sundberg, Leo, ”Staten ska inte bidra till spridningen av hiv”, Medborgerlig Samling, medbloggen.se, 2018-06-20

Svanberg, Malin, ”Brukare och patienter som aktiva medskapare”, Sveriges Kommuner och Landsting

Svedhem, Veronica, Telefonsamtal, Oktober, 2018

Svenska Dagbladet”Jag hade kondom och allting”, 2013-04-25

Svenska Dagbladet”Ungdomar vägras hiv-test”, sakar datum

Svenska Dagbladet”Resistent hiv hot mot hundratusentals liv”, 2018-05-08

Svensk förening för Narrativ Medicin

Svensson, Ingeborg, Liket i garderoben En studie av sexualitet, livsstil och begravning, Normal förlag, 2007

Sveriges Radio, ”HIV-Skräcken”, 2007-08-05

Sveriges Radio, ”Piratpillren och striden om HIV-medicinerna”, 2010-08-29

Sveriges Radio, ”Hiv – hot eller handikapp?”, 2012-04-08

Sveriges Radio, ”En dag i taget”, 2012-10-29

Sveriges Radio, ”Fyra saker du måste veta om hiv”, 2014-12-08

Sveriges Radio, ”Hiv-mannen”, 2015-04-26

Sveriges Radio, ”Fortfarande tufft för Hiv-positiva”, 2017-05-26

Sveriges Radio, ”WHO varnar: Patienter med resistens hiv ökar”, 2017-07-20

SVT, ”Jag ska dö. Jag är smittad”, 2012-09-18

SVT.se, ”Anonyma hiv-test med snabbsvar”, 2017-11-29

SVTPLAY, ”Torka aldrig tårar utan handskar”, alla tre avsnitt kan ses t.o.m. 2019-02-01

Sydsvenskan, ”Chatta om hiv och smittsamhet”, 2014-10-21

Sydsvenskan, ”Medicin skyddar män som har sex med män”, 2018-10-18

Sörberg, Anna-Maria, Det sjuka, Bokförlaget Atlas, 2008

Sörberg, Anna-Maria, “Vid ett vägskäl – Sveriges syn på kriminalisering av hiv”, 2015-06-22

The Body, ”A Guide to HIV Drug Resistance”, 2009

The Body PRO, ”First Successful Liver Transplant From Donor Living With HIV to HIV-Negative Recipient”, 2018-10-11

The New York Times Archive/The Associated Press, “Women with H.I.V. Found to Die Faster Than Men”, 1994-12-28

The People Living With Hiv Stigma Index, www.stigmaindex.org

Thorsén, David, Den svenska aidsepidemin Ankomst, bemötande, innebördUppsala Universitet, 2013

Tikkanen, Ronny, “Person, Relation och Situation – Riskhandlingar, hivtest och preventiva behov bland män som har sex med män”, FoU Rapport 2008:1, Malmö Högskola, 2008

Transvivor, ”Princess Diana Opens…”, @transvivor, Twitter, 2018-10-10

Treichler, Paula, A., ”AIDS, Homophobia, and Biomedical Discourse: An Epidemic of Signification”, The MIT Press, AIDS: A Cultural Analysis/Cultural Activism, Vol. 43, 1987

Truthorfiction.com“Cadbury Chocolate Eggs Are Infected With HIV-Positive-Blood-Fiction!”, 2018-03-07

2,6 miljoner klubben Hälsa och livskvalitet för alla kvinnor, ”Hopp för hiv-smittade”, 2013-03-04

UNAIDS, “Global HIV & AIDS statistics – 2018 fact sheet”, September, 2018

Vetenskap & Hälsa”Nobelpriset i medicin kommenteras av Lundaforskare”, 2018-10-01

Vitefece Ilojomo, ”Clear HIV/AIDS Naturally says Luc Montaigner who Discovered HIV”Youtube.com, 2015

Vitefece Ilojomo, House of Numbers The HIV/AIDS war on people”Youtube.com, 2015

Vårdgivarguiden, “HIV och smittskyddslagen” 

Wallroth, Emmelia, ”Maria, 30: Svårt att berätta om min hiv när jag träffar killar”, metro.se, 2014-12-02

White, Edmund, “Edmund White recalls a night at the opera with Michel Foucault in 1981”The Telegraph, 2014-02-28

WHO, “HIV/AIDS surveillance in Europe 2017 – 2016 data”, 2017

WHO, “HIV DRUG RESISTANCE REPORT 2017”, 2017

WHO, “WHO urges action against HIV drug resistance threat”, 2017-07-20

Women for Positive Action, www.womenforpositiveaction.org

Wikipedia, Duesberg hypothesis, Oktober, 2018

Wikipedia, Discrimination against people with HIV/AIDS, Oktober, 2018

Wikipedia, Misconceptions about HIV/AIDS, Oktober, 2018

Wikpedia, Simmian immunedeficiency virus, Oktober, 2018

Wilder, Terri, “A Timeline of Women Living With HIV: Past, Present and Future”The Body The Complete HIV/AIDS Resource, 2012

Wyke, Alexandra, ”HIV/AIDS patient groups are discontented with pharma companies – saying that R&D would be better if the industry could understand the needs of communities with HIV/AIDS”, Press release, www.patient-view.com, 2018-06-25

Zero Patience, Youtube.com

Directions of travel for crossroads on health and hagiohygiecynicisms

153519345097102862CompassHealth

Ideas on health can be understood as something that is highly misrepresented or has an outlook from a variety of representations. Ideas for wellness seem constantly to be a field of conflicts between discourses. Why is this so? Is it because it is mostly officially represented by authorities in health care instead of how a population itself understands and knows what wellness is about? Are health and well-being the same thing or not? Is there a difference between well-being and wellness or not? Who actually has the right to say what anybody’s existential well-being is? Spiritual well-being ought to be a voluntary process. Often enough, it is not and this aspect of the problem is about the authoritarian regime on the ideas of wellness and what dominates a certain country of part of the world. Is existential health gender specific? Should health treatments be gender specific? Does existential health need to be either philosophical, sociopolitical or considered a religious matter? Is existential health and wellness a question of landscape and sense of place? Is health perhaps related to intuition? Of course, health is within the communication process concerning the ideas of the mind and soul that exist and where is all this thinking going…? Existential and spiritual health poses the question of personal identity as a continuity of our memory. Is well-being communicated differently in the press in different countries? What are all the books on health actually about? Who are we to believe or dispute? How argue the validity versus the reliability of health? How discuss the truth versus the certainty of health? On what grounds are we to believe or dispute the voices on health or the idea of healthiness in general? Is health a prestigious project? Is wellness a question of perception and/or personality? Is health the meaning of life or just about being absurd on health? What is the relativity of health? When is it more important to understand the layman understanding of health instead of the expert interpretation of health? Is health a power position? Is health about sexiness? Is spiritual health about the air within and the air we breathe? In what way can health be understood in terms of normality or in the sense of not being normal? When is not being normal (disobedient) the most normal thing one can be according to actually being healthy?

Health can be a created value system

The ideologies of the value system/systems on health vary depending on where in the world it has been created, evolved, reevaluated and then altered. Questions of health are among the key issues for the referendum of debates – this is the kind of vocabulary one can encounter on the policy level of health. What is the “direction of travel” at this level concerning health? Health as a human rights perspective. What public or private health is supposed to mean. How can privatization be either good or bad? Health as law and policy affects us differently. The balance between technological innovations and securing the protection of patients and the health systems themselves needs to be communicated better. The idea that “good science” plays an important role in health policy exists. The sad reality is that the idea of “good science” is not a scientifically determined concept. Health is also considered a non-equal relationship to market-based values (e.g. free trade). The need to articulate the values a country or set of countries have concerning health practices and who actually is evaluating and coming to conclusions on what health is supposed to mean to even be useful or trustworthy still seems a bit foggy. What is health in all policies? Questions on health as an implicit or explicit characteristic – an all or nothing approach can be both lost and found at this level of creating a value system.

Health is a political issue

Health exists on all levels: individual, communal and macro-political. Health and life are primarily values expressed by health care professionals and others. Health is about domestic and foreign policy. What is global health diplomacy today? “Diplomats no longer negotiate only with other diplomats but with anyone who has the resources and authority to be involved in negations on a global level. Health is at the forefront of this change. /—/ Governments are often not clear about their motives behind action on health.” (1) Health is as important as wealth and happiness – or at least the means to travel in the right direction toward it. Do political regimes influence individual health? Does an individuals’ political ideology have any influence on their health status?

A question as: “How is success gauged in the field of international health?” reveals a few dimensions on parts of the quest where it commonly is explained as the belief that international health is about the control of diseases and pandemics, how ailments should be prioritized or how violence and injuries can be prevented. The reply is: “No international health actors agree on how these problems should be addressed”. (2) What is anybody even doing in the discourse at all?

Anne-Emanuelle Birn has given a developmental portrait of how actors on an international scale have taken shape:

  • Period 1851 – 1902: Stage of meeting and greeting
  • Period 1902 – 1939: Stage of institution-building 
  • Period 1946 – 1970: Stage of bureaucratization and professionalism
  • Period 1970 – 1985: Stage of contested success  
  • Period 1985 – present: Stage of evidence and evaluation

Since the solution is still not here, something both crucial and vital is still missing.

“Health depends on the vanity or falsity of their promises.”                                                                                                                         (Michel de Montaigne, 1533 – 1592)

The ideas of health can alter over one’s own life span. Why does one even start to think about it? 

A few days ago, I read my regional newspaper and one spread triggered my questioning on the possibilities of health. The newspaper spread consisted of three articles that together brought several contradicting ideas together regarding society, well-being and bad health. One of the articles in the newspaper claimed education, perseverance and the right to work in a gender equal society creates a healthier country (country being the idea of a healthy population). One other article exposed how women are constantly caught in the middle of everything (work, children, housing, not enough own free time, ill-health due to stress, women’s jobs are not well paid). At least one-third of the population suffers from some kind of anxiety or stress due to life issues. The third piece in the spread then showed that even if people are educated this does not guarantee one will enter the job market. Those who have chosen to study will often be weighed down by their student loans. Educating oneself can be economically contra productive. In school, people are always told to continue to higher education if they want to make sure to get a job at all. The equations are not working out and neither is health in the existential sense of things. Whom are we supposed to be today as opposed to before? How is a person supposed to take care of the self in the midst of all of these concerns and retain health? These examples are perhaps not even big enough if one tries to understand the quest for health on an even bigger scale. These concerns are directed in the first world order – only.

Old mythological storms persist. If we look into the ancient Greek western mythology the state of balance is disturbed by the abduction of the psyche (mind, soul) by the wind. In Greek mythology, it starts as the son of Aestro and Eos abducts Phyché and takes her to his cave; “the wind literally abducts the psyche and leaves it in the hands of love and desire (Eros). /…/Thus, our souls and our minds, ethereal by themselves, are completely at the mercy of the air”. (3) Our psyche is etymologically understood as being “the breath of air” that gives us life, the soul and our understanding. In regards to the idea of health, metaphorically we are not breathing since we have been abducted from our safe haven.

The World Health Organization (WHO) has proclaimed a view of health: “Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity”. This “view has been criticized as hopelessly utopian and so boundless as to be meaningless. However, it is a better vision against which to compare policy outcomes than one that focuses solely on disease”. (4)

Health promotion according to the WHO standards concern processes: “Health promotion is the process of enabling people to increase control over, and to improve, their health. To reach a state of complete physical, mental and social well-being, an individual or group must be able to identify and to realize aspirations, to satisfy needs, and to change or cope with the environment”. (5)

Health, illness, disease and sickness have a variety of stakeholders to confront. These confrontations can be about prestige or being inferior to different regimes and policies. Or just about not being listened to.

Medicalization is a threat to health

Ivan Illich (1926 – 2002) proclaimed in 1974 that the medical establishment is a major threat to health in his work Medical Nemisis. Medicalization of health: transforming life issues into medical problems or this can also be described as “a process by which non-medical aspects of human life become considered medical problems”. (6) This is something the culture of healthcare has created and it can be considered healthy to stop and think about what medicine as a phenomenon does to people. Medicalization is constantly disputed within the medical humanities since it is understood as a form of medical imperialism. Healthcare and the healthcare industry are prone to mystifying the conceptualization of health so to give them the control of how people are supposed to understand what health is about. Ivan Illich wanted to warn us and take a closer look at what life is doing to us: “Health, after all, is simply an everyday word that is used to designate the intensity with which individuals cope with their internal status and their environmental status.” (7) Illich’s point on existential health is for people to “drop out and to organize for a less destructive way of life in which they have more control of the environment”. (8)

Ivan Illich concept of healthcare as a nemesis is a reminder to the fact that healthcare regime exceeds in hubris over humility. In Greek mythology, Prometheus was employed by the Zeus to form men from clay and then to inform them on the arts of life and the living. Prometheus went against Zeus will and stole the fire from the heavens. For his pride, Zeus punished him by chaining him to a rock “to suffer everlasting torture”. (9) “Nemesis engineered the God’s revenge on Prometheus and on all those mortals who aspired more than mortal power. Thus Nemesis has demanded retribution from every nation of the ancient and modern worlds when hubris exceeds humility.” (10) The analogy is easy to understand in terms of what modern science and healthcare regime are trying to do. Ideas on health are about power relations and relations to power and authority.

Seamus O’Mahony points out how Illich critique of the institutionalizing of everyday life, medical treatments and how the cultural meaning of life, in general, has been turned into something superfluous made people loose traditional ways of dealing with suffering as a part of life. Ivan Illich had a low opinion of doctors (the medical guild) since they are more concerned with their income and status than in the health of their patients. Doctors “tend to gather where the climate is healthy, where the water is clean, and where people are employed and can pay for their services”. Ivan Illich argued for more public support for alpha waves, encounter groups and chiropractic practice. Medicine has become in Illich’s phrase: “a vast monolithic religion”. “Medicalization has continued unchecked, and Illich would have been wryly amused by the invention of new diseases, such as social anxiety disorder (shyness), male-pattern alopecia (baldness), testosterone-deficiency syndrome (old age), and erectile dysfunction (impotence)”. The Lancet Oncology has called modern medicine: a culture of excess.

Conceptually medicalization and overdiagnosis are also debated as being something both similar and at the same time different since they both expand the concept of disease. Medicalisation deals with the sick-role. Overdiagnosis deals with disease. These two concepts, in turn, refer to different kinds of uncertainty: “medicalization is concerned with indeterminacy, while overdiagnosis is concerned with lack of prognostic knowledge”. (13) Bjørn Hofmann argues these concepts are evolving in different directions and creating new problems: “Medicalization is expanding, encompassing the more ‘technical’ aspects of overdiagnosis, while overdiagnosis is becoming more ideologized. Moreover, with new trends in modern medicine, such as P4 (preventive, predictive, personal and participatory) medicine, medicalization will become all encompassing, while overdiagnosis more or less may dissolve. In the end, they may well converge in some total ‘iatrogenization’. In doing so, the concepts may lose their precision and critical sting”. (14) (Iatrogenic: bad outcome induced by physician due to medical treatment or diagnostic procedure).

A broad sociological perspective on health and illness interpret medicalization as being part of how norms and values develop continually develops. Both the definitions of health and illness develop. In this case, medicalization is just seen as a kind of continuum instead of as a dichotomy over medicalization or overdiagnosis or if health and illness even are to be understood as being different. Medicalization and overdiagnosis can be understood as taking place both within and outside of medicine. Medicalization is a multiplayer game (societal factors, institutional rules, stakeholder interests). Overdiagnosis takes place in healthcare and still one has to reflect on how: “Societal developments and values, thus, influence the practice of medicine”. (15)

“True life – false life – illusory symptoms – Diseases are deaths that appear alive.”                                                                                                      (Novalis, 1772 – 1801)

Normality as a threat to health

The concept of normality is a threat to health. Normal is understood as something average or standard. The ideas of normality as concepts for diseases aim at working out a levelling into something. A one and same disease can be different in different bodies. Diseases cannot be levelled out entirely. Health cannot be levelled out. Health is more creative than disease.

The concept of normality stems from the Latin normalis – and norma meaning Carpenter Square or T-square. In the 17th century, it meant standing at a right angle, conforming to normal standards. In the 19th century, the concept of normality was transferred to the understanding of human beings due to the new biological paradigm of the time and as part of the industrial revolution: normal person or thing, usually a state or being. In the 20th century, normality was used as a means of evaluating people technically speaking. Life as it is never returns to any state of normality.

Health designated as adaptation is misleading and paternalistic. In doing so, healthcare is a threat to each person’s right to define his or her own health. How can the concept of normality act in accordance to autonomy, not to harm, do good and fairness?

To apply normality is a way of trying to make sense of how societal changes alter different ideal states of being. Ideals of normality alter over time. Normality is not static. Normality is relative to different societies and groups. In times to come, normality will be less of a threat to health.

 “hagiohygiecynicism(James Joyce, Finnegans Wake)

The word ‘hagiohygiecynicism’, which shunts the Greek words for ‘holy’ and for ‘health’ or ‘sanitation’ (Hygieia is the goddess of medicine) onto the philosophy of the Cynica, with its faultfinding contempt for the enjoyments of life.” (Finn Fordham, Lots of Funs at Finnegans Wake: Unravelling Universals)

Can we agree on conceptualizations of health? 

Health and health promotion are, if not concerns for real life, concerns for different ideas and ideologies. What it means to be in good health varies in different contexts due to the differences in specific cultural, political and medical contexts and backgrounds. Health debate offers a variety of conceptualizations. The need to bring order into the chaotic realm of ideas exists. The problem within healthcare and health politics is that it does not help out on health – mostly disease. Is the quest for health about conserving health or how to promote health?

Through what political, cultural and social processes is health transformed into inequality? Inequality in wellness can almost be interpreted in a similar way as to understanding religious differences, creating inequality through a thicker cultural, normative and political content. Health – well-being and wellness are social sciences. Wellness can be politics on a larger scale. The means for their actual solutions is what should be prioritized. Different political regimes, countries, traditions, history, scientific ideologies and their spaces of thought and conspiracies, hierarchies in knowledge processes, differences in voices of authority, media representations and manipulations, and value systems attend to health issues in completely different manners. This, and more influences health and wellness ideals, interpretations and understandings on narrow and broad perspectives and how one can act upon them.

Health promotion is not a contemporary ideal for the 21st century where the ideal is to shift healthcare from a preoccupation with illness to focus on health. This shift is not always based on philosophical concerns. Sometimes it results weigh mostly of cost-benefit ratios. Healthcare is not health care – it is disease care (Healthcare in Swedish is called Health- and disease-care). In the 17th century, health promotion was used as a means to create population policy. In the 18th century, health promotion helped define demographic developments due to economic and military needs. In the 19th century, health promotion was necessary due to industrial developments and different infrastructural needs. In the 20th century, health promotion became more complex where the quest for higher natality led to disturbing ideals concerning the human race.

The following terms create an overview of concern when starting to take a closer look at the challenges when defining health and what these concepts also lack: Health. Health promotion. Health intervention. Public health. Health conference. Healthy living. Environments for health. Disease prevention. Objective health. Workplace health. Foods. Education. Positive Health. Complete health. Health measurement. Health News. Well-being. Ill-health. Health nonsense. Health standards. Exposures. Ecological health. KASAM. Biomedical health. Health diplomacy. Health politics. Health minister. Health policies. Health rituals. Subjective health. Health direction. Health tourism. Intellectual health. Men’s Health. Health abuse. Women’s Health. Health journalist. Health IT. Health research/-er. Health habits. Mobile Health. Happy health. Mindful health. Health problems. Health blogger. Operational health. Nutritional health. Musical Health. Health Data. Health Biometrics. Health networks. Health statistics. E-health. Health app. Health conditions. Health magazine. Avoidable Health Differences. Health provider. Health information. Anthropomorphic Health. Prevention – promotion – campaign. Physical activity. Health vision. Cultural activity. Lifestyle. Life conditions. Family Health. Health leadership. Health vitality. Health informatics. Health behaviour. Health management. Negative Health. Cultural Health. Cognitive health. Health arts. Health alerts. Cooperative health. Existential health. Mineral Health. Palliative care. Health Science. Spiritual health. Health literacy. Health reports. Ayurveda Health. Health field. Health triangle. Healthy housing. Healthy Cities. Health evidence. Empowerment. Economic health. Coping. Health enhancement. The quality of life. Resilience. Health Solutions. Herbalist Health. Compassionate health. Health leader. Holistic Health. Health wearables. Health Fitness. Naturopathic Health. Health equality. Health impact assessment. Religious health. Mental health. Health determinants. Wholistic Health. Health and Leisure. Politics of clean air. Politics of clear water. Politics of clean soil. Holistic. Ambiguous health. Linguistic analysis on health. Human Kinesiology. Philosophical health. Health ethics. Pathways of Health. Environmental Health. Minorities’ Health. Health therapy. Emotional health. Health status. Healthy design. Health intelligence. Health effects. Societal Health. The Science of Happiness. Spiritual Health. Sensual Health. Sexual Health. Social Health. Visualizing Health. Acceptable Health. Health ability. Non-acceptable Health. Disability and health. Sportive Health. Health as a resource. Health assembly. Primitive People’s Health. Health procedure. Functional health. Health experience. Health classification. Health forum. Positive Psychology. Health as a state. Health is caring. Health as a process. Health codes. Health hazard. Health league. Health maintenance. Healthy anger. TCM Perspective (Taking Charge of Your Health, Well-being). Gender health. Rural Health. Health Fellow. Dental Health. Health terminology. Child Health. Adolescent health. Healthy grown ups. Ageing in health. Generational health. Confessional health. Googling health. Health settings. Health Association. Health continuum (death – illness – health – wellness – high-level wellness). Personal satisfaction as health. Health welfare. Health economy. Traditional Chinese Medicine. Slow Medicine Movement. Health Organizations.

One of the first problems in trying to understand the idea of health is the fact that the idea of health is taken for granted. On a global scale, concepts of health differentiate due to linguistic variations and their cultural distinctions and meanings. In English, ideas of health can be about being whole or wholeness or to heal or healing. In Swedish, health can mean happiness. In German, health can mean success. Concepts from the antique culture in Greece use the old word hygieiat, in Greek this means to live well or a good manner of living. Concepts of health in English, German, Latin or Hebrew do not relate the idea of health from disease.

The two dichotomies concerning the study of conceptualization of health concern: the biomedical versus humanities approaches. Health as the idea of a mechanical system where the well functioning body proclaims when one has good health. Health as a biostatic model is when health is the absence of disease. The holistic idea approaches the idea of health as into how a person can achieve good health thanks to being motivated and having a healthy and socially and culturally supportive environment. Mental health is central to what the idea of health is. A psychosomatic idea of health is the absence of disease due to circumstances of life and living conditions. The Ecologic idea of health is a generalization of an environmental approach where health is seen as being in coexistence with the environment. Behavioral direction portrays health as how a person acts in accordance with his or her health. The Homeostatic ideal of health is a holistic psychobiological understanding of health. The theological basic view sees health as a process regarding body, soul and spirit. The salutogenic idea of health is concerned with the relationship between health, stress and coping and how a person has a sense of coherence. Philosophical health is a philosophical style with the goal of restoring us to a condition of philosophical health in regards to how we speak and talk in our everyday lives (traditional styles of doing philosophy usually lead to sickness). Philosophical psychobiology is the portal to health on the brain’s capacities of imagination for creating meaning.

The ideas of health need an open paradigm instead of demarcations. I never said this would be an easy “direction of travel”. Health, as everything else, is an exercise in language and changes according to the context and the needs it addresses. Perhaps the attempt to fix the meaning of health will fail since, like for diagnoses, there is no foundation on which a fixed meaning can be built and it can only be done at the cost of its relevance and usefulness as a diagnosis of health. A diagnosis of health is the perfect contradiction to the idea of health.

The conceptualization of health within The World Health Organization have important milestones in their “direction of travel” from health to wellness.

The ideals of health have altered since 1948. Four touchdowns in the history of WHO are explanatory: 1948 (WHO charter) – 1974 (Lalonde report) – 1986 (Ottowa declaration) – 1991 (Sundsvall declaration). Four main positions have surfaced. Health starts as a state, health is transformed into an experience, and health continues to become ability and is later health is realized as a process. The conceptualizations completely alter the manner in how health is understood and where it comes from (static and goal oriented) to what its “direction of travel” is in understanding how it is transformed to a spiritually dynamic and interactive modus. The concept health can be seen as outdated. Well-being is derived from the changes the concept of health has undertaken. Wellness replaces health and moves this quest into a higher level of understanding of the complexities of the human condition. Wellness and sustainability or wellness as sustainability as steps to come.

Health could be shortened down to the idea of strengthening the self and changing the environment to rid the conceptual confusions at hand. Should we rest at the point of understanding that we all disagree on what health – well-being and wellness are about? I am curious about the next upcoming concept that might help us reach even better clarity and why.

Ideas on health differ in different parts of the world. Health is a reflection of our beliefs. Health is also a reflection of the value systems, in particular societies. Different societies legitimize different combinations on how health works out. Old traditions and new practices can cooperate, depending on if there is a health policy to support it.

Gender inequality in health is on the WHO agenda. It is directed toward both women and men. Women’s disadvantages in social-, economic- and political status make it difficult to protect their health. Women live longer than men and their additional years are often spent in poor health due to gender-based discrimination and medicalization trends. Gender mainstreaming is a concept developed to focus on better empowerment strategies. This addresses how health problems affect women and men of all ages and the group differences. Normalized beliefs and traditions usually just pass on from one generation to another without there ever being any substantial change. The ideal is to be able to create healthier changes and the goal is expressed in the following words:

“Gender mainstreaming is essential to realizing the right to health and it puts people at the center of public health programs and policies.” (16)

Medical speculations on health as a body of knowledge

Western school of thought, philosophy and medicine can start a “direction of travel” on health with Plato and Hippocrates 400 B. C. Health is conceptualized holistically – body and environment need to be in harmony. Galenos 200 B. C. understands health as something fundamental and when one is able. Vesalius (1514 – 1564), the founder of human anatomy, in the 16th century, has a somatic understanding of health. In the 17th century, the idea of health and disease were divided due to the thinking processes of René Descartes (11596 – 1650), Immanuel Kant (1724 – 1804) and Julien Offray de La Mettrie (1709 – 1751). During the 18th and 19th centuries and due to the new biological paradigm of the times in medicine there are a variety of ideals on health.

The Georges Canguilhem (1904 – 1995) book The Normal and the Pathological contains a presentation of medical thinking on the quest of health as a vital force. In the Introduction, the philosopher Michel Foucault (1925 – 1984) summarizes what physician and philosopher of sciences Georges Canguilhem most prosperous traits offer us: a new conceptual understanding of the concept of life as health by reopening philosophy. To understand, life, illness, and health there has to be a sound understanding at several crossroads of thought and research. Michel Foucault points out: “The biologist must grasp what makes life a specific object of knowledge and thereby what makes it such that there are at the heart of living beings because they are living beings, some beings susceptible to knowing, and, in the final analysis, to knowing life itself”. (17)

“Health is a way of tackling existence as one feels that one is not only possessor or bearer but also, if necessary, creator of value, establisher of vital norms.” (18)

Disease is no longer “the anguish for the healthy man”. Disease is from now on the study for a theory of health. The “direction of travel” in Canguilhem’s discourse takes the reader by the hand on different schools of thought on a rhetoric of health as the idea of the living by some European theorists in the 18th, 19th and 20th centuries. Georges Canguilhem exemplifies how different concepts operate “because of their explanatory power and practical value”. (19)

Disease happens to man in order for man to learn not to lose hope. Hope is a means to health. Different kinds of diseases make way for different modes of thought on health. Diseases comply with norms. Health goes into opposition these norms. Health is a deliberating process aiming at higher levels of the human condition and their norms. To explain perfect health is abnormal in the sense that it includes disease. Health as an ideal needs to be free of disease as a normality. Canguilhem does not consider personality traits as to how changes may affect ill-health or health improvement. He just views health and disease as human qualities.

“The science of life should take so-called normal and so-called pathological phenomena as objects of the same theoretical importance, susceptible or reciprocal clarification in order to make itself fit to meet the totality of the vicissitudes of life in its aspects, is urgent far more than it is legitimate.” (21)

Canguilhem opposed the medical training programs when they claim disease are a deviation from a fixed norm of normality. Suffering establishes the state of the disease and illness corresponds to circumstances in the environment. Disease is another way of life where health is attainable.

  • ”Disease and health are different forms of excitement.” (John Brown 1735 – 1788)
  • ”Medicine is the science of disease; physiology is the science of life.”                              (Claude Bernard 1813 – 1878)
  • ”Health is life lived in the silence of the organs.” (René Leriche 1879 – 1955)

“The problem of the actual existence of perfect health is analogous. As if perfect health were not a normative concept, an ideal type? Strictly speaking, a norm does not exist, it plays its role which is to devalue existence by allowing its correction. To say that perfect health does not exist is simply that the concept of health is not one of an existence, but of a norm whose function and value is to be brought into contact with existence in order to stimulate modification. This does not mean that health is an empty concept.” (22)

Life, health, and the living are part of dynamic struggles that cannot be deduced into scientific abstractions. Health and diseases are experiences of the living. The healthy do more than just maintain its present self – the healthy realize themselves at the risk of catastrophes.

“Health is a margin of tolerance for the inconsistencies of the environment.” (23)

Please note, the concept of health is normally used in singular and diseases in plural. Healths – what are they? Or, which are our healths? How are our healths?

Health is also discussed as a form of an age of innocence. Health is a state of unawareness where the body and subject are one. This unawareness or innocence concerns not knowing limits, threats or obstacles to health. Knowledge and insight have its source in reflections on setbacks to life and health.

Health is about consistency in life and about securities in the present and assurances for the future. Each disease reduces the ability to face other diseases. The original biological assurance without which there would not even be life. To be in good health means to be able to fall sick and recover – “is a biological luxury”. (24)

“To be cured is to be given new norms of life, sometimes superior to the older ones.” (25)

Slowing medicine down… listening to life is healthier

In opposition to overmedicalization, a slow medicine movement has arisen. According to Italian references, slow medicine saw the day of life in Italy in 2011. The first article published in 2002. The slow medicine movement is understood as a new paradigm in medicine (and at times as a palliative care or wellness in chronic illness). The slow medicine paradigm is about understanding how health and disease operate on complex levels of life and aim at creating long-term responses to better health. The human being is not considered a machine that can be fixed, but as a plant that needs to be listened to before, one can identify the cause of illness. Too often “fast medicine” will diagnose people as depressed and prescribe pills without even trying to understand what environmental issue is behind that needs tending to firstly. Slow medicine combines a variety of health centered ideas instead of just trying at one angle at a time as the earlier conceptualizations in this presentation previously exposed.

“At different levels of complexity in fact, new and unexpected properties appear, such as thinking, emotions, pleasure, health.” (26)

Slow medicine looks at root causes that create disease or illness. Slow medicine asks the question: “What will you do with your life once your health is restored?” (27)

Center for Health Journalism asked some questions to physicians and I am just going to add two questions and responses here as food for thought. The whole set of questions can be found in my reference list if you want to read it.

  1. Medicine gives you a big hammer, but wisdom comes in knowing its limits.As physicians, we can find evidence in the research literature to support or discourage almost anything. If we do not have a coherent approach to care, it’s quite difficult to decide when we have sufficient evidence to change our practice.” (28)
  2. Should we make better use of community health workers? There has been a lot of rhetoric about the value of community health workers, but such programs don’t always work as well as they could. Some basic guidelines could go a long way toward ensuring such workers contribute to the health of patients, particularly those with chronic diseases.” (29)

There is hope… health is hope… is the “direction of travel”. Change of mentality in healthcare, modernizing the existential realm in health policy, being aware of the environmental impact on disease and finding new approaches to understanding ill-health. Ensuring patients’ values are respected instead of stale theories that are applied cynically. A person can only live his or her life at one pace at a time and create a certain amount of meaning for it to still make sense when it comes to issues of health – well-being – wellness – or the next concept to come…

© Philippa Göranson, Lund, Sweden, August 3 rd 2017

This essay has been published on the Dahlborg Healthcare Leadership Group. Thomas Dahlborg is a Studer Group Coach & Speaker, President of DHLG. Thomas Dahlborg is debating on the cause of relationship-centered care and empathy in healthcare. Twitter: @tdahlborg

References:

Alexanderson, Kristina & Medin, Jennie, Begreppen Hälsa och hälsofrämjande – en litteraturstudie, Studentlitteratur, Lund, 2000

Birn, Anne-Emanuelle, “The stages of international (global) health: Histories of success or successes of history?”, Global Public Health, Vol. 4, 3 November 2009, Routledge Taylor & Francis Group

Bishop, Louise, Hervey, Tamara, Young Alasdair, Calum, (Ed.) Research Handbook on EU Health Law and Policy, Elgar Edward Publishing, UK & USA, 2017

Bonaldi, Antoni, Vereno Sandra, “Slow Medicine: un nuovo paradigma in medicina”Recenti Progressi In Medicina, 2015; 106 (2): 85-91

Canguilhem, Georges, The Normal and the Pathological, Zone Books, New York, 1991

Center for Health Journalism, “Slow medicine”, XXXX

Fordham, Finn, Lots of Fun at Finnegans Wake – Unravelling Universals, Oxford University Press, 2007

Färdow, Joakim, “Sjukdomskritikern Ivan Illich bortglömd bland sina efterföljare”Läkartidningen, No 39, Vol. 108, Stockholm, 2011

Gilmore, Richard, Philosophical Health, Lexington Books, 1999

Göranson, Philippa, Lonely Inc., 2010

Hofmann, Bjørn, “Medicalization and overdiagnosis: different but alike”Health Care and Philosophy, Vol. 19, Issue 2, pp 253 – 264, June 2016

Horton, Richard, ”Georges Canguilhem: philosopher of disease”Journal of The Royal Society of Medicine, Vol. 88, June 1995

Joyce, James, Finnegans Wake, faber and faber, London and Boston, 1975

Kemm, John, Parry Hayne, Palmer, Stephen, Health Impact Assessment, Oxford Scholarship Online, September 2009

Kickbush, Illona, ”Global health diplomacy: how foreign policy can influence health”The British Medical Journal, April 2011

Killeen, Raymond, “A Review of Illich’s Medical Nemesis”, The Western Journal of Medicine, 1976 Jul; 125 (1): 67-69, PubMed

Nerbrand, Sofia, ”Kvinnor klämmer sig mellan kraven”, Ledare, Sydsvenskan, A2, 23 July 2017

Ohlsson, Birgitta, ”För oss liberaler är det en feministisk fråga att arbeta, strävsamhet och utbildning alltid måste löna sig”, Aktuella frågor, Opinion, A3, 23 July 2017

O’Mahony, Seamus, ”Medical Nemesis 40 years on: the enduring legacy of Ivan Illich”J R Coll Physicians Edinb, 2016;46: 134-9

www.slowmedicine.info

Sydsvenskan, “Högskolan kan aldrig vara rätt för alla”, Huvudledare, A2, 23 July 2017

Torelló, Joan, ”The wind spirits away the mind”Language of Air, January 26, 2017

Van Dijk, Wieteke, Faber, Marjan J., Tanke Marit A. C., Jeurissen, Patrick P. T., Westert, Gert P., ”Medicalisation and Overdiagnosis: What Society Does to Medicine”International Journal of Health Policy Management, 2016, 5 (11), 619-622

Weil, Andrew, ”What is slow medicine?”, February 17, 2015

World Health Organization, Gender mainstreaming for health managers: a practical approach, Department of Gender, Women and Health, WHO, 2011

Footnotes:

  1. Kickbush, Ilona, 2011
  2. Birn, Anne-Emanuelle, 2009
  3. Torelló, Joan, 2017
  4. Kemm, John et al., 2004
  5. Alexanderson et al., 2000
  6. Hofmann, Bjørn, 2016
  7. Färdow, Joakim, 2011
  8. Killeen, Raymond, XXXX
  9. Killeen, Raymond, XXXX
  10. Killeen, Raymond, XXXX
  11. O’Mahony, Seamus, 2016
  12. O’Mahony, Seamus, 2016
  13. Hofmann, Bjørn, 2016
  14. Hofmann, Bjørn, 2016
  15. Van Dijk, Wieteke et al., 2016
  16. WHO, 2011
  17. Canguilhem, Georges, 1991
  18. Canguilhem, Georges, 1991
  19. Horton, Richard, 1995
  20. Horton, Richard, 1995
  21. Canguilhem, Georges, 1991
  22. Canguilhem, Georges, 1991
  23. Canguilhem, Georges, 1991
  24. Canguilhem, Georges, 1991
  25. Canguilhem, Georges, 1991
  26. Bonaldi, A. et al, 2015
  27. Weil, Andrew, 2015
  28. Center for Health Journalism, XXXX
  29. Center for Health Journalism, XXXX

Hydrarealizing Dr. Google

153441379757867743HydraDrGoogleRattBild

The Internet gives the impression of moving in a fast forward direction. We are still just at the beginning of the Internet as a change-maker in relation to healthcare. The Internet and informed patients represent a major transformation in many areas of healthcare for the accuracy of medical procedures. Dr. Google is an important part of the patient journey and patient experience.

A mosaic of some different sources for reflection on an ongoing movement is what I am up to. This text has been created as an open thought process. I cannot promise any exact truth or everything but you will get some different angles.

Google as a digital Trinity is health, sex, and politics. The most common searches on the Internet and Google are health-related and pornography. Google is the most popular search engine today and covers nearly 90 % of all online searches. Statistics from Google portray that 1 in every 20 searches is a health query of some kind. The most common issues on Google Alert are health and politics. At the end of the documentary on Aaron Swartz, “The Internet’s Own Boy” getting access to correct medical information for personal use or medical research is emphasized. Access to information is pronounced a human right (and as such is a threat to the establishment).

Anxiety about laypeople using complex medical information has troubled doctors for more than a century. In 1898, Dr. Gersuny explained: “Sick people who… have read up their complaint in some book, are a great source of trouble to their doctors and themselves”. Other physicians complained even if the layman cannot form any clear image of anatomical or pathological conditions it does not prevent from self-diagnosis. Lay access to medical information provides opportunities and troubles… “With the new information that is accumulating daily and with the intelligent lay interest”, wrote oncologist Rector in 1936, ‘the outlook is bright’. We could say the same today”. (1) A different source explains the role of diagnosis as a way for physicians to differentiate themselves from other health practitioners and self-diagnosis is understood as linked to commercial interests. (2) People turn to the Internet because there is a tradition of being interrupted in healthcare “we tend to interrupt patients within the first nine seconds”. Dr. Google gives everybody the time they need. The phenomenon in itself is not new; self-diagnosis with the Internet has just become more general. “Physicians with higher levels of communication skill competency are well-equipped to manage the dynamics created by ‘Dr Google’ as both challenges and opportunities”. (3)

Everything from a patient’s first to second or an even larger amount of medical opinions can originate from Dr. Google. Should Dr. Google be understood as a plural state of mind – Dr. Googles? A patient consulting a real-life physician might be getting a late opinion in a real-life situation with a doctor. A comic strip shows a consultation where a physician gives a patient his computer and says: “If you want a second opinion, I’ll ask my computer”.

Google is portrayed as either the good or the bad. There have even been discussions if academic databases should have a user-friendly Google-style interface or not. The academic critique against this is that the Google interface is understood as being intuitive instead of systematic. Students do usually not have enough knowledge on search engine logic. Different academic cultures are more or less aware. In Australia, for example, information literacy is part of their course curriculum. (4) There are linguistic and symbolic ways of being systematic when using Google. Still, the filter bubble phenomenon of the algorithms is perplexing.

Networked medicine?

Physicians miss 54 % of patients’ problems and 45 % of their concerns. On 50 % of visits, doctors and patients do not agree on the presenting problem. Lack of information. Lack of communication. The culture of healthcare is a filter bubble in itself. No wonder people log on to the Internet for answers. Can Dr. Google influence health care professionals to communicate more properly with patients? Is the Internet the force that will change how health care professionals communicate or will this depend on health literacy strategies for health care providers? How many typical misdiagnoses can Dr. Google actually help with? What about teach-back and Googling? Dr. Google is also a threat to old medical traditions of silencing. Dr. Google exposes weaknesses about healthcare on a variety of levels. Care and democracy do not correspond as one would hope it could – or should. People have trouble accessing healthcare professionals. They use Dr. Google instead and this can be provocative to the culture of healthcare. Can Dr. Google make medical professionals loosen up? Will Dr. Google alter medical language and at the same time alter the course in medical and scientific reasoning? Google has brought complex medical information to anyone with a computer or an iPhone. Medical research and information are being demystified and patients are taking charge of the conversation – at least in the debate on health consumers. The medical professions no longer solely own the right to interpret. The more informed the public is the more patient safety they can add to their patient journey. Patients even know to better trust other patients with adequate information than medical authority. Patients are not always given correct treatment options or how to handle them correctly. The Society for Participatory Medicine published a blog by Dave de Bronkart a few years ago with the title: “Who gets to say what info is reliable?”. Participatory medicine concerning correct information is explained as similar to citizen/network journalism where everyone works in partnerships to produce accurate, in-depth and current information. “It is not about patients or amateurs vs. professionals. Participatory medicine is, like contemporary knowledge-building activities, a collaborative venture. Medical knowledge is a network”. (5) A knowledge network enabled by the Internet.

In social media, there is one piece of news that is shared and re-shared. The fact that the third-highest death rate in healthcare in the USA is due to medical error and errors in medication. (6) What does that have to do with Dr. Google? Actually, a lot. Dr. Google is a means for change in healthcare. Healthcare needs to be restructured. The free flow of information can be the remedy.

Internet: a visionary force

In 2000, two Swedish cyber-philosophers, Alexander Bard and Jan Söderqvist published their first episode in their Futurica Trilogy– The Netocrats. Technology is explained as the driving force of history as they create and proclaim the philosophical and real-life realm of the netocrats. Their vision is dynamic and they take the reader on an exposé of different modes of philosophical thought and societal developments in reaching their goals of thought for us. Bard and Söderqvist foresaw what the Internet as a revolutionary force would come to offer: Google as a phenomenon, the Arab Spring, how social media would come to change politics, provoke traditional media, disrupt old hierarchies, alters our sense of authority, reform class structures and relationships, transform how we do business and what we value, reconstruct exposure, create what it means to be a digital citizen, launch new moblistic movements, teach us to approach our problems differently. The Internet as a substitute for God – meaning the Internet brings people and questioning together.

Intellectual life becomes more vital

Literacy is closely linked to how we manage our social affairs and organize our social lives. Literacy is a powerful tool. What does the semantic field of literacy look like in your language? What will it tell you about the social custom embedded in relationships of power and thinking? Literacy is a variety of forms of lifelong-learning, awareness; improving awareness and helping individuals attain new skills for more effective learning. Language, literacy and the Internet makes way for new terminology and new needs because from now on we constantly need new ways of thinking to move forward. In terms of health information and structures in healthcare, these are strained due to access to information on the Internet. Health literacy is about understanding health information, being able to use and communicate health information, to achieve one’s health goals, to achieve a critical outlook on healthcare and understand the need for transparency, to develop one’s knowledge and potential and also make healthcare providers communicate more properly with patients.

“Your diogneses is anonest man’s.” (James Joyce, Finnegans Wake)

A construction of E-health literacy is specially designed toward several activities all at once and modernizes the idea of literacy. E-health literacy, generally speaking, is; basic literacy, health literacy, information literacy, scientific literacy, medical literacy, media literacy, computer literacy, search engine literacy, mobile application literacy and digital sharing options literacy. Internet literacy as source criticism is not the same thing as traditional source criticism. E-health literacy is also about networking, using online communities for feedback and critical thinking, effective reading, and writing, motivation, informed judgments, decision making, self-monitoring, solving health problems with the help of electronic and digital solutions, cognitive ability, to benefit the community, Internet literacy, and Internet source criticism. Source criticism on the Internet is about comparing sources and trying to find the original source of what one has found. What is most visible, what is not stated, importance, when was the source last updated, who is behind the source and what do they stand for? reliability, self-criticism as a reader also becomes more important. E-health literacy can be expanded into social- & political health literacy since everything we do with the help of the Internet will change our environment, habits, and attitudes. Technology will continue to expand our understanding and expectations of E-health literacy. Measurement of E-health literacy should be considered a dynamic concept. Literacy, as digital literacy, and enhanced intellectual abilities, are expected to change over time through experience, social- and technological developments.

“Our thoughts are directed by access to information.” (Alexander Bard & Jan Söderqvist)

Already in the 1950s, the word “information” started to change its outlook due to the developments of early computers. Information was from now on connected to the idea of feedback (the beginning of artificial intelligence). The foundation for the Internet was created, according to Bard and Söderqvist, in the 1960s by American defense organizations. In the 1980s, thanks to the personal computer, the Internet was turned into public property. The big shift came first by 1995 when Bill Gates announced Microsoft would from not on be concentrating on Net traffic.

“Men are suddenly nomadic gatherers of knowledge… informed as never before… involved in the social process as never before… (as) we extend our central nervous system globally.” (Marshall McLuhan)

In 2004, a discussion paper commissioned by the World Health Organization (WHO) asked if global access to health information could be achieved by 2015. Technology to support access to electronic health information (EHI) is expanding and developing. In the developing world, iPhone access is increasing. The implementation of health information with patients still has a long way to go. “Research shows that even for those practitioners able to identify and access healthcare information, there is still the question of how to incorporate into practice at individual and organizational levels.” (7) Primarily professional behavior, clinical practice and organizational structure on how to implement the use of EHI need to be addressed to meet this new world order in healthcare. The Cochrane Library has done a study and cannot even say how or if EHI improves clinical procedure or patient outcomes. Is the Cochrane attuned to what is going on? On the Cochrane Consumer Network, I found one comment concerning Dr. Google. The idea is to integrate consumers and googling the main barrier identified by Review Groups is funding. There is only one consumer comment today:” I think it does help to have a scientific medical background, but it’s not as important as it used to be because you can Google practically everything and come up with an answer. To do what I’m doing you need to be able to write… You’ve got to be able to be write in literate English”. (8) There is not much said on online health information or health literacy in the Cochrane Library.

Diagnosing Dr. Google

Every new technology has always done its own thing independently of what its creators had imagined. Bard and Söderqvist use the Lernaean Hydra, the many-headed serpent in Greek mythology when explaining the Internet. Once the Hydra is let out, there is no way of stopping it. The Internet works in contradicting ways. We have access to everything we need and do not need. We have access to things that make perfect sense and other pieces of information that are pure nonsense. In other words, it is the hydra realization of Dr. Google when one wants to consider how the patient revolution saw the light of day. It is possible to diagnose Dr. Google as being somewhat bipolar in this present time: “patients who Google live on two polarizing ends”. (9) At times Dr. Google can be understood as having a personality disorder: “The Internet is a Dr. Jekyll and Mr. Hyde phenomenon, as far as health information goes”. (10) In time, Dr. Google will even out, but should currently be considered a “medical student Google, still in training. Let’s not graduate him/her… just yet”. (11) Dr. Google is also considered its own “Dr. Google syndrome” which means the illusory charm of the search engine. (12) Female GP discussing Dr. Google: “Of course, whilst Dr. Google may win the quantity prize, size isn’t everything” then concludes, Dr. Google is about collaboration: “So perhaps we just need to embrace our troublesome chum and ‘Google’ it together?”. (13) “This is the age of being Undoctored” because as the patient can achieve health results superior to the results with the help of an IRL doctor. (14) Dr. Google exposes weaknesses in different countries in terms of having access to it: “the use of Internet for immediate information is often a reflection of access problems within many systems as well as the need for convenient trusted knowledge management.” (15) Dr. Google is a wolf in sheep’s clothing: “Dr. Internet is a popular physician who never went to medical school and doesn’t know the patient, yet dispenses not-quite-but-awfully-close-to-medical advice”. (16) Dr. Google has also been diagnosed as a know-it-all patient by physicians. (17) Dr. Google is turned into a woman: “She is one of the most famous doctors on the planet. Almost every one of your patients consults with her before they contact you. Dr. Google only performs house calls, so her hours are convenient. She does not charge patients, but her advice changes every time they ask about symptoms. She never pinpoints what is wrong, leaving patients to self-diagnose. But the most curious thing about Dr. Google is that people trust what she says”.(18) Google is working on having medically prevetted information appear at the top of search results. One of the big problems with Dr. Google is that it might make people use healthcare more than needed and at the same time the opposite. People wrongly diagnose themselves and try treatments that are easily found that can be wrong. A lucky escape can be a doctor’s opinion and treatment recommendations. Psychologists are taking care of Dr.Google by enhancing information to help patients make a doctors appointment quicker. (19) Dr. Google is more service-minded than the medical profession: “Google responds by providing an overview of possible conditions and treatments, and directions on how to locate more information online, as well as which type of doctor might be able to help”. (20) Dr. Google suffers from hubris.

Dr. Google is a commercial global big data doctor. This is where things can go wrong, as the example of the Google Flu project has shown. (21) The GFT did not work out as hoped and do we think it right for this global Dr. Google not to share the information like the idea of the Internet is supposed to be about?

“More and more patients are going to the Internet for medical advice. To keep my practice going, I changed my name to Dr Google.” (© Randy Glasbergen)

The joke just mentioned is for real: “Doctor Google WebMaster Doctors @ our Service. Dr. Google is an Internet solutions company that has a track record of delivering high-quality results in a timely manner, and at the most affordable rates. drgoogle.org/

The culture of Dr. Google is met with sharp criticism, great hope, enlightenment, frustration, and confusion. Originally, Google’s intention of having medical information as an online resource is for shared decision making in healthcare. Self-diagnosis usage is what the public has added on. The British Medical Journal published a study in 2006 where doctors were users of Dr. Google to see if the medical profession could grant Dr. Google accuracy. Dr. Google searches revealed the correct diagnosis currently in at least 58 % (95 % confidence interval 38 % to 77%). The study adds: “Searching with Google may help doctors to formulate a differential diagnosis in difficult cases”. (22) 41 % of online self-diagnosers have had their conditions confirmed by a clinician says Communicate Health. I do not know what kind of a study is referred to. (23) One survey by the SermOpolls network asked physicians what % of their patients have misdiagnosed themselves before consultation: 0-10: 10%, 11-20: 19%, 21-30: 21 %, 31-40: 17 %, 41-50: 17 %, Over 50: 16 %. This study does not say that much and I am not sure of how reliable it is. (24) Deep mind AI Google is said to give an 89% proficiency in comparison to a physician having a 73 % proficiency in diagnosing cancer for example. When several IRL physicians are involved, their proficiency sinks to 48 %. The article doesn’t explain how it reached these conclusions. (25)

“Love self diagnosing with Google. Ask it about the pain in my foot, to be told I have Bird Flu, concussion and possibly pregnant! #drgoogle ” (@Mrfiesta27, Twitter)

Wherever I go to find out about Dr. Google I get inconsistent information. Different studies and tools have different options, approaches, and agendas. It is hard to get a stable impression of Dr. Google. The landscape for Dr. Google is constantly developing and changing. Google is addressing the problems of unreliable information and has added more diagnoses to Google and differentiated the options as a kind of security measure. For example: “searches for specific symptoms like ‘headache on one side’ will display a list of related conditions, while the search for an individual symptom such as ‘headache’ will return a description of the symptom, self-treatment options and possible health-related issues to the symptom that may necessitate a doctor’s visit”. (26) Google will also “show typical symptoms and treatments, as well as details on how common the condition is – whether it’s critical if it’s contagious, what ages it affects and more”. (27)

“The fast changing world of social media is also responsible for the coining and spreading of neologisms, or ‘new words’.” (28) Will Dr. Google change the scope of medical language or the layman concepts of health-related concerns? 1 % of Google searches are symptom googling. Dr. Robert Solomon comments on patients’ Google searches and says they can be right on the mark many times and can figure out when they are wrong or at times do not understand if they are wrong. It is not that bad actually. He himself has also used free Google searching instead of regular medical sites to figure out patients’ conditions. He even records that sometimes the best information comes from discussion boards and streams of comments on blog sites. (29) There are also concerns about what happens to the online information, many sources contradict themselves and can change in a very short time span. One example on egg recommendations and pregnancy altered quickly from “will not” to “unlikely” to cause harm. One other problem is Google’s feature snippets at the top of the search page. “When someone submits a query, Google’s algorithms parse relevant search results for an answer. The text is pulled directly from sites that Google thinks the best address what the user wants to know. Different users can get different results for the same question. ‘Google actually doesn’t know what’s true and what’s not true’ says Danny Sullivan, who’s looked into the issue of false information in featured snippets for his website, Search Engine Land.” (30)

Time Magazine had a cover story in 2013 with the following: “Can Google Solve Death? The search giant is launching a venture to extend the human lifespan. That would be crazy – if it weren’t Google.”

The e-patient reference on Wikipedia explains what kind of medical information is most frequent on the Internet and what the condition of the information is like. Currently, reference no 7 “The impact of the Internet on cancer outcomes” by Dr. Eysenbach at the Department of Health Policy, Management and Evaluation, the University of Toronto in 2003. The best evidence-based information on the Internet is cancer-related: prostate cancer, testicle cancer, and breast cancer. Depression, on the other hand, has the highest frequency of unreliable sources. (31) How much and what has changed since then?

“Thanks to Dr. Google, opinion and hype on cancer ‘cures’ is drowning out evidence-based reality.” (Dr. Rosemary Stanton)

The German study, “Dr. Internet Praxis” examined the quality of 100 German digital health-related information sources. 30 % was understood as being of bad quality. The study had 6 criteria. Very good got no % at all, Good 9 %, Satisfying 34 %, Average 24 %, Deficient 30 %, Insufficient 3 %. (32)

So far, I have only had one patient experience where a physician actively used Google in front of my eyes during the consultation. It was an emergency room case. The physician needed to look up treatment options because he was not sure what was going to be the best option. When he headed on the Internet, I was firstly surprised. Does he trust the Internet that much? He explained it is much easier for him to find by googling than using a medical dictionary. He knew what sources to check to make sure to make the right pick. It was very deliberating to meet a physician who dared to use the Internet that way and not being prone to trying to put on the face of knowing it all when one does not know at all.

“He who practices medicine without a Google search page nearby is probably missing some stuff. Kevin Osler.” (@medicalaxioms, Twitter)

Sources enhance the complex image of Dr. Google: “An article in the Journal of Cognitive Engineering and Decision Making reveals that in solving complex health issues online, internet experience played no impact on performance. Younger subjects and those with higher cognitive functions were likely to use an analytical approach, manipulating keywords. However, the browsing approach fostered by older participants was just as effective, and at times more effective in solving complex health issues.” (33)

Dr. Google and the medicalization of cyberspace

Dr. Google is the medicalization of cyberspace and of the healthy. This has also been understood as a variant of medical surveillance. Medicine is moving out of its own sphere into non-medical settings and pseudo-medical areas. Dr. Google is rearranging the power relations of health-related online information. The means of production are constantly evolving. Does this, in turn, boost a greater medicalization of society in general? Will Dr. Google change our social policies? How much good or bad can Dr. Google do? Health scares “are reinforced by government and health agencies, which encourage individual responsibility for disease”. This medicalization process flows into our popular culture and influences our attitudes, values and cultural products associated with health and medicine. “The medicalized cyberspace is characterized by a process of negotiations of and around the body, whereby the investment of our identity within social welfare becomes inextricable from the meanings we give it. Within cyberspace, individuals negotiate new medical terrain, which emerges and changes almost on a daily basis. The implications of this are far-reaching, not only for how people communicate with each other about their health but more fundamentally, in how it becomes a dominant mechanism of health knowledge production and regulation.” (34)

“What if google launch AI based Dr. Google. After all everyone google symptoms and cure there. #drgoogle” (@SobinaFatima, Twitter)

The philosopher Michel Foucault warned against medicalization. Institutions create discourses. Discourses look like knowledge. The knowledge produced by medical institutions consists of different ideas, views, explanations, and narratives. It is possible for new knowledge to emerge from conflict within different institutions. Healthcare has e-scaped. Foucault pronounces three levels of medicalization: 1) conceptual/linguistic 2) institutional level 3) level of interaction. It is possible to understand Dr. Google as a free-floating medicalization institution able to reach out to a mass amount of people. This kind of medicalization can be both positive and negative. On the positive side medical parishioners can reach out to more patients, sites allow people to share their experiences, online communities and communication flourishes, isolation can be broken. On the negative side, this medicalization process means that medical knowledge can be dangerous and hold more control over individuals than the law. (35)

In the UK, a study was made and it shows how Dr. Google makes people stay at home more from work than if they would not have had access to online health information. This costs the UK business £ 1.1 bn. The top health-obsessed cities in the UK: London, Cardiff, Norwich, Edinburgh, and Birmingham. Due to this, an app, Prodigy Patient, has been developed to guide the public to better pinpoint their conditions and give seasonal guidance on the most occurring conditions. The app is also seen as a way for the public to have better-informed discussions with their doctors. (36)

The eHealth Ethics Initiative has created an eHealth Code of Ethics due to how the Internet is changing how people receive health information and healthcare. The initiative is to get people together to create an environment of trusted relationships and to assure a high quality of information and services. (37)

The NHS in England is used as an example in The Conversation when it comes to physicians using Google and AI to predict medical outcomes. Can Google be sure the medical data in medical records used is correct? Is there an algorithm to check accuracy? If patient comments are introduced properly in medical records, can a specific algorithm for this kind of information be used in a way we still do not know of? Many people are wrongly diagnosed. The medical profession can also deliberately choose not to document a certain condition in a medical record even if it a medical condition a patient has. Different medical professionals interpret and document the same medical condition differently. Medical culture is not an easy place. I, for instance, was given false a medical record after a second opinion because physicians hold each other’s backs. The correct information was given verbally. One week later, I was sent home a false account of my medical inquiry. Perhaps self-diagnosis on the Internet is ethically more secure than trying to consult the medical profession…as of yet I cannot add this into my own medical record and make sure it is taken seriously. As a patient, one instead has to change physician who then who can put everything straight in the end. (38) As far as I know, Dr. Google is not prone to the bad sides of the medical profession’s esprit de corps.

153441386432176298DrGoogleNow

A European quantitative survey of 12 countries examining 2006 to 2016 has shown the increase in consulting Dr. Google. The percentages show a very large increase during this time span. A 44 % increase usage at the most. What the cultural differences are about can partly be understood due to differences in individualism/autonomy, economy, religion, the culture of health and the Internet differ in these European countries. Google has launched 900 different medical conditions on the Internet. Symptoms are directed toward Googles’ Knowledge Graph where symptoms are checked against medical information. This feature is available through Google’s mobile app site and apps “not through the search engine desktop website”. (39) People turn to Dr. Google for minor and major causes, different schools of thought on health and illness. Some countries allow complementary methods in medical practice. People turn to the Internet for health information concerning themselves, relatives or friends. How does all of this differ in these 12 European countries? Depending on what country one is from how does one make it work out best and why so? What about different academic, political, medical and scientific traditions? If – and when academic research is set free on the Internet – what will happen? People search for medical research on the Internet beyond medical information graphs. All these questions are difficult to address. What are the big differences between the United States and Europe? South America, Switzerland, Asia, Africa, India, Middle East, Russia, Indonesia, China, Canada, Australia?

On the 7 News Sydney news forecast on August 25, 2016, an Australian news reporter explained two-thirds of the Australian population are self-diagnosing on the Internet to avoid seeing a doctor. Dr. Google appears quite often in the news for obvious reasons. People have learned they cannot always trust the medical culture and this is a worldwide problem. The German Facebook page “Dinge, die ein Artzt nicht sagt” (things a doctor will not say) shared a graphic explanation made by the German newspaper Süddeutsche Zeitung Magazin on Dr. Google and self-diagnosis. The message showed the cynical approach doctors have toward patients’ symptoms. If patients’ say they have headaches, Dr. Google will reply: stroke or pneumonia. If patients say they have problems concentrating, Dr. Google will reply stroke or heart attack. If patients’ say, they have chest pains Dr. Google can reply pneumonia or heart attack. If patients’ explain the same to a physician the response will be: slight cold.

Google trends report a time span over the last year on symptom googling. In August 2016, symptom googling was at an 82 % level. In August 2017, it is at a 100 % level. The top five countries generally speaking are Jamaica at 100 %, Trinidad and Tobago at 99 %, Ghana at 77 %, South Africa at 84 % and the UK at 72 %. The five countries at the bottom of the list are: Mexico 1%, Italy 1%, France 1%, Indonesia 1 % and Japan at 1 %. The five most popular searches this year so far are Cancer symptoms at 100 %, Pregnancy at 95 %, Pregnancy symptoms at 95 %, Cancer symptoms at 40 % and flu symptoms at 40 %. The most common kind of search is symptomatic and in this category, the five top countries this year so far are Libya at 100 %, Sudan at 71 %, Thailand at 70 %, Jordan at 67 % and Saudi Arabia at 62 %. The five top countries, making searches for cancer are Trinidad and Tobago at 100%, Jamaica at 100%, the UK at 95 %, Ireland at 80 % and the Philippines at 87%. A look in the rear-view from January 2004 to January 2016 show the five top countries on symptom searches being: Trinidad and Tobago 100 %, Jamaica 100 %, USA 82 %, South Africa 77 % and Australia 75 %. A generalized rear-view explains January 2004 and symptom searching at 50 %, a peak in October 2009 at 100 % and August 2017 at 65 %. The five top-rated categories are: Symptom 100 %, Pregnancy 10 %, Cancer 5 %, Pain 5 % and Disease 5 %. If I ask Google trends on this last issue and add, include countries with a low level of searches the picture will alter. In this case, Grenada gets 100 %, The Dominican Republic 96 %, St-Luca 93 %, Barbados 89 % and the Federation of S: t Kitt and Nevis 85 %. (42)

On a global outreach for self-diagnosis, a source gives the following results: China is top-rated on a list of the top 6 countries. China is at 53 % self-diagnosing, New Zealand at 49 %, The United States 45 %, Australia 42 %, India 36 % and Spain at 22 % self-diagnosing. (43)

Why are these countries the top 6 self-diagnosers on the Internet? Do they have better digital health literacy skills, better educational environment, better education policies, a more paternalistic medical culture, they are smarter countries generally speaking, they have a need for more free-thinking, they trust their medical systems less than others, they have a need to be independent, they voice their concerns better than others, they are better netizens – netocrats, they own more digital devices than others, their Internet is better versed, their editorial standards are high, less medical professional per capita, higher philosophical standards or what?

  • A French source says at least 70 % of the French population use Dr. Google. 75 % of the searchers are women in France. (44)
  • A German source explains at least 80 % of the German population uses Dr. Google. (45)
  • Every third Austrian has used Dr. Google, according to an Austrian source. (46)
  • An English source claims 25 % of women misdiagnose themselves by consulting Dr. Google and 50 % treat themselves first. 30 % visited a doctor as a last resort. (47)
  • A journalistic Middle East source explains from online statistics 2.47 million people Google the word headache every month. (48)

The academic magazine The Conversation reported this year four out of five Australians, 78 %, use the Internet for health information. Three out of five, 58 %, use Dr. Google to avoid seeing a health professional. This kind of information is constantly being repeated. Googling is cheap, fast and discrete.

“WARNING!!! Patient will be charged Extra for annoying the doctor with self-diagnosis gotten off the internet.”

A Spanish source explains 49 % of the Spanish population use Dr. Google. Ten years ago only 19 % did. The problem with their Internet resources is that healthcare professionals do not produce the online health information. In Spain, patients are becoming more active. Other sources are also of interest in Spain, for example, PatientsLikeMe. Health Authorities do not have to read lengthy reports about what preoccupies the Spanish population – they only need to consult Google algorithms and the most frequently used medical/health-related terms. (51)

An Italian source exclaims 80 % of the Italian population use Dottor Google and 58 % of the population trust the Internet more than an IRL medical consultation. In comparison, the Italian source asks if anybody would build their own house with the help of Google. These kinds of services actually exist. The most widespread disease is stupidity according to the Italian source and Google will not say that. In the comments to this Italian source, a respondent explains Dr. Google is better than an IRL physician since one can compare different results on the Internet. (52)

“Il dottor Google ha successo perchè i medici non sono in grado du guardare all’individup che hanno davanti #secondonatura.” (@Rep_Salute, Twitter)

Earlier this year the 20 most common Dr. Google searches in English in the US were: diabetes, depression, anxiety, hemorrhoid, yeast infection, lupus, shingles, psoriasis, schizophrenia, Lyme disease, HPV, herpes, pneumonia, fibromyalgia, scabies, chlamydia, endometriosis, strep throat, diverticulitis, bronchitis. (53) Concerning 2015, I found an article explaining the most common searches were: flu, gonorrhea, measles, and HIV. “The majority of the searches occurred from mobile devices with over a third taking place while in the emergency room or waiting room, and another 20 % during the doctor’s visit”. The three most common reasons for searches: Stuff I’m too embarrassed to ask about, Things I’m going to die from, Sh** my doctor told me but I don’t believe, so I checked Google. (54) CNN claims Americans in 2016 asked Dr. Google about zika virus, cupping, doping, TBI (traumatic brain injury). (55) An Italian survey says 75 % Italians searched for information on IBS (Irritable bowel syndrome). The higher the educational level and economic status made people go online more and the searching on IBS intensified as the condition worsened. (56) A Swedish survey tells another story. Searches vary by season and the most common searches are chlamydia, chickenpox, tonsillitis, stomach catarrh, condyloma, gland fever, swinepox, hemorrhoid, herpes, borreliosis, and TBE. (57) A German survey concludes the 50 most frequent Dr. Google searches. The top 20 of these are: thyroid enlargement, diabetes, hemorrhoid, gastritis, anorexia, eczema, ADHD, depression, diarrhea, hypertension, headache, rheumatism, insomnia, spinal disc herniation, dyslipidemia, colon cancer, HIV, anxiety, back pain, hepatitis b (the following 30 in the German list can be found in my reference list). (58)

These numbers say different things about these countries and their culture of healthcare, the politics of healthcare. The questions are: what is the most alarming issue in each of these countries and how Dr. Google exposes weaknesses or strengths? (59)

“Anything ending in ‘consult your doctor’ I will not… I have google.” (@iamtyannajones, Twitter)

Doctors are trained to look certain. It is part of their prestige and the image they wish to keep. Doctors can never actually be certain of what they are doing and Dr. Google is making this clear. E-patient Dave de Bronkart wrote a blog entry, “How can we cope with uncertainty?” for the Society for Participatory Medicine on the question of uncertainty in medicine. Everything is uncertain: the patients’ history, physical exams, test results, diagnoses, treatments and the human anatomy is also uncertain. “Doctors are not scientists: they are practical users of science who apply scientific evidence to patient care. Medicine deals in probabilities and informed guesses, not certainties”. (60)

European Commission data statistics on Dr. Google

The European Commission has recorded online health search behaviors in European countries since 2003 for individuals aged 16 – 74. A closer look at the development shows this recording has been a bit uneven. Two countries that are not part of the EU are on the data statistics and these two counties are reported as having top scores: Iceland and Norway. The UK is still on the list and will be included here. The strong progression in the use of Dr. Google is in 2009. At this point, many countries reach above a 30 % level and the highest score that year is 56.2 % by Finland. It is also in 2009 that most of the European countries are added on to the European Commission data statistics. Germany, Denmark, Finland, the Netherlands, the UK, and Luxembourg have the highest scores and this stays this way until today. In 2013, many countries start to reach the 40 % level. In 2013, Finland again has the highest score at 60.1 %. In 2016, more countries have 50 % scores. In 2017, it was the third time around for Luxembourg to get the highest score. Their highest score for 2016 is at 70.7 %. (61) One small comparison can be inserted here toward these statistics and that is the general use of the Internet. The seven countries that get 90 % scores are Luxembourg 96.6%, Norway, Denmark, UK, Netherlands, Finland, and Sweden 91 %. Sweden started out 2003 about online health information at 20.8 % and is in 2016 at 60.5 %. The different sources I have cited before on % have given different results than the European Commission data statistics. The digital tool for these statistics is in my reference list.

Google trends: the state of art of Dr. Google

Google trends on the interest rate of Dr. Google: August 2016 is reported to have a 65 % presence on the topic at about 10:30 PM with some ups and downs and landing at an 80 % percent interest on this topic just before 11 PM. 32 countries are highlighted in blue = positive results. The top five % are Sri Lanka 100 %. Pakistan 36 %, Paraguay 32 %, USA and Rumania 30 %, Canada 25 %.

The same trends from August 2016 to August 2017 give different results. The general overview is from 91 % to 90 %. 38 countries are highlighted and the % rates are generally higher. The five top % are: Austria 100%, Hungary 83 %, Germany 80 %, USA 72 % and Canada 69 %. The average result for this time span is 90 %.

The Dr. Google overview 2012 – 2017 gives another outlook. In August 2012, Dr. Google is at 43 %, a peak of 100 % in November 2013 and moving down to 55 % in August 2017. The list of countries differs again and 42 are highlighted in blue. The five top % and countries this time: Austria 89 %, Germany 75 %, USA 72 %, Hungary 66 % and Canada 65 %. The average % for this time span is 66 %.

The general overview from January 2004 to August 2017 shows 2004 beginning at 3 % in January 2004, an augmentation starts from June 2012 at 46 % and peak in October 2013 at 100 % and August 2017 receiving 64 %. The average for this time span is 41 %. A notice in 2016 explaining Google improved their methods for collecting data. This thirteen-year overview gives different results than the two previous searches and the % rates are a bit lower and a different selection of 37 countries are highlighted in blue. The five top % rates and countries are: Austria 84 %, USA 74 %, Germany 68 %, Canada 64 % and South Africa 61 %. The average for this time span is 41 %. (62)

The USA and Canada get the most hits, but not always the highest %. The USA gets 10 % higher scores than Canada. Austria and Germany get the second-most scores. Austria gets the overall highest % every time. Hungary gets the least hits in this stop five collections and gets at one time higher % than the USA, Germany, and Canada.

“Studies of autopsies have shown physicians wrongly diagnose fatal diseases in 20 % of the cases. With the help of Dr. Google, they can find the right disease corresponding to the symptoms.” (63) 

A Google intern tested Dr. Google on the topic of depression and came to the conclusion depression and climate go together. This study ran across the United States over a period of nine years. If one is prone to depression, it is best to stay away from cold climates. The happiest month of the year is August. The saddest month of the year is April. The intern could even follow how unemployment in different parts of the country affects an increase in depression. Drugs decrease the probability of depression only by 20 %. The intern explains the biggest developments in public health will come from these kinds of big data analyses. “Are you investigating how weather affects migraine headaches? How chemicals in water affect autism rates?” (64)

What about November 2013 and Dr. Google?

Headlines offered by googling explain:

“Medicine changed forever after Dr. Google Granted Perspective Authority”: online symptom checkers and Dr. Google allowed to prescribe medications. (65)

“Practising in partnership with Dr. Google”: Cancerworld replicated an article published in The Oncologist. New scientific research created new challenges and more patients are seeking more information online than before. Online patient groups are changing medical conventions and facilitating clinical research. Patients are initiating research. The Internet is disrupting medicine. 40 % of the overall population and 60 % of e-patients are helped by medical online health information. Only 3 % are reported to be harmed. Online communities with patient-reported outcome measures are developing online, PatientsLikeMe.com, CureTogether.com. CancerCare is evolving into a new era complexity that requires greater individualization of treatment. The usage of the Internet is increasing. (66)

“Communicating about Dr. Google”: a patient is a queen of Googlers, physicians need a lesson on health literacy, many patients feel embarrassed because they cannot pronounce medical phrases properly. This is an article by Medivizor. Medivzor is a service that offers personalized health information (medical report and research of the Internet and research sources). (67)

“Patients increasingly checking Dr. Google”: the future of symptom checking is evolving; both patients and doctors collaborate to improve the accuracy of diagnosis with the help of crowdsourcing. Patients can submit symptom anonymously to a Crowd Med’s medical detectives. From there on a patient can easier decide if an appointment is needed or not. Physicians have a new role as information curators. The democratization of health care is pronounced. Physicians can help provide the context needed, collaborating with different sources. The patient and physician are seen as collaborating on a differential diagnosis instead of the patient just being given a first opinion. Better-informed patients are seen as easier to deal with. (68)

mobihealthnews explains data about Dr. Google from 2009, 2010 and 2012. 2009 Dr. Google is updated to be friendlier to health-related searches. In 2010 Dr. Google was updated to include results for emergency situations – also in various languages. 2012 changed how the searching worked to include symptom searching and including display of related symptoms, learn about medications, links to in-depth sources right on the search results page, answers questions on the nutritional content of food, make connections between food, Google body is introduced. In 2013, Google Helpouts is introduced offering one-on-one video sessions. (69) As I read the information on this hit, I am still wondering if I got the answer to my query or not. There is surely more to be found on November 2013 and Dr. Google – somewhere else.

E-patients: a frontier knowledge movement

In a former essay, “Revitalising Michel de Montaigne in the d- & e-patient movements”, I presented the first draft of physician and cancer patient Tom Ferguson’s account of the creation of the first generation e-patient. Tom Ferguson has also written the report, “e-patients how they can help us heal health care”, on the e-patient movement where he shows how patients can be active partners in health care and why the medical profession has to stop and listen to what e-patients have to say and take into consideration what they know and how e-patients can help the medical profession improve the overall results in healthcare.

“e-Patients report two effects of their online health research – ‘better health information and services, and different (but not always better) relationships with their doctors. /—/ Many clinicians underestimated the benefits and overestimated the risks of online health resources for patients.” (Epatient, Wikipedia)

Tom Ferguson presents some percentages of how people have perceived the information they found on the Internet from an American point of view. E-patients break the old Industrial Age paradigm where health care professionals were understood as authorities on medical knowledge or medical wisdom. E-patients manage their own care and take the initiative.

The top 5 characteristics of Tom Ferguson’s list show how hydrarealizing Dr. Google is most beneficial:

  • 93 % Found the information they needed when it was most convenient for them
  • 92 % The medical information was useful
  • 91 % Looked for information on a physical illness
  • 83 % It was important to get more information online than they could from other sources
  • 81 % They learned something new

“How do we choose? How do we discern useful information from nonsense and deceitful propaganda?” (Alexander Bard & Jan Söderqvist)

Tom Ferguson explains how different kinds of patients interact with Dr. Google:

The Well: may look up information before a doctor’s visit, they may keep an eye on certain topics – for example exercise, yoga, nutrition or stress. The lightest users of Dr. Google.

The Acutes: search the Internet intensely, ask others for help, engage their healthcare professionals in the search process, ask medical librarians, use medical search services. The heaviest users of Dr. Google.

The Chronics: use the Internet on a regular basis, keep up to date on their condition/-s, look up information before a doctor’s visit, and communicate with other patients. Moderate users of Dr. Google.

“Changing the culture of medical practice will not be easy or quick. The current system is steeped in financial and other incentives that, in many ways, continue to serve as barriers to the evolution of participatory medicine.” (Charles Smith, Terry Graedon, Alan Green, John Grohol, Daniel Sands)

Tom Ferguson developed 4 categories of patients/e-patients:

The Accepting: doctor dependent and are uninformed.

The Informed: doctor dependent but informed, will go online to learn about their condition but will usually not communicate what they know.

The Involved: are medical partners to health care professionals, if they disagree with their doctor they may go against their doctor or just say nothing.

The In-Control: autonomous patients, make their own medical choices, will manage their own tests and treatments, will start local groups for other co-patients, support groups, will blog, and will help other patients, attend meetings and seminars.

What do e-patients get out of Dr. Google? Tom Ferguson presents five top characteristics:

  • 89 % Profile of the diagnosed condition
  • 66 % Other medical treatments
  • 60 % Long-term outcomes
  • 41 % Alternative or complementary treatments
  • 40 % Other possible diagnoses

In France, a survey by Patients and Web conducted a few years ago into a more qualitative analysis on what sources citizens accessing the Internet for health information are most interested in using.

The top five sources from the French survey:

  • 65 % Specialized academic research
  • 62 % Patient association web pages and specialized health forums
  • 58 % Wikipedia
  • 33 % Officially produced health information
  • 24 % Newspapers for health-related information and research

“Information presented as science.” (Alexander Bard & Jan Söderqvist)

Scrutinizing Dr. Google and digital health literacy

In what way is Dr. Google culturally relevant or irrelevant? What are typical setbacks on geographically tailored health information? Is it the other way around – geographically tailored health information on the Internet is more useful and makes more sense? Different countries have different editorial and educational traditions. I will just give a few examples here. For example, the Finnish school system would never admit Swedish produced school books since they find the Swedish editorial status to low. The information leaflets in medical packaging differ editorially in different countries. Some give more information that is correct and others seem to make sure the population does not get the whole picture. A multilingual patient can easily browse health information from different countries and languages and will find differences. The level of eHealth literacy will differ not just on what people learned from life or books depending on the editorial traditions in different countries. My next question: can Dr. Google help with the unequal level of eHealth literacy by forcing higher standards of information to the general public? The academic discourse on health literacy usually relates to problems of low health literacy and tries to address this. Plain language is a tool. I still see disadvantages in too much use of plain language. Plain language is a form of thought control. Plain language does not help a concerned patient think more strategically or critically about their healthcare environment or help them identify how people of authority or science manipulate them. Plain language only makes information clearer. “No published studies have shown beneficial effect on patients’ health outcomes from using such simplified materials. Even though simple materials may increase appeal and satisfaction.” (70) The quest for enhanced digital health literacy also needs to be addressed at different levels, strive toward autonomy, and help the user toward better critical judgment skills.

Studies have found that persons with higher levels of literacy can affect patients’ digital health literacy. Patients with higher health literacy are more likely to have higher digital health literacy level by using digital tools to evaluate their wellness and health goals and reported outcomes. (71)

Currently, the only bigger European study I have found on digital health literacy is a survey requested by the European Commission in 2014 with impressions on 28 member states. The European Union wants to improve health and health literacy of European citizens. E-health literacy is understood as a means to better equality in health and better access to healthcare services. The results of the survey are contradictory but tell us something important about how people perceive health-related information on the Internet and how much they think they can act upon what they find. Why are some countries more skeptical than others? How much do our intellectual traditions and educational systems differ? The fact that some countries show a high rate of satisfaction can be about more than one cultural option – the information at hand is good or not good enough or the intellectual tradition in a specific county is not good enough or better than good enough.

  • The top five levels of European populations that use the Internet for health-related questions are the Netherlands at 73 %, Sweden at 70 %, Denmark at 70 %, Ireland at 69 % and Finland at 67 %.
  • The overall satisfaction with health-related information on the Internet is highest in Sweden at 97 %, Ireland at 96 % and the UK at 96 %.
  • The overall highest dissatisfaction, on the other hand, is Latvia at 19 %, Spain at 13 % and Germany at 12 %.

The biggest difference in health-related information on the Internet is the difference between being very satisfied or fairly satisfied. The difference is a 60 % difference in being only fairly satisfied. Men and women are quite similar and education level only makes a 10 % difference. The biggest differences concern being fairly satisfied: 75 % agree on how to navigate the Internet and 55 % disagree, 76 % find the Internet a useful tool and 45 % disagree. The causes of non-satisfaction concern the information not being reliable, commercially oriented or not detailed enough, not tailored to specific needs, lacked illustrations, difficult to understand or the information they were looking for did not seem to exist or that the information was not available in their own language. There are cultural differences in what people in different European countries react to. The highest score on information not being reliable comes from Luxembourg at 75 %, Information being commercially oriented Czech Republic at 74 %, Information not detailed enough Belgium at 73 %, Information not tailored to needs Belgium at 68 %, Lacking visual information Sweden at 56 %, Information hard to understand Portugal at 53 %, Did not find what one is looking for Belgium at 58 % and information not available the Czech Republic at 32 %.

“The benefits are enormous if you get the mix right, tread cautiously and listen to the right people. Get it wrong and you’re putting your health at considerable risk”. (72) 

Nine out of ten are satisfied with the information they find. The most common issues concern lifestyle choices. Next in line comes looking for health-related topics to improve one’s health (highest rate 65 % Greece and Croatia), information on a specific condition or injury (highest rate 70 % Finland), specific information on medical treatment or procedure (highest rate 29 % Romania), get a second opinion after visiting a doctor (highest rate 14 % Bulgaria, Czech Republic, Spain and Malta).

50 % reported they were not satisfied with the information they found because it is too commercially oriented, not detailed enough or just does not seem reliable.

At least 40% think the information they find comes from a trustworthy source. Nine out of ten say use the health-related information helps them improve their knowledge of health-related topics.

  • 58 % looked for information on pharmaceuticals
  • 54 % looked for information on potential risks of medical treatment or procedure
  • 52 % looked for information on their prescribed treatment
  • 50 % looked for information on other possible treatments

Most people say they know how to navigate the Internet to find answers to health-related questions. People who have not previously used the Internet for health-related questions respond they are inclined to do so the next time.

82 % who know how to navigate the Internet find the answers to their health-related questions – compared to 64 % who say they do not know how to navigate the Internet.

63 % of the people in a good state of health use the Internet – compared to 37 % of the people who are in a poor state of health.

Are patients’ sources the one’s people and the public should rely on since they have a critical outlook on the healthcare system itself? Should patient literacy questions move closer to medical humanities and digital humanities to enhance a freer outlook? Google trends reveal UK, USA, and Indonesia as being the countries most interested in medical humanities. Medical humanities approach is needed for several reasons. I’ll just add a small portion: “The argument for greater attention to collective, relational and situated understandings of differentiated experiences of health and ill-health is timely with­in the medical humanities as a major political and policy changes are afoot within the contemporary provision of health care.” (73) And: “the rise of molecular explanations of illness and disease has changed the way in which diagnosis, prognosis, and therapy are understood. Theoretical reflections on medicine are lagging behind the advancements of biomedical sciences. Within this context, academics, practitioners and citizens alike have raised many concerns regarding the overall direction and shortcomings of medicine and healthcare”. (74)

Thanks to the Internet, one can find different patient sources on Twitter trying to help. Here are a few examples: @HealthResInfo: helping Canadian patients in their quest for Internet education and personalized health information. @PatientsandWeb is a French example. @DagensPatient is a Swedish source helping patients and the healthcare debate in terms of what engaged and informed patients are able to achieve even in critical terms against the medical professions. @SuissePatiente is a Swiss e-patient example, helping and instructing on how to be successful concerning online health information. @S4PM is the Twitter account for the Society for Participatory Medicine. Some more examples of contemporary patient causes and the Internet: @Sciengist, @Symptify, @informedpatients, @epaciente, @cdhh_info, @HealthEpatients, @listen2patientt, @Pifonline, @TheDailyPatient, @ePatientExp and there is a lot more out there and also in many other languages …

Do science journalists make Dr. Google easier?

Journalists can be right in their critiques and how they can help defend patients, criticize and defend healthcare providers against bad politics and investigate science and the politics of healthcare but their job is to sell news and to form an opinion. Science journalists also aim at the macro-political level concerning everything on healthcare, organizations and financial aspects, the cultural problems of research communities, pharma, why science does not get it right and more. They expose aspects of medicine that might have remained obscure and this leads to legislative and policy change in the health care system. They can protect whistleblowers. They side with patients against bad medicine, the culture of oppression from the medical profession on patients, patient rights, and patient safety. Journalists have access to sources the public might not have, at least not as easily. One still always has to have in mind that small errors can turn into big mistakes because of the width and spread they have. One still has to keep in mind they are bound by editorial and economic influences. There are journalists who set themselves free and work privately. This latter form also takes the freedom to analyze and criticize what other journalists are up to. Anybody who needs to understand more than symptom googling or find patient forums will most likely end up reading science journalists too.

The British Medical Journal published an article in April this year criticizing Coca-Cola for influencing medical journalists at a conference on obesity to say their product is fine as long as you exercise too. “Even journalists can fall victim to well orchestrated public relations efforts, regardless of the quality of the science used in these PR exercises”. (75) Science reporters take the term peer review too seriously when they write about new scientific findings “and many scientists would complain (even only among themselves) that some published studies, especially those that draw press attention, are themselves vulnerable to bias and sensationalism”. (76) Health information is dramatized or can be contradicted on the same day:” I cannot recall a situation more emblematic of the challenges of science journalism than the one pointed out to me by a physician during an office visit about five years ago. /…/ One headline, from the New York Times, boldly reads: ‘Extra Vitamin D and Calcium Aren’t Necessary Report Says.’ The other one, from the Wall Street Journal: ‘Triple Take Vitamin D Intake, Panel Prescribes”. (77) At times one gets comparative reports on drugs and the contents can be listed carefully, not always the name of the drugs themselves which makes these kinds of articles frustrating to read.

Journalists use metaphors and write to impact readers emotionally. In terms of science, it is a contradiction to how science should be read. Metaphors are ways of simplifying and narrowing science to the public. Research has shown the public has a different value system than experts, policymakers, and journalists. (78)

Here is a typical example of what one might find googling about health by journalists and as usual, everything moves in different directions. The science of psychology has been declared as broken instead of self-correcting. The science is broken frame is accused of causing harm to science that can be “mined by those interested in attacking scientific findings they consider ideologically uncongenial”. (79) Maybe the question is not about psychology being broken or unable of correcting itself. It does not seem to fit our times anymore – it might instead be outdated: “Perhaps every era needs a practice it can believe in as a miracle cure – Freudian psychoanalysis in the 1930s, CBT in the 1990s, mindful meditation today – until research gradually reveals it to be as flawed as everything else.” (80)

Medical journalists can be seen as the gateway to science. The problem with communicating health is how it is interpreted for the public. Not just that. Different countries have different policies. Are medical journalists, if they are not scientists or physicians; able to produce the kind of source criticism about science society needs? How much can science journalism help the public reach a better level of critical health literacy if science journalism starts to work at it? One would hope journalists’ writing could enhance critical health literacy since they are used to covering certain areas over time and have a head start. In other contexts, I have seen the question raised about introducing health literacy to journalism education to make them better versed on scientific research. Do science journalist help the public understand how to evaluate and use scientific research or what researchers are relevant to follow? How can science journalists be better at explaining the processes and aspects of clinical trials to give the public a better understanding? The reason I am asking these questions is that they go in the opposite direction of journalistic rules of newsworthiness that can be contra-productive (timing, significance, proximity, prominence, human interest, conflict of interests). Are science journalists really attuned to what the public and patients need and want to know? Are patients as patient advocates better than science journalists? A medical writer is not the same thing as a medical journalist. The latter requires some scientific training.

A medical student who chose to study science journalism attended a conference on the topic of science journalism and got confused. It seemed more as if journalists were to make sure people were interested in certain topics and she is not sure the public is interested. This medical student also reflects on the problem of the two different cultures science and journalism represents. Journalism being extrovert and the culture scientists need to be productive is more introverted. Scientists can find it unwelcoming to communicate with people from different fields than their own. (81) “Scientists must work to change the way socially relevant science is presented to the public.” (82) There is a lot to say about science journalism and I am dwelling on it here because much of what is read on the Internet or through social media comes from journalists. Another example shows science journalists at times do not think the public understands or wants to know. A medical student explains the opposite, any patient with a condition will want to know about everything and have access to the sources in full. This medical student proposes something that has been created: evidence-based journalism. This development is thanks to the Internet. One example is Wikitribune. They add their sources in full, even audio. Things are not taken out of context and show what someone wants to say instead of how the media wants to portray. A kind of networking journalism. (83)

“By the way, last year’s article said one in 20 Google searches was for health information (5 %) while the USA Today piece says 1 %. Hm.” (Dave de Bronkart) (84)

There is buzz on social media on how science journalists could be better at explaining the processes and aspects of clinical trials to give the public a better understanding. If one does not know what medical search engines to use for medical queries journalists help each other out and it’s just to follow what they are trying to help each other with to get a better understanding of how to use digital options and their sources. I am adding an example in this reference list. Since I am doing a lot of my Internet searching in English of course, these are English examples. (85) In the reference list, you will also find a list by the nursing profession on 25 medical search engines every professional should bookmark. (86) How many nonprofessionals use them too? How good or bad does this work out for non-professionals? From previous research, I came into touch with an example on how to understand research and what one needs to think about: learn to read the research, learn to find research, learn to follow research. You will find this in the reference list too. (87)

Screening tests cause harm. “It is a common journalistic pitfall to overlook this fact.” (88) Is another example I found on the Internet. I want to warn my reader. I have not found everything regarding science journalists. These examples are food for thought. There are surely more out there. Patient advocates write about these things too.

The University of Bordeaux in France reports a media study and how science journalists cover research. Coverage on health-related issues are overturned. Newspapers prefer to cover positive and initial studies rather than subsequent observations. Science journalists usually prefer to publish material from prestigious medical or healthcare journals. The University of Bordeaux concludes science journalists do not usually deal with the high degree of uncertainty in early biomedical studies. Scientists need to become better at talking and discussing with science journalists instead of just complaining about journalists getting things wrong. (89) Physicians and scientists criticize journalists for misleading the public about important medical issues. That they do not understand the nature of science and are more interested in sensationalism than scientific truth. (90)

Umeå University in Sweden has studied how science journalists work. The conclusions of this study are that journalists can start with a scientific lead and when they break it into the news making process, it loses its credibility. Even when the journalists claim to use science as their primary source. This Swedish study contradicts the University of Bordeaux conclusions. Science journalists are dependent on scientists to understand the relevance of the context of the innovative breakthrough that can be of interest on a societal level. Scientists can influence science journalists and the journalists’ critical gaze can be compromised. (91)

One Swedish journalist wrote about Dr. Google as a kind of mockery. The article consists of information about Dr. Google he found on the web and should therefore not be taken seriously. He begins by saying there is at least one physician who amounts to the political goal of accessibility and all-around service: Dr. Google. (92)

Science journalism is just as confusing as everything else on Dr. Google.

A Dr. Google book culture

On amazon.com, one can find a couple of books relating to Dr. Google and the e-patient movement. For example, Nicola Carr has produced a series of guidebooks on Dr. Google in an attempt to turn Dr. Google into a more holistic approach (combining western and eastern medicine) to health and enhance preventive care. The motto of Nicola Carr is: How to best treat symptoms in the short term, whilst working on the root cause in the longer term.

Journalist Andrew Schorr has written a book on how to handle Dr. Google in a medical crisis and how to navigate to the most useful resources and how to advocate for one’s own best health: “The Web Savy Patient: An Insider’s Guide to Navigating the Internet When Facing Medical Crisis”. In his book, he explains how it all starts and the reader gets to follow his patient journey. He comments himself on why he used the Internet: he was overwhelmed by the disease he has and at the same time underinformed. He did not know anything about his condition or how to keep the facts apart on what a chronic or acute form of his disease was about. To be informed made him stronger as a patient. The Internet is a great challenge to everybody: “The good and bad news about the Internet is that it offers both up-to-the-minute and archived content, which can be confusing for patients researching medical conditions. The latest and greatest – and most hopeful – treatment options for certain conditions are lumped with outdated statistics that convey what might be a much grimmer outcome.” (93)

“Our social judgments, our skills, and even our thoughts are indelibly affected by the nature of the technology that supports us.” (Donald Norman)

Healthcare writer and consultant, Nancy B. Finn, has written a book for enhancing e-patients and patient empowerment; “E-patients live longer The Complete Guide to Managing Health Care Using Technology”. She gathers information on a great variety of information needs of patients and how to be prepared for what’s to come in health care and how to manage everything that happens. Technologies are explored that make way for more personalized medicine. The idea of an e-patient is also about efficiency in health care, a better-informed patient can help reduce costs. The book is to help patients make sure they can protect themselves and actually get the best care.

Some people who started out reading books on medical concerns have later chosen to just turn to the Internet even if they have been fully recovered.

Dr. Google up for debate

Do people turn to Dr. Google because they never have authentic encounters in healthcare? Do people no longer trust they can have functional working relationships in healthcare and therefore prefer anonymous Internet sources? Dr. Google is often used for information one would have hoped to be given in the healthcare setting. Many google on nutrition to combine with other treatments to elevate their health and outcomes. Different articles give different clues to the benefits of Dr. Google. At times Dr. Google seems only to be about Internet searches. The concept of Dr. Google can be expanded to embrace social media options. I have tried to stick to the Internet and some digitalization trends and ideas. I realize that does not work out properly. Dr. Google can be about everything digital concerning e-patients, online patient communities, social media (Dr. Facebook, Dr. Twitter, Dr. Yahoo, Dr. Bing, and Dr. Microsoft have also been invented) even online data-sharing platforms. Do people really get a hold of what they need on the Internet? The New Yorker recently published an article on the question of who owns the Internet: “As the Web has grown, however, it has narrowed down.” Google, Facebook and Amazon control what is allowed. They are gatekeepers and actually a contradiction to the idea of an open Internet. When newspapers and magazines require subscriptions to access their pieces they are buried: “articles protected by stringent paywalls almost never have that popularity that algorithms reward with prominence”. (94) The more I dig into this the more slippery it gets.

Newspapers, bloggers and patient- and healthcare communities write about Dr. Google all the time. Over time attitudes toward Dr. Google has changed to become more positive (and some more negative). Cultural differences appear. The different voices stand for different dimensions. I cannot include exactly everything from the Internet but will share what seems to be typical.

Ten years ago a blog post, now on the Society for Participatory Medicine (former e-patients.net) explained how the digitization of information will change the way we define and view knowledge. Patients share and find the knowledge they need and decide what is the best course of action. “This concept blows the minds of traditional physicians /…/The horse is out of the barn. /…/Physicians will learn more than ever from their patients. Patients will increasingly teach each other. /…/It will be a wild exciting ride for those of us who are ready to ‘strap it on’.” (95)

Dr. Google is forcing the culture of healthcare to wake up and become more real. Communication problems between patients and physicians have a long history. If the culture of googling actually can change the culture of healthcare that is at least a step in the right direction. A course has been created to help physicians become more entrusted by patients to stop them googling. The learning objectives are: to become the patient’s educational need, transform your practice to become a proactive patient education forum to increase engagement and satisfaction. (96) Another side of this is that Dr. Google also forces the medical profession toward a more person-centered care approach. The flow of information between the patient and the physician changes character and the physician also has to learn to listen better in terms of understanding what the patients’ expectations are: “with Dr ‘Dr. Google’ becoming more influential in the consultation room, it is more important than ever /…/ to understand how to manage patient expectations”. (97)

Dr. Google represents a way for healthcare to improve the patient experience. If a physician is losing patients to Dr. Google some changes need to be made to combat Dr. Google: turn your organization into a Learning and Service Center. Explain your specialty and the common symptoms of the diseases you treat, target patient types based on their disease states. (98)

72 % of the people who turn to Dr. Google at the first signs of feeling sick also turn to Dr. Google after visiting an IRL doctor. The information they gather usually makes them alter their treatment plans. (99)

ZdoggMD explains Dr. Google in healthcare will not go well until the time span and administration processes in healthcare have been modernized to fit what is coming at them. He would like to empower patients thanks to Dr. Google. As the situation looks today it does not work. (100)

Dr. Google has more relatives. We could add Dr. Wikipedia to the list. Wikipedia is understood as one of the most consulted online sources when it comes to diseases and health-related questions. Therefore, “health professionals have a duty to improve the accuracy of medical entries in Wikipedia, according to a letter published /…/ in Lancet Global Health”. (101) This is where I wonder what will happen if researchers on a global perspective collaborate. Cultures of science differ.

One of the most alarming Dr. Google case so far seems to be the example of Bronte Doyne. She had a rare form of liver cancer where the recurrence was left undiagnosed. In her own words: “Can’t begin to tell you how it feels to tell an oncologist they are wrong. I had to, I’m fed up trusting them”. (102) Bronte and her mother turned to the Internet for help and could find confirmation on Bronte’s symptoms that her cancer was coming back. Just because they used the Internet, the doctors refused to listen to what they said. Bronte Doyne died of her cancer because the medical profession did not react in time to what was going on – even if it had been made clear that the cancer could return after the first wave of successful treatments. The NHS at the time made a public apology and understands they have to find better ways of cooperating with patients and the Internet. Dr. Google is here to stay. Most cancer patients will have been on the Internet and Dr. Ranjana Srivastava concludes: “I resent Dr. Google being the silent spoiler in my life but only until I recognize how the internet has allowed patients to seek counsel that would have been unthinkable in another era, and access to often high-quality information written with the patient in mind. My last few patients have probably learned more about clinical trials from the internet than from me”. (103)

“With your access to the Internet & my experience as a Doctor, imagine how we can redesign Healthcare together?” (3G Doctor, mug)

A strange example with Dr. Google is the example when a physician used Dr. Google to treat himself with the advice on the Internet. It turned out all wrong: “A patient of mine with Crohn’s disease has stopped his medications and was experiencing a flare. He had heard about stool transplants (still experimental) and felt this was the right treatment for him. After consulting a do-it-yourself internet site, he transferred his wife’s stool into his intestines and suffered even more debilitating symptoms. He eventually agreed to restart his prior therapy, improving a week later. My patient is a physician”. (104)

Another example of a physician as a googling patient goes in the opposite direction as the example just mentioned. The case of an ankle fracture. She googled and found lots of treatment options to try and the stories she read made her sad. “Would I ever get to play tennis again like I had in my college years? Dr. Google was making a very strong case for a big fat, NO.” She didn’t follow any of the Google advice given, stuck to what her surgeon meant was best and in her case that worked out just fine. (105)

Dr. Google as a positive option is when people realize quickly that they have to get a doctors appointment. In these cases, Dr. Google saves lives. Dr. Google can also help people avoid unnecessary ER visits and is seen as cost-effective unless symptoms progress and further medical attention is required. (106) Google has collaborated with Harvard Medical School and the Mayo Clinic in the United Stated to improve the status of health searches on Google. (107) In 2011, The Conversation had an article that explains Dr. Google is not the place to go. The Conversation mentions two other options. WOT (Web of Trust) a browser plug-in that rates medical research and information from consumer reviews on trustworthiness, reliability, child safety, and privacy. The HON code (Health on the Net Foundation) application is also mentioned – it is an application that can be downloaded on the computer that will check information for accuracy. (108)

The web is an integral part of the patient journey. 43 % of visits to the hospital and clinical sites originate from a search engine. 86 % do a health search on the web before an appointment. The younger generation uses Dr. Google more than elders, at least 78 %, but these elders are catching up, 67 % want access to health information. (109) A different article explains only 18 % of elders go to the Internet for online health information. The % is rising – slowly. (110)

The symptom checker idea is still in its first-generation phase. “It is inevitable that such tools will remain part of the process patients go through when researching their symptoms.” (111) Depending on Big Data development or what technological paradigms that come after things will become more accurate. This movement has inspired clinicians and healthcare to cooperate in new ways with patients. In Sweden, a system for self-diagnosis has been made with Karolinska Institutet for the most common diseases (arthritis, diabetes, breast cancer, heart failure) to help involve patients in their self-diagnostic process. (112) It is also possible to refer oneself to a specialist directly from the self-diagnostic tool. What I am missing on these kinds of tools is exclusion options. Symptom googling and symptom searching is a kind of all-inclusive business. Patients need as much help in understanding when it’s not the case and how to relate to typical and atypical symptoms. I guess these innovations will also help the public to better understand how hard it at times can be to actually put the right diagnosis on the right patient.

The Guardian Australia explains research done by the Queensland University of Technology. Search engines are no good as diagnostic tools. When people type in common language descriptions, search engines gather the wrong kind of information. Four or five of the first ten results could be relevant and only three out of ten were highly relevant. On the other hand, if people searched for specific conditions; breast cancer or celiac disease, they would get accurate and reliable responses. (113)

One article articulated the fact that googling makes it easier for patients to describe and analyze their symptoms (enhancing medical literacy). One physician admits Dr. Google forces him to become better at communicating with patients: “When patients come in having read about what might be wrong with them, it can help me guide my questions and get to the source of the problem much quicker. However, if you go against their opinion you have to do so in a way that is very persuasive and explains precisely why you don’t think they have whatever condition they have reached. Good communication skills are paramount.” As this technology develops and improves the quality of the information will become even more beneficial “online healthcare information and self-diagnostic tools will be felt more widely”. (114) The idea of self-diagnosis and the Health cards commented as Google option “self-diagnosable” and the fact that Google suggests treatment options is seen as dubious. “The information provided by Google has been criticized for being too simplistic and encourages a cookie-cutter approach to self-diagnosis. So far, the feature fails to recognize that every individual has individual needs and can present incredibly differently, requiring a variety of different treatments.” (115)

Dr. Google is also portrayed as the tool that will bridge the gap to improve older people’s health. Digital health literacy concerns of the elders are problematic and the people who seem to benefit the most from an online presence seem to use it the least. The European Union has launched a program, Grandparents, and Grandchildren, to help the elderly become more digitally literate with the help of the younger generation. (116)

Since Dr. Google and the new experiments and expectations of Dr. Google mostly appear at first in English a French article commented that the second time around when other countries and other languages catch on they can start at a better level of understanding how to make the best out of Dr. Google. If there is more frustration from English speaking countries or countries with smaller languages there is cause. The biggest challenge is when everybody really does have the same ethical and qualitative chance of getting everything right from an early start. (117) Some voices think that if the public is reading reliable and authoritative sources on the Internet they will not get things wrong. (118) Authoritative sources do not always give the best information. Politics, the culture of health, culture of science, differences of the density of scientific cultures creates a variety of value systems when it comes to digitalized health-related information, cross-cultural validations problems can also make things harder.

Pediatricians in the USA are complaining of the loss of patients due to Dr. Google. “Why are our patients doubting us? We are not the enemy. /…/We find our selves exacerbated and powerless against this Dr. Google, who has access to all information, but no reputable filter to weed out what was useful scientific data versus that which was inflammatory and unproven.” (119)

The idea of self-diagnosis due to the Internet has inspired a group of Mexican researchers to create an app to enable people for early detection of eye disease. The idea is to enhance preventive medicine in a low-cost and efficient way. It is cheaper to prevent than cure blindness. Their hope is a rural medicine outreach. (120) This is just one of many ideas going on in the world today. I remember reading an article on a connected bathroom mirror that helps people detect a state of illness at an early stage… diagnosis kit, telehealth, connected health … None of all of these ideas would have come to life if it were not for the Internet…

Positive features about Dr. Google can be to look forward to patients having objective data through sensors, labs, imaging, genome sequences that will empower people to be active in their own care. The more correct information a person has, the better informed a person’s healthcare decisions get. “If Google does it right, it should provide a nice alternative to random Web searches about health-related topics.” Physicians need to be willing and interested in discussing the information patients need to talk to them about. (121)

When patients refer to information from Dr. Google and discuss treatment options with physicians from different specialties, this actually helps these different specialists become better aware of treatment options and bridges gaps. For example, Australian radiologists treat prostate cancer using radiation while urologists use chemotherapy. Patients teach physicians about treatment options they would not have thought of. Physicians find it easier to collaborate with better-informed patients. Physicians themselves use the Internet to be updated. Dr. Google and other medical reference sources help keep the population more up to date too on the latest research. The more patients know the more the medical profession has to know. An informed patient can make sure testing that is required is done properly. Before doctors could just tell patients what to do or what was to be done. Now they have to interact instead. If a patient has used Dr. Google for self-diagnosis a physician can offer a broader understanding or offer other ways to approach the health-related problems. Dr. Google is forcing doctors to think more. (122)

Doctors debating Dr. Google say a variety of things. Googling is good because it makes people engaged in their healthcare. Googling is good because it is efficient, easier to reach a diagnosis together and then the physicians do not have to put the time in explaining as much as before. Googling is good for discussion. Googling is bad for patients’ morale since it can lead to false security that nothing is wrong or delays their diagnosis or makes them convinced of things that are not really happening or patients become deceived by all the exaggerations found on the Internet. Most of all, patients need to be better educated on how to handle science, research, and the Internet. (123)

One patient with a rare disease has explained she has to google because healthcare providers are not updated regularly and even tend to avoid new information altogether. As a patient one does not have the choice not to google if one wants to make sure of patient safety for one’s own sake. This one patient explains the need for googling because the Swedish patient associations do not give enough information. She at times goes to find the web pages on patient associations in other countries concerning her disease. In other countries, she notices they help out with the latest research better than in Sweden. She recommends healthcare providers are given time to enhance their own knowledge and this should be done regularly. As long as the healthcare system is not capable of ensuring higher standards for healthcare professionals the worst thing is how they, in turn, make fun of patients who do their best on trying to be up to date. “What am I as a patient supposed to do when nobody in healthcare even tries to help me understand more?” (124)

Does Dr. Google create a culture of laziness? Technologies in healthcare make healthcare providers rely on data instead of checking a patient properly. The physician blames the medical culture and medical education for it – creating MacDonaldsdoctors. Medical students are too often kept in their comfort zones. “Some have debated whether Google makes us stupid. Certainly, handheld computers and Dr. Google have made endless copied, compiled and condensed information immediately available. Is this information too easy to access, making young (and older) physicians unintentionally lazy? Or has our laziness created Dr. Google? Probably a bit of both.” (125)

Doctors seem to prefer people read information created for them by professionals. They do not like patients poking their heads into medical research. I recently found such a page: “For good or bad, Doctor Google, is a presence in our lives. /…/We highly recommend our patients look here first for health information before exploring the health maze that is Dr. Google”. They offer a collection of links on a few topics and one connected to quality registers. As far as I have come to know in trying to understand what is going on, people want to read the latest research too. People want to compare sources on more than one disease. (126) People are being warned of using the information wrongly: “that doesn’t mean these search results are intended as medical advice… What we present is intended for informational purposes only – “. (127)

The culture of the Internet facilitates for patients to get in touch with patient communities for tips and collaborating. The Internet offers a variety of opportunities for patients to solve daily issues clinicians never help with. The culture of clinicians could do well to get inspired by patient communities on getting better at collaborating with other healthcare providers and patients if they took the time to get to know the culture of online patients and the exchange that exists in patient associations and support groups works. (128)

Dr. Joyce Lee, whom I have seen on Youtube, is a doctor discussing the culture of health care has to change has also joined the discussion on Dr. Google. In the British Medical Journal, she gives a two-sided account. Remember the Belgium Government had an Ad Word campaign, Don’t Google IT, to stop the Belgian population from googling their symptoms? Joyce Lee explains further, doctors use Dr. Google just as much as they use everybody else. “The bottom line is that you often won’t find the answer in that dusty medical textbook, published four years ago, and the network man actually protects us from the mistakes of any lone doctor.” The poor design of the healthcare system leads us all to Google. Google is the gateway to communities of expert patients on social media sites. Google and the Internet are medical therapy. (128)

A team of Belgian researchers found Dr. Googling is good for the patient-physician relationship because it leads to a better mutual understanding of symptoms and diagnosis. Dr. Google is seen as a healthy thing. Two-thirds use Dr. Google before a consultation. More than half had more confidence in their physician after searching online. Two-thirds did not feel reassured by their online searches. The majority of the Flemish population would still visit the doctor after online health information retrieval. This study about the Flemish population contradicts previous studies where physicians were said to contradict information patients brought with them because they feel threatened their professional expertise is being disregarded. (130)

The Facebook page Dr. Google News is a page about surfing and wellness. They give tips healthcare providers do not provide. Anybody can connect to a variety of pages related to scientific research and parts of what exists as open access when there is a need to narrow the scope. On Facebook, there are also e-patient community pages, E-Patient Connections, to help enhance patient empowerment. These groups write about patient advocates and the Internet. Social media is a great place to find people in the same situation as oneself when struggling against the culture of healthcare. E-Patient Connections also organize conferences. An example of a posting on E-Patient Connections explains the benefit of being an e-patient: more likely to bring ideas to their healthcare provider, understand side effects better and earlier, better at taking an active role in their care. (131)

“It is no longer good enough to blame Patients for wasting your time when you insist they visit you for things that you could’ve fixed for them just by pointing them to the resource on the Internet.”

The KevinMD blog offers a variety of voices and Kevin MD himself can be found on Youtube discussing how to make it easier for patients to navigate the Web – to teach them the Wisdom of the Web. He tries to help patients to stay away from sites with too much commercial content and recommends them instead to try to search for academic research on the Internet. “It is time to stop debating whether patients research their own symptoms. /—/Helping patients navigate through the trove of health information on the web is a new physician responsibility for the 21st century, like it or not”. (132) A guest blogger on the KevinMD blog who is fed up with patients misdiagnosing themselves mean healthcare providers from now on have to help patients how to use the Internet more constructively by recommending accurate keywords that apply to their disease and suggest specific procedures on how to look the right kind of information up. “With millennials seeking more medical care, social media revolution and Internet-mania will further impact patient behavior. Providers have non-conformal tasks: to be aware of these new trends and influences, in order to integrate them into their practices and reinforce patient-doctor relationships.” (133) Another physician thinks e-patients are a good thing and wonders if the medical culture is ready for what it may bring. He is a bit surprised that the patient engagement movement has not been met with greater familiarity. Patients are now addressing physicians with sophisticated questions about their pathology, treatments and clinical trial options. He has come to understand that an evidence-based approach also has to take into account the individualized side of treatment and what goals the patient has. (134) Another physician guest blogger explains Dr. Google does not care about your health – but he does since he loves the study of medicine “come see me sometime” is what he wants instead. (135) An engineer also gets to explain himself on the miracle Dr. Google is creating. Thanks to Dr. Google now even local doctors have access to indexes of medical information from around the globe. Patients who go hunting for disease information online actually help their doctors locate relevant information since they have more time on their hands. Doctors should provide the correct keywords relevant to a patient’s condition. “Has anyone tried this approach? I have, and my personal doctor keeps asking for more”. (136) Another physician explains the medical culture, as opposed to the Internet. Physicians are very careful with their speech and rarely speak in absolute terms since there are no 100 exams or lab studies or scans. He suggests everybody to try to just look up causes of dizziness, fever, or fatigue and is sure this will crash the computer. “If we use the patient’s Google search as a roadmap, then the diagnostic journey is likely to be an endless excursion into the abyss.” (137) Another physician explains she is happy Google is evolving in diagnostic terms “I often refer patients to specific websites for information after I’ve made a diagnosis”. (138) Physicians have a hard time understanding the Internet can be used as a diagnostic tool. The information explained after a medical exam is often quickly forgotten and this is where Dr. Google comes in as a reminder. There are problems with the Internet. An American Internet Pew Survey explains many hit a paywall and cannot access the information they need access to. 83 % of the people who cannot access the correct information try for other places on the Internet after failure. Only 13 % go directly to a health site. (139) The problem with Dr. Google is that Dr. Google does not know you. Dr. Google has never asked you any questions. You have asked him and he provided an answer. The information is not tailored to your history, environment, and the socioeconomic and external pressures on you. (140) One physician explains people start to consult Dr. Google because they feel they are not being cared for so they take things into their own hands instead. “I completely agree with their frustration, but disagree they should walk this hazardous medical road alone”. (141) Another physician exclaims patients should not have to feel afraid of asking questions. Is this really what physicians want? Dr. Google has not replaced physicians. Shouldn’t an informed patient be understood as an engaged patient? The mug with the inscription “Please Do Not Confuse Your Google Search With My Medical Degree” has made its rounds on social media and many healthcare professionals had a “feeling of vindication”. (142)

By trying to understand how physicians use the Internet, there is an uncategorized blog on KevinMD and I think he wrote it himself but I am not sure. Google or the Internet is the first port of call for most people today. On this particular blog, the writer explains the Internet from a professionals’’ point of view. If queries are not found on UptoDate then eMedicine is useful. For urgent cases, Google and specific topic followed by emedicine usually bring appropriate articles. The Google Toolbar is recommended. If other physicians have smart tricks and tips the writer would be glad to hear about them…(143) Do patients proceed in the same way? On the page the-best-medical-search-enginge.org/content/view/4/6 there is an entry on how to use Google with a medical mind “How can Google be used in medicine?” (144)

The truth about the mug “your googling and my medical degree” is explained by Dave de Bronkart. It does not mean a patient thinks he or she is a doctor. It is a sign of patient engagement. Patients should, of course, think for themselves, but they should not think they have the training and clinical experience physicians have attained. In November 2015, he explained he got the picture of that mug flung at him in social media at least 25,000 times. The idea of the Internet and patient – doctor participation is about solving diagnosis together as an open collaboration. Neither the doctor nor the patient is right to begin. In their collaboration, they will become so. (145) The Internet brings in the idea of the networked flow of information and alters the course of clinical practice. This “digitations of information is changing the way we define knowledge”. In the future doctors will learn more from their patients. Patients are teaching other patients. Social media has moved into the medical world and patients do not experience illness as anybody has ever written about it before. Patients are sharing outcomes and information online and this is reshaping how we understand and use this kind of information. (146) Doctors have to understand one doctor cannot know everything and the Internet can help improve outcomes. (147) Dr. Danny Sands, one of the founders of the Society for Participatory Medicine tweeted an article by the Daily Dot with an example where a woman managed to self-diagnose herself thanks to Imgur. By sharing information and interacting, she got in touch with other people with the same condition as herself and was able to reach the right conclusions. She had previously met a variety of physicians who had been unable to diagnose her correctly. (148)

Few American seniors consult Dr. Google, only about 20 % do. A study was made on elders who do not live in nursing homes. Use of the Internet decreases after the age of 75 and even more so after 80. This can be a disadvantage to the elders since more hospitals do business online to improve efficiency. “This means that seniors who can’t or don’t want to go online to get patient education information or to communicate with their doctors are going to find that it will become harder to get what they want in the more traditional ways like phone or email.” (149)

As the new Dr. Google functions are added and improved and 900 diagnoses were launched in Australia earlier this year an article exaggerates how people perceive online health information. Cyberchondria is at stake, they say. The newspaper wants to know how it goes: “Have you freaked out by googling symptoms? Or has it helped save your life? We want to hear from you: hack@abc.net.au or send us a message on Facebook”. (150)

Dr. Google is more accurate now: “I have noticed that the accuracy of Internet self (or family) diagnoses has increased markedly over the last five years. I am no longer immediately dismissive, and I’ve had more than a few patients correctly diagnose themselves with something pretty rare, generally genetic”. To succeed a patient needs to be precise instead of using too much common language.

I have even come across a specialized medical business citing research on their front web citing explaining IRL physicians are better at getting the diagnosis right compared to Dr. Google: “And the winner is…”. They are referring to a study published in Jama Internal Medicine on the comparison of physician and computer diagnostic accuracy. (151)

Stop Dr. Google

The term cyberchondria is a “portmanteau neologism”. Hypochondrium derives from Greek meaning the region below the breastbone. (152) Cyberchondria can be added to the phenomenon of hystory, meaning a dialogue about a condition is more influential than the facts and has to do with the fact that there are things in the world that still remain unknown. (153) An Internet reference claims the concept cyberchondriac was created in 2009 by an Australian physicians association because patients were putting cancer testing up for demand more than before. It is possible to trace it all. The most common Dr. Google search is: blood+cancer+symptom. (154) Another reference claims the London Sunday Times already wrote the word in 2000 as: “the deluded belief you suffer from a disease featured on the Internet” and the BBC News spoke about it in 2001 as an “Internet printout syndrome”. Cyberchondria is often mixed up with hypochondria, but should not since cyberchondria literally means: “online concerns about health”. The problem of using the Internet for online self-diagnosis is that people tend to focus on the first couple of results. Search engines use mathematical algorithms and the manner in how people use the Internet in a general manner alters what comes up in the first searches. Some recommend using a health-related search engine instead of Dr. Google and that it is better to read the information on non-profit health sites. (155) At times, this problem is called: Instead of Internet medicine, we have cyberchondria. Google has been trying a tool where a screenshot “talk with a doctor” appears and the video chat. Facebook is a threat to Dr. Google since it more easily can connect them to medical professionals. The advantages of Google is that it is good at sorting information, not at getting people to look it up for you. (156)

  • One study found Dr. Google delayed 43 % women and 37 % men from seeing an IRL doctor. These groups of people are more likely to return to the Internet for more health information. (157)

”The number one enemy of someone with disorders is Dr. Google (’cyberchondria’).” Google presently offers at least 2.42 million web pages on cancer. “Every possible symptom can be linked to every possible diagnosis, by at least one disreputable source or another”. (158)

There is a difference between what a cyberchondriac is in negative terms and what an e-patient is doing and how they use the Internet for finding correct medical information. A cyberchondriac will usually look at different kinds of information up on the Internet. An e-patient, on the other hand, is a person struggling against the medical culture and trying to keep track of certain kinds of information on complicated, hard to diagnose (invisible diseases) or rare medical conditions (perhaps even in conditions that do not yet have the state of diagnosis). An e-patient will also turn to online groups for help. The Internet is of great help when people in one’s own surrounding have stopped listening to them and their health concerns. (159) Dr. Google should never be ruled out as just a cyberchondriac thing. The culture and politics of healthcare are also responsible for people heading out on the Internet.

Q. What symptoms did you Google?

A. Wisdom teeth symptoms.

Q. What was Dr. Google’s diagnosis?

A. Google said I was having a really bad ear infection.

Q. Did you seek a professional’s opinion?

A. Yes, Google was correct about ear infection however suggested treatment was incorrect. (160)

In this digital age, the boundaries of liabilities are never certain. Google has argued in its defense that it should not be treated as a publisher just because it displays websites created and copyrighted by others (Google is at times taking away displays either due to copyright issues, abusive comments, and terrorism – so is Google still allowed to not call themselves a publisher?). “Google also argued that it should not be responsible for search results produced automatically by its search algorithms.” The South Australian Supreme Court has found Google responsible when its search results link to defamatory content. Dr. Janice Duffy has been trying to clear her name for years when people Google her name. (161)

“why go to the doctor when google already knows you’re dying:” (@AyeshaTape, Twitter) 

On Twitter and Facebook there is an account called Stop Dr. Google @StopDrGoogle on Twitter). Another Twitter account is @StopDr.Googling. The Stop Dr. Googling account wires out statistical information that can sound like the following: “A woman spends 52 hours a year on the web for health searches, but only sees a doctor on average 4 times”. Or: “Stay tuned to find the best alternative, trusted online sources if you can’t make it to the doctor”. Or a visual explaining: “75 % of people surveyed said Dr. Google gave them an incorrect diagnosis. Is that safe percentage?” The more I try to make sense of Dr. Google the more inconsistent everything is.

“Just stop googling/Information is addictive/More information doesn’t equal accurate information.”

Stop Dr Google give tips on what healthy online behavior for health information is: make sure you are reading a reputable source, be specific with your choice of words, vague symptom searches will give too much crazy information at once, be consistent and read many different sources to improve accuracy – relevance, and validation of online self-diagnosis, don’t panic, accept self-diagnosis can be wrong. (163)

“My heart is twittering, my stomach feels bloggish, and I make a googling sound when I breathe.”

Tanya Feke had a blog entry on the KevinMD blog “Dr. Google should be sued for malpractice. Here’s why”. Dr. Google promises a quick reply, no testing, no lab, information is often unreliable due to outdated content, biased information, can you really trust the people posting medical content on the Internet? Are the references accurate? If Dr. Google were a real person he would be sued for malpractice since he gives inaccurate diagnoses, promotes unnecessary testing, causes worry without a proper evaluation, breaks the tenant in the Hippocratic Oath: do no harm. (164)

At times one can find stupid attitudes against cyberchondriacs –the Internet makes them worry more about illness and conditions such as losing their earrings. (165) One doctor proclaimed cyberchondriacs understand a bump on the head as a brain tumor. (166) Or there will be comments’ saying it is easier to become a hypochondriac due to the Internet. (167) Or cyberchondria will kill you. (168) Cyberchondria is misinterpreted as worse than hypochondria since there is a lot of dubious health-related material on the Internet. Online self-diagnosing can result in people spending more money on treatments than needed or that are not even needed. Harvard Medical Systems have tested some online symptom checkers and found the checkers are accurate in 34 % of the time. Half of the time the correct diagnosis was one of the top three options, top 20 in 58 % of the cases. (169)

Dr. Google is probably telling them that they either have cancer or are pregnant, or are pregnant with cancer, because Dr. Google is kind of a hypochondriac.” (170)  

In Sweden, the humorist and physician Henrik Widegren wrote a song, “Never Google your symptoms” about patients using Dr. Goolge and the message is: stop. Of course, it is a reaction of frustration because all of a sudden he got patients claiming they had cancer in the throat who did not have it. Usually, about 50 % of his patients have cancer. He was subjected to critique for doing this by other physicians in Sweden. He later explained himself – the song is partly a joke. (171) He also explained Dr. Google as creating a situation that seems a bit awkward – people come to him for a second opinion. The Internet is understood as the best option for a first opinion. He explains it is easier for a physician to find the right and most correct sources on the Internet when it comes to diseases. When patients read about their conditions it is helpful since a physician never really has enough time to explain it thoroughly. Henrik understands the biggest challenge on the layman perspective is to be able to have a neutral mind on findings. He thinks patients should speak up to their physicians if they have been googling because it can help the physician understand what kind of problem a patient might actually have. (172)

Depending on what kind of source or scientific field that is studying cyberchondria the phenomenon is exaggerated or not. For example, searches on a rash can give the idea 59 possible medical causes. (173) A psychological approach says it needs a therapeutically multi-dimensional approach.

“4 – 6 % patients on a patients list are estimated to be hypochondriacs, this figure can rise when the information on the web increases.” (174)

Wouldn’t we all like to know what Woody Allen could be like as an Internet searching for information on symptoms? One study on cyberchondriacs and health anxiety portrays the Internet as enhancing hypochondriac behavior in general. People start by searching for common information and then move on to more rare and serious conditions. People with low levels of health anxiety seem not to have the need to look up health information. People with high levels of health anxiety seemed to get worse by the online health information. The study also concluded there was no difference in the perceived accuracy of health information online. Online health information makes people go for more opinions and doctor shopping. (175)

Online googling can also lead to people changing their diet or supplements where there is no need. This can lead to unhealthy situations. When people are trying too many fixes they turn out not even knowing what is wrong with them. (176)

A Microsoft cyberchondriac study revealed 75 % of Internet information seekers don’t check the source nor the date of what they are reading. People confuse search rankings with the likelihood of a serious disease. “In contrast to the actual prevalence of life-threatening illnesses, the proportion of websites listing them as primary sources is significantly higher”. (177)

Dr. Google in research settings

Academic studies offer a variety of approaches to Dr. Google. Academic studies on health-related information studies portray the public as less able than other generalizing surveys. Some studies have tried to find ways of understanding and promoting patient empowerment thanks to the Internet. Academic studies analyze similar issues as the media and bloggers: too much information, hard to find relevant and up-to-date sources, what sources to trust, the need to filter information, what do we know of health information-seeking behaviors, is the layman literacy level high enough to come to the correct conclusions, the end of paternalism in healthcare, the conflicts, the Internet offers privacy, the quality of the information. Academic studies also raise an imperative for Dr. Google to ask itself: should I stay or should I go?

So far in newspapers, or research or Dr. Google I have not come across comments or studies about gender differences in symptoms and symptom googling. Symptoms of the same disease can differ in men and women. Some conditions also manifest differently in different people. I have only seen brief comments that women misdiagnose themselves seemingly more often than men do. Gender differences so far are on structural or behavioral levels. I have not either found studies or comments showing if physicians listen more to men or women who have used Dr. Google. Women are often disregarded on a gender basis as it is and how is Dr. Google working to level this out? I am lacking more qualitative studies and reactions to Dr. Google in this regard. Does the general vagueness of symptom googling balance it out? The same about differences in typical and atypical symptoms that can vary on different diseases but also in terms of gender. I have not been able to read everything written on Dr. Google so far due to limits of access and I do not know every language that exists. I have either so far found any studies taking a cross-cultural qualitative look on symptom googling on a global outlook to see what dominant hegemony of medical scientific culture is most apparent and how this affects how people in different countries come to understand the disease and if this makes it harder for them to get the right diagnoses or sources. Medical conditions express themselves differently in different countries due to many different factors (more can be found on it in medical anthropology and medical ethnology). Nutrition and culture play big parts in understanding disease and health in different parts of the world. I have to repeat I have not had access to every piece of research on Dr. Google so the following examples should be read from the viewpoint of a selection.

Last year an academic nursing report about patients and Dr. Google in Sweden won the prize as the best academic study. A book reference in this study, Patient.nu explains Swedes use Dr. Google to at least 78 % percent of their health information searches. Swedes do not use the official health info sites. A study has shown the official sites are only used in 8% concerning online health information. The public is increasingly aware of symptoms and diagnoses. The relationship between patients and healthcare professionals has to be modernized. Patients are able to be more up to date with information on diagnoses when it comes to rare diseases and patients can actually help health care to be more updated thanks to Dr. Google. Patients with chronic conditions can manage their care better thanks to Dr. Google because they become generally more aware and can ask more informed questions concerning their treatment options, prognosis, make quicker moves at getting a second opinion. Thanks to Dr. Google, patients know when not to rely on the healthcare professionals they meet. The academic nursing study concludes that health care professionals need better training on how to cope and collaborate better with informed patients.

Dr. Google can be used as a means to understanding how public information on disease and treatment options could be improved or how Google in itself could become better at making it easier for the public as they engage in searching for adequate medical information. For example: “Google should have a doctor’s section” or the need for “search engine purely for medical research”. (178) About 51 % seem to need support when consulting Dr. Google and approximately 48 % seem to need help. This Australian study addresses the fact that healthcare professionals need to acknowledge that Web-based information can be used effectively and it is preferred that healthcare professionals also help patients find relevant information. A “Google-esque” is formulated as a “search engine that only displays medically related health information from reputable sources”. (179) Patients choose to define patient safety differently than healthcare professionals after consulting Dr. Google (eg. female participants were less likely to participate in mammography after being given concise information compared to more detailed information). This still raises the question of what relevant information is. People may deliberately choose not to use the information shown by the medical profession because they know they cannot rely on it and that it is a form of manipulation too. Can Dr. Google sources help create better patient safety thanks to the variety of resources available online?

So far, I have not found any study about patients using medical search engines and how they make them work in comparison to using Dr. Google. The French Survey of Patients and the Web has shown patients use specialized sites. Studies about physicians on the Internet shows they prefer to use a targeted site instead of a search engine to gather medical information. They use edited/secondary data sources as their primary medical retrieving source. Uptodate.com Medscape.com Webmd.com mdconsult.com emedicine.com pubmed.org mercmedicus.com are preferred. 96.7 % say consider targeted sites as being accurate. (180) Physicians use online health information to keep up with the latest research, accessing new information on the disease, information related to specific patient problems, a new therapy or product information. When considering a specific patient problem the searches were about diagnosis or management, sought patient education materials, sought guideline summaries. Male physicians reported being more likely to use the Internet daily than female physicians. The Internet has strengthened the role of the Internet as a self-directed learning device and the importance of the Internet keeps growing for physicians too. (181)

“Researchers at Princess Alexandra Hospital in Brisbane selected a number of difficult diseases to diagnose, six out of ten could be determined by googling symptoms.” (182) 

Persons who need help looking for health information on Dr. Google seem to look for more types of health information sites than people who do not need navigational needs. People with navigational needs are less likely to have high eHealth literacy. Web-based health information seeking highlights at least three features: health literacy, eHealth literacy, and patient activation. Dr. Google supports self-management. People with navigation needs seem to act on the acquired health information in comparison to people who do not have navigational needs. The actual behavior and characteristics of Dr. Google on a wider population are still unknown. Patients with at least one chronic disease want to be more informed about their health and consult Dr. Google regularly. (183)

“One has a greater sense of intellectual degradation after an interview with a doctor than from any human experience. #AliceJames” (@ShadesofOurLife, Twitter)

Scientific American has written about a study of how the Internet changes our scope of understanding and perception on how we think or think we think and know anything or how we engage in terms of information. Today we know what we ourselves know and what other people know in ways we have never known before because of the Internet. People have both broader and deeper knowledge due to the Internet. The Internet is taking the place of our external sources of memory and affecting our cognitive faculties. The Internet may not only eliminate the need for a partner with whom we share information “it may also undermine the impulse to ensure that some important, just learned facts get inscribed into our biological memory banks. We call this the Google effect.” The Internet has changed the distinction between the internal and external sense of knowledge. Cognitive self-esteem is higher for people who have just used the Internet. At times people think the knowledge they have produced come from their own capacities, not Google. Using Google has made people think the Internet has become part of their own cognitive toolset. This Inter-mind can bring together the creativity of the human mind with the Internet’s breadth of knowledge to create a better world. (184)

An attempt at a theory of Dr. Google and symptom googling is surfacing. The problem with Dr. Google is explained as that people focus on symptoms rather than having the illness. The idea for making a theory stems from research trying to understand how people perceive having a disease or not: “the base rate (the rate of the disease in the general population), and the case information (eg the description of the symptoms)”. Theoretically, people are psychologically too close to the descriptions. The theory wants to say it is better to be at a distance since it “will prevent symptoms from exerting a disproportionate influence on the diagnosis”. (185)

One study tested what happens if two groups were given different information on a set of symptoms and a control group no information at all on searching for the answer on the web. The purpose of the study was to find out how these groups perceived the medical profession giving the correct diagnosis. Faith in the doctor varied: “In the control group, 81 % of the patients trusted the diagnosis, whilst 90.5 % of those whose ‘research’ had agreed with the doctor did so. However, when the research differed from the diagnosis of the doctor, the trust plummeted to just 61 %, with roughly the same number suggesting they would seek a second opinion”. (186)

Women search the Internet for health information more often than men and the scope of their search is broader than how men proceed on the Internet for the same purpose. Factors that influence online search for health information are: education, gender, race, age, and presence of children in the home, having a poor personal health condition, geographic residence. A lot of the health information is usually: incomplete, outdated, unreliable and unreasonable from a scientific point of view. People search for health information online when they do not understand the information on medical terms provided by their physician. These Internet searches help patients to ask questions concerning their condition, prognosis and treatment options or just to learn about it. Some people tend to find broad knowledge on the Internet confusing since it makes them think they might have more symptoms than they actually are experiencing. Information provided by experts, physicians and sportspersons are regarded as reliable in a Polish study. This Polish study says patients would not question a doctor’s opinion. (188)

A gender study of online health information and the virtual patient-physician relationship in Germany has been conducted. The general conclusions are that women are more engaged than men in using the Internet. Women have a stronger social motive and are easier convinced by health awareness campaigns. Women judge the usefulness gained from the Internet more highly than men. Female patients estimate themselves as being better informed than their physicians and in comparison to male patients. Women use search engines more often, but men use apps more often for health information searching. Women are more reluctant to visit a physician than men. Women understand themselves as being less digitally competent than men. Men are more open to engaging in a virtual relationship with their GP. Men are more interested than women in paying a higher fee for this kind of service. Men can be understood as being delighted in their digital superiority. This does not mean men have a higher degree of digital health literacy. (189)

“You can list your iPhone as your primary care physician.”

A Canadian physician investigates the consequences of how the autocomplete function on Dr. Google shapes the patient experience. How does the autocomplete function prompt patients in their health queries? “How do suggested search terms and subsequent searches influence patient knowledge, beliefs or health-seeking behavior?” The algorithm behind autocomplete is unpublished so it is hard for online searchers to predict how to autocomplete works; “what is clear is that autocomplete could be a double-edged sword”. Autocomplete might be suggesting incorrect information. An example of the power of suggestion is that using the autocomplete function can redirect users in the complete opposite direction of their concern or end with information – being directed to dangers of treatments instead of side-effects? The physician tried the following: “A quick screenshot and tweet to Google with the simple question, ‘Are you fueling the anti-vaccine movement via autocomplete?’ got results: a repeated search a few hours later showed that safety with vaccines was no longer being autocompleted to dangers”. (190)

”It is as if the Internet is the solution to all our problems – was once predicted. “But it will not solve all our problems. /…/ Development means that we can approach certain problems in a dramatic way, but to balance this we will have to confront a whole raft of new problems. /…/Change of this type is not instantaneous. /…/ Every revolutionary technology only reveals its true colors after an unavoided period of incubation.” (Alexander Bard & Jan Söderqvist)

One study attempted to see if it is possible to reduce the negative effects of biased information on people’s vaccination-relation attitudes and attitudes. The aim was to try to manipulate the content of Google’s knowledge graph box. Cognitive biases understood as systematic errors in judgment and decision-making was of interest. Clinicians experience cognitive biases such as anchoring, exposure or other bias during online information search. Searchers usually have a positive hypothesis when starting a search and try to stick to it. Conclusions reveal the knowledge graph box positively affects searchers knowledge and attitudes. A small change in the content used by Google can make a valuable difference in the pursuit of unbiased searching. (191)

A paternalistic Australian study introduces the concept “co-destruction” due to the misuse of online health information. The self-diagnosis process is looked down on. This study has a consumer and service approach to Googling symptoms. The co-destruction value presented argues that it is impossible for everybody does not have the same ability to self-diagnose with online health information, the real implications of self-diagnosis are still not properly understood, and the public is not equipped to evaluate evidence-based medical research. Australian doctors have labeled “doctor in the mouse” as alarming. Misinformed health consumers can influence healthcare professionals’ diagnoses, adopting inappropriate treatments, waste money, worry about illness where there is no concern. The self-diagnosing is disputed: “will the expectations of consumers differ if they are using online self-diagnosis services because they cannot afford a visit to a doctor compared to consumers who are embarrassed to discuss issues with a doctor?” The study explains that only more educated health consumers can engage with health professionals and actively participate in their own care, thereby making the process more effective and efficient. The study proposes e-health literacy should become a government priority. (192)

“In mature information societies: Those who control the questions shape the answers. And those who shape the answers control reality.” (Luciano Floridi, shared on Linkedin)

A Spanish study on Dr. Google portrays the picture of the doctor-patient relationship and explain how Dr. Google challenges the doctor’s authority and that a patient would never admit to having consulted the Internet. The principal source of health information is the healthcare professional – 88 % and the Internet is used by 50 % for these reasons. Providing patients with correct information on their condition is understood as positive because it can improve their compliance with treatment. Unfortunately, this is not the case because not all health-related information is valid on the Internet. (193)

Another Spanish study looked at the aging population and Dr. Google. By 2050, Spain will have the third oldest population in the world after Japan and Korea. The problem with this study is that it studies an older current population. The older population of 2050 is a different generation who are used to the Internet and digitalization. The conclusions in this study can be regarded as false in terms of how to think in the future. Knowledge of how people age in literacy and how to make the Internet user-friendly for older people is actually more of interest.

Online health information is helping the aging population take better responsibility for their health and promotes healthy living. The challenges concern obstacles to understanding and accessing online health information, the lack of e-health literacy of the older population. Several do not even use the Internet because they are afraid of it or do not want to become absorbed by it. Some even think takes away their freedom because all engagement is obliging. Many already know they find out more on the Internet than by consulting a physician. Finding non-traditional medicine on the Internet is seen as beneficial. On the other hand, wanting to find health information on the Internet can “turn your life into an illness”. Many do not want to spend time on a computer at all. The general conclusion is still that the Internet is empowering to the aging population. (194)

“The Internet can’t write me a prescription or look in my ear, why would I tell my doctor what I read online? /…/ My doctor doesn’t want to hear about that, he wants to take some tests and check on my prescriptions.”

A Canadian study of patients 50 years and older wanted to understand how an older population felt about using the Internet for online health information and if they talked about it with their healthcare provider or not or problems related to it. The conclusions of this study exposed the participants’ own ability, anxiety and embarrassment on sharing thoughts concerning online health-information, forgetting to bring it up, believe there is no need to bring it up, concerns the doctor does not want to hear about it, hiding concerns on non-physical harm. Initiatives that can encourage a more open climate: having a family member present, doctor initiated inquiries, encountering an advertisement that suggests talking with a doctor about it. (195)

“I’m embarrassed to admit it but my favorite website is this one that sells things. I’d really like to understand how certain foods affect my prescriptions. But if I started to talk about this website, I think they would think I was out to lunch. Or obsessed with food. I’m not going to bring it up. I don’t get most of it anyway.”

Having access to one’s personal health record, or electronic health record (EHR) together with Dr. Google can be understood as a patient safety measure. To read one’s EHR and meet Dr. Google can enhance e-health literacy and literacy in general and patients’ comprehension of their diagnosis and the prognosis. Many patients encounter communication problems with healthcare professionals who do not think of explaining things correctly in plain language. Usually, physicians are concerned patients will not understand the medical jargon, but all these words and concepts can be googled. Nursing science usually has a more patient-friendly approach to when patients read their medical records and use the Internet to enhance their scope and become more empowered patients. One study investigated an example where a patient was diagnosed with cancer but the patient did not even understand this at first. The patient calls his wife and the wife consults Dr. Googe and the EHR. The wording in the medical record is not in a normal use of language. The medical record displays the word little concerning a tumor. The patient is at first relieved. His wife searches the wording on Google in the medical record and learns something different: “and she does a Google search on the quotation only to find out that her first guess was completely wrong. In this context, ‘little’ refers to the degree of the tumor’s differentiation and describes how much it resembles healthy tissue. A ‘little differentiated’ type of cancer is more aggressive than a medium of highly differentiated cancer”. (196)

Dr. Google is not seen as a reliable source for asking if one should take the HPV vaccine or not. The Google algorithms lead to poorly grounded opinions and statements. The information is not specialized enough from a scientific point of view. These circumstances may influence perception and decision-making. This examined a total of 140 search results, 45 different websites. Out of the total of 45 websites, 53.7 % appeared once, 27.8 % appeared through 2 different searches and 18.6 % appeared three times or more. Most of these websites, 88.9 %, were targeted at the public, 9.3 % aimed at women and 1.9 % aimed at health professionals. There seems to be some kind of limitation in Google’s gender distinction tool. Searches were done through questions instead of statements. “This was possible due to a match between questions and a more informal use of language and the presence of dialog in blog/forums and videos.” This article states: “understanding the background of the codified searches, page priority rank and the ‘democratic philosophy’ functioning pillars, offers the key to maximizing this sophisticated tool and being able to lead individualized and more accurate searches”. Google maybe does not provide the information one needs, but rather the information one would like to find. The recommendation is that since Google is not specialized in medical information, a healthcare-specific search engine should be created instead. (197)

The most dramatic development in medical decision-making is the Internet. Heuristics help generate accurate decision making in an economical manner. Heuristics are also associated to lead to specific patterns of error in clinical decision-making. Google is an algorithmic manner that gives the impression of offering meaningful information. Googling is better for rare diseases than ones that are more common. This study finds that this kind of technology may increase the diagnostic performance of a novice to intermediate level in medicine. The most important part is the thinking process. (198)

  • An American study of patients with inflammatory bowel disease and Dr. Google showed 91 % searched the Internet. 82 % took the medication prescribed by their doctor. (199)

People use Dr. Goolge because it is getting harder to get access to medical professionals. A study asks if Googling can help promote public health. Currently, there is no advanced research on how self-diagnosis is beneficial for proactive health behaviors. People are more dependent on their human condition and social relations for proactive behavior. Circumstances vary across populations. Patient Associations express concerns against self-diagnosis because information on the Internet is not reliable and often outdated. Self-diagnosis is recognized as a good way for disease perception and experience of emerging disease. (200)

“Just to look for information that my doctor wasn’t able to tell me… They didn’t know what the cause was. So I was really adamant to find out what the possible cause would be.”

Dr. Google has been tried out to see how it enhances medical responses on patients in India. Google search improved the mean score of correct answers from 47 % to 62 %. The tool itself is reliable but the information is incomplete and unreliable. (201) A Chinese usability study has shown that 50 Google hits often help lay users, but the most useful information might be found beyond 200 hits on Dr. Google. It is most unlikely that people pursue beyond hit nr 100. Even clinicians are using Dr. Google for diagnosing patients. (202) One other study tried to understand the use of the most preferred language and translation when Googling online health information from 227 different countries. 7- 10 % are English or French. The US online Hispanic population search for information to a lesser degree in Spanish than English. English speaking Ghana has a high frequency of French searches, German and some Dutch. High rates of non-colonial language searches using Google may reflect the fact that health professionals trained in other nation’s languages are expected to have better access to the Internet than the general population. A single linguistic accent or special character in searches can alter the number and content of health-related information on Google. In Sub-Sahara, unexpectedly high search rated in non-colonial European languages was found. In Latin America, indigenous words were used rather than colonial Spanish. Brazil uses mostly Portuguese. Turks use Turkish. In Bangladesh, people seem to use the language as work immigrants instead of the local language. The world’s people seem to be searching in their mother tongue and local languages, not in English. “Previous online translations by the WHO and FAQ have no doubt been worthwhile.” Cross-language search retrieval shows what needs to be improved. Such efforts can help reduce the linguistic digital divide. 80 % to 90 % of health- & food-related institutions do not translate their websites into multiple languages, even when this information concerns pandemic diseases. (203)

Conclusion on Holland and Dr. Google say the Internet is the number one source for health-related information: 82.7 %. More than one-third of the Dutch population uses Dr. Google. Side-effects of treatments, 62.5 %, and symptoms, 59.7 % are the most common searches. There is a need for a better understanding of the eHealth status of the Dutch population. What are the obstacles? Technological features, poor coordination, knowing the personal characteristics of the intended usage. The Internet has an at least 10 % higher popularity degree than physicians as a source for health-related information, 82.7 %, and 71.1 % respectively. Higher educated people consult their family and friends more often. Patient leaflets are the least popular information source. 92 % of the Dutch population searches for online health information at least one time a year. (204)

“Client: According to google, your diagnosis is wrong so I want my money back… #vettech #drgoogle #google #ignorance” (@HonestVetTech, Twitter) 

Patient perspectives reveal they usually find it easy to find information of high quality. Reliability is questioned. People who see themselves as proactive in seeking health information consider themselves excellent at appraising sites. If people took the information to the physician, it depended on relevance. Few scheduled a visit just to discuss information. Those who did take the information to the physician did so just to get the physician’s opinion of the information with no specific need or asking about tests or to change medication. Patients with high self-esteem are more likely to ask the physician to do something specific from the information. Patients feel hurried during the consultation – there is not enough time to discuss. 30 % said the relationship improved when they brought information. 66 % remained the same. 4 % of the relationship worsened. 12 % sought a second opinion from the same information. 4 % changed physician. 1 % changed health plan. 49 % witnessed serious dissatisfaction concerning physicians’ communication skills about information. People do not use sites for health information, they use search engines. (205)

“In general terms, I start off with Google and see where that takes me.”

Physicians using Dr. Google to find available sources from PubMed and Google Scholar have been studied. A comparative study explains bibliographic resources require paid subscriptions – this limits their own access to the current best evidence. It is hard for physicians to develop efficient search strategies. Examples with nephrologists were tried to see how they could manage with PubMed and Google Scholar. The two most prominent metrics of searching are recall and precision. 80 % of nephrologists do not review beyond 40 search results. 90 % use Pub Med. 40 % use Google Scholar. Google Scholar retrieved twice as many articles as PubMed. PubMed provides greater access to free full-texts. Google Scholar demonstrated better recall and similar precision in 77 % of searches. Problem: 80 % of relevant articles were not retrieved by either source. (206)

  • ”The art of medicine relies on the physician’s ability to put the data together for a diagnosis. It doesn’t mean that websites can just make up facts and present them as evidence.” (207)

A comparative study of search engines for health and medical information has been made about: Google, Yahoo, Bing, and Ask.com. Breast cancer was used as an example. The 200 first searches were saved from the different search engines. Google has the best search validity followed by Bing, Ask.com, and Yahoo. Each search engine emphasized various types of content differently. Bing scored highest for user satisfaction analysis, followed by Yahoo, Google, and Ask.com. The study concludes there is room for improvement to help users get more accurate and useful content. (208)

“I’d love to have a search function that can say: I want to hear about blah and blah, but not blah.”

Another comparative study involving Google wanted to find out to understand what digital source is most corresponds to the Centers for Disease Control and Prevention. Data were retrieved from CDC, Google Flu trends, Health Tweets and Wikipedia for 2012 – 2015 flu seasons. A 92 % higher sensitivity was found for Google where the positive predictive value, PPV, for Google was 83 %. Twitter had a low sensitivity of 50 % and PPV of 43 %. Wikipedia had the lowest sensitivity at 33 % and PPV at 40 %. (209) One study took a closer look at the accuracy of Wikipedia compared to peer-reviewed sources. Most of the Wikipedia articles on the 10 most costly medical conditions in the USA contain many errors. (210) Wikipedia has a list of different medical wikis, some can be edited by anyone and professionals edit some. The list in August 2017 shows: AskDrWiki, EyeWiki, Hemonc.org, Radiopaediea, Wikidoc, WikiEM, WikiLectures, Defunct, Medcyclopaedia, Medpedia, and Wikisurgery. At this point, I have not checked studies concerning these sites. I have checked WikiDoc on occasion and WikiDoc uses Google Answers – the latter does not update anymore. There is a shortage on WikiDoc. Wikipedia has been subjected to cultural bias and there are a number of alternatives that are professionally checked before any information is admitted: Scholarpedia, Citizendium, Encyclopedia Britannica Online, MSM Encarta, Infoplease, Conservapedia, Uncyclopedia. I have currently not looked up research concerning the other sites that are named. (211)

One Canadian study evaluated medical students on the Internet. During the course of medical education, students primarily rely on medical literature. In their daily routine, they rely instead heavily on non-traditional tools and evidence-based medical summaries. Google was used daily, followed by Wikipedia, personal notes, Up-To-Date and different bibliographic databases. Google was most appreciated for accessibility, usefulness, and ease of understanding. Wikipedia was most appreciated for accessibility, ease of understanding and usefulness. EBM resources were not appreciated for accessibility, accuracy, ease of understanding, trustworthiness, and usefulness. PubMed was most appreciated for accuracy and trustworthiness. (212)

The British Medical Journal has examined how Google Trends can be useful for cancer screening. Google Trends can be useful to identify new interests in cancer screening or related aspects. Google Trends can help policymakers of the benefits or the direction of new communication campaigns. The problem with Google Trend is that it focuses on selected metropolitan areas. Knowledge of rural areas is limited. The strength of Google Trends on cancer screening is that it provides data in the public’s interest. Google Trends does not help give any answers to cancer screening usage data. (213)

A systematic review of Google trends for healthcare researchers and the problem with Google Trends in research settings is the lack of transparency and the range of applications and methods employed have not been reviewed. The geospatial and temporal data Google Trends aims to study causal inference, description, and surveillance. The categories are easily biased. Causal inference focuses hypothesized relationships with Google Trends data, for example, the potential link between a public figure’s cancer diagnosis and population interest in prevention. Descriptive studies describe geographic trends and general relationships. Surveillance studies aim to evaluate Google Trends to predict or monitor real-world phenomena. A typical problem is the replicability and clarity of search inputs on Google Trends. Different selections of terms to address a common question with Google Trends can produce disparate results and conclusions. Researchers should try to strive to make the raw data they downloaded available online. (214)

An American study on osteopathic primary care about the impact of online health information and behaviors and the patient-physician relationship reports that half of the respondents have changed the way they think about their health. Findings: online health information reduces physician influence, websites offer unregulated advice that contradicts standard medical procedures, making more self-directed dietary changes, following physician’s advice more closely, the majority were able to find answers to their healthcare questions online, increased interest in their health, increased physician visits, increased use of herbal products or dietary supplements, some felt uncomfortable using the Internet for health information, asking more questions during physician visits, increased levels of patient compliance, online health information has a reassuring effect and reduced confusion, the majority shared their search results with their physicians. (216)

One study tried to pinpoint the nature of the relationship between informed patients and the patient-physician relationship. Because of the Internet, patients are expected to be more active and engaged in decision-making. The conclusions of the study say it all depends on the prior relationship if patients start to discuss or share findings on the Internet with their healthcare provider. Patients were found to have certain kinds of behaviors concerning their googling: asking additional questions, making suggestions on their findings, directly disclosing findings, bringing printouts. Usually, patients use online information to better understand their doctors’ recommendations. Physicians tend to deliberately assure their own authority to make it harder for patients to be active in decision-making processes. Physicians would deliberately only answer briefly to reclaim the traditional consultation model of one-way communication. There were also bright moments, some patients perceived that when they discussed their findings the relationship with their physician improved. Conflicts were also reported about how the patient and physician had different interpretations of the information a patient brought along to a consultation. When patients value the information they find on the Internet above their physicians’ they ignore physician’s expertise. The communication strategies healthcare providers have to change to facilitate a more open climate on a general level. This can be seen as a patient safety measure. (217)

“I don’t put a great deal of trust into it. How do you weigh the worth against the other when it’s not your field?”

People with poorer health were less likely to start using the Internet. Health status was not related to the self-reported usefulness of the Internet. The majority of those with poor health would talk to physicians about the findings. Less than a third with higher health status would. People with poorer health are more likely to combine information seeking with their health care experience. The effectiveness of search engines is limited. Only 20 % of top links seem relevant to patients. Physicians should be educated about Internet-based health information so they may better instruct patients. Public health workers and eHealth developers should work together to educate patients about searching for health information. (218)

Social media in adolescent groups for health literacy is overlooked. Facebook and Youtube may be efficient for audio-visual material to promote digital oral health literacy. (219)

A qualitative study has shown the difference in behavior between men and women and how they interact about online health information. Women prefer discussion groups. Men prefer to read newspapers for information. Educational background does not influence if one goes on the Internet or not. Everybody does. Highly educated people have fewer barriers to understanding medical information and should not be considered a very high barrier. Health portals are not of interest. (220)

A study on the Flemish population concludes the use of Dr. Google promotes a better relationship between patient and physician when it comes to GPs. When the patient has googled before consultation new symptoms are usually not discovered. Dr. Goole is understood as a constructive tool that makes it easier for patient and physician to reach a mutual understanding of symptoms and diagnosis. At the same time, the study could not say if Dr. Google helped increase confidence in the GP – probably it decreases it. The more people use Dr. Google the more they seem to gain confidence and took medication without advice. The study does not say if it this concerns traditional or complementary treatment options. GPs conclude patients will not self-medicate if the symptoms seem very serious. “GPs unanimously agreed to the argument that the Internet search does not affect the severity of symptoms”. This corresponds to findings of the idea of that cyberchondria is exaggerated: “More than 80 % of respondents experienced no difference in the severity of symptoms after the online information search” and “online search usually did not make people more worried about symptoms”. Only 17 % experienced additional symptoms after symptom googling. (221)

Cyberchondria is understood to affect socially anxious persons. Socially anxious persons can have a greater need for social control where the negative expectations of face-to-face enhance the use of Dr. Google. Online information in comparison feels safer since it also decreases the risk of negative evaluation. (222) One can also rephrase the question: what other problematic traits make people choose the Internet instead of IRL medical consultations? Shyness and aggression are highlighted. Depression and social withdrawal and low esteem enhance the use of the Internet. Narcissism, loneliness, and self-perception does not make any difference. (this study on the other hand only had these keywords). (223)

A comparison of physicians versus computer diagnosis – symptom checkers (published in JAMA Internal Medicine). Physicians listed the correct diagnosis in 72.1 % vs. symptom checkers who were right in 34 % of the cases. Physicians outperformed computer algorithms with 84.3 % versus algorithm at 51.2 % accuracy. (224) The symptom checkers are good at picking up on more or less common and less serious diagnoses. “But in reality, doctors use the digital age often consult evidence-based websites (e.g. up-todate.com) when faced with a complicated set of signs and symptoms, and use mobile apps developed by such sites that offer a broad differential diagnosis coupled with online links and studies.” Physicians provide an incorrect diagnosis in at least 15 % according to this study. (225)

This End

I cannot say “The End”. This mosaic is only one way of looking at Dr. Google. Dr. Google is still in a developmental phase. What will come next? In the close future? Further on?

This has been done in the month of August and according to a Google intern, that is the happiest month in the United States. It does not have to be so in the rest of the world. The article about the findings by the Google intern was shared with my Twitter network and the response was more questions: When there are big, relevant differences between big science and big data, whom would you turn to?

I highly recommend you to read the references in full length to get a bigger picture than I have been able to compose in this text. From my experience, when I start to read a text with available links on it, this gets me going in new directions on additional sources. One first has to find a gatekeeper – or more precisely – a gate shower – skip the gate word – a door opener – a passenger onto new knowledge… enjoy your upcoming ride if you decide to embark.

©Philippa Göranson, Lund, Sweden, August 2017

The story on Dr. Google is a big quest with no end. In June 2019 it has been reported Google is making it harder to find accurate health information about natural health and health freedom. Read more about what Greenmedinfo has to say about this problem, ”Google just scrubbed natural health websites from its search results, whistleblower explains how and why”.

This attempt has been transformed into a brief by Humanities Watch: ”Internet Rx: do doctors and patients know how to read advice on-line? (Philippa Göranson, Pulse)”. Humanities Watch is about finding the Humanities’ Voice by promoting the conversation between the humanities, business, healthcare, science, and technology. Twitter: @HumanitiesWatch

References:

Abbate, Jeremy, “How Science Is Communicated Is More Important Than You Might Think”, Forbes, March 29, 2016

Abc.net.au, “Dr Google will see you now: Google launched self-diagnosis search”, February 1, 2017

Adi, “How accurate is Dr Google?”, The Horizons Tracker, August 4, 2015

Adi, “How symptom checkers can make us healthier”, The Horizons Tracker, February 1, 2016

Adi, “What Dr Google does to our opinion of doctors”, The Horizons Tracker, June 13, 2017

Allam, Ahmed, Ludolph, Ramona, Schulz, Peter, “Manipulating Google’s Knowledge Graph Box to Counter Biased Information Processing During an Online Search on Vaccination: Application of Technological Debiasing Strategy”, Journal of Medical Internet Research, June, 2016

Allison, JJ., Houston TK., ”Users of Internet health information: differences by health status”, Journal of Medical Internet Research, Oct-Dec, 2002

Al Moutran, Homere, “We can no longer ignore Dr. Google”, KevinMD.com, August 8, 2017

American Medical Association, “Health Literacy Report of the Council on Scientific Affairs”, JAMA, February 10, 1999

Antonio, Amy, Tuffley, David, “Dr Google can improve people’s health – if we bridge the technology gap”The Conversation, February 24, 2015

Armin, Samira, “The dangers of Dr. Google”, Texas Childrens Blog, Texas Childrens Hospital

L’atelier, “Self-diagnosis: Smartphone stands in for the ophthalmologist”, August 2015

Atkinson, Sara, Bethan Evans, Angela Woods“’The Medical’ and ‘Health’ in Critical Medical Humanities”, Journal of Medical Humanities, December, 2014

Auwerx, Koen, Debbaut, Pieterjan, van Heed, Sanne, van Riel, Noor, Schoenmakers, Birgitte, “The effect of Dr Google on doctor-patient encounters in primary care: a quantitative observational, cross-sectional study”, BJGP Open, The Royal College of General Practitioners, May 16, 2017

Awad, Amal, “Paging Dr Google”, SBS, May 25, 2016

Backa-Eriksson, K., ”Who uses the Web as a health information source?”, Health Informatics Journal, 2003

Barbato, Vincenzo, Drexler, Nathaniel, Garbalosa, Ryan, Gerber, Hilary, Hasty, Robert, Hernandez, Emmanuel, Jones, John, King, Christopher, Paz, Jose, Quershi, Farheen, Patankar, Rohan, Popa-Radu, Matei, Powers, David, Quereshi, Farheen, San Jose, Sergio, Somji, Alayaz, Suciu, Gabriel, Valdes, Pedro, Valladares, Michael, “Wikipedia vs. Peer-Reviewed Medical Literature for Information About the 10 Most Costly Medical Conditions”, The Journal of the American Osteopathic Association, May, 2014

Bard, Alexander, Söderqvist, Jan, The Futurica Trilogy, Stockholm Text, 2012

Bartos, Heather, “Should you trust Dr. Google?”, Are You a Well Being?, Texas Health Resources, December 8, 2016

Basile, Matteo, “Salute, addio medico ora c’é ‘dottor Google’: boom di cure fai da te”, www.ilgiornale.it, November 16, 2017

Bayer, Florian, ”Wie ’Dr. Google’ die Arzt-Patient-Beziehung verändert“, derStandard.at, Febuary 25, 2015

Bejaimal, Shayna, Garg, Amit, Haynes, Brian, Iansavichus, Arthur, Salimah, Shariff, Sontrop, Jessica, Weir, Matthew, “Retrieving Clinical Evidence: A Comparison of Pub Med and Google Scholar for Quick Clinical Searches”, Journal of Medical Internet Research, August, 2013

Bell, Jennifer, “Dr. Google: why diagnosing an illness online could have severe side-effects“, The National, July 21, 2013

Belt, Tom, Berben, Sivera, Engelen, Lucien, Samsom, Melvin, Schoonhoven, Lisette, Teerenstra, Steven, ”Communication in Health Care: Preferences of the Dutch General Population”, Journal of Medical Internet Research, October, 2013

Ben, “Cyberchondria: Online health information and health anxiety”, Critical Science, February 8, 2012

Bennet, Nancy L., Casebeer, Linda L., Kristofoco, Robert E., Strasser, Sheryl M., ”Physicians’ Internet Information-Seeking Behaviors”, The Journal of Continuing Education in the Health Professions, 2004

Berben, Sivera AA, Engelen, Lucien, Samson, Melvin, Schoonhove, Lisette, Teerenstra, Steven, Van de Belt, Tom, “Internet and Social Media for Health-Related Information and Communication in Health Care: Preferences of the Dutch General Population”, Journal of Medical Internet Research, October, 2013

Bidmon, Sonja, Terlutter, Ralf, “Gender differences in Searching for Health Information on the Internet and the Virtual Patient-Physician Relationship in Germany: Exploratory Results on How Men and Women Differ and Why”, Journal of Medical Internet Research, June, 2015

Boniolo, Giovanni, Chiapperino, ”Rethinking Medical Humanities”, Journal of Medical Humanities, December, 2014

Boytsov, Artem, Raizda, Manish, Sercinoglu, Olcan, Singh, Punam Mony, Wight, Carly, Wilson, David, “Language Preferences on Websites and in Google Searches for Human Health and Food Information”, Journal of Medical Internet Research, June, 2007

Bradley, Emma, Chotvijit, Sarukorn, Crosby, Henry, Gilks, Charlotte, Guo, Weisi, Jarvis, Stephen, Neha, Gupta, Procter, Rob, Shore, Eliot, Thiarai, Malikat, Tkachenko, Nataliya, “Google Trends can improve surveillance of Type 2 diabetes”, www.nature.com, July 10, 2017

Brea, Jennifer, “What happens when you have a disease doctor’s can’t diagnose”, TED Talks, June, 2016

Bridges, Susan, “Social Media in Adolescent Health Literacy Education: A Pilot Study”, JMIR Research Protocols, Jan-Mar, 2015

Broiten, Eerke, “Google is now involved with healthcare data – is that a good thing?”, The Conversation, May 5, 2015

de Bronkart, Dave,”Medipedia: Who gets to say what info is reliable?”, Society for Participatory Medicine, February 22, 2009

de Bronkart, Dave, “The truth about your googling and my medical degree mug”, Society for Participatory Medicine, November 30, 2015

de Bronkart, “Patient solves difficult diagnosis using… an online image sharing service?”, Society for Participatory Medicine, May 16, 2016

de Bronkart, Dave, “’Google to offer better symptom search’: Relief at last, or ‘Here we go again’?”, Society for Participatory Medicine, June 22, 2016

de Bronkart, Dave, “How can we cope with uncertainty?”, Society for Participatory Medicine, August 9, 2016

Burkeman, Oliver, “Why CBT is falling out of favour”, The Guardian, July 3, 2015

Busselton Medical Practice, “Dr Google”, July 14, 2017

Bussman, Kate, “Google’s most popular questions”, The Telegraph, July 28, 2014

Butterfield, Stacey, “Patient’s increasingly checking Dr. Google”, ACP Internist, Nov/Dec., 2013

Börjesson, Esbjörn, “Cyberkondriker irriterar läkare down under”, Borgesson-info.com, XXXX

Cajander, Åsa, Grünlof, Christiane, Rexhepi, Hanife, “Please Do Not Confuse Your Google Search With My Medical Degree”? How Accessing Electronic Health Records (EHRs) and Online Searches can Support Information Needs and Increase Understanding for Patients and Relatives”, Conference; Nordi Chi ’16 – Workshop on “Designing eHealth Services for Patients and Relatives: Critical Incidents and Lessons to Learn”, Gothenburg, October 2016

Carr, Nicola, www.drgoogleguides.com

Cavazos-Rehg, P., Davidson, N O, Eberth, J., Schootman, M., McQueen, A., “The utility of Google Trends data to examine interest in cancer screening”, The British Medical Journal, June, 2015

Corderoy, Amy, ”Dr Google: why googling symptoms doesn’t diagnose your disease”, The Guardian (Australia), May 5, 2015

Celik, Cigdem Berber, Odaci, Hatice, ”Who are problematic internet users? An investigation of the correlation between problematic use and shyness, loneliness, narcissism, aggression and self-perception”, Computers in Human Behavior, November, 2013

Central.de, “100 Gesundheitsseiten im Test

Ceriani, Claudia, de Leo, G., Niederman, Fred, Le Rouge, Cynthia,”Websites Most Frequently Used by Physicians for Getting Medical Information”, AMIA Annual Symposium Proceedings Archive, 2006

Chen, Serene, Dreyer, Rachel, Murugiah, Karthik, Nuti, Sudhakar, Ranasinghe, Isuru, Wayda, Brian,”The Use of Google Trends in Health Care Research: A Systematic Overview“, PLOS, October, 2014

Chilton-Towle, Jonathan, “Dr Google doesn’t have all the answers”, pharmacytoday.co.nz, June 19, 2017

Clark, Justin, Moynihan, Ray, Pathirana, Thanya, “Mapping the drivers of overdiagnosis to potential solutions”The British Medical Journal, August 16, 2017

Cochrane Consumer NetworkCochrane Groups, wep page, August, 2017

Comsock, Jonah, “Checking up on Dr. Google: How the search giant has tackled health and wellness”, mobi health news, November 20, 2013

Compton, Kristen, ”Forget About Dr. Google: You Can Trust Your Pediatrician”, Scary Mommy, XXXX

Corderoy, Amy, ”Dr Google: why googling symptoms doesn’t diagnose your disease”, The Guardian (Australia), May 5, 2015

Cook, Robert, Hopkins, Richard, Sharpe, Danielle, Striley, Catherine,”Evaluating Google, Twitter, and Wikipedia as Tools for Influenza Surveillance Using Bayesian Change Point Analysis: A Comparative Analysis”, JMIR Public Health and Surveillance, October, 2016

Cortés-Bordoy, Javier, Pías-Peleteiro, Leticia, Martinón-Torres, Federico, “Dr Google What about the human papillomvirus vaccine?”, Human Vaccines & Immunotherapeutics, Landes Bioscience, August, 2013

Creagh, Sunanda, “US study shows Google has changed the way students research – and not for the better”, The Conversation, August 28, 2011

Crip, “Santé: Docteur Google aura bientôt réponse à tout”, Cercle de réflexion de l’industrie pharmaceutique, March 3, 2015

Cucinotta, Jim, “4 ways you can be better than Dr. Google – and improve the patient experience”, Association for Talent Development, March 7, 2017

Cucinotta, Jim, ”Avoiding Dr. Google”, First Health Compliance, April 10, 2017

Dala, Amy R.,”Top Medical Google Searches of 2015”, Gomer Blog, 2015

Dinge, die ein Artzt nicht sagt, Facebook page

Davis, Dr., “Paging Dr. Google”, wheatbellyblog.com, May 26, 2017

Dizon, Don, “Are physicians ready for the e-patient movement?”, KevinMD.com, February 21, 2014

Doktor Schnabel, “Medicine Changed Forever After Dr. Google Granted Prescriptive Authority”, GomerBlog, September, 2016

Dooley, Joseph, Gordon, Kevin, O’Caroll, Aoife Marie, “Information-Seeking Behaviors of Medical Students: A Cross-Sectioanl Web-Based Survey”, JMIR Medical Education, 2015

Dunlop, Rachael, “Don’t rely on Dr Google for health information on the wild, wild, web”, The Conversation, December 9, 2011

Dunlop, Rachael, “Dr Google probably isn’t the worst place to get your health advice”, The Conversation, March 12, 2017

EDeconomíaDigital, “Google ya es el medico más popular”, May 12, 2017

Ejnes, Yul, “Dr. Google isn’t all that bad: Patient engagement might help outcomes”, KevinMD.com, October 20, 2016

El Mundo, “Google tiene una inteligencia artificial que detecta el cáncer mejor que los médicos”, www.elmundo.es, March 3, 2017

Emmerton, Lynne, Hoti, Kreshnik, Hughes, Jeffrey David, Lee, Kenneth, “Dr Google and the Consumer: A Qualitative Study Exploring the Navigational Needs and Online Health Information-Seeking Behaviors of Consumers With Chronic Health Conditions”, Journal of Internet Medical Research, December, 2014

Emmerton, Lynne, Hoti, Kreshnik, Hughes, Jeffrey David, Lee, Kenneth, “Consumer Use of ‘Dr Google’: A Survey on Health Information-Seeking Behaviors and Navigational Needs”, Journal of Medical Internet Research, December, 2015

Emmerton, Lynne, Hoti, Kreshnik, Hughes, Jeffrey David, Lee, Kenneth, “Dr Google Is Here to Stay but Health Care Professionals Are Still Valued: An Analysis of Health Care Consumers’ Internet Navigation Support Preferences”, Journal of Medical Internet Research, June, 2017

Engber, Daniel, “Is Science Broken?”, Slate, August 21, 2017

European Commission, “European Citizens’ Digital Health Literacy”, Flash Eurobarometer 404

Feathers, A., Strizich, G., Swaminath, A., Yen, T., Yun, L., “Internet Searches About Therapies Do Not Impact Willingness to Accept Prescribed Therapy in Inflammatory Bowel Disease Patients”, Digestive Diseases and Sciences, April, 2016

Fauli, Katherine, “Dr Google: friend or foe?”, Sciengist, August 16, 2015

Feke, Tanya, “Dr. Google should be sued for malpractice. Here’s why.”, KevinMD.comSocial Media’s leading physician voice, August 9, 2015

Ferguson, Tom, “e-patients how they can help us heal health care with the 2013 Afterword”, the e-Patients Scholar Working Group, Creative Commons, original 2007, with added afterword, 2013 (This report is currently available with the help of the web Society for Participatory Medicine. If they restructure I do not know how to find it. I used to able to google it freely. New addition: Today it is possible to use the following word combinations to find it freely on the Internet: whitepaper Tom Ferguson.)

Fiander, Michelle, Grad, Roland, Hannes, Karin, Labrecque, Michel, McGowan, Jessie, Pluye, Pierre, Roberts, Nia, Salzwedel, Tugwell, Peter, Welch, Vivian, ”Interventions to increase the use of electronic health information by healthcare practitioners to improve clinical practice and patient outcomes”, Cochrane Library, March, 2015

Fidler, Julie, ”Need A Diagnosis? Dr. Google Wants To Help”, Natural Society, June 21, 2016

Fox, Susannah,”After Dr Google: Peer-to-Peer Health Care”, Pediatrics, February 27, 2013

Fredholm, Lotta, ”Doktor Google utmanar”, Forskning & Framsteg, October 6, 2009

Fricker, Martin,”Bronte Doyne: Tragic cancer teen pleaded with doctors to take her seriously but was told ’stop Googling’ illness”, The Mirror, June 16, 2015

Funkisfeministen, “Den googlande patienten – har vi något val?”, August 23, 2016

Gawinska, Emilia, Klak, Anna, Raciborski, Filip, Samolinsku, Boleslaw, ”Dr Google as the source of health information – the result of pilot qualitative study”, Polish Annals of Medicine, June 22, 2016

Gesenhues, Amy,”Paging Dr. Google: Google rolls out symptom related direct answers on mobile”, Searchengineland.com, June 20, 2016

Greene, Christopher, ”The Truth About Aaron Swartz (Documentary)”, AMTV, November, 2015

Gibson, Emily, “Patients who receive test results instantly: Doctors need to be ready”, KevinMD.com, August 6, 2012

Glatter, Robert, “Your Doctor Vs. Dr. Google: And The Winner Is…”, Forbes, October 13, 2016

Goding, David, ”Can we trust Dr Google?”, Australian Natural Health Magazine, XXXX

Google Trends, August 2017 https://trends.google.com 

Goonawardene, Nadee, Swee-Lin Tan, Sharon, “Internet Health Information Seeking and the Patient-Physician Relationship: A Systematic Overview”, Journal of Medical Internet Research, January, 2017

Gorski, David, ”Dr. Google and Mr. Hyde”, Science-Based Medicine, June 25, 2012

Graham, Neil, “Neil Graham: Don’t underestimate your audience, science journalists”, The British Medical Journal, October 14, 2014

Göranson, Philippa, “Revitalising Michel de Montaigne in the d- & e-patient movements”, Linkedin, July 2017

Haydon, Abigail, Kendall-Taylor, Nathaniel, “Using metaphor to translate the science of resilience and developmental outcomes”, PUS: Public Understanding of Science, Sage Journals, December 30, 2014/201

Healthlista reporter, “Cyberchondriac alert! Looking for what’s causing your symptoms is best left to real medics, not Dr Google, research has found”, Healthlista, December 17, 2014

Heath, Sara, “Internet Familiarity Tied to Patient Digital Health Literacy”, PatientEngagementHIT, February 14, 2017

Heidel, Jamie A., “Stop Being a Cyberchondriac – The stigma of self-diagnosis”, I Told You I Was Sick, May 1, 2013

Hoffman, Katherine, “Communicating abut Dr Google”, Medivizor, October 30, 2013

Hont, Garbor; “Låten om att googla symptom gjorde kollegorna upprörda”, Läkartidningen, September 7, 2016

Hoperitchie, “The Evolution of Medicalization, Technology and Social Control”, The Evolution of Drugs, March 22, 2015

Horobin, Simon, “What will the English language be like in 100 years?”, The Conversation, November 10, 2015

Howard, Jacqueline, ”10 questions you asked Dr. Google this year”, December 27, 2016

Howard, Kristin, Iverson, Suzy, Penney, Brian, “Impact of Internet Use on Health-Related Behaviors and the Patient-Physician Relationship: A Survey-Based Study and Review”, The Journal of the American Ostheopatic Association, December, 2008

Hsu, Christine, “Dr. Google Misdiagnoses 25 % Women, 50 % wrongly self-medicate”, Medical Daily, April 18, 2012

Hwee Kwoon Ng., Jennifer, Tang, Hangwi, “Googling for a diagnosis – use of Google as a diagnostic aid: internet based study”, The British Medical Journal, September, 2006

Icakuriren, “Är jag sjuk, doctor Google?”, hemtrevligt.se, Septmeber 2007/November 2015

Innes, Emma, “The rise of ‘cyberchondria’: Millions suffer anxiety about their health after Googling their symptoms”, Mail Online, October 3, 2013

Integratedneurologyservices, XXXX

Ipsos Smx, ”Sound Off: Dr. Google’s Role in Pre-Diagnosis Through Treatment

IrishExaminer, “Poll reveals more than half use ‘Dr Google‘ to diagnose illness”, April 10, 2017

James, Laura, “Laura James on science and journalism”, The British Medical Journal, October 28, 2008

Jacques, Helen, “Helen Jacques: Measuring the health of science journalism”, The British Medical Journal, April, 2010

Jain, Anita, “The BMJ Today: Unravelling the notion of informed patient choice”, The BMJ Opinion, December 1, 2014

Jhaveri, Kenar D., Mattana, Joseph, Schrier Peter B., ”Paging Dr Google! Heuristics vs. technology”, F1000Research, January, 2014

Dr Joey today, “Don’t Ask Dr Google – He’s Not An Actual Doctor”, August 3, 2016

Johansson, Anna-Stina, “Mötet mellan journalisten och vetenskapen: En kvalitativ fallstudie om Vetenskapsjournalisters arbete med vetenskapliga källor”, Umeå Universitet, Sweden, 2017

Johnston, Joni, ”Don’t be a Cyberchondriac: Use the Internet to Self-Screen, Not Self-Diagnose”, Psychology Today, January 6, 2010

Jones, Lydia, ”Dr Google How to avoid online quacks”, Healthhista, September 23, 2013

Joyce, James, Finnegans Wake, faber and faber, London and Boston, 1975

Jutel, Annemarie, ”Vintage Dr Google”, The British Medical Journal, Novemer 9, 2016

Jutel, Annemarie, “Dr.Google and his predecessors”, Diagnosis, Official Journal of the Society to Improve Diagnosis in Medicine, April 13, 2017

Kaplan, Karen, ”Senior citizens rarely consult Dr. Google for medical advice, study says”, Los Angeles Times, August 2, 2016

Kerr, David, ”David Kerr: Doctor Google versus the NHS”, thembjopinion, February 12, 2015

KevinMD, “How one doctor uses Google in his medical practice”, KevinMD, 2005

King, Mark,”Finding Support in an e-Patient World”, marksking.com, September 26, 2011

Kirsch, Michael, “Don’t rely on Google for medical judgment”, KevinMD.com, February 1, 2016

Knappenberger, Brian, “The Internet’s Own Boy: The Story of Aaron Swartz”, Filmbuff & Participant Media

Kobert, Elizabeth, “Who owns the Internet?”. The New Yorker, August 28, 2017

Kothari, Mihir, Moolani, Samita,”Reliability of ’Google for obtaining medical information”Indian Journal of Ophthalmology, March, 2015

Kornhag, Kristian, Strömdahl, Ivar, “Mötet med den pålästa patienten”, Malmö Högskola, 2016

Kreimer, Susan, ”Dealing with Dr. Goole: Why communication is key”, Medical Economics, April 17, 2015

Lee, Joyce, ”Joyce Lee: Social media, Google, and the internet are medical therapy”, thebmjopinion, December 2, 2014

Leetaru, Kalev,”The Internet Made Information Free: Now It Has Come For Academic Research”, www.forbes.com, July 31, 2017

Lenken, Peter, “Dr Google har alltid besökstid”, Göteborgs Posten, November 1, 2008

Le Quotidien Français,”70 % des Français consultent le Dr Google”, April 7, 2015

Lee, Rhodi, “Feeling sick? Google will help diagnose your illness with new symptom search”, Tech Times, June 21, 2016

Levine, David, Mehrota, Ateev, Nundy, Shantanu, Semigran, Hannah, “Comparison of Physician and Computer Diagnostic Accuracy”, Jama Internal Medicine, December, 2016

Liang, Yanchun, Wang, Liup, Wang, Michael, Wang, Juexin, Xu, Dong, “User experience evaluations of Google searches for obtaining medical knowledge: a case study”, International Journal of Data Mining and Bioinformatics, 2011

Liang, Yanchun, Wang, Liup, Wang, Michael, Wang, Juexin, Xu, Dong, “Using Internet Search Engines to Obtain Medical Information: A Comparative Study“, Journal of Medical Internet Research, May, 2012

Llorente, C. Sanders, Karen, Sánches Valle, M., Vinaras, M.,”Do we trust and are we empowered by Dr Google? Older Spaniards’ uses and views of digital healthcare communication”, Public Relations Review, October 9, 2015

Lo, Bernard, Murray, Elizabeth, Pollack, Lance, “The Impact of Health Information on the Internet on the Physician-Patient Relationship”, Jama Internal Medicine, July 28, 2003

Loh, Lawrence C., “Autocomplete: Dr Google’s ‘helpful’ assistant?”, Canadian Family Physician, Vol. 62, August, 2016

Lyons, Jodi, “Dr. Google and the Dark Side of Telemedicine”, Telemedicine

Makari, Anita, “Give the public the tools to trust scientists”, nature.com, January 17, 2017

Manzor, Amina, “Googlande patienter kan få fel diagnos”, Dagens Nyheter, August 12, 2016

Margolis, Jacob, ”Seeking Online Medical Advice? Google’s Top Result Aren’t Always On Target”, Shots Health News From Npr, July 17, 2017

Masterson, Andrew, ”Cyberchondria could kill you”, The Sydney Morning Herald, August 7, 2015

McEvoy, Peter, “Listen up hypochondriacs, how do you want to be remembered?”, The Conversation, June 22, 2014

Medical Protection, ”Almost one in two (47 %) use ’Dr Google’ before GP consultations”, Press release, October 13, 2016

Menon, Dinethra, “7 trusted medical journal search engines”, Health Writer Hub, June 28, 2016

Merrifield, Sarah, “Befriending Dr Google”, PulseToday, July 7, 2017

mhealthinsight.com, “Is a ‘first opinion’ now a Google search of your symptoms on your mobile?”, October 7, 2015

mhealthinsight.com, “How have we arrived at a situation where Doctors get annoyed when NHS Patients use Google but okay when Google uses NHS Patients?”, May 11, 2017

Miah, Andy, Emma, Rich,”Prosthetic Surveillance: The medical governance of healthy bodies in cyberspace”, Surveillance & Society 6 (2), 2009

McQuilken, Lisa, Polonsky, Michael, Robertson, Nichola, “Are my symptoms serious Dr Google? A resource-based typology of value co-destruction in online self-diagnosis”, Australian Marketing Journal, September 2, 2014

Nandorf, Tove, “Få rätt diagnos snabbare – med hjälp av appar”. Dagens Nyheter, May 29, 2016

Nature, “Science journalism can be evidence-based, compelling – and wrong”, nature.com, March 7, 2017

Nkonkobe, Zisanda, ”Dr Google diagnosis can be a headache”, DispatchLIVE, May 26, 2017

Nib, “Dr Who? Google can now help diagnose your symptoms”, March 15, 2017

Nursing Degree.net, “25 Search Engines Every Medical Professional Should Bookmark

O’Hara, Mary Emily, “This woman’s rare disease was diagnosed by… Imgur?”, The Daily Dot, May 13, 2016

Open Education Database, “Top 7 Alternatives to Wikipedia”, August, 2017

Oranim, Rachel, “Paging Dr. Google“, Nefesh B’Nefesh, XXXX

Oransky, Ivan, “Reader beware: Science covered in the news is likely to be overturned”. Stat, March 2, 2017

Paddock, Catharie, “Dr Google and the unwise practice of self-diagnosis”, Medical New Today, July 23, 2012

Pal MD, “Google doesn’t care about your health. See me instead”. KevinMD.com, July 20, 2015

Pannor Silver, Michelle, “Patient Perspectives on Health Information and Communication With Doctors: A Qualitative Study of Patients 50 Years Old and Over”, Journal of Medical Internet Research, January, 2015

Patients and Web,”A la recherche du ePatient”, LauMaCommunication, 2013

Peratt, Börje, ”Medicinsk felbehandling – den tredje ledande dödsorsaken i USA”, July 12, 2017

Pho, Kevin, ”Patients Googling their symptoms, doctors need to deal with it”, KevinMD.com, Januray 20, 2011

Pickover, Ellen, “Dr Google will see you now- it’s a health thing”, Independent.ie, May 17, 2017

Piller, Ingrid, “Literacy – the power code”Language on the move, August 7, 2017

Prone, Terry, “No medical cure yet for ‘Doctor Google’ and the know-it-all patient”, Irish Examnier, October 10, 2016

Pourmassina, Linda, “Dr. Google is currently only medical student Google”, KevinMD.com, July 27, 2012

Realwire, Press release, “Health-obsessed Brits drain UK business by a staggering £ 1.1 bn”, April 19, 2016

Rapaport, Lisa, “Few seniors seeking health advice from Dr. Google”, Reuters, August 2, 1026

Rehmeyer, Julie, “Bad science misled millions with chronic fatigue syndrome, Here’s how we fought back”, Stat, September 1, 2016

Rippen, Helga, Risk, Ahmad, “e-Health Code of Ethics”, Journal of Medical Internet Research, April-June, 2000

Robinson, Stacy, “Googling for Health”, Communicate Health, 16 January, 2013

Ryan, Erin Gloria, “Dr. Google Thinks You’re Way Sicker Than You Actually Are”, Jezebel, April 18, 2012

Schorr, Andrew, The Web-Savy Patient An insider’s Guide to Navigating the Internet When Facing Medical Crisis, 2011

Segers, Jerry, “Dr. Google is in the house. All hail Dr. Google!”, KevinMD.com, August 30, 2015

Segrelles-Calvo, Gonzalo, “Dr. Google: The Quality and Limitations of On-line Information and its Impact on the Doctor-Patient Relationship”, Archivos de Bronconeumología, 2016

Seidman, Bianca, “The hazards of self-diagnosis on the Internet”, CBS News, September 22, 2015

Sennebogen, Emilie, “What is cyberchondria”, www.howstuffworks.com

Sermo, “The trouble with Dr. Google…” June 1, 2016

7 News Sydney, August 25, 2016

Shafee, Thomas, ”Wikipedia is already the world’s ’Dr Google’ – it’s time for doctors and researchers to make it better”, The Blog on The Conversation, October 18, 2016

Sheridan, Kate, “The 20 most Googled diseases”, Stat, June 6, 2017

Sherwood, Pete, “The Digital Patient Journey: Turning searches into conversions”, gravitate, August 5, 2014

Shuchman, Miriam, “Journalists as Change Agents in Medicine and Health Care”, msJama, February 13, 2002

Sifferlin, Alexandra, “Here’s What 6 Doctors Really Think of Dr. Google”, Time, September 10, 2015

Slack, Becky, “Dr Google will see you know”, New Scientist, November 30, 2015

Smith, Charlie, “ePatients and the Shape of Medical Knowledge”, Society for Participatory Medicine, June 14, 2007

Solomon, Robert, “Paging Dr. Google”, ACEP Now, April 1, 2013

Stanton, Rosemary, “A GP’s guide to breathing ‘alternative facts’ and Dr Google”, medicalobserver.com.au, May 30, 2017

Stein, A., “Dr Google or Dr Lazy?”, QJ Med, 2011

Stephens-Davidowitz, Seth, “Dr. Google will see you now”, The New York Times, August 9, 2013

Srivastava, Ranjana, “Doctor Google is here to stay – and here to help”, The Guardian, June 22, 2015

Stapinski, Lexine, Lee, Bianca W., ”Seeking safety on the Internet: Relationship between social anxiety and problematic internet use”, Journal of Anxiety Disorders, January, 2012

Stop Dr Google, “Facts about Cyberchondria in Australia”, September 19, 2015

Stop Dr Google, “Real-Life Cyberchondria Stories”, September 28, 2015

Stop Dr Google, “Tips for Finding Health Information Online”, September 30, 2015

Stop Dr Google, “Google Should Never Replace A Real Doctor!”, October 9, 2015

Swaminath, Arun, ”Stop Asking Dr. Google for Advice”, The New York Times, August 29, 2016

Swanson, Wendy Sue, “Dr. Google: Tips for patients who diagnose online”, KevinMD.com, February 7, 2013

Schwitzer, Gary, “Essential tips for medical journalists”, KevinMD.com, September 13, 2011

Thacker, Paul, “Coca-Cola’s secret influence on medical and science journalists”, The British Medical Journal, April 5, 2017

www.the-best-medical-search-engine.org/content/view/4/6

The University of Manchester, ”Psychologists to help Dr Google”, May, 2015

www.understandingresearch.com

Unterberger, Tanja, “Dr. Google: Die Top 50 der meistgesuchten Krankheiten”, netdoktor.at, September, 2015

Verdict, “Is self-diagnosing empowering or endangering?”, May 10, 2017

Wales, Jimmy, “What do we mean by evidence-based journalism?”, WikiTribune, July 3, 2017

Walsh, Bryan, ”Google’s Flu Project Shows Failings of Big Data”, Time, March 13, 2014

Ward, Adrian F., Wegner, Daniel M., “The Internet has become our External hard drive for our memories“, Scientfic American, December 1, 2013

Waters Family Chiropractic, “Dr Google – Has Google Taken Self-Diagnosis a Step Too Far?”, April 25, 2017

Wear, Alan, “When TV damned the drug regulators”, The British Medical Journal, October 10, 2004; 329:865

WebMD, “Internet makes hypochondria worse

West, Howard, “Practicing in partnership with Dr Google”, Cancerworld, November 1, 2013

Widegren, Henrik, ”Googla aldrig dina symptom”, 2016

Wikipedia, Cyberchondria, August 2017

Wikipedia, E-patient, August 2017

Wikipedia, Medical Wikis, August 2017

Wohlsen, Marcus, “The Google Doctor is a reminder of how badly the internet does real medicine”, Wired, October 13, 2014

Young, Martin, “The trouble with Dr. Google”, KevinMD.com, August 27, 2011

ZdoggMD

Footnotes:

  1. Jutel, Annemarie, 2016
  2. Jutel, Annemarie, 2017
  3. Kreimer, Susan, 2015
  4. Creag, Sunanda, 2011
  5. de Bronkart, Dave, 2009
  6. Peratt, Börje, 2017
  7. Fiander, Michelle, 2015
  8. Cochrane Consumer Network, 2017
  9. StopDrGoogle, 2015
  10. Gorski, David, 2012
  11. Pourmassina. Linda, 2012
  12. Oranim, Rachel, XXXX
  13. Merrifield, Sarah, 2017
  14. Davis. ,Dr., 2017
  15. IrishExaminer, 2017
  16. Lyons, Jodi, XXXX
  17. Prone, Terry, 2016
  18. Cucinotta, Jim, 2017
  19. The University of Manchester, 2015
  20. Fidler, Julie, 2016
  21. Walsh, Bryan, 2014
  22. Hwee Kwoon, Jennifer et al., 2006
  23. Robinson, Stacy, 2013
  24. mhealthinsight, 2015
  25. elmundo, 2017
  26. Gesenhues, Amy, 2016
  27. Kerr, David, 2015
  28. Horobin, Simon, 2015
  29. Solomon, Robert, 2013
  30. Margolis, Jacob, 2017
  31. Wikipedia, August 2017
  32. Central.de, XXXX
  33. Fauli, Katherine, 2015
  34. Miah, Andy et al, 2009
  35. Hoperitchie, 2015
  36. Realwire, 2016
  37. Rippen, Helga et al., 2000
  38. Boiten, Eerke, 2016
  39. Lee, Rhodi, 2016
  40. Jain, Anita, 2014
  41. Clark, Justin, 2017
  42. Google Trends, 2017
  43. Stop Dr Google, 2015
  44. Le Quotidien Santé, 2015
  45. Central.de, XXXX
  46. Bayer, Florian, 2015
  47. Hsu, Christine, 2012
  48. Bell, Jennifer, 2013
  49. IrishExaminer, 2017
  50. Chilton-Towle, 2017
  51. economìaDigital, 2017
  52. Basile, Matteo, 2016
  53. Sheridan, Kate, 2017
  54. Dala, Amy G., 2015
  55. Howard, Jacqueline, 2016
  56. Fredholm, Lotta, 2009
  57. Fredholm, Lotta, 2009
  58. Unterberger, Tanja, 2015
  59. StopDrGoogle, 2015
  60. de Bronkart, Dave, 2016
  61. European Commission, 2017
  62. Google Trends, 2017
  63. Icakuriren, 2007/2015
  64. Stephens-Davidowitz, Seth, 2013
  65. Doctor Schnabel, 2016
  66. West, Howard, 2013
  67. Hoffman, Katherine, 2013
  68. Butterfield, Stacey, 2013
  69. Comstock, Jonah, 2013
  70. American Medical Association, 1999
  71. Heath, Sara, 2017
  72. Goding, David, XXXX
  73. Atkinson, Sara, et. al., 2014
  74. Boniolo, Giovanni, et al., 2014
  75. Thacker, Paul, 2017
  76. Naturem 2017
  77. Abbate, Jeremy, 2016
  78. Haydon, Abigial, 2014
  79. Engber, Daniel, 2017
  80. Burkeman, Oliver, 2015
  81. James, Laura, 2008
  82. Makari, Anita, 2017
  83. Wales, Jimmy, 2017
  84. de Bronkart, Dave, 2016
  85. Menon, Dinethra, 2016
  86. NursingDegree.net, XXXX
  87. Understandingresearch.com, 2017
  88. Schwitzer, Gary, 2011
  89. Oransky, Ivan, 2017
  90. Shuchman, Miriam, 2002
  91. Johansson, Anna-Stina, 2017
  92. Lenken, Peter, 2008
  93. Schorr, Andrew, 2011
  94. Kolbert, Elixabeth, 2017
  95. Smith, Charlie, 2007
  96. Cucinotta, Jim, XXXX
  97. Medical Protection, 2016
  98. Cucinotta, Jim, 2017
  99. Ipsos Smx, XXXX
  100. ZdoggyMD, XXXX
  101. Shafee, Thomas, 2016
  102. Fricker, Martin, 2015
  103. Srivastava, Ranjana, 2015
  104. Swaminath, Arun, 2016
  105. Armin, Samira, XXXX
  106. Verdict, 2017
  107. Dunlop, Rachael, 2017
  108. Dunlop, Rachael, 2011
  109. Sherwood, Pete, 2014
  110. Kaplan, Karen, 2016
  111. Adi, 2105
  112. Nandorf, Tove, 2016
  113. Corderoy, Amy, 2015
  114. Slack, Becky, 2015
  115. Waters Family Chiropractic, 2017
  116. Antonio, Amy et al., 2015
  117. Crip, 2015
  118. Jones, Lydia, 2013
  119. Compton, Kristen, XXXX
  120. L’atelier, 2015
  121. Sifferlin, Alexandra, 2015
  122. Fredhom, Lotta, 2009
  123. Stop Dr Google, 2015
  124. Funkisfeministen, 2016
  125. Stein, A., 2011
  126. Busseltondoctors, 2017
  127. nib, 2017
  128. Fox, Susannah, 2013
  129. Lee, Joyce, 2014
  130. Pickover, Ellen, 2017
  131. King, Mark S., 2011
  132. Pho, Kevin, 2011
  133. Al Moutran, Homere, 2017
  134. Dizon, Don, 2014
  135. Pal MD, 2015
  136. Segers, Jerry, 2015
  137. Kirsh, Michael, 2016
  138. Pourmassina. Linda, 2012
  139. Swanson, Wendy Sue, 2013
  140. Young, Martin, 2011
  141. Gibson, Emily, 2012
  142. Ejnes, yul, 2016
  143. KevinMD, 2005
  144. The Best Medical Search Engine, 2017
  145. de Bronkart, Dave, 2015
  146. Smith, Charlie, 2007
  147. de Bronkart, Dave, May 16, 2016
  148. O’Hara, Mary Emily, 2016
  149. Rapaport, Lisa, 2016
  150. abc.net.au. 2017
  151. Integratedneurologyservices, XXXX
  152. Wikipedia, 2017
  153. Wear, Alan, 2004
  154. Börjesson, Esbjörn, XXXX
  155. Sennebogen, Emilie, XXXX
  156. Wohlsen, Marcus, 2014
  157. Innes, Emma, 2013
  158. McEvoy, Peter, 2014
  159. Heidel, Jamie A., 2013
  160. StopDrGooge. 2015
  161. Suzor, Nicolas, 2015
  162. StopDrGoogle, 2015
  163. StopDrGoogle, 2015
  164. Feke, Tanya, 2015
  165. Innes, Emma, 2013
  166. Healthlista reporter, 2014
  167. WebMD, XXXX
  168. Masterson, Andrew, 2015
  169. Seidman, Bianca, 2015
  170. Ryan, Eria Gloria, 2012
  171. Hont, Garbor, 2016
  172. Manzor, Amina, 2016
  173. Nkonkobe, Zisanda, 2017
  174. Icakuriren, 2007/2015
  175. Ben, 2012
  176. Awad, Amal, 2016
  177. Johnston, Joni, 2010
  178. Emmerton, Lynne et al., 2017
  179. Emmerton, Lynne et al., 2017
  180. Ceriani, Claudia et al., 2006
  181. Bennett. Nancy L. et al.., 2004
  182. Icakuriren, 2007/2015
  183. Emmerton, Lynne et al., 2015
  184. Ward, Adrian, 2013
  185. Paddock, Catharine, 2012
  186. Adi, 2017
  187. Adi, 2016
  188. Gawinska, Emilia et al., 2016
  189. Bidmon, Sonja, 2015
  190. Loh, Lawrence C., 2016
  191. Allam, Ahmed et al., 2016
  192. McQuilken, Lisa, et al., 2014
  193. Segrelles-Calvo, Gonzalo, 2016
  194. Llorente, C. et al., 2015
  195. Pannor Silver, Michelle, 2015
  196. Cajander, Åsa et al., 2016
  197. Cortés-Bordoy, Javier et al, 2013
  198. Jhaveri, Kenar, 2013
  199. Feathers, A., et al, 2016
  200. Bradley, Emma et al., 2017
  201. Kothari, Mihir et al., 2015
  202. Liang, Yanchun et al., 2011
  203. Boytsov, Artem et. Al, 2007
  204. Berben, Sivera AA et al., 2013
  205. Lo, Bernard, 2003
  206. Bejaimal, Shayna et al., 2013
  207. Bartos, Heather, 2016
  208. Liang, Yanchun et al., 2012
  209. Cook, Robert at al., 2016
  210. Barbato, Vincenzo et al., 2014
  211. Open Education Database, 2017
  212. Dooley, Joseph et al., 2015
  213. Cavazos-Rehg, P. et al., 2015
  214. Chen, Serene et al., 2014
  215. Emmerton Lynne et al., 2014
  216. Howard, Kristin et al., 2008
  217. Goonawardene, Nadee, 2017
  218. Allison J., 2002
  219. Bridges, Susan, 2015
  220. Backa-Eriksson, K., 2003
  221. Auwerx, Koen, 2017
  222. Stapinski, Lexine, et.al., 2012
  223. Celik, Cigdem Berber, et al., 2013
  224. Levine, David, et al., 2016
  225. Glatter, Robert, 2016

Revitalising Michel de Montaigne in the d- & e-patient movements

Michel_de_Montaigne_1

If one starts to roam the Internet for answers on why Michel de Montaigne (1533 – 1592) began writing what were to become his essays, one will find insinuations saying that his good friend La Boétie died. This has been understood to have made him melancholic. Some sources say his essays are written in his friend La Boétie’s memory. The idea of the horrors of war in his time is also an attempt to try to understand why he turned to the Stoic philosophers and then turned his life into philosophy and writing as a way of life. It has also been interpreted that Montaigne started to write these essays primarily to the King of France as a job application due to his previous failures in his political career. The King of France at the time was less fond of literature than a man who could represent him and France. Usually, in the humanities, no one says they know why he started writing and like to support the idea of turning it into a mystery. It is as if Michel de Montaigne was struck by magic and for no particular reason decided to retire to his library tower with the movements of his mind. Is there a secret to why he started writing? Not to me as a reader of Michel de Montaigne’s essays. To me, it has always been obvious from the first reading why he abdicated from the slavery of public service (on his own birthday, February 28th, 1571).

Michel de Montaigne starts his essays by telling his reader that it is a private book mostly written as something to himself and his close family and begs the reader to leave straight away.

“Reader, thou hast here an honest book: it doth at the outset forewarn thee that, in contriving the same, I have proposed to myself no other than domestic and private end. /—/ Thus, reader, myself am the matter of my book: there’s no reason thou shouldst employ thy leisure about so frivolous and vain a subject. Therefore farewell.” (1)

If the idea of privacy really was his intention why did he have his essays published while he was still alive? Michel de Montaigne has been perceived as having political motives with his essays. A recent biographer and historian, Philippe Desdain, says that the essays of Michel de Montaigne are applicable to significant events of his time. Philippe Desdain attempts to interpret Montaigne’s motives of writing to show off as a nobleman and that Montaigne’s essays are written for their immediate rela­tionship with the market. The essays correspond to particular expectations at the time and are at the same time also novelties that allow Montaigne to distinguish himself from others and to innovate with respect to codified social practices. Montaigne is interesting due to his predictability. He thinks and acts like others. These essays are social objects.

The essays of Michel de Montaigne can be interpreted as a form of autoethnography; that is to say a form of qualitative research in which an author uses self-reflection to explore their personal experience and connect this autobiographical story to wider, cultural, political and social meanings and understandings. Would Michel de Montaigne have liked the definition? He would prefer to be without it since his approach is to not let himself be defined.

“What I chiefly portray is my cogitations, a shapeless subject that does not lend itself to expression in actions. It is all I can do to couch my thoughts in this airy medium of words.” (2)

What kind of an event is a book?

This, in turn, leads to the question of what a book actually is. The author is the voice, but the meaning of a book involves a choir of interpretative factors that enable readers to decipher and enrich the authors’ meanings. Each interpreter continues to add his or her voice to the historical harmonisation in reshaping a book into an event. An event is the sum of their dominant interpretations. Is this really what Michel de Montaigne would have wanted us to do with his essays?

“I know not what to say to it; but experience makes it manifest, that so many interpretations dissipate truth and break it.” (3)

Michel de Montaigne is both reader and writer at the same time. In his way of writing, he does something untried – he transforms the reader and the writer into synonyms in a personal account. It is the beginning of what can be understood as a “Bildung” process long before the term was invented – this meaning education as the idea of personal freedom and development (the term Bildung emerged in the 19th century). His way of writing is to try. This is the name and concept of his brand new genre from the French word essayer: the essay (also derived from the French: assay from the word “apprantissage” in English: learning or apprenticeship).

Montaigne is part of the new order of the Renaissance and this period created a new way of quoting when writing by referring to the traditions of the ancient philosophers. His quotation technique and thought process consists of the reawakening of the philosophers, authors and rhetorical traditions from the old Greek and Latin antique cultures. All in all, his essays have 388 quotations in Latin, 18 quotes by antique Roman authors, 815 Latin quotations from 34 different antique Roman poets, 6 quotes by 6 new Latin poets, 8 quotes from antique Greek authors, 20 quotations from contemporary Italian authors and 12 quotes by 6 contemporary French authors of his time. These choices are very deliberate for a Renaissance reader. The Renaissance revitalised secular thought. The divine is deliberately left out. (4)

“Heaven is jealous of the extent that we attribute to the right of human prudence above its own, and cuts it all the shorter by how much the more we amplify it.” (5)

His way of writing is down to earth and reaches out to the ordinary reader as in a dialogue form of argumentation. Montaigne was part of the vanguard of the Renaissance movement and did what the Renaissance humanist movement was about – turning the thoughts of an elite culture into plain language to make it possible for anyone to criticise authoritarian thought and dogma. Montaigne admits to flickering around in his books, not really reading them thoroughly. He is not interested in who has said what. He is more concerned about finding good sense and thoughtfulness to inspire him to use to create his wisdom and to bounce his fun, irony, critical sense, free thought and expressions from and “knocking the arrogance of intellectuals”. (6) In his day his “free ranging essays were almost scandalous”. (7)

Michel de Montaigne is the patron of personal judgment through experience. Simplicity is his modus vivendi. His own conclusions on reading are that books only strengthen his rhetorical mannerisms – not his personality or personal growth. His essays are a fragmentary intellectual self-portrait in constant motion creating the idea of its own text universe. Any Montaigne reader will get the impression he is sitting somewhere in the same room and he is discussing openly and vividly.

The idea Montaigne had of begging the reader to get lost intrigued the physician and professor of literature and sciences Jean Starobinsky. In his book, Montaigne en mouvement, Starobinsky tries to grasp what kind of character Montaigne is throughout the whole writing process of the three volumes of his essays. Starobinsky seeks to unmask Montaigne as a hermeneutical process. Tries to discover and unveil how the writing process itself is a means of taming Montaigne. I am not convinced in the idea of taming Montaigne as in of understanding how his writing process set him free. Still, I have to credit to Starobinsky for showing how eligible Montaigne was concerning matters of medicine of his time. Jean Starobinsky praises Montaigne for elaborating on how to interpret the signs and symptoms of a disease and having an adequate value system to evaluate the options of a correct or incorrect diagnosis. Jean Starobinsky points out that Montaigne declares he has never even met three doctors who could reach the same conclusions on his medical condition. Jean Starobinsky points out that Montaigne realizes it is better for him to find it out by himself. (8) Jean Starobinsky also reflects upon the authorities Montaigne deals within meeting reason (law, theology, philosophy, and medicine). How Montaigne never gives up on disputing authorities in favor of experiences of the self.

Heterotopia

There is no mystery to why Montaigne embarked into his own intellectual self-portrait. Properly understood, it is as an intellectual side effect of his human condition. Two physicians, psychiatrist Jean Sarobinsky and nephrologist Alan Wasserstein, whom both have taken an interest in Michel de Montaigne’s essays, have confirmed my own comprehension of why he left his public duty. The cores of Montaigne’s essays are inactivity and the sensation of awkwardness due to kidney disease, kidney stones (renal colic). His body is slowly deteriorating. This painful encounter forces him to isolation and gives him the point of view he needs to use writing to ease himself:

“Whoever has a mind to isolate his spirit, when the body is ill at ease. /…/ let him, by all means, do so if he can.” (9)

Physician, Alan Wasserstein is attentive toward Michel de Montaigne in his article on Montaigne as a kidney stone patient and reflects upon the importance of reading his essays to understand the patient experience through patient narrative. Montaigne as a medical humanities example is helpful in understanding why patients oppose medical tradition. Alan Wasserstein appreciates Montaigne for his warm humanism because it makes it easier to alienate from the medical abstract sense of modern biomedical jargon: “Medical humanism has taken on the general humanist sense of being grounded in everyday human experience – interpersonal communication, emotional engagement – in contrast not to the divine, but to science”. (10)

Richard Lehman, who reported the Alan Wasserstein essay in the British Medical Journal, has commented Alan Wasserstein interpretation of Michel de Montaigne. Richard Lehman comes to the conclusion that the fact that he was rendered ill transformed Montaigne in the course of his writing: “Montaigne’s constant bouts of renal colic mellowed his earlier, elitist Stoicism, making him into a broader and more compassionate humanist”. (11)

Alan Wasserstein tries to figure out what kind of patient Montaigne could have been if he were alive today:

“It is instructive to look back at an individual case, that of a man we might call the first modern humanist and, perhaps the greatest of humanists. His case is especially relevant because chronic illness may have played a decisive role in shaping his outlook. /—/ Montaigne was eminently a practical man, and were he alive today /…/ I can imagine his humanist attitudes persisting in the teeth of scientific medicine. I cannot see him submitting to a restrictive diet without a fight. I cannot see him, for that matter, submitting to ‘domineering’ physicians. He would take some or all of his care into his own hands.” (12)

Dr. Rita Charon who propagates for the use of narrative medicine in clinical practice has portrayed some of the difficulties and if one thinks back at what Michel de Montaigne is so angry about – many patients are still struggling with the same problems today. See the following on the problem between current evidence-based medicine (EBM) and narrative medicine:

“EBM proponents answer that clinician’s considerations of patient’s circumstances and values are not ignored by the model and that hierarchy of evidence is a scientific tool aimed at assisting physicians and not dictating to them. Nonetheless, even proponents agree that they have a poorer handle on how to factor clinical judgment and patient’s circumstances than they do how to judge the hierarchy of evidence.” (13)

The problems Michel de Montaigne encounters in his time are still the same many patients encounter today: hard to get the correct diagnosis or treatment, doctors do not always seem to be able to evaluate medical knowledge properly, a doctor does not know what the lived experience of disease is, the medical knowledge system is incomplete, as a patient one has to be critical to every piece of medical information, skeptical of how this information or knowledge is scientifically created, interpreted, applied and conducted.

If Michel de Montaigne were alive today, he would be in the forefront of the e-patient movement

Physician and cancer patient Tom Ferguson and (1943 – 2006) coined the term e-patient in the 1980’s. The idea originated from the possibilities of the Internet as a source of information, communication and socializing.

The first generation e-patient Tom Ferguson created consists of a value system of concepts empowering patients:

  • Electronic
  • Educated
  • Empowered
  • Engaged
  • Enabled
  • Equipped
  • Expert

In 1992, Tom Ferguson conceptualized three different patient identities:

  • Passive Patients
  • Concerned Consumers
  • Health-active, health responsible consumers

Passive Patients do not do much. Concerned Consumers might ask questions and try for a second opinion, but will go for what their doctor recommends. There is no doubt that Michel de Montaigne is the third and most active category: Health-active, health responsible consumer. This health responsible personality is determined to play an active role in his/her health and will never hesitate to disagree with their health advisors. They will explore alternative methods and holistic therapies. Understand medical treatments can be as hazardous as beneficial. If they are not satisfied with their doctor, they will not fear to seek several new opinions. They frequently seek additional information and ask the advice of their more experienced friends. They can consider the time to wait and see. When they are attained by illness, they refuse to play the victim and regard their diagnosis as a provocative challenge and as an opportunity to examine their lives. They express their emotions freely, ask questions and never hesitate to question their physicians’ suggestions or to criticise their physicians’ actions. (14)

Michel de Montaigne is a patient in control of himself and the situation and would make sure you get into contact with the physician that best suits your f(l)avour:

“If your physician does not think it good for you to sleep, to drink wine, or to eat such and such meats, never trouble yourself; I will find you another that shall not be of his opinion; the diversity of medical arguments and opinions embraces all sorts and forms.” (15)

One interpretation of Montaigne as part of mass media lets us know that: “Had he lived in the era of mass networked communication, he would have been astonished at the scale on which such sociability has become possible; not dozens or hundreds in a gallery, but millions of people seeing themselves bounced back from different angles” (16)

The digitalization of a Renaissance Man

Michel de Montaigne can be found on the digital Gutenberg Project on the Internet. He did not have the Internet, but the way he roams his private library can be seen as similar to anybody going out on the Internet for scientific knowledge and online self-diagnosis and then blog about it to help others. The principles are the same in his essay writing.

The idea of the Internet as a universal source of knowledge was coined for the first time in the 18th century by the German poet and philosopher Novalis (Georg Philipp Friedrich Leopold von Hardenberg 1772-1801) as he imagined an unlimited book. Expressed metaphorically, the Internet is the foresight in his dream. (17) The term ‘book’ needs to be redefined as a kind of shorthand that stands for many forms of written textual communication. A book in the digital age is expansive in thought and action. In the digital age, everybody can be everything at the same time: producer, author and consumer. The philosophers Gilles Deleuze (1925 – 1995) & Félix Guattari (1930 – 1991) have initiated the idea of the book as a machine. In their terms, the book as a machine is only of interest when one writes and is plugged into other books (the line of thought is the interconnecting blog-culture, lists of links on web pages, social media and the idea can be extended to open data sharing digital platforms). In the Deleuze and Guattari sense of a book or text, literature is explained as being an assemblage: “We will ask what it functions with, in connection with what other things it does or does not transmit intensities, in which other multiplicities its own are inserted and metamorphosed.” (18)

The Gutenberg Project makes Montaigne part of a bigger current patient advocacy movement. Montaigne has the same kind of critique as many current day patients and patient advocates portray and argue vividly. He is just as sharp and critical to the circumstances he was witnessing as contemporary patient-bloggers are today. On reading the Chapters 12 “On Physionomy” and 13 “Of Experience” in the third volume of his essays I get the sensation of a highly health literate free thinker (some critics say he is not a freethinker – “as such people came to be known in the seventeenth century”, they say Montaigne is a practitioner of critical judgment). (19) Montaigne is not only on a high level of critical health literacy (seek out information and value the reliability, take responsibility for one’s own health and have a sense of one’s own health) he transcends into the higher position of political health literacy (health literacy is about social and political rights, access and transparency) since he unmasks the ideologies of scientific medical production of his time. His well-educated essay on his medical concerns and the inabilities of physicians are also a form of medical political debate and serious source criticism. Here again, Montaigne is a forerunner. The term health literacy was coined in American terms in 1974 to represent health education that can be understood by people at all grade levels. (20)

Next to come are some contemporary examples that would suit the mindset of Michel de Montaigne. In return and I hope he will suit these people and innovations as well. Enjoy!

e-patient Dave de Bronkart, skeptical to medical authority as Michel de Montaigne

“What should we do with those people who admit of no evidence that is not in print, who believe not men if they are not in a book, nor truth if it be not of competent age? we dignify our fopperies when we commit them to the press: ‘tis of a great deal more weight to say, “I have read such a thing,” than if you only say, “I have heard such a thing.” But I, who no more disbelieve a man’s mouth than his pen, and who know that men write as indiscreetly as they speak, and who look upon this age as one that is past, as soon quote a friend as Aulus Gelliusor Macrobius; and what I have seen, as what they have written. And, as ‘tis held of virtue, that it is not greater for having continued longer, so do I hold of truth, that for being older it is none the wiser. I often say, that it is mere folly that makes us run after foreign and scholastic examples; their fertility is the same now that it was in the time of Homer and Plato. But is it not that we seek more honour from the quotation, than from the truth of the matter in hand?” (21)

If you one reads this Montaigne quote properly and studies what Dave de Bronkart is saying in his TED presentation, “Let patients help” on Youtube one can find similarities. Dave de Bronkart starts by presenting the concept Patients Rising (patients taking control of their own cases, go look for more information, define what the terms of one’s own success in healthcare is).

Dave de Bronkart is diagnosed with cancer and starts to roam the Internet. Quickly he realizes the official WebMD information is seriously misleading. He knows from the Internet that if he finds any information he is not happy about he makes sure to go look for more. Just as Montaigne knows, personal judgment is better than medical authority; Dave de Bronkart learns that the best recommendations for him are found from people with personal experience of disease and the healthcare system. Dave de Bronkart gets relevant information on how to proceed and why by people living with disease. Other patients from online patient groups explain what the correct orders of treatments are and what treatments to never even attempt. No doctors had ever explained themselves in this manner. In addition, and most surprisingly of all – the correct information is not even found on official medical WebPages on the Internet.

If Dave de Brokart just had done as he had been told in healthcare, to start with he would not have been alive today. Patient groups and the Internet saved his life. Today he is a very active participant on the Society for Participatory Medicine (former e-patients.net).

PatientsLikeMe Lithium study on why one cannot trust science just as Montaigne has been aware of all the time

“Most of the instructions of science to encourage us herein have in them more of show than of force, and more of ornament than of effect.” (22)

Vice President of Innovation at PatientsLikeMe, Paul Wicks, tells the story of the Lithium study that was conducted by engaged ALS patients on the PatientsLikeMe open data sharing facility for patient reported outcomes (PROM). In 2008, an Italian clinical study claimed to have used Lithium to stop the progression of ALS symptoms. The problem with this study is that it contained only 16 positive results regarding Lithium for ALS patients. A number of ALS patients asked their doctors to prescribe the drug based on this study off the record. Many patients started reporting their dosage, side effects and outcomes on the PatientsLikeMe platform to see if this was really working. Anybody who could get hold of the drug for ALS could participate, thus completely turning the usual culture of medical trial around. All the data was available for free on the Internet as the study continued. The PatientsLikeMe study found that the Italian clinical study from 2008 was false. Many died, but their data lives on. This PatientsLikeMe trial has been published in Nature Biotechnology. (23) This PatientsLikeMe Lithium study has also been granted a Wikipedia entry. (24)

This PatientsLikeMe example is a symptom of the politics in science and this critique can easily be found on the Internet. That is to say, drug companies and academic clinical research (25) selectively choose to publish studies that seem positive where the numbers of patients in these studies are too low. (26) It is essential for patients to know what is going on and what is working or not and why so. A few years ago I went to an evening lecture at Filosoficirkeln (open lectures of philosophical inquiry) in Lund and there a Professor of practical ethics at Lund University, Dan Egonsson, explained the drug companies only have to show 30 % positive result on a drug before it can be released on the market. I do not know if this has changed since of what is going on, or if any patient advocates are arguing for a higher percentage (but I might find something one day if I go roaming on the Internet). The policy of informed consent is at stake and patients should really know when to decline treatment beforehand. This kind of information is usually not offered in the medical setting. The e-patient movement will hopefully help change the culture of healthcare where more demanding patients are just as natural as any patient safety measure. Michel de Montaigne would be first to approve.

Digital solution Montaigne would have appreciated since it puts a holistic patient experience at the center of medical research

“What if knowledge trying to arm us with new defences against natural inconveniences, has more imprinted our fancies their weight and greatness, than her reason and subtleties to secure us from them?” (27)

The word nobism coincides with Montaigne’s interpretation of medical professionals: to excel in utter stupidity. This word has also been given a new identity by inviting the Latin word nobis (for us) to rest next to the letter m for medical in a new initiative to give patients, healthcare providers and medical research a better understanding of what the patient journey is like. The solution nobism also offers a holistic view of everything the patient is up to in the course of a disease and recovery.

Nobism is one example of the big variety of e-patient solutions available today. Nobism does more than just collect information for personal use. Nobism goes one step further. Nobism also makes sure the information on the whole picture of a patient journey is furthered to researchers who often never have the full picture of the patient outcomes from the time of not getting the correct diagnosis, to what diagnosis and treatments were wrongly tried to the next step in the correct diagnosis and which different treatment options worked out, how the disease developed over time and the changes for better or for worse, to matters of lifestyle, diet, supplements, vitamins, alternative treatment options. “The more a patient knows of their symptoms, medicine use and all they do to feel better, the better they can make decisions for future treatments”, because “most specialists have no detailed information about this”. (28) The idea is to get a better view on symptoms, medication use, vitamins or therapy. Researchers get better information about day-to-day remedies patients use to feel better to help create better long-term medical solutions.

dPatient Ulrika Sandén – Patient Voice – Not trusting doctors’ opinion, Montaigne wouldn’t either 

“The arts that promise to keep our bodies and souls in health promise a great deal; but, withal, there are none that less keep their promise. And, in our time, those who make profession of these arts amongst us, less manifest the effects than any other sort of men; one may say of them, at the most, that they sell medicinal drugs; but that they are physicians, a man cannot say.” (29)

If you took the time to read this Michel de Montaigne quote and read the following patient experience story you will see patients have to oppose to the same dysfunctional knowledge processes Montaigne accuses doctors of in his own time.

Cancer patient Ulrika Sandén gives the tale of her patient journey where the typical discrediting gender interpretations are applied at first (a woman is not considered a body – only a dysfunctional psyche). The first thought she had become schizophrenic due to some kind of explosions in her head. No such disease was found. Later on, symptoms progress and one of her arms starts jumping and moving strangely in ways she couldn’t control. She got to see a neurologist and at the time, nothing is found so the immediate conclusion is panic attacks. She tried several therapies for several years and nothing helps. Later on, her whole body is shaking. Her GP wants to send her back to the neurologist, but she opposes and thinks nothing can be done. The difference in the part of this story is that the GP knows the patient and does not look upon her as a stick figure as previous doctors had been doing. The GP had never noticed any of the psychological issues others were trying to pin on her. The GP sends the patient to get an MR and a benign cyst is found and she is given epileptic medication. The medicine seemed to work for a short time but she continued to worsen. The next attempt interprets her as having migraine and she is given other medication and recommendations on how to live her life. After a few weeks, nothing helped – as usual. She went to the Emergency Room but they said they could not help her said they could only send her to a neurologist but there was none on duty. She tries a new GP who could not understand what she had and made sure she was admitted to the Emergency Room. This GP put patient safety before organization. While in the hospital, she was fragmentized again. She then demanded a second opinion. The second opinion responded that she has a low malignant in the brain and surgery was performed. The core line of her story is that as a patient one has to be able to dare to oppose medical authority to get the correct diagnosis. To a patient, the health care system can be compared to as going to war on the system itself. It is paramount to find medical professionals who can go against standardized ways of thinking and reasoning.

Ulrika Sandén explained herself in the regional newspaper for Scania, Sydsvenskan, in these terms: “I would not have been alive today if I only had done as I was told in healthcare. Unfortunately, this is what healthcare looks like today”. (30)

This coming trimester, she will be part of the first university course in Sweden on patient empowerment for cancer patients and their next-of-kin within the field of Design Sciences at Lunds Tekniska Högskola (LTH). Ulrika Sandén has also written the first Swedish dPatient research report on cancer patients from a patient’s perspective. Her report, “På okänt cancervatten” (31) (navigating the unknown sea of cancer) is currently only in Swedish.

Comments added after publication:

Just as Montaigne thought in his time words are fluid mediums, sort of, like clouds changing their formations as they float across the sky, and a blog entry is always open toward discussion.

dPatient stands for Designpatient and is currently the highest level in the patient movement. dPatients influence the design of medical trials and operate on both structural and process level on the healthcare system to redesign it to make it more functional toward patients. (There is a second generation to the e-patient concepts encourage change on similar levels and other topics concerning healthcare research and medical education. I can write about this in more Linkedin posts to come. At the present, there are many different attempts going on in the world. Trying to interpret and understand them from all their different angels on similarities and differences is a very interesting task.)

Ulrika Sandén after reading this piece would like to expand the conceptualization to tmdPatients (think more than doctors Patient)…

Patient-blogger Fabian Bolin on why blogging is an existential necessity just as Montaigne has known all along… 

“We trouble life by the care of death, and death by the care of life: the one torments, the other frights us. It is not against death that we prepare, that is too momentary a thing; a quarter of an hour’s suffering, without consequence and without damage, does not deserve especial precepts: to say the truth, we prepare ourselves against the preparations of death. Philosophy ordains that we should always have death before our eyes, to see and consider it before the time /…/‘The whole life of philosophers is the meditation of death.’ Cicero.” (32)

If you read the Montaigne quote and take the time to understand what cancer blogger Fabian Bolin says you will learn that any disease is a threat to human freedom that needs to be addressed. Philosophy – or reflecting on life and death cannot be avoided. The emotions and melancholy disease give that new kind of understanding of life must never be suppressed and still this how patients at times are addressed. Fabian Bolin starts his presentation by looking at us and explains the situation of when someone asks how things are and what would happen if he just said things are really bad. People do not want to respond verbally to it and it is not common in Sweden to express oneself openly about the idea of the backside of life – about wanting to die. Instead, the most common question he gets is if chemotherapy is painful and people try to tell him to stop blogging. People tell him to calm down and focus on rehabilitation instead. What people do not seem to understand is that his patient-blogging is his existential rehabilitation.

Fabian Bolin explains that thanks to his blogging, he has been able to live – not just survive – through this whole cancer experience. Cancer is a mental trauma to both patient and next-of-kin. This should be common knowledge in healthcare, but during his whole stay in the hospital no medical professional – doctor or nurse – even once asked him how he felt.

Fabian Bolin won the Swedish CancerRehabFund journalistic prize in 2015 for the best reporting of the year on cancer as experience and rehabilitation. (33) It is from his experience he and his best friend Sebastian Hermelin has initiated the digital platform WARONCANCER to gather as many cancer-patient narratives they can.

Patient-blogger Funkisfeministen on why Dr Google is a better option than healthcare professionals in the same critical stance as Montaigne 

“I had rather understand myself well in myself, than in Cicero. Of the experience I have of myself, I find enough to make me wise.” (34)

The Swedish patient-blogger with the nickname Funkisfeministen has explained why Googling is better than health care professionals. First of all, because the health care system is not updated. She was diagnosed with a rare disease and the people she meets in the health care setting aren’t even interested in trying to get updated on what she has. Even patient association home pages are not updated enough on the latest research. She has to find out by herself what she needs to know on her condition on the Internet. In her case, Googling is the best alternative: “As long as healthcare professionals are not able to contribute to better knowledge amongst themselves or towards patients, it is not at all encouraging to have to do with healthcare professionals who mock patients that go looking for information by themselves” (35)

Wrongly diagnosed Twitter microblogger @livetsbilder on why it is impossible to trust what a healthcare system is up to just as Montaigne has been arguing since the 16th century

“Science, indeed, does us one good office in instructing us exactly as to the dimensions of evils.” (36)

Microblogger LivetsBilder on Twitter added to the general disappointment of medical practice with a statement of fake news. Physical activity is recommended for patients who can’t even move. The discussion that follows on her Twitter account to her outburst is the usual critique of medical culture as inconsistent, non-attentive and with no concern for a person-centered approach. The medical mind here is just a means of evil when care is proclaimed in general terms. The problem this patient has encountered is that she is wrongly diagnosed. The medical professionals closest to her deny the diagnosis she has even exists. Professionals who understand and can diagnose her properly are out of reach and she is too ill to even be able to take the trip to get her medical documentation in order (her description and documentation was sent by post there). On top of this distress, the Swedish government has passed legislation that makes one lose one’s job if one is not rehabilitated properly to return to work. The strangest things, in this case, are that her medical documentation is incorrect and she has been denied funding for sick leave. The paradox she is in is beyond surrealism: at the same time as her documents do not grant her public sick leave, she is rendered unemployed by the same incorrect medical documentation.

Michel de Montaigne as a reflection in the age of blogging

Should be Montaigne considered a voluntary, involuntary or just belated blogger on the digital Gutenberg Project? The Swedish author Bodil Malmsten (1944 – 2016) plays with the idea of Montaigne as a blogger in her own blogging. The idea of self-writing actually makes many autobiographical-like writers seem as one or other form of Montaigne. Bodil Malmsten at least thinks Montaigne would have come up with a new concept for the word blog Bodil Malmsten can’t stand. Why not just let Michel de Montaigne himself become a generic term: Montaignesque. And this is the problem. Montaigne would prefer to be left as an open free association. Whatever term one tries to apply to him “it is far too sterile a term for the mind of Michel de Montaigne running after itself, arguing against argument, reading his thoughts and his ageing body.” (37)

Montaigne refurnished his tower to suit his closest needs: reading, writing and sleeping: “When Montaigne moved his books to the third floor of the tower, he moved a bed to the floor below”. (38) Space for free ranging thought depends on a way of time off where one can let one’s thought progress at ease and leisure and for pleasure no matter the circumstances. On Twitter I have come across quite a few microbloggers who are so ill they cannot leave their beds. They spend some of their conscious time from their beds on the 140-character space on Twitter and they are just as angry as Michel de Montaigne in his time about the medical profession and their lack of knowledge and understanding. This at least helps them get in touch with other co-patients and the informed society… Twitterpatients are often heartwarmingly spontaneous, seriously concentrated thought or exclaim outraged criticism. There are no limits to say where an essay begins or ends. Tweets by @sosadtoday have been transformed into a published essay (example: So Sad Today by Melissa Broder) (39). There is no limit to what an essay can be and we just have to thank Montaigne for starting to write without an adequate literary term. The Internet and social media grant the similar freedom from rigidity Montaigne would approve of.

The last words of encouragement from Michel de Montaigne

The last words and citation in Michel de Montaigne’s essay will also finish my essay on revitalising him in this current patient movement. He wishes happiness and good health to all:

“Let us recommend that to God (Apollon), the protector of health and wisdom, but let it be gay and sociable.”

“Frui paratis et valido mihi/Latoe, dones, et precor, integra/Cum mente; nec turpem senectam/Degere, nec Cithara carentem.”

[“Grant it to me, Apollo, that I may enjoy my possessions in good health; let me be sound in mind; let me not lead a dishonourable old age, nor want the cittern.”—Horace, Od., i. 31, 17.]

[“Grant it to me, Apollo, that I may enjoy what I have in good health; let me be sound in body and mind; let me live in honour when old, nor let music be wanting.”]” (40)

©Philippa Göranson, Lund, Sweden, July 21, 2017

FYI: in this reference list the media I have used are embedded so you can see for yourself – if they do not appear just Google and you will find…

References:

Backwell, Sara, How to Live or A Life of Montaigne, Other Press, New York, 2010

Berkowitz, Joe, ”Why So Sad Today Is The Only Twitter Book That Might Save Lives”The Fast Company, March 18, 2016

Bolin, Fabian, “Verkligheten ingen vågar prata om”, 3minTalk.com

The Book of Life, “Michel de Montaigne”The School of Life

de Bronkart, Dave, “Let Patients Help”, TEDxMaastricht, Youtube.com, April 7, 2011

CancerRehabFonden, “CancerRehabFondensJournalistpris 2015”, Stockholm

Charon, Rita & Wyer, Peter, “Narrative evidence based medicine”The Lancet, 26 January, 2008

Deleuze, Gilles & Guattari, Félix, a thousand plateaus/capitalism & schizophrenia, The Athlone Press, London, 1999

Desdain, Philippe, Montaigne: A Life, Princeton University Press, 2017

Engdahl, Horace, “Tredje sidan: Jaget går vilse bland monstruösa gestalter. Litteraturforskaren Jean Starobinski talar förnuft med Montaignes melankoliska essäer”,Kultur & Nöje, Dagens Nyheter, Stockholm, 1995-01-19

Ferguson, Tom, ”Patients, Heal Thyself: Health in the Information Age”, The Futurist, January-February, 1992 (digital on Questa magazine or Google title)

Foglia, Mark, “Michel de Montaigne”, Oppy, Graham & Trakakis, N. N. (Ed.), Early Modern Philosophy of ReligionVolume 3, The History of Westerns Philosophy of Religion, Routledge, London & New York, 2009

Goldacre, Ben, “Why doctor’s don’t know about the drugs they prescribe”, TED Talks, Youtube, September 27, 2012

Funkisfeministen, “Den googlande patienten – har vi något val?”, August 23, 2016

Hyman, Mark, “Why Antidepressants Don’t Work for Treating Depression”Huffpost, the blog, November 17, 2011

Kniivilä, Kalle, “Cancerdrabbade får egen universitetskurs”, Sydsvenskan, 14 April, 2017 (Sveriges Radio P1 about this course)

Kramer, Jane, “Me, Myself and I – What made Michel de Montaigne the first modern man?”The New Yorker, September 7, 2009

Lehman, Richard, “Humanist of the Week: Michel de Montaigne (1533-1592”, From The BMJ Opinion, June 10, 2007

Livets Bilder; ”Idag är en sån där dag när jag ser mer rött när fysisk aktivitet presenteras som boten på allt. Mirakelmedicin som gör alla friska! #FakeNews”, July 14, 2017

Malmsten, Bodil, Loggböcker 2003-2015, Modernista, Stockholm, 2016

Minto, Robert, ”The myth of the apolitical Montaigne”, Los Angeles Review of Books, July 3, 2017

de Montaigne, Michel, Essays, Gutenberg Project, Translation by Charles Cotton, Edited by William Carew Hazlitt, 1877

www.nobism.com

Nordin, Svante, Förlåt jag blott citerar, Bokförlaget Nya Doxa, Nora, 2001

Persson, Magnus, Den goda boken, Studentlitteratur, Lund, 2012

Sandén, Ulrika, ”Patient Voice Ulrika Sandén Thursday”, Wonca Europe Conference 15-18 June 2016, Copenhagen, Denmark

Sandén, Ulrika, ”På okänt cancervatten”, Designvetenskaper, Lunds Tekniska Högskola, Lunds Universitet, 2016

Sharpe, Mattew, ”Guide to the classics: Michel de Montaigne’s Essays”The Conversation, November 1, 2016

Starobinsky, Jean, Montaigne i rörelse, Atlantis, Stockholm, 1994 (Original title: Montaigne en mouvement)

Wasserstein, Alan, G., “Lessons in Medical Humanism: The Case of Montaigne“, From: Annals of Internal Medicine, Volume 146, No 11 (pgs. 809-813), 5 June 2007

Wicks, Paul, ”Your data is doing good: The Lithium Study”, PatientsLikeMe, December 18th, 2015

https://em.wikipedia.org/wiki/PatientsLikeMe

Quizlet, Health Literacy

Footnotes:

(1) de Montaigne, Book 1, Ch. 1

(2) de Montaigne, Michel

(3) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(4) Nordin, Svante, 2001

(5) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 12

(6) The Book of Life, XXXX

(7) Sharp, Mattew, XXXX

(8) Starobinsky, Jean, 1994

(9) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(10) Wasserstein, Alan, 2007

(11) Lehman, Richard, 2007

(12) Wasserstein, Alan, 2007

(13) Charon, Rita & Wyer, Peter 2008

(14) Ferguson, Tom, 1992

(15) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(16) Backwell, Sara, 2010

(17) Persson, Magnus, 2012

(18) Deleuze, Gilles & Guattari, Félix 1999

(19) Foglia, Marc, 2009

(20) Quizlet; July 2017

(21) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(22) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 12

(23) Wicks, Paul, 2015

(24) Wikipedia, July 2017

(25) Goldacre, Ben, 2012

(26) Hyman, Mark, 2011

(27) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 12

(28) Nobism.com, July 2017

(29) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(30) Sydsvenska Dagbladet, 2017

(31)www.design.lth.se/fileadmin/designvetenskaper/Paa_okaent_cancervatten_slutversion.pdf

(32) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 12

(33) Cancerrehabfonden, 2015

(34) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

(35) Funkisfeministen, 2016

(36) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 12

(37) Kramer, Jane, 2009

(38) Kramer, Jane, 2009

(39) Berkowitz, Joe, 2016

(40) de Montaigne, Michel Book 3, Ch. 13

Patientinflytande lever inte av sig själv

0FrontPM4Inom patientmakthorisonten finns begreppsbildningen patientinflytande. Inflytande är inte lika farligt som makt. Inflytande handlar om möjligheten att påverka. Det behöver aldrig betyda att det verkligen är något patienten verkligen har, gör, eller får göra/utöva.

En presentation utifrån rapporten Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård (2014) av professor i hälsoekonomi, Anders Anell har föranlett en utforskning av patientinflytandeHälsoekonomi är avgörande för om och hur patientinflytande realiseras. Hälsoekonomi öppnar dörren till många frågor för patienter.

Förändrad tidsaspekt kan förändra idén om patienten

Kan man utifrån hälsoekonomi visa att mer tid och utrymme behövs för bättre patientmöjligheter i informationsåldern? Delat beslutsfattande i vården kräver mer tid och omstrukturering. Kraven på information och beslutsstöd för patienter är avgörande för att det ska fungera.

”Maybe the label ’patient’ is the simplest thing when we enter a system or new environment: is it because of time constraints?” Dawn R Richards, the bmjopinion

Kan en hälsoekonomisk modell visa hur en patienträttighetslagstiftning är bättre? Kan en sådan belysning underlätta för ett beslut från skyldighetslagstiftning till rättighetslagstiftning i Sverige?

Anders Anells ställer några frågor i, Valfrihet och jämlikhet i vården (1996). Varför är patientinflytande intressant? Ska det ses som mål eller medel? Ska patientinflytande syfta till att sätta press på sjukvården, politikerna, valfriheten eller förstås som ett mervärde för patienter? Anell skrev 1996 att han saknat glöd i vårddebatten för valfrihet och brukar­med­verkan. Vill svenskar verkligen ha det eller handlar problemet om att landstingen försvårar? Anell svarade då att det handlar om bådadera. Sedan dess kan man läsa fristående patientbloggare som beskriver hur deras patientinflytande nedvärderas. Patientbloggare skriver med mer glöd eftersom de är befriade från redaktionella normer och mediernas kulturmönster.

7 januari, 2018 hölls ett seminarium och paneldebatt om patientinflytande i Riksdagen. Rubriken för seminariet har varit organisation, innovation och motivation. Initiativtagare är Kristdemokraternas representant i näringsutskottet Penilla Gunther. Gunther bildade Riksdagens Nätverk för jämlik vård 2010. Penilla Gunther har bakgrund som patient: hon har bytt hjärta och haft cancer. Hanna Brodda från Medtechmagazine var moderator. Idén om att utöka patientlagen till en rättighetslag diskuterades – en lag som sätter patienten i centrum i vårdens verklighet. Patientens ställning behöver även lyftas upp på europanivå. Detta är några av kommentarerna i MedTech och artikeln avslutas med idén om något jag själv försökte dra igång för flera år sedan – en nationell patientorganisation oavsett diagnos (idag finns redan PatientPerspektiv med vårdskadade som redan börjat strukturera om idén av svenska patientorganisationer). Mitt syfte har även varit patientbemyndigande, delaktighet, tillgång till rätt information och hälsolitteraticitet m.m. under hela patientresan. Varje patient ger sig alltid ut på safari i och med sjukdomserfarenheten.

Patientinflytande lever inte av sig själv

I november 2017 utgick Socialstyrelsen med information om att det upprättats ett samarbete mellan nio olika myndigheter för att bättre ta tillvara på patienters och brukares erfarenheter av vården. Tanken är att i förlängningen underlätta för civilbefolkningen att påverka morgondagens prioriteringar, forskning och kunskapsstöd till vård och omsorg. Det står inget om att underlätta för information och kunskapsstöd patienter kan vara i behov av.

I januari 2018 citerade jag Myndigheten för Vårdanalys i en tweet på #vårdanalys: ”Kunskapen kring hur patienter och brukare ser på delaktighet är fortfarande bristfällig. Det krävs mer forskning inom området för att kunna identifiera åtgärder som är lämpliga för att stärka delaktigheten inom vården och omsorgen.” 2014:6.

Definitionen av delaktighet har hittills skapats av vården och vårdpersonalen. Vårdens definition av delaktighet är snäv vilket leder till kommunikationsproblem. Patienters och vårdpersonalens uppfattning av patientinflytande skiljer sig åt.

”Ska patienten kunna ta kontroll över sin sjukdom och dess behandling behövs information. Mycket information.” Hanna Brodda

Enligt SBU inleddes forskningen av patientdelaktighet under 1960-talet (Filosofen Michel Foucault är vattendelaren utifrån historien underifrån för ökad förståelse av patientidentiteten som väsensskild från hur vården och stater förhåller sig till patienter). I det här tidiga skedet handlade det om delat beslutsfattande om vård och behandling. Patientperspektivet om patientinflytande vidgar perspektivet till att handla om att tillämpa patientens kunskap om symptom, sjukdom, behandling, att patienter delar kunskap och erfarenheter av sjukdom och behandling med andra.

Patienten är bildbar

I januari 2018 citerade jag igen ur Vårdanalys rapport 2014:6 på tweet: #vårdanalys: ”En viktig förutsättning för delaktighet är att människor har tillgång till viss grundläggande information om hur vården och omsorgen fungerar och vilka deras rättigheter är. Det finns indikation på att många saknar sådan kunskap.”

”83 % svarade att de inte fick information om att de själva kan välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård.” Neuroförbundet

Självfallet går det att i och med registrering i receptionen att patienten får ett SMS eller email med en länk med adekvat patienträttighets- och patientsäkerhetsinformation – så patienten har det innan något i vården sker. Det skadar inte att man får det vid varje nybesök. Inställningar kan justeras utefter patientens språk, lättläst, preferenser och automatiseras utifrån om när och hur ofta man vill bli påmind beroende på hur många kontakter man har med olika vårdaktörer. Alla kommer inte att vilja skriva upp sig på en sådan tjänst. Analoga alternativ måste finnas bättre tillgängligt i väntrummen och/eller vid ingångar.

2014 publicerade Statens Offentliga Utredningar ett slutbetänkande om rätt information på rätt plats (SOU 2014:23) där patientens möjligheter räknas in eller utesluts. Listan på dem som deltagit visar inte på en enda patientrepresentant. Intentionen med detta delbetänkande har varit att försöka vara nytänkande genom att se förbi befintliga organisationsgränser och befintlig lagstiftning om informationshantering. Bör tilläggas att delbetänkandet vänder sig till vårdpersonal. Honnörsorden där patienten nämns är följande: individen och individens behov i centrum, informationshantering som en integrerad del i verksamheten, den tekniska utvecklingen ger nya möjligheter, patientens avvikande mening ska antecknas, bevarande och gallring av journalhandlingar, rättelser av felaktiga uppgifter, att ta bort felaktiga uppgifter, patientjournalen är även en informationskälla vid undervisning och utbildning, patientens möjligheter att bidra med uppgifter i patientjournalen, patientens rätt att spärra information inom och mellan vårdgivare inom huvudmannens område, patientens rätt att motsätta sig sammanhållen journalföring, hur ser patientens informationsunderlag ut?, patientens spärrmöjligheter bör inte omfatta uppgifter om ordinerade läkemedel, varningsinformation bör undantas från patientens spärrmöjligheter, reflektioner kring möjligheten att använda patientuppgifter i lokalt kvalitetsarbete, patienters möjligheter att bidra i registreringen. Jag saknar honnörsorden om att patienten kan begära journalförstöring. Hur många patienter läser offentliga dokument?

I slutet av förra året inbjöd Dagens Patient till en patientenkät utifrån patienters informationsbehov. Frågorna var av annan karaktär än i Nationell Patientenkät. De informationsbehov Dagens Patient enkät syftar på är mer än vad SOU tänker sig. Richard Grönevall har genom Forum för Healthpolicy bloggforum konkretiserar problemet i en enda mening: ”Sveriges system för vårdinformation är utvecklade för vårdgivare och forskning. System som utgår ifrån patientens behov lyser alltjämt med sin frånvaro. Och då menar jag inte att det saknas e-hälsoappar”.

Patientinflytandet ska vara smidigt och individualiserat

Den bästa lösningen brukar vara smidig, tydlig, lätt att ha med sig. Eftersom många patienter behöver mer information än vårdpersonalen delar med sig hade det varit önskvärt med ett automatiskt system inom patientjournalen till patienter. Ett informationsfält i anslutning till journalanteckningar eller ett sidofält med fördjupad medicinsk information om diagnosen kopplad till den senaste forskningen (det finns olika sådana tjänster idag, man kan även tänka i termer av att koppla ihop med ett nationellt hälsobibliotek som tillhandahåller individualiserad information), scheman som statistiskt visar hälsoaspekter som kan påverka utfallet positivt, information om förebyggande insatser och hjälp inför förbättrad livskvalitet (det går att tillhandahålla övergripande visualiseringar) m.m. Det kan kopplas till en SMS funktion så att patienten informeras om att gå in i den egna journalen av fler anledningar än att bara läsa journalanteckningar. Det här går långt utanför ramen om lagen om patientjournalen men är en del i tanken om enhetligt patient­inflytande förutom den rättsliga informationen behöver synliggöras bättre i väntrum. En digitaliserad läkemedelslista som vänder sig till patienter med interaktionsvarningar utifrån skolmedicinsk behandling, kost, naturläkemedel, kosttillskott och alternativa behandlingsmetoder är ytterligare ett informationsbehov som kan kopplas ihop utifrån nätjournalen. Läkemedelslistan kan även erbjuda konsekvensanalyser utifrån den sammanlagda läkemedelskonsumtionen och hälsotillstånd. Idag finns möjligheter utifrån Apoteket med farmaceuter om läkemedelsinteraktion – det är något patienter behöver i anslutning till den egna journalen och annan relevant information. Relevant patientinformation om behovet av vaccinationer eller om man medvetet måste avstå, för att bara ta ett exempel. Idén om delat beslutsfattande som patientinflytande behöver sträcka sig över olika vårdgränser. Patientinformation på bi-packsedlar ger inte alla svar om möjliga skadeverkningar (holistisk medicin och t.ex. tandläkare kommer att ha helt andra synpunkter än den information som ges traditionellt). Det en patient behöver veta inför en helhetssyn inför delat beslutsfattande överstiger det som finns med på bi-packsedeln – information man oftast inte ens läst när man är i vården. Tanken är att patienten ska ha tillgång till olika former av information utifrån de egna behoven så tidigt som möjligt. Det vårdpersonal av någon anledning inte delar med sig till patienter i tid som förlänger och förvärrar patienters ”sjukdomskarriär” istället för att förkorta och mildra den.

Digitala lösningar är ett smalt perspektiv på problemet. Det finns även behov av information ”ute i rummet” som komplement. Att man glömmer har med den mänskliga faktorn att göra och förutsättningarna i vardagen. Patienter behöver något enhetligt att skriva upp ifrån som man har med sig i och med sina kontakter med vården utifrån hela patientprocessen (redan från primärvården och andra vårdaktörer, hittills ser man mest att de finns utifrån specialistvården på sjukhus). Patientdagböcker uppmärksammas i vårdforskningen som ett sätt om stärkt minneskapacitet för patienter. Patientens information som patientprocess behöver också förverkligas strukturellt inom vårdsystemet – dvs. att patientens egen beskrivning ingår i remissflödena för att göra det lättare för vårdpersonal att samarbeta utifrån en enhetlig beskrivning. Vid ovanliga diagnoser är kommunikationen avgörande för hur det går. Jerome Groopman har i sin bok Hur läkare tänker visat att det går bättre för röntgenpersonal att tolka röntgenbilder om de har patienternas symptombeskrivning med patientens egna ord. De kan då upptäcka fler saker i tidigare skeden.

Patientdagbok i proaktivt syfte inför diagnosprocessen behövs för att patienten ska ha sin egen sammanhållna berättelse med sig längs hela vårdkedjan. Det gör det lättare för patienten att ha bibehållen integritet som sedan kan jämföra sina anteckningar med hur vårdpersonal får för sig att tolka patienten på olika sätt. Syftet är även att motverka informationströtthet. Inställningen om patienten bör vara att patienten är någon som ger information – inte bara någon som tar emot information. Patienter behöver mer än de frågor patientorganisationer tillhandahåller om diagnos och behandling. Hur länge ska man vara på ett behandlingsalternativ innan det är läge för ett annat alternativ? Patienter behöver också strukturer för att medvetandegöras om utsättning av läkemedel. Kan man kombinera in appar i nätjournalen som hjälper med information om tolerans, genetiska förutsättningar om sådan information finns för att kunna individualisera och så att informationen finns lagrad enhetligt inför kommande medicinska beslut om det är nödvändigt? Olika appar tänker ut olika strategier, t. ex. att räkna ut ordination, kontrollräkna dosering, larma vid orimlig dosering. En förenkling vore att integrera allt i läkemedelslistan i nätjournalen.

IT som lösningen på förbättrat patientinflytande diskuteras och debatteras. Tanken är att göra patienten och den anhörige mer involverade i översynen av informationsprocesserna (recept, behandlingsplaner, labbtester). Det beskrivs som en maktförskjutning. En uppgift kring det har visat att 40 % av vårdgivarna anser att patienter/anhöriga kan klara det. Patienter/anhöriga själva kom fram till att 70 % klarar det. Minns du kulturmönstren från vårdens sida för länge sedan om man begärde ut sin journal? Läkare kunde tolka det som att patienten tappat förtroendet för sin läkare. Sjuksköterskor kunde tolka det som allmän kritik och förhindra och fördröja utelämnandet av journalen och försvåra för patienten att få en ny tid. Nutida studier om nätjournalen utifrån läkarprofessionen gör gällande att 42 % i Skånes psykiatri och 23 % av läkarna i den somatiska vården anser att risken att utsättas för hot mot dem ökat. Patientinflytande utifrån nätjournalen – borde det inte leda till att vårdpersonal arbeta mer etiskt korrekt?

För att gå ett steg längre inom tanken patientinflytande och journalen finns ett exempel utifrån patientinflytande i och med begreppet patientprocess. Patientprocess har en starkare och mer inkluderande värdeladdning eftersom patienten blir delaktig i vårdskapandet (co-creation som term används mer idag). En diabetesmottagning i Borås har infört patientprocess där patienten och vårdpersonalen tillsammans följer upp och fyller i patientjournalen via en TV-skärm på väggen.

Är patientbemyndigande en hägring?

Patientinflytande gör vården mindre tvingande på patienter och de slipper känna sig som ”ett omyndigt kolli”. Patientinflytande är en människosyn. Det är att utgå från patientens kunskap och sammanhang. Motsatsen till patientinflytande är att se patienten som ett symptom eller ett problem som behöver lösas. Patientinflytande handlar inte om att vårdpersonal ska tvingas in i överdrivna former av empati. Patientinflytande handlar om att stärka och höja kunskapsnivån mellan patient och vårdpersonal. Det gör att den vård som ges utgår tidigare utifrån rätt och bättre strategier.

Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU) har 2017 publicerat en rapport om patientdelaktighet i hälso- och sjukvården om Sverige. SBU har sammanställt resultat utifrån olika metodologiska utgångspunkter om patientinflytande. Några av resultaten avslöjar att patienters tilltro till sin egen förmåga är måttlig till stark. Patienters upplevelse av kontroll vid beslutsfattande är otillräcklig. Vårdpersonalens tillämpning av delat beslutsfattande är otillräckligt. Frågan om patientriktade beslutsstöd visar att kunskapen om alternativ och resultat är starkt, patienters upplevelser av att inte vara nog informerade ökar starkt, oklarheten om de egna värderingarna inför delat beslutsfattande utifrån beslutsstöd är starkt. Appar/mobila applikationers förmåga att förbättra hälsorelaterade mått är inte evidensbedömda. Patienter med kroniska tillstånd visar begränsningar av egenrapporterade mått utifrån tanken om sin egen tilltro till den egna förmågan. Livskvalitet har värderats som otillräckligt. Patientutbildningar i empowerment (bemyndigande) för förbättringar av hälsorelaterade mått värderas som inte evidensbedömda.

I SBU rapporten i stycket om beslutsstöd står mer utförligt utifrån en internationell studie att beslutsstöd riktade till patienter ökar patientdeltagandet, minskar risken för beslutskonflikter och ökar patienters kunskap om att vara informerad och av att vara på det klara med sina värderingar.

Patientbemyndigade (patientempowerment) som begrepp har en mer kraftfull innebörd än patientinflytande. Patientbemyndigande är något patienten oftast måste kämpa sig till genom trial and error. Patientdelaktighet osynliggörs emellanåt i vårdvetenskap som om det är något svårfångat och komplicerat.

Forskning på temat patientdelaktighet/inflytande görs av hälsoekonomer, medicinsk humaniora, media- & kommunikation, digitaliseringsforskning, vårdvetenskapen, juridik, hälsoforskning, tekniska högskolor, den medicinska vetenskapen – patienter tillhör en annan sida av historien och skriver inte sin egen historia och kritik i tillräcklig omfattning akademiskt sett.

Har någon patientforskare (patient som forskar ur patientperspektiv) någonsin fått i uppdrag att göra en kritisk granskning av befintlig akademisk produktion om patientinflytande ur vård- och medicinvetenskapens perspektiv?

Patientbemyndigade som begrepp anses ha blivit populariserat 1993 i och med brasilianske pedagogen Paulo Freires (1921–1997) verk Pedagogy of the Oppressed som publicerades redan 1968. Paulo Freires uppsåt är att den enskilde ska komma till medvetenhet för att erövra sin egen värld utifrån sina egna värderingar och inte finnas till på bekostnad av andras synsätt.

”Hur kan läkare självsvåldigt föregripa valet av terapi, där olika alterantiv finns? Hur länge kan läkaren välja terapi för patienten utan kännedom om vare sig anamnes eller individuella förhållanden? En patient som inte själv säger ifrån mycket bestämt måste vara ett rö för läkarnas nycker!” Torbjörn Tännsjö

Patientbemyndigande är en antites till följsamhetsprincipen. Patientbemyndigande ingår inte i hur vårdpersonal socialiseras. Patientbemyndigande handlar om att göra patienten till en delaktig, kritiskt tänkande patient. Om man ska kunna utreda och analysera ur patientens perspektiv krävs tillblivelsen av patientorienterade koncept och teorier. Idag är koncepten vårdorienterade. Vårdorienterade koncept kan göra att det som behöver komma fram osynliggörs. Det vore intressant att veta mer om är hur det här ser ut i större internationell jämförelse för att reda ut vad olika länders kulturer har för inverkan på skillnaderna. Hur kommer olika länders/kontinenters patientteorier utvecklas olika och vad beror det på?

I dagsläget finns två olika akademiska kurser om patientbemyndigande i Sverige:

Vid Lunds Tekniska Högskola inom designvetenskaper finns i dagsläget en patientforskare, Ulrika Sandén, som arbetar på en avhandling. Hennes engagemang utgår från en extremt påfrestande vårdprocess. Ulrika har föranlett en av de två universitetskurser som tillkommit sedan höstterminen 2017 om personligt patientbemyndigande som är närmare patientperspektivet när man närmar sig tanken om patientinflytande utifrån patienterna själva och vad KASAM (känslan av sammanhang) innebär för att en patient ska klara sig. Kursen är inriktad på cancerpatienter, anhöriga till cancerpatienter, vårdpersonal, administrativ personal och specialiserad att ens komma in på.

Anne Carlsson, f.d. ordförande Reumatikerförbundet, numera vid Reformklubben och patientrepresentant vid Forum för Health Policy. Anne Carlsson har medverkat till att en distanskurs om Patientbemyndigande sett dagens ljus vid Jönköpings Universitet för vårterminen 2018. Den här kursen har ett mer öppet inträde och man kan välja om man vara strikt akademisk och ta ut högskolepoäng eller ta ut ett studieintyg istället. Kursen har en helt annan inriktning än den ovannämnda. Denna kurs är mer inriktad på patientmakt i termer av systemkunskap (Staten, myndigheter, hälso- & sjukvårdssystem, det politiska systemet), forskning (Patientinrapporterademått: PROM/PREM), klinisk behandlingsforskning (Lagar och regler, GCP: Good Clinical Practice), myndighetsroller (Läkemedelsverket, Prissättning, subventioner, biverkansrapportering) och samskapande patienter (Vilka krav kan patienter ställa? Hur gör man patienter mer delaktiga? Hur, var och när kan man bedriva politiskt påverkansarbete?).

Patientteori på egna villkor

Forskningssamhället är aldrig förskonat från de värderingssystem eller paradigm som skapats där man är. Enskilda människor ställer frågorna och tolkar svaren. Idéerna om patientvetenskap kommer oftast från vårdvetenskapen i termer av en patientologi eller personcentrerad vård. Det handlar om patientens livsvärld i vården. Hur man frammanar hälsotänkande utifrån patientens livsvärld brukar vara vårdvetenskapens utgångspunkter. När patienter eller andra intellektuella skapar patientteorier handlar det om mer än vad vårdvetenskapen förespråkar – det handlar om samhällskritik eller hänger ihop med samhällsnormer och förändringar. Den samhällssyn som skapas om patienter i medicinsk mening är oftast patogen (patogenes den tydliga uppkomsten av sjukdomar av grekiskans pathos som betyder lidande och genes bärare utav – motsatspar till det idiopatiska när orsaker till sjukdom är otydligt av grekiskans idios det egna). Patienter vill påverka samhällssynen att relatera till  det salutogena  (salutogenes latinets salus hälsa och grekiskans genesis som betyder ursprung – fokuserar en samhällssyn som lyfter fram det som skapar hälsa). Det salutogena är närmare idén om positiva känslor som närmar sig strävan efter lycka och balans. Det patogena tar sig fram som en rationell förklaringsmodell även när det handlar om negativa känslor kopplade till sjukdom (det här synsättet är kopplat till den rationella nyttotanken med vård och behandling).

”Illnesses have always been used as metaphors to enliven charges that a society was corrupt or unjust.” Susan Sontag 

Att patienter tar sin egen historia i sina egna händer finns det exempel på. En aktiv patientstruktur, utifrån paradigmskiftet e-patient, är rapporten av den amerikanske läkaren och cancerpatienten Tom Fergusson, e-patients how they can help us heal healthcare, som jag skrivit om i Patientmakt Revisited 3. Jag har frågat Sara Riggare om hon känner till någon enhetlig patientteori. Hon berättade att hon arbetar på att fördjupa Tom Fergussons arbete till en patientteori för mer klargörande patientperspektiv i vården för att synliggöra patienter. Det som skiljer e-patientteori från andra patientteoretiska perspektiv är att man ute efter att förändra attityden till patienter inom vårdkulturen utifrån patienteras perspektiv. Hur eget är det egentligen? E-patientteorin är amerikaniserande. Det kan det finnas invändningar emot. Det kan också finnas möjligheter till gott hopp utifrån det eftersom den amerikanska drömmen ideologiskt sett handlar om strävan efter lycka (lycka kan vara en variation inom nyttotänkandet). E-patientteori behöver skärskådas utifrån vad empowerment (bemyndigande) bygger på för principer. Bakgrunden till empower är flerfaldig: det uppstod redan på 1650-talet, blev till 1814, populariserades 1968. Empowerment bygger på olika intellektuella ståndpunkter: Milton, Beaumont, Pope, Jeffersson och Macaulay.

Patientteori finns utifrån olika högintellektuella personligheter och deras sammanhang. Den franske professorn Michel Foucaults filosoferande som en motståndets estetik kritiserar medicinsk normbildning på en samhällelig nivå om kunskapskriterier, avvikande sexualitet och psykisk ohälsa. Den österrikisk-kroatiske filosofen och civilisationskritikern, Ivan Illich (1926–2002) bok Den farliga sjukvården är ett uppror mot effektivitetsivern när människor medikaliseras på fel grunder. Det är en mycket skarp kritik av bristen på patientinflytande. Illich uppmaning är att människor ska gå till motvärn mot hur omgivningen är den utlösande faktorn för ohälsa. Patientteori finns i termer av crip theorysom är del i en reclaim rörelse och genusordning som tillkommit utifrån AIDS och som baseras utifrån handikapprörelsen i samröre med feminismen, queer theory, afro-amerikaner och latino-amerikaner. Den amerikanske professorn i engelska, Robert McRuer lanserade crip theory, i sin bok Crip Theory Cultural Signs of Queer­ness and Disability (2006), för att gå till motattack mot hur personer med fysiska eller kognitiva hinder diskvalificerats sexuellt genom tiderna. McRuer har disputerat inom queer teori utifrån funktionshinder. Det engelska ordet krym­p­ling, ”cripple” är nedsättande. McRuer gör sin crip theory till ett virilt tillstånd med bred til­l­ä­m­pning. Den amerikanske författaren, litteraturkritikern och aktivisten Susan Sontag (1933-2004) drabbades av bröstcancer och skrev den rasande essäsamlingen Sjukdom som metafor (1977) som behandlar idén om epidemier, TBC, Pesten Polio, Syfilis, Cancer och Aids utifrån hur sjukdomsidentiteter i västerländsk kontext uppstår, förvandlas och förvaltas genom tid och rum. Syftet är att gå emot det bildspråk man använder om sjukdomar eftersom det påverkar kulturmönster som leder till att patienter stigmatiseras.

”Etymologically, patient means sufferer. It is not suffering as much as that is most deeply feared but suffering that degrades.” Susan Sontag

Det är också i goda hälsoekonomers sällskap man finner förutsättningarna för patientteori för patienter när de bjuder in en humanist (jag vet inte om Per Rosén varit patient). I antologin Valfrihet och jämlikhet i vården har Per Rosén, fil. kand. i filosofi, ett kapitel som alluderar på den franska revolutionens (frihet, jämlikhet, broderskap) slagord: ”Frihet, jämlikhet, kunskap” som behandlar autonomiprincipen för patienter. Den amerikanske liberale John Rawls (1921–2002) tänkande är framträdande i resonemangen. Autonomiprincipen kan krocka med välfärdsideologins kollektivism. Tanken på att stärka patientens autonomi handlar om frihet från dominans och sätt för patienter att uppnå frihetens yttre förutsättningar. Per Rosén tar ytterligare ett steg framåt. Det starkaste argumentet kan vara erkännande, inte frihet. Att erkänna den enskildes bild av sig själv. Autonomiprincipen som patientkometens är när patienten avgör fördelar mot nackdelar om innehållet av behandlingar eller terapier – eller vet att avstå alternativen helt och hållet.

”I ett sjukt samhälle härskar uppfattningen att definierad och diagnostiserad ohälsa är att föredra framför varje annan typ av negativ etikettering.” Ivan Illich

Saknas det jämlikhet och frihet i den svenska sjukvården? Frihet är det svenska patienter värderar högt. Att fritt kunna välja allmän läkare och sjukhus utan remisstvång är något svenska patienter vill behålla. Jämlikhetstanken kan formuleras utifrån problemformuleringen om alla ska ha tillgång till samma vård eller att ingen får tillgång till något som inte alla har tillgång till. Kunskapskriteriet kan handla om många olika saker. Information om vården eller det vården erbjuder och att känna till skillnaderna utifrån olika vårdutövare för att kunna välja den som är bäst eller veta vem man medvetet ska undvika. Kunskapskriteriet ser även till att patienter både får information och är aktiva i kunskapsprocessen för läkares och vårdens utveckling. De tre kriterierna påminner mycket om vad e-patientrörelsen vill i termer av patientinflytande. Kunskap och autonomi kommer att variera hos olika patienter.

Trots dessa olika tankar saknar jag en enhetlig teori av patienter för patienter. Det pendlar hela tiden mellan det individuella och det kollektiva. Det pendlar mellan samhällets övernorm och de på gräsrotsnivå. Går det att göra en patientteori som utgår från och samtidigt upprätthåller en balans? Skulle det leda till förflackning eller förstärkning? Å andra sidan behövs kontraster för att kunna vidareutveckla de egna argumenten och resonemangen….

Vad många patienter söker och eftersträvar är en egen begreppsbildning utifrån hälsa som leder till en attitydförändring av patientrollen i sig. Patienter vill även lägga sig i begreppsbildningen av diagnoser och behandlingar utifrån hur kunskapsproduktion ser ut och går tillväga.

Svenskt patientinflytande ur ett brokigt fågelperspektiv

Historieprofessor Lars Trädgådh skriver att det svenska debattklimatet inte är insmickrande. Svensk debatt ”skrivs med ett språk som /…/ samtidigt begränsar och bemäktigar”.

Hur debatteras patientinflytande i vård- och medicintidskrifter/tidningar? Den nya patientlagens fördelar och nackdelar diskuteras – även konflikter utifrån olika landsting. Det råder olika stämning om patientinflytande i Läkartidningen (47 träffar), Dagens Medicin (25 träffar) och Vårdfokus (16 träffar). Några nedslag visar att… Dagens Medicin behandlar frågan ur politiska perspektiv. Man skriver att problem kan uppstå när patienter kräver behandlingar på ett sätt som kan vara orimligt och att läkare måste tänka kostnadseffektivt. Läkartidningen har en hårdare kritik där till och med hälsoforskare ser det som att det är något som kommer i konflikt med vårdens värdegrund. Patientinflytande smutskastas som om att det inte går att bedöma, det påstås att det komplicerar idén om den följsamma patienten eller att det kan ge nytt perspektiv om att prioritera efter en ansvarsprincip. Behovet av öppna jämförelser debatteras från patienthåll (Anne Carlsson). I Läkartidningen menar man att ”patientempowerment” inte går att översätta till svenska – man vill helst hålla sig till patientinflytande. Vårdfokus har en mer empatisk inställning till patientinflytande. Patientinflytande gör patienter tryggare i den egna vården. I Vårdfokus lyfts fram att sjuksköterskorna behöver ändra sin yrkesroll utifrån patientinflytande som innebär att de arbetar för att göra patienter informerade och att man ska värna patienter som har svårt att hävda sina egna intressen.

Hade gärna läst vadhttps://distriktsläkare.com skriver om patientinflytande. Mitt personnummer kommer inte verifiera mig som allmänläkare…

När jag sökte genom Universitetsbiblioteket i Lund och KB Libris på begreppet patientmakt fick jag inte många träffar. När jag däremot söker på begreppet patientinflytande sker något helt annat. Förklaringen kan ligga i den svenska kulturen och att det kanske är relativt lågt i tak om patientinflytande som fenomen. Begreppsbildningen patientinflytande ter sig mindre hotfull än patientmakt eftersom det är mer lagom som begrepp.

Patientinflytande utifrån Universitetsbiblioteket i Lund ger 51 träffar utifrån sökordet patientinflytande. Här får jag intrycket att det handlar om patientens preferenser, rollen som medverkande och vilka förutsättningar och hinder som ligger i vägen. Patienten kanske är en krävande kund, en modern patient, en e-patient, vad vill missnöjda patienter påverka, vad patientdeltagande inte är och hälsofrämjande möten.

Patientinflytande i KB Libris sökmotor ger 138 träffar. Nu vidgas tanken än mer. Utifrån KB Libris söksystem handlar patientinflytande om: att utveckla dialogen, kommunikation och samarbete, en bemyndigad patient, informationsteknologi för att stärka patienter/patientcentrering, är en policyförändring, ömsesidighet, en hälsoagent, personcentrerad vård, patienternas erfarenheter som förbättringsarbete, PRO (Patient Reported Outcomes), patienters känsla av sammanhang, en kunskapsbaserad patient, den flummiga beskrivningen att patienten har rätt, människovärde, näthälsa, effektiv vård, delat beslutsfattande, en ny patientroll, klientskap, medborgarskap, Ivan Illich och den starka kritiken av medikaliseringens negativa effekter, att lyssna till marginaliserade röster, medborgarforskning, erfarenhetsbaserad design, patientdeltagande.

Patientinflytanade utifrån olika universitetsbiblioteksforum ger olika resultat. Till exempel: Biblioteksfunktionen utifrån Umeå Universitets hemsida ger förslag på 37 böcker, 14 avhandlingar, 696 artiklar, 5 eböcker, 2 kursböcker. Linnéuniversitetets biblioteksfunktion ger 7 vetenskapliga tidskrifter, 11 fulltexter, 6 artiklar, 1 avhandling, 34 böcker.

En övergripande blick över utbudet visar att den utländska bokproduktionen utifrån patientinflytande är av högre komplexitet och mer omfattande än den svenska.

En granskning av #patientinflytande på Twitter visar spridda tankar i stil med: ”Patientmaktutredaren vill förstås inte se juridiska processer för att få #patientinflytande #dmagenda – men det kommer”. Att ”Patientinflytandet har inte blivit bättre sedan nya lagen. Samtidigt går utvecklingen av privata initiativ fort!”. Eller: ”Vården speglar sin tid. Vetenskapen ger bättre resultat. Men #patientinflytande har kommit sent i historien. #patientlagen”. En bild med frågan: ”Står Landstingen i vägen för utökat patientinflytande?” Till och med att ”Det borde vara olagligt att strunta i patienters rättigheter…” På taggen #merpatientinflytande på Twitter finns några inlägg från en cancerpatient som blivit patientrepresentant/patientföreträdare. Hon beskriver att cancervården inte är jämlik och att anhöriga till cancerpatienter behöver ses och höras. Samma cancerpatient är den enda som sedan skrivit på #merpatinf.

På Facebook finns, i min skrivande stund, 5 sökbara träffar utifrån Patientinflytande. Nätverket mot cancer tar täten med två delningar. Nätverket mot cancer skriver om att RCC Syd startar en patientföreträdareutbildning och Nätverket mot Cancer menar att det krävs attitydförändringar för att patientinflytande ska bli till. Några ord ur ett filmklipp som delats av Lena Östholm, representant för Miljöpartiet förtydligar att patientinflytande handlar om att patienten inte längre ska hamna mellan stolarna och lyfter särskilt fram att individen inte ska behöva anpassa sig efter vården utan vården måste finnas till för individen. Det kan tyckas självklart – dock saknas patientperspektiv inom vårdens strukturer. Begreppsbildningen patientinflytande räcker inte.

Hur tydligt är själva patientperspektivet i begreppet patientinflytande? Patientinvolvering är mer påtagligt än ”bara” inflytande.

Den tyske idéhistorikern och lingvisten Reinhard Koselleck (1923–2002) har varit en tongivande begreppshistoriker. Koselleck var särskilt intresserad av att se historien utifrån hur begreppsbildning är en del av det sociala samspelet. Ett begrepps historia kan ge oss kunskaper utan kravet på exakt empiri. Begreppshistoria visar den verklighet vi möter samtidigt som begreppen i sig är en del av processen i att ens hitta den verkligheten. Kriser inom olika begreppsutveckling ses emellanåt som angivelser om sanningen eller handlar om behovet av att tänka på historien i sig. Sammanhanget ett begrepp lever utav kommer att innebära begränsningar och olika kulturer agerar olika på grund av deras olika kulturella mognadsnivåer. Sanningen som uppenbaras handlar om den kulturens värderingar, politik och ekonomiska förutsättningar. Samtidigt som en ny fas inom en begreppsbildning banar ny väg för nya sätt att tänka begränsar det samtidigt utifrån hur bred horisont som ens kan skapas vid det givna tillfället. Begreppsbildningen patientinflytande i Sverige är ett offer och medel för allt detta.

Historia och samhällelig självsyn

Historia och legitimitet hör ihop med den värdegrund som genomsyrat hur den svenska vården och kulturen formats. Olika former av legitimitet leder till olika förhållningssätt när vi talar om makten över minnet och vem som omtolkar det inför förändringsbehov.

Den svenska modernismen som epok och uppbyggnaden av den svenska välfärden hade ett mycket starkt sikte framlänges. Den svenska välfärdsmodellen är en patriarkal struktur som är komplicerad att överbrygga. JD Bo Wennström frågar sig i sin bok Rättens kulturgräns (2001) om inte juridiken och rättsordningen är en av modernismens sista utposter.

Sedan tiden efter andra världskriget i Sverige har den traditionella svenska kulturen förlorat i status på grund av krigets moderniseringseffekt och industrialiseringen. I Sverige har det lett till att det införlivats en motsättning mellan den andliga-moraliska och den teknisk-materiella utvecklingen. Det ledde till att humanism ställdes ut som en kontrast till teknik, radikalism och i en vidare bemärkelse även den svenska modernismen. Du kanske finner att jag är lång sökt? Nej, detta handlar om varför det tar så lång tid för Sverige att skapa en samlad idé om patienten som rättssubjekt inom svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning. Ännu ingår inte ens hela kroppen inom hälso- och sjukvårdslagstiftningen – idag ingår inte tänderna. Tandläkare kan utifrån våra tänder se tecken på sjukdomar i ett tidigt skede. Om en tandläkare meddelar en patient diagnos i ett tidigt skede – kommer sjukvården och läkare att lyssna till vad patienten för vidare? Vore det inte bra om tandläkare kan remittera direkt utifrån sina medicinska fynd?

Den svenska modellen och det svenska välfärdssamhället är uttryck för en form av social ingenjörskonst. TV-serien Världens modernaste land (2006–2007) med lingvisten Fredrik Lindström som programledare och historikern Peter Englund som bisittare har problematiserat den svenska kulturen utifrån olika tematiska upplägg (tillgängligt på Youtube). Om man tar sig för att se alla delarna i tät följd mer än en gång sammanhållet växer ett budskap upp ur alla de olika delarna. Den svenska modernismens teknifierade framgångsprojekt krackelerar. Det resoneras tydligt om att denna civila ingenjörskonst bara kan tänjas ut till en viss grad för sedan börja slå tillbaka på sig själv och alla som ingår i det. Det i sig handlar också om tankeklimatet i landet och hur det format välfärdspolitiken.

Ett lands geografiska läge och utformning påverkar tankeklimatet. Det spelar roll för hur vår egen kultur påverkar vården. Har vi i Sverige rätt kultur för att skapa en patientinflytelserik vårdkultur? Den svenska kulturen beskrivs som att den lever i avsaknad av en tradition som samverkar med de krafter som ska agera för patientinflytande. Civilsamhället har svårt att konkurrera med den offentliga sektorn i Sverige.

Postmodernismen som har siktet inställd både baklänges, framlänges och runt omkring och ifrågasätter mycket inom modernismens framgångskoncept och visar på vilka brister det lett till som kräver förändringar man kanske inte alltid varit beredd på att behöva ta ställning till. Den postmodernistiska samhällssynen går emot tanken om modernismens enhetliga sätt som om att det bara finns ett sätt. Inom det postmoderna formas man utifrån differentieringsprinciper där olika samhällen skapar sina värderingar utifrån politiska, ekonomiska och språkliga maktstrukturer. Den postmoderna vändningen i samröre med globaliseringen sägs leda till att rättspolitiken blir mer mikroskopisk och mer inriktad på detaljfrågor och pressas in i förhastade instrumentella förändringar. ”Den medialisering som genomsyrar samhället, med en nyckfull fokusering av offentligheten på speciella men intresseväckande problem, tenderar också att stärka de mikroskopiska tendenserna”, läser jag i stycket ”En mer samhällelig rätt” om postmodernistisk lagstiftning i Nordiska ministerrådets utgåva Lagstiftningspolitik nordiskt seminarium om lagstiftningspolitik(2005).

Hälsoekonomins betydelse för patientinflytande 

Att patienter ofta får kämpa sig fram till rätt diagnos och behandling finns det många patientberättelser om. Ur hälsoekonomiskt perspektiv betraktas utvecklingen av vad som skett i vården och vad det fått för konsekvenser för ohälsan att få rätt diagnos. Per Carlsson kommenterar i SNS antologin Vårdens utmaningar från 2010att ”mycket talar för att vården generellt blivit relativt bättre på att diagnostisera snarare än att lindra och bota sjukdomar. En sådan utveckling leder till kostnadsökningar som inte svarar mot bättre hälsa i befolkningen utan paradoxalt nog ger mer upplevd ohälsa”. Anders Anell delvis motsäger det Per Carlsson skriver i sin bok Hälsoekonomi: ”det som kostar allra mest i vården är frånvaro av effektiv diagnostik och behandlig”. Problemet är att varje diagnos innebär ett behandlingsansvar (som är lika med kostnadsansvar för samhället) och det finns incitament inom vårdens strukturer som gör det svårt för vårdpersonal att orka ställa rätt diagnos. Som patient tänker man att man vill få rätt vård i tid för att slippa bli sjukare. Hur många patienter har kommit upp i frikort innan de fått rätt diagnos eller behandling? Eller hur många frikort tog det innan man kom rätt? Patientprocessen ingår inte i de patientenkäter jag sett hittills. Är det ett uttryck för hur lågt ställt det är med patientinflytande i Sverige generellt sett?

Hälsoekonomins analyser av vårdens finansiering, väntetider, vårdens prioriteringar, vårdgarantierna, förståelsen av patientens behov, läkemedelsanvändning, behandlingsalternativ, diagnoser, medicinska begrepp, behandlingsprocesser, behandlingarnas nytta ur samhällsekonomiska perspektiv oavsett var i samhället effekterna uppstår, vilket ekonomiskt värdesystem man ska ha för prissättning av läkemedel, hur läkemedel och vaccinationer kommer till användning inför tanken om hur det kan leda till minskade vårdkostnader, kostnadseffektivitet, kostnadskontroll, resursutnyttjande, hälsoindikatorer, tillgänglighet, vårdens organisation – styrning – ledarskap, hur ny teknologi används i vården, klinisk forskning, den tid vårdpersonal har tillförfogande för patienter, tillgången till utbildningsplatser på de olika vårdutbildningarna, att vårdpersonalen fortsätter inom sina vårdyrken, försena att vårdpersonal tar ut pension, öka vårdens produktivitet/effektivitet, rekrytera vårdpersonal på internationell basis, antalet vårdaktörer, vårdplatser, den förväntade livslängden eller de förväntade levnadsåren hos civilbefolkningen, att mäta patientens livskvalitet utifrån sjukdom och behandlingsalternativ, värdera vad sjukfrånvaro – förtidspension och förtidig död innebär för samhället i termer av utebliven produktion, även värdet av utebliven produktion (dvs. skattebärande inkomst) utifrån anhöriga som tar hand om patienter eller pensionärer som har strösysslor, kritik om att det råder brist på att värdera hälsans värde (hur mycket av samhällets resurser ska gå till hälsa?), vårdens möjligheter att påverka att vissa sjukdomar existerar och samhällets omkostnader uppfattas lätt som något för obskyra experter, forskare, regiondirektörer inom vårdområdet, policymakare, specialiserade institut, fackjournalister, vårdpersonal, sjukvårdspolitiker eller något patientföreningar kan tänkas vara engagerade i. För varje patient eller anhörig som brottats med vårdens strukturer och kultur torde hälsoekonomi kunna bli ytterligare ett brutalt uppvaknande.

Hälsoekonomi har funnits sedan 1960-talet. Det var först under 1980-talet som hälsoekonomi introducerades i svensk hälso- och sjukvård. Hälsoekonomi som används utanför hälsoekonomernas egen horisont består mest av SBU, Socialstyrelsen, Läkemedelsförmånsnämnden och del inom vårdvetenskap. Ur etiskt perspektiv värjer sig vårdpersonal mot hälsoekonomiska argument för att det ter sig cyniskt att värdera liv och hälsa på det sättet, skriver företrädare utifrån hälsoekonomisk bedömning. Det sistnämnda är inte riktigt sant – inte för den som läst Patientens Pris (2013) av Maciej Zaremba som visar hur olika vårdenheter drar in pengar till den egna verksamheten genom överdiagnosticering. Det är en kritik av New Public Management. Filosofen Jonna Bornemark var sommarpratare i augusti 2017 och beskrev galenskapen av kortsiktigheten med New Public Management för offentligt anställdas del – de blir fjärrstyrda utifrån den ledningskulturen. Hennes bok utifrån sommarpratet heter Pedanternas världsherravälde (2018) – utkommer i år.

Anders Anell, Professor i Hälsoekonomi med inriktning patientmakt/patientinflytande

Professor i Hälsoekonomi vid Lunds Universitet Anders Anell är central i frågan om patientinflytande och primärvården. Hans ingång i ämnet var egentligen inte hälsoekonomi utan en mer allmän inriktning där han började forska om vårdens organisation och styrning. Det hela kom sig utifrån den livliga debatt som fördes under slutet av 1980-talet och början på 1990-talet om bristen på patientinflytande och patientmakt. Han har fokuserat särskilt på primärvården och varför den varit svag i Sverige och lagt tonvikt på frågan om vikten av att kunna välja sin egen vårdgivare och patienters olika former av vårdval. Han har även skrivit om patienters egen utvärdering – patienterfarenhetsmått (PREM: Patient Reported Experience Measure) som är måttenheter som mäter patientens erfarenhet utifrån mjuka värden. Anell ifrågasätter faran med för stark standardisering på bekostnad av det individuella.

Professor Anders Anell har tidigare varit VD för Institutet för Hälsoekonomi (IHE) i Lund. Innan jag går in på Fores seminariet i samverkan med Leading Healthcare vill jag dela några bitar ur Anells produktion. Anders Anell ger en kortfattad historia om den svenska vårdens utvecklingstendenser i SNS antologin Vårdens utmaningar från 2010. Under 1960- och 1970-talen när landstingen expanderar blir central styrning och uppbyggandet av välfärden som en social ingenjörskonst ett sätt att lösa många problem. Från slutet av 1980-talet uppstår en brytpunkt från de tidigare årtiondena. 1990-talet beskrivs som den tidsenhet när hälso- och sjukvårdens s.k. ”yttre strukturer” och ansvarsfördelning ändras mellan landsting och kommuner som i stort inneburit en koncentration av vården till färre akutsjukhus och att kommuner fått samlat ansvar för äldreomsorgen. 2000-talets inledning beskrivs som den fas där öppenvården utvecklas där vårdens ”inre strukturer” vidareutvecklas till att handla om att förbättra vårdens processer (integration mellan olika vårdgivare med patienten i centrum). Förkortade väntetider och överblick över hela behandlingskedjan blir viktigare än de enskilda besöken. Vårdens resultat och kvalitet börjar redovisas öppet. Anell kritiserar att organisationsförändringar och reformer sällan genomförs fullt ut. Det finns en tendens till att retoriken har blivit viktigare än de förändringar som faktiskt genomförs.

En litteraturöversikt över patientinflytande producerad av IHE 1997 där Anders Anell skrivit förordet visar att det inte förekommit någon patientrepresentant: ”tacka alla de läkare, forskare och administrativt ansvariga”.

För patientinflytandets del ställs många krav men framförallt en lyssnande inställning från vårdpersonalens sida. Förutsättningarna att förmedla information handlar inte bara om vilken information utan på vilket sätt av vem och när den tas emot. Vårdpersonal kan manipulera patienten genom att bara ge vissa delar av informationen för att styra patienten i ena eller andra riktningen. Bara för att en patient vill ha tillgång till så mycket information som möjligt om sin sjukdom och behandlingsalternativen behöver inte betyda att patienten vill vara delaktig i beslut som den vård som ges. Medicinen är ingen fulländad vetenskap – kravet på patientinflytande är avgörande för vårdens kvalitet. En tredje del av alla patienter uppskattas inte uppnå de önskvärda resultaten eftersom inte tillräcklig hänsyn tagits till patientens utgångspunkt. Patientmedverkan är lättare för en patient som varit patient ett tag och som tagit vanan att göra egna utvärderingar. En annan fråga som reses är i vilken utsträckning det är acceptabelt att patienten motsätter sig att ta eget ansvar (vissa sjukdomstillstånd kommer att göra det extremt svårt eller omöjligt). Bristande kompetens och ångest inför patientmedverkan borde öka kraven på information och patientmedverkan.

”Endast 29 % av cancerpatienterna har fått information från sjukvården om patientorganisationer. De som fått denna information är mer nöjda generellt med informationen kring vård och behandling i jämförelse med de som inte erhållit denna information”. Cancercentrum.se

Patienter har lättare att värdera näraliggande medicinska problem högre än de mer avlägsna. Patienter kan missbedöma risker av ”irrationella” skäl och missledas av ordval. Känner du igen dig? Det är inte säkert att vårdpersonal förmedlar det som gäller det längre perspektivet för att inte oroa. Ibland vet jag inte om de orkar tänka i de längre perspektiven eller ur helhetssyn. En patient behöver hantera det långsiktiga.

”Att inte adekvat kommunicera potentiell nytta och eventuella faror riskerar att urholka begreppet patientinflytande. För hur mycket inflytande har man egentligen om man fattar beslut utifrån falska premisser?” Läkartidningen

Anders Anell har skrivit Hälsoekonomi (2009) som på ett lättfattligt sätt beskriver vad hälsoekonomiska utvärderingar kan vara och hur de kommer till användning. Texten är deskriptiv på en viss nivå – för den som är väl insatt i kulturproblemen inom vården kan den hälsoekonomiska belysningen delvis ses som ett idealtillstånd. Hälsoekonomins syfte är att se till att de gemensamma resurserna ger de bästa hälsoeffekterna och den bästa nyttan för att kunna uppnå hög effektivitet. Redan här ser jag att begreppet nytta kan leda diskussionen in på olika filosofiskt lagda etiska värderingsmodeller och ideologier om hur nyttobegreppet i sig laddas med innehåll inom en viss epok – vår nutid och därför inför framtiden. Jag utreder inte hela bokens innehåll. Plockar fram några russin ur kakan. Anders Anell förklarar den nutida utvecklingen bakom resursutvecklingen i vården med 4 kriterier: Vårdbehoven ökar pga. demografiska förändringar med fler äldre respektive ändrade levnadsvanor. Krav på löneutveckling för vårdpersonal i nivå med löneutvecklingen för jämförbar personal i andra samhällssektorer. Nya tekniker och metoder. Högre krav och förväntningar från patienter och anhöriga.

Anders Anell har tillsammans med Anna Häger skrivit Vårdanalysrapporten Vad påverkar patientupplevd kvalitet i primärvården (2012:1). Anell har förtydligat att hans intresse för patientinflytande också kommit till uttryck i arbetet med Vårdanalys och dess styrelse sedan starten av myndigheten. I den här rapporten utgår man utifrån resultat av Nationell Patientenkät. Den första Nationella Patientenkäten genomfördes 2009 som bara innefattade läkare. Därefter har enkäten även handlat om patienters erfarenhet av sjuksköterskor. Tanken är att NPE ska genomföras vartannat år. Studien omfattar tre regioner och sägs representera en tredjedel av alla primärvårdsmottagningar i Sverige. Kriterierna för patientupplevd kvalitet handlade om: helhetsintryck, tillgänglighet, lyhördhet, delaktighet, bemötande, information, kontinuitet, upplevd nytta. Mottagningens egenskaper undersöktes i egenskap av/som: nyetablerad mottagning, nyetablering inom kommunen, region, andel listade individer, andel läkarbesök, offentlig mottagning, enskild/privat ägare, lokal/regional/nationell vårdkedja, sjukvårdsbehov, socioekonomisk profil. För det första är det svårt att mäta patientupplevd kvalitet genom enkäter menar författarna. Patienterna har inte undersökts utifrån informationsbehoven som i sin tur kan kopplas ihop med kvalitetsaspekter. En lärdom inför framtida studier är att utveckla information som ger bättre möjligheter för kvalificerad utvärdering och uppföljning av vården ur ett patientperspektiv. Det absolut sämsta resultatet på riksnivå när patienter möter läkare handlar om hur patienter värderat vården som helhetsintryck och den behandling de fått, bara 34 %. Det näst sämsta handlade om tillgången till information om sitt eget tillstånd, 56 %. Det tredje sämsta är väntetiden, 63 %. Eftersom jag skriver utifrån ett patientperspektiv är jag ute efter vad som är mest angeläget att förbättra. När patienter utvärderar besök hos sjuksköterskor blir det sämsta resultatet detsamma som för läkare: helhetsintrycket och behandlingen får sämst resultat med en nio % högre procentsats nöjdhet med 43 %. Det näst sämsta med sjuksköterskor är att man inte får träffa samma sjuksköterska som man vill, 57 %. Det tredje sämsta är väntetiden som ligger nära resultatet för läkare på 64 %.

”Långsiktiga lösningar för hälso- och sjukvården kräver blockpolitiska överenskommelser #primärvård #dmagenda” (@ros_inger, Twitter)

Anders Anell är delaktig Myndigheten för Vårdanalys PM 2017:1, Primärvårdens resurser, styrning och organisation En jämförelse av villkor och förhållanden i Danmark, Norge, Nederländerna och Storbritannien. Jämförelsen mellan de olika länderna visar strukturella olikheter. PM 2017:1 är ett av underlagen i Vårdanalys rapport En primär angelägenhet Kunskapsunderlag för en stärkt primärvård med patienten i centrum 2017:3 ingår Anders Anell projektgruppen som forskare. Rapporten 2017:3 studerar besöksmönstren i primärvården för Jönköping, Norrbotten, Västerbotten och Stockholm.

PM 2017:1 förtydligas att Sverige har lägst antal primärvårdsläkare i jämförelsen. Utomlands har läkare större frihet att välja hur många de listar. Svenska privatläkare har en högre frihetsgrad när det gäller var man vill etablera sig och vem som äger mottagningen. I Danmark, England och Nederländerna finns en lång tradition av en mer personlig relation mellan patient och allmänläkare. Det gör att patienter uppfattar att de har både god tillgänglighet och kontinuitet i primärvården. Nederländerna lyckas bäst i att koordinera vården och dessa läkare erfar minst stress.

I Norge finns en nationell plattform www.helsenorge.se där den norska befolkningen kan välja en fast läkarkontakt var man vill över hela landet. Plattformen visar vilka läkare som kan ta emot nya patienter. De som kan ta emot nya patienter får inte neka patienter tillträde. Man får ta en second opinion hos en annan läkare utan att behöva lista om sig i Norge.

Historiskt sett har England få läkare per tusen invånare. Alla invånare har rätt att lista sig inom det område där man bor. Mottagningar kan bli tilldelade patienter av NHS (National Health Service). Patienter har rätt att välja sjukhus och enskild specialist när man fått remiss.

Det danska Almen prakis har en lång tradition och beskrivs som uppskattad av den danska befolkningen. Det har skett en organisationsförändring mot att arbeta i team med sjuksköterskor på senare tid. Danmark beskrivs utifrån två listningsalternativ. Det första innebär att man listar sig hos en namngiven läkare. Alternativet innebär avgiftsfria besök och avgiftsfri specialistvård när den egna läkaren remitterar. Det andra alternativet är en större valfrihet av allmänläkare utan att man listar sig och besök hos andra specialister utan remisskrav. Alternativ två innebär att man betalar för besöket men blir subventionerad till 2/3 i efterhand. 99 % av den danska befolkningen väljer alternativ 1.

Rapport 2017:3 En primär angelägenhet försöker förstå det ur ett patient- och medborgarperspektiv. 18 % av vårdens resurser går till primärvården. 2/3 av befolkningen besöker primärvården minst en gång under ett år. Förtroendet för primärvården är svagt: uppmäter 60 %.

Primärvården behöver bli bättre på att verka för jämlik hälsa, agera förebyggande, bli mer individanpassad, bättre samordnad. Primärvården brister i patientcentrering, patientdelaktighet, information och kunskap, respekt och bemötande och emotionellt stöd. Tillgängligheten brister. Andelen patienter som träffar samma läkare varierar mellan 35 % och 67 %. Det är svårt att bedöma kvalitetsaspekter. Produktiviteten sjunker. Läkarna saknar mandat, tid, information och administrativa förutsättningar att samordna patientens vård och har svårt att erbjuda kontinuitet.

”Medicinen lever i ett kulturell rum, i ett slingrande samspel mellan kunskap, behov, värderingar och maktspråk.” Karin Johannisson 

Personer med lägre inkomst har fler läkarbesök i primärvården än förväntat utifrån deras behov. Låginkomsttagare får ofta initialt en psykiatrisk diagnos (det här speglar läkarkårens egen elitistiska kultur inte bara att en socioekonomisk pressande livssituation kan vara ångestdrivande i termer av effekter som inte bör förväxlas med idén om affektsjukdom). Personer med högre inkomster ses oftare i specialistvården. Det senaste har tolkats som höginkomsttagare skriver egenremiss eller kan argumentera sig förbi remisskravet, ”vilket gör remisskraven ojämlika ur ett socioekonomiskt perspektiv”. Är höginkomsttagare rätt kategori? Borde man inte utgå ifrån utbildningsnivå, personlighet, nivå av hälsolitteraticitet och retorisk förmåga?

Läkare kan medvetet välja att osynliggöra patienter som sköter sin egen administration eller anklaga dem för att kontrollera sin vård. När patienter tar saker i egna händer är det för att ingen agerar utifrån ett helhetsperspektiv och då ser patienten själv till att det blir så. Det är inte bara bristen på information som är den stora utmaningen. Den största utmaningen är att förmå läkare att sluta socialisera sig som egenutnämnda envåldshärskare. Den formen av stuprörskultur behöver motarbetas.

Ett stort problem inför att veta hur man kan förbättra primärvården är att det saknas ett nationellt hälsodataregister för primärvården där varje besök registreras utifrån diagnos, personkategori och åtgärd. Bara en liten del av primärvården ingår i andra kvalitetsregister. Det är svårt att följa upp jämlikvård eftersom bakgrundsuppgifter tagits bort ur Nationell Patientenkät. Det är svårt att följa patientrapporterade mått eftersom frågorna i Nationell Patientenkät ändrats.

Vårdanalys skriver att problem inför besök i primärvården handlar om personer med psykisk ohälsa, multisjuka och de som befinner sig i ett tidigt stadium av något som kan leda till kronisk sjukdom. Personer avstår ofta från att uppsöka primärvården och hamnar på akuten när det kroniska tillståndet blivit ett akut problem. Primärvårdsläkare nedprioriterar förebyggande vård om en patients tillstånd inte är akut. I exemplet om livsstilssjukdomar skuldbeläggs patienter och blir föremål för fördomar av vårdpersonal.

”Hur många patienter läser Vårdanalys rapporter när de behöver det som mest – när de undrar var de hamnat när de är i vården? De kan fungera lite som seriefiguren Linus berömda blå snuttefilt.” (@Bokofil, Twitter)

Problemet är att läkare kan gå i prestigelåsningar. Det är inte många som kan ha en öppen processorientering inför diagnostik. Kvinnor söker ofta i tidigare skeden innan man kan upptäcka vad det är – är en av förklaringarna till att kvinnor oftare felaktigt diagnostiseras med psykisk ohälsa eller inte tas på allvar i vården. När en patient felaktigt får en psykiatrisk diagnos kan det ta väldigt lång tid innan patienten får rätt somatisk diagnos som kan ha utvecklats illa. I dagsläget är det extremt farligt. Om en patient som fått fel diagnos och behandling och går igenom en misslyckad rehabilitering kan denne bli av med jobbet. Tas problemet med diagnostisk kränkning, upp i någon patientenkät?

Ytterligare problem om tidsaspekterna är att det inte alltid skrivs i journalen att återbesöket handlar om det en patient förmedlar. Journalen kan snedvridas till att se ut på ett sätt som går helt emot patientens intentioner.

Kulturproblem om allmänläkare är att de kan välja att gå i förnekelse om vad specialistläkare kommer fram till. Allmänläkare kan välja ut helt fel diagnos för att göra det lätt för sig själv. Allmänläkares medicinska horisont är grovhuggen i jämförelse med specialistläkares. Försäkringskassan är medveten om problemet. Som patient behöver man en allmänläkare som inte har beslutsångest inför specialistkompetenserna. Läkarkulturens egen hierarki har skapat ett galet förhållningssätt. Den amerikanske läkaren Jerome Groopman har problematiserat det i sin kritiska bok Hur läkare tänker (2009). Boken är en kritik av läkarkulturens tankemönster. Den är matnyttig läsning för patienter eftersom Groopman förtydligar vad som är komplicerat när man ställer diagnos.

Innan Myndigheten för Vårdanalys blev till fanns Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut som hade en serie Sprirapporter under 1990-talet som gjorde liknande studier av vården som Vårdanalys. Rapporten: ”Missnöjda patienter Vad vill de påverka” ger några svar som är viktiga att ta upp här för de visar att det finns en kontinuitet med samma problem än i dag. Det patienter är mest kritiska till är: behandling, bemötande och att man inte har rätt information. Frågan om vad missnöjda patienter klagade på 1999 i primärvården var: fel eller misslyckad behandling: 17 %, utebliven utredning/diagnos/behandling: 41 %, fel diagnos: 7 %, komplikation: 12 %, vill ha annan behandling: 2 %, försenad diagnos/behandling: 10 %, Övrigt 11 %.

Det finns ingen koppling, enligt Vårdanalys, till att större primärvårdsmottagningar leder till ökad produktivitet och mindre kostnader. Däremot erfar patienter bättre patientnöjdhet på mindre mottagningar och ensampraktiker pga. bättre personkontinuitet.

Vårdanalys kritiserar förändringar som skett av Nationell Patientenkät som gör att det inte går att göra jämförelser bakåt (hur och vad som mäts). De undrar över validiteten utifrån vad man mäter idag och om det verkligen stämmer med vad de är avsedda att mäta. Bakgrundsinformation som saknas handlar om patientens allmänna hälsostatus, om patienten sökt många gånger för samma sak, eller om patienten rent generellt söker vård ofta – eller medvetet inte där det kan finnas flera olika förklaringsalternativ (eget tillägg). Vårdanalys tillägger att behovet av fördjupning för hur primärvården fungerar för olika grupper behövs.

Revisited: seminarium 2014

Ett frukostseminarium hölls i Stockholm 2014 på Fores (den gröna och liberala tankesmedjan) i samarbete med Leading Healthcare (den akademiska tankesmedjan för en fördjupad dialog om framtidens vård och omsorg) och Entreprenörskapsforum (den oberoende forskningsstiftelsen som initierar, bedriver och kommunicerar policyrelevant forskning). Anders Anell presenterar sina resultat utifrån en studie som publicerats inom deras samarbeten i forskningsprogrammet Uppdrag Välfärd, Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård (2014). Studien har finansierats av LIF – de forskande läkemedelsföretagen. Diskussionen och presentationen beskrivs som en empiriskt grundad argumentation, förklarar Hans Winberg, moderator för seminariet. Paneldiskussionen som hölls bestod av Anders Lönnberg (politiker och ordf. i Diabetesorganisationen, DiOS) och Per Carlsson (chef för Prioriteringscentrum) och åhörarna (jag kommer att använda åhörarnas reflektioner i kommande avsnitt).

Min tolkning, utifrån sett, om seminariets inriktning är tillkomsten av Patientmaktutredningen från 2013. En utredning som ska ge patienter patientinflytande. Att jag tänkte så beror på att det är den utredning Anders Anell kritiserat i sin rapport. Anders Winberg som var moderator för frukostseminariet förtydligar att rapporten och seminariet har att göra med att man velat lyfta frågan om samverkan för de äldre som är mest sjuka och hur samverkan fungerar. Samverkan fungerar inte.

Anders Winberg är General Sekreterare vid Leading Healthcare. Anders Wingård ingång i sitt engagemang för vården handlar först om att han tillhört den sista generationen sjukvårdsbiträden. Han har helt gått sin egen väg akademiskt (han kommer inte från en akademisk familj) och värnar akademisk belysning som en konfrontation gentemot det som inte fungerar för att det ska bli bättre. Anders Wingård vill förmedla forskning om vården för att förbättra den. Vården ligger väldigt långt efter andra samhällsområden. Han anser att man har en skyldighet att försöka göra samhället bättre utifrån parametrarna politik – förvaltning – företag.

Presentationen och en del av debatten i anslutning är en lektion och förfrågan i om man ska agera individuellt eller kollektivt om patientinflytande. Anders Anell företräder det individuella perspektivet utifrån treenigheten: frihet – jämlikhet – kunskap. Anders Lönnberg går åt ett annat håll med en kollektiv lösning för jämlikvård utifrån ett förbättrat kunskapsläge. Anders Lönnberg kan i jämförelse tolkas utifrån treenigheten: frihet – jämlikhet – broderskap.

Anders Lönnbergs ingång i patientinflytande handlar om erfarenheten som diabetiker. Först gick det bra med enkel tablett- och kostbehandling. Diabetesen förvärrades och han fick insulin som gav biverkningar och livskvalitetsförsämringar. Han lyckades få nyare och bättre läkemedel men de drogs in pga. som det först hette, att läkemedlet var för dåligt kliniskt testat. Den egentliga anledningen är att landstingen detaljstimulerar att insulin ska skrivas ut. Böter utfärdas till de landsting som skriver ut nyare eller dyra läkemedel. Problemet leder till sämre vård och ökade sjukvårdskostnader pga. komplikationer som kan uppstå av diabetes. En patient kan inte vara säker på att den vård som ges sker utifrån medicinska skäl.

Lönnberg sammanfattar fördelen med patientinflytande utifrån Johan Assarssons Patientmaktutredning som visat att det leder till kvalitetshöjning som leder till 40 % effektivitet och kostnadseffektivitet på 20 %. Sjukvården och de ersättningssystem Sverige har idag är de största hindren till en välfungerande vård – inte patienterna. Utmaningen är att kunna se hela patientkedjans olika vårdnivåer. Det faktum att man inte klarar det idag sätter stopp för förbättrad innovation och bättre vård. Lönnberg förespråkar rationaliseringsprocesser istället för prioriteringar som patientinflytande. Han tänker sig att patientinflytande på sikt leder till en bättre vårdkvalitet som utgår från det långa perspektivet istället för förhastade budgetförslag under pressade omständigheter.

Det är mycket att ta in – som patient skulle det behövas överskådliga bevis, data visualiseringar, som patienter lätt kan ta till sig. Om en patient ska kunna vara inom sitt eget patientinflytande behöver man kunna se hur det egentligen ser ut. Många diskussioner sker utifrån fragmentariska expertperspektiv.

Studien och presentationen på Fores kommer fram till att egenavgifter som tillägg på gällande behandlingsalternativ som erbjuds av de olika landstingen är oförenligt med jämlik och rättvis vård. Alternativ för egenavgifter förekommer i delar av landet.

Vårdval har förbättrats för svenska patienter över landet. Patientinflytande kan gynna en utveckling av innovativa vårdtjäntser och produkter. Vårdgivare kan gynnas av att patienter går före och efterfrågar det landstinget prioriterat bort. Patienternas egenmakt i termer av valfrihet utvecklar vårdpersonalens kompetens. Generellt sett visar internationell forskning att delat beslutsfattande om vård och behandling är det patienter föredrar. Patientens inställning till autonomi eller beroende ändras över den egna livscykeln.

Patientlag SOU 2013:2 säger att patienten ska ha en mer aktiv roll i besluten om den egna vården, s.k. patientcentrering. Förhoppningen är att det ökar kvaliteten på vården och är kostnadseffektivt. Patientmaktsutredningen ger dessvärre inte patienterna mer stöd när det gäller deras möjligheter att välja behandling. Vårdpersonalen ger inte alltid patienterna tillräcklig information om möjliga behandlingsalternativ. Läkare och patienter har olika värderingar om behandlingar, risker och effekter. Patienter föredrar mindre invasiva metoder, enligt en kanadensisk studie.

Patienten har teoretiskt sätt rätt till information om olika behandlingsalternativ – men – man informerar bara om de prioriterade metoderna – olika landsting prioriterar olika – som inte stämmer med att patientinflytande ska leda till individuell vård. Om man har lågt förtroende för vården vill man ha mer inflytande som patient. Det finns inte många svenska studier om hur patientinflytande utifrån behandlingsalternativ ser ut. För få patienter känner till vilka rättigheter de har gällande behandlingsalternativ. Det är som om den svenska modernismen hänger kvar som ett gammalt spöke utifrån den gamla folkhälsotanken att vården inte ska individualiseras.

Patienter vill kanske inte ha delat beslutsfattande gällande diagnos, säger Anell. Det kan tilläggas att patientinflytande kan vara avgörande för att ens rätt diagnos ställs. Många söker idag på Internet och självdiagnosticering har blivit bättre pga. informationen på Internet förbättrats, det finns digitala symptomredskap som kan hjälpa patienter att ställa diagnos eller som gör att de direkt kan självremitteras till specialistvården utan att behöva ta omvägen via vårdcentralen m.m.

Anders Anell föreslår att man kan kombinera patientinflytande med egenavgifter för den vård landstingen prioriterat bort. Det leder till att patienter blir bättre informerade om vad som finns. Fler patienter får bättre vård. Det underlättar för vårdgivare att testa det som är nytt på fler patienter. Ett konstruerat exempel i Anells rapport visar tre behandlingar med olika kostnad och effektivitet. Behandling A på 100,000 kronor kan göra 70 % friska inom 12 månader. Behandling B på 150,000 kronor kan ge 85 % friska inom 11 månader. Behandling C på 200,000 kronor kan ge 90 % friska inom 12 månader. Variabler om effektivitet kan ändras om man istället mäter överlevnad eller mindre smärta. Tanken är att patienter inom alternativ B eller C ska kunna delfinansiera sin vård. Utifrån Lönnberg idéer om rationalisering istället för prioritering kan alternativ C frammanas som allmänt tillgänglig – pga. patientinflytande eftersom rationaliseringsprocesser gör det bästa alternativet tillgängligt för alla.

Den svenska vården inte är designad för att matcha patienters informationsbehov – ens allmänt sett. Hur många patienter känner till att de har rätt till anpassad information om sitt hälsotillstånd, undersökningsmetoder och behandlingar som finns? Formuleringarna i befintlig lagtext är formulerade för att passa landstingen – inte patienterna. Anell lyfter fram att patientmaktutredningen inte ger lagförslag på hur individanpassad information ska se ut. Patientmaktutredningen hjälper inte heller till om en patient begär eller tar initiativ till second opinion inför tanken om förändrad behandling – det finns ingen garanti på att patienten får tillgång till annan behandling. Anell kritiserar Patientmaktutredningen för att inte problematisera när vårdgivare brister i att ge patienter information om olika behandlingsalternativ.

Patientinflytande går inte hela vägen

Patientens ställning och dess brister är tydliga. Hur ska det kunna bli bättre? Varför fungerar inte de alternativ som är till för att informera patienter? Den troliga förklaringen är för att patienterna själva inte utformat det utifrån hur patienter vet vad de behöver och hur det ska se ut för att fungera. Något lägger en lock på patientinflytandet när etablissemanget bestämmer kunskapsstyrningen gentemot patienter.

Regeringen gav Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting i samarbete med patientnämnder och patientorganisationer i uppdrag att ta fram en patienthandbok för patienter för att göra patienter mer delaktiga. För ett antal år sedan placerades Min Guide till Säker Vård ut i primärvården (idag finns även en e-bok man kan ladda hem). Det är en otymplig patientbok som nästan ser ut som en barnbok för vuxna (jag har för mig att det även finns tidigare versioner än det jag får fram utifrån Socialstyrelsens hemsida idag). Det är något som brister i det svenska bildningsklimatet. Denna patienthandbok är inte tillräckligt patientorienterad. Patienten bereds inte långsiktighet eller tillräcklig plats i boken som ska handla om patienten själv. Den underlättar inte tillräckligt inför diagnosprocessen och de kommunikationsproblem som kan uppstå. Den ger inte utrymme för plats utifrån vårdkontakter och mycket mer patienter behöver kunna utifrån tanken om förstärkt hälsolitteraticitet. Guiden hjälper inte till med delat beslutsfattande. På Socialstyrelsens hemsida finns versioner på engelska, finska och spanska. Hittar engelsktalande, finnar och spansktalande fram till rätt plats på Socialstyrelsens hemsida? Min Guide till Säker Vård har i dagsläget inte utvärderats av Vårdanalys. Olika initiativ som görs sker fragmentiserat. Patienten har ingen egen chans till sin egen helhet.

”Bara 8 % av cancerpatienter har fått information om den lagstadgade rätten till förnyad medicinsk information, så kallad second opinion.” Cancercentrum.se

 Inför remiss till cancervården, inom Standardiserade Vårdförlopp (SVF), är tanken att patienter får ett informationsblad om vad SVF är och patienten får även information om adekvat cancerförening utifrån diaganosmisstanke. I cancervården finns företeelsen Min Vårdplan, först som pappersversion, numera även digitaliserad med interaktiva funktioner. Pappersversionen av Min Vårdplan har dömts ut akademiskt som undermålig och både Cancerfonden och Nätverket mot Cancer har på Twitter också påpekat att det är ett för skralt initiativ – det leder inte till patientdeltagande. En annan variant Regeringen tagit initiativ till är Patientkontrakt för Patientkontrakt som följer med en längre sträcka utifrån patientens informationsbehov om vårdkontakter för patienter med komplexa behov som ett komplement till vårdgarantin som f.n. är pilotprojekt i tre län – tanken är att stärka patientens ställning – det är en platt version av det. Patientkontraktet ser ut som pappersversionen av Min Vårdplan. Läste någon politiker någonsin den enda akademiska uppsats som kritiskt granskade Min Vårdplan? Hur uppmuntrar man patienter att göra kompetenta val istället för att utgå från en i förväg definierad vårdplan?

Charlotte Williamson, styrelsemedlem i Picker Institute, konceptualiserar patientrörelsen som “an emancipation movement” i Towards the emancipation of patients (2010). Emancipationsbegreppet kommer ur latients e, manus: en hand och capere: att fånga in. Under antiken och romartiden höll man antingen sina slavar i fångenskap eller satte dem fria. Idag har betydelsen emancipation skiftat över till att handla om frigörelse. Emancipationsrörelser har etiska motiv som jämlikhet och rättvisa. Williamson tror inte att patientgrupperingar är tillräckligt radikala men finner fog för det avantgardistiska inom patientrörelsen. Williamson kritiserar patientrörelsen för att ännu inte skapat en egen ideologi och anser därför att patientrörelsen är omogen och fragmentiserad. Tankemässigt kan patientrörelsens frihetsmotiv liknas vid frigörelseprocesser som suffragettrörelsen om rösträtt för kvinnor, civila rättighetsrörelser som rösträtt för den färgade befolkningen i USA. Frigörelserörelser måste gå i opposition mot hur sakförhållandena är utifrån det sammanhang och den tidpunkt de kräver förändringar om. Det krävs radikalisering eller att det uppstår ”radical patient activists”. Charlotte Williamson förtydligar i en vetenskaplig artikel från 2008 att ny kunskap uppkommer tack vare att aktivister inser behovet av förbättringar som vill bemöta oppositionen med evidensbaserad argumentation.

”Radical change requires public participation; it isn’t something a vanguard can sort out for the rest of us.” Sofa Gradin

Sverige är det enda land i Norden som inte har en patienträttighetslag för den enskilda patienten (SOU 2007:12). Det beskrivs utifrån idén att det råder medborgaruppfattning i Sverige som är ”harmoni-orienterat” – därför tonas tanken om rättigheter ner. Det går inte att utkräva rättigheter genom Patientnämnden. Allt för få patienter känner till vilka möjligheter de har att klaga på vården. Ett smalt försök för att stärka idén om patientens rätt var liberalernas idé om att patienter ska kunna reklamera felaktig vård och få ersättning för alla andra vårdkostnader som uppstår. Argument mot en rättighetslagstiftning är hur svårt det skulle vara att utforma ett sådant system och att det är tidsödande och resurskrävande. Trots att det borde vara tvärtom. En rättighetslagstiftning kan leda till bättre vårdresultat och minskade kostnader. Det behövs en hälsoekonomisk modell som kan bevisa hur en rättighetslagstiftning är en bättre väg och hur det ökar patientinflytandet.

Historieprofessor Lars Trädgårdh beskriver i kapitlet ”Egenmaktens betingelser i Sverige” i antologin Valfrihet och jämlikhet i vården (1996) att svenska medborgare är oberoende men inte har individuella rättigheter. Trädgårdh jämför med den amerikanska kulturen som har en form av civic humanism Sverige inte har motsvarighet till. Maktlösheten för de svenska medborgarna osynliggörs genom att individuella rättigheter förklaras som att det leder till ojämlikhet.

Behovet av patienträttigheter uppmärksammas med jämna mellanrum. Twitterkontot Funktionsrätt/Hälsa delade nyligen en artikel ur Dagens Nyheter med rubriken: ”Åklagare utreder hantering av cancerköer som grovt vållande till annans död”. Karolinska tackade upprepade gånger nej till att ta emot hjälp utifrån för att operera akut cancersjuka patienter därför avled två personer i kön. Funktionsrätt/Hälsa kommentar till händelsen: ”Patienternas rättigheter måste stärkas.”

En film kommer till användning metaforiskt utifrån det man inte vill ge svenska patienter en rättighetslagstiftning utifrån Johan Assarssons Patientmaktutredning. I en presentation på Youtube där berättar Assarsson om den nya lagen som ska bli till där patienters rättigheter ska bli tydligare. Den nya lagen ska bli enklare att använda. Det ska bli en samlad lagstiftning som ska göra den lättare att använda i vården. Patienter får vissa rättigheter (information om behandlingsval och alternativa behandlingar, allt som sker ska utgå från samtycke med patienten, patienten har rätt att säga nej, rätt till information om second opinion, barnets rätt i vården m.m.) Myndigheten för Vårdanalys har inte kunnat bekräfta att intentionerna i den nya patientlagen från 2015 slagit igenom. I sin rapport 2017:2 visar Vårdanalys att det är en lag utan genomslag. Patientens rättsliga ställning är fortfarande svag. Patientinflytandet är lågt i Sverige.

Filmatisering av politiska ställningstaganden kan vara sedelärande exempel för patienträttighetslagstiftning. Kampen om de svartas rösträtt i USA gestaltas i filmen All the Way (2016) om den f.d. amerikanske presidenten Lyndon B Johnson (1908–1973) och hur han tvingades ”gå hela vägen” med en rösträttsreform för afro-amerikaner – inte bara förutsättningar för de svartas civila rättigheter. En enskild händelse där en svart amerikansk kvinna misshandlades av amerikansk polis för att hon tog sig till en kurs om hur man bemyndigar afro-amerikaner att rösta blev startskottet för förändringen. Den händelsen blev förändringsagent inför att president Johnson tvingades gå längre än hans politiska sammanhang hade för avsikter. En rättighetslagstiftning för svenska patienter kan liknas vid att de får rösträtt.

President Johnsons reformprogram om att utrota massfattigdomen i USA misslyckades. Det föranledde att implementeringsforskningen kom igång under 1970-talet. Det är en viktig liknelse i sammanhanget och en möjlig tolkning kring varför det går så dåligt att stärka patientens ställning. Vaghet är ett sätt att visa att man gör något – inte alltid vad man gör. Problemet är inte bara att patienter inte informeras. Ett än värre problem är om/att läkare eller annan vårdpersonal motarbetar förverkligandet. En avhandling om läkares roll i implementeringen av patientinflytande visar att specialistläkare ger bristfällig information. Specialistläkarna valde helst att informera om den egna verksamheten. 80 % av patienterna hade inte fått frågan om de ville välja sjukhus. Allmänläkare är något bättre på att informera om valmöjligheter. Den svenska skyldighetslagstiftningen underlättar inte för patienter.

Hur dåligt måste det gå för en patient eller ett stort antal patienter i Sverige innan svenska patienter får en rättighetslagstiftning?

”Lyssna på patienten”, säger en kvinna med diabetes, som hade skadat en fot och förgäves bad läkaren kontrollera blodcirkulationen före gipsningen. Följden blev amputation.”

Patientlagen ger inte patienter möjlighet att kräva vård genom domstolsbeslut. När patienter driver vårdmål i rätten handlar det om annat de vill påverka eller få upprättelse för. En rättighetslagstiftning syftar också på att stärka patienter nationellt sett. Vad vill svenska patienter/patientorganisationer med en svensk patienträttighetslagstiftning? En postmodern svensk patienträttighetslagstiftning – eller är det för mycket wild card… frågan är hur det ens kan se ut och hur det står i förhållande till den bästa nyttan. Postmodern lagstiftning utgår från individen men fungerar inte som global strategi. Globaliseringens betydelse inom juridiken diskuteras utifrån tanken om vad postmodernismen har för betydelse inför att förnya lagstiftningen.

Är det farligt för det svenska politiska etablissemanget att sticka ut och gå hela vägen?

Är våra patientutredningar tillräckligt rättvisande?

Frågeformuläret inom Nationell Patientenkät är näraliggande skyldighetsaspekterna för vårdpersonalen gentemot patienter. Jag väntar fortfarande på att Dagens Patient ska redovisa resultaten och hur många som sett den och svarat.

Expirolab utgår från Tjänstedesign och har satt igång ett projekt, DORIS – Design Optimera Resa i Sjukvården, som undersöker patienters vårdresor.

Häromåret på IDEON i Lund uppstod, Dicende, utifrån servicemanagementperspektiv för att förstå och öka kvaliteten av patienterfarenheten utifrån värdeskapande. Dicende kom inte så långt men hann göra en enkät om patienters erfarenheter utifrån akutmottagningen i Helsingborg.

Vad som inte alls finns är en patientenkät som fungerar utifrån hela patientprocessen sammantaget – även inkluderat förutsättningarna utifrån vad som sker när Försäkringskassan och utförsäkring när en patient fortfarande är sjuk eller aldrig kommer att återfå arbetsförmåga. Alla etapper han konsekvenser och hur det går för dessa patienter ur ett hälsoperspektiv och för hälsoekonomiska resultat.

Hur kan patientenkäter moderniseras ytterligare? Det kan handla om det övergripande informationsbehovet och hur det individualiseras? Olika nivåer av hälsolitteraticitet och vad den strategin innebär för kommunikationen utifrån både vårdpersonal och patienter. Patientenkäter kan sträcka sig till att ha med komplementär vård (i rehabilitering, motverka skadevärkning av skolmedicinska behandlingar, förebyggande syfte).

PROM (Patient Reported Outcome Measure/mäter behandlingsresultat), PREM (Patient Reported Experience Measure/patientens värdering av vårdens processer och tillfredsställelse), PROEM: måttenheten kan kombineras för att se hur/om förbättrat PREM ger bättre resultat i PROM resultat från både primärvården och specialistvården – det behöver digitaliseras utifrån patientprocessen och olika kombinationer för multisjuka (detta borde kunna kombineras in i patientjournalen/mina vårdkontakter med återkommande uppmaningar till patienten att vara aktiv inom. Patienten kan välja om det ska vara synligt i den egna journalen eller om det ska gå vidare till anonymiserad generalisering som kan ges en öppen lättfattlig digitaliserad display. Patienter behöver information av andra patienter i liknande situation. Vilken behandling fungerar bäst eller sämst? Var och hos vem ska man söka vård eller inte? Hur många patienter rapporterar in biverkningar av läkemedel till Läkemedelsverket eller vet att rapportera in oväntade effekter av läkemedel till Apoteket som kan reklamera läkemedlet? Även oväntade positiva effekter kan ges särskilt utrymme. Sådana funktioner behöver kombineras in där patienters inrapportering genom eller i anslutning till nätjournalen. Det ska ges digitaliserad visuell display inför delat beslutsfattande i vården. Det handlar inte bara att veta vad som fungerar – det är lika viktigt att i ett tidigt skede veta vad undvika.

Hur tillgången till information fungerar för att stärka patientens ställning i vården är något man behöver mer kunskap om. Det finns fler sätt att mäta patientinflytande på: PIM (Patient Information Measure), PEM (Patient Empowerment Measure), CHAI (Consumer Health Activation Index)…

Tar någon patientenkät någonsin upp frågan om hur lång tid det kan ta att få rätt diagnos och behandling och hur lång tid det tar att bli bra? Övergången från primärvård – specialistvård – sjukhusvistelse – och tillbaka?

Inom ämnet Bok- & Bibliotekshistoria är man bättre på att utreda och förstå böckers liv än hur man försöker ta reda på patienten ur ett enhetligt helhetsperspektiv.

Specialbilagan med Anders Anells produktion kommer efter min egen referenslista! Ett exempel på vad en forskare kan ge perspektiv på om patientinflytande och patientmakt. 

”Min släkting låg hjälplös på sjukhuset och personalen bar in mat, men ingen hjälpte henne att äta – mer medkänsla behövs.”

©Philippa Göranson, Lund, Sverige, 14 Mars, 2018

Den här texten har publicerats genom patientorganisationen PatientPerspektiv och är del 4 i serien Patientmakt Revisited.

Patienmakt/Patient CV kan man även få en enkel överblick över genom sociala medier.

Twitterlänk tillgänglig genom öppet internet: https://twitter.com/PatientCV 

Facebooksida tillgänglig genom öppet Internet: https://www.facebook.com/Patientmakt

Tillägg och tilläggstankar Augusti 2019: Till den 15 juni 2020 har Regeringen givit Ehälsomyndigheten och Folkhälsomyndigheten uppdraget att utreda hur vaccinationshistorik kan göras tillgängligt digitalt för den enskilde patienten och inom vårdorganisationerna, ”Mer lättillgänglig vaccinationsinformation”. Idag har den enskilde en trycksak för att samla information om sina vaccinatioer, ”International Certificate of Vaccination or Prophylaxis”. En vaccinationssköterska har förklarat att det finns planer på vuxenvaccinationsprogram. I en framtida digital vaccinationslista kan det tänkas att det är fördelaktigt att det existerar jämsides med den digitala läkemedelslistan. Ur patientsäkerhetssyfte behöver patienter och vårdpersonal kunna samråda snabbare om vilka vaccinationer en person behöver eller måste avstå beroende på hälsostatus. Med en digital vaccinationslista borde man kunna integrera ett SMS system för påminnelser som blir automatiserat utifrån olika vaccinationer och inför påfyllnad eller när man behöver ta vaccinationerna igen. Det skrivs att vårdpersonal ska informera om när man behöver upprepa sina vaccinationer men det verkar inte ske som önskat. I regeringens nuvarande utredning syns idagsläget ingen information om ett integrerat patientperspektiv om hur mer lättillgänglig vaccinationsinformation behöver se ut för att underlätta för patienter om att vara bättre förinformerade och vad patienter anser är av vikt inför beslut om vaccinationer.

Till ovannämnda tillägg en kommentar på ovannämnda utredning som gjordes på LinkedIn kommentarsfält: ”I första hand borde det vara individen själv som har tillgång till information om utförda vaccinationer. I vissa fall kan det vara kränkande att lista personer som vill vara anonyma, av någon speciell anledning, och inte finnas på en gemensam lista hos myndigheter. Intressant att veta hur man tänkt sig att gå till väga för att få tillgång till utförda vaccinationer på Sveriges befolkning. Det borde finnas ett smidigare alternativ än en djupdykning i allas journaler utfört av en mängd inblandade konsulter. Patientsäkerheten är definitivt i fara……..” (Britta Bergstedt, Patientsäkerhetsstrateg, VD FormGnistan Brimas AB, LinkedIn, 2019-08-20)

Referenser:

Adam, H., Rothfuss, J., “Current legislation in public health – an example for post-modern social ethics?”, Gesundheitswesen (Bundesverband der Arzte des Offentlichen Gesundheitsdienstes), Oct., 58, 1996

Anderson, Robert, Funnell, Martha,”Patient Empowerment: Myths and Misconceptions”, Patient Education & Conselling, Elsevier Ireland, 2009

Anell, Anders, Rosén, Per, Valfrihet och jämlikhet i vården, SNS Förlag, Stockholm, 1996

Anell, Anders, Carlsson, Per, Eliasson, Mats, ”Hälsoekonomi får allt större roll för sjukvårdens prioriteringar”Läkartidningen, Nr 46, 2006

Anell, Anders, Hälsoekonomi, Administrativ Medicin, Studentlitteratur, Lund, 2009

Anell, Anders, Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård, Uppdrag Välfärd – Entreprenörskapsforum – Fores – Leading Healthcare, 2014

Anell, Anders, Gerdtham, Ulf-G (red.), Vårdens utmaningar, SNS Förlag, Stockholm, 2010

Anell, Anders, email, januari, 2018

Bornemark, Jonna, Pedanternas världsherravälde, Volante, 2018

Brodda, Hanna, ”Låt patienten välja medicinteknik”www.medtechmagazine.se , 2017-10-02

Brodda, Hanna, ”De 100 viktigaste i MedTech-världen 2018”www.medtechmagazine.se, 2018-03-08

Brodda, Hanna, ”Patientens inflytande i riksdagsseminarium”www.medtechmagazine.se, 2018-03-14

Bröstcancerförbundet, Twitter, 2018-01-07

www.cancercentrum.se ”Min vårdplan digitaliseras”, sidan senast uppdaterad: 2017-12-05

www.cancercentrum.se ”Alla Patienter får inte tillräckligt stöd”, 2018-01-09

Cederberg, Jesper, ”Ökad oro för hot efter nätjournaler”, Läkartidningen, 2017-09-08

https://dagensmedicin.se , sökord: patientinflytande, 2018-02-09

Dicende, Twitter

Eldh, Catrine, Ann, Patient participation – what it is and what it is not, Örebro Studies in Caring Sciences, Örebro Universitet, 2006

Experiolab, DORIS – Design Optimera Resa i Sjukvården, Uppladdat 2015-09-11

www.facebook.com sökord: patientinflytande, 2018-01-25

Fores, ”Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Frukostseminarium 27 mars”, fores.se

Freires, Paulo, Pedagogy of the Oppressed, är tillgänglig som pdf på Internet

Funktionsrätt/Hälsa, Twitter, 2018-01-29

Goering, Timothy D.,” Concepts, History and the Game of Giving and Asking for Reasons: A Defence of Conceptual History”, Ur: Journal of the Philosophy of History, 7, Koninklijke Brill NV, Leiden, 2013

Gradin, Sofa, “Structures are constructed everywhere, including inside ourselves”www.opendemocracy.net, 2018-03-05

Groopman, Jerome, Hur läkare tänker?, Bokförlaget Daidalos, Stockholm, 2009

Gunther, Penilla, Wikipedia, 2018-03-11

Grönevall, Richard, ”Kunskap ger trygghet”, Forum för Health Policy, 2017-12-01

Göranson, Philippa, Twitter @Bokofil, 2018-01-18

Göranson, Philippa, Twitter @Bokofil, 2018-01-18

Göranson, Philippa, Twitter @Bokofil, 2018-02-07

Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, Missnöjda patienter Vad vill de påverka?, Spri rapport nr 483, Stockholm, 1999

Jönköpings Universitet, Patient Empowerment 7,5, 2017

Katzman, Rebecca, Thunberg, Simon, ”Patienters upplevelser av den individuella vårdplanen Min vårdplan – en intervjustudie”, Examensarbete, Uppsala Universitet, 2013

Larsson, Inga, Patient som medaktör, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, 2008

https://libris.kb.se sökord: patientinflytande, 2018-02-09

https://lnu.se/ub sökord: patientinflytande, 2018-02-09

https://www.lub.lu.se sökord: patientinflytande, 2018-02-09

Lunds Universitet, Patientperspektiv och egenförmåga, 7,5 hp, LTH Design, 2016

www.lakartidningen.se, sökord: patientinflytande, 2018-02-09

Lönnberg, Anders, ”Svensk folksjukdom botas med omoderna mediciner”, Dagens Samhälle, 2013-03-20

Mellgren, Fredrik, ”L:Patienter måste kunna reklamera dålig vård”, Svenska Dagbladet, 2017-03-17

Myndigheten för Vårdanalys, Vad påverkar patientupplevd kvalitet i primärvården? (Rapport 2012:1), Stockholm, 2012

Myndigheten för Vårdanalys, Utvärdering avhandlingsplanen PRIO psykisk ohälsa (Rapport 2014:6), Stockholm, 2014

Vårdanalys, Hinder och möjligheter för att öka patientlagens genomslag (Rapport 2016:1), Stockholm, 2016

Myndigheten för Vårdanalys, Primärvårdens resurser, styrning och organisation (PM 2017:1), Stockholm, 2017

Myndigheten för Vårdanalys, Lag utan genomslag (Rapport 2017:2), Stockholm, 2017

Myndigheten för Vårdanalys, En primär angelägenhet – Kunskapsunderlag för en stärkt primärvård med patienten i centrum(Rapport 2017:3), Stockholm, 2017

Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSHP), ”Digitalisering kan ge ökat patientinflytande”, 2016-07-05

McCruer, Robert, Crip Theory Cultural Signs of Queer­ness and Disability; New York University Press, 2006

Neuroförbundet, “En rapport om patientlagen”, saknar datum

Nordiska Ministerrådet, Norden, Lagstiftningspolitik Nordisk seminarium om lagstiftningspolitik, Tema Nord 2005:516, Nordiskt Ministerråd, Köpenhamn, 2005

Regeringskansliet, ”Patientkontrakt”, 2017-10-03

Richards, Dawn P.,” The patient as person”, thebmjopinion, The British Medical Journal, 2018-02-14

Riggare, Sara, Twitter, februari, 2018

Ros, Inger, Twitter, 2018-02-07

Rosén, Per, Patientinflytande – en litteraturöversikt, IHE Arbetsrapport 1997:3, IHE/Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, Lund, 1997

Socialstyrelsen, ”Min guide till säker vård”, 2015

Socialstyrelsen, ”Nu stärks brukarnas inflytande i nio myndigheter”, 2017-11-17

Sontag, Susan, Illness as metaphor & Aids and its metaphors, Penguin Group, 1991

Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering, Patientdelaktighet i hälso- och sjukvården, Rapport 260/2017, Stockholm, 2017

Statens Offentliga Utredningar, Patientlagen Delbetänkande av PatientmaktutredningenSOU 2013:2, Stockholm, 2013

Statens Offentliga Utredningar, Rätt information på rätt plats i rätt tid, Del 1, SOU 2014:23, Stockholm, 2014

Sveriges Radio, Ett avsnitt från Sommar & Vinter i P1, Jonna Bornemark, 2017-03-17

Sveriges Television, Världens modernaste land, 2006–2007 (alla 7 avsnitt finns idag på Youtube)

Tandhygien, ”Tandvården borde få tillhöra sjukvårdslagen”, datum saknas, https://tandhygien.se

www.twitter.com #patientinflytande #merpatientinflytande #merpatinf, 2018-02-07

www.ub.umu.se sökord: patientinflytande, 2018-02-09

Utterström, Marcus, ”Rätt och utveckling – ett postmodernt perspektiv”, Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet, 2010

https://www.vardfokus.se, sökord: patientinflytande, 2018-02-09

Vårdalstiftelsen, ”Johan Assarsson om patientmaktutredningen”, 2012-07-07

Wennström, Bo, Rättens kulturgräns, Uppsala, Iustus Förlag, 2001

Westin, Jonatan, ”Nu ska patientkontrakt provas i sjukvården”, Vårdfokus, 2017-04-02

Wilczek, Michael, ”Tala om risk för patientinflytande”, Läkartidningen, 2015-01-27

Williamson, Charlotte, “The patient movement as an emancipation movement”, Health Expectations, 2008

Williamson, Charlotte, Towards the emancipation of patientsThe Policy Press, The University of Chicago Press, 2010

Winberg, Hans, telefonsamtal, februari, 2018

Winblad-Spångberg, Ulrika, Från beslut till verklighet – Läkarnas roll vid implementeringen av valfrihetsreformer i hälso- och sjukvården, Uppsala Universitet, 2003

Zander, Ulf, Fornstora dagar, moderna tider – Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte, Nordic Academic Press, Lund, 2001

Zaremba, Maciej, Patientens Pris, Weyler Förlag, 2013

Specialbilaga: Professor Anders Anells produktion om patientinflytande t.o.m. 2017

Glenngård A, Anell A. (2017) Process measures or patient reported experience measures

(PREMs) for comparing performance across providers? A study of measures related to accessand continuity in Swedish primary care. Primary Health Care Research and Development. doi.org/10.1017/S1463423617000457

Glenngård AH, Anell A. (2017) Does increased standardisation in health care mean less responsiveness towards individual patients’ expectations? A register-based study in Swedish primary care. SAGE Open Medicine Volume 5: 1–8. DOI: 10.1177/2050312117704862.

Rechel B, McKee M, Haas M, Marchildon GP, Bousquet F, Blümel M, Geissler A, van Ginneken

E, Ashton T, Saunes IS, Anell A, Quentin W, Saltman R, Culler S, Barnes A, Palm W, Nolte E.

Public reporting on quality, waiting times and patient experience in 11 high-income countries.

Health Policy 2016. http://dx.doi.org/10.1016/j.healthpol.2016.02.008

Anell A. The public-private pendulum – Patient choice and equity in Sweden. New England Journal of Medicine 2015; 371(1): 1-4.

Beckman A, Anell A. Changes in health care utilization following a reform involving choice and privatization in Swedish primary care: A five-year follow-up of GP-visits. BMC Health Services Research 2013; 13: 452.

Glenngård A, Anell A, Beckman A. Choice of primary care provider: results from a population survey in three Swedish counties. Health Policy 2011, 103(1): 31-7.

Anell, A. Choice and privatization in Swedish primary care. Health Economics, Policy and Law 2011; 6(4): 549-569.

Hjelmgren J, Anell A. Population preferences and choice of primary care models: A discrete choice experiment in Sweden. Health Policy 2007; 82: 314-22.

Rosén, P, Anell, A. & Hjortsberg, C. Patient views on choice and participation in primary healthcare, Health Policy, 2001; 55: 121-128.

Anell, A., Rosén, P. & Hjortsberg, C. Choice and participation in the health services: a survey of preferences among Swedish residents, Health Policy, 1997; 40: 157-168.

Artiklar i svenska tidskrifter:

Beckman A, Anell A. Hur har individers konsumtion av läkarbesök förändrats efter införande avHälsoval Skåne? Läkartidningen 2013; 110(12): 622–23.

Anell, A. Vårdval på gång i dagens primärvård. Stora skillnader mellan modeller och stort utvecklingsbehov. Läkartidningen 2008; 28: 2007–10.

Anell, A. (1998), Ökat patientinflytande förutsätter nya avgifter, Läkartidningen, vol. 95, nr. 13, s. 1375-1378.

Bokkaptiel:

Glenngård AH, Anell A. (2017) Introducing quasi-markets in primary care: the Swedish experience. In Lapsley I, Knutsson H. Eds. Modernizing the public sector. Scandinavian perspectives. Routledge: London.

Anell, A. Hälso- och sjukvårdstjänster i privat regi. I Hartman, L. (2011) Konkurrensens konsekvenser. SNS: Stockholm.

Anell, A. & Paulsson, G. (2010) Valfrihet och konkurrens i primärvården. I Anell, A. & Gerdtham, U. red. (2010) Utmaningar i vården. SNS: Stockholm.

Svenska böcker:

Anell, A. (2014) Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Patientinflytande och egenavgifter i svensk vård. Uppdrag Välfärd.

Anell, A. (2005) Primärvård i förändring. Studentlitteratur: Lund.

Anell, A. (2004) Strukturer, resurser, drivkrafter – sjukvårdens förutsättningar. Studentlitteratur: Lund.

Anell, A. & Rosén, P. (eds) (1996), Valfrihet och jämlikhet i vården, SNS-Förlag: Stockholm.

Rapporter:

Anders A, Dietrichson J, Ellegård Kjellsson G. (2017) Information, switching costs, and consumer choice: Evidence from two randomized field experiments in Swedish primary health care. Working Papers, Department of Economics, Lund University No 2017:7.

Anell A. (2013) Vårdval i specialistvården. Utveckling och utmaningar. SKL: Stockholm.

Anell A, Nylinder P, Glenngård AH (2012) Vårdval i primärvården. Jämförelse av uppdrag, ersättningsprinciper och kostnadsansvar. SKL: Stockholm.

Glenngård AH, Anell A. (2012) Vad påverkar patientnöjdhet i primärvården? Vårdanalys: Stockholm.

Glenngård AH, Anell A (2012) Produktivitet och patientnöjdhet i primärvården – en studie av Region Halland, Region Skåne och Västra Götalandsregionen. KEFU: Lund.

Anell, A. (2009) Vårdval i primärvården – Jämförelse av ersättningsprinciper och förutsättningar för konkurrens i sju landsting och regioner. KEFU: Lund.

Anell A. (2008) Vårdval i primärvården – Modeller och utvecklingsbehov. KEFU: Lund.

Hjelmgren, J., Anell, A., Nordling, S. (2006) Hur vill befolkningen att primärvården ska organiseras? – En studie baserad på ’Discrete Choice’ metodik (DCE). IHE e-rapport 2006:1.

Rosen, P., Anell, A., Hjortsberg, C. & Håkansson, A. (1998), Patientpreferenser i primärvården – en empirisk undersökning kring patientinflytande, IHE Arbetsrapport 1998:3, Lund.

Anell, A. & Rosén, P., (1995), Valfrihet i vården – En empirisk undersökning av preferenser hosallmänhet och vårdpersonal, IHE-arbetsrapport 1995:4.